Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911
1927-04-22 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1927:40, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
1
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1927 kl. ‘/''s 4 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa ändringar i den vid förordningen
den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor
fogade tulltaxa, i vad angår delar till automobiler, ävensom
i samma ämne väckta motioner, dels ock väckta
motioner om höjning av tullen å automobiler.
I en den 24 februari 1927 dagteeknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 171, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen
dels besluta, att rubrikerna 1098 och 1098 V* i den vid förordningen den
9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa
skola erhålla följande ändrade lydelse:
Kvantitet
för tullbe- räkningen
Tullsats
1098
Järnvägs- och spårvägsvagnar i förening med moto- rer eller ångmaskiner; automobiler och delar där- till, ej särskilt nämnda; ävensom andra åkdon
och fordon, ej särskilt nämnda, även med motor
försedda, samt underreden och med gummiringar
försedda hjul därtill, ej avsedda till flygplan
100 kr.
Kronor
15
o re
Anm. Underreden till flygplan samt med gummi- ringar försedda hjul till sådana fordon tullbehandlas
efter sin beskaffenhet.
10981/,
För tillverkning av automobiler avsedda delar
och tillbehör med undantag av underreden och
karosserier.....................................................
Anm. Till denna rubrik må delar och tillbehör för
tillverkning av automobiler hänföras endast efter
tillstånd av Konungen, som jämväl bestämmer
villkoren för tillståndets åtnjutande.
100 kr.
12
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 samt. 21 höft- (Nr 40.)
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
dels ock förklara, att ändringen skall träda i kraft å dag, som Konungen
bestämmer. _________
Till behandling i samband med nämnda proposition har utskottet upptagit
samtliga övriga till utskottet hänvisade förslag till ändringar i ovannämnda
del av tulltaxan. Dessa förslag hava framlagts i följande, under motionstiden
vid riksdagens början väckta motioner, nämligen:
l:o) motionen nr 59 i första kammaren av herrar Åström och Carl Eriksson,
i vilken hemställts,
»att riksdagen måtte besluta
dels en sådan revision av tulltaxan, att tullen å importerade för sammansättning
avsedda delar och material tillhopa blir väsentligt lägre än den
medeltull å dessa delar, som för närvarande finnes,
dels eventuellt att en ny tullrubrik införes, som medgiver, att nyss nämnda
delar och material införas med en enhetlig värdefull»;
2:o) motionen nr 163 i andra kammaren av herr Thore, i vilken hemställts,
»att riksdagen måtte besluta, att rubriken 10981/2 i tulltaxan skall erhålla
följande ändrade lydelse:
1098V2. Delar och tillbehör, andra än underreden och karosserier, för tillverkning
av automobiler ma, pa särskilt tillstånd, utlämnas mot
en tull av 10 % av värdet;
eller
att, för den händelse nyssnämnda tullsänkning ej kan godkännas, en höjning
av tullen, förslagsvis 20 % av värdet, å färdiga automobiler i stället skall
äga rum, varigenom skillnaden mellan tullen a sammansättningsmaterialet
och tullen å färdiga automobiler bliver större än vad som nu är fallet»;
samt
3:o) de likalydande motionerna nr 111 i första kammaren av herr Johan
Bernhard Johansson m. fl. och nr 164 i andra kammaren av herr Christenson
i Södertälje m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen måtte besluta att
tullen å automobiler höjes från nuvarande 15 procent till 30 procent av
värdet».
Utskottet. Enligt beslut av 1925 års riksdag (bevillningsutskottets betänkande nr
Gällande 44, riksdagens skrivelse nr 326) hava vissa ändringar vidtagits beträffande
bestämmelser. tulitaxans bestämmelser rörande automobiler och delar därtill. Ändringarna
föranleddes närmast av önskvärdheten av att inom Sverige få
till stånd en industri för sammansättning av automobiler. En dylik
industri ansågs nämligen skola vara till avsevärd fördel genom att dels
giva sysselsättning åt svensk arbetskraft och dels bereda avsättning åt
svenska råvaror och åt produkter av sådan inhemsk industri, som kunde
upptaga tillverkning av olika för den ifrågavarande sammansättnings
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
3
industrien behövliga delar. Därjämte åsyftade ändringarna att bereda
lättnad i arbetet vid tullbehandlingen av i tulltaxan ej särskilt nämnda
automobildelar,vilka dittills tullbehandla såsom det ämne, arbetat, varav
de huvudsakligen bestodo. Riksdagens beslut innefattade väsentligen, att
sådana delar till automobiler, som icke funnos i tulltaxan upptagna under
rubriker med skilda tullsatser, sammanfördes under en ny rubrik (1098 Vs)
med en tullsats av 10 procent av varans värde. Tullen för färdiga automobiler
(rubrik 1098) skulle liksom förut utgå med 15 procent av värdet.
Enligt anställda beräkningar kom genom nämnda ändringar i tulltaxan
tullen för samtliga delar till en automobil av det fabrikat, som närmast
kunde tänkas bliva föremål för sammansättning här i landet, att nedgå
från 21 procent till 13 procent av värdet.
För att ytterligare underlätta uppkomsten av en industri för sammansättning
av automobiler hava enligt beslut av 1926 års riksdag (skrivelse
nr 80) sådana ändringar i förordningen den 13 december 1912 (nr 355)
angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara vidtagits,
att däri avsedd s. k. handelsrestitution numera kan få åtnjutas
även för varor, underkastade värdetull.
Vid 1926 års riksdag väcktes förslag om ändring av tullen å delar till automobiler.
I en då inom andra kammaren väckt motion, nr 264, hemställdes
nämligen, att riksdagen måtte besluta dels sådan revision av tulltaxan, att
tullen å importerade för automobiler erforderliga delar tillhopa bleve väsentligt
lägre än tullen å färdiga automobiler i den proportion, som man funne
skälig, dels sådana ändringar i tulltaxeförordningen och eventuellt andra förordningar,
som kunde vara behövliga för att bereda möjlighet även i vårt
land för sammansättningsverkstäder för automobiler. Såsom skäl för frågans
återupptagande anförde motionären, att den ändring i tulltaxan, som skedde
i enlighet med 1925 års riksdags beslut, icke visat sig tillräcklig för möjliggörande
av dylik sammansättningsfabrikation inom landet.
