Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om fortsatt tilllämpning av förordningen den 2 mai 1924 angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar dels ock väckt motion om avskaffande av lastpenningarna.

1927-02-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1927:5, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om fortsatt tilllämpning av förordningen den 2 mai 1924 angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar dels ock väckt motion om avskaffande av lastpenningarna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr å. 1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1927 kl. 3 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om fortsatt tilllämpning

av förordningen den 2 mai 1924 angående befrielse

i vissa fall från erläggande av lastpenningar dels

ock väckt motion om avskaffande av lastpenningarna.

I en den 14 januari 1927 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 46, har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen

fogat utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen att antaga följande, propositionen bilagda

Förslag

till

Förordning

om fortsatt tillämpning av förordningen den 2 maj 1924 (nr 104) angående

befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar.

Härigenom förordnas, att förordningen den 2 maj 1924 angående befrielse

i vissa fall från erläggande av lastpenningar, vilken förordning

gäller till och med den 30 juni 1927, skall äga fortsatt tillämpning från

och med den 1 juli 1927 tillsvidare intill dess annorlunda kan varda förordnat.

Till behandling i samband med nämnda proposition har utskottet upptagit

en till utskottet hänvisad, inom andra kammaren av herr Thore

väckt motion, nr 225, däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta om

lastpenningarnas fullständiga avskaffande under loppet av eu femårsperiod,

med en under budgetåret 1927—1928 påbörjad nedsättning av denna avgift

med 20 procent».

Enligt § 14 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor

erläggas lastpenningar vid resor mellan Sverige och utrikes ort och utgå

till lika belopp av svenska som av främmande fartyg med 10 öre för

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 samt. 3 höft. (Sr o.) 1

Utskottet.

Gällande

bestämmelser.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

varje ton av fartygets avgiftspliktiga dräktighet. Följande lättnader och befrielser

äro dock enligt berörda stadgande medgivna:

Om ett fartyg under loppet av ett kalenderår gör flera resor mellan Sverige

och utrikes ort, betalas dessa umgälder endast

a) vid inkommande första resan och vid förnyat inkommande, om fartyget

innehar viss kvantitet last samt lossar större eller mindre del därav, och

b) vid utgående första resan.

Då lossning och lastning på flera ställen ägt rum, erläggas lastpenningar

endast å första lossnings- eller lastningsstället.

Från lastpenningars erläggande äro befriade:

fartyg, med eller utan destination till svensk hamn, som inkommer och

åter utgår i barlast;

fartyg, som, under resa utrikes orter emellan, anlöper svensk hamn och

där endast avlämnar eller emottaga1 passagerare jämte deras effekter

eller ock endast avlastar gods i annat fartyg för export;

fartyg, som av tvingande orsaker eller till inhämtande av order för vidare

resa anlöper svensk hamn och där icke verkställer lossning och icke

heller företager annan lastning än av förnödenheter för besättning,

medförda resande och fartyg;

fartyg, som i följd av liden sjöskada, varom sjöförklaring avgives, anlöper

svensk hamn och där lossar sin last samt efter verkställd reparation

densamma åter intager och utför;

fartyg, som av nyss omförmälda anledning lossar sin last och densamma

till större eller mindre del försäljer, då sådan försäljning inskränkes

till vad för bestridande av reparationskostnaderna bevisligen erfordrats;

samt

fartyg, som, under resa mellan utrikes orter, i svensk hamn lossar eller

lastar varor till högst fjärdedelen av fartygets lastdräktighet.

Enligt en av 1924 års riksdag, med bifall till Kungl. Majds proposition

nr 108, antagen förordning åtnjutes för närvarande till och med den SO

juni 1927 befrielse från erläggande av lastpenningar i ytterligare ett antal

fall. Sistnämnda förordning, vilken utfärdades den 2 maj 1924 och ersatte

en författning i ämnet av år 1922, innehåller följande bestämmelser:

»Lastpenningar, varom stadgas i § 14 av förordningen den 9 juni 1911

med tulltaxa för inkommande varor (nr 80), skola för fartyg, för vilket

under ett kalenderår lastpenningar enligt sagda författningsrum erlagts en

gång, därefter under samma år icke utgå för den del av fartygets avgiftspliktiga

dräktighet, som överstiger 1,500 ton.

I övrigt skola från erläggande av lastpenningar vara befriade — förutom

fartyg, som på grund av bestämmelserna i ovannämnda författningsrum åtnjuta

dylik befrielse —

dels fartyg, för vilket under samma kalenderår erlagts lastpenningar sex

gånger, där fråga är om maskindrivet fartyg eller lastpråm, och fyra gånger,

där fråga är om segelfartyg;

dels ock i frihamn,

fartyg, som från utrikes ort, direkt eller efter anlöpande av frihamn,

ankommer till sådan hamn och därifrån avgår till utrikes ort, direkt eller

med anlöpande av annan frihamn, ävensom

fartyg, som, i andra fall än nyss sagts, vid inkommande resa lossar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5. 3

last enbart i frihamn eller vid utgående resa intager last enbart i sådan

hamn.»

