Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående förbättring genom statens medverkan av pensioner utav äldre typ till änkor efter befattningshavare i statens tjänst.

1927-02-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1927:23, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående förbättring genom statens medverkan av pensioner utav äldre typ till änkor efter befattningshavare i statens tjänst.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

BanJcoutskottets utlåtande Nr 23.

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1927 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående förbättring

genom statens medverkan av pensioner utav äldre

typ till änkor efter befattningshavare i statens tjänst.

I en till bankoutskottets förberedande behandling hänvisad, inom andra

kammaren väckt motion nr 173 hava herrar Petersson i Lerbäcksbyn och

Fjellman, under instämmande i motionens syfte av åtskilliga av kammarens

övriga ledamöter, hemställt, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida, i vad

mån och på vilket sätt en förbättring av nu utgående pensionsförmåner må

genom statens medverkan kunna beredas änkor efter befattningshavare i

statens tjänst, vilka uppbära pension efter de gamla oreglerade grunderna,

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill en sådan utredning må

giva anledning.»

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet. Såsom i motionen erinrats, har frågan om förbättring genom statens

medverkan av äldre pensioner till änkor efter befattningshavare i statens

tjänst i anledning av väckta motioner varit föremål för prövning vid såväl

1925 som 1926 års riksdagar.

Bankout- Vid 1925 års riksdag avstyrkte bankoutskottet den då väckta motionen i

skottet 1925. utlåtande, så lydande:

»Såsom jämväl i motionen framhålles råder en bestämd skillnad mellan

statens åtaganden beträffande å ena sidan f. d. befattningshavares pensionering

och å andra sidan familjepensioneringen. Utskottet vill i detta avseende

erinra, att, medan staten själv i huvudsak ombesörjer befattningshavarnas

pensionering, familjepensioneringen däremot överlämnats åt befattningshavarna

själva, varvid dock staten medverkat vid upprättandet av de för

denna pensionering avsedda kassor samt anslagit medel till förvaltningsbidrag

och i vissa fall bidragit till själva pensioneringen. Sådan familjepensioneringen

för närvarande är ordnad, företer densamma stora ojämnheter.

Pensioneringsgrunderna skifta, avgifterna äro på olika sätt beräknade

och någon enhetlig grund för statens bidrag förefinnes icke. Under

sådana förhållanden måste det givetvis vara förenat med störa svårigheter

att genomföra en pensionsreglering, på sätt i motionen avses. Det må

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 23

13

vidare erinras, att staten i ganska stor utsträciming tillgodosett det på

grand av penningvärdets fall inträdda behovet av en förbättring av änkepensionerna

genom att bevilja dels pensionstillägg dels ock dyrtidstillägg,

vilka senare beräknas efter gynnsammare grunder än de i allmänhet gällande.

Det är alltså jämförelsevis betydande uppoffringar staten fått vidkännas

uti ifrågavarande hänseende. Att staten nu skulle ikläda sig

ytterligare förpliktelser beträffande änkepensioneringen finner sig utskottet

därför icke kunna tillstyrka, så mycket mindre som detta efter all sannolikhet

skulle kunna leda till en fullständig omläggning av den ställning,

staten hittills intagit till familjepensioneringen. Härtill kommer, att en

dylik åtgärd givetvis kunde vara ägnad att bos delägarne i vederbörande

pensionskassor minska intresset för att, där så anses erforderligt, själva

sörja för en förbättring av pensionstagarnas städning. Under sådana

omständigheter har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka någon utredning

i motionens syfte.»

En reservant inom utskottet hemställde om avlåtande av en skrivelse i

motionens syfte. Motionen föranledde i enlighet med utskottets hemställan

icke någon riksdagens åtgärd.

Då frågan ånyo behandlades vid 1926 års riksdag, anförde utskottet i

avgivet utlåtande över då föreliggande motion, att några nya skäl icke

blivit anförda av beskaffenhet att ändra den ståndpunkt, utskottet år 1925

intagit i denna fråga, samt hemställde på grund härav, att motionen icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Detta utlåtande var enhälligt.

Båda kamrarna beslöto i enlighet med vad utskottet hemställt.

Utskottet är alltjämt av den meningen, att staten ej rimligen bör ikläda

sig ytterligare förpliktelser, utöver vad redan skett, beträffande förbättring

av pensionsförmånerna för efterlevande till befattningshavare i statens tjänst

och med sådana efterlevande jämställda pensionärer. Till stöd för denna

uppfattning kan utskottet fortfarande i huvudsak åberopa de skäl, som

anförts vid frågans behandling år 1925. Utskottet anser sig fördenskull

här endast behöva i vissa avseenden ytterligare belysa då anförda förhållanden.