I anledning av denna motion gjorde bevillningsutskottet i avgivet betänkande
(nr 40) följande uttalanden:
»Huruvida och i vad mån den omständigheten, att någon industri för
sammansättning av automobiler icke kommit till stånd, beror på, att den
år 1925 vidtagna nedsättningen av tullen för vissa automobildelar varit otillräcklig,
undandrager sig utskottets bedömande. Emellertid har bevillningsutskottet
mottagit upplysningar, som synas innefatta goda skäl för antagandet,
att sådana automobildelar, i tulltaxan ej särskilt nämnda, som
äro avsedda att användas i sammansättningsindustri, kunna utan större
svårighet i tullbehandlingshänseende skiljas från automobildelar, som skola
försäljas såsom reservdelar. År detta antagande riktigt, skulle en tullnedsättning
i nu ifrågavarande syfte kunna begränsas till sådana ej särskilt nämnda
automobildelar, som importeras för sammansättningsindustriens behov. Därmed
skulle flera av de betänkligheter, som — — — avhöllo 1925 års be
-
1926 års
riksdag.
Proposi
tionen.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
villningsutskott från att förorda en längre gående tullsänkning, bortfalla.
Sålunda torde effektiviteten av tullen för färdiga automobiler icke behöva
äventyras, varjämte svårigheten att genomföra nedsättningen med bibehållande
av de nuvarande tullsatserna för i taxan särskilt nämnda delar torde i väsentlig
mån förminskas.
Vid nu angivna förhållanden har utskottet ansett sig böra föreslå riksdagen
att i skrivelse till Kungl. Maj:t göra framställning om ny utredning
i ämnet. Utredningen bör, enligt vad ovan sagts, i främsta rummet avse
frågan, huruvida en tillfredsställande lösning kan vinnas genom införande
av olika tullsatser för ej särskilt nämnda automobildelar, allteftersom de äro
avsedda att användas i sammansättningsindustrien eller att säljas såsom
reservdelar. I detta sammanhang vill utskottet påpeka, hurusom en dylik
tullteknisk gränsdragning även skulle kunna så utnyttjas, att en ytterligare
tullsänkning beträffande automobildelar för sammansättningsindustriens behov
motvägdes genom att tullen för automobildelar, i den mån de komme i
marknaden såsom reservdelar, något höjdes. Sistberörda möjlighet har utskottet
endast velat antyda, utan att i någon mån hava intagit ståndpunkt
i frågan.»
Utskottet erinrade vidare bland annat därom, att Kungl. Maj:t uppdragit åt
kommerskollegium och generaltullstyrelsen att verkställa utredning i fråga
om, bland annat, huruvida tullnedsättning skulle kunna beredas vara, som
förädlades inom frihamn, en utredning, som kunde leda till sådana resultat,
genom vilka vissa förutsättningar kunde uppstå för en industri för sammansättning
av automobiler inom frihamn.
I enlighet med utskottets hemställan och under åberopande av berörda,
av riksdagen godkända betänkande anhöll riksdagen (skrivelse den 4 maj
1926, nr 198) att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande de ändringar
i tulltaxan, som kunde finnas vara ägnade att befrämja uppkomsten
inom landet av en industri för sammansättning av automobiler, samt för
1927 års riksdag framlägga det förslag, som kunde av utredningen framgå.
Sedan kommerskollegium och generaltullstyrelsen verkställt den av 1926
års riksdag begärda utredningen, har Kungl. Maj:t i förevarande proposition
för riksdagen framlagt ovan återgivna förslag, vilket innebär i huvudsak
följande, nämligen:
att den nuvarande tullsatsen — 15 procent av värdet — å automobiler
samt underreden och karosserier därtill (rubrik 1098) skall bibehållas
oförändrad,
att tullsatsen å sådana för automobiler avsedda reservdelar, som icke
äro upptagna under särskilda rubriker i tulltaxan, skall genom reservdelarnas
överflyttande från rubriken 1098 1/2 till rubriken 1098 höjas från
10 till 15 procent av värdet,
att för tillverkning av automobiler avsedda delar — av vilka nu motorer,
axlar, fjädrar, gummiringar, kullager, bultar och skruvar m. fl.
äro särskilt nämnda under vissa rubriker i tulltaxan, medan andra åter
äro hänförliga till rubriken 1098 Va med 10 procent värdetull — skola
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. 5
genom ändring av sistnämnda rubrik åsättas en enhetlig tull av 12 procent
av värdet,
att under sistnämnda tullsats skola ingå även för tillverkning av automobiler
erforderliga tillbehör, vilka nu allt efter beskaffenheten hänföras
till olika rubriker i tulltaxan, samt
att tillämpningen av ovan angivna enhetliga tullsats å alla för tillverkning
av automobiler avsedda delar och tillbehör skall enligt en till rubriken
1098 Va fogad anmärkning bliva beroende på tillstånd av Konungen,
som jämväl skall hava att bestämma villkor för tillståndets åtnjutande.
Efter att hava redogjort för den i ärendet verkställda utredningen har
föredragande departementschefen på följande sätt sammanfattat och angivit
sin ställning till resultatet av densamma:
»Den utredning, för vilken i det föregående redogörelse lämnats, har i
enlighet med 1926 års riksdags hemställan gått ut på att fastställa, vilka
ändringar i gällande tulltaxa kunna finnas vara ägnade att befrämja uppkomsten
inom landet av en industri för sammansättning av automobiler.
Enligt vad av utredningen framgår, kan nämnda syfte — förutom genom
tullsänkning, såsom riksdagen närmast synes hava tänkt sig — väsentligen
befordras genom åtgärder i ändamål att ernå största möjliga förenkling
och likformighet beträffande tullbehandlingen av olika slags för
en hopsättningsindustri avsedda automobildelar, varigenom ett alltför
tidsödande tullbehandlingsförfarande vid såväl importen som ock exportkontrollen
i och för tullrestitution skulle undgås.
På sätt kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhållit, skulle, att
döma av uttalanden från intressenter i en tillämnad sammansättningsindustri,
åtgärder av sistnämnda slag vara ägnade att avsevärt verka i
den åsyftade riktningen. Även efter den av 1925 års riksdag beslutade
ändringen av tulltaxan, varigenom en enhetlig tullsats infördes för i taxan
ej särskilt nämnda automobildelar, kvarstår alltjämt den förut rådande
olikheten i tullsatser för de i taxan särskilt nämnda delarna, såsom skruvar,
bultar, axlar, kugghjul, fjädrar, kullager o. s. v., vilka sålunda måste
uppsorteras och specificeras å tullbehandlingsattesten; och på grund härav
skulle, såsom ämbetsverken erinrat, tullbehandlingen av samtliga i en
automobil ingående delar också enligt gällande bestämmelser koinma att
beröra icke mindre än ett femtiotal tulltaxerubriker. Att den därav föranledda
tidskrävande tullbehandlingsproceduren måste för en sammansättningsindustri
vara ytterst oläglig ligger utan vidare i öppen dag.
