Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911

1927-04-22 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1927:40, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1927 kl. ‘/''s 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts

proposition angående vissa ändringar i den vid förordningen

den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor

fogade tulltaxa, i vad angår delar till automobiler, ävensom

i samma ämne väckta motioner, dels ock väckta

motioner om höjning av tullen å automobiler.

I en den 24 februari 1927 dagteeknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 171, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen

dels besluta, att rubrikerna 1098 och 1098 V* i den vid förordningen den

9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa

skola erhålla följande ändrade lydelse:

Kvantitet

för tullbe- räkningen

Tullsats

1098

Järnvägs- och spårvägsvagnar i förening med moto- rer eller ångmaskiner; automobiler och delar där- till, ej särskilt nämnda; ävensom andra åkdon

och fordon, ej särskilt nämnda, även med motor

försedda, samt underreden och med gummiringar

försedda hjul därtill, ej avsedda till flygplan

100 kr.

Kronor

15

o re

Anm. Underreden till flygplan samt med gummi- ringar försedda hjul till sådana fordon tullbehandlas

efter sin beskaffenhet.

10981/,

För tillverkning av automobiler avsedda delar

och tillbehör med undantag av underreden och

karosserier.....................................................

Anm. Till denna rubrik må delar och tillbehör för

tillverkning av automobiler hänföras endast efter

tillstånd av Konungen, som jämväl bestämmer

villkoren för tillståndets åtnjutande.

100 kr.

12

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 samt. 21 höft- (Nr 40.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

dels ock förklara, att ändringen skall träda i kraft å dag, som Konungen

bestämmer. _________

Till behandling i samband med nämnda proposition har utskottet upptagit

samtliga övriga till utskottet hänvisade förslag till ändringar i ovannämnda

del av tulltaxan. Dessa förslag hava framlagts i följande, under motionstiden

vid riksdagens början väckta motioner, nämligen:

l:o) motionen nr 59 i första kammaren av herrar Åström och Carl Eriksson,

i vilken hemställts,

»att riksdagen måtte besluta

dels en sådan revision av tulltaxan, att tullen å importerade för sammansättning

avsedda delar och material tillhopa blir väsentligt lägre än den

medeltull å dessa delar, som för närvarande finnes,

dels eventuellt att en ny tullrubrik införes, som medgiver, att nyss nämnda

delar och material införas med en enhetlig värdefull»;

2:o) motionen nr 163 i andra kammaren av herr Thore, i vilken hemställts,

»att riksdagen måtte besluta, att rubriken 10981/2 i tulltaxan skall erhålla

följande ändrade lydelse:

1098V2. Delar och tillbehör, andra än underreden och karosserier, för tillverkning

av automobiler ma, pa särskilt tillstånd, utlämnas mot

en tull av 10 % av värdet;

eller

att, för den händelse nyssnämnda tullsänkning ej kan godkännas, en höjning

av tullen, förslagsvis 20 % av värdet, å färdiga automobiler i stället skall

äga rum, varigenom skillnaden mellan tullen a sammansättningsmaterialet

och tullen å färdiga automobiler bliver större än vad som nu är fallet»;

samt

3:o) de likalydande motionerna nr 111 i första kammaren av herr Johan

Bernhard Johansson m. fl. och nr 164 i andra kammaren av herr Christenson

i Södertälje m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen måtte besluta att

tullen å automobiler höjes från nuvarande 15 procent till 30 procent av

värdet».

Utskottet. Enligt beslut av 1925 års riksdag (bevillningsutskottets betänkande nr

Gällande 44, riksdagens skrivelse nr 326) hava vissa ändringar vidtagits beträffande

bestämmelser. tulitaxans bestämmelser rörande automobiler och delar därtill. Ändringarna

föranleddes närmast av önskvärdheten av att inom Sverige få

till stånd en industri för sammansättning av automobiler. En dylik

industri ansågs nämligen skola vara till avsevärd fördel genom att dels

giva sysselsättning åt svensk arbetskraft och dels bereda avsättning åt

svenska råvaror och åt produkter av sådan inhemsk industri, som kunde

upptaga tillverkning av olika för den ifrågavarande sammansättnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

3

industrien behövliga delar. Därjämte åsyftade ändringarna att bereda

lättnad i arbetet vid tullbehandlingen av i tulltaxan ej särskilt nämnda

automobildelar,vilka dittills tullbehandla såsom det ämne, arbetat, varav

de huvudsakligen bestodo. Riksdagens beslut innefattade väsentligen, att

sådana delar till automobiler, som icke funnos i tulltaxan upptagna under

rubriker med skilda tullsatser, sammanfördes under en ny rubrik (1098 Vs)

med en tullsats av 10 procent av varans värde. Tullen för färdiga automobiler

(rubrik 1098) skulle liksom förut utgå med 15 procent av värdet.

Enligt anställda beräkningar kom genom nämnda ändringar i tulltaxan

tullen för samtliga delar till en automobil av det fabrikat, som närmast

kunde tänkas bliva föremål för sammansättning här i landet, att nedgå

från 21 procent till 13 procent av värdet.

För att ytterligare underlätta uppkomsten av en industri för sammansättning

av automobiler hava enligt beslut av 1926 års riksdag (skrivelse

nr 80) sådana ändringar i förordningen den 13 december 1912 (nr 355)

angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara vidtagits,

att däri avsedd s. k. handelsrestitution numera kan få åtnjutas

även för varor, underkastade värdetull.

Vid 1926 års riksdag väcktes förslag om ändring av tullen å delar till automobiler.

I en då inom andra kammaren väckt motion, nr 264, hemställdes

nämligen, att riksdagen måtte besluta dels sådan revision av tulltaxan, att

tullen å importerade för automobiler erforderliga delar tillhopa bleve väsentligt

lägre än tullen å färdiga automobiler i den proportion, som man funne

skälig, dels sådana ändringar i tulltaxeförordningen och eventuellt andra förordningar,

som kunde vara behövliga för att bereda möjlighet även i vårt

land för sammansättningsverkstäder för automobiler. Såsom skäl för frågans

återupptagande anförde motionären, att den ändring i tulltaxan, som skedde

i enlighet med 1925 års riksdags beslut, icke visat sig tillräcklig för möjliggörande

av dylik sammansättningsfabrikation inom landet.

