Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt, m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

1927-05-27 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1927:55, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt, m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

1

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1927 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning om ändrad lydelse av

5 § i förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt,

m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

I en den 24 februari 1927 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 173, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att

dels antaga nedan återgivna förslag till

l:o) förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt,

2:o) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni

1922 (nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar, och

3:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 23 maj

1924 (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt.1

Härigenom förordnas, att 5 § i förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt

skall hava följande ändrade lydelse:

5 %.

Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp:

a) för motorcykel utan bivagn med tio kronor, då motorcykelns tjänstevikt

icke överstiger sjuttiofem kilogram, men eljest med femton kronor;

b) för motorcykel med bivagn med tjugufem kronor;

c) för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med tio kronor

för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt

minskad med trehundra kilogram, dock minst med sjuttiofem kronor; samt

1 Senaste lydelse, se 1924: 128.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 saml. 32 höft. (Nr 55.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,

med femtio kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1928.

Inträder före nämnda dag skatteplikt för motorcykel, som enligt hittillsvarande

bestämmelser icke skolat registreras, skall för sådan motorcykel

skatt erläggas enligt den i denna förordning angivna grund.

Där beträffande motorcykel, som vid denna förordnings ikraftträdande

är registrerad, uppgift om motorcykelns tjänstevikt icke föreligger vid tiden

för skatts påförande, skall skatt utgå enligt nu gällande grunder.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922

(nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar.1

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 2 juni 1922 om särskild

skatt å automobilgummiringar skall i nedan angiven del hava följande ändrade

lydelse:

1 §•

För följande arbeten av mjuk kautschuk, som till riket införas, utan att

tullfrihet enligt särskilda bestämmelser därför åtnjutes, eller som inom riket

tillverkas, nämligen massiva hjulringar (även i längder) samt yttergummi

eller delar därtill för ringar till automobiler (även motorcyklar), skall i den

ordning nedan stadgas erläggas skatt av en krona 75 öre per kilogram.

I första — — — förordning automobilgummiringar.

På Kungl. Maj:ts---skall erläggas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927.

Senaste lydelse, se 1923: 73.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

3

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 23 maj 1924

(nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit.

Härigenom förordnas, att 1 § samt 3—5 §§ i förordningen den 23 maj

19*24 om särskild skatt å bensin oeh motorsprit skola, 1 § i nedan angiven

del, hava följande ändrade lydelse:

1 §•

För bensin, som till riket införes och för vilken icke enligt särskilda

bestämmelser tullfrihet åtnjutes, samt för motorsprit skall i den ordning

nedan stadgas erläggas särskild skatt av 6 öre för liter.

I denna — — — såsom motorsprit.

3 §.

Restitution av skatt, som i denna förordning avses, må åtnjutas:

a) för bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick utföres till utrikes

ort eller svensk frihamn;

b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne

användes för framdrivande av tåg eller fordon å för allmän trafik upplåten

järnväg eller av luftfartyg eller av motorbåt vid yrkesmässigt utövande av

fiske; samt

c) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för

annat tekniskt ändamål än motordrift.

4 §•

Restitution enligt 3 § a) må åtnjutas allenast för så vitt utförseln omfattar

en myckenhet av minst femhundra liter bensin eller motorsprit på en gång.

Restitution enligt 3 § b) och c) må åtnjutas allenast i den omfattning

och på de villkor Konungen bestämmer. Där beträffande förbrukning av

bensin eller motorsprit inom viss näringsgren ur kontrollsynpunkt eller eljest

på grund av särskilda omständigheter hinder möter mot restitution, äger

Konungen föreskriva, att i stället återbäring skall ske sålunda, att visst

med hänsyn till beräknad förbrukning bestämt belopp skall efter förordnande

av Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, användas för

näringsgrenens främjande.

5 §.

Fråga om restitution av erlagt skattebelopp prövas av myndighet, som

Konungen därtill förordnar.

Denna förordning träder i kraft, i vad densamma avser särskild skatt å

bensin, den 1 juli 1927 samt, i vad den avser särskild skatt å motorsprit,

den 1 juli 1929.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

dels ock med ändring i Kungl. Maj:ts i 1927 års statsverksproposition

framlagda förslag angående upptagande i riksstaten för budgetåret 1927—

1928 av inkomsttiteln automobilskattemedel, i nämnda riksstat uppföra

samma inkomsttitel sålunda:

Automobilskattemedel, bevillning ....................................... kronor 28,250,000.

Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning

inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslagen, får utskottet,

i den mån redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats följande tre i anledning

av propositionen väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 220 i första kammaren av herr Larsén

och nr 321 i andra kammaren av herrar Lindqvist i Halmstad och Andersson

i Falkenberg, i vilka hemställts, »att riksdagen ville besluta den förändring

av propositionen, att för motorcykel, vars skattevikt ej överstiger

femtio kilogram, någon skatt ej skall erläggas».

