Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående normerande bestämmelser rörande pension eller understöd åt äldre förmän och arbetare m. fl. vid statens företag.

1927-02-22 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1927:22, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående normerande bestämmelser rörande pension eller understöd åt äldre förmän och arbetare m. fl. vid statens företag.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Vr

i.'' 1

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1927 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående normerande

bestämmelser rörande pension eller understöd åt

äldre förmän och arbetare m. fl. vid statens företag.

I en inom andra kammaren av herr Hage väckt motion nr 102, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande behandling, har föreslagits, »att riksdagen

måtte besluta hemställa till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte låta

utreda, huruvida, i vilken utsträckning och på vilket sätt normerande bestämmelser,

utöver vad nu finnas, kunna och böra åstadkommas för beredande

av pension eller understöd åt äldre förmän och arbetare m. fl., vilka

under en längre tid varit anställda vid eller arbetat åt statens företag.»

Till stöd för detta yrkande har motionären anfört bland annat följande:

»Enligt bestämmelserna i kungl. kungörelsen av den 8 november 1918,

gällande fr. o. in. 1 januari 1918 (S. F. nr 859) utgår pension till förmän

och arbetare, som uppnått 55 levnadsår samt under minst 25 år varit anställd

vid statens järnvägsbyggnader, statens vattenfallsverksbyggnadsavdelning

eller liknande statens arbetsföretag.

Någon liknande bestämmelse angående pensionsutgående torde däremot ej

finnas för förmän och arbetare, vilka fylla ovannämnda ålders- och levnadsvillkor,

men vilka under sin anställningstid varit sysselsatta i andra statsarbeten,

exempelvis fortifikationsarbeten, m. m. Ej heller torde några dylika

bestämmelser existera för det ej obetydliga antal arbetare m. fl., vilka under

olika delar av sitt liv omväxlande arbetat inom ovannämnda statsarbeten.

Ett konstaterande av dessa förhållanden måste, enligt undertecknads uppfattning,

kunna motivera, att bestämmelser skapas, syftande till att åstadkomma,

att pensionsrätt, i huvudsak överensstämmande med ovan nämnda

bestämmelser för järnvägsbyggnadens personal m. fl., stadgas för förmän

och arbetare, vilka fylla ovanstående villkor med avseende på ålder och anställning,

oavsett vilket statsarbete de varit anställda i.

Det är visserligen sant, att, även utan att pensionsbestämmelser finnas för

ovan nämnda arbetarekategorier, kan riksdagen för speciella fall bevilja pensioner,

vilket även skett i en mångfald fall. Emellertid torde man å andra

sidan kunna säga, att det skulle vara ur flera synpunkter önskligt, att riksdagens

sysslande med pensionsfrågor kunde i större utsträckning bliva ett

fastställande av principerna för pensioneringen i stället för ett avgörande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

9

från fall till fall av pensionsspörsmålen. Med den utveckling, som statsverksamheten

nu kommit att taga torde nämligen ett fortsatt praktiserande av

det gamla systemet med beviljande av pensioner från fall till fall leda till

ett betyngande av riksdagsarbetet, som torde kunna anses olämpligt.

Det är visserligen känt, att frågan om pensionering av arbetarepersonalen

vid statens verksamhet, bl. a. vid kommunikationsverken, för närvarande

är föremål för utredning. Men denna utredning torde främst avse de yngre

och medelålders i tjänst varande arbetarna, vilka kunna genom erläggande

av avgifter skaffa sig rätten till en någorlunda god pension. Denna motion

avser däremot att åstadkomma normerande bestämmelser för de äldre arbetare,

som stå i begrepp på grund av ålder att lämna statens tjänst eller

redan lämnat densamma. För nämnda äldre arbetare är det dubbelt viktigt,

att normerande bestämmelser fortast komma till stånd. Givetvis är det

också ur alla synpunkter bättre, att normgivande bestämmelser finnas för

givande av understöd eller pension till nämnda arbetare, än om beslut i

sådana frågor fattas av riksdagen på grund av en tillfällig voteringsmajoritet

o. d.»

Utskottet vill erinra, att beträffande vissa grupper av anställningshavare Utskottet.

i statens tjänst, vilka icke äro att hänföra till ordinarie, eu ordnad tjänstepensionering

redan blivit införd. En dylik grupp av befattningshavare har

omnämnts i motionen, nämligen förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

samt statens vattenfallsverlcs byggnadsavdelning, för vilka pensioneringsgrunder

antagits av 1918 års lagtima riksdag. I övrigt må här beträffande

försvärsväsendet och allmänna civilförvaltningen nämnas följande

befattningshavargrupper, för vilka bestämmelser om pensionering föreligga,

nämligen vissa månadslönare vid marinen, vilka enligt 1876 års grunder för pensionering

av flottans befäl och underbefäl med vederlikar kunna bliva delägare

i flottans pensionskassa, daglönare vid marinen, vilka enligt 1879 års

reglemente för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap samt

särskilda kungörelser åren 1910 och 1920 berättigats till pension vid avgång

ur tjänst, ävensom viss personal vid statens hingstdepåer och stuteri, för vilken

sistnämnda personal pensioneringsgrunder antagits av 1925 år riksdag. I

fråga om kommunikationsverken må erinras, att för viss icke-ordinarie personal

vid sagda verk pensionering blivit ordnad i enlighet med av 1917

års riksdag antagna grunder. Enligt de vid telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk gällande pensionsreglementena för icke-ordinarie

befattningshavare tillkommer sålunda pensionsrätt jämväl åtskilliga

till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare.