I anledning av denna motion gjorde bevillningsutskottet i avgivet betänkande

(nr 40) följande uttalanden:

»Huruvida och i vad mån den omständigheten, att någon industri för

sammansättning av automobiler icke kommit till stånd, beror på, att den

år 1925 vidtagna nedsättningen av tullen för vissa automobildelar varit otillräcklig,

undandrager sig utskottets bedömande. Emellertid har bevillningsutskottet

mottagit upplysningar, som synas innefatta goda skäl för antagandet,

att sådana automobildelar, i tulltaxan ej särskilt nämnda, som

äro avsedda att användas i sammansättningsindustri, kunna utan större

svårighet i tullbehandlingshänseende skiljas från automobildelar, som skola

försäljas såsom reservdelar. År detta antagande riktigt, skulle en tullnedsättning

i nu ifrågavarande syfte kunna begränsas till sådana ej särskilt nämnda

automobildelar, som importeras för sammansättningsindustriens behov. Därmed

skulle flera av de betänkligheter, som — — — avhöllo 1925 års be
-

1926 års

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Proposi
tionen.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

villningsutskott från att förorda en längre gående tullsänkning, bortfalla.

Sålunda torde effektiviteten av tullen för färdiga automobiler icke behöva

äventyras, varjämte svårigheten att genomföra nedsättningen med bibehållande

av de nuvarande tullsatserna för i taxan särskilt nämnda delar torde i väsentlig

mån förminskas.

Vid nu angivna förhållanden har utskottet ansett sig böra föreslå riksdagen

att i skrivelse till Kungl. Maj:t göra framställning om ny utredning

i ämnet. Utredningen bör, enligt vad ovan sagts, i främsta rummet avse

frågan, huruvida en tillfredsställande lösning kan vinnas genom införande

av olika tullsatser för ej särskilt nämnda automobildelar, allteftersom de äro

avsedda att användas i sammansättningsindustrien eller att säljas såsom

reservdelar. I detta sammanhang vill utskottet påpeka, hurusom en dylik

tullteknisk gränsdragning även skulle kunna så utnyttjas, att en ytterligare

tullsänkning beträffande automobildelar för sammansättningsindustriens behov

motvägdes genom att tullen för automobildelar, i den mån de komme i

marknaden såsom reservdelar, något höjdes. Sistberörda möjlighet har utskottet

endast velat antyda, utan att i någon mån hava intagit ståndpunkt

i frågan.»

Utskottet erinrade vidare bland annat därom, att Kungl. Maj:t uppdragit åt

kommerskollegium och generaltullstyrelsen att verkställa utredning i fråga

om, bland annat, huruvida tullnedsättning skulle kunna beredas vara, som

förädlades inom frihamn, en utredning, som kunde leda till sådana resultat,

genom vilka vissa förutsättningar kunde uppstå för en industri för sammansättning

av automobiler inom frihamn.

I enlighet med utskottets hemställan och under åberopande av berörda,

av riksdagen godkända betänkande anhöll riksdagen (skrivelse den 4 maj

1926, nr 198) att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande de ändringar

i tulltaxan, som kunde finnas vara ägnade att befrämja uppkomsten

inom landet av en industri för sammansättning av automobiler, samt för

1927 års riksdag framlägga det förslag, som kunde av utredningen framgå.

Sedan kommerskollegium och generaltullstyrelsen verkställt den av 1926

års riksdag begärda utredningen, har Kungl. Maj:t i förevarande proposition

för riksdagen framlagt ovan återgivna förslag, vilket innebär i huvudsak

följande, nämligen:

att den nuvarande tullsatsen — 15 procent av värdet — å automobiler

samt underreden och karosserier därtill (rubrik 1098) skall bibehållas

oförändrad,

att tullsatsen å sådana för automobiler avsedda reservdelar, som icke

äro upptagna under särskilda rubriker i tulltaxan, skall genom reservdelarnas

överflyttande från rubriken 1098 1/2 till rubriken 1098 höjas från

10 till 15 procent av värdet,

att för tillverkning av automobiler avsedda delar — av vilka nu motorer,

axlar, fjädrar, gummiringar, kullager, bultar och skruvar m. fl.

äro särskilt nämnda under vissa rubriker i tulltaxan, medan andra åter

äro hänförliga till rubriken 1098 Va med 10 procent värdetull — skola

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. 5

genom ändring av sistnämnda rubrik åsättas en enhetlig tull av 12 procent

av värdet,

att under sistnämnda tullsats skola ingå även för tillverkning av automobiler

erforderliga tillbehör, vilka nu allt efter beskaffenheten hänföras

till olika rubriker i tulltaxan, samt

att tillämpningen av ovan angivna enhetliga tullsats å alla för tillverkning

av automobiler avsedda delar och tillbehör skall enligt en till rubriken

1098 Va fogad anmärkning bliva beroende på tillstånd av Konungen,

som jämväl skall hava att bestämma villkor för tillståndets åtnjutande.

Efter att hava redogjort för den i ärendet verkställda utredningen har

föredragande departementschefen på följande sätt sammanfattat och angivit

sin ställning till resultatet av densamma:

»Den utredning, för vilken i det föregående redogörelse lämnats, har i

enlighet med 1926 års riksdags hemställan gått ut på att fastställa, vilka

ändringar i gällande tulltaxa kunna finnas vara ägnade att befrämja uppkomsten

inom landet av en industri för sammansättning av automobiler.

Enligt vad av utredningen framgår, kan nämnda syfte — förutom genom

tullsänkning, såsom riksdagen närmast synes hava tänkt sig — väsentligen

befordras genom åtgärder i ändamål att ernå största möjliga förenkling

och likformighet beträffande tullbehandlingen av olika slags för

en hopsättningsindustri avsedda automobildelar, varigenom ett alltför

tidsödande tullbehandlingsförfarande vid såväl importen som ock exportkontrollen

i och för tullrestitution skulle undgås.

På sätt kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhållit, skulle, att

döma av uttalanden från intressenter i en tillämnad sammansättningsindustri,

åtgärder av sistnämnda slag vara ägnade att avsevärt verka i

den åsyftade riktningen. Även efter den av 1925 års riksdag beslutade

ändringen av tulltaxan, varigenom en enhetlig tullsats infördes för i taxan

ej särskilt nämnda automobildelar, kvarstår alltjämt den förut rådande

olikheten i tullsatser för de i taxan särskilt nämnda delarna, såsom skruvar,

bultar, axlar, kugghjul, fjädrar, kullager o. s. v., vilka sålunda måste

uppsorteras och specificeras å tullbehandlingsattesten; och på grund härav

skulle, såsom ämbetsverken erinrat, tullbehandlingen av samtliga i en

automobil ingående delar också enligt gällande bestämmelser koinma att

beröra icke mindre än ett femtiotal tulltaxerubriker. Att den därav föranledda

tidskrävande tullbehandlingsproceduren måste för en sammansättningsindustri

vara ytterst oläglig ligger utan vidare i öppen dag.

