Utlåtande, i anledning av väckt motion angående förbättring genom statens medverkan av pensioner utav äldre typ till änkor efter befattningshavare i statens tjänst.
1927-02-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1927:23, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående förbättring genom statens medverkan av pensioner utav äldre typ till änkor efter befattningshavare i statens tjänst.
Dokumentets text
12
BanJcoutskottets utlåtande Nr 23.
Nr 23.
Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1927 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion angående förbättring
genom statens medverkan av pensioner utav äldre
typ till änkor efter befattningshavare i statens tjänst.
I en till bankoutskottets förberedande behandling hänvisad, inom andra
kammaren väckt motion nr 173 hava herrar Petersson i Lerbäcksbyn och
Fjellman, under instämmande i motionens syfte av åtskilliga av kammarens
övriga ledamöter, hemställt, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida, i vad
mån och på vilket sätt en förbättring av nu utgående pensionsförmåner må
genom statens medverkan kunna beredas änkor efter befattningshavare i
statens tjänst, vilka uppbära pension efter de gamla oreglerade grunderna,
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill en sådan utredning må
giva anledning.»
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet. Såsom i motionen erinrats, har frågan om förbättring genom statens
medverkan av äldre pensioner till änkor efter befattningshavare i statens
tjänst i anledning av väckta motioner varit föremål för prövning vid såväl
1925 som 1926 års riksdagar.
Bankout- Vid 1925 års riksdag avstyrkte bankoutskottet den då väckta motionen i
skottet 1925. utlåtande, så lydande:
»Såsom jämväl i motionen framhålles råder en bestämd skillnad mellan
statens åtaganden beträffande å ena sidan f. d. befattningshavares pensionering
och å andra sidan familjepensioneringen. Utskottet vill i detta avseende
erinra, att, medan staten själv i huvudsak ombesörjer befattningshavarnas
pensionering, familjepensioneringen däremot överlämnats åt befattningshavarna
själva, varvid dock staten medverkat vid upprättandet av de för
denna pensionering avsedda kassor samt anslagit medel till förvaltningsbidrag
och i vissa fall bidragit till själva pensioneringen. Sådan familjepensioneringen
för närvarande är ordnad, företer densamma stora ojämnheter.
Pensioneringsgrunderna skifta, avgifterna äro på olika sätt beräknade
och någon enhetlig grund för statens bidrag förefinnes icke. Under
sådana förhållanden måste det givetvis vara förenat med störa svårigheter
att genomföra en pensionsreglering, på sätt i motionen avses. Det må
Bankoutskottets utlåtande Nr 23
13
vidare erinras, att staten i ganska stor utsträciming tillgodosett det på
grand av penningvärdets fall inträdda behovet av en förbättring av änkepensionerna
genom att bevilja dels pensionstillägg dels ock dyrtidstillägg,
vilka senare beräknas efter gynnsammare grunder än de i allmänhet gällande.
Det är alltså jämförelsevis betydande uppoffringar staten fått vidkännas
uti ifrågavarande hänseende. Att staten nu skulle ikläda sig
ytterligare förpliktelser beträffande änkepensioneringen finner sig utskottet
därför icke kunna tillstyrka, så mycket mindre som detta efter all sannolikhet
skulle kunna leda till en fullständig omläggning av den ställning,
staten hittills intagit till familjepensioneringen. Härtill kommer, att en
dylik åtgärd givetvis kunde vara ägnad att bos delägarne i vederbörande
pensionskassor minska intresset för att, där så anses erforderligt, själva
sörja för en förbättring av pensionstagarnas städning. Under sådana
omständigheter har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka någon utredning
i motionens syfte.»
En reservant inom utskottet hemställde om avlåtande av en skrivelse i
motionens syfte. Motionen föranledde i enlighet med utskottets hemställan
icke någon riksdagens åtgärd.
Då frågan ånyo behandlades vid 1926 års riksdag, anförde utskottet i
avgivet utlåtande över då föreliggande motion, att några nya skäl icke
blivit anförda av beskaffenhet att ändra den ståndpunkt, utskottet år 1925
intagit i denna fråga, samt hemställde på grund härav, att motionen icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Detta utlåtande var enhälligt.
Båda kamrarna beslöto i enlighet med vad utskottet hemställt.
Utskottet är alltjämt av den meningen, att staten ej rimligen bör ikläda
sig ytterligare förpliktelser, utöver vad redan skett, beträffande förbättring
av pensionsförmånerna för efterlevande till befattningshavare i statens tjänst
och med sådana efterlevande jämställda pensionärer. Till stöd för denna
uppfattning kan utskottet fortfarande i huvudsak åberopa de skäl, som
anförts vid frågans behandling år 1925. Utskottet anser sig fördenskull
här endast behöva i vissa avseenden ytterligare belysa då anförda förhållanden.
