Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om inrättande av ett riksbankens avdelningskontor i Hälsingborg.

1927-03-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1927:26, Utlåtande, i anledning av väckt motion om inrättande av ett riksbankens avdelningskontor i Hälsingborg.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

9

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1927 kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om inrättande av ett

riksbankens avdelningskontor i Hälsingborg.

I en inom andra kammaren av herr Lovén väckt, till bankoutskottets förberedande

behandling hänvisad motion nr 65 föreslås, att fullmäktige i

riksbanken måtte erhålla i uppdrag att till 1928 års riksdags bankoutskott

inkomma med förslag om inrättande av ett riksbankens avdelningskontor i

Hälsingborg; och anföres i motionen härom följande:

»I motion till fjolårets riksdag hemställde undertecknad och Bergström, att

riksdagen skulle besluta inrättandet av ett riksbankens avdelningskontor i

Hälsingborg, men motionen blev, sedan bankofullmäktige avstyrkt bifall till

densamma, av riksdagen avslagen. Fullmäktiges avstyrkande ståndpunkt

motiverades uteslutande därmed att den dåvarande tidpunkten icke syntes

fullmäktige ''lämplig för nya avdelningskontor’ -— det gällde dock blott ett

sådant kontor. ''Minskningen av sedelcirkulationen samt av kontorens rediskontering’

voro, enligt fullmäktiges mening, tecken på tillbakagång i den

allmänna affärsrörelsen inom landet.

När jag nu åter för fram frågan om inrättandet av ett riksbankskontor i

Hälsingborg, är denna upprepning icke föranledd av att nyssnämnda konjunkturtecken

bebåda bättre tider — så är nämligen icke fallet — utan anledningen

till att jag icke vill släppa denna fråga beror i icke ringa mån

därpå, att det för mig och för åtskilliga av näringslivets representanter i Hälsingborg

synes vara en självklar sak, att riksbanken bör bereda Hälsingborg,

landets femte stad (i vissa avseenden t. o. m. dess fjärde) förmånen av ett

bankens avdelningskontor. Därtill har jag i detta förslag flyttat tidpunkten

för kontorets inrättande till år 1928, varigenom fullmäktige eventuellt lättare

kunna acceptera den förstärkning av den svenska riksbankens organisation,

som förslaget enligt min uppfattning innebär.

Beträffande den närmare motiveringen för ett riksbankskontors inrättande

i Hälsingborg anhåller jag, under hänvisning till förutnämnda fjolårsmotion,

få ytterligare anföra följande.

Enligt senast tillgängliga statistik är Hälsingborg till folkmängden (med

över 52,000 inv.) landets femte stad; i fråga om bevillningstaxerad inkomst

av fabriksindustri år 1924 likaledes den femte i ordningen och i fråga om till

bevillning taxerad inkomst år 1925 till och med landets fjärde stad.

överhuvudtaget är Hälsingborg en stad av sådana dimensioner, att det

oberoende av konjunkturläget synes oss påkallat, att riksbanken därstädes

blir representerad genom avdelningskontor. Samma uppfattning ha f. ö. riksbankens

fullmäktige förut haft. Sålunda uttalade fullmäktige i skrivelse till

1904 års riksdag — efter att ha framhållit, hurusom riksbanken i ett och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

samma län borde kunna bli representerad genom mer än ett kontor — följande

(yttrandet var föranlett av motion om kontors inrättande i Borås):

’I själva verket är detta fallet i mer än ett län och i vissa andra gives det

utom residensstäderna orter, vilkas befolkningsförhållanden och affärsliv äro

av beskaffenhet att kunna föranleda till anordnandet därstädes av ett riksbankskontor.

Riksbankens verksamhet i och för sig fordrar visserligen icke för närvarande

med nödvändighet, att nya avdelningskontor öppnas, sedan i varje

län utom Stockholms dylika kontor blivit inrättade, men däremot torde det för

affärslivet inom landet få anses fördelaktigt, om riksbankens verksamhet utsträcktes

till vissa mera betydande städer, och tillåta sig fullmäktige med avseende

härpå erinra, att utom den i motionen framhållna staden Ilorås, följande

städer kunna, från söder till norr räknat, nämnas såsom lämpliga platser

för avdelningskontor av riksbanken, nämlige Hälsigborg, Norrköping, Eskilstuna

och Sundsvall.’

