Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande pensionering av besiktningsmän vid under offentlig kontroll ställda slakterier.

1927-03-24 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1927:31, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande pensionering av besiktningsmän vid under offentlig kontroll ställda slakterier.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 81.

1

Nr 31.

Ankom tillfriksdagens kansli den 24 mars 1927 kl. 4 e. m,

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser

rörande pensionering av besiktningsmän vid under offentlig

kontroll ställda slakterier.

I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 120 av herr Andersson,

Elof, jämte fyra andra ledamöter av kammaren och den andra inom andra

kammaren under nr 168 av herr Gardell i Gans jämte åtta av kammarens övriga

ledamöter, har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj: t

anhålla om utredning och förslag rörande omläggning av nuvarande bestämmelser

om pensionering av besiktningsmän vid under offentlig kontroll ställda

slakterier i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionerna angivits.

Till stöd för yrkandet har i motionerna anförts bland annat följande:

»Genom beslut vid 1919 års lagtima riksdag ordnades pensioneringen för distriktsveterinärer

genom dessa befattningshavares anslutning till den enligt

samma riksdags beslut upprättade »statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl.». I samband därmed beslöts även upptagande i pensionsanstalten

av dels andra kommunalt anställda veterinärer, dels ock av medicinalstyrelsen

förordnade besiktningsmän vid under offentlig kontroll ställda slakterier. Till

stöd för de båda sistnämnda befattningshavargruppernas införande i pensionsanstalten

framhölls i den utredning, som låg till grund för beslutet, att det vid

ordnande av en kårs pensionering vore önskvärt, att samtidigt även närstående

kårers pensionsfråga löstes. .

Beträffande grunderna för de olika befattningshavargruppernas delaktighet

i pensionsanstalten innebar beslutet emellertid väsentliga skiljaktigheter de

olika grupperna emellan. För distriktsveterinärerna gjordes delaktigheten obligatorisk.

För andra kommunalt anställda veterinärer (stadsveterinärer, slakthusveterinärer

m. fl.) stadgades däremot icke obligatorisk delaktighet, utan

delaktigheten gjordes beroende av om huvudmännen, d. v. s. kommunerna, reglerade

befattningarna på sätt, som godkändes av medicinalstyrelsen, samt gjorde

framställning hos pensionsanstalten om pensionsrätt. Det ligger med hänsyn

till besiktningsmansbefattningarnas vid exportslakterierna ställning närmast

till hands att tänka sig, att pensionsrätten även beträffande dessa befattningar

skulle hava gjorts frivillig och beroende av huvudmännens initiativ. Så blev

emellertid icke fallet. I stället ansågs delaktigheten i pensionsanstalten för sistnämnda

befattningsgrupp böra göras obligatorisk.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 20 käft. (Nr 31.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 81.

Vid utfärdande på grund av riksdagens beslut av reglemente för pensionspstalten

den 31 december 1919 (nr. 878), vilket trädde i kraft med 1920 års

ingång, föreskrevs i § 52, att de rättigheter och skyldigheter, som stadgades i

§§ 1—40 (bestämmelser om anstaltens förvaltning, allmänna bestämmelser om

tjänstepension och om familjepension) samt i §§ 52—59 (särskilda bestämmelser

angående kommunalt anställda veterinärer m. fl.) skulle tillkomma

a) distriktsveterinär, som avlönas av landsting med bidrag av staten,

b) annan kommunalt anställd veterinär,

c) av medicinalstyrelsen förordnad besiktningsman vid under offentlig kontroll

ställt slakteri.

Det torde kunna sättas i fråga, huruvida dessa bestämmelser enligt ordalydelsen

kunna anses innebära skyldighet till delaktighet för besiktningsmännen.

Enligt § 5 av reglementet, vilket författningsrum uttryckligen förklarats gällande

beträffande samtliga de i § 52 upptagna befattningshavargrupperna, är

reglementet beträffande befattning, för vilken minimiårsavlöning icke fastställts

i författning, icke gällande utan reglering av befattningen enligt bestämmelserna

i § 5. Sådan reglering skall verkställas av huvudmannen och avse bland

annat av huvudmannen fastställd minimiårsavlöning. Sedan regleringen godkänts

av vederbörlig myndighet, ankommer det på huvudmannen att göra framställning

om pensionsrätt i anstalten.