2) motionen nr 303 i andra kammaren av herr Andersson i Rasjön m. fl.,

däri föreslagits, »att riksdagen vid bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts proposition

nr 173 måtte

1) avslå förslaget till förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt,

2) besluta sådan ändring i förslaget till förordning om ändrad lydelse

av 1 § i förordningen den 2 juni 1922 (nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar,

att skattesatsen bestämmes till 2 kronor för kilogram, samt

3) besluta sådan ändring i förslaget till förordning om ändring i vissa

delar av förordningen den 23 maj 1924 (nr 126) om särskild skatt å bensin

och motorsprit, att skattesatsen bestämmes till 6.5 öre pr liter.»

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet

funnit lämpligt upptaga en till utskottet hänvisad, under motionstiden vid

riksdagens början av herr Wallerius m. fl. i andra kammaren väckt motion

nr 228, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att det täcktes Kungl. Maj:t låta undersöka, i vad mån motorfordon

av väsentligen svensk tillverkning må kunna beskattas med lägre

belopp än de, vilka äro hit införda från andra länder, samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kan giva anledning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet. Skatt å automobiltrafiken utgår enligt förordningarna den 2 juni 1922 om

Gällande automobilskatt samt om särskild skatt å automobilgummiringar ävensom

9mtomobU enligt förordningen den 23 maj 1924 om särskild skatt å bensin och motorsprit.

skattens uttagande

rrv. m.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55. 5

Automobiltrafiken beskattas enligt nämnda förordningar genom årlig avgift

å innehavet av automobiler samt genom avgifter å de för dessas framdrivande

nödvändiga förbrukningsartiklarna, gummiringar och bensin.

Den egentliga automobilskatten (fordonsskatten) utgår med 15 kronor för

motorcykel eller, därest cykeln är försedd med bivagn, med 25 kronor samt

för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk med 8 kronor och för

automobil med ringar av annat ämne med 50 kronor för varje påbörjat tal

av 100 kilogram av fordonets egen vikt, allt för år räknat. Skatt utgår

endast för motorfordon, som enligt gällande förordning om motorfordon skall

registreras. Till följd därav äro motorcyklar, vilkas vikt ej överstiger 50

kilogram, ävensom släpvagnar och traktorer icke underkastade automobilskatt.

Skatteplikten inträder med det kalenderkvartal, under vilket automobilen

första gången införes i automobilregistret, samt upphör med utgången

av det kalenderkvartal, under vilket automobilen avförts ur registret utan

att hava blivit i annat sådant införd. Påföringen av skatt verkställes av

tjänsteman hos registreringsmyndigheten, d. v. s. överståthållarämbetet och

länsstyrelserna. Uppbörden försiggår från och med den 1 till och med den

15 februari varje år. I Stockholms stad inbetalas skatten, efter erhållet

meddelande om dess storlek, kontant å uppbördsstämma. I länen inbetalas

skatten genom postförskott. Särskilt kvitto, automobilskattekvitto, meddelas

å erlagd skatt, vilket kvitto skall under färd medföras å fordonet.

Skatten å automobilgummiringar utgår för automobil-(motorcykel-)ringar

(ej innerslangar) av mjuk kautschuk, som till riket införas eller där tillverkas.

Skatten utgår med en krona 50 öre per kilogram. För importerade

ringar erlägges skatten till tullverket samtidigt med tullen. Skatt för inom

riket tillverkade ringar erlägges av tillverkaren i enlighet med av honom

till vederbörande länsstyrelse avgiven deklaration, i den mån ringarna av

tillverkaren levereras till annan eller tagas i bruk för tillverkarens egen räkning.

Restitution av skatt åtnjutes beträffande ringar, som utföras ur riket.

Bensinskatten utgår med 5 öre för liter och erlägges till tullverket samtidigt

med tullen. Restitution av skatt åtnjutes under vissa villkor — förutom

för bensin, som utföres ur riket — för bensin, som med eller utan tillsats av

annat ämne användes för annat tekniskt ändamål än motordrift. Förordningen

om särskild skatt å bensin och motorsprit träder i kraft i vad den

avser motorsprit först den 1 juli 1929.

Dessa skatter å automobiltrafiken avse att utgöra ett vederlag för den

förstörande verkan, automobiltrafiken utövar å vägarna. Därjämte har det

ansetts tillbörligt att, med hänsyn till det särskilda intresse av för automobiltrafiken

lämpade, väl byggda och underhållna vägar automobilägarna

hava, dessa bidraga till vägväsendets förbättring.

Av de medel, som inflyta genom automobilbeskattningen, tillfalla 20 procent

rikets städer för att användas för deras gatu- och väghållning samt 80

procent landsbygden för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll

av för den allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar och broar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

Propositionen.

Inom vardera av dessa grupper avsättes viss andel, att i utjämningssyfte

fördelas mellan städerna och länen på sätt Kungl. Maj:t förordnar.

Det bidrag, som lämnas vägväsendet i form av automobilskattemedel, har

tidigare huvudsakligen använts till vägväsendets höjande genom förbättringsarbeten

och blott i ringa utsträckning till det egentliga underhållet.

