Betänkande, i anledning av väckta motioner om införande av obligatorisk nöjesskatt samt om avsättning av viss del därav till en fond för stödjande av musik, sång, föredrag och föreläsningar m. m.
1927-03-04 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1927:16, Betänkande, i anledning av väckta motioner om införande av obligatorisk nöjesskatt samt om avsättning av viss del därav till en fond för stödjande av musik, sång, föredrag och föreläsningar m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16. 1
Nr 16.
Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1927 kl. 12.30 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om
införande av obligatorisk nöjesskatt samt om avsättning av
viss del därav till en fond för stödjande av musik, sång,
föredrag och föreläsningar m. m.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 116 i
första kammaren av herrar Karl Johan Ekman och Elof Andersson samt
nr 161 i andra kammaren av herr Bengtsson i Norup, har hemställts, »att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning om huruvida sådan
ändring kunde vidtagas uti kungl. förordningen om rätt för kommun att
upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar, att skatten
bliver obligatorisk samt att en tredjedel av skatten skall redovisas till statsverket
för att bilda en fond;
att denna fond skulle användas till stödjande av musik, sång, föredrag,
föreläsningar och andra dylika goda nöjen till främjande av kultur och
bildning hos hela vårt folk så väl i stad som på landet;
att vid utredningen hänsyn naturligen bör tagas till vad vi här ovan
anfört men att dock Kungl. Maj:t hör hava fria händer att lägga utredningen
så, att den på bästa sätt främjar de syftemål, som vi med detta
avsett; samt
att Kungl. Maj:t efter utredningen måtte till riksdagen inkomma med de
förslag i ämnet, till vilka fog förefinnes».
Beträffande vad motionärerna anfört till stöd för nämnda förslag får utskottet
hänvisa till motionerna.
Då Kungl. Maj:t för 1919 års lagtima riksdag framlade det förslag i
fråga om beskattning av offentliga nöjestillställningar, vilket föranlett den
nu gällande förordningen härom, meddelade dåvarande chefen för finansdepartementet
till statsrådsprotokollet i ämnet, att tidigare inom finansdepartementet
utarbetats förslag till nöjesheskattning för statens räkning,
över sistnämnda förslag, vilket var åtföljt av motivering, hade hörts flera
myndigheter, bland dem kammarrätten. Nämnda ämbetsverk hade framfört
invändningar mot beskattningens anordning såsom statsskatt och i sådant
hänseende yttrat följande:
Bihang till riksdagens protokoll 7927. 7 samt S höft. (Nr 16.) 1
Utskottet.
Historik.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.
Nöjesskatten tinge anses till sin natur vara mest lämpad såsom kommunalskatt
och hade även, såsom exempel från utlandet gåve vid handen, visat
sig väl fungera såsom sådan. Då därtill komme, att utbytet av den inflytande
skatten i icke ringa mån komme att röna inverkan av de åtgärder,
som vederbörande kommuner vidtoge med avseende å inom dessa förekommande
nöjestillställningar, samt dyrtiden, såsom bekant vore, övade sitt hårda
tryck jämväl på kommunernas ekonomi, hade kammarrätten funnit det
kunna ifrågasättas, huruvida vad i motiverna anförts innefattade tillräckliga
skäl för en anordning, varigenom på grund av statens tillfälliga skattehehov
den nya skatten tillfördes statsverket, samt kommunerna betoges den
eljest nära liggande möjligheten att tillgodogöra sig den inkomstkälla,
varom fråga vore.
Föredragande departementschefen förklarade sig i likhet med kammarrätten
anse, att nöjesskatten borde anordnas såsom en kommunal skatt, och
åberopade vad kammarrätten till stöd härför anfört. Därjämte anförde
nämnda departementschef att, då behovet av ökade inkomster naturligen
icke gjorde sig lika starkt gällande i alla kommuner, det syntes lämpligt
att lägga i varje särskild kommuns hand att själv avgöra, huruvida inom
densamma nöjesskatt skulle upptagas eller icke.
Konstitutionsutskottet, som avgav utlåtande (nr 20) i anledning av propositionen,
anförde därvid till en början, att utskottet i likhet med Kungl.
Maj:t hyste den uppfattningen, att beskattning av utgifter för nöjen vore
synnerligen lämpad att tagas i anspråk för tillgodoseende av det offentligas
behov av ökade inkomster. Inom utskottet hade ifrågasatts, att skatten
skulle anordnas så, att den utginge till staten eller landstingskommunerna.