Med stöd av motiveringen i propositionen hava emellertid bestämmelserna i

fråga tolkats så, att obligatorisk delaktighet ansetts föreligga. Innehavarna

av exportslakterierna hava sålunda ålagts att vidkännas delaktigheten samt att

erlägga de i reglementet föreskrivna pensionsavgifterna. Till dessa avgifter bidrager

staten icke, såsom fallet är beträffande distriktsveterinärsbefattningarna,

utan kostnaden faller helt på huvudmännen och befattningshavarna.

De sålunda tillkomna bestämmelserna rörande pensionsrätt hava icke utfärdats

på framställning av vederbörande innehavare av slakterierna. Enligt vad

som uppgivits hava innehavarna icke heller blivit hörda i ärendet, innan bestämmelserna

meddelades, vadan bestämmelserna kommit såsom en överraskning

för vederbörande. Det framhålles från exportslakteriernas sida —- och

enligt vår mening icke utan fog — att pensionsrätter i vad den vinnes på huvudmannens

bekostnad, är att betrakta såsom en indirekt löneförmån för befattningshavarna

och att, då enligt bestämmelserna i förordningen den 10 oktober

1913 angående exportslakterier samt andra enskilda, under offentlig kontroll

ställda slakteriinrättningar befattningshavarnas ersättning skall bestämmas

av medicinalstyrelsen efter hörande av inrättningarnas innehavare, bestämmelser

av den ekonomiska räckvidd, som pensionsföreskrifterna hava, icke

bort meddelas utan vederbörandes hörande och medgivande.

De ekonomiska konsekvenserna av pensionsbestämmelserna inskränka sig

emellertid icke till de årliga pensionsavgifternas gäldande. I samband med

pensionsrättens beslutande meddelades nämligen — i motsats till vad fallet i

allmänhet var •— övergångsföreskrifter av innebörd att pensionsanstalten för

den, som innehaft befattningen den 1 januari 1920, skall, även utan framställning

av huvudmannen, i förekommande fall bestämma retroaktiv tillämpning

av pensionsreglementet för den tid, befattningshavaren tidigare innehaft befattning,

som med avseende å tjänstgöringens art och omfattning varit sådan,

att den kunnat förenas med pensionsrätt enligt anstaltens reglemente, om detsamma

då varit gällande. Härigenom hava huvudmännen ålagts i vissa fall

betydande retroaktivavgifter. Dessa avgifter hava också blivit synnerligen

växlande för olika företag. Då slakterierna, såsom framgår av bestämmelserna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

3

i nyssnämnda förordning, icke äga något inflytande på tillsättande och entledigande

av besiktningsmän, hava de nämligen ej heller haft möjlighet att inverka

på retroaktivavgifternas storlek, vilka variera med hänsyn till befattningshavarnas

ålder och föregående tjänstgöring. En uppfattning angående olikheterna

härvidlag mellan olika företag torde erhållas av lämnade uppgifter beträffande

vissa slakterier, vilka uppgifter äro fogade såsom bilaga härvid (bil.

1). Av uppgifterna framgår, att retroaktivavgiften i ett fall gått upp till den

avsevärda summan av över 18,000 kronor.

Till ytterligare belysande av de egendomligheter i vissa avseenden, som ifrågavarande

bestämmelser medfört, må vidare framhållas, att — enligt vad som

framgår av härvid fogade bilagor (2-—4) — ett företag påförts även avgifter,

som belöpt å en tidigare innehavare av företaget samt att, sedan företaget

på tillrådan av pensionsanstaltens direktör hos Ivungl. Maj: t sökt befrielse

från nämnda avgifter, Ivungl. Maj: t på hemställan av pensionsanstalten förklarat

framställningen icke föranleda någon åtgärd. Sedan företaget övertagits

av en tredje innehavare, har medicinalstyrelsen godkänt denna överlåtelse endast

under förutsättning att den nya innehavaren iklädde sig ansvar för erläggande

av samtliga huvudmannen påvilande avgifter för pensionering av besiktningsmannen

vid slakteriet, sålunda även de avgifter, som belöpt å de båda

föregående innehavarna.

Då pensionsanstalten tidigare emellertid torde hava saknat möjlighet att mot

företagens medgivande lagligen indriva vederbörliga avgifter, synas bestämmelserna

i många fall hittills icke hava kommit i tillämpning. Det torde vara

med hänsyn^ härtill, som medicinalstyrelsen uppställt nyssnämnda villkor för

godkännande av överlåtelsen av ett slakteri. Liknande överlåtelser lära emellertid

i andra fall hava förekommit utan att dylikt villkor för godkännande

stipulerats. Någon enhetlig tillämpning härvidlag synes sålunda icke hava

ägt rum.