Av vad som yttrats i förenämnda utlåtande vid 1925 års riksdag framgår,
att statstjänares familjepensionering hittills ansetts höra i huvudsak
utgöra en befattningshavarnas ensak och att statens åtgöranden härvidlag
i stort sett ansetts böra inskränkas till att medverka vid upprättande av
pensionskassor för ändamålet samt att lämna bidrag till dylika kassors
förvaltningskostnader. Under fasthållande av denna grundsats, vilken enligt
utskottets mening alltjämt bör upprätthållas, har staten emellertid med
hänsyn till under senare år rådande dyrtidsförhållanden vidtagit vissa
åtgärder till förbättrande av ifrågavarande pensionsförmåner dels genom
beviljande av pensionstillägg å de lägsta pensionsbeloppen, dels genom
beredande av dyrtidstillägg å pensionerna. De ekonomiska uppoffringar,
Bankontskottet
1926.
Utskottets
yttrande.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 23.
som statsverket genom dessa åtgärder fått vidkännas, måste betraktas såsom
synnerligen betydande. Enbart kostnaderna för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade
änkor och barn efter civila och militära befattningshavare i
statens tjänst m. fl. uppgingo för budgetåret 1925—1926 enligt riksräkenskapsverkets
bndgetredovisning till i runt tal 2 1/3 miljon kronor. Härtill
komma dels kostnaderna för pensionstillägg åt änkor och barn efter civila
och militära befattningshavare, vilka kostnader bestridas från särskilda
anslag till pensionsreglering för vissa pensionärer, dels och utgifter för
pensionstillägg samt dyrtidstillägg åt efterlevande efter befattningshavare
vid statens affärsdrivande verk, vilka utgifter gäldas från de medel, av
vilka dessa verks omkostnader i övrigt utgå.
Att den förbättring av ifrågavarande pensionsförmåner, som staten genom
nu angiva åtgärder lämnat, i förhållande till pensionernas grundbelopp
ej är obetydlig torde framgå av följande sammanställning beträffande vissa
lägre änkepensionsbelopp:
Änkepension.
Av statsmedel utgående tilläggsförmåner.
Summa.
Pensionstillägg
Dyrtidstillägg1
50
i
50
57
157
100
90
in
301
150
90
142
382
200
90
168
458
250
90
199
539
300
90
230
620
350
60
239
649
400
60
270
730
450
30
284
764
500
30
310
840
550
30
341
921
600 *
—
355
955
Denna sammanställning utvisar, att de av staten beviljade tilläggsförmånerna
beträffande de minsta pensionerna vida överstiga pensionernas
grundbelopp.
Med hänsyn till vad nu anförts skulle enligt utskottets mening — frånsett
de betydande kostnader, som en ytterligare förbättring av ifrågavarande
pensionsförmåner skulle föranleda — ett beslut om dylika ytterligare åtgärder
kunna medföra en ändring av statens hittillsvarande principiella
ställning till frågan om statstjänares familjepensionering. Utskottet finner
* Dyrtidstilläggen äro beräknade vid en levnadskostnadsindex av 175 och för pensionär
utan barn. Då indextalet nu är 171, äro beloppen alltså något för höga. Vid beräkningen
har hänsyn icke tagits till i § 4 sista stycket av gällande kungörelse föreskrivna avrundningar.
Bcinlcoutslcottets utlåtande Nr 23.
15
alltså såväl statsfinansiella som principiella skäl med styrka tala emot åtgärder
i motionens syfte.
I den nu föreliggande motionen har — i motsats till vad fallet varit i
de åren 1925 och 1926 väckta motionerna i samma ämne — framhållits,
att den ifrågasatta undersökningen borde avse icke blott huruvida och i
vilken omfattning behovet av en pensionsförbättring för ifrågavarande
grupper av pensionstagare förelåge, utan även i vilken utsträckning en sådan
förbättring eventuellt skulle kunna ombesörjas av pensionskassorna själva
och i vad mån statens medverkan härvidlag vore erforderlig. Med avseende
härå vill utskottet framhålla, att med hänsyn till ifrågavarande pensionskassors
ställning desamma icke lära kunna av statsmakterna åläggas att bevilja
pensionsförhöjningar, även om kassornas ekonomiska ställning skulle
visa sig medgiva sådana förhöjningar. I den mån en förbättring av pensionerna
finnes kunna ske genom pensionskassorna, torde det alltså ankomna
på kassorna själva att taga initiativ därtill.
På grund av vad nu anförts får utskottet avstyrka bifall till den väckta
motionen och hemställer sålunda,
att förevarande motion II: 173 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 februari 1927.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pettersson i Olovstorp, Bindley, Enhörning,
Dalberg, Andersson i Hedsta, Bodin och Forssberg;
från andra kammaren: herrar Borggren, Winkler, Bäcklund, Boven, Olsson i Berg, Wikström,
Kloo och Ryberg.
Reservation
av herr Olsson i Berg, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till den
i ämnet väckta motionen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.