Då nämnda förhållande dessutom är ägnat medföra icke obetydliga kostnader
för statsverket, särskilt i händelse av en mera omfattande import
av automobildelar, har det synts mig böra tagas under övervägande,
huruvida icke större enhetlighet beträffande tullsatserna skulle kunna
åvägabringas till förmån för sammansättningsindustrien.
Såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhållit, skulle detta
Föredragande
departements
chefen.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr iO.
Departements
chefen.
(Forts.)
syfte lämpligen kunna vinnas genom att inordna de i sammansättningsindustrien
använda automobildelarna — såväl de i tulltaxan särskilt
nämnda som de ej särskilt nämnda — under en ock samma rubrik.
Hinder för ett generellt genomförande av en sådan princip för tullbehandlingen
av automobildelar synes visserligen föreligga i det förhållandet,
att åtskilliga i automobiler ingående delar äro lika användbara för andra
ändamål och sålunda icke kunna utan vidare identifieras såsom automobildelar.
Detta gäller närmast importerade reservdelar till automobiler.
Ämbetsverken hava emellertid med exempel från Danmark, där sammansättningsindustri
redan bedrives, påvisat, att importen och den vidare
behandlingen av automobildelar, som äro avsedda för sammansättning,
kunna organiseras under sådana former, att förväxling av dessa delar
med enahanda artiklar för andra ändamål, särskilt reservdelar till automobiler,
icke behöver uppstå, och att i dylikt hänseende en ur statsverkets
synpunkt betryggande kontroll kan anordnas. Under dessa omständigheter
har jag ansett betänklighet ej möta att biträda ämbetverkens förslag
om införande av en enhetlig tullsats för alla för automobiltillverkning
avsedda delar, dock med undantag för underreden och karosserier. Ett
hopfogande av sistnämnda delar med varandra kan icke betecknas såsom
automobiltillverkning, och ett medgivande av lägre tull för dem skulle i
hög grad äventyra effektiviteten av tullen å färdiga automobiler. För
undvikande av tulltekniska svårigheter torde vidare i enlighet med ämbetsverkens
förslag för sammansättningsindustrien avsedda elektriska utrustningsartiklar
och andra färdiga tillbehör till automobiler böra likställas
med delar därtill, varemot med automobildelar icke böra likställas läder,
vävnader, stoppningsmateriel och dylika icke färdigarbetade artiklar.
Eu oeftergivlig förutsättning för de lättnader, som jag sålunda ifrågasätter,
bör enligt min mening vara, att dessa lättnader ej endast tillgodokomma
sådan sammansättningsindustri, som i första rummet är inriktad
på sammansättning av importerade bildelar, utan även i lika grad kunna
utnyttjas av en företrädesvis på inhemskt material baserad automobilindustri,
i den mån denna i sin fabrikation begagnar sig av utifrån införda
sammansättningsdelar. Bestämmelserna i ämnet böra avfattas från denna
utgångspunkt.
Den särskilda behandling i tullhänseende, som sålunda skulle tillkomma
för automobilsammansättning avsedda delar och tillbehör, kan givetvis -—
bland annat med hänsyn till de kontrollanordningar, som bliva nödvändiga
— icke komma varje importör till godo, utan bör, på sätt ämbetsverken
påpekat, göras beroende av särskilt tillstånd. Dylikt tillstånd, vars beviljande
bör ankomma på Kungl. Maj:t, synes kunna lämnas antingen för visst antal
år framåt eller tills vidare, intill dess omständigheterna göra ett upphörande
av tillståndet påkallat. I sistnämnda fall lär, där indragningen av förmånen
icke har sin grund i något obehörigt förhållande från importörens
sida, tillståndshavaren böra kunna påräkna skälig uppsägningstid. För
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. 7
tillståndets tillgodonjutande böra särskilda villkor kunna uppställas.
Framför allt är nödvändigt att meddela sådana föreskrifter, som ur kontrollsynpunkt
kunna finnas erforderliga.
När det härefter gäller att bestämma tullsatsen för den rubrik i tulltaxan,
under vilken sammansättningsdelarna skola inordnas, samt tullsatsens förhållande
till tullen å färdiga automobiler, måste — vid sidan av önskvärdheten
att befordra tillkomsten av industri här i landet för sammansättning
av hittills i stor omfattning importerade utländska bilfabrikat — jämväl
beaktas en del andra, ofta i viss mån mot varandra stridande intressen,
nämligen å ena sidan vissa svenska industriintressen, närmast representerade
av den inhemska fabrikationen av färdiga bilar samt den inhemska
tillverkningen av gummiringar ävensom andra automobildelar och
material till sådana, och å andra sidan de svenska biltrafikanternas befogade
krav, att priset å motorfordon hålles på en rimlig nivå.
Genom 1925 års riksdags beslut minskades tullen för automobildelar, ej
särskilt nämnda, till 10 procent av varans värde. Då 1926 års riksdag begärde
förnyad utredning i ämnet, synes riksdagen i första hand hava åsyftat eu
ytterligare sänkning av tullen å sådana delar, medan de nuvarande tullsatserna
för i taxan särskilt nämnda delar förutsattes skola bibehållas oförändrade.
Om nu, i enlighet med vad jag förordat, enhetlighet i tullsats
genomföres för särskilt nämnda och ej särskilt nämnda sammansättningsdelar,
torde det i riksdagens skrivelse uttalade syftemålet böra vinnas på
sådant sätt, att den nya enhetliga tullsatsen sättes något lägre än som
svarar mot den tull, som för närvarande genomsnittligt utgår för automobildelar
av berörda båda kategorier.
