Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition om vissa ändringar i förordningen den 26 juli 1926

1927-03-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1927:28, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition om vissa ändringar i förordningen den 26 juli 1926

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

5

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1927 kl. 4 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

om vissa ändringar i förordningen den 26 juli 1926

(nr 382) angående utförselbevis för råg och vete.

(l:a avd.)

I en den 18 februari 1927 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 150, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen

dels besluta, att §§. 1 och 2 i förordningen den 26 juli 1926 (nr 382) angående

utförselbevis för råg och vete skola hava följande ändrade lydelse:

»§ 1.

Den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan hinder av

tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver och

med en och samma lägenhet till utlandet sjöledes eller på järnväg eller till

svensk frihamn utför sammanlagt eller av någotdera slaget minst 500 kilogram,

äger, såvida den utförda varan skäligen kan anses marknadsgill, av

vederbörande tullmyndighet erhålla bevis om utförseln, med angivande

tillika av det tullbelopp, som skolat utgå vid införsel av sådan vara till

enahanda myckenhet.

§ 2.

Innehavare av — — — två procent.

Utförselbevis skall återställas eller belopp, varå beviset lyder, inbetalas

till tullverket, därest den vara, för vilken beviset utfärdats, återinföres och

tullfrihet för varan därvid ifrågasättes.»;

dels ock förklara, att ändringarna skola träda i kraft å dag, som Konungen

bestämmer.

Förordningen den 26 juli 1926 (nr 382) angående utförselbevis för råg

och vete, vilken gäller till och med den 31 juli 1928, stadgar i § 1 rätt för

den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan hinder av tullverket

kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver och

med en och samma lägenhet sjöledes eller på järnväg utför sammanlagt

eller av någotdera slaget minst 500 kilogram, att, såvida den utförda varan

Utskottet.

Gällande bestämmelser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Propositionen.

skäligen kan anses marknadsgill, av vederbörande tullmyndighet erhålla

bevis om utförseln, däri tillika skall finnas angivet det tullbelopp, som

skolat utgå vid införsel av sådan vara till enahanda myckenhet. Jämlikt

uttrycklig föreskrift i samma paragraf skall dock utförsel till svensk frihamn

icke berättiga till erhållande av utförselbevis.

Innehavare av utförselbevis äger enligt § 2 av nyssnämnda förordning

att, inom sex månader från det angivningen till utförsel skett, mot bevisets

återställande företaga införsel utan tullavgifts erläggande av omalen eller

malen råg eller omalet eller malet vete till så stor myckenhet, att den tull,

som enligt tulltaxan skolat belöpa därå, är lika med det i utförselbeviset

angivna tullbeloppet. Alternativt kan han inom samma tid mot avlämnande

av beviset hos generaltullstyrelsen utbekomma berörda tullbelopp med avdrag

av två procent, likväl endast i den mån de för varor, som nu sagts, inom

förenämnda tid av sex månader influtna tullavgifterna efter avdrag av två

procent lämna tillgång därtill.

Den föreliggande propositionen är närmast föranledd av en av Malmö

frihamnsaktiebolag gjord framställning i syfte att sådan ändring måtte vidtagas

i förordningen angående utförselbevis för råg och vete, att utförsel till

svensk frihamn av i förordningen avsedd vara måtte berättiga till erhållande

av utförselbevis. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava, i

anledning av remiss, i gemensamt avgivet utlåtande uttalat sig för att en

förändring av ifrågavarande förordning måtte komma till stånd i det av

frihamnsbolaget angivna syftet.