Då nämnda förhållande dessutom är ägnat medföra icke obetydliga kostnader

för statsverket, särskilt i händelse av en mera omfattande import

av automobildelar, har det synts mig böra tagas under övervägande,

huruvida icke större enhetlighet beträffande tullsatserna skulle kunna

åvägabringas till förmån för sammansättningsindustrien.

Såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhållit, skulle detta

Föredragande

departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr iO.

Departements
chefen.

(Forts.)

syfte lämpligen kunna vinnas genom att inordna de i sammansättningsindustrien

använda automobildelarna — såväl de i tulltaxan särskilt

nämnda som de ej särskilt nämnda — under en ock samma rubrik.

Hinder för ett generellt genomförande av en sådan princip för tullbehandlingen

av automobildelar synes visserligen föreligga i det förhållandet,

att åtskilliga i automobiler ingående delar äro lika användbara för andra

ändamål och sålunda icke kunna utan vidare identifieras såsom automobildelar.

Detta gäller närmast importerade reservdelar till automobiler.

Ämbetsverken hava emellertid med exempel från Danmark, där sammansättningsindustri

redan bedrives, påvisat, att importen och den vidare

behandlingen av automobildelar, som äro avsedda för sammansättning,

kunna organiseras under sådana former, att förväxling av dessa delar

med enahanda artiklar för andra ändamål, särskilt reservdelar till automobiler,

icke behöver uppstå, och att i dylikt hänseende en ur statsverkets

synpunkt betryggande kontroll kan anordnas. Under dessa omständigheter

har jag ansett betänklighet ej möta att biträda ämbetverkens förslag

om införande av en enhetlig tullsats för alla för automobiltillverkning

avsedda delar, dock med undantag för underreden och karosserier. Ett

hopfogande av sistnämnda delar med varandra kan icke betecknas såsom

automobiltillverkning, och ett medgivande av lägre tull för dem skulle i

hög grad äventyra effektiviteten av tullen å färdiga automobiler. För

undvikande av tulltekniska svårigheter torde vidare i enlighet med ämbetsverkens

förslag för sammansättningsindustrien avsedda elektriska utrustningsartiklar

och andra färdiga tillbehör till automobiler böra likställas

med delar därtill, varemot med automobildelar icke böra likställas läder,

vävnader, stoppningsmateriel och dylika icke färdigarbetade artiklar.

Eu oeftergivlig förutsättning för de lättnader, som jag sålunda ifrågasätter,

bör enligt min mening vara, att dessa lättnader ej endast tillgodokomma

sådan sammansättningsindustri, som i första rummet är inriktad

på sammansättning av importerade bildelar, utan även i lika grad kunna

utnyttjas av en företrädesvis på inhemskt material baserad automobilindustri,

i den mån denna i sin fabrikation begagnar sig av utifrån införda

sammansättningsdelar. Bestämmelserna i ämnet böra avfattas från denna

utgångspunkt.

Den särskilda behandling i tullhänseende, som sålunda skulle tillkomma

för automobilsammansättning avsedda delar och tillbehör, kan givetvis -—

bland annat med hänsyn till de kontrollanordningar, som bliva nödvändiga

— icke komma varje importör till godo, utan bör, på sätt ämbetsverken

påpekat, göras beroende av särskilt tillstånd. Dylikt tillstånd, vars beviljande

bör ankomma på Kungl. Maj:t, synes kunna lämnas antingen för visst antal

år framåt eller tills vidare, intill dess omständigheterna göra ett upphörande

av tillståndet påkallat. I sistnämnda fall lär, där indragningen av förmånen

icke har sin grund i något obehörigt förhållande från importörens

sida, tillståndshavaren böra kunna påräkna skälig uppsägningstid. För

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. 7

tillståndets tillgodonjutande böra särskilda villkor kunna uppställas.

Framför allt är nödvändigt att meddela sådana föreskrifter, som ur kontrollsynpunkt

kunna finnas erforderliga.

När det härefter gäller att bestämma tullsatsen för den rubrik i tulltaxan,

under vilken sammansättningsdelarna skola inordnas, samt tullsatsens förhållande

till tullen å färdiga automobiler, måste — vid sidan av önskvärdheten

att befordra tillkomsten av industri här i landet för sammansättning

av hittills i stor omfattning importerade utländska bilfabrikat — jämväl

beaktas en del andra, ofta i viss mån mot varandra stridande intressen,

nämligen å ena sidan vissa svenska industriintressen, närmast representerade

av den inhemska fabrikationen av färdiga bilar samt den inhemska

tillverkningen av gummiringar ävensom andra automobildelar och

material till sådana, och å andra sidan de svenska biltrafikanternas befogade

krav, att priset å motorfordon hålles på en rimlig nivå.

Genom 1925 års riksdags beslut minskades tullen för automobildelar, ej

särskilt nämnda, till 10 procent av varans värde. Då 1926 års riksdag begärde

förnyad utredning i ämnet, synes riksdagen i första hand hava åsyftat eu

ytterligare sänkning av tullen å sådana delar, medan de nuvarande tullsatserna

för i taxan särskilt nämnda delar förutsattes skola bibehållas oförändrade.

Om nu, i enlighet med vad jag förordat, enhetlighet i tullsats

genomföres för särskilt nämnda och ej särskilt nämnda sammansättningsdelar,

torde det i riksdagens skrivelse uttalade syftemålet böra vinnas på

sådant sätt, att den nya enhetliga tullsatsen sättes något lägre än som

svarar mot den tull, som för närvarande genomsnittligt utgår för automobildelar

av berörda båda kategorier.