I sådant avseende må erinras, att tullen för samtliga delar till en automobil
av det slag, som i främsta rummet torde ifrågakomma till sammansättning
här i landet, ansetts kunna efter den av 1925 års riksdag
företagna tulltaxeändringen uppskattas till ett belopp, motsvarande omkring
13 procent av värdet. Med utgångspunkt härifrån hava kommerskollegium
och generaltullstyrelsen föreslagit, att den enhetliga tullsatsen
å automobildelar, som importeras för sammansättning, fastställes till 12
eller 10 procent av värdet, varvid ämbetsverken, som funnit olämpligt att
införa en ny, i tulltaxan eljest ej förekommande procentsats för värdetull,
i valet mellan dessa båda procenttal stannat för det senare. Mot den mening,
ämbetsverken sålunda uttalat, har jag ej annan erinran att göra än att
den omständigheten, att en tullsats av 12 procent å värdet skulle innebära
en avvikelse från de i tulltaxan i allmänhet förekommande procenttullsatserna,
icke synes mig kunna tillmätas avgörande betydelse. Jag har
fördenskull ansett mig oförhindrad att i förevarande fall tillstyrka en värdetull
av 12 procent.
Denna ståndpunkt, som alltså, för så vitt angår ej särskilt nämnda delar,
innebär en höjning av tullen från 10 procent till 12 procent, har jag funnit
så mycket rimligare, som sammansättningsindustrien likväl får till
-
Departements
chefen.
(Forts.)
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
Departements
chefen.
(Forts.)
godoräkna sig en betydande tullsänkning i förhållande till den före 1925
års riksdagsbeslut gällande tullen — genomsnittligt 26 procent av värdet —
å sådana delar. Genom att bestämma tullen till 12 procent i stället för
att låta den kvarstå vid nuvarande 10 procent beredes också i någon mån
större möjlighet för den svenska tillverkningen av vissa delar till automobiler
att konkurrera med utländska tillverkare och vinna avsättning till
sammansättningsindustrien.
Den år 1925 föreslagna tullnedsättningen för i tulltaxan ej särskilt
nämnda automobildelar hade till huvudsakligt syfte att nedbringa tullen
för den materiel, som skulle användas för sammansättning av automobiler.
Någon åtskillnad gjordes emellertid därvid ej mellan sammansättningsdelar
och reservdelar, utan kommo också dessa senare i åtnjutande
av tullreduktionen. Beträffande detta spörsmål har 1926 års riksdag —
dock utan att taga ståndpunkt till frågan — påpekat, att en gränsdragning
beträffande ej särskilt nämnda automobildelar, allt eftersom de äro
avsedda att användas i sammansättningsindustrien eller säljas såsom reservdelar,
skulle kunna så utnyttjas, att en ytterligare tullsänkning i
fråga om automobildelar för sammansättningsindustriens behov motvägdes
genom att tullen för automobildelar, i den mån de komme i marknaden
såsom reservdelar, något höjdes. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen
hava ock såsom sin mening uttalat, att särskild anledning icke syntes
föreligga att bibehålla den lägre tullen för sådana ej särskilt nämnda
automobildelar, som tillhöra den sistnämnda kategorien. Då jag delar
denna mening, får jag förorda, att automobildelar, ej särskilt nämnda,
som införas för annat än sammansättningsändamål, beläggas med samma
tull som färdiga bilar, d. v. s. med en värdefull av 15 procent av värdet.
Den av mig i det föregående förordade förhöjningen från 10 procent till
15 procent i tullsatsen för i tulltaxan ej särskilt nämnda delar till automobiler,
i den mån de icke användas för sammansättningsindustri, torde
böra medföra, att till nuvarande tulltaxerubriken 1098, vars tullsats bibehålies
vid 15 procent å värdet, överflyttas dylika i tulltaxan ej särskilt
nämnda automobildelar, för närvarande ingående under rubriken 1098 1/.z.
I samband därmed bör lämpligen rubriken 1098 ytterligare omredigeras
sålunda, att automobiler särskiljas från andra åkdon och fordon samt karosserier
till automobiler, såsom ingående i begreppet delar till automobiler,
icke längre upptagas särskilt. Åt de för sammansättning av automobiler
avsedda delarna och tillbehören bör vidare anvisas en särskild rubrik, förslagsvis
betecknad 1098 1/2.
Beträffande spörsmålet, huruvida en ifrågasatt rätt till tullnedsättning för
varor, som förädlas inom svensk frihamn, skulle kunna medverka till uppkomsten
inom frihamn av en industri för sammansättning av automobiler,
delar jag ämbetsverkens mening att, därest de i det föregående tillstyrkta
lättnaderna för dylik industri genomföras, en sådan rätt till tullnedsättning
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. 9
i förevarande avseende skulle bliva av endast underordnat värde. Jag
saknar fördenskull anledning att närmare ingå på frågan härom.
Om de föreslagna lättnaderna i fråga om tullbehandlingen till förmån för
sammansättningsindustrien genomföras och i samband därmed tullsatsen för
sammansättningsdelar till automobiler bestämmes till allenast 12 procent,
lärer såsom en följd av den förskjutning i importen från färdiga bilar till
sammansättningsdelar, som skulle uppstå, därest en sammansättningsindustri
i större skala kommer till stånd här i landet, en relativ minskning
komma att inträda i automobiltullens avkastning. En sådan minskning
uppväges emellertid i viss mån av ökningen i tullsatsen å sådana ej särskilt
nämnda automobildelar, som icke äro avsedda för sammansättning. Då, om
de ifrågasatta tulltaxeändringarna träda i kraft den 1 juli 1927, nämnda
tullökning kommer att verka omedelbart, medan avsevärd tid, beräknad till
minst ett halvt år, torde förflyta, innan en sammansättningsindustri kan
komma i gång och detta då endast successivt, synes någon mer betydande
inkomstminskning för statskassan av nu ifrågavarande skäl ej vara att
vänta under budgetåret 1927—1928, vadan tulländringarna icke torde behöva
hava något inflytande på beräkningen av den totala avkastningen av tullmedel
under sagda budgetår.»
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hamrin, har till ovannämnda
statsrådsprotokoll tillkännagivit, att han icke biträdde vad föredragande
departementschefen hemställt.
I motiveringen till de förslag, som framställts i ovannämnda motioner
nr 59 i första kammaren av herrar Åström och Carl Eriksson samt nr 163
i andra kammaren av herr Thore, hava motionärerna anfört, att förslagen
framlagts i anslutning till ovan omförmälda, av kommerskollegium och
generaltullstyrelsen verkställda utredning.
Beträffande de skäl, som motionärerna i övrigt anfört, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Rörande motiveringen för det i de likalydande motionerna nr 111 i första
kammaren av herr Johan Bernhard Johansson m. fl. och nr 164 i andra
kammaren av herr Christenson i Södertälje m. fl. framställda förslaget om en
höjning av tullen å automobiler från 15 procent till 30 procent av värdet
får utskottet hänvisa till nyssnämnda, inom första kammaren väckta
motion.
