Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § i b) i förordningen den 9 juni 1911

1927-03-15 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1927:31, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § i b) i förordningen den 9 juni 1911

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

13

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1927 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition

med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av

§ i b) i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa

för inkommande varor, m. m. (tullfrihet för personal vid

utländsk beskickning m. m.).

(l:a avd.)

I en den 11 februari 1927 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 100, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga nedan återgivna, vid propositionen fogade

förslag till

1) kungörelse om ändrad lydelse av § 4 b) i förordningen den 9 juni

1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor, samt

2) förordning om ändrad lydelse av 21 § 1 mom. i förordningen den 15

december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i

riket.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av § 4 b) i förordningen den 9 juni 1911

(nr 80) med tulltaxa för inkommande varor.

Härigenom förordnas, att § 4 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa

för inkommande varor skall i nedan angivna del erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 4.

Tullfrihet åtnjutes, utom för varor, vilka enligt tulltaxan äro fria från

tullavgift, jämväl för:

b) varor, som utländskt, här ackrediterat sändebud eller annan person,

som enligt meddelande från utrikesdepartementet tillhör främmande makts

härvarande beskickning, inför för tjänstebruk eller för eget eller sin familjs

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

behov; dock att detta medgivande gäller endast person, som icke är svensk

undersåte, och under förutsättning att vederbörande främmande makt medgiver

Sverige motsvarande förmån;

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1927.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 21 § 1 mom. i förordningen den 15

december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket.

Härigenom förordnas, att 21 § 1 mom. i förordningen den 15 december

1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket skall erhålla

följande ändrade lydelse:

21 §.

1 mom. Utan hinder av vad i 2 § stadgas må färdiga tobaksvaror till

riket införas för Konungens och medlems av det kungl. huset räkning.

Ävenså må den, som eljest enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet

för från utlandet inkommande varor, för eget eller sin familjs behov

införa färdiga tobaksvaror.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927.

Utskottet. Enligt § 4 b) i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för

Gällande be- inkommande varor åtnjutes tullfrihet för eljest tullpliktiga varor, som utst.

immelser. jlär ackrediterade sändebud för eget behov införa. Förbehåll om

reciprocitet finnes icke uppställt för tillgodonjutande av denna förmån. Åt

uttrycket »för eget behov» synes vid den praktiska tillämpningen av tullmyndigheterna

hava givits den innebörd, att detsamma avser införsel jämväl

för sändebudets familj ävensom av för tjänsten avsedda varor.

I § 4 c) tulltaxeförordningen stadgas viss tullfrihet även för varor, som

inkomma till främmande makters härvarande konsulat. Enligt detta författ
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31. 15

ningsrum må emellertid tullfrihet åtnjutas allenast för vapensköldar, flaggor,

kontorsförnödenheter och andra likartade för tjänsten avsedda föremål, och

medgives tullfrihet allenast beträffande länder, vilka inom eget land tillerkänna

Sverige motsvarande förmån.

Jämlikt av Kungl. Maj:t i administrativ väg meddelade bestämmelser till

förekommande av missbruk av den enligt § 4 tulltaxeförordningen medgivna

tullfrihet, sådana desamma lyda enligt kungörelse den 9 februari 1923 (nr

13), skall för åtnjutande av ovan omförmälda tullfrihet jämlikt § 4 b) och c)

i nämnda förordning iakttagas, att varorna äro adresserade till vederbörande

minister, chargé d’affaires, legation eller konsulat och av adressaten skriftligen

reklameras hos ministern för utrikes ärendena samt av denne hos vederbörande

tullförvaltning, varjämte föreskrivits, bland annat, att tullfrihetsfråga av nu

ifrågavarande natur skall hänskjutas till generaltullstyrelsens prövning, då

frågan synes tullförvaltningen tvistig, ävensom att generaltullstyrelsen skall

för varje kvartal till finansdepartementet insända summariska uppgifter å

de varupartier, som under kvartalet på grund av reklamation, varom nyss

nämnts, tullfritt utlämnats.