I sådant avseende må erinras, att tullen för samtliga delar till en automobil

av det slag, som i främsta rummet torde ifrågakomma till sammansättning

här i landet, ansetts kunna efter den av 1925 års riksdag

företagna tulltaxeändringen uppskattas till ett belopp, motsvarande omkring

13 procent av värdet. Med utgångspunkt härifrån hava kommerskollegium

och generaltullstyrelsen föreslagit, att den enhetliga tullsatsen

å automobildelar, som importeras för sammansättning, fastställes till 12

eller 10 procent av värdet, varvid ämbetsverken, som funnit olämpligt att

införa en ny, i tulltaxan eljest ej förekommande procentsats för värdetull,

i valet mellan dessa båda procenttal stannat för det senare. Mot den mening,

ämbetsverken sålunda uttalat, har jag ej annan erinran att göra än att

den omständigheten, att en tullsats av 12 procent å värdet skulle innebära

en avvikelse från de i tulltaxan i allmänhet förekommande procenttullsatserna,

icke synes mig kunna tillmätas avgörande betydelse. Jag har

fördenskull ansett mig oförhindrad att i förevarande fall tillstyrka en värdetull

av 12 procent.

Denna ståndpunkt, som alltså, för så vitt angår ej särskilt nämnda delar,

innebär en höjning av tullen från 10 procent till 12 procent, har jag funnit

så mycket rimligare, som sammansättningsindustrien likväl får till
-

Departements
chefen.

(Forts.)

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

Departements
chefen.

(Forts.)

godoräkna sig en betydande tullsänkning i förhållande till den före 1925

års riksdagsbeslut gällande tullen — genomsnittligt 26 procent av värdet —

å sådana delar. Genom att bestämma tullen till 12 procent i stället för

att låta den kvarstå vid nuvarande 10 procent beredes också i någon mån

större möjlighet för den svenska tillverkningen av vissa delar till automobiler

att konkurrera med utländska tillverkare och vinna avsättning till

sammansättningsindustrien.

Den år 1925 föreslagna tullnedsättningen för i tulltaxan ej särskilt

nämnda automobildelar hade till huvudsakligt syfte att nedbringa tullen

för den materiel, som skulle användas för sammansättning av automobiler.

Någon åtskillnad gjordes emellertid därvid ej mellan sammansättningsdelar

och reservdelar, utan kommo också dessa senare i åtnjutande

av tullreduktionen. Beträffande detta spörsmål har 1926 års riksdag —

dock utan att taga ståndpunkt till frågan — påpekat, att en gränsdragning

beträffande ej särskilt nämnda automobildelar, allt eftersom de äro

avsedda att användas i sammansättningsindustrien eller säljas såsom reservdelar,

skulle kunna så utnyttjas, att en ytterligare tullsänkning i

fråga om automobildelar för sammansättningsindustriens behov motvägdes

genom att tullen för automobildelar, i den mån de komme i marknaden

såsom reservdelar, något höjdes. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen

hava ock såsom sin mening uttalat, att särskild anledning icke syntes

föreligga att bibehålla den lägre tullen för sådana ej särskilt nämnda

automobildelar, som tillhöra den sistnämnda kategorien. Då jag delar

denna mening, får jag förorda, att automobildelar, ej särskilt nämnda,

som införas för annat än sammansättningsändamål, beläggas med samma

tull som färdiga bilar, d. v. s. med en värdefull av 15 procent av värdet.

Den av mig i det föregående förordade förhöjningen från 10 procent till

15 procent i tullsatsen för i tulltaxan ej särskilt nämnda delar till automobiler,

i den mån de icke användas för sammansättningsindustri, torde

böra medföra, att till nuvarande tulltaxerubriken 1098, vars tullsats bibehålies

vid 15 procent å värdet, överflyttas dylika i tulltaxan ej särskilt

nämnda automobildelar, för närvarande ingående under rubriken 1098 1/.z.

I samband därmed bör lämpligen rubriken 1098 ytterligare omredigeras

sålunda, att automobiler särskiljas från andra åkdon och fordon samt karosserier

till automobiler, såsom ingående i begreppet delar till automobiler,

icke längre upptagas särskilt. Åt de för sammansättning av automobiler

avsedda delarna och tillbehören bör vidare anvisas en särskild rubrik, förslagsvis

betecknad 1098 1/2.

Beträffande spörsmålet, huruvida en ifrågasatt rätt till tullnedsättning för

varor, som förädlas inom svensk frihamn, skulle kunna medverka till uppkomsten

inom frihamn av en industri för sammansättning av automobiler,

delar jag ämbetsverkens mening att, därest de i det föregående tillstyrkta

lättnaderna för dylik industri genomföras, en sådan rätt till tullnedsättning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. 9

i förevarande avseende skulle bliva av endast underordnat värde. Jag

saknar fördenskull anledning att närmare ingå på frågan härom.

Om de föreslagna lättnaderna i fråga om tullbehandlingen till förmån för

sammansättningsindustrien genomföras och i samband därmed tullsatsen för

sammansättningsdelar till automobiler bestämmes till allenast 12 procent,

lärer såsom en följd av den förskjutning i importen från färdiga bilar till

sammansättningsdelar, som skulle uppstå, därest en sammansättningsindustri

i större skala kommer till stånd här i landet, en relativ minskning

komma att inträda i automobiltullens avkastning. En sådan minskning

uppväges emellertid i viss mån av ökningen i tullsatsen å sådana ej särskilt

nämnda automobildelar, som icke äro avsedda för sammansättning. Då, om

de ifrågasatta tulltaxeändringarna träda i kraft den 1 juli 1927, nämnda

tullökning kommer att verka omedelbart, medan avsevärd tid, beräknad till

minst ett halvt år, torde förflyta, innan en sammansättningsindustri kan

komma i gång och detta då endast successivt, synes någon mer betydande

inkomstminskning för statskassan av nu ifrågavarande skäl ej vara att

vänta under budgetåret 1927—1928, vadan tulländringarna icke torde behöva

hava något inflytande på beräkningen av den totala avkastningen av tullmedel

under sagda budgetår.»

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hamrin, har till ovannämnda

statsrådsprotokoll tillkännagivit, att han icke biträdde vad föredragande

departementschefen hemställt.

I motiveringen till de förslag, som framställts i ovannämnda motioner

nr 59 i första kammaren av herrar Åström och Carl Eriksson samt nr 163

i andra kammaren av herr Thore, hava motionärerna anfört, att förslagen

framlagts i anslutning till ovan omförmälda, av kommerskollegium och

generaltullstyrelsen verkställda utredning.