Och bankoutskottet vid 1904 års riksdag konstaterade,

’att riksbanken genom inrättandet av avdelningskontor i vissa större städer,

som voro centralpunkter för affärsliv och industri, skulle befordra sin uppgift

att underlätta och reglera den allmänna rörelsen inom landet samt därigenom

gagna både affärslivet och den enskilda bankrörelse, som kunde drivas på en

dylik ort.’

Än mera intressant och belysande frågan om inrättande av nya riksbankskontor

är ett uttalande från bankofullmäktige till bankoutskottet vid 1910 års

riksdag i samband med förslag från fullmäktige om inrättande av ett avdelningskontor

i Norrköping (vilket förslag även bifölls, varigenom Norrköpingskontoret

blev det sista av riksbankens kontor hittills). Bankofullmäktige

anförde bl. a.:

''Enligt fullmäktiges åsikt är det icke blott i allmänhetens utan även i riksbankens

intresse, att bankens verksamhet utsträckes till de mera betydande

affärscentra i landet. Även om en centralbank kan i många hänseenden betecknas

såsom en bankernas bank i landet, har man dock insett nödvändigheten

av att centralbanken, för att rätt kunna fylla sin uppgift som sådan och

följa med affärslivets växlingar, jämväl uppehåller direkta förbindelser med

industri och handel. Men för detta ändamål är det en förutsättning, att riksbanken

skall genom egna organ vara representerad på de större affärsplatserna.

I de flesta länder på kontinenten har denna tendens redan länge gjort

sig gällande, och antalet avdelningskontor i de stora centralbankerna i Tyskland,

Frankrike, Österrike m. fl. länder räknas därför i hnndradetal.

Det senaste avdelningskontor, som i riksbanken inrättats, var i Sundsvall år

1905. Då fem år förflutit sedan dess och den ekonomiska världskris, som utbröt

år 1907, numera får anses vara i huvudsak över, om ock krisens verkningar

ännu i vårt land på många sätt göra sig kännbara, samt riksbankens

egen ställning är mer än vanligt stark, torde den nuvarande tidpunkten kunna

betraktas såsom lämplig för utsträckandet av bankens verksamhet till en ny

plats.’

Ovanstående uttalande får anses märkligt ur flera synpunkter.

För det första är det av intresse konstatera, att år 1910 var frih. Langenskiöld

förste deputerad och nuvarande deputeranden Norberg deputerad för

avdelningskontoren. Vilka åsikter man än i övrigt må hysa om frih. Langenskiölds

allmänna politiska och ekonomiska uppfattning, lär det icke av någon

förnekas, att han som deputerad förstod att markera riksbankens ställning som

centralbank och förskaffa banken respekt inåt och utåt. Han torde -— liksom

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

11

väl till en början även hans efterträdare -— i många stycken ha följt tyska förebilder,

och i vilken hög grad det tyska bankväsendet bidragit att stärka det

tyska näringslivet torde ju vara allmänt känt.

För det andra observerar man i det citerade uttalandet vad som framhålles

om nödvändigheten för en centralbank att uppehålla direkta förbindelser med

industri och handel, varför centralbanken även bör vara representerad å de

större affärsplatserna.

Såsom jag påpekade i fjolårsmotionen har bankoutskotlet tidigare haft anledning

understryka önskvärdheten av att riksbanken uppehåller direkta förbindelser

med näringslivet, d. v. s. samma ståndpunkt som bankofullmäktige

intogo år 1910. Tyska riksbankens president, d:r Schacht, har senast i ett uttalande

av okt. 1926 betonat ungefär detsamma. Reichsbank är bankernas

bank, men samtidigt uppehåller banken kontakten med näringslivet. Icke

minst inför den bankkoncentration, som alltjämt pågår i vårt land, förefaller

det synnerligen önskvärt, att en affärsman i riksbanken kan få den växelkredit,

varav han bär behov, förutsatt att han i övrigt uppfyller de krav, centralbanken

med fog kan framställa. En dylik, visserligen mycket begränsad konkurrens

kan i någon mån utgöra ett nyttigt korrektiv mot de skadliga verkningarna

av kartelltendenserna inom det privata bankväsendet. Hälsingborg

är ett stort affärscentrum, och den anförda motiveringen talar starkt för att

staden får möjlighet att begagna sig av ett riksbankskontors tjänster — samtidigt

som riksbanken därigenom kommer i beröring med viktiga delar av vårt

lands näringsliv. — Reichsbank både vid utgången av 1925 icke mindre än 449

st. filialer av olika storlekstyper.