Utskottet tillåter sig vidare erinra, att under senare år åtskilliga förslag

framkommit såväl beträffande förändring av pensionsvillkoren för de grupper

av icke-ordinarie personal, vilka sålunda redan äro pensionsberättigade,

som ock i fråga om medgivande av pensionsrätt åt vissa hittills ej pensionsberättigade

grupper. I sådant avseende må — med bortseende från

tidigare förslag—framhållas, att frågan om pensionering av till arbetarpersonal

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 samt. 12 höft. (Nr 19—23). a

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

B a n Jc o u ts k o Hets utlåtande Nr 22.

hänförliga anställningshavare vid försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen

upptagits av 1921 års pensionskommitté i samband med förslag

om ordnande av pensionering för icke-ordinarie personal i allmänhet inom

nämnda förvaltningsområden. Kommitténs förslag beträffande pensionering

av arbetarpersonal går i huvudsak ut på, att befattningshavare med fast

anställning och en arbetstid av normal omfattning skulle för såväl tjänstepensionering

som familjepensionering beredas delaktighet i statens pensionsanstalt.

I fråga om de närmare grunderna med avseende å pensionsrätt

och pensionsvillkor m. m. får utskottet hänvisa till kommitténs år 1925

avgivna betänkande i ämnet (statens offentliga utredningar 1925 : 42). Här

må endast framhållas, att enligt förslaget pensionsrätt skulle beredas samtliga

däri avsedda anställningshavare, vilka kvarstå i tjänst vid bestämmelsernas

ikraftträdande, ävensom att tjänstår för pension skulle räknas för

tid, under vilken anställningshavaren efter fyllda 18 år innehaft vederbörlig

anställning, dock med viss begränsning i tjänstårsberäkningen för tid, under

vilken avgiftsplikt ej förelegat.

Beträffande kommunikationsverken har den s. k. kommunikationsverkens

lönekommitté i betänkande år 1922 (statens offentliga utredningar 1922:44)

framlagt förslag till nya bestämmelser för pensionering av den vid nämnda

verk anställda icke-ordinarie personalen. Enligt berörda förslag skulle pensionering

av extra ordinarie tjänstemän samt annan icke-ordinarie personal

med mera fast anställning, däribland arbetarpersonalen, ordnas i närmare

anslutning till de pensioneringsprinciper, vilka enligt den år 1920 utfärdade

tjänstepensionslagen för kommunikationsverken gälla beträffande ordinarie

personal vid sagda verk. I fråga om icke-ordinarie personal med mindre

fast anställning skulle genom vederbörande verks försorg beredas försäkringspension

bos pensionsstyrelsen, varjämte under vissa villkor skulle

kunna utgå tilläggspension från vederbörande verk. Över ifrågavarande

kommittéförslag har 1921 års pensionskommitté den 30 juni 1926 avgivit

utlåtande och därvid — i anslutning till vad kommittén förordat beträffande

civilförvaltningen — föreslagit att bestämmelser rörande pensionering av

extra ordinarie och därmed jämställda tjänstemän vid kommunikationsverken

skulle införas i pensionslagen för nämnda verk, medan särskild författning

skulle utfärdas rörande tjänstepension för till arbetarpersonal hänförliga

anställningshavare vid ifrågavarande verk. Såsom villkor för pensionsrätt

skulle även här gälla, att vederbörande vunnit fast anställning med arbetstid

av normal omfattning. I det författningsförslag, som uppgjorts av pensionskommittén,

hava intagits övergångsbestämmelser i syfte att för befattningshavare,

som vid avgång ur tjänst icke kunna räkna fullt antal tjänstår,

bereda viss minimipension.

Enligt vad chefen för finansdepartementet under elfte huvudtiteln av statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag meddelat rörande den fortsatta

utredningen av vissa pensionsfrågor, äro såväl det av 1921 års pen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 22.

11

sionskommitté avgivna förslaget rörande pensionering av till arbetarpersonal

hänförliga anställningshavare vid försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen

som ock nyssnämnda förslag beträffande pensionering av ickeordinarie

personal vid kommunikationsverken för närvarande hänskjutna

till prövning av särskilda sakkunniga inom finansdepartementet.

Enligt utskottets mening måste det anses vara av stor vikt, att frågan

om en ordnad pensionering för hittills ej pensionsberättigade grupper av i

statens tjänst anställda icke-ordinarie befattningshavare snarast möjligt bringas

till lösning. Av det förut anförda framgår emellertid, att förslag i sådant

avseende finnas utarbetade och för närvarande äro föremål för prövning

inom finansdepartementet. Det torde sålunda kunna förväntas, att berörda

spörsmål, omfattande jämväl frågan om pensionsrätt för arbetarpersonal

som avses i föreliggande motion, inom en nära framtid kommer att föreläggas

riksdagen. Riksdagen torde därvid bliva i tillfälle att pröva såväl

de villkor med avseende å anställnings art och omfattning, vilka kunna

böra uppställas för pensionsrätt, som ock frågan i vilken utsträckning pensionsförmån

kan enligt generella grunder tillerkännas även anställningshavare,

som vid de nya pensionsbestämmelsernas ikraftträdande närma sig

eller redan uppnått pensionsåldern. Under sådana förhållanden har utskottet

ansett sig icke böra förorda, att riksdagen skulle nu avlåta skrivelse till

Kungl. Maj:t i det uti motionen angivna syftet.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II : 102 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 februari 1927.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson i Olovstorp,

Lindley, Enhörning, Dalberq, Johansson \ Friggeräker och Lindgren;

från andra kammaren: herrar Borggren, Winkler, Bäcklund, Loven, Olsson i Berg, Wikström,

Kloo och Byberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.