Beträffande de skäl, som motionärerna i övrigt anfört, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Rörande motiveringen för det i de likalydande motionerna nr 111 i första

kammaren av herr Johan Bernhard Johansson m. fl. och nr 164 i andra

kammaren av herr Christenson i Södertälje m. fl. framställda förslaget om en

höjning av tullen å automobiler från 15 procent till 30 procent av värdet

får utskottet hänvisa till nyssnämnda, inom första kammaren väckta

motion.

Departements
chefen.

(Forts.).

Chefen för handelsdepartementet.

Motionerna

1:59 och

II: 163

Motionerna

1:111 och

II: 164.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

Statistik,

Rörande Sveriges införsel av automobiler nedannämnda år har utskottet

låtit upprätta följande sammanställning:

Å r

Automobiler

Personvagnar

Lastvagnar

Summa

Antal

Tullvärde

Kronor

Antal

Tullvärde

Kronor

Antal

Tullvärde

Kronor

1912...........................

539

2,333,849

7

23,350

546

2,357,199

1913...........................

684

2,990,620

9

56,845

693

3,047,465

1914...........................

713

2,669,668

16

62,760

729

2,732,428

1923 ...........................

11,732

31,531,122

2,358

4,426,733

14,090

35,957,855

1924 ...........................

11,702

28,816,576

2,047

3,698,685

13,749

32,515,261

1925 ...........................

14,311

34,983,970

2,950

4,575,101

17,261

39,559,071

1926 ...........................

15,492

40,956,249

2,082

3,704,783

17,574

44,661,032

1 Enbart underreden häri ej medräknade; antalet härav'' utgjorde under åren 1923—192(i

resp. 1,415, 1,770, 1,260 och 1,655, motsvarande ett tullvärde av resp. 2,338,090, 2,776,783

2,775,336 och 3,719,737 kronor.

Av ovanstående siffror framgår, att den årliga importen av automobiler

utgjort åren 1912—1914 i medeltal 656 stycken med ett tullvärde av 2,712,364

kronor samt åren 1923—1926 i medeltal 15,669 stycken med ett tullvärde

av 38,173,305 kronor. Beräknas tullen, 15 procent av värdet, å nyssnämnda

medeltal för tullvärdena, liar tullinkomsten å automobiler utgjort åren

1912 — 1914 i medeltal 406,855 kronor och åren 1923—1926 i medeltal

5,725,996 kronor. År 1926 har tullinkomsten å automobiler utgjort omkring

6,700,000 kronor.

Inhämtade I motionerna nr 111 i första och nr 164 i andra kammaren hava omnämnts

upplysningar. ^re svenska automobilfabriker, av vilka två tillverka endast lastautomobiler

och automobilomnibussar och den tredje, vilken är nyligen anlagd, avser

tillverkning av mindre personautomobiler.

Inför bevillningsutskottet hava representanter för de sålunda omnämnda

fabrikerna redogjort för den nu bedrivna tillverkningen samt planerna för

framtiden, särskilt under förutsättning av en, på sätt i nyssnämnda motioner

föreslagits, höjd tull å automobiler. Av vad sålunda inhämtats framgår

bland annat följande.

De först omnämnda båda fabrikerna, vilkas tillverkning omfattar de

flesta i de framställda automobilerna ingående delar, hava på grund av den

hårda konkurrensen från utländska, på massproduktion inriktade automobilfabriker

måst begränsa sig till tyngre lastautomobiler samt automobilomnibussar.

I fråga om fordon av sistnämnda båda slag hava de ifrågavarande

fabrikerna, vilka åt sina fabrikat givit en efter våra klimatiska och terrängförhållanden

lämpad konstruktion, kunnat i jämförelsevis stor utsträckning

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

finna köpare, vilka ansett med sin fördel förenligt att erlägga det högre pris,

de svenska fabrikaten i jämförelse med de utländska betinga.

Den sålunda bedrivna tillverkningen har för närvarande sådan omfattning,

att fabriksanläggningarna praktiskt taget helt utnyttjas. Emellertid anses

tillverkningen icke hava givit skälig avkastning.

Därest den ifrågasatta tullförhöjningen beslutas, är avsikten att upptaga

tillverkning av även lättare lastautomobiler för den inhemska marknaden.

Den nyligen igångsatta tillverkningen av personautomobiler är grundad

på sammansättning av huvudsakligen vid olika äldre svenska industriföretag

tillverkade delar.

Kapital finnes här tillgängligt endast för en årlig tillverkning av ett

tusental automobiler, vilka beräknas att kunna säljas inom landet. Meningen

är att vid väsentligt ökad tillverkning även söka avsättning genom export

samt att sedermera en betydande del av tillverkningen skulle regelbundet

avses för utländsk marknad. En förhöjning av tullen för automohiler i

enlighet med de föreliggande motionerna har ansetts gagna ifrågavarande

tillverkning särskilt därigenom, att höjningen skulle underlätta anskaffande

av det kapital, som erfordras för fortsättning och utvidgning av driften.

Utskottet går först att angiva sin ställning till det i de likalydande

motionerna nr 111 i första och nr 164 i andra kammaren framställda förslaget

om höjning av tullen å automobiler från 15 procent till 30 procent

av värdet.

Med hänsyn till motorfordonens stora och alltmer ökade betydelse i vårt

land såväl för varutransport som för personbefordran måste starka betänkligheter

möta mot varje åtgärd, som är ägnad att höja kostnaden för fordonens

anskaffande. Med hänsyn härtill kan enligt utskottets mening en

tullförhöjning för färdiga automobiler icke försvaras i annan form än såsom

en uppfostringstull.

Då utskottet haft att från den sålunda angivna utgångspunkten pröva de

olika skäl, som åberopats för en tullförhöjning, har utskottet kommit till

följande resultat.

Den tillverkning av tyngre lastautomobiler och automobilomnibussar, som

bedrives vid de två omnämnda äldre fabrikerna, har såsom nämnts en marknad,

som motsvarar fabrikernas nuvarande kapacitet. En sådan utvidgning av

driften, som ställts i utsikt, utgör enligt utskottets mening icke tillräckligt

skäl för en tullförhöjning, så mycket mindre som det förefaller sannolikt

att den höjda tullen skulle anses även för framtiden vara erforderlig.

Annorlunda förhåller det sig med den nyligen igångsatta tillverkningen av

personautomobiler. Här ligger det i sakens natur, att, därest den uppgjorda

planen för företagets utveckling är hållbar, en tullförhöjning skulle vara

till nytta endast såsom ett stöd under de första åren. Emellertid har utskottet

funnit, att även i detta fall tullförhöjningens uppgift är alltför begränsad

för att kunna av utskottet förordas. Med denna begränsning sam
-

Utskottets

yttrande.