För det tredje finner man i det citerade fullmäktigeuttalandet en tydlig analogi

med nuvarande situation. I båda fallen har vårt land passerat en svår

ekonomisk kris, ehuru vi kanske nu hunnit bra mycket längre på tillfrisknandets

väg än som 1910 var fallet. I båda fallen är riksbankens ställning

stark, dock betydligt starkare nu än 1910. Bankens fonder utgöra för närvarande,

avbetalningsfonden inberäknad, icke mindre än 100 millioner kr. mot

75 millioner år 1910.

Det ekonomiska livet fortlöper ju under omväxlande hög- och lågkonjunktur.

Om vi än för närvarande befinna oss i en vågdal, torde vara befogat

att antaga, att vi gå mot livligare rörelse. Den officiella publikationen ''Ekonomisk

översikt’ konstaterade redan i augusti ''en utveckling av den ekonomiska

ställningen i övervägande gynnsam riktning’, och i november fann

samma publikation, ''att det svenska näringslivets läge även under de sista

månaderna i någon mån förbättrats’. Andra auktoritativa uttalanden gå i

samma riktning. Under sådana förhållanden synes icke förefinnas anledning

att förneka riksbanken den naturliga komplettering av dess organisation,

som ett avdelningskontor i den störa affärsstaden Hälsingborg utgör

— i all synnerhet icke, eftersom en dylik utvidgning, såsom det visades i

fjolårsmotionen, icke kan väntas medföra någon olägenhet för riksbankens

egen ekonomi.»

Utskottet har ansett sig böra inhämta fullmäktiges i riksbanken yttrande

i ärendet; och hava med anledning härav fullmäktige i skrivelse den 10 nästlidna

februari till en början erinrat, att i fråga om en motion i samma sak

vid 1926 års riksdag fullmäktige i skrivelse till utskottet den It februari

nämnda år yttrat följande:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Fullmäktige

riksbanken

1926.

Fullmäktige

1927.

i »Såsom motionären framhåller har frågan om inrättande av ett riksbankens

avdelningskontor i Hälsingborg vid flera föregående tillfällen varit föremål

för behandling såväl bos fullmäktige som inom riksdagen utan att vinna

riksdagens bifall.

Sedan bankoutskottet år 1912 avvisat framställningar i nämnda syfte, tillstyrkte

utskottet i sitt utlåtande nr 20 vid 1913 års riksdag förslag om inrättande

av ett riksbankens avdelningskontor i Hälsingborg, men dock under

angivande av den bestämda förutsättningen, att kontoret inrättades efter den

av fullmäktige samtidigt ifrågasatta förenklade organisationsform för riksbankens

kontor, vars genomförande borde ställa sig ej obetydligt billigare

än med ett kontor av det vanliga slaget.

Sistnämnda års riksdag avslog dock utskottets berörda förslag.

Emellertid blev, som bekant, omförmälda förenklade organisation av riksbankens

avdelningskontor enligt beslut vid 1914 års senare riksdag genomförd

först vid avdelningskontoret i Mariestad och sedan vid några andra

avdelningskontor, så att denna organisation från och med år 191C> gällde för

sammanlagt nio av avdelningskontoren.

Sedan den nya förenklade typen av sådana kontor hunnit med enligt fullmäktiges

dåvarande mening tillfredsställande resultat prövas, funno fullmäktige

frågan om inrättande av nya avdelningskontor därmed hava kommit i

ett nytt läge samt föreslogo med anledning därav i skrivelse till 1916 års

bankoutskott inrättande av avdelningskontor i Hälsingborg och tre andra

större städer. Därvid uttalade fullmäktige ånyo sin tidigare meddelade uppfattning,

att avdelningskontor borde förutom i residensstäderna och de övriga

orter, där riksbankskontor redan funnes, efter hand inrättas även på

andra platser, vilka med hänsyn till befolkningens storlek och näringslivets

utveckling kunna göra skäliga anspråk på de fördelar, affärsrörelsen på

platsen kunde draga av ett riksbankens avdelningskontor.

Enär omfattningen av riksbankens rörelse inom landet icke för det dåvarande

ansågs påkalla inrättande av nya avdelningskontor, fann utskottet ej

skäl tillstyrka fullmäktiges sist berörda framställning.

