Betänkande, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § i b) i förordningen den 9 juni 1911
1927-03-15 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1927:31, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § i b) i förordningen den 9 juni 1911
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
13
Nr 31.
Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1927 kl. 4 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition
med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av
§ i b) i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa
för inkommande varor, m. m. (tullfrihet för personal vid
utländsk beskickning m. m.).
(l:a avd.)
I en den 11 februari 1927 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 100, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga nedan återgivna, vid propositionen fogade
förslag till
1) kungörelse om ändrad lydelse av § 4 b) i förordningen den 9 juni
1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor, samt
2) förordning om ändrad lydelse av 21 § 1 mom. i förordningen den 15
december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket.
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av § 4 b) i förordningen den 9 juni 1911
(nr 80) med tulltaxa för inkommande varor.
Härigenom förordnas, att § 4 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa
för inkommande varor skall i nedan angivna del erhålla följande
ändrade lydelse:
§ 4.
Tullfrihet åtnjutes, utom för varor, vilka enligt tulltaxan äro fria från
tullavgift, jämväl för:
b) varor, som utländskt, här ackrediterat sändebud eller annan person,
som enligt meddelande från utrikesdepartementet tillhör främmande makts
härvarande beskickning, inför för tjänstebruk eller för eget eller sin familjs
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
behov; dock att detta medgivande gäller endast person, som icke är svensk
undersåte, och under förutsättning att vederbörande främmande makt medgiver
Sverige motsvarande förmån;
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1927.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 21 § 1 mom. i förordningen den 15
december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket.
Härigenom förordnas, att 21 § 1 mom. i förordningen den 15 december
1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket skall erhålla
följande ändrade lydelse:
21 §.
1 mom. Utan hinder av vad i 2 § stadgas må färdiga tobaksvaror till
riket införas för Konungens och medlems av det kungl. huset räkning.
Ävenså må den, som eljest enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet
för från utlandet inkommande varor, för eget eller sin familjs behov
införa färdiga tobaksvaror.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927.
Utskottet. Enligt § 4 b) i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för
Gällande be- inkommande varor åtnjutes tullfrihet för eljest tullpliktiga varor, som utst.
immelser. jlär ackrediterade sändebud för eget behov införa. Förbehåll om
reciprocitet finnes icke uppställt för tillgodonjutande av denna förmån. Åt
uttrycket »för eget behov» synes vid den praktiska tillämpningen av tullmyndigheterna
hava givits den innebörd, att detsamma avser införsel jämväl
för sändebudets familj ävensom av för tjänsten avsedda varor.
I § 4 c) tulltaxeförordningen stadgas viss tullfrihet även för varor, som
inkomma till främmande makters härvarande konsulat. Enligt detta författ
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31. 15
ningsrum må emellertid tullfrihet åtnjutas allenast för vapensköldar, flaggor,
kontorsförnödenheter och andra likartade för tjänsten avsedda föremål, och
medgives tullfrihet allenast beträffande länder, vilka inom eget land tillerkänna
Sverige motsvarande förmån.
Jämlikt av Kungl. Maj:t i administrativ väg meddelade bestämmelser till
förekommande av missbruk av den enligt § 4 tulltaxeförordningen medgivna
tullfrihet, sådana desamma lyda enligt kungörelse den 9 februari 1923 (nr
13), skall för åtnjutande av ovan omförmälda tullfrihet jämlikt § 4 b) och c)
i nämnda förordning iakttagas, att varorna äro adresserade till vederbörande
minister, chargé d’affaires, legation eller konsulat och av adressaten skriftligen
reklameras hos ministern för utrikes ärendena samt av denne hos vederbörande
tullförvaltning, varjämte föreskrivits, bland annat, att tullfrihetsfråga av nu
ifrågavarande natur skall hänskjutas till generaltullstyrelsens prövning, då
frågan synes tullförvaltningen tvistig, ävensom att generaltullstyrelsen skall
för varje kvartal till finansdepartementet insända summariska uppgifter å
de varupartier, som under kvartalet på grund av reklamation, varom nyss
nämnts, tullfritt utlämnats.