Av den rätt till tullfrihet, som enligt vad nyss sagts tillkommer utländska,

här ackrediterade sändebud, följa vissa andra förmåner, bestående i dels

befrielse från vissa skatter dels ock rätt att införa vissa varor, för vilka

införselrätten eljest är i allmänt intresse begränsad. Dessa förmåner grunda

sig på föreskrifter i vederbörande författningar av innehåll, att stadgad

skatteplikt eller införselbegränsning icke skall gälla för »den, som enligt

särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor»

eller för vara, för vilken »tullfrihet enligt särskilda bestämmelser» tillgodonjutes.

Bland de författningsrum, i vilka dylika föreskrifter återfinnas, må nämnas

anm. 2 e) till rubriken nr 197 i tulltaxan (tobak, arbetad: andra slag)

enligt lydelse i kungörelse den 20 juni 1924 (nr 246). Detta stadgande ansluter

sig till 21 § 1 mom. i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket, enligt vilket författningsrum utländska, här ackrediterade

sändebud må för eget behov införa färdiga tobaksvaror. Genom nyssnämnda

kungörelse den 20 juni 1924 blevo tobaksvaror förklarade tullfria

från och med den 1 juli 1924 utom, såvitt nu är i fråga, för det

fall, att varorna till myckenhet utöver viss mindre kvantitet medföras

från utrikes ort av resande, varför således den fria importrätt beträffande

tobaksvaror, som tillkommer de ackrediterade sändebuden, numera

icke innebär någon särskild förmån i tullhänseende, då varorna införas

utan samband med inresa i landet. För sistnämnda fall medför emellertid

den fria importrätten befrielse från den licensavgift, som erlägges för genom

handlande importerade tobaksvaror och som utgöres dels av den å varan

belöpande tobaksskatten, dels av ett belopp, motsvarande vad monopolets

utövare för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara

med samma priskurantpris.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Propositionen.

Propositionens

innebörd.

Utrikesdepartementets

omorganisationskommitté

m. m.

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

I fråga om rusdrycker följer med den fria importen befrielse även från

vissa andra avgifter än tull, i det att för rusdrycker, som sålunda av

ackrediterat sändebud direkt importeras, icke utgå de acciser, som uttagas i

samband med försäljning inom landet av rusdrycker.

Den föreliggande propositionen avser att utsträcka den för närvarande

de ackrediterade sändebuden tillkommande rätten till tullfrihet att gälla jämväl

annan person, som enligt från utrikesdepartementet till tullverket lämnat

meddelande tillhör främmande makts härvarande beskickning samt såsom

förutsättning för åtnjutande av tullfrihet, varom nu är fråga, uppställa

fordran på reciprocitet. Rätt till tullfrihet föreslås skola gälla endast person,

som icke är svensk medborgare. Därjämte innefattar propositionen sådan

jämkning av nuvarande bestämmelser, att därav otvetydigt framgår, att

rätten till tullfrihet avser jämväl varor, som införas för vederbörandes familj,

ävensom för tjänsten avsedda varor.

De förmåner — befrielse från vissa skatter och undantag i vissa fall från

eljest gällande importförbud — som enligt vad ovan omnämnts äro förknippade

med rätten till tullfrihet, komma att till följd av avfattningen av

hithörande bestämmelser automatiskt tillföras de personer, som beröras av

den föreslagna utvidgningen av rätten till tullfrihet, dock med undantag

ifråga om den fria importrätten beträffande tobaksvaror, för vars utsträckande

särskilt förslag i propositionen framlagts.

Av vad chefen för finansdepartementet vid ärendets föredragning inför Kungl.

Maj:t anfört till motivering för förslagen må följande redogörelse lämnas.