Motionera»

I :111 och

II: 164.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. nr 171

samt motionerna

I: 59

och II: 163.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

manhänger, att lijälp från statens sida bör kunna lämnas på annat sätt än

genom en tullförliöjning.

Då utskottet av sålunda anförda skäl kommer att avstyrka bifall till de

förevarande motionerna nr 111 i första och nr 164 i andra kammaren, har

utskottet velat giva uttryck åt en av många utskottets ledamöter omfattad

mening, att, därest riksdagen i den förevarande frågan fattar beslut i enlighet

med utskottets hemställan och i den händelse sistberörda fabriksföretag icke

skulle för sin utvidgning kunna från enskilt håll erhålla erforderligt kapital,

utredning bör genom Kungl. Maj:ts försorg igångsättas för utrönande, huruvida

förutsättningar föreligga för en sådan tillverkning i stor skala, som

fabriksledningen tänkt sig, samt huruvida och på vilket sätt staten bör

annorledes än genom tullförhöjning stödja ifrågavarande företag. Skulle

en dylik utredning därtill giva anledning, lär Kungl. Maj:t icke underlåta

att hos innevarande års riksdag göra framställning i ämnet.

Utskottet övergår härefter till de förslag, som innefattas i Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 171 samt motionerna nr 59 i första och nr 163

i andra kammaren.

Vad 1925 års bevillningsutskott åberopat såsom stöd för sin uppfattning

angående önskvärdheten att här i landet få till stånd en industri

för sammansättning av automobiler, synes fortfarande äga giltighet. Den

utredning, vilkens resultat Kungl. Maj:t i föreliggande proposition framlagt,

synes giva vid handen, att det väsentliga hindret för uppkomsten

av en dylik sammansättningsindustri legat i den tidskrävande tullbeliandlingsprocedur,

som föranledes därav att automobildelar enligt nu gällande

bestämmelser alltjämt hänföras till ett femtiotal olika rubriker i tulltaxan.

Mot den av Kungl. Maj:t med anledning därav föreslagna enhetliga tullbehandlingen

av alla för en sammansättningsindustri avsedda delar och

tillbehör har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Då, efter den av 1925 års riksdag vidtagna ändringen av tullen å ej särskilt

nämnda delar till automobiler, tullen å samtliga delar till automobiler

av de typer, vilka i här berörda avseende närmast kunna komma i fråga,

ansetts motsvara omkring 13 procent av värdet, innebär den av Kungl.

Maj:t föreslagna tullsatsen för alla sammansättningsdelar, 12 procent av

värdet, en om ock mindre avsevärd ytterligare förmån, som en här etablerad

sammansättningsindustri kan tillgodoräkna sig. Lägges härtill den vinst,

som skulle uppstå genom minskade fraktkostnader för inom landet tillverkade

automobiler, lära förutsättningarna för en bär i landet etablerad

sammansättningsindustri av detta slag vara så påtagliga, att en längre

gående tullnedsättning, på sätt i en av motionerna föreslagits, icke synes

böra ifrågakomma, så mycket mindre som utsikterna för avsättning av här

i landet tillverkade automobildelar därigenom skulle minskas.

I likhet med föredragande departementschefen förutsätter utskottet, att

den lägre tullsatsen skall komma att gälla även ackumulatorer, gummiringar

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr do. 13

och andra färdiga tillbehör till automobiler samt att de föreslagna lättnaderna

skola tillgodokomma icke blott sådan industri, som i första rummet

är inriktad på sammansättning av importerade automobildelar, utan även

en företrädesvis på användning av inhemskt material baserad automobilindustri.

Den av 1925 års riksdag beslutade tullnedsättningen för ej särskilt

nämnda automobildelar, vilken, oavsett den lättnad som härigenom kunde

förväntas uppstå i tullbehandlingsarbetet, tillkom med tanke på en

blivande sammansättningsindustri, har emellertid även kommit importen

av reservdelar till godo. I anslutning till den tanke, åt vilken bevillningsutskottet

vid 1926 års riksdag gav uttryck, nämligen att en tullsänkning

beträffande automobildelar för sammansättningsindustriens behov

skulle kunna motvägas genom att tullen å reservdelar något höjdes, föreslår

nu Kungl. Maj:t en tull av 15 procent av värdet å ej särskilt nämnda

automobildelar, andra än sådana, vilka äro avsedda för sammansättning.

Mot detta förslag, genom vilket den för automobiler bestämda tullsatsen

skulle gälla även för reservdelarna, har utskottet intet att erinra.

Jämlikt den till rubriken 1098 Va i propositionen fogade anmärkningen

skulle tillämpningen av den lägre tullsatsen å sammansättningsdelarna bliva

beroende på särskilt tillstånd av Konungen, som jämväl skulle hava att bestämma

villkoren för tillståndets åtnjutande. Av departementschefens anförande

synes framgå, att det särskilt varit med hänsyn till erforderliga

kontrollanordningar, som dylikt tillstånd ansetts behövligt. Då i fråga om

vissa andra varuslag tulltaxan innehåller bestämmelser att, under angiven

förutsättning, lägre tull än den eljest stadgade må tillämpas, har dylikt medgivande

gjorts beroende icke på Kungl. Maj:ts prövning utan endast på

iakttagandet av vissa av Kungl. Maj:t meddelade allmänna kontrollföreskrifter.

I detta avseende må hänvisas till anm. 4 vid tulltaxerubriken 184

samt anm. 3 till tulltaxans avdelning XIII A. Då det icke synes nödvändigt

att i här föreliggande fall frångå den eljest för dylika medgivanden

vanliga formen, har utskottet ansett sig böra föreslå en härav påkallad

ändring av den i propositionen till rubriken 1098 Va fogade anmärkningen.

Genom vad nu anförts har utskottet även angivit sin ståndpunkt dels

till motionen nr 59 i första kammaren, som i sin hemställans båda punkter

tillgodoses genom vad utskottet här nedan hemställer i fråga om lydelsen

av rubrikerna 1098 och 1098 Va i tulltaxan, dels ock till det i motionen nr

163 i andra kammaren framställda första alternativet, vilket jämväl i viss

utsträckning bliver genom utskottets berörda hemställan tillgodosett; genom

denna hemställan torde det i sistnämnda motion framställda andra

alternativet få anses förfalla.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottets

hemställan.