Av den rätt till tullfrihet, som enligt vad nyss sagts tillkommer utländska,
här ackrediterade sändebud, följa vissa andra förmåner, bestående i dels
befrielse från vissa skatter dels ock rätt att införa vissa varor, för vilka
införselrätten eljest är i allmänt intresse begränsad. Dessa förmåner grunda
sig på föreskrifter i vederbörande författningar av innehåll, att stadgad
skatteplikt eller införselbegränsning icke skall gälla för »den, som enligt
särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor»
eller för vara, för vilken »tullfrihet enligt särskilda bestämmelser» tillgodonjutes.
Bland de författningsrum, i vilka dylika föreskrifter återfinnas, må nämnas
anm. 2 e) till rubriken nr 197 i tulltaxan (tobak, arbetad: andra slag)
enligt lydelse i kungörelse den 20 juni 1924 (nr 246). Detta stadgande ansluter
sig till 21 § 1 mom. i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket, enligt vilket författningsrum utländska, här ackrediterade
sändebud må för eget behov införa färdiga tobaksvaror. Genom nyssnämnda
kungörelse den 20 juni 1924 blevo tobaksvaror förklarade tullfria
från och med den 1 juli 1924 utom, såvitt nu är i fråga, för det
fall, att varorna till myckenhet utöver viss mindre kvantitet medföras
från utrikes ort av resande, varför således den fria importrätt beträffande
tobaksvaror, som tillkommer de ackrediterade sändebuden, numera
icke innebär någon särskild förmån i tullhänseende, då varorna införas
utan samband med inresa i landet. För sistnämnda fall medför emellertid
den fria importrätten befrielse från den licensavgift, som erlägges för genom
handlande importerade tobaksvaror och som utgöres dels av den å varan
belöpande tobaksskatten, dels av ett belopp, motsvarande vad monopolets
utövare för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara
med samma priskurantpris.
Propositionen.
Propositionens
innebörd.
Utrikesdepartementets
omorganisationskommitté
m. m.
16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
I fråga om rusdrycker följer med den fria importen befrielse även från
vissa andra avgifter än tull, i det att för rusdrycker, som sålunda av
ackrediterat sändebud direkt importeras, icke utgå de acciser, som uttagas i
samband med försäljning inom landet av rusdrycker.
Den föreliggande propositionen avser att utsträcka den för närvarande
de ackrediterade sändebuden tillkommande rätten till tullfrihet att gälla jämväl
annan person, som enligt från utrikesdepartementet till tullverket lämnat
meddelande tillhör främmande makts härvarande beskickning samt såsom
förutsättning för åtnjutande av tullfrihet, varom nu är fråga, uppställa
fordran på reciprocitet. Rätt till tullfrihet föreslås skola gälla endast person,
som icke är svensk medborgare. Därjämte innefattar propositionen sådan
jämkning av nuvarande bestämmelser, att därav otvetydigt framgår, att
rätten till tullfrihet avser jämväl varor, som införas för vederbörandes familj,
ävensom för tjänsten avsedda varor.
De förmåner — befrielse från vissa skatter och undantag i vissa fall från
eljest gällande importförbud — som enligt vad ovan omnämnts äro förknippade
med rätten till tullfrihet, komma att till följd av avfattningen av
hithörande bestämmelser automatiskt tillföras de personer, som beröras av
den föreslagna utvidgningen av rätten till tullfrihet, dock med undantag
ifråga om den fria importrätten beträffande tobaksvaror, för vars utsträckande
särskilt förslag i propositionen framlagts.
Av vad chefen för finansdepartementet vid ärendets föredragning inför Kungl.
Maj:t anfört till motivering för förslagen må följande redogörelse lämnas.