Därefter har beträffande avdelningskontoren den väsentliga ändringen inträtt,

att med införande av ny lönereglering för riksbanken från och med år

1922 nyss omförmälda förenklade organisation enligt 1914 års riksdags beslut

ej vidare kommit till användning, utan har man beträffande de omorganiserade

nio kontoren återgått till den äldre typen för riksbankens mindre

kontor, särskilt på den grund, att den förenklade typen icke visat sig fullt

tillfredsställande från kontrollsynpunkt.

Därmed har en av förutsättningarna för fullmäktiges tidigare förslag angående

inrättande av ett avdelningskontor i Hälsingborg bortfallit.

Den fortgående minskningen av sedelcirkulationen samt av bankernas rediskontering

hos riksbanken äro tecken till tillbakagång i den allmänna

affärsrörelsen inom landet. Den nuvarande tidpunkten synes därför fullmäktige

icke vara lämplig för inrättandet av nya avdelningskontor.

Fullmäktige finna sig alltså icke kunna tillstyrka bifall till motionen.»

I ovanberörda skrivelse hava fullmäktige vidare anfört, att, sedan fullmäktige

avgåvo förestående yttrande, ingenting inträffat, som kunnat komma

fullmäktige att ändra sin sålunda intagna ståndpunkt. Fullmäktige ansåge

därför, att nu ifrågavarande motion icke borde bifallas. När förändrade för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

13

hållanden kunde påkalla inrättande av nya avdelningskontor för riksbanken,

skulle fullmäktige icke underlåta att därom hos bankoutskottet gorå framställning.

Såsom av det anförda framgår, förelåg en liknande motion till behandling

vid 1926 års riksdag. Bankoutskottet avstyrkte i avgivet utlåtande

motionen. I utlåtandet återgives till en början fullmäktiges i riksbanken

här ovan intagna yttrande. Vidare omförmäles, att i anledning av motionen

Hälsingborgs köpmannaförening till utskottet inkommit med en skrivelse,

däri hemställts, att motionen måtte av utskottet tillstyrkas, vilken skrivelse

jämväl finnes intagen i utskottets berörda utlåtande.

Ytterligare innehåller utlåtandet följande uppgifter från fullmäktige beträffande

de kostnader, som skulle föranledas genom inrättande av ett avdelningskontor

i Hälsingborg:

»1) Avlöningsstat: 1 verkställande styrelseledamot .. kr. 12,000

2 ordinarie styrelseledamöter .... » 4,000

1 kamrer 22 :a graden .......... » 6,168

(Hälsingborg till- 1 kassör 20:e graden............ » 5,454

hör ortsgrupp D.) missräkningspenningar .......... » 750 j lägsta

1 registrator 18:e graden ........ » 4,782 löneklass

1 kammarskrivare 16:e graden .. » 4,128

1 bankvaktmästare 6:e graden .... » 2,388

kr. 39,670

Genom minskad sedelräkning i Malmö torde 1 tjänst

i 16:e lönegraden därstädes kunna indragas ...... » 4,284

kr. 35,386

Dyrtidstillägg enl. nu gällande index -------- cirka

2) Kontorshyra för banklokal och bankvaktmästare

3) Förvaltning sutgifter ..........................

» 9.000 kr. 44,386

......... » 8,000

......... » 7,000

Summa kr. 59,386

Här är att märka, att avlöningarna beräknats efter lägsta löneklassen och

att siffrorna i realiteten komma att ställa sig något högre.»

I samband härmed meddelades, att utgifterna i dess helhet för kontoren i

Halmstad och Vänersborg för år 1925 utgjort respektive kr. 68,402:95 och

62,576: 61.

Slutligen yttrade utskottet följande:

»Enligt vad som framgår av såväl motionen som fullmäktiges ovanintagna

yttrande, har frågan om inrättande av ett riksbankens avdelningskontor i

Hälsingborg vid flera föregående tillfällen varit föremål för behandling. I

anledning av framställning från stadsfullmäktige i Hälsingborg hemställde

fullmäktige i skrivelse till bankoutskottet den 25 januari 1912, att utskottet

måtte hos riksdagen förorda inrättandet av ett avdelningskontor i Hälsingborg.

Denna framställning föranledde emellertid icke någon utskottets åtgärd.

Utskottet.

Utskottets

yttrande

" 1926.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlutande Nr 26.