Den föreliggande propositionen avser att åt berörda förordning av den 2 Proposimaj

1924 giva förlängd giltighet tillsvidare. fione».

Till ovannämnda vid propositionen fogade statsrådsprotokoll har chefen

för handelsdepartementet erinrat, att Kungl. Makt den 26 september 1921

anbefallt kommerskollegium att med anlitande av för ändamålet tillkallade

sakkunniga verkställa utredning rörande omläggning av de allmänna sjöfartsavgifterna

samt att Kungl. Maj:t, sedan arbetet legat nere från den 1

januari 1923, den 13 juni 1924 förklarat, att detsamma skulle så skyndsamt

som möjligt återupptagas, ävensom att kommerskollegium därefter tillkallat

nya sakkunniga. Vidare har departementschefen redogjort för provisoriska

bestämmelser, genom vilka, enligt särskilda förordningar den 19 maj

1922 (nr 208 och 209) och den 2 maj 1924 (nr 104 och 105), sjöfarten - i

avbidan på slutförandet av nyssberörda utredning — sedan den 1 juli 1922

erhållit vissa lättnader med avseende å såväl lastpenningar som fyr- och

båkavgift.

I anledning av att giltighetstiden för 1924 ars författningar i ämnet, av

vilka den, som angår fyr- och båkavgiften, utfärdats i administrativ ordning

utlöper den 30 juni innevarande år, hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen

efter remiss avgivit gemensamt yttrande och samtidigt överlämnat

ett av 1924 års sjöfartsavgiftssakkunniga avgivet utlåtande. Av vad

de sakkunniga och ämbetsverken därvid anfört framgår, att huvudsakligt

förslag till sjöfartsavgifternas nyreglering kan beräknas komma att föreli6ga

i böljan av år 1927, men att förslaget icke antages bliva slutligt behandlat

inom sådan tid, att nya författningar hinna utfärdas före den 1

juli 1927.

Med anledning härav hava ämbetsverken enat sig om att föreslå, att de

nu gällande provisoriska bestämmelserna erhålla fortsatt giltighet. Då det

vore svårt att bedöma, när förslag till allmän reglering av sjöfartsavgifterna

kunde föreligga färdigt, hava såväl de sakkunniga som ämbetsverken ansett

lämpligt, att de nya bestämmelserna fastställdes att gälla tillsvidare.

Departementschefen, som i sitt anförande till ovannämnda statsrådspro- Departementstokoll

närmare redogjort för ämbetsverkens och de sakkunnigas yttranden, chcfcnhar

därefter för egen del till samma protokoll anfört följande.

De skäl, som på sin tid föranlett statsmakterna att medgiva sjötrafiken

vissa lättnader i de statliga sjöfartsavgifterna, gjorde sig alltjämt gällande

med oförminskad styrka. Såväl sjöfarten i allmänhet som speciellt frihamnstrafiken

hade fortfarande behov av det stöd och den uppmuntran, som dessa

lättnader innebure. Till belysande av den betydelse, den nu gällande provisoriska

lagstiftningen på ifrågavarande område haft, hänvisade departementschefen

till eu av sjöfartsavgiftssakkunniga gjord sammanställning av

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottetn

yttrande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

inom generaltullstyrelsen utarbetade statistiska uppgifter för tiden 1 juli

1925—30 juni 1926 rörande minskningen i avgiftsuppbörden, utvisande att

denna minskning utgjort beträffande lastpenningar 276,122 kronor, därav

141,159 kronor å svenska oeli 134,963 kronor ä utländska fartyg, samt i

fråga om fyr- och båkavgiften 379,528 kronor, därav 218,123 kronor å svenska

och 161,405 kronor å utländska fartyg.

I anslutning därtill har departementschefen vidare anfört:

»De nu återgivna siffrorna synas mig giva vid handen, att bestämmelserna

i huvudsak väl motsvarat vad man med desamma önskade vinna. Såsopi

av såväl de sakkunniga som ämbetsverken framhållits, lärer det förslag till

allmän reglering av föreskrifterna rörande sjöfartsavgifterna, som inom den

allra närmaste tiden torde vara att förvänta från de sakkunniga, icke kunna

föreligga slutbehandlat vid sådan tidpunkt, att vid upphörandet av den nu

gällande provisoriska lagstiftningen ä förslaget grundade nya författningar

skulle kunna träda i kraft. Med hänsyn härtill anser jag mig, i likhet med

ämbetsverken och de sakkunniga, höra förorda, att åt den nu gällande provisoriska

lagstiftningen, i vilken några ändringar nu icke ifrågasättas, gives

förlängd giltighet. Därvid torde på de av ämbetsverken framhållna skäl

den förlängda giltighetstiden för de båda förordningarna i fråga icke böra

begränsas till viss tid utan förordningarna gälla tillsvidare, intill dess de

kunna bliva avlösta av ovan antydda definitiva författningar.»