I skrivelse den 8 maj 1920 hade utrikesdepartementets omorgan isationskommitté
uttalat, att det enligt kommitterades mening borde tagas under
övervägande, huruvida icke den förmån av tullfrihet, som tillkomme beskickningscheiferna,
borde utsträckas att, under förutsättning av ömsesidighet,
gälla samtliga främmande diplomatiska tjänstemän och lönade
konsuler. Kommitterade hade åberopat bland annat, att det i utlandet under
senare tid allt oftare gjort sig gällande en tendens att utsträcka tullfriheten
till alla diplomatiska tjänstemän och lönade konsuler.
Vidare hade olika främmande beskickningar i Stockholm vid upprepade
tillfällen riktat framställningar till utrikesdepartementet om vidtagande
av åtgärder för beredande av tullfrihet, varom nu är fråga, även åt
andra baskickningsmedlemmar än beskickningscheferna.
Svenske ministern i Berlin hade slutligen i december 1926 gjort framställning
i förevarande ämne.
I anledning av remiss å utrikesdepartementets omorganisationskommittés
nyssberörda framställning hade utlåtanden avgivits av tull- och traktatkommittén,
efter inhämtande av yttranden från kontrollstyrelsen och
aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, den 5 juni 1924 samt av generaltullstyrelsen
den 25 april 1925.
I vad nämnda utlåtanden avsågo förmånens utsträckning till diplomatiska
tjänstemän innehöllo desamma i huvudsak följande.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
17
Tull- och traktatkommittén, som visserligen ansett att betänkligheter
kunde anföras mot överhuvud varje utvidgning av den medgivna tullfriheten,
hade dock funnit, att hinder ur principiell eller ekonomisk synpunkt
icke borde möta mot en utsträckning, under förutsättning av reciprocitet,
av den rätt till tullfri införsel av eljest tullpliktiga och för eget behov avsedda
varor, som för närvarande tillkomma endast de utländska, här
ackrediterade sändebuden, till att gälla samtliga övriga främmande diplomatiska
tjänstemän. Erforderlig kontroll över rättighetens utövande syntes
kommittén lämpligen kunna vinnas genom stadgande därom, att
vederbörande beskickningschef skulle hava att för beskickningens samtliga
medlemmar verkställa sådan skriftlig reklamation, som nu vore föreskriven
i fråga om varor, inkommande till de ackrediterade sändebuden.
Kontrollstyrelsen hade förklarat sig hysa betänkligheter med avseende
å den fria importrätt av rusdrycker, vilken skulle bliva
en följd av tullfriheten. I sådant hänseende hade kontrollstyrelsen
framhållit följande. Den fria importrätten beträffande rusdrycker
satte de personer, som åtnjöte densamma, i stånd att förskaffa
sig obegränsade kvantiteter av varor, som övriga i landet boende endast
kunde erhålla efter i föreskriven ordning företagen prövning och
särskilt beträffande spritdrycker allenast i strängt begränsade kvantiteter.
Från principiell synpunkt innebuye sålunda den fria importrätten ett bestämt
avsteg från grundtankarna i nu gällande rusdryckslagstiftning. Kontrollstyrelsen
hade dock ansett sig sakna anledning att direkt avstyrka den
ifrågasatta utsträckningen av tullfriheten och dess följd den fria importrätten,
därest tull- och traktatkommittén funne densamma i allmänhet
önskvärd. Utsträckningen av importrätten borde dock begränsas att avse
endast utländska undersåtar.
Efter att hava erinrat, hurusom den licensavgift, som utginge för av
handlande importerade tobaksvanor, delvis tillfölle monopolets utövare,
under det att statsverket ensamt erhölle hela den tullavgift, som erlades
för av resande införd tobaksvara, hade aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
i sitt förenämnda, den 2 december 1921 dagtecknade yttrande anfört
bland annat följande:
Om tobaksvar or skulle få avgiftsfritt införas av i Sverige vistande utländsk
diplomatisk tjänsteman eller lönad konsul, komme tobaksmonopolet
att undandragas licensavgift och således lida ekonomisk förlust. Storleken
av sådan förlust läte sig givetvis icke på förhand beräkna.
