Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

1927-05-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1927:53, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

1

Nr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 27 mai 1927 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

med förslag till förordning om ändrad lydelse av

3 § i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

I en den 11 mars 1927 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 200, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 19 november 1914

angående stämpelavgiften skall från och med den 1 januari 1928 i nedan

angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

7 sand. 31 höft. (Nr 53—M.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

Utskottet.

Proposition

nr 198.

3 §.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

i

Avd.

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

Bevis om uppvisning av pass

» om visering av pass för

utlänning .................

» av socialstyrelsen om

uppehållstillstånd för utlänning

................

» av socialstyrelsen om

arbetstillstånd för utlänning
»

som erfordras — — —

rovdjurs dödande

Kr.

; se även Intyg.

Kr.

Kr. ■ ö. Kr.

fritt

fritt_

fritt----

5

Avd.

Kr.

50

Genom en den 11 mars 1927 dagtecknad proposition, nr 198, har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till

lag om utlännings rätt att här i riket vistas, vilken lag är avsedd att träda

i kraft den 1 januari 1928.

Enligt den föreslagna lagen skall utlänning, som ankommer till eller

uppehåller sig här i riket, vara försedd med pass eller annan legitimationshandling,

som enligt Kungl. Maj:ts förordnande må gälla såsom pass. Legitimationshandling

skall, där Kungl. Maj:t det förordnar, vara försedd med

påteckning av svensk myndighet (visering). Utan särskilt tillstånd, uppehållstillstånd,

äger utlänning icke uppehålla sig här i riket över tre månader

med mindre visering för honom fortfarande gäller. Utlänning äger

icke utan särskilt tillstånd, arbetstillstånd, här i riket antaga eller innehava

anställning i annans tjänst (arbetsanställning) med mindre för honom gäller

visering, som innefattar tillstånd därtill. Utan arbetstillstånd må utlänning

ej heller här i riket utöva verksamhet, som föranledes av tjänsteanställning

utomlands i annan egenskap än såsom handelsresande, med mindre för

honom gäller visering som nyss sagts. Såväl uppehålls- som arbetstillstånd

meddelas av socialstyrelsen i form av bevis, som tecknas å utlänningens

legitimationshandling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

3

Därest särskilda bestämmelser ej meddelas angående avgift för dylika

bevis om uppehålls- eller arbetstillstånd, skulle avgift för varje bevis komma

att utgå dels i form av stämpelavgift enligt rubriken »bevis annat» i

stämpelförordningen med 2 kronor dels ock såsom lösen enligt rubriken

»bevis annat, tecknat å företedd handling» i expeditionslösenförordningen

med 1 krona eller tillhopa med 3 kronor. Fråga bar emellertid uppkommit

att för sådant bevis uttaga något högre stämpelavgift.

Till stöd för det med förevarande proposition framlagda förslaget till viss Departementsändring

i stämpelförordningen har föredragande departementschefen anfört, c>lefenatt

han funne det vara skäligt, att statsverket i form av ökade expeditionsavgifter

erhölle ersättning för de kostnader, som handläggningen av ifrågavarande

ärenden rörande främlingskontrollen ådroge staten. Dessa kostnader

syntes, enligt vad departementschefen erfarit från socialstyrelsen, i vad de

avsåge personal hos styrelsen kunna, inberäknat dyrtidstillägg, uppskattas

till omkring 32,000 kronor. Detta belopp torde alltså böra läggas till grund

för bedömande av ifrågavarande avgifters storlek.

Uti en den 23 februari 1927 dagtecknad promemoria hade socialstyrelsen

föreslagit, att avgiftsskyldigheten skulle fördelas med lika belopp å uppehålls-

och arbetstillstånd. För en utlänning, som här i riket erhållit eller

sökte arbetsanställning, skulle, då för honom i regel erfordrades såväl uppehålls-

som arbetstillstånd, avgiften alltså komma att uppgå till det dubbla

mot det belopp, som en utlänning, vilken uppehölle sig i landet i annat

syfte, skulle hava att erlägga. Till stöd för avgiftsskyldighetens ordnande

på nu angivna sätt kunde visserligen anföras, att prövningen av frågan

om meddelande av arbetstillstånd vore förenad med särskild kostnad utöver

den, som föranleddes av samma utlännings begäran om uppehållstillstånd.

Denna synpunkt syntes dock icke i detta fall böra tilläggas avgörande

betydelse. Ej heller borde hänsyn tagas till ett av socialstyrelsen åberopat

förhållande, att arbetstillståndet för den arbetssökande utlänningen

innebure en förmån. I många fall syntes förmånen av uppehållstillstånd

för en utlänning, som ej ämnade här i riket taga arbetsanställning utan

härstädes idka annan verksamhet, vara lika stor som den ett arbetstillstånd

kunde anses innebära. Billighetsskäl syntes dessutom tala för att den arbets - sökande utlänningen, vilkens ekonomi ofta vore svag, icke finge vidkännas

större avgift än en utlänning, för vilken allenast uppehållstillstånd erfordrades.

Departementschefen ansåge därför, att ifrågavarande avgifter borde

läggas å uppehållstillstånden, men att arbetstillstånden borde lämnas fria

från avgift.

Enligt vad departementschefen från socialstyrelsen inhämtat, skulle antalet

uppehållstillstånd, som skulle komma att för varje år meddelas av styrelsen,

för närvarande kunna beräknas till omkring 4,000. En sammanlagd expeditionsavgift

för varje bevis om uppehållstillstånd av 8 kronor syntes alltså

vara tillräcklig för att det önskvärda beloppet skulle kunna erhållas. Av

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

denna avgift syntes stämpeln böra utgöra 7 kronor och lösen såsom hittills

1 krona.

I fråga om utlänningar, som vore underkastade viseringsskyldighet, skulle

utöver viseringen särskilt arbetstillstånd icke erfordras. För att dessa utlänningar

icke skulle komma att i förevarande hänseende intaga en gynnsammare

ställning än viseringsfria utlänningar syntes bevis om visering

böra beläggas med avgift till lika stort belopp som bevis om uppehållstillstånd,

eller sålunda med 8 kronor. Med bibehållande av nu utgående lösen

för bevis om visering eller 50 öre borde alltså stämpelavgiften för dylikt

bevis höjas till 7 kronor 50 öre.

Riksdagen har numera i huvudsak bifallit Kungl. Maj:ts med propositionen

nr 198 framlagda lagförslag, men för sin del beslutat, att lagen skall erhålla

endast provisorisk giltighet och gälla till och med den 31 december 1932.

Berörda ändring i vad Kungl. Maj:t i propositionen nr 198 föreslagit torde

icke påfordra'' någon motsvarande ändring beträffande giltighetstiden för det

förevarande förslaget till ändring i stämpelförordningen, vilket förslag enligt

utskottets mening utan olägenhet kan antagas såsom för framtiden gällande.

På grund därav och då utskottet icke funnit något att erinra mot det föreliggande

förslaget, får utskottet, under åberopande av vad föredragande

departementschefen till ovannämnda statsrådsprotokoll anfört, hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 200, antaga det vid propositionen

fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 §

i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften.

Stockholm den 27 maj 1927.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Wigforss, Boman, friherre Beek-Friis*,

Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg”

Olsson i Golvvasta, Nyländer, Björklund, Johansson 1 Hornsberg*, Åström,

Eriksson i Ljusdal*, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm och Ljunggren*.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:315 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 19 november 1914 angåe a1 i texten