I fråga om förlänande av förlängd giltighetstid åt förordningen angående

fyr- och båkavgiften förklarade slutligen departementschefen, att därmed

lämpligen borde anstå, till dess riksdagens beslut i avseende å lastpenningarna

förelåge.

Den av herr Thore väckta motionen om lastpenningarnas avskaffande

innefattar ett gammalt, från skilda håll framfört önskemål.

Bland annat ur synpunkten av den starka konkurrensen mellan olika

nordeuropeiska hamnar är det otvivelaktigt synnerligen viktigt, att de avgifter

som utkrävas vid de svenska hamnarna hållas så låga som möjligt.

De krav som ur denna och andra synpunkter framställts hava också av

Kungl. Maj:t och riksdagen beaktats, då såsom ovan omnämnts avsevärda

lindringar i avseende å lastpenningarna sedan flera år tillbaka medgivits.

Enligt utskottets mening hade det även varit önskvärt, att en slutlig lösning

av frågan i dess helhet kunnat vinnas vid innevarande riksdag. Men då

en omfattande utredning, vilken tagit flera är i anspråk, nu står inför sin

avslutning, kan utskottet icke tillstyrka riksdagen att avskaffa lastpenningarna

utan att avvakta utredningens slutförande.

Utskottet har därför ansett, att provisoriska bestämmelser böra meddelas

för ännu eu tid framåt och i sådant avseende icke haft något att erinra

mot att de nu gällande föreskrifterna utan ändring erhålla förlängd giltighet

tillsvidare.

Emellertid vill utskottet icke underlåta att giva uttryck åt sin förhoppning,

att utredningens resultat må kunna redan nästa år föreläggas riksdagen

till prövning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5. 5

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet.

att riksdagen måtte, med avslag ä motionen II: 225

av herr Thore, om avskaffande av lastpenningarna, samt

med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 46, antaga

det vid propositionen fogade förslaget till förordning om

fortsatt tillämpning av förordningen den 2 maj 1924

(nr 104) angående befrielse i vissa fall från erläggande

av lastpenningar.

Stockholm den 17 februari 1927.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Kune, Björnsson, friherre BeckFriis,

Bergman, Schlyter, Jönsson i Boa, Bengtsson i Kullen*, Olsson i Ramstu,

Lövgren i Nyborg, Nyländer, Björklund, Wahlmark, Åström*, Lithander. Olsson

i Gävle, Carlsson i Stockholm, Nilsson i Hörby* och Werner*.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservationer:

av herrar Wohlin och Schlyter, vilka ansett, att utskottets betänkande

bort hava följande lydelse:

»I en den 14 januari 1927 dagtecknad, — — — ( utskottet) — — —

utredningens slutförande.

Utskottet har därför ansett, att provisoriska bestämmelser böra meddelas

för ännu en tid framåt, och i sådant avseende icke haft något att erinra mot

att de nu gällande föreskrifterna utan ändring erhålla förlängd giltighet.

För att giva uttryck åt sin förhoppning, att frågan vid nästa års riksdag

må kunna vinna sin slutliga lösning, har utskottet emellertid ansett sig höra

föreslå, att ovannämnda förordning den 2 maj 1924 erhåller fortsatt giltighet

icke såsom Kungl. Maj:t förslagit tillsvidare utan till och med den 30

juni 1928.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 sond. 3 höft. (Nr 5.J o

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen inätte, med avslag å motionen II: 225

av herr Thore samt med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 46 icke kunnat oförändrad

bifallas, antaga följande

Förslag

till

Förordning

om fortsatt tillämpning av förordningen den 2 maj

1924 (nr 104) angående befrielse i vissa fall från erläggande

av lastpenningar.

Härigenom förordnas, att förordningen den 2 maj 1924

angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar,

vilken förordning gäller till och med den 30

juni 1927, skall äga fortsatt tillämpning till och med

den 30 juni 1928.»

av herr Lithander, som anfört:

»Genom riksdagens beslut av år 1922 och 1924 hav visserligen någon

lättnad beretts i den särskatt på sjötrafiken å rikets hamnar, som lastpenningarna

utgöra 5 emellertid kvarstar fortfarande största delen av ifråga

varande pålaga. Särskilt beträffande den icke reguljära sjötrafiken mellan

Sverige och europeiska hamnar med här i stor utsträckning förekommande

fartygstonnage under 1,500 ton torde ringa lättnad ha beretts. Då det ur

skattesynpunkt principvidriga av den ifrågavarande palagan för länge sedan

klarlagts, och då ingen svårighet torde anses föreligga att särskilja lastpenningarna

från övriga statliga eller lokala fartygsumgälder, har jag yrkat,

att utskottet måtte framlägga förslag i motionens syfte.»; samt

av herr Lövgren i Nyborg.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:72 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt tilllämpning av förordningen den 2 maj 1924 angående be s. 1 i texten