Tobaksmonopolet hade likväl icke ansett sig böra hemställa om avslag å
förslaget men hade velat ifrågasätta, huruvida icke rättigheten i möjligaste
mån borde inskränkas till att omfatta allenast vissa högre diplomatiska
tjänstemän.
Generaltullstyrelsen både i sitt i ämnet avgivna utlåtande förklarat sig i
princip icke hava funnit anledning till erinran mot den utsträckning av
rätten till tullfrihet för de diplomatiska tjänstemännen, som tull- och traktatkommittén
ifrågasatt. Det ville emellertid synas styrelsen, som om
ifrågavarande förmån icke borde tillkomma andra beskickningstjänstemän
än sådana, vilka vore utländska undersåtar.
För egen del har föredragande departementschefen förklarat sig anse en
utvidgning av rätten till tullfrihet icke vara påkallad i fråga om de främmande
lönade konsulerna.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 sand. 16 höft. (\''r 27 —3i.) 2
Tull- och
traktatkommittén.
Koi.trol!-
styrelsen.
Aktiebolaget
Svenska
tobaksmono
polet.
Generaltull
styrelsen.
Departements
chefen.
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
Departementschefen har därefter anfört följande:
»Vidkommande de främmande diplomatiska tjänstemännen hava nuvarande
bestämmelser på grund av sin restriktiva natur visat sig medföra olägenheter.
Med den utveckling mot vidsträcktare tullfrihet för dylika tjänstemän på
basis av reciprocitetsprincipen, som försiggått i utlandet, hava dessa olägenheter
blivit alltmer framträdande. Det redan i och för sig mindre tilltalande
förhållandet, att gällande föreskrifter lägga hinder i vägen för beviljande åt
härvarande främmande beskickningar av de lättnader i förevarande hänseende,
som medgivas dem i ett flertal andra länder, medför å andra sidan på grund
av reciprocitetsprincipens allt allmännare tillämpning, att tjänstemännen vid
våra egna beskickningar i utlandet i stor utsträckning underkastas en motsvarande
sämre behandling och därigenom gå miste om en förmån, av vilken
flertalet av deras kolleger kommer i åtnjutande. Denna synpunkt måste
anses isynnerhet värd beaktande i fråga om sådana länder, där beskickningstjänstemännen
på grund av särskilda förhållanden äro nödsakade att
till stor del förse sig med livsförnödenheter från hemlandet. På nu anförda
grunder och då — därest vederbörlig kontroll utövas — en utvidgning av
rätten till tullfrihet för ernående av större överensstämmelse med de i utlandet
i allmänhet gällande bestämmelser icke torde medföra någon olägenhet
samt ur statsfinansiell synpunkt icke kan vara av nämnvärd betydelse,
anser jag mig böra tillstyrka en dylik utvidgning. Rätten till tullfrihet
synes mig sålunda böra utsträckas att gälla, förutom ackrediterat sändebud,
även annan person, som enligt från utrikesdepartementet till tullverket lämnat
meddelande tillhör främmande makts härvarande beskickning. Såsom förutsättning
för åtnjutande av tullfrihet torde böra uppställas fordran på reciprocitet,
och synes, på sätt bland annat generaltullstyrelsen föreslagit, förmånen
i fråga icke böra tillgodokomma andra än utländska undersåtar. Med hänsyn
bland annat till vad ministern i Berlin i sin förut omnämnda skrivelse
därutinnan anfört synes mig tillika i sammanhang med den ändring av § 4 b)
tulltaxeförordningen, som betingas av en utvidgning av författningsrummets
giltighet i nyss angivna avseende, sådan jämkning böra vidtagas i författningstexten,
att därav otvetydigt framgår, att rätten till tullfrihet avser
jämväl varor, som införas för vederbörandes familj, ävensom för tjänsten
avsedda varor».