I avseende härå anförde utskottet.
»Av flere skäl anser utskottet även lämpligt, att den föreslagna nöjesskatten
göres till en kommunal skatt, utgående till primärkommunerna.
Såsom allmänt är känt och i den kungl. propositionen framhålles, har den
pågående dyrtiden kommit att utöva ett synnerligen betydande tryck på kommunernas
ekonomi, och det synes vara av oavvisligt behov påkallat att på
något sätt ställa till deras förfogande möjligheter att med nya inkomstkällor
möta detta tryck. I detta hänseende synes en kommunal nöjesskatt vara synnerligen
ändamålsenlig. Å andra sidan kan frågan om det närmare anordnandet
i olika detaljer av en sådan skatt ännu sägas i vårt land befinna sig
på sådant stadium, att man i vissa hänseenden har att försöksvis pröva sig
fram till de anordningar, som omsider böra bliva definitiva; och det synes
under sådana förhållanden vara önskvärt, att åt de nu antagna bestämmelserna
giva den smidighet, som medger ett sådant prövande. Enligt utskottets
uppfattning förutsätter detta, att skatten till en början endast bliver fakultativ,
något som icke lärer kunna genomföras annorledes, än att bestämmanderätt
över densamma utövas av primärkommunen. Därigenom vinnes också
att på de olika orterna nödig hänsyn kan tagas till de lokala förhållandena,
vilket enligt utskottets uppfattning måste vara nödvändigt vid införandet i
vårt land av en nöjesskatt.»
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16. 3
Med vissa ändringar i enskilda delar tillstyrkte konstitutionsutskottet
bifall till Kungl. Maj ds förslag, vilket också blev med de av utskottet föreslagna
ändringarna av riksdagen antaget. Den fakultativa kommunalskatt,
som sålunda beslutats, regleras genom den av Kungl. Majd den 30 maj
1919 utfärdade förordningen om rätt för kommun att upptaga särskild avgift
vid vissa offentliga nöjestillställningar (nr 256) med i förordningen
sedermera gjorda ändringar.
Vid 1920 års riksdag väckte herr Erlansson in. fl. inom andra kammaren
motion, nr 144, om skrivelse till Kungl. Majd med begäran om utredning
och förslag, i syfte att nöjesskatten måtte ombildas till en landstingsskatt.
I häröver avgivet utlåtande, nr 13, hemställde konstitutionsutskottet, att
motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Till motivering
för nämnda hemställan erinrade utskottet om de i 1919 års utlåtande gjorda,
ovan återgivna uttalanden, vilka enligt utskottets mening fortfarande ägde
full giltighet.
Ä\en vid 1921 års riksdag väcktes förslag om nöjesskattens omläggning,
i det att herr Erlansson i en motion (nr 174) i andra kammaren gjorde
framställning om skrivelse till Kungl. Majd med begäran om utredning
och förslag i syfte att nöjesskatten till viss del skulle bliva statsskatt.
Bevillningsutskottet, som hade att yttra sig i anledning av sistnämnda
motion, avstyrkte i betänkande nr 34 bifall till densamma och anförde
såsom skäl härför, dels att erfarenhet om verkningarna av beskattningen i
dess helhet ännu icke kunde anses vara i tillräcklig mån för handen, dels
ock att de inkomster, som icke blott städer utan även åtskilliga landskommuner
hade av nöjesskatten, vore för dem, särskilt under de rådande
kommunalekonomiska svårigheterna, av stor betydelse.
Vid 1923 års riksdag föreslogs i en i andra kammaren av herr Olsson i
Berg väckt motion (nr 129), att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag, avseende bland annat ombildande av nöjesskatten
till en huvudsakligen till staten utgående skatt. I sitt över sistberörda
motion avgivna betänkande (nr 9) avstyrkte 1923 års bevillningsutskott
bifall till densamma och åberopade såsom skäl härför, förutom vad som
tidigare anförts mot nöjesskattens omläggning till statsskatt, de svårigheter
och oskäliga kostnader, som kunde antagas uppstå för statsmyndigheterna
vid skattens handhavande.