I skrivelse den 8 maj 1920 hade utrikesdepartementets omorgan isationskommitté

uttalat, att det enligt kommitterades mening borde tagas under

övervägande, huruvida icke den förmån av tullfrihet, som tillkomme beskickningscheiferna,

borde utsträckas att, under förutsättning av ömsesidighet,

gälla samtliga främmande diplomatiska tjänstemän och lönade

konsuler. Kommitterade hade åberopat bland annat, att det i utlandet under

senare tid allt oftare gjort sig gällande en tendens att utsträcka tullfriheten

till alla diplomatiska tjänstemän och lönade konsuler.

Vidare hade olika främmande beskickningar i Stockholm vid upprepade

tillfällen riktat framställningar till utrikesdepartementet om vidtagande

av åtgärder för beredande av tullfrihet, varom nu är fråga, även åt

andra baskickningsmedlemmar än beskickningscheferna.

Svenske ministern i Berlin hade slutligen i december 1926 gjort framställning

i förevarande ämne.

I anledning av remiss å utrikesdepartementets omorganisationskommittés

nyssberörda framställning hade utlåtanden avgivits av tull- och traktatkommittén,

efter inhämtande av yttranden från kontrollstyrelsen och

aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, den 5 juni 1924 samt av generaltullstyrelsen

den 25 april 1925.

I vad nämnda utlåtanden avsågo förmånens utsträckning till diplomatiska

tjänstemän innehöllo desamma i huvudsak följande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

17

Tull- och traktatkommittén, som visserligen ansett att betänkligheter

kunde anföras mot överhuvud varje utvidgning av den medgivna tullfriheten,

hade dock funnit, att hinder ur principiell eller ekonomisk synpunkt

icke borde möta mot en utsträckning, under förutsättning av reciprocitet,

av den rätt till tullfri införsel av eljest tullpliktiga och för eget behov avsedda

varor, som för närvarande tillkomma endast de utländska, här

ackrediterade sändebuden, till att gälla samtliga övriga främmande diplomatiska

tjänstemän. Erforderlig kontroll över rättighetens utövande syntes

kommittén lämpligen kunna vinnas genom stadgande därom, att

vederbörande beskickningschef skulle hava att för beskickningens samtliga

medlemmar verkställa sådan skriftlig reklamation, som nu vore föreskriven

i fråga om varor, inkommande till de ackrediterade sändebuden.

Kontrollstyrelsen hade förklarat sig hysa betänkligheter med avseende

å den fria importrätt av rusdrycker, vilken skulle bliva

en följd av tullfriheten. I sådant hänseende hade kontrollstyrelsen

framhållit följande. Den fria importrätten beträffande rusdrycker

satte de personer, som åtnjöte densamma, i stånd att förskaffa

sig obegränsade kvantiteter av varor, som övriga i landet boende endast

kunde erhålla efter i föreskriven ordning företagen prövning och

särskilt beträffande spritdrycker allenast i strängt begränsade kvantiteter.

Från principiell synpunkt innebuye sålunda den fria importrätten ett bestämt

avsteg från grundtankarna i nu gällande rusdryckslagstiftning. Kontrollstyrelsen

hade dock ansett sig sakna anledning att direkt avstyrka den

ifrågasatta utsträckningen av tullfriheten och dess följd den fria importrätten,

därest tull- och traktatkommittén funne densamma i allmänhet

önskvärd. Utsträckningen av importrätten borde dock begränsas att avse

endast utländska undersåtar.

Efter att hava erinrat, hurusom den licensavgift, som utginge för av

handlande importerade tobaksvanor, delvis tillfölle monopolets utövare,

under det att statsverket ensamt erhölle hela den tullavgift, som erlades

för av resande införd tobaksvara, hade aktiebolaget svenska tobaksmonopolet

i sitt förenämnda, den 2 december 1921 dagtecknade yttrande anfört

bland annat följande:

Om tobaksvar or skulle få avgiftsfritt införas av i Sverige vistande utländsk

diplomatisk tjänsteman eller lönad konsul, komme tobaksmonopolet

att undandragas licensavgift och således lida ekonomisk förlust. Storleken

av sådan förlust läte sig givetvis icke på förhand beräkna.