Utskottets

yttrande

'' 1927.

Vid 1913 års riksdag väcktes inom båda kamrarna motioner om inrättande

av ett avdelningskontor i Hälsingborg, och fann utskottet sig böra i

enlighet med fullmäktiges tillstyrkande förorda förslaget, dock under den

av fullmäktige angivna bestämda förutsättningen alt kontoret inrättades

efter viss förenklad organisationsform. Första kammaren biföll utskottets

hemställan, varemot andra kammaren avslog densamma. Vid därefter anställd

gemensam omröstning avslog riksdagen med 207 röster mot 125 utskottets

hemställan.

Sedan den ifrågasatta förenklade organisationsformen för riksbankens kontor

på grund av riksdagens beslut efter hand genomförts vid några av avdelningskontoren,

hemställde fullmäktige i skrivelse till bankoutskottet den 20

januari 1916 om utverkande av riksdagens bemyndigande för fullmäktige att

under åren 1916 och 1917 inrätta avdelningskontor i städerna Hälsingborg.

Eskilstuna, Borås och Skövde. Utskottet, som ansåg omfattningen av riksbankens

rörelse inom landet icke för det dåvarande påkalla inrättandet av nya

avdelningskontor, fann ej skäl tillstyrka fullmäktiges berörda framställning.

I motionen erinras, hurusom redan 1904 års bankoutskott i samband med

då väckt förslag om inrättande av ett riksbankens avdelningskontor i Borås

bland annat uttalat den mening, att riksbanken genom inrättande av avdelningskontor

i vissa större städer, som vore centralpunkter för affärsliv och

industri, skulle befordra sin uppgift att underlätta och reglera den allmänna

rörelsen inom landet samt därigenom gagna både affärslivet och den enskilda

bankrörelse, som kunde drivas på en dylik ort. Tillika anförde utskottet,

att enligt utskottets uppfattning fullmäktige icke torde komma att underlåta

att, när de funne tidpunkten lämplig för utvidgning uti ifrågavarande riktning

av bankens verksamhet, hos riksdagen därom göra framställning och samtidigt

föreslå den ordning, i vilken nya avdelningskontor av riksbanken borde

inrättas. På därom av fullmäktige gjorda framställningar hava sedermera

kontor öppnats dels år 1905 i Sundsvall, dels ock år 1910 i Norrköping.

De synpunkter, som enligt vad nyss anförts redan år 1904 framhöllos i

fråga om inrättande av nya riksbankskontor, anser utskottet allt fortfarande

äga giltighet. Fullmäktige hava emellertid i sitt här ovan intagna yttrande

erinrat, att den fortgående minskningen av sedelcirkulationen ävensom av

bankernas ^diskontering hos riksbanken vore ett tecken till tillbakagång i

den allmänna affärsrörelsen inom landet. Den nuvarande tidpunkten syntes

därför fullmäktige icke vara lämplig för inrättande av nya avdelningskontor.

Utskottet kan för sin del icke annat än instämma i detta fullmäktiges uttalande

och anser sig därför höra i likhet med fullmäktige avstyrka bifall till motionen.

Därest förändrade förhållanden skulle påkalla inrättandet av nya riksbankskontor,

varom fullmäktige då icke lära underlåta att hos riksdagen göra

framställning, vill det synas utskottet, som om staden Hälsingborg därvid

särskilt borde komma i åtanke.»

Motionen föranledde i enlighet med utskottets hemställan icke någon riksdagens

åtgärd.

Då några nya skäl icke blivit anförda av beskaffenhet att ändra den

ståndpunkt utskottet förlidet år intagit i denna fråga, får utskottet hemställa,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

15

att förevarande motion II: 65 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1927.

På bankoutskottets vägnar:

K. J. GUSTAFSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Johansson

i Friggeråker, Ström, Andersson i Hedsta, Abrahamsson och Sanden;

från andra kammaren: herrar Borggren, Bäcklund, Lovén, Wikström, Kloo, Paulsen,

Ernfors och Heiding.

Reservation

av herrar Bäcklund, Lovén och Kloo, vilka inom utskottet yrkat, att utskottet

måtte föreslå riksdagen besluta uppdraga åt fullmäktige i riksbanken

att låta utreda frågan om inrättande av ett riksbankens avdelningskontor i

Hälsingborg samt att därefter till bankoutskottet inkomma med förslag i

ämnet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.