Därest förslaget till ändring av § 4 b) tulltaxeförordningen vunne riksdagens
bifall, hade departementschefen för avsikt att senare för Kungl.
Maj:t framlägga förslag till därav betingade ändringar i de av Kungl. Maj:t
utfärdade kontrollföreskrifterna.
Beträffande de särskilda förmåner — befrielse från vissa skatter och undantag
i vissa fall från eljest gällande importförbud — som enligt vad av den
förut lämnade redogörelsen framgår äro förknippade med rätten till tullfrihet,
syntes departementschefen enahanda skäl, som föranlett beviljandet av
nämnda förmåner åt de ackrediterade sändebuden, i stort sett kunna åberopas
för beviljande av ifrågavarande förmåner även åt de personer, som genom den
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31. 19
föreslagna ändringen av § 4 b) tulltaxeförordningen skulle komma i åtnjutande
av tullfrihet.
I utlandet har den redan av utrikesdepartementets omorganisationskommitté
år 1920 omtalade tendensen att bereda tullfrihet åt diplomatiska
tjänstemän i större utsträckning än de i sådant hänseende hos oss gällande
bestämmelserna innefatta allt mera gjort sig gällande. Den föreliggande
propositionen innehåller förslag om sådana stadganden, genom vilkas
antagande Sverige skulle ansluta sig till en i det internationella umgänget
på ifrågavarande område numera i betydande utsträckning antagen reglering.
Med hänsyn till förslagets sålunda angivna innebörd och då den utvidgning
av vissa förmåner, som propositionen innefattar, uppenbarligen
icke kan medföra statsfinansiella verkningar av någon nämnvärd betydelse,
har utskottet ansett sig böra förorda bifall till vad Kungl. Maj:t
föreslagit.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 100, antaga ovan införda,
vid propositionen fogade förslag till
1) kungörelse om ändrad lydelse av § 4 b) i förordningen
den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande
varor, samt
2) förordning om ändrad lydelse av 21 § 1 mom. i
förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.
Stockholm den 15 mars 1927.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Utskottets
yttrande.
Närvarande: se under betänkandet nr 27.
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
Reservation
av herrar Björnsson, Månsson i Furuvik, Björklund, Wah lmark. Äströrn,
Israel Holmgren och Granath, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan
bort hava följande lydelse:
»På sätt av den ovan lämnade redogörelsen framgår, hava såväl kontrollstyrelsen
som aktiebolaget svenska tobaksmonopolet uttalat vissa betänkligheter
mot det föreliggande förslaget; och tobaksmonopolet har ifrågasatt
en begränsning av de utvidgade förmånerna, som icke ingår i Kungl.
Maj:ts förslag. Av vad tull- och traktatkommittén i frågan uttalat framgår,
att även kommittén hyst vissa betänkligheter.
Den tveksamhet, som från skilda håll och ur olika synpunkter sålunda
kommit till uttryck, har bevillningsutskottet funnit väl befogad. Å andra
sidan har utskottet icke blivit övertygat om, att den föreslagna utvidgningen
av de redan nu gällande förmånerna av ifrågavarande slag är av
någon större betydelse vare sig ur synpunkten av önskvärdheten att visa
tillmötesgående mot främmande makter eller med hänsyn till den av
departementschefen även åberopade reciprociteten.
Av sålunda angivna skäl har utskottet funnit sig icke kunna förorda
bifall till den föreliggande propositionen.
Utskottet hemställer sålunda,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 100
med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 4 b)
i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa
för inkommande varor, m. m. (tullfrihet för personal
vid utländsk beskickning m. m.) icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1927:92 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 4 b) i förordning en den 9 juni 1911 s. 1 i texten