Departements
chefen.
(Forts.).
Chefen för handelsdepartementet.
Motionerna
1:59 och
II: 163
Motionerna
1:111 och
II: 164.
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
Statistik,
Rörande Sveriges införsel av automobiler nedannämnda år har utskottet
låtit upprätta följande sammanställning:
Å r
Automobiler
Personvagnar
Lastvagnar
Summa
Antal
Tullvärde
Kronor
Antal
Tullvärde
Kronor
Antal
Tullvärde
Kronor
1912...........................
539
2,333,849
7
23,350
546
2,357,199
1913...........................
684
2,990,620
9
56,845
693
3,047,465
1914...........................
713
2,669,668
16
62,760
729
2,732,428
1923 ...........................
11,732
31,531,122
2,358
4,426,733
14,090
35,957,855
1924 ...........................
11,702
28,816,576
2,047
3,698,685
13,749
32,515,261
1925 ...........................
14,311
34,983,970
2,950
4,575,101
17,261
39,559,071
1926 ...........................
15,492
40,956,249
2,082
3,704,783
17,574
44,661,032
1 Enbart underreden häri ej medräknade; antalet härav'' utgjorde under åren 1923—192(i
resp. 1,415, 1,770, 1,260 och 1,655, motsvarande ett tullvärde av resp. 2,338,090, 2,776,783
2,775,336 och 3,719,737 kronor.
Av ovanstående siffror framgår, att den årliga importen av automobiler
utgjort åren 1912—1914 i medeltal 656 stycken med ett tullvärde av 2,712,364
kronor samt åren 1923—1926 i medeltal 15,669 stycken med ett tullvärde
av 38,173,305 kronor. Beräknas tullen, 15 procent av värdet, å nyssnämnda
medeltal för tullvärdena, liar tullinkomsten å automobiler utgjort åren
1912 — 1914 i medeltal 406,855 kronor och åren 1923—1926 i medeltal
5,725,996 kronor. År 1926 har tullinkomsten å automobiler utgjort omkring
6,700,000 kronor.
Inhämtade I motionerna nr 111 i första och nr 164 i andra kammaren hava omnämnts
upplysningar. ^re svenska automobilfabriker, av vilka två tillverka endast lastautomobiler
och automobilomnibussar och den tredje, vilken är nyligen anlagd, avser
tillverkning av mindre personautomobiler.
Inför bevillningsutskottet hava representanter för de sålunda omnämnda
fabrikerna redogjort för den nu bedrivna tillverkningen samt planerna för
framtiden, särskilt under förutsättning av en, på sätt i nyssnämnda motioner
föreslagits, höjd tull å automobiler. Av vad sålunda inhämtats framgår
bland annat följande.
De först omnämnda båda fabrikerna, vilkas tillverkning omfattar de
flesta i de framställda automobilerna ingående delar, hava på grund av den
hårda konkurrensen från utländska, på massproduktion inriktade automobilfabriker
måst begränsa sig till tyngre lastautomobiler samt automobilomnibussar.
I fråga om fordon av sistnämnda båda slag hava de ifrågavarande
fabrikerna, vilka åt sina fabrikat givit en efter våra klimatiska och terrängförhållanden
lämpad konstruktion, kunnat i jämförelsevis stor utsträckning
11
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
finna köpare, vilka ansett med sin fördel förenligt att erlägga det högre pris,
de svenska fabrikaten i jämförelse med de utländska betinga.
Den sålunda bedrivna tillverkningen har för närvarande sådan omfattning,
att fabriksanläggningarna praktiskt taget helt utnyttjas. Emellertid anses
tillverkningen icke hava givit skälig avkastning.
Därest den ifrågasatta tullförhöjningen beslutas, är avsikten att upptaga
tillverkning av även lättare lastautomobiler för den inhemska marknaden.
Den nyligen igångsatta tillverkningen av personautomobiler är grundad
på sammansättning av huvudsakligen vid olika äldre svenska industriföretag
tillverkade delar.
Kapital finnes här tillgängligt endast för en årlig tillverkning av ett
tusental automobiler, vilka beräknas att kunna säljas inom landet. Meningen
är att vid väsentligt ökad tillverkning även söka avsättning genom export
samt att sedermera en betydande del av tillverkningen skulle regelbundet
avses för utländsk marknad. En förhöjning av tullen för automohiler i
enlighet med de föreliggande motionerna har ansetts gagna ifrågavarande
tillverkning särskilt därigenom, att höjningen skulle underlätta anskaffande
av det kapital, som erfordras för fortsättning och utvidgning av driften.
Utskottet går först att angiva sin ställning till det i de likalydande
motionerna nr 111 i första och nr 164 i andra kammaren framställda förslaget
om höjning av tullen å automobiler från 15 procent till 30 procent
av värdet.
Med hänsyn till motorfordonens stora och alltmer ökade betydelse i vårt
land såväl för varutransport som för personbefordran måste starka betänkligheter
möta mot varje åtgärd, som är ägnad att höja kostnaden för fordonens
anskaffande. Med hänsyn härtill kan enligt utskottets mening en
tullförhöjning för färdiga automobiler icke försvaras i annan form än såsom
en uppfostringstull.
Då utskottet haft att från den sålunda angivna utgångspunkten pröva de
olika skäl, som åberopats för en tullförhöjning, har utskottet kommit till
följande resultat.
Den tillverkning av tyngre lastautomobiler och automobilomnibussar, som
bedrives vid de två omnämnda äldre fabrikerna, har såsom nämnts en marknad,
som motsvarar fabrikernas nuvarande kapacitet. En sådan utvidgning av
driften, som ställts i utsikt, utgör enligt utskottets mening icke tillräckligt
skäl för en tullförhöjning, så mycket mindre som det förefaller sannolikt
att den höjda tullen skulle anses även för framtiden vara erforderlig.
Annorlunda förhåller det sig med den nyligen igångsatta tillverkningen av
personautomobiler. Här ligger det i sakens natur, att, därest den uppgjorda
planen för företagets utveckling är hållbar, en tullförhöjning skulle vara
till nytta endast såsom ett stöd under de första åren. Emellertid har utskottet
funnit, att även i detta fall tullförhöjningens uppgift är alltför begränsad
för att kunna av utskottet förordas. Med denna begränsning sam
-
Utskottets
yttrande.