Tobaksmonopolet hade likväl icke ansett sig böra hemställa om avslag å

förslaget men hade velat ifrågasätta, huruvida icke rättigheten i möjligaste

mån borde inskränkas till att omfatta allenast vissa högre diplomatiska

tjänstemän.

Generaltullstyrelsen både i sitt i ämnet avgivna utlåtande förklarat sig i

princip icke hava funnit anledning till erinran mot den utsträckning av

rätten till tullfrihet för de diplomatiska tjänstemännen, som tull- och traktatkommittén

ifrågasatt. Det ville emellertid synas styrelsen, som om

ifrågavarande förmån icke borde tillkomma andra beskickningstjänstemän

än sådana, vilka vore utländska undersåtar.

För egen del har föredragande departementschefen förklarat sig anse en

utvidgning av rätten till tullfrihet icke vara påkallad i fråga om de främmande

lönade konsulerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 sand. 16 höft. (\''r 27 —3i.) 2

Tull- och

traktatkommittén.

Koi.trol!-

styrelsen.

Aktiebolaget

Svenska

tobaksmono
polet.

Generaltull
styrelsen.

Departements
chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Departementschefen har därefter anfört följande:

»Vidkommande de främmande diplomatiska tjänstemännen hava nuvarande

bestämmelser på grund av sin restriktiva natur visat sig medföra olägenheter.

Med den utveckling mot vidsträcktare tullfrihet för dylika tjänstemän på

basis av reciprocitetsprincipen, som försiggått i utlandet, hava dessa olägenheter

blivit alltmer framträdande. Det redan i och för sig mindre tilltalande

förhållandet, att gällande föreskrifter lägga hinder i vägen för beviljande åt

härvarande främmande beskickningar av de lättnader i förevarande hänseende,

som medgivas dem i ett flertal andra länder, medför å andra sidan på grund

av reciprocitetsprincipens allt allmännare tillämpning, att tjänstemännen vid

våra egna beskickningar i utlandet i stor utsträckning underkastas en motsvarande

sämre behandling och därigenom gå miste om en förmån, av vilken

flertalet av deras kolleger kommer i åtnjutande. Denna synpunkt måste

anses isynnerhet värd beaktande i fråga om sådana länder, där beskickningstjänstemännen

på grund av särskilda förhållanden äro nödsakade att

till stor del förse sig med livsförnödenheter från hemlandet. På nu anförda

grunder och då — därest vederbörlig kontroll utövas — en utvidgning av

rätten till tullfrihet för ernående av större överensstämmelse med de i utlandet

i allmänhet gällande bestämmelser icke torde medföra någon olägenhet

samt ur statsfinansiell synpunkt icke kan vara av nämnvärd betydelse,

anser jag mig böra tillstyrka en dylik utvidgning. Rätten till tullfrihet

synes mig sålunda böra utsträckas att gälla, förutom ackrediterat sändebud,

även annan person, som enligt från utrikesdepartementet till tullverket lämnat

meddelande tillhör främmande makts härvarande beskickning. Såsom förutsättning

för åtnjutande av tullfrihet torde böra uppställas fordran på reciprocitet,

och synes, på sätt bland annat generaltullstyrelsen föreslagit, förmånen

i fråga icke böra tillgodokomma andra än utländska undersåtar. Med hänsyn

bland annat till vad ministern i Berlin i sin förut omnämnda skrivelse

därutinnan anfört synes mig tillika i sammanhang med den ändring av § 4 b)

tulltaxeförordningen, som betingas av en utvidgning av författningsrummets

giltighet i nyss angivna avseende, sådan jämkning böra vidtagas i författningstexten,

att därav otvetydigt framgår, att rätten till tullfrihet avser

jämväl varor, som införas för vederbörandes familj, ävensom för tjänsten

avsedda varor».