Sedan emellertid från de väghållningsskyldigas sida framhållits, att automobilskattemedlen

borde i större omfattning användas för att direkt bringa

lättnad i den alltjämt växande vägunderhållstungan, samt 1924 och 1925

års riksdagar funnit motionsvis i denna riktning framförda synpunkter

icke kunna frånkännas berättigande, avlät Kungl. Maj:t, efter av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen samt särskilda sakkunniga verkställd utredning,

proposition i ämnet den 20 februari 1926 (nr 170). Härvid föreslogs ett

direkt underhållsbidrag av automobilskattemedel att utgå till väghållningsdistrikt,

vars samtliga vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan,

med en tiondel av distriktets kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning,

däri inbegripen all förvaltningskostnad, som icke uppenbarligen avsåge

byggande av väg. Propositionen vann riksdagens bifall, och ny förordning

om fördelning av automobilskattemedel utfärdades den 28 maj 1926

(nr 161).

De med propositionen framlagda förslagen till höjning av beskattningen å

automobiltrafiken hava tillkommmit i syfte att bereda statsverket ersättning

för det väsentligt ökade vägunderhållsbidrag, som förorsakats av nämnda

trafik. Statsbidraget till vägunderhållet utgår sedan 1918 till tre tiondelar

av den uppskattade kostnaden för underhållet av allmän väg, bro och färja.

År 1924 infördes den ändringen i väglagen, att statsbidraget skulle, därest

inom väghållningsdistrikt dess samtliga vägar övertagits till underhåll

medelst vägkassan, beräknas å distriktets verkliga kostnader för vägunderhållet,

därvid i underhållskostnad skulle inbegripas all förvaltningskostnad,

som icke uppenbarligen avsåge byggande av väg. Medan i statsbidrag till

vägunderhållet utbetalades år 1911 1,258,930 kronor och år 1919 2,785,418

kronor, har statsbidrag under budgetåret 1925—1926 utbetalats med 8,235,165

kronor och enligt statsverkspropositionen till årets riksdag för nästkommande

budgetår beräknats till 8,500,000 kronor.

I avsikt att lätta de väghållningsskyldigas gemensamma tunga samt att

minska samtliga skattdragares i följd av automobiltrafiken ökade utgifter

för vägunderhållet på landet har Kungl. Maj:t i proposition den 24 februari

1927, nr 175, föreslagit, dels att det vid förra årets riksdag till 10 procent

av underhållskostnaderna bestämda, av automobilskatten utgående bidraget

till väghållarna måtte höjas till 15 procent av kostnaden för vägunderhåll och

vinterväghållning, dels ock att av automobilskattemedel skall bestridas

hälften av det till vägunderhåll och vinterväghållning utgående statsbidraget.

Då det bidrag av automobilskattemedel, som bör utgå till bestridande av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55. 7

statens tillskott till vägunderhållet, ansetts böra åvägabringas genom höjning

i motsvarande grad av automobilbeskattningen, har i propositionen

föreslagits sådan omläggning av denna beskattning, att därav skulle komma

att inflyta 4,250,000 kronor utöver de med nu gällande skattesatser beräknade

intäkterna.

Genom den föreslagna skatteökningen beräknas kunna uttagas 1,550,009

kronor genom ökad fordonsskatt, 550,000 kronor genom höjning av gummiringsskatten

och 2,150,000 kronor genom höjning av bensinskatten. I fråga

om fordonsskatten har förslagits omläggning av nuvarande skattesystem.

Sålunda skall skatten å automobiler med ringar av mjuk kautsehuck

enligt förslaget beräknas å automobilens vikt i driftfärdigt skick (tjänstevikt)

minskad med ett skattefritt viktavdrag å 300 kilogram. Skattesatsen höjes

från nuvarande 8 kronor till 10 kronor för varje påbörjat tal av fordonets

sålunda bestämda vikt och en minimiskatt av 75 kronor införes. För

motorcyklar har icke föreslagits annan ändring i skattesatserna än att

skatten för sådan motorcykel utan bivagn, vars tjänstevikt icke överstiger

75 kilogram, skall utgå med 10 kronor, vilken ändring sammanhänger

därmed, att från och med den 1 juli 1927 jämväl motorcykel, vars vikt icke

överstiger 50 kilogram, underkastas motorfordonsförordningens allmänna

föreskrifter och därigenom drabbas av motorfordonsbeskattningen. I skatten

å gummiringar har föreslagits en höjning av 25 öre per kilogram och i

bensinskatten en ökning med 1 öre per liter. Därjämte hava vissa ändringar

föreslagits i bestämmelserna rörande restitution av bensinskatt. I

I sitt ovannämnda yttrande till statsrådsprotokollet har departementschefen Dcpartemenutill

stöd för förslaget om ändrade grunder för fordonsbeskattningen anfört, ef"e

bland annat, följande: Fordonsskatten utginge i förhållande till automobilens

egen vikt (skattevikt), d. v. s. med avdrag av vad som beräknades motsvara

vikten å tillbehör och den för automobilen nödvändiga bemanningen. Då

det vore den rullande vikten, som borde beskattas, skulle det uppenbarligen

vara riktigare att till grund för skatten lägga automobilens vikt i driftfärdigt

skick (tjänstevikt), ökad med vikten av det antal personer eller den

last, som automobilen kunde beräknas i medeltal föra. Bestämmandet av denna

vikt mötte dock stora vanskligheter, särskilt i fråga om lastvagnar. Ett steg

i rätt riktning syntes emellertid vara att låta tjänstevikten utgöra grund för

skattens beräknande. Departementschefen förordade alltså en dylik omläggning

och förutsatte därvid, att Kungl. Maj:t eller den myndighet, Kungl.