Motionera»
I :111 och
II: 164.
Prop. nr 171
samt motionerna
I: 59
och II: 163.
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
manhänger, att lijälp från statens sida bör kunna lämnas på annat sätt än
genom en tullförliöjning.
Då utskottet av sålunda anförda skäl kommer att avstyrka bifall till de
förevarande motionerna nr 111 i första och nr 164 i andra kammaren, har
utskottet velat giva uttryck åt en av många utskottets ledamöter omfattad
mening, att, därest riksdagen i den förevarande frågan fattar beslut i enlighet
med utskottets hemställan och i den händelse sistberörda fabriksföretag icke
skulle för sin utvidgning kunna från enskilt håll erhålla erforderligt kapital,
utredning bör genom Kungl. Maj:ts försorg igångsättas för utrönande, huruvida
förutsättningar föreligga för en sådan tillverkning i stor skala, som
fabriksledningen tänkt sig, samt huruvida och på vilket sätt staten bör
annorledes än genom tullförhöjning stödja ifrågavarande företag. Skulle
en dylik utredning därtill giva anledning, lär Kungl. Maj:t icke underlåta
att hos innevarande års riksdag göra framställning i ämnet.
Utskottet övergår härefter till de förslag, som innefattas i Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 171 samt motionerna nr 59 i första och nr 163
i andra kammaren.
Vad 1925 års bevillningsutskott åberopat såsom stöd för sin uppfattning
angående önskvärdheten att här i landet få till stånd en industri
för sammansättning av automobiler, synes fortfarande äga giltighet. Den
utredning, vilkens resultat Kungl. Maj:t i föreliggande proposition framlagt,
synes giva vid handen, att det väsentliga hindret för uppkomsten
av en dylik sammansättningsindustri legat i den tidskrävande tullbeliandlingsprocedur,
som föranledes därav att automobildelar enligt nu gällande
bestämmelser alltjämt hänföras till ett femtiotal olika rubriker i tulltaxan.
Mot den av Kungl. Maj:t med anledning därav föreslagna enhetliga tullbehandlingen
av alla för en sammansättningsindustri avsedda delar och
tillbehör har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Då, efter den av 1925 års riksdag vidtagna ändringen av tullen å ej särskilt
nämnda delar till automobiler, tullen å samtliga delar till automobiler
av de typer, vilka i här berörda avseende närmast kunna komma i fråga,
ansetts motsvara omkring 13 procent av värdet, innebär den av Kungl.
Maj:t föreslagna tullsatsen för alla sammansättningsdelar, 12 procent av
värdet, en om ock mindre avsevärd ytterligare förmån, som en här etablerad
sammansättningsindustri kan tillgodoräkna sig. Lägges härtill den vinst,
som skulle uppstå genom minskade fraktkostnader för inom landet tillverkade
automobiler, lära förutsättningarna för en bär i landet etablerad
sammansättningsindustri av detta slag vara så påtagliga, att en längre
gående tullnedsättning, på sätt i en av motionerna föreslagits, icke synes
böra ifrågakomma, så mycket mindre som utsikterna för avsättning av här
i landet tillverkade automobildelar därigenom skulle minskas.
I likhet med föredragande departementschefen förutsätter utskottet, att
den lägre tullsatsen skall komma att gälla även ackumulatorer, gummiringar
Bevillningsutskottets betänkande Nr do. 13
och andra färdiga tillbehör till automobiler samt att de föreslagna lättnaderna
skola tillgodokomma icke blott sådan industri, som i första rummet
är inriktad på sammansättning av importerade automobildelar, utan även
en företrädesvis på användning av inhemskt material baserad automobilindustri.
Den av 1925 års riksdag beslutade tullnedsättningen för ej särskilt
nämnda automobildelar, vilken, oavsett den lättnad som härigenom kunde
förväntas uppstå i tullbehandlingsarbetet, tillkom med tanke på en
blivande sammansättningsindustri, har emellertid även kommit importen
av reservdelar till godo. I anslutning till den tanke, åt vilken bevillningsutskottet
vid 1926 års riksdag gav uttryck, nämligen att en tullsänkning
beträffande automobildelar för sammansättningsindustriens behov
skulle kunna motvägas genom att tullen å reservdelar något höjdes, föreslår
nu Kungl. Maj:t en tull av 15 procent av värdet å ej särskilt nämnda
automobildelar, andra än sådana, vilka äro avsedda för sammansättning.
Mot detta förslag, genom vilket den för automobiler bestämda tullsatsen
skulle gälla även för reservdelarna, har utskottet intet att erinra.
Jämlikt den till rubriken 1098 Va i propositionen fogade anmärkningen
skulle tillämpningen av den lägre tullsatsen å sammansättningsdelarna bliva
beroende på särskilt tillstånd av Konungen, som jämväl skulle hava att bestämma
villkoren för tillståndets åtnjutande. Av departementschefens anförande
synes framgå, att det särskilt varit med hänsyn till erforderliga
kontrollanordningar, som dylikt tillstånd ansetts behövligt. Då i fråga om
vissa andra varuslag tulltaxan innehåller bestämmelser att, under angiven
förutsättning, lägre tull än den eljest stadgade må tillämpas, har dylikt medgivande
gjorts beroende icke på Kungl. Maj:ts prövning utan endast på
iakttagandet av vissa av Kungl. Maj:t meddelade allmänna kontrollföreskrifter.
I detta avseende må hänvisas till anm. 4 vid tulltaxerubriken 184
samt anm. 3 till tulltaxans avdelning XIII A. Då det icke synes nödvändigt
att i här föreliggande fall frångå den eljest för dylika medgivanden
vanliga formen, har utskottet ansett sig böra föreslå en härav påkallad
ändring av den i propositionen till rubriken 1098 Va fogade anmärkningen.
Genom vad nu anförts har utskottet även angivit sin ståndpunkt dels
till motionen nr 59 i första kammaren, som i sin hemställans båda punkter
tillgodoses genom vad utskottet här nedan hemställer i fråga om lydelsen
av rubrikerna 1098 och 1098 Va i tulltaxan, dels ock till det i motionen nr
163 i andra kammaren framställda första alternativet, vilket jämväl i viss
utsträckning bliver genom utskottets berörda hemställan tillgodosett; genom
denna hemställan torde det i sistnämnda motion framställda andra
alternativet få anses förfalla.
Utskottets
hemställan.