Av vad som yttrats i förenämnda utlåtande vid 1925 års riksdag framgår,

att statstjänares familjepensionering hittills ansetts höra i huvudsak

utgöra en befattningshavarnas ensak och att statens åtgöranden härvidlag

i stort sett ansetts böra inskränkas till att medverka vid upprättande av

pensionskassor för ändamålet samt att lämna bidrag till dylika kassors

förvaltningskostnader. Under fasthållande av denna grundsats, vilken enligt

utskottets mening alltjämt bör upprätthållas, har staten emellertid med

hänsyn till under senare år rådande dyrtidsförhållanden vidtagit vissa

åtgärder till förbättrande av ifrågavarande pensionsförmåner dels genom

beviljande av pensionstillägg å de lägsta pensionsbeloppen, dels genom

beredande av dyrtidstillägg å pensionerna. De ekonomiska uppoffringar,

Bankontskottet

1926.

Utskottets

yttrande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

som statsverket genom dessa åtgärder fått vidkännas, måste betraktas såsom

synnerligen betydande. Enbart kostnaderna för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade

änkor och barn efter civila och militära befattningshavare i

statens tjänst m. fl. uppgingo för budgetåret 1925—1926 enligt riksräkenskapsverkets

bndgetredovisning till i runt tal 2 1/3 miljon kronor. Härtill

komma dels kostnaderna för pensionstillägg åt änkor och barn efter civila

och militära befattningshavare, vilka kostnader bestridas från särskilda

anslag till pensionsreglering för vissa pensionärer, dels och utgifter för

pensionstillägg samt dyrtidstillägg åt efterlevande efter befattningshavare

vid statens affärsdrivande verk, vilka utgifter gäldas från de medel, av

vilka dessa verks omkostnader i övrigt utgå.

Att den förbättring av ifrågavarande pensionsförmåner, som staten genom

nu angiva åtgärder lämnat, i förhållande till pensionernas grundbelopp

ej är obetydlig torde framgå av följande sammanställning beträffande vissa

lägre änkepensionsbelopp:

Änkepension.

Av statsmedel utgående tilläggsförmåner.

Summa.

Pensionstillägg

Dyrtidstillägg1

50

i

50

57

157

100

90

in

301

150

90

142

382

200

90

168

458

250

90

199

539

300

90

230

620

350

60

239

649

400

60

270

730

450

30

284

764

500

30

310

840

550

30

341

921

600 *

—

355

955

Denna sammanställning utvisar, att de av staten beviljade tilläggsförmånerna

beträffande de minsta pensionerna vida överstiga pensionernas

grundbelopp.

Med hänsyn till vad nu anförts skulle enligt utskottets mening — frånsett

de betydande kostnader, som en ytterligare förbättring av ifrågavarande

pensionsförmåner skulle föranleda — ett beslut om dylika ytterligare åtgärder

kunna medföra en ändring av statens hittillsvarande principiella

ställning till frågan om statstjänares familjepensionering. Utskottet finner

* Dyrtidstilläggen äro beräknade vid en levnadskostnadsindex av 175 och för pensionär

utan barn. Då indextalet nu är 171, äro beloppen alltså något för höga. Vid beräkningen

har hänsyn icke tagits till i § 4 sista stycket av gällande kungörelse föreskrivna avrundningar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bcinlcoutslcottets utlåtande Nr 23.

15

alltså såväl statsfinansiella som principiella skäl med styrka tala emot åtgärder

i motionens syfte.

I den nu föreliggande motionen har — i motsats till vad fallet varit i

de åren 1925 och 1926 väckta motionerna i samma ämne — framhållits,

att den ifrågasatta undersökningen borde avse icke blott huruvida och i

vilken omfattning behovet av en pensionsförbättring för ifrågavarande

grupper av pensionstagare förelåge, utan även i vilken utsträckning en sådan

förbättring eventuellt skulle kunna ombesörjas av pensionskassorna själva

och i vad mån statens medverkan härvidlag vore erforderlig. Med avseende

härå vill utskottet framhålla, att med hänsyn till ifrågavarande pensionskassors

ställning desamma icke lära kunna av statsmakterna åläggas att bevilja

pensionsförhöjningar, även om kassornas ekonomiska ställning skulle

visa sig medgiva sådana förhöjningar. I den mån en förbättring av pensionerna

finnes kunna ske genom pensionskassorna, torde det alltså ankomna

på kassorna själva att taga initiativ därtill.

På grund av vad nu anförts får utskottet avstyrka bifall till den väckta

motionen och hemställer sålunda,

att förevarande motion II: 173 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 februari 1927.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pettersson i Olovstorp, Bindley, Enhörning,

Dalberg, Andersson i Hedsta, Bodin och Forssberg;

från andra kammaren: herrar Borggren, Winkler, Bäcklund, Boven, Olsson i Berg, Wikström,

Kloo och Ryberg.

Reservation

av herr Olsson i Berg, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till den

i ämnet väckta motionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.