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte,

1) med avslag å de likalydande motionerna 1:111 av

herr Johan Bernhard Johansson m. fl. och II: 164 av

herr Christenson i Södertälje m. fl. samt

med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition

nr 171, i vad densamma avser tulltaxans rubrik 1098,

a) besluta, att nämnda rubrik 1098 skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Kvantitet

för tullbe-

Tullsats

räkningen

Kronor

öre

1098

Järnvägs- och spårvägsvagnar

i förening med motorer eller

ångmaskiner; automobiler

och delar därtill, ej särskilt

nämnda; ävensom andra åk- don och fordon, ej särskilt

nämnda, även med motor

försedda, samt underreden

och med gummiringar för- sedda hjul därtill, ej avsedda

till flygplan......................

Anm. Underreden till flygplan

100 kr.

15

samt med gummiringar för- sedda hjul till sådana fordon

tullbehandlas efter sin be- skaffenhet.

b) förklara, att ändringen skall träda i kraft å dag,

som Konungen bestämmer; samt

2) med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 171, i vad densamma avser tulltaxans

rubrik 1098 V2, icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas ävensom i anledning av motionerna 1:59 av

herrar Åström och Carl Eriksson samt II: 163 av herr

Thore,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

15

a) besluta, att nämnda rubrik 1098 Vs skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Kvantitet

för tnllbe-

Tullsats

räkningen

Kronor

öre

1098''/,

För tillverkning av automo-

biler avsedda delar och till- behör med undantag av un- derreden och karosserier ...

Anm. De närmare föreskrifter,

100 kr.

12

vilka erfordras för tillämp- ningen av denna rubrik, med- delas av Konungen.

b) förklara, att ändringen skall träda i kraft å dag,

som Konungen bestämmer.

Stockholm den 22 april 1927.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande:

vid beslut angående motionerna 1:111 och 11:164:

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Bärg, Wigforss* Boman, Björnsson, Schlyter,

Månsson i Furuvik*, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Hedlund i Östersund, Olsson

i Ramsta*, Olsson i Golvvasta, Nyländer, Björklund, Jönsson i Slätåker*, Johansson i Hornsberg*,

Israel Holmgren, Olsson i Gävle och Fjellman.

vid beslut angående propositionen nr 171 samt motionerna 1:59 och II: 163:

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Boman, Björnsson, friherre Beck-Friis,

Schlyter, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Hedlund i Östersund, Olsson i Golvvasta,

Nyländer, Björklund, Åström, Israel Holmgren, Östergren*, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm,

Ljunggren och Fjellman.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. Reservationer.

Reservationer:

av herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Boman, friherre Beck-Friis,

Jönsson i Boa, Nyländer och Fjellman, vilka anfört följande:

»Med hänsyn till den alltmer ökade förbrukning inom vårt land av

automobiler, om vilken de av utskottet meddelade införselsiffrorna vittna, är

det av betydelse, att så mycket som möjligt av tillverkningen på området

kommer den inhemska industrien till godo. Detta önskemål gör sig med särskild

styrka gällande i vår tid, då betydande summor nedläggas på nödhjälpsarbeten

eller utbetalas i direkt arbetslöshetsunderstöd. Allmänt torde också erkännas,

att vi i tillgången på framstående ingenjörer, yrkesskickliga arbetare och

utmärkta stålkvaliteter hava naturliga förutsättningar för en automobilindustri.

Den omständigheten, att trots dessa förutsättningar den nu inom

landet befintliga automobilindustrien ej lyckats i konkurrens med utlandet

tillkämpa sig någon starkare ställning, synes icke innebära tillräcklig anledning

att avstå från att söka upphjälpa denna industri. Snarare böra

anledningarna till dess mindre tillfredsställande utveckling undersökas samt

om möjligt undanröjas. Då man finner, hurusom så gott som alla automobilproducerande

länder omgärdat sin egen marknad med tullskydd,

väsentligt överstigande det som för närvarande gäller hos oss, ligger det

nära till hands att antaga, att det ogynnsamma läget för vår automobilindustri

till väsentlig del har sin grund i otillfredsställande tullskydd.

Det torde på goda skäl kunna antagas, att den tillverkning av lastautomobiler

och automobilomnibussar, som under en följd av år bedrivits

här i landet, kan med stöd av ett högre tullskydd avsevärt utvidgas.

Särskild uppmärksamhet synes böra ägnas åt den inom landet nyligen

igångsatta fabriken för tillverkning av personautomobiler, baserad på sammansättning

av delar, vilka så gott som uteslutande tillverkas vid olika

fabriker här i landet. Därest denna tillverkning når avsedd omfattning,

kommer sysselsättning att beredas åt ett betydande antal arbetare dels i och

för hopsättningen, dels ock inom de olika industrier, som bliva anlitade för

tillverkning av delar och tillbehör till automobilerna. Givet är emellertid,

att en dylik industri svårligen kan arbeta sig igenom sin första utvecklingstid

utan kraftigare stöd från statens sida än vad det nuvarande tullskyddet

innebär. Den lämpligaste formen för ett dylikt stöd synes även i fråga om

sistnämnda industri vara en höjning av nu gällande tull å automobiler.

Angående tullförhöjningens storlek kunna givetvis meningarna vara delade.

Det har emellertid vid överläggning med representanter för de åsyftade

automobilfabrikerna förefallit, som om en tull av 25 procent av värdet skulle

kunna medföra avsedd verkan. Denna tullsats synes böra gälla även

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. Reservationer. IT

sådana i taxan ej särskilt nänrnda delar till automobiler, vilka införas

såsom reservdelar.

Ehuru tullförhöjningen närmast vore avsedd såsom ett skydd för den inhemska

industrien, lär man med säkerhet fortfarande hava att räkna med

så avsevärd import av automobiler, att den ökning i tullinkomster, som

tullförhöjningen skulle medföra, bleve tillräcklig att fylla det behov av ökade

medel för underhåll och förbättring av vårt vägväsende, som enligt Kungl.

Maj:ts till årets riksdag framlagda proposition nr 173 skall tillgodoses

genom ökad skatt å automobiler, automobilgummiringar, bensin och motorsprit.