Maj:t därtill förordnade för säkerställande av en enhetlig beräkning av

nämnda vikt därutinnan, meddelade närmare bestämmelser utöver dem, som

innehöllos i motorfordonsförordningen. En sålunda ändrad beräkningsgrund

erbjöde jämväl den praktiska fördelen, att endast en av dessa viktbestämningar

behövde uträknas och meddelades till automobilregistret, vartill

komme att i allmänhet tjänstevikten utröntes bekvämare än skattevikten.

En övergång från skattevikt till tjänstevikt såsom grund för skattens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

beräknande skulle, med i övrigt oförändrade skattesatser, medföra en ökni ng

av skatten med i flertalet fall respektive 8, 16 och 24 kronor för vagn, beroende

på vagnens tyngd (märke, modell, karosseri m. m.). I ytterlighetsfall

komme givetvis ökningen att bliva större. För den allmännast förekommande

personvagnen av märket Ford skulle skatteökningen komma att

uppgå till 8 eller 16 kronor, medan densamma för en medelstor personomnibus

eller lastvagn i regel skulle komma att utgöra 24 kronor. Även

om en höjning av skatten i ungefär denna omfattning vore erforderlig, syntes

densamma icke böra utan vidare genomföras i nu angiven ordning. Fastmera

förelåge skäl att med ledning av vunnen erfarenhet vidtaga jämväl andra

jämkningar i grunderna för skattens utgående. För ett ej alldeles obetydligt

antal automobiler erlades i skatt ett belopp, understigande 64

kronor per vagn. Med hänsyn till det stora intresse i tillkomsten av ett för

automobiltrafiken tjänligt vägnät inom landet, som redan blotta innehavet av

automobil måste anses grunda, syntes skäl tala för införandet av en minimiskatt.

Denna borde i samband med den nu ifrågasatta höjningen av fordonsskatten

skäligen böra sättas till 75 kronor. Ett annat förhållande, som

syntes påkalla uppmärksamhet, vore, att fordonsskatten utginge proportionellt

mot fordonets vikt, ehuru det allmänt erkändes, att de tyngre och kraftigare

vagnarnas förstörande inverkan på vägbanan i förhållande till deras

tyngd vore mer än proportionellt större än de svagare vagnarnas. Bedan

vägkommissionen hade i ett av detsamma avgivet förslag beaktat sistnämnda

omständighet, i det att skatten föreslogs skola utgå efter en hastigare stigande

skala än i proportion till hästkraftantalet. Det berättigade i en

viss progressivitet vid skattens utmätande jävades ej heller under den ytterligare

beredningen av kommissionens förslag; syftet därmed ansågs emellertid

i tillräcklig grad vinnas, därest man, såsom föreslogs, uttoge avgift å någon

för automobilen nödig förbrukningsartikel. Ehuru skatt numera utginge å

såväl gummiringar som bensin, hade erfarenheten visat, att för vinnande av

en i förhållande till tyngden väl avvägd skattebelastning en viss progression

i själva fordonsskatten vore önskvärd. Särskilt påfallande vore den jämförelsevis

ringa beskattningen av lastvagnar, vilka ju hade en betydligt

större bruttovikt i förhållande till tjänstevikten än övriga vagnar, särskilt

personbilar, och vilka dessutom med hänsyn till mindre omfattande körning

icke nämnvärt betungades av gummirings- och bensinskatt. En dylik progression,

som givetvis borde vara ytterst varsam, skulle enklast vinnas

genom införande av ett skattefritt avdrag å tjänstevikten.

Utskottets

yttrande

rörande pro~

positionen.

Såsom ovan antytts, har departementschefen uttalat den uppfattningen,

att automobiltrafiken bör för framtiden i skälig omfattning lämna

statsverket ersättning för de betydande merutgifter i form av ökat bidrag

till vägväsendet denna trafik åsamkar statsverket samt att denna gottgörelse

bör beräknas till hälften av statsbidraget till vägunderhållet. Ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

9

skottet, som saknar anledning att i detta sammanhang taga ställning till

denna principfråga, delar så till vida departementschefens mening att,

därest riksdagen beslutar att låta statens kostnader för vägunderhållet till

viss del bestridas av automobilskattemedel, därför erforderliga medel böra

anskaffas genom höjning i motsvarande grad av automobilbeskattningen.

Utskottet har därför vid framläggande av sitt förslag till höjning av

automobilbeskattningen utgått från den förutsättningen, att riksdagen biträder

det i förenämnda proposition nr 175 framlagda förslaget, att hälften

av det till vägunderhåll och vinterväghållning utgående statsbidraget skall

bestridas av automobilskattemedel.

Då utskottet härefter haft att taga ställning till frågan, efter vilka

grunder den erforderliga skatteökningen bör uttagas, har utskottet funnit

sig kunna i huvudsak biträda vad i förevarande proposition föreslagits.