Emellertid har genom kungörelse den 23 september 1926 vidtagits sådan ändring

av § 7 i förenämnda förordning angående exportslakterier m. m. att medicinalstyrelsen

må förordna, att slakteriinrättning ej vidare skall stå under

offentlig kontroll, därest innehavaren icke erlägger huvudmannen påvilande

avgifter för besiktningsmannens pensionering. Inrättningen skulle sålunda, om

den icke mäktar erlägga en betydande retroaktivavgift —- måhända delvis belöpande

på föregående innehavare av företaget -— kunna förvägras sill existens.

Nu angivna förhållanden visa enligt vår mening, att gällande bestämmelser

på förevarande område icke äro tillfredsställande. Behovet och lämpligheten

av en obligatorisk pensionsrätt för ifrågavarande befattningshavare kan emellertid

efter vår uppfattning, åtminstone under nuvarande förhållanden, över

huvud sättas i fråga. Såsom vidare utvecklas i en samtidigt avgiven motion

rörande grunderna för ersättning åt besiktningsmännen torde nämligen dessa

befattningar i allmänhet hava karaktären av bisysslor. Innehavarna av befattningarna

äro ofta samtidigt innehavare av bataljons-, distriktsveterinärs- eller

kommunala veterinärbefattningar o. s. v., och beträffande så gott som samtliga

torde gälla, att de utöva enskild veterinärpraktik i större eller mindre omfattning.

Att för dylika bisysslor medgiva pensionsrätt •— och därtill obligatorisk

pensionsrätt — i en av staten upprättad pensionsanstalt synes icke vara

riktigt eller lämpligt. Att de slakterier, som hava den minsta omsättningen,

få bära särskild kostnad för besiktningsmannens pensionering, synes i varje

fall orimligt. Däremot synes det vara klart, att i det fåtal fall, där befattningen

verkligen utgör befattningshavarens huvudsakliga arbete, det bör till
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banlcoutslcottets utlåtande Nr SI.

Utskottet.

komma företagets innehavare att bidraga till lians pensionering. En sådan

pensionering torde, med hänsyn till att företagen stå under offentlig kontroll

och att pensioneringen ej åsamkar det allmänna utgifter, kunna äga rum i

pensionsans tälten.

Enligt vår uppfattning synas sålunda de nuvarande bestämmelserna om pensionering

av besiktningsmännen böra upphävas och ersättas med bestämmelser,

som ej ålägga men medgiva företagen rätt att -—• efter reglering av befattningarna

enligt pensionsreglementets allmänna bestämmelser därom — erhålla

delaktighet för desamma i pensionsanstalten. Vid sådant förhållande torde

delaktighet komma att sökas endast i de fall, där företaget är av sådan omfattning,

att besiktningsmannens arbete därstädes utgör hans huvudsakliga sysselsättning,

och där sålunda företagets villighet att bidraga till befattningshavarens

pensionering torde bliva ett villkor för att kunna erhålla en kvalificerad

innehavare av befattningen.»

I fråga om de åberopade bilagorna får utskottet hänvisa till motionen nr 120

i första kammaren.

Över ifrågavarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtanden av medicinalstyrelsen samt styrelsen för statens pensions anstalt.

Nämnda utlåtanden äro såsom bilagor fogade härvid.

Av vad i ärendet förekommit framgår, att delaktighet i statens pensionsanstalt

för besiktningsmän vid under offentlig kontroll ställda slakterier av

statsmakterna avsetts att göras obligatorisk. Detta har emellertid från början

icke i författning kommit till annat uttryck, än att i övergångsbestämmelserna

till kap. V av anstaltens reglemente den 31 december 1919 (nr 878) föreskrivits,

att anstalten skulle, även utan framställning av huvudmannen, enligt

§ 6 bestämma den tidpunkt, från vilken reglementet skulle anses hava varit

gällande för den, som innehade befattningen vid reglementets ikraftträdande.

Med stöd av denna bestämmelse samt av vad som uttalats under förarbetena

till statsmakternas beslut i ämnet har emellertid pensionsanstalten vid tillämpning

av reglementets föreskrifter utgått från att obligatorisk delaktighet

förelegat. Först genom beslut av Kung]. Maj:t den 23 september 1926 (kungörelse

nr 439) har tydlig författningsbestämmelse angående delaktigheten

utfärdats, dock icke genom ändring av pensionsanstaltens reglemente utan

genom tillägg till § 5 i förordningen den 10 oktober 1913 (nr 241) angående

exportslakterier samt andra enskilda, under offentlig kontroll ställda slakteriinrättningar.