Vid1 valet mellan de olika sätten för anskaffning av de för ifrågavarande

ändamål erforderliga medlen synes tullförhöjningen vara att föredraga

icke minst av det skälet, att, medan den ökade skatten givetvis skulle

i hela sin utsträckning betunga automobiltrafiken, tullförhöjningen säkerligen

icke komme att med hela beloppet inverka fördyrande på automobilpriserna

inom landet. Även förtjänar beaktas, att i jämförelse med den fördel,

automobilismen har av ett väl tillgodosett vägunderhåll, den av tullförhöjningen

föranledda prisfördyringen lär bliva av mindre betydelse.

Enligt vår mening bör den höjda tullsatsen icke äga bestånd längre

än till dess den fullgjort sin uppgift såsom uppfostringstull, vilket kan

beräknas taga en tid av 3 till 5 år i anspråk. Man lär också kunna

förvänta, att Kungl. Maj:t i behörig tid vidtager åtgärder för automobiltullens

återställande till dess nuvarande belopp, varvid frågan om anskaffandet

av medel till vägunderhåll torde komma att upptagas till prövning med

hänsyn till då föreliggande förhållanden.

Vi övergå härefter till att yttra oss över det i ovannämnda proposition

nr 171 framställda förslaget till ändring av bestämmelserna angående tullsatserna

för automobildelar i syfte att bereda möjlighet i vårt land fölen

industri, baserad på sammansättning av företrädesvis från utlandet

införda automobildelar.

De skäl, vilka 1925 års bevillningsutskott åberopat såsom stöd för sin

uppfattning angående önskvärdheten att här i landet få till stånd en industri

för sammansättning av billigare automobiler, vilka nu i stort antal införas

i färdigt skick, synas fortfarande äga giltighet. Även eu dylik industri kan

nämligen väntas bereda arbetstillfällen inom vårt land dels för sammansättningen

av delarna, dels ock genom att bereda avsättning åt svensk

industri, i den mån beställningar av automobildelar komme att ske vid

svenska företag. Vid en förhöjning av tullen å automobiler och ej särskilt

nämnda automobildelar till 25 procent av värdet kommer givetvis frågan

om åtgärder för befordrande av uppkomsten av en industri för sammansättning

av automobiler i ett annat läge än det, från vilket Kungl. Maj:t

i nyssnämnda proposition utgått. Det är nämligen uppenbart, att, då eu

icke obetydlig del av kostnaderna för en automobils tillverkning belöper sig

pa delarnas sammansättning, förmånen i tullhänseende av att detta arbete

utföres här i landet ökas i samma mån som tullen å färdiga automobiler

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 21 höft. fyr M.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. Reservationer.

höjes. Utskottet har låtit verkställa beräkning för utrönande, vilken tullsats

vid en tull av 25 procent av värdet å färdiga automobiler borde åsättas

sammansättningsdelarna för att samma fördel skulle beredas sammansättningsindustrien,

som det i propositionen nr 171 avgivna förslaget avser

att tillföra densamma. Beräkningarna, som äro grundade på konfidentiellt

meddelade uppgifter angående importpris å automobiler av viss typ och

delar till sådana automobiler och av denna anledning icke kunna i detalj

återgivas, hava givit vid handen, att vid 25 procent värdetull å automobiler

och ej särskilt nämnda automobildelar fördelen att sammansätta automobilerna

här i landet bleve ungefär densamma som vid bifall till det i

propositionen framlagda förslaget. Någon lägre tullsats för sammansättningsdelarna

skulle alltså icke krävas vid nämnda höjning av automobiltullen.

Då det emellertid framhållits såsom synnerligen angeläget att ernå

likformig tullbehandling av alla för en sammansättningsindustri avsedda

delar och tillbehör, torde till rubriken 1098 J/2 höra i form av en anmärkning

fogas en bestämmelse, som berättigar till ett dylikt förfarande. Genom

den bestämmelse, som sålunda föreslås, kunna, efter därom av varuägaren

gjort yrkande, även sådana sammansättningsdelar, som äro särskilt nämnda

i tulltaxan, hänföras till sistnämnda rubrik.

På grund av vad vi sålunda anfört hemställa vi,

vid punkten 1):

att riksdagen måtte,

i anledning av motionerna 1:111 av herr Johan Bernhard

Johansson m. fl. och II: 164 av herr Christenson i

Södertälje m. fl. samt

med förklarande att Kungl. Maj:ts proposition nr 171,

i vad densamma avser tulltaxans rubrik 1098, icke

kunnat av riksdagen bifallas,

a) besluta, att nämnda rubrik 1098 skall hava följande

ändrade lydelse:

1098. Järnvägs- och spårvägsvagnar i

förening med motorer eller ångmaskiner;

åkdon och fordon, ej

särskilt nämnda, även med motor

försedda, samt underreden

och med gummiringar försedda

hjul därtill, ej avsedda till flygplan;

ävensom karosserier till

automobiler ................................ 100 kr. 25: —

Anm. Underreden till flygplan

samt med gummiringar försedda

hjul till sådana fordon tullbehandlas

efter sin beskaffenhet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. Reservationer. 19

b) förklara, att ändringen skall träda i kraft å dag,

som Konungen bestämmer; samt

vid punkten 2):

under förutsättning att riksdagen bifaller vad vi vid

punkten 1) hemställt, att riksdagen måtte,

med förklarande att Kungl. Matris proposition nr 171,

i vad densamma avser tulltaxans rubrik 10981 s, icke

kunnat av riksdagen bifallas samt

i anledning av ej mindre nämnda proposition i berörda

del än även motionerna I: 59 av herrar Åström

och Carl Eriksson samt II: 163 av herr Thore,

a) besluta, att rubriken 1098 1/2 i tulltaxan skall

hava följande ändrade lydelse:

1098 Va- Delar, ej särskilt nämnda, till

automobiler ....................... 100 kr. 25: —

samt att till sistnämnda rubrik skall fogas en anmärkning

av följande lydelse:

Anm. Till denna rubrik må, där varuägaren sådant påyrkar,

hänföras alla slag för tillverkning av automobiler

avsedda delar och tillbehör. De närmare föreskrifter,

vilka erfordras för tillämpningen av vad sålunda stadgats,

meddelas av Konungen.

b) förklara, att ändringarna skola träda i kraft å dag,

som Konungen bestämmer»; samt

av herrar Wohlin och Olsson i Golvvasta, vilka icke velat biträda

de i utskottets motivering intagna allför positiva uttalandena angående

stödjande i annan form än genom tullförhöjning av den inhemska tillverkningen

av automobiler.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:145 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 s. 14 i texten