I en vid 1925 års riksdag i första kammaren väckt motion, nr 117, hemställde
heri Clemedtson, att nöjesbeskattningen måtte göras obligatorisk.
I sitt i anledning av sistnämnda motion avgivna betänkande, nr 15,
anförde 1925 års bevillningsutskott följande:
»Enligt bevillningsutskottets mening bör en såsom kommunalskatt anordnad
nöjesbeskattning icke hava obligatorisk karaktär. I många landskommuner
torde nämligen förekomsten av nöjestillställningar vara så sparsam,
att kommunerna kunna ha anspråk på att själva få avgöra, huruvida
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.
Statistik.
Utskottets
yttrande.
införandet av nöjesskatt är ekonomiskt tillräckligt motiverat. Likaså synes
det utskottet, att en kommun, där nöjestillställningar av endast anspråkslösaste
slag förekomma, kan ha goda skäl att lämna dessa obeskattade.
Ur nu angivna synpunkter vore det enligt utskottets mening icke rådligt,
att staten påtoge sig ansvaret för påläggande av en skatt, för vilken
de lokala förutsättningarna icke kunna antagas alltid föreligga.»
Beträffande utbytet av nöjesskatten i städerna framgår av sammanställningar,
vilka förekomma i Svenska stadsförbundets tidsskrift (häftena 8 för
år 1920, 7 för åren 1921—1925 och 6 för år 1926), att nöjesskattens avkastning
i respektive 93, 90, 94, 97, 96, 96 och 96 av Sveriges städer utgjort
i avrundade tusental, under följande tider 710 1919—:i% 1920 6,809,000
kronor, 710 1920—3% 1921 6,334,000 kronor, 710 1921—3% 1922 4,803,000
kronor, Y10 1922—1 *»% 1923, 4,845,000 kronor, 710 1923—3% 1924 4,567,000
kronor, »/10 1924—3% 1925 4,484,000 kronor och »/10 1925—1J% 1926 4,553,000
kronor. I fråga om nöjesskattens inflytande å storleken av den kommunala
uttaxeringen i de 96 städer, som ingå i berörda sammanställning i nämnda
tidskrift för år 1926, hänvisas till en vid detta betänkande såsom bilaga I
fogad tablå.
Vad angår landskommunerna har enligt uppgifter, som lämnats till statistiska
centralbyrån, nöjesskatt uttagits år 1925 inom sammanlagt 869
köpingar, municipalsamhällen och egentliga landskommuner samt i utbyte
lämnat i avrundat tal 748,000 kronor. Motsvarande siffror utgjorde år 1921
507 kommuner och 604,000 kronor K Nöjesskattens storlek i förhållande
till det inkomstunderlag, varå efter bevillningen utgående utskylder beräknas,
framgår av bilaga II till detta betänkande, som grundar sig på från kommunerna
till statistiska centralbyrån lämnade uppgifter.
Av det ovan anförda framgår, hurusom åtskilliga invändningar framställts
mot tidigare väckta förslag att anordna nöjesskatten såsom en helt
eller delvis till staten utgående skatt samt mot att låta densamma utgå
obligatoriskt. Utskottet vill framför allt erinra om en viktig omständighet,
som ansetts tala för nöjesskattens ordnande och bibehållande såsom kommunal
skatt, nämligen kommunernas behov av att under en finansiellt
brydsam tid erhålla någon lättnad i skattetrycket. Detta skäl gör sig
alltjämt gällande med samma styrka som tillförne. Den genom utskottet
verkställda utredningen torde utvisa, att nöjesskatten för ett stort antal
kommuner har en icke oväsentlig betydelse. Särskilt bar utskottet ansett
sig böra framhålla den ökade vikt skatten kommit att erhålla för landskommunerna.
Mot förslaget att göra en såsom kommunalskatt utgående nöjesskatt
obligatorisk torde i främsta rummet böra åberopas det av 1925 års bevillningsutskott
anförda skälet, att kommunerna böra hava anspråk på att själva
1 Sistnämnda siffror äro hämtade från »Kommunernas finanser åren 1918—1921» utgiven
av statistiska centralbyrån.