Chefen för finansdepartementet har i sitt anförande till ovannämnda statsrådsprotokoll

redogjort för innehållet i framställningen och ämbetsverkens

utlåtande samt därefter för egen del anfört följande:

»Föreskriften, att utförsel till svensk frihamn av råg eller vete ej berättigar

till erhållande av utförselbevis, medför enligt den nu lämnade redogörelsen

vissa olägenheter såväl för dem, vilkas intressen utförselbevisen

äro ämnade att tillgodose, som ock för frihamnarna. Samtliga de myndigheter

samt handelskamrar och sammanslutningar, som yttrat sig över den

föreliggande framställningen, hava också, såsom av redogörelsen framgår,

tillstyrkt, att ifrågavarande undantag från rätten att erhålla utförselbevis

måtte borttagas. De hava därvid tillika framhållit, att genom en dylik

åtgärd åtskilliga fördelar skulle tillgodokomma dem, för vilka anordningen

med utförselbevis vidtagits, och att bestämmelserna om utförselbevis skulle

komma att bättre ansluta sig till frihamnsförordningens grundstadgande,

att till frihamn från inrikes ort inkomna varor skola i tullhänseende betraktas

såsom från riket utförda.

För egen del anser jag konsekvensen fordra, att utförsel till frihamn i

förevarande hänseende likställes med utförsel till utrikes ort. Jag biträder

därför det av kommerskollegium och generaltullstyrelsen avgivna förslaget,

att ett stadgande i sådan riktning måtte inflyta i § 1 av förordningen om

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

7

utförselbevis i stället för där intagen föreskrift av motsatt innebörd och avfattas

på så sätt, att rätten till utförselbevis bibehålies, även om utförseln

till frihamn äger rum med annat transportmedel än sådant, som är medgivet

vid utförsel till utrikes ort. Stadgandet torde enklast kunna utformas sålunda,

att de i paragrafen förekommande orden ''sjöledes eller på järnväg utför’

utbytas mot orden ''till utlandet sjöledes eller på järnväg eller till svensk

frihamn utför’.

Vad beträffar frågan, huru förfaras bör, då spannmål, varå utförselbevis

meddelats, återinföres och tullfrihet därvid begäres enligt § 4 q) i tulltaxeförordningen

på den grund, att varan är alstrad inom landet, synes även

mig uppenbart, att utförselbeviset i sådant fall bör återställas eller det belopp,

varå beviset lyder, inbetalas till tullverket. Det torde emellertid vara

lämpligt, att en uttrycklig bestämmelse härom förefinnes i förordningen om

utförselbevis. Denna synes böra så formuleras, att den även kommer att

avse fall, där tullfrihet vid återinförseln påyrkas under åberopande av annat

stadgande än det nyssnämnda, exempelvis föreskrifterna om förtullning av

bärgat sjöfynd. Bestämmelsen bör få sin plats omedelbart efter de nuvarande

stadgandena i § 2.

Dagen för ikraftträdandet av de ifrågasatta författningsändringarna torde

av praktiska skäl böra bestämmas av Kungl. Maj:t.»

Utskottet har funnit det stå i god överensstämmelse med grundtanken i

gällande stadganden om utförselbevis, att dessa bevis kunna komma till användning

jämväl vid utförsel till frihamn. På grund härav och då utskottet

icke haft något att erinra mot det föreliggande förslagets avfattning,

hemställer utskottet,

att riksdagen måtte, med bifall till Kung]. Maj:ts förevarande

proposition nr 150,

1) besluta, att §§> 1 och 2 i förordningen den 26 juli

1926 (nr 382) angående utförselbevis för råg och vete

skola hava ovan intagna ändrade lydelse; samt

2) förklara, att ändringarna skola träda i kraft å dag,

som Konungen bestämmer.

Stockholm den 15 mars 1927.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Utskottets

yttrande.

Närvarande: se under betänkandet nr 27.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Reservationer:

av herr Månsson i Furu vik, vilken yrkat avslag å propositionen; samt

av herrar Björnsson, Schlyter, Johansson i Arkösund, Hedlund i Östersund,

Björklund, Wahlmark, Åström och Granath, vilka icke funnit anledning

motsätta sig bifall till detta förslag, ehuru de alltjämt hysa den uppfattningen,

att rätt till utförselbevis icke bort medgivas vid utförsel av råg

och vete.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:89 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om vissa ändringar i förordningen den 26 juli 1926 s. 5 i texten