Såsom emellertid redan 1924 års bevillningsutskott i sitt betänkande nr 41

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition den 21 mars 1924, nr 206, med

förslag till höjning av automobilbeskattningen anfört, lider fordonsskatten

av åtskilliga praktiska olägenheter. Med hänsyn härtill har utskottet icke

ansett denna skatt böra höjas i så avsevärd grad som Kungl. Maj:t föreslagit.

Enligt utskottets förslag kan merinkomsten av fordonsskatten antagas

komma att nedgå från det av Kungl. Maj:t beräknade beloppet av något

mer än 1 Va miljoner kronor till något mindre än 1 miljon kronor. Utskottet

har föreslagit en mot denna minskning svarande höjning av skatten å ringar,

vilka på grund av deras genom förbättringar numera avsevärt ökade

livslängd väl synas tåla en något högre belastning än den föreslagna.

Denna överföring från fordonsskatt till ringskatt synes utskottet, utan

rubbning i övrigt av de föreslagna beskattningsgrunderna, lämpligen

böra ske så, att det skattefria avdraget å tjänstevikten ökas från 300

till 400 kilogram samt att skatten å ringar höjes med 50 öre till 2 kronor

för kilogram. Genom denna omläggning vinnes en ökad progressivitet

i fordonsbeskattningen, vilket enligt utskottets förmenande måste anses

önskvärt särskilt i fråga om större personomnibusar och lastvagnar.

Mot de föreslagna bestämmelserna rörande rätt till restitution av skatt

å bensin har utskottet icke haft något att erinra.

Med det nu anförda har utskottet angivit sin ståndpunkt jämväl till

de yrkanden, som framställts i motionerna I: 220 av herr Larsén, II: 303

av herr Andersson i Kasjön m. fl. samt II: 321 av herrar Lindqvist i

Halmstad och Andersson i Falkenberg.

Vad angår den i motionen II: 228 av herr Wallerius m. fl. gjorda framställningen

om införande av skilda skattesatser å automohiler av svensk

och utländsk tillverkning, har utskottet redan av det skäl, att på grund

av bestämmelser i vissa handelstraktater befogade invändningar kunna

framställas mot en dylik lagstiftning, icke kunnat biträda motionärernas

förslag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

Utskottets

yttrande

rörande tillfällig

skatt.

I samband med införande av skatter å automobilgummiringar och å

bensin meddelades bestämmelser rörande skatt jämväl å redan inom riket

befintliga lager av ringar och bensin.

Enligt till utskottet lämnade uppgifter förfoga bensinimportörerna över

behållare för förvaring av bensin, rymmande över 80 miljoner liter, vilket

lagerutrymme torde vara till stor del utnyttjat. Jämväl en förhållandevis

så obetydlig beskattning, som motsvarar den föreslagna höjningen av

den allmänna bensinskatten eller 1 öre för liter för här i riket befintlig

myckenhet bensin, synes komma att inbringa ett avsevärt belopp. Vad

angår gummiringarna hava icke ens ungefärliga siffror om lagerbeståndens

storlek kunnat erhållas, men torde en den allmänna skattehöjningen

motsvarande skatt av 50 öre för kilogram å dessa ringar kunna beräknas

likaledes tillföra det allmänna ett icke obetydligt belopp. Därest

icke den ökade skatten å bensin och gummiringar komme att omfatta jämväl

redan till riket införda varupartier, skulle möjligen det beräknade resultatet

av den föreslagna skattehöjningen i viss mån äventyras. På grund därav

och då i anledning av skattehöjningarna uppkommande värdeökningar

å inom riket befintliga lager av bensin och automobilgummiringar icke

torde böra tillkomma de enskilda, har utskottet ansett dessa lager böra

särskilt beskattas. Skatten bör såsom förut antytts sättas till enahanda

belopp som de föreslagna skattehöjningarna samt i sin helhet komma vägväsendet

till godo.

Till sina grunder skiljer sig utskottets förslag i flera hänseenden från

1924 års bestämmelser rörande beskattning av här i riket befintlig bensin

men ansluter sig närmare till de år 1922 meddelade bestämmelserna rörande

skatt å till riket införda automobilgummiringar. Skattskyldighet och deklarationsplikt

åläggas innehavaren. Skattskyldigheten har begränsats att omfatta

beträffande bensin den, som jämlikt förordningen den 7 oktober 1921

angående eldfarliga oljor erhållit eller bort hava tillstånd att hålla upplag

av eldfarliga oljor av första klassen, vartill bensin hänföres. Då sådant

tillstånd erfordras för envar, som innehar mer än 1,000 kilogram

bensin, kommer skatteplikten att omfatta alla inom riket befintliga mera

betydande lager av bensin. Ett utsträckande av skatteplikten till mindre

kvantiteter än 1,000 kilogram skulle uppenbarligen utan större höjning av

skatteintäkten medföra ökade kostnader och besvär för skattepåföring och

uppbörd. Av liknande skäl har utskottet ansett sig böra begränsa skyldigheten

att erlägga gummiringsskatt att avse dem, som yrkesmässigt utöva handel

med ringar eller automobiler. Utskottet har icke funnit anledning, att

på sätt i förordningen den 22 juni 1922 om särskild skatt å automobilgummiringar

stadgades, medgiva skattefrihet för å automobil anbragt

uppsättning av ringar. Då uppenbarligen skatt icke bör utgå å använda

ringar, anbragta å automobiler, som efter det desamma begagnats inköpts

av automobilliandlare, hava sådana ringar undantagits från beskattning.

