Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående förbud mot utförsel från riket av vissa äldre kulturföremål.

1927-05-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1927:51, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående förbud mot utförsel från riket av vissa äldre kulturföremål.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

1

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1927 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående

förbud mot utförsel från riket av vissa äldre kulturföremål.

I en den 6 maj 1927 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 249, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över liandelsärenden för samma dag, begärt

riksdagens yttrande över följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

Kungörelse

angående förbud mot utförsel från riket av vissa äldre kulturföremål.

Kungl. Maj:t har funnit gott förordna som följer:

1 %.

Utförsel till utrikes ort må icke, med mindre Kungl. Maj:t för särskilt

fall därtill lämnat tillstånd, äga rum, vare sig sjö- eller landvägen, av följande

äldre kulturföremål, nämligen möbler och husgeråd av trä, även i

förening med annat ämne, byggnader och byggnadsdelar samt till byggnader

hörande fasta inredningsföremål, såsom friser, listverk, väggpaneler, hyllor,

dörrar, fönster, fönsterkarmar, ornerade tak, takbräder eller takmålningar,

kakelugnar, golvplattor, tillyxade stockar, bearbetade stenar, profilerat tegel,

beslag och andra smiden, vägg- och studsarur i foder samt lösa urfoder.

Utan hinder av vad nu är stadgat må dock föremål av förenämnt slag, vilket

ingår i personligt bohag, ur riket utföras av person, som avflyttar från

riket för att bosätta sig på utrikes ort.

Denna kungörelse äger ej tillämpning å föremål, som är tillverkat år

1860 eller därefter.

2 §.

Vill någon under åberopande av stadgandet i 1 §, tredje stycket, ur riket

utföra föremål, som eljest är till utförsel förbjudet, och är ej uppenbart, att

med hänsyn till nämnda stadgande utförsel av föremålet må äga rum, skall

därom vid angivningsinlagan fogas intyg, som i 3 § sägs.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 sand. 29 höft. (Nr 51.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

3 §.

Såsom bevisning rörande till utförsel angivet föremåls ålder må godkännas

intyg av den, som tillverkat detsamma, eller av annan tillförlitlig person om

tiden för tillverkningen eller, om sådan handling icke kan anskaffas, intyg

av tjänsteman hos offentlig eller enskild kulturvårdande institution, såsom

museum eller hembygdsförening, eller av sådan institution anvisad sakkunnig

person.

4 §.

Den, som i strid mot vad i 1 § stadgats, ur riket utfört eller sökt utföra

föremål, skall, där han insett eller skäligen bort inse, att föremålet varit till

utförsel förbjudet, straffas med böter från och med tio till och med femhundra

kronor och have tillika förbrutit föremålet eller gälde, där det ej

kan tillrättaskaffas, dess värde.

Böter, som ådömas enligt denna kungörelse, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Föremål, som dömts förbrutet, så ock värdet av förbrutet föremål tillfälle

kronan.

5 §.

Åtal jämlikt nästföregående paragraf anbängiggöres vid allmän domstol

och utföres av allmän åklagare, som jämväl har att verkställa beslag å föremål,

som anses jämlikt nämnda paragraf förbrutet.

6 %.

Tullmyndighet i utförselort åligger att övervaka efterlevnaden av vad i

1 och 2 §§> är stadgat samt att, där förseelse, som omförmäles i 4 §, finnes

hava ägt rum, ofördröjligen anmäla förseelsen till åtal.

Beträffande grunderna för det ifrågavarande författningsförslaget får utskottet,

i den mån ej redogörelse därför lämnas här nedan, hänvisa till förenämnda

statsrådsprotokoll.

Den författning, över vilken Kungl. Maj:t genom förevarande proposition

begärt riksdagens yttrande, har, för att ändamålet med densamma icke skulle

komma att förfelas, av Kungl. Maj:t redan utfärdats, men i avhidan på

riksdagens yttrande förlänats giltighet allenast till och med den 15 juni

1927.

Det förbud mot utförsel från riket av vissa äldre kulturföremål, varom

stadgas i kungörelsen, har tillkommit med anledning därav, att intendenten

vid nordiska museet S. Erixon uti en till chefen för ecklesiastikdepartementet

ingiven, den 9 februari 1927 dagtecknad skrift fäst uppmärksamheten

å den omfattande utförsel av gamla allmogemöbler, som sedan någon

tid påginge.

Chefen för handelsdepartementet har till ovannämnda statsrådsprotokoll

återgivit ett av riksantikvarien i ärendet framlagt författningsförslag,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

3

vilket omfattar väsentligt flera föremål än dem, som upptagits i den nu utfärdade

författningen.

Ur vissa synpunkter kunde det, även enligt utskottets mening, vara önskvärt,

att det skydd, som här avses, utsträcktes till att omfatta jämväl åtskilliga

andra kulturföremål. Då den utfärdade författningen emellertid

torde motsvara det nuvarande lägets mest trängande krav, har utskottet ansett

sig kunna lämna densamma utan erinran. Utskottet förutsätter härvid,

att Kungl. Maj:t kommer att med uppmärksamhet följa utvecklingen på

förevarande område samt, därest omständigheterna därtill giva anledning,

efter förnyad utredning vidtaga de ytterligare åtgärder, som kunna anses

påkallade och möjliga.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla,

att riksdagen vid granskning av det vid förevarande

proposition nr 249 fogade författningsförslaget

icke funnit skäl till erinran mot detsamma.

Stockholm den 20 maj 1927.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Wohlin, Boman, Björnsson*, friherre Beck-Friis, Bergman*, Jönsson i

Boa, Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen, Olsson i Golvvasta, Nyländer,

Björklund, Paul Magnuson, Östergren *, Bissmark *, Olsson i Gävle, Granath *,

Ljunggren * och Werner *.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:313 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående förbud mot utförsel från riket av vissa äldre kul s. 1 i texten