Bevillningsutskottets betänkande Nr It). 5
få avgöra, huruvida införandet av nöjesskatt är ekonomiskt tillräckligt
motiverat. Enligt vad den förebragta utredningen ådagalägger, har inom
flertalet landskommuner nöjesskatt icke utgått och sannolikt är, att en
bidragande orsak härtill varit det i förhållande till utbytet avsevärda besvär
skattens uttagande antagits komma att vålla. Motionärernas förslag,
att en betydande del av skatten skulle tillföras staten, skulle uppenbarligen
medföra att skatteuppbörden för kommunerna framstode såsom en än större
tunga än hittills och det är ej osannolikt, att även för åtskilliga av de
kommuner, vilka nu uttaga nöjesskatt, beskattningen komme att kännas
såsom en ekonomisk börda.
Mot föreliggande motioner kan vidare riktas den erinran, att det synes
mindre lämpligt att för ett visst ändamål anslå avkastningen av en särskild
skattekälla. Än större betänkligheter inger förslaget att för ifrågavarande
ändamål tillskapa eu fond, som skulle ställas under förvaltning av ett särskilt
för ändamålet tillskapat organ och vilken fonds storlek icke bleve
reglerad av ett föreliggande behov utan av det större eller mindre utbyte
nöjesskatten komme att lämna.
Motionärernas syfte att genom stödjande av i kulturellt hänseende högtstående
förströelser söka åstadkomma förbättring av nöjeslivet har utskottet
likväl funnit värt allt beaktande. Redan nu torde dock inkomst av nöjesskatt
i många fall hava kommit till användning för ett dylikt ändamål.
Enligt vad inom utskottet uppgivits, hava nämligen flera kommuner genom
denna inkomst beretts tillfälle att ekonomiskt uppmuntra förädlande nöjestillställningar.
Helt säkert äga nämnda kommuner större möjlighet att på
ett smidigt sätt handhava understödsverksamlieten än den centrala direktion,
som, enligt motionärernas mening, skulle besluta om understödens
utdelande. Komme dessa kommuner att berövas eu betydande del av
nöjesskatten, bleve säkerligen följden den, att från dem utgående understöd
till dylika nöjestillställningar indroges eller minskades.
På grund av vad sålunda anförts har utskottet icke ansett sig kunna biträda
motionärernas förslag utan får hemställa,
att förevarande motioner 1:116 av herrar Karl Johan
Ekman och Elof Andersson samt II: 161 av herr Bengtsson
i Norup, om införande av obligatorisk nöjesskatt samt
om avsättning av viss del därav till en fond för stödjande
av musik, sång, föredrag och föreläsningar m. m.,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 mars 1927.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.
Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Bärg, Wigforss, Boman, Björnsson,
friherre Beck-Friis, Bergman, Schlyter, Johansson i Arkösund, Hedlund i Östersund,
Bengtsson i Kullen, Olsson i Golvvasta, Nyländer, Björklund, Johansson
i Hornsberg, Olsson i Gävle, Granat!!, Brännström och Ljunggren.
Reservation
av herr Bergman, mot viss del av motiveringen.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16. 7
Bilaga. /.
—
Beräknad höj-
Inkomst, vara år
Influten nöjes-
ningavutdebi-
1926 utgående kom-
skatt 1/io
teringen per
Stad
munalutskylder debi-
1925—=°/9
100 kronors j
terats,
1926,
inkomst vid
nöjesskattens !
bortfallande, j
kronor
kronor
öre 1
Alingsås......
Arvika..........
Avesta .........
Boden ..........
Borgholm • •••
Borås ..........
Eksjö ..........
Enköping
Eskilstuna —
Eslöv ..........
Falkenberg
Falköping —
Falun ..........
Filipstad.......
Gränna .......
Gävle ..........
Göteborg.......
Halmstad —
Hedemora —
H jo .............
Hudiksvall ....
Hälsingborg .
Härnösand ....
Hässleholm...
Jönköping ....
Kalmar .......
Karlshamn ...
Karlskrona ....
Karlstad......
Katrineholm ■
Kristianstad .
Kristinehamn.
Kungsbacka •
Köping ........
Laholm ........
Landskrona
Lidköping .....
Lindesberg.....
Linköping .....
Ludvika ........
Luleå ...........
Lund ...........
Lysekil ........
Malmö..........
Mariefred ...
Mariestad .....
Mjölby...........