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte,
1) med avslag å de likalydande motionerna 1:111 av
herr Johan Bernhard Johansson m. fl. och II: 164 av
herr Christenson i Södertälje m. fl. samt
med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 171, i vad densamma avser tulltaxans rubrik 1098,
a) besluta, att nämnda rubrik 1098 skall erhålla
följande ändrade lydelse:
Kvantitet
för tullbe-
Tullsats
räkningen
Kronor
öre
1098
Järnvägs- och spårvägsvagnar
i förening med motorer eller
ångmaskiner; automobiler
och delar därtill, ej särskilt
nämnda; ävensom andra åk- don och fordon, ej särskilt
nämnda, även med motor
försedda, samt underreden
och med gummiringar för- sedda hjul därtill, ej avsedda
till flygplan......................
Anm. Underreden till flygplan
100 kr.
15
samt med gummiringar för- sedda hjul till sådana fordon
tullbehandlas efter sin be- skaffenhet.
b) förklara, att ändringen skall träda i kraft å dag,
som Konungen bestämmer; samt
2) med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 171, i vad densamma avser tulltaxans
rubrik 1098 V2, icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas ävensom i anledning av motionerna 1:59 av
herrar Åström och Carl Eriksson samt II: 163 av herr
Thore,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
15
a) besluta, att nämnda rubrik 1098 Vs skall erhålla
följande ändrade lydelse:
Kvantitet
för tnllbe-
Tullsats
räkningen
Kronor
öre
1098''/,
För tillverkning av automo-
biler avsedda delar och till- behör med undantag av un- derreden och karosserier ...
Anm. De närmare föreskrifter,
100 kr.
12
vilka erfordras för tillämp- ningen av denna rubrik, med- delas av Konungen.
b) förklara, att ändringen skall träda i kraft å dag,
som Konungen bestämmer.
Stockholm den 22 april 1927.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande:
vid beslut angående motionerna 1:111 och 11:164:
herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Bärg, Wigforss* Boman, Björnsson, Schlyter,
Månsson i Furuvik*, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Hedlund i Östersund, Olsson
i Ramsta*, Olsson i Golvvasta, Nyländer, Björklund, Jönsson i Slätåker*, Johansson i Hornsberg*,
Israel Holmgren, Olsson i Gävle och Fjellman.
vid beslut angående propositionen nr 171 samt motionerna 1:59 och II: 163:
herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Boman, Björnsson, friherre Beck-Friis,
Schlyter, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Hedlund i Östersund, Olsson i Golvvasta,
Nyländer, Björklund, Åström, Israel Holmgren, Östergren*, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm,
Ljunggren och Fjellman.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. Reservationer.
Reservationer:
av herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Boman, friherre Beck-Friis,
Jönsson i Boa, Nyländer och Fjellman, vilka anfört följande:
»Med hänsyn till den alltmer ökade förbrukning inom vårt land av
automobiler, om vilken de av utskottet meddelade införselsiffrorna vittna, är
det av betydelse, att så mycket som möjligt av tillverkningen på området
kommer den inhemska industrien till godo. Detta önskemål gör sig med särskild
styrka gällande i vår tid, då betydande summor nedläggas på nödhjälpsarbeten
eller utbetalas i direkt arbetslöshetsunderstöd. Allmänt torde också erkännas,
att vi i tillgången på framstående ingenjörer, yrkesskickliga arbetare och
utmärkta stålkvaliteter hava naturliga förutsättningar för en automobilindustri.
Den omständigheten, att trots dessa förutsättningar den nu inom
landet befintliga automobilindustrien ej lyckats i konkurrens med utlandet
tillkämpa sig någon starkare ställning, synes icke innebära tillräcklig anledning
att avstå från att söka upphjälpa denna industri. Snarare böra
anledningarna till dess mindre tillfredsställande utveckling undersökas samt
om möjligt undanröjas. Då man finner, hurusom så gott som alla automobilproducerande
länder omgärdat sin egen marknad med tullskydd,
väsentligt överstigande det som för närvarande gäller hos oss, ligger det
nära till hands att antaga, att det ogynnsamma läget för vår automobilindustri
till väsentlig del har sin grund i otillfredsställande tullskydd.
Det torde på goda skäl kunna antagas, att den tillverkning av lastautomobiler
och automobilomnibussar, som under en följd av år bedrivits
här i landet, kan med stöd av ett högre tullskydd avsevärt utvidgas.
Särskild uppmärksamhet synes böra ägnas åt den inom landet nyligen
igångsatta fabriken för tillverkning av personautomobiler, baserad på sammansättning
av delar, vilka så gott som uteslutande tillverkas vid olika
fabriker här i landet. Därest denna tillverkning når avsedd omfattning,
kommer sysselsättning att beredas åt ett betydande antal arbetare dels i och
för hopsättningen, dels ock inom de olika industrier, som bliva anlitade för
tillverkning av delar och tillbehör till automobilerna. Givet är emellertid,
att en dylik industri svårligen kan arbeta sig igenom sin första utvecklingstid
utan kraftigare stöd från statens sida än vad det nuvarande tullskyddet
innebär. Den lämpligaste formen för ett dylikt stöd synes även i fråga om
sistnämnda industri vara en höjning av nu gällande tull å automobiler.
Angående tullförhöjningens storlek kunna givetvis meningarna vara delade.
Det har emellertid vid överläggning med representanter för de åsyftade
automobilfabrikerna förefallit, som om en tull av 25 procent av värdet skulle
kunna medföra avsedd verkan. Denna tullsats synes böra gälla även
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. Reservationer. IT
sådana i taxan ej särskilt nänrnda delar till automobiler, vilka införas
såsom reservdelar.
Ehuru tullförhöjningen närmast vore avsedd såsom ett skydd för den inhemska
industrien, lär man med säkerhet fortfarande hava att räkna med
så avsevärd import av automobiler, att den ökning i tullinkomster, som
tullförhöjningen skulle medföra, bleve tillräcklig att fylla det behov av ökade
medel för underhåll och förbättring av vårt vägväsende, som enligt Kungl.
Maj:ts till årets riksdag framlagda proposition nr 173 skall tillgodoses
genom ökad skatt å automobiler, automobilgummiringar, bensin och motorsprit.