Skattskyldigheten kommer sålunda att omfatta de ringar, som i obegagnat

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

11

skick inköpts av den skattskyldige, men icke sådana, som vid tiden för

inköpet på ett mera varaktigt sätt tagits i bruk.

De nu föreslagna bestämmelserna innebära ett enklare deklarations- och

taxeringsförfarande än som tillämpats vid den år 1924 företagna beskattningen

av bensin. Möjlighet till effektiv kontroll har lämnats genom

bestämmelser, att undersökning må verkställas av skattskyldigs bokföring

samt inneliggande lager av bensin och ringar.

Av utskottets allmänna ståndpunkt att skattskyldigheten bör i huvudsak

omfatta allenast dem, som utöva handel med ifrågavarande varor, följer,

att utskottet ansett i förslaget böra införas bestämmelse, som möjliggör

skattefrihet för hos skattskyldig befintlig vara, som tillhör annan icke

skattskyldig person. Utskottets förslag möjliggör jämväl överföring av

skatteplikt beträffande vara, som innehaves av en skattskyldig men överlåtits

till annan skattskyldig. Givetvis bör sådan befrielse från skatt

icke medgivas i andra fall än där uppenbart är, att avtal om överlåtelse

icke träffats i avsikt att undgå skatteplikt.

Författningarna rörande såväl höjningen av nu utgående skatter å

bensin och gummiringar som den tillfälliga skatten böra givetvis träda i

tillämpning å samma tidpunkt samt till förebyggande av åtgärder för undgående

av skattskyldighet så snart ske kan. Utskottet bär följaktligen

föreslagit ikraftträdandet till den den 4 juni 1927.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande proposition, nr 173, icke kunnat oförändrad

bifallas och med anledning av motionen II: 303

av herr Andersson i Rasjön, i vad nämnda motion avser

skatt å automobilgummiringar, samt med avslag å denna

motion i övrigt ävensom å motionerna 1:220 av herr

Larsén, II: 228 av herr Wallerius m. fl. samt II: 321 av

herrar Lindqvist i Halmstad och Andersson i Falkenberg,

för sin del

a) antaga ovan införda förslag till förordning om

ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni 1922

om automobilskatt med den ändringen att 5 § erhåller

följande lydelse:1

5 §.

Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp:

a) för motorcykel utan bivagn med tio kronor, då motorcykelns tjänstevikt

icke överstiger sjuttiofem kilogram, men eljest med femton kronor;

Ikraftträ
dande.

1 Kursiverad stil utmärker avvikelse från Kungl. Maj:ts förslag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

b) för motorcykel med bivagn med tjugufem kronor;

c) för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med tio kronor

för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt

.minskad med fyrahundra kilogram, dock minst med sjuttiofem kronor; samt

d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,

med femtio kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt.

b) antaga nedan införda1

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922

(nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 2 juni 1922 om särskild

skatt å automobilgummiringar skall i nedan angiven del hava följande

ändrade lydelse:

1 §•

För följande arbeten av mjuk kautschuk, som till riket införas, utan att

tullfrihet enligt särskilda bestämmelser därför åtnjutes, eller som inom riket

tillverkas, nämligen massiva hjulringar (även i längder) samt yttergummi

eller delar därtill för ringar till automobiler (även motorcyklar) skall i den

ordning nedan stadgas erläggas skatt av 2 kronor per kilogram.

I första — — — förordning automobilgummiringar.

På Kungl. Maj:ts — — — skall erläggas.

Denna förordning träder i kraft den d juni 1927.

c) antaga ovan införda förslag till förordning om ändring

i vissa delar av förordningen den 23 maj 1924 om

särskild skatt å bensin och motorsprit med den ändringen

att övergångsbestämmelsen erhåller följande lydelse

:1

Denna förordning träder i kraft, i vad densamma avser särskild skatt å

bensin, den d juni 1927 samt, i vad den avser särskild skatt å motorsprit,

den 1 juli 1929.

1 Se noten å sid. 11.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55. 13

2) att riksdagen måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning om tillfällig skatt å bensin och automobilgummiringar, som

finnas i riket den 4 juni 1927.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. För bensin och automobilgummiringar, som den 4 juni 1927

kl. 6 f. m. finnas i riket, skall i den ordning här nedan stadgas till staten

erläggas skatt.

Med bensin förstås i denna förordning mineraloljor, vilka enligt 1 § i förordningen

den 23 maj 1924 om särskild skatt å bensin och motorsprit hänföras

till bensin. Är bensin blandad med annan vara, skall vid skattskyldighetens

bestämmande hänsyn tagas till den myckenhet, varmed bensin ingår i blandningen.

Med automobilgummiringar förstås i denna förordning sådana arbeten av

mjuk kautschuk, som omförmälas i 1 § i förordningen den 2 juni 1922 om

särskild skatt å automobilgummiringar. Har jämlikt sistnämnda förordning

vid automobilgummiring fastsittande järnskena avräknats vid fastställande

av den vikt, för vilken skatt skall erläggas, skall skatt enligt denna förordning

beräknas å ringens vikt efter avdrag för järnskenans vikt.