6,003,260
11,233
19
6,687,570
24,518
37
2,635,307
5,683
22
5,783,150
16,067
28
1,128,421
1,706
15
29,272,037
61,455
21
4,759,930
5,865
12
4,339,900
8,837
20
28,131,651
53,141
19
7,557,379
15,314
20
4,418,550
10,928
25
4,956,290
9,731
20
14,127,234
25,387
18
3,438,690
6,464
19
748,360
870
12
38,451,429
64,825
17
291,191,165
566,047
19
18,728,142
37,617
20
2,516,437
5,512
22
1,953,610
1,675
09
5,562,500
21,719
39
62,450,067
126,729
20
11,702,515
23,359
20
2,786,100
7,924
28
24,185,104
41,610
17
16,338,909
38,032
23
7,441,565
10,954
15
23,810,395
46,077
19
17,976,008
35,810
20
5,741,084
11,123
39
15,286,359
40,102
26
9,398,720
12,405
13
1,743,410
2,412
14
4,443,354
7,641
17
1,735,927
3,398
20
17,151,948
35,352
21
8,329,730
11,525
14
2,193,845
4,159 |
19
26,632,403
50,880
19
4,071,319
8,005
20
11,042,537
25,657 |
23
25,627,105
49,313
19
3,723,795
7,467 !
20
140,999,740
343,488
24
1,018,420
1,363 |
13
4,890,430
7,195 j
15
3,534,174
6,382 !
18
Härvid har hänsyn icke tagits till beräknad förlust genom underlåten utskyldsbetalning.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16,
Sta
Motala......................
Nora.........................
Norrköping ............
Norrtälje .................
Nyköping ................
Nässjö......................
Oskarshamn ............
Piteå ......................
Ronneby...................
Sala.........................
Sigtuna ...................
Simrishamn ............
Skara .....................
Skellefteå ...............
Skänninge ...............
Skövde.....................
Sollefteå ..................
Stockholm ................
Strängnäs ................
Strömstad ................
Sundsvall ...............
Söderhamn...............
Söderköping ............
Södertälje ...............
Sölvesborg...............
Tidaholm ...............
Tranås.....................
Trollhättan...............
Trälleborg ...............
Uddevalla ...............
Ulricehamn ............
Umeå .....................
Uppsala ..................
Vadstena..................
Varberg ..................
Vetlanda ...............
Vimmerby...............
Visby .....................
Vänersborg...............
Västervik ...............
Västerås ..................
Växjö .....................
Ystad .....................
Åmål .....................
Ängelholm...............
Örebro ..................
Öregrund ...............
Örnsköldsvik............
Östersund ...............
d
1
j Inkomst, vara år
11926 utgående kom- munalutskylder debi- terats,
kronor
Influten nöjes- skatt l/l0
1925—“/a
1926,
kronor
Beräknad höj- ning av utdebi- teringen per
100 kronors
inkomst vid
nöjesskattens
bortfallande,
öre 1
4,438,930
11,155
25
2,493,510
4,494
18
53,520,632
103,252
19
3.218,510
5,972
19
10,941,350
18,759
17
6,065,962
8,847
15
5,373,115
12,282
23
2,205,910
7,962
36
2,894,434
6,239
22
5 278,220
10,323
20
671,890
427
06
2,571,330
5,824
23
5,196,489
8,781
17
3,771,230
11.802
31
1,062,150
3,239
30
9,211,050
13,188
14
3,198,871
10,017
31
887,339,760
1,756,855
20
4,392,450
10,176
23
2,243,080
4,989
22
21,428,040
58,481
27
8,494,011
22,256
26
1,826,900
5,110
28
13,380,708
28,983
22
2,820,790
7,686
27
2,963,226
7,142
24
3,943,724
9,399
24
15,022,082
19,290
13
12,033,033
19,994
17
12,325,615
27,568
22
3,349,186
4,875
15
8,885,600
32,768
37
35,911,806
84,187
23
2,298,120
4,824
21
6,204,577
13,052
21
2,086,555
4,331
21
1,861,847
4,328
23
8,609,744
19,148
22
8,918,750
17,087
19
8,247,180
13,850
17
24,516,451
40,333
16
9,487,530
16,658
18
11,629,864
27,136
23
4,832,690
5,586
12
6,215,777
7,695
12
42,597,180
72,316
17
648,720
1,418
22
4,404,430
13,709
31
14,324,045
36,316
25
Häx-vid har hänsyn icke tagits till beräknad förlust genom underlåten utskyldsbetalning.
bevillningsutskottets betänkande Nr 16.