Vid1 valet mellan de olika sätten för anskaffning av de för ifrågavarande
ändamål erforderliga medlen synes tullförhöjningen vara att föredraga
icke minst av det skälet, att, medan den ökade skatten givetvis skulle
i hela sin utsträckning betunga automobiltrafiken, tullförhöjningen säkerligen
icke komme att med hela beloppet inverka fördyrande på automobilpriserna
inom landet. Även förtjänar beaktas, att i jämförelse med den fördel,
automobilismen har av ett väl tillgodosett vägunderhåll, den av tullförhöjningen
föranledda prisfördyringen lär bliva av mindre betydelse.
Enligt vår mening bör den höjda tullsatsen icke äga bestånd längre
än till dess den fullgjort sin uppgift såsom uppfostringstull, vilket kan
beräknas taga en tid av 3 till 5 år i anspråk. Man lär också kunna
förvänta, att Kungl. Maj:t i behörig tid vidtager åtgärder för automobiltullens
återställande till dess nuvarande belopp, varvid frågan om anskaffandet
av medel till vägunderhåll torde komma att upptagas till prövning med
hänsyn till då föreliggande förhållanden.
Vi övergå härefter till att yttra oss över det i ovannämnda proposition
nr 171 framställda förslaget till ändring av bestämmelserna angående tullsatserna
för automobildelar i syfte att bereda möjlighet i vårt land fölen
industri, baserad på sammansättning av företrädesvis från utlandet
införda automobildelar.
De skäl, vilka 1925 års bevillningsutskott åberopat såsom stöd för sin
uppfattning angående önskvärdheten att här i landet få till stånd en industri
för sammansättning av billigare automobiler, vilka nu i stort antal införas
i färdigt skick, synas fortfarande äga giltighet. Även eu dylik industri kan
nämligen väntas bereda arbetstillfällen inom vårt land dels för sammansättningen
av delarna, dels ock genom att bereda avsättning åt svensk
industri, i den mån beställningar av automobildelar komme att ske vid
svenska företag. Vid en förhöjning av tullen å automobiler och ej särskilt
nämnda automobildelar till 25 procent av värdet kommer givetvis frågan
om åtgärder för befordrande av uppkomsten av en industri för sammansättning
av automobiler i ett annat läge än det, från vilket Kungl. Maj:t
i nyssnämnda proposition utgått. Det är nämligen uppenbart, att, då eu
icke obetydlig del av kostnaderna för en automobils tillverkning belöper sig
pa delarnas sammansättning, förmånen i tullhänseende av att detta arbete
utföres här i landet ökas i samma mån som tullen å färdiga automobiler
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 21 höft. fyr M.) 2
18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. Reservationer.
höjes. Utskottet har låtit verkställa beräkning för utrönande, vilken tullsats
vid en tull av 25 procent av värdet å färdiga automobiler borde åsättas
sammansättningsdelarna för att samma fördel skulle beredas sammansättningsindustrien,
som det i propositionen nr 171 avgivna förslaget avser
att tillföra densamma. Beräkningarna, som äro grundade på konfidentiellt
meddelade uppgifter angående importpris å automobiler av viss typ och
delar till sådana automobiler och av denna anledning icke kunna i detalj
återgivas, hava givit vid handen, att vid 25 procent värdetull å automobiler
och ej särskilt nämnda automobildelar fördelen att sammansätta automobilerna
här i landet bleve ungefär densamma som vid bifall till det i
propositionen framlagda förslaget. Någon lägre tullsats för sammansättningsdelarna
skulle alltså icke krävas vid nämnda höjning av automobiltullen.
Då det emellertid framhållits såsom synnerligen angeläget att ernå
likformig tullbehandling av alla för en sammansättningsindustri avsedda
delar och tillbehör, torde till rubriken 1098 J/2 höra i form av en anmärkning
fogas en bestämmelse, som berättigar till ett dylikt förfarande. Genom
den bestämmelse, som sålunda föreslås, kunna, efter därom av varuägaren
gjort yrkande, även sådana sammansättningsdelar, som äro särskilt nämnda
i tulltaxan, hänföras till sistnämnda rubrik.
På grund av vad vi sålunda anfört hemställa vi,
vid punkten 1):
att riksdagen måtte,
i anledning av motionerna 1:111 av herr Johan Bernhard
Johansson m. fl. och II: 164 av herr Christenson i
Södertälje m. fl. samt
med förklarande att Kungl. Maj:ts proposition nr 171,
i vad densamma avser tulltaxans rubrik 1098, icke
kunnat av riksdagen bifallas,
a) besluta, att nämnda rubrik 1098 skall hava följande
ändrade lydelse:
1098. Järnvägs- och spårvägsvagnar i
förening med motorer eller ångmaskiner;
åkdon och fordon, ej
särskilt nämnda, även med motor
försedda, samt underreden
och med gummiringar försedda
hjul därtill, ej avsedda till flygplan;
ävensom karosserier till
automobiler ................................ 100 kr. 25: —
Anm. Underreden till flygplan
samt med gummiringar försedda
hjul till sådana fordon tullbehandlas
efter sin beskaffenhet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. Reservationer. 19
b) förklara, att ändringen skall träda i kraft å dag,
som Konungen bestämmer; samt
vid punkten 2):
under förutsättning att riksdagen bifaller vad vi vid
punkten 1) hemställt, att riksdagen måtte,
med förklarande att Kungl. Matris proposition nr 171,
i vad densamma avser tulltaxans rubrik 10981 s, icke
kunnat av riksdagen bifallas samt
i anledning av ej mindre nämnda proposition i berörda
del än även motionerna I: 59 av herrar Åström
och Carl Eriksson samt II: 163 av herr Thore,
a) besluta, att rubriken 1098 1/2 i tulltaxan skall
hava följande ändrade lydelse:
1098 Va- Delar, ej särskilt nämnda, till
automobiler ....................... 100 kr. 25: —
samt att till sistnämnda rubrik skall fogas en anmärkning
av följande lydelse:
Anm. Till denna rubrik må, där varuägaren sådant påyrkar,
hänföras alla slag för tillverkning av automobiler
avsedda delar och tillbehör. De närmare föreskrifter,
vilka erfordras för tillämpningen av vad sålunda stadgats,
meddelas av Konungen.
b) förklara, att ändringarna skola träda i kraft å dag,
som Konungen bestämmer»; samt
av herrar Wohlin och Olsson i Golvvasta, vilka icke velat biträda
de i utskottets motivering intagna allför positiva uttalandena angående
stödjande i annan form än genom tullförhöjning av den inhemska tillverkningen
av automobiler.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1927:145 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 s. 14 i texten