2 §.

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning åligger

för bensin den, som jämlikt förordningen den 7 oktober 1921 angående

eldfarliga oljor erhållit eller bort hava tillstånd att hålla större eller mindre

upplag av eldfarliga oljor av första klassen; samt

för automobilgummiringar den, som yrkesmässigt driver handel med

automobilgummiringar eller automobiler.

2 mom. Skatt enligt denna förordning skall utgå å den myckenhet bensin

eller det antal automobilgummiringar, skattskyldig innehar vid den i 1 §

angivna tid, med följande belopp, nämligen:

för bensin 1 öre per liter; samt

för automobilgummiringar 50 öre per kilogram.

3 mom. Skattskyldighet äger icke rum för automobilgummiringar, som före

den i 1 § angivna tidpunkt och innan enligt 1 mom. skattskyldig förvärvat

desamma tagits i bruk inom riket, eller för tillverkare tillhöriga automobilgummiringar,

för vilka skatt framdeles skall erläggas uti den i 5 § i

nämnda förordning den 2 juni 1922 stadgade ordning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

3 §.

Envar enligt denna förordning skattskyldig skall senast den 30 juni 1927

avgiva deklaration rörande den myckenhet bensin samt de automobilgummiringar,

han vid den i 1 § angivna tid innehade. För annan än enskild

person och oskiftat stärbhus åligger uppgiftsskyldigheten vederbörande

styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud.

Deklaration skall avgivas på heder och samvete. I deklarationen skall

angivas:

a) beträffande bensin:

den myckenhet bensin, den uppgiftspliktige innehade vid den i 1 § angivna

tid och den plats, där bensinen då förvarades;

b) beträffande automobilgummiringar:

det antal enligt 2 § skattepliktiga ringar, som den uppgiftsskyldige vid

nämnda tid innehade, med angivande av dessas varuslag, märke, dimensioner

och vikt ävensom den plats, där ringarna då förvarades.

Deklaration skall avgivas till länsstyrelsen i det län, där den uppgiftspliktige

författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven, eller, om han

är avliden, senast varit eller bort vara mantalsskriven, eller där vederbörande

styrelse eller förvaltning har sitt säte eller syssloman eller ombud

är bosatt.

4 §•

1 mom. Det åligger länsstyrelse att övervaka, att deklarationer inkomma

från alla uppgiftsskyldiga och att avgivna deklarationer äro fullständiga

och riktiga, därvid särskilt bör tillses, att envar, som idkar handel med

eldfarliga oljor av första klassen eller utövar handel med automobilgummiringar

eller automobiler, fullgjort honom åliggande deklarationsskyldighet.

Den som icke avgivit deklaration men kan antagas äga eller innehava

förråd av bensin eller som avgivit ofullständig deklaration, må föreläggas

att inom viss tid inkomma med deklaration eller med erforderliga uppgifter.

2 mom. Finner länsstyrelse för en behörig påföring av skatt vara nödigt,

att granskning av den skattskyldiges bokföring eller undersökning av dennes

inneliggande lager av bensin eller automobilgummiringar verkställes, bör

länsstyrelsen föranstalta om sådan granskning eller undersökning, därvid

biträde av sakkunnig må anlitas.

Skattskyldig åligger att bereda länsstyrelse eller av länsstyrelse förordnad

person tillträde för sådan undersökning till handels- fabriks- eller annan

upplagslokal samt att för granskning tillhandahålla sin bokföring och därtill

hörande handlingar.

Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelse och skall jämte annan

kostnad för undersökning eller granskning, som i detta mom. sägs, bestridas

av enligt denna förordning influtna medel.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

15

5 §.

På grund av inkomna deklarationer och eljest inhämtade uppgifter skall

länsstyrelse upprätta längd, särskild för skatt å bensin och särskild för skatt å

automobilgummiringar, över dem, som avgivit deklaration, samt fastställa

för bensin den myckenhet och för automobilgummiringar den vikt, för

vilken skatt skall erläggas enligt denna förordning, ävensom därå belöpande

skatt.

6

Så snart ske kan skall till envar skattskyldig i rekommenderat brev med

allmänna posten översändas utdrag av längden i vad honom angår tillika

med underrättelse om tid och sätt för skattens erläggande samt vad den

skattskyldige har att iakttaga, om han vill överklaga länsstyrelsens beslut

eller eljest söka befrielse från påförd skatt.

7

Har någon i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning

avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit

avlämna deklaration eller infordrad upplysning, och har därav föranletts,

att skatt icke blivit honom påförd eller blivit påförd till för lågt belopp,

skall skatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande

undandragits.

Efterbeskattning må icke ske senare än år 1932.

8 §.

1 mom. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt oriktigt förfarit,

må av vederbörande besvär anföras hos kammarrätten.