Därest förslaget till ändring av § 4 b) tulltaxeförordningen vunne riksdagens

bifall, hade departementschefen för avsikt att senare för Kungl.

Maj:t framlägga förslag till därav betingade ändringar i de av Kungl. Maj:t

utfärdade kontrollföreskrifterna.

Beträffande de särskilda förmåner — befrielse från vissa skatter och undantag

i vissa fall från eljest gällande importförbud — som enligt vad av den

förut lämnade redogörelsen framgår äro förknippade med rätten till tullfrihet,

syntes departementschefen enahanda skäl, som föranlett beviljandet av

nämnda förmåner åt de ackrediterade sändebuden, i stort sett kunna åberopas

för beviljande av ifrågavarande förmåner även åt de personer, som genom den

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31. 19

föreslagna ändringen av § 4 b) tulltaxeförordningen skulle komma i åtnjutande

av tullfrihet.

I utlandet har den redan av utrikesdepartementets omorganisationskommitté

år 1920 omtalade tendensen att bereda tullfrihet åt diplomatiska

tjänstemän i större utsträckning än de i sådant hänseende hos oss gällande

bestämmelserna innefatta allt mera gjort sig gällande. Den föreliggande

propositionen innehåller förslag om sådana stadganden, genom vilkas

antagande Sverige skulle ansluta sig till en i det internationella umgänget

på ifrågavarande område numera i betydande utsträckning antagen reglering.

Med hänsyn till förslagets sålunda angivna innebörd och då den utvidgning

av vissa förmåner, som propositionen innefattar, uppenbarligen

icke kan medföra statsfinansiella verkningar av någon nämnvärd betydelse,

har utskottet ansett sig böra förorda bifall till vad Kungl. Maj:t

föreslagit.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 100, antaga ovan införda,

vid propositionen fogade förslag till

1) kungörelse om ändrad lydelse av § 4 b) i förordningen

den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande

varor, samt

2) förordning om ändrad lydelse av 21 § 1 mom. i

förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående

statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

Stockholm den 15 mars 1927.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Utskottets

yttrande.

Närvarande: se under betänkandet nr 27.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Reservation

av herrar Björnsson, Månsson i Furuvik, Björklund, Wah lmark. Äströrn,

Israel Holmgren och Granath, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan

bort hava följande lydelse:

»På sätt av den ovan lämnade redogörelsen framgår, hava såväl kontrollstyrelsen

som aktiebolaget svenska tobaksmonopolet uttalat vissa betänkligheter

mot det föreliggande förslaget; och tobaksmonopolet har ifrågasatt

en begränsning av de utvidgade förmånerna, som icke ingår i Kungl.

Maj:ts förslag. Av vad tull- och traktatkommittén i frågan uttalat framgår,

att även kommittén hyst vissa betänkligheter.

Den tveksamhet, som från skilda håll och ur olika synpunkter sålunda

kommit till uttryck, har bevillningsutskottet funnit väl befogad. Å andra

sidan har utskottet icke blivit övertygat om, att den föreslagna utvidgningen

av de redan nu gällande förmånerna av ifrågavarande slag är av

någon större betydelse vare sig ur synpunkten av önskvärdheten att visa

tillmötesgående mot främmande makter eller med hänsyn till den av

departementschefen även åberopade reciprociteten.

Av sålunda angivna skäl har utskottet funnit sig icke kunna förorda

bifall till den föreliggande propositionen.

Utskottet hemställer sålunda,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 100

med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 4 b)

i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa

för inkommande varor, m. m. (tullfrihet för personal

vid utländsk beskickning m. m.) icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:92 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 4 b) i förordning en den 9 juni 1911 s. 1 i texten