9
Bilaga II.
Antal kommuner med under år 1925 influten nöjesskatt.
A. Köpingar.''
1 ■
Motsvarande
en utdebitering per
100 kronors inkomst av
högst
1 öre
1—10
öre
10—25
öre
25—50
öre
50—100
öre
över 100
öre
inalles
j Stockholms
län .........
2
i
3
Uppsala^
» .........
—
—
i
_L
_
—
1
Södermanlands
» .........
—
_
i
1
Östergötlands
» .........
—
—
i
_
_
1
Kronobergs
» .........
—
—
i
i
i
_
3
Kalmar
» .........
—
1
2
i
4
Kristianstads
» .........
—
_
I
1
o
Malmöhus
» ........
—
_
i
i
Skaraborgs
» .........
—
—
2
i
3
Värmlands
» .........
—
_
2
_
2
Örebro
» ....
_
1
1
9
Västmanlands
» .......
i
__
1
Kopparbergs
» .........
—
1
_
i
i
3
Gävleborgs
> .........
—
—
—
i
i
—
2
Summa
i
5
13 |
6
4
_
29
B. Municipalsnmhällen och köpingar, som ej utgöra egen kommun.
Stockholms län .........
Uppsala » .........
Södermanlands » .........
Östergötlands » .........
Jönköpings » ........
Kronobergs » .........
Kalmar » .........
Gotlands » .........
Blekinge » .........
Kristianstads » .........
Malmöhus » .........
Hallands » .........
Göteborgs och Bohuslän...
Älvsborgs län.........
Skaraborgs » .........
Värmlands » .........
Örebro » .........
Västmanlands » .........
Kopparbergs » .........
Gävleborgs » .........
Västernorrlands » .........
Jämtlands » .........
Västerbottens » .........
j Norrbottens » .........
Summa
Motsvarande en utdebitering per 100 kronors inkomst av
högst
1 öre
1 — 10
öre
10—25
Öre
25—50
öre
50—100
öre
över 100
öre
inalles
—
6
3
i
—
—
10
—
—
4
_
_
4
—
—
1
2
i
_
4
—
1
3
—
—
_
4
—
—
3
2
—
—
2
1
i
—
4
—
—
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
_
1
2
5
5
i
_
14
—
—
7
2
i
—
10
1
3
2
4
3
z
13
—
—
1
1
—
_
2
—
2
4
2
—
__
8
—
—
1
2
—
_
3
—
—
3
1
—
—
4
—
—
1
—
—
_
1
—
—
—
2
2
—
4
—
—
—
—
1
—
1
—
—
—
i
1
_
9 |
—
—
2
i
—
—
3
—
—
1
6
1
—
8
—
— 1
2
—
1
—
3 i
2
14 |
46
33
13
108 i
1 I Jönköpings, Gotlands, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län har nöjesskatt icke uttagits inom
någon köping.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 sand. S höft. (Nr 16.)
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.
C. Landskommuner.
Motsvarande en utdebitering per
100 kronors inkomst av
högst
1 öre
1—10
öre
10—25
öre
25—50
öre
50—100
öre
över 100
öre
inalles
Stockholms
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands
Jönköpings
Kronobergs
2
6
6
i
15
8
1
_
_
9
i
8
4
i
_
14
4
18
5
_
_
27
8
4
_
_
_
17
14
6
_
i
—
23
38
3
i
—
—
47
3
4
1
_
—
—
8
Blekinge
Kristianstads
Malmöhus
2
9
4
i
—
—
16
4
17
31
7
i
—
60
3
20
15
11
i
i
51
3
18
6
4
i
—
32
Göteborgs och Bohus län --
lön .........
7
12
10
26
6
9
!
—
—
24
48
Skaraborgs
Värmlands
Örebro
Västmanlands
Kopparbergs
Gävleborgs
Västernorrlands
Jämtlands
Västerbottens
| Norrbottens
8
23
7.
_
—
38
4
12
5
t
—
22
Ö
19
—
i
—
—
26
_
7
3
l
i
—
12
5
10
7
—
—
—
22
1
13
10
l
—
25
5
16
5
—
—
—
26
9
25
6
i
—
—
41
3
12
2
—
—
—
17
2
10
-
—
—
_
12
Summa
96
351
146
32
6
i
632
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.