Besvären skola inom natt och år, efter det skatt vederbörande avfordrats,

ingivas eller, på klagandens eget äventyr, i betalt brev med allmänna

posten insändas till länsstyrelsen i det län, där skatten påförts, vid

påföljd, om den tid försittes, att besvären icke varda till prövning upptagna;

dock må icke den omständigheten, att besvären i stället för till länsstyrelsen

ingivits eller avsänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande

till prövning, därest besvären dit inkommit före utgången av den stadgade

besvärstiden. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart

överlämnas till vederbörande länsstyrelse för vidare behandling på sätt i 2

mom. sägs.

2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade

beslutet grundats, ävensom utdrag av längden i vad den klagande angår,

översänder länsstyrelsen skyndsamt till kammarrätten samtliga handlingar

med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

9 §.

Visar skattskyldig, att av honom vid den i 1 § angivna tid innehavd

myckenhet bensin eller automobilgummiringar försålts, och är den skattskyldige

icke genom förbehåll i försäljningsavtalet eller eljest berättigad

att hos köparen uttaga den enligt denna förordning utgående skatten, äger

Kungl. Maj:t, då skäl därtill äro, allt efter omständigheterna i det särskilda

fallet, medgiva befrielse från skatten eller bestämma, att skattskyldigheten

skall åligga köparen.

Ansökan om sådan skattebefrielse skall ingivas inom natt och år, efter

det skatt vederbörande avfordrats.

10 %.

Angående restitution av skatt, som i denna förordning avses, skola bestämmelserna

i ovannämnda förordningar om särskild skatt å bensin och

motorsprit samt om särskild skatt å automobilgummiringar äga motsvarande

tillämpning.

11 §.

Granskning av de enligt denna förordning avgivna deklarationer må ej

ske av annan än länsstyrelsen. Deklarationerna skola tillhandahållas de

tjänstemän hos länsstyrelsen, vilka i och för sin befattning böra erhålla del

därav. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig, utan att

den uppgiftsskyldige medgivit deklarationens offentliggörande; dock må

deklarationer, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas

till ämbetsmyndighet, åt vilken Kungl. Maj:t uppdrager utförandet

av sådan bearbetning.

Deklarationerna skola med de undantag, vartill stadgandena i nästföregående

stycke föranleda, hos länsstyrelsen behörigen förvaras intill utgången

av år 1932, varefter deklarationerna skola förstöras.

12 §.

1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende,

som i denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller skattskyldigs

bokföring, må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare

sig innehållet av sådan deklaration eller skattskyldigs affärsförhållande,

varom han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad

ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig

till förseelse som nu sagts dömes till böter från och med tjugufem till och

med femhundra kronor.

Har skada uppkommit genom sådant yppande av vad som bort hållas

hemligt, vare den felande därjämte skyldig till fullo gottgöra skadan.

2 mom. Den som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning

av avlämnade deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration,

får ej utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid över
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

17

trädelse härav vare den skyldige förfallen till ansvar och ersättningsskyldighet,

som i 1 mom. stadgas.

13 §.

Försummar någon att fullgöra honom enligt denna förordning åliggande

skyldighet att avgiva deklaration, där han insett eller bort inse, att dylik

skyldighet ålegat honom, eller vägrar någon att fullgöra vad enligt 4 §

åligger honom, dömes till böter, högst tvåtusen kronor. Lag samma vare,

där någon avgiver ofullständig eller oriktig deklaration, ehuru han insett

eller bort inse, att deklarationen varit ofullständig eller oriktig.

Har genom förseelse, varom i första stycket sägs, föranletts, att skatt ej

blivit den felande påförd, där så rätteligen bort ske, eller att skatt påförts

med för lågt belopp, och äro ej omständigheterna synnerligen mildrande,

vare straffet böter från och med en till och med fem gånger beloppet av

den skatt, som undandragits, dock ej lägre belopp än femtio kronor.

14 §.

Allmän åklagare må tala å förseelse, varom i denna förordning sägs,

i fråga om förseelse, som i 12 § omförmäles, dock endast där den blivit

av målsäganden till åtal angiven. Talan skall anhängiggöras vid allmän

domstol.

Av böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller en tredjedel,

dock högst tvåhundra kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter

allmän lag.

15 §.

Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning avses,

så ock de närmare föreskrifter, som eljest för tillämpning av denna förordning

må kunna erfordras, meddelas av Kungl. Maj:t.

16 §.

Angående fördelning av influten skatt gäller vad som är stadgat angående

fördelning av de jämlikt förordningarna om särskild skatt å bensin

och motorsprit samt om särskild skatt å automobilgummiringar influtna

skattemedel.

Denna förordning träder i kraft den 4 juni 1927.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 samt. 32 höft. (Nr Öb.)

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

I anledning av vad i Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 173 föreslagits

angående beräkning av inkomsttiteln automobilskattemedel kommer

utskottet framdeles att avgiva yttrande, vilket utskottet härmed får för

riksdagen

3) anmäla.

Stockholm den 27 maj 1927.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Wigforss, Boman, friherre BeckFriis*,

Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen, Lövgren i

Nyborg *, Olsson i Golvvasta, Nyländer, Björklund, Johansson i Hornsberg *,

Åström, Eriksson i Ljusdal *, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm och Ljunggren *.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:260 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni 1922 om automob s. 5 i texten