Samtidigt med utfärdande av sistnämnda författningsbestämmelse

har ock genom ändring av § 7 i berörda förordning stadgats, att medicinalstyrelsen,

därest slakteriinrättnings innehavare oaktat av styrelsen gjord

anmaning underlåter utbetala huvudmannen påvilande avgifter för besiktningsmannens

pensionering, må meddela varning och, om rättelse likväl ej vinnes,

förordna att slakteriinrättningen ej vidare skall stå under offentlig kontroll.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

5

Av utredningen framgår vidare, att i samband med beslut om ifrågavarande

befattningshavares pensionsrätt stadgats obligatorisk retroaktiv tillämpning

av pensionsreglementet för besiktningsman, som vid reglementets ikraftträdande

innehade sin befattning. Härvidlag har emellertid genom kungörelse

den 23 september 1926 (nr 440) vidtagits sådan ändring, att, i fall där

befattningshavaren enligt § 9 mom. 2 andra stycket av reglementet gjort framställning

om befrielse från löneavdrag för tid, varunder han icke varit anställd

i huvudmannens tjänst, den tidpunkt från vilken reglementet skall anses hava

varit gällande må bestämmas tidigast till dagen för tillträdet av befattningen

hos huvudmannen. Härigenom har vid tjänstårsberäkningen borteliminerats

den tid, vederbörande befattningshavare före reglementets ikraftträdande antingen

varit anställd såsom besiktningsman hos annan innehavare av slakteriinrättning

eller innehaft annan befattning, som kunnat förenas med pensionsrätt

i anstalten. Kvar står emellertid föreskrift om retroaktiv tillämpning av

reglementet för den tid, befattningshavaren före ikraftträdandet varit anställd

hos samme huvudman.

Motionärerna hava nu -—- under framhållande av de olägenheter ifrågavarande

pensionsbestämmelser, särskilt med avseende å retroaktiv tillämpning av

reglementet, enligt motionärernas förmenande medfört för slakteriföretagen —

ifrågasatt att den obligatoriska pensionsrätten skulle upphöra och delaktighet

i anstalten göras beroende av framställning från vederbörande huvudman.

Enligt utskottets mening torde det icke kunna förnekas, att pensionsförhållandena

för ifrågavarande befattningshavare icke i allo blivit fullt tillfredsställande

ordnade. Vad angår frågan om obligatorisk eller frivillig pensionsrätt

har utskottet likväl — med hänsyn till de i pensionsanstaltens bilagda yttrande

angivna skäl, som år 1919 föranlett statsmakternas beslut på denna

punkt, samt i betraktande av att medicinalstyrelsen nu bestämt motsatt sig

ett upphävande av den obligatoriska delaktigheten — ansett sig icke böra

understödja motionärernas förslag att pensionsrätten skulle göras beroende av

huvudmännens initiativ. Av medicinalstyrelsens yttrande med därvid fogad

bilaga framgår emellertid, att vissa besiktningsmän tillika innehava distriktsveterinärsbefattning.

Dessa befattningshavare äro även i sistnämnda egenskap

obligatoriskt delaktiga i pensionsanstalten. Pensionsunderlaget för distriktsveterinär

är i reglementet fastställt till 3,500 kronor, under det att sådant

underlag för besiktningsman bestämmes av pensionsanstalten enligt reglementets

allmänna grunder beträffande tjänstepensionsunderlag (§ 23). Huvudregeln

är därvid, att underlaget utgör % av avlöningen. Beträffande förening

av två enligt reglementet pensionsberättigade befattningar gäller, att, om pensionsunderlagen

tillsammans överstiga 6,000 kronor, de skola nedsättas i sådant

förhållande att deras summa blir nämnda belopp. Om man — såsom på grund

av medicinalstyrelsens yttrande torde vara berättigat — utgår från att vardera

av ifrågavarande befattningar normalt förutsättes taga sin innehavares

väsentliga tid och arbetskraft i anspråk och att pensionsunderlaget fastställts

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

med hänsyn härtill, måste tydligen, trots berörda bestämmelse rörande maximibeloppet

av pensionerna, i förevarande fall en viss dubbelpensionering anses

förekomma. Då detta knappast kan betraktas såsom lämpligt, lärer det kunna

ifrågasättas, huruvida åt besiktningsman, som i egenskap av distriktsveterinär

är delägare i pensionsanstalten, dessutom bör medgivas delaktighet för besiktningsmanstjänsten,

eller åtminstone huruvida ej i dylika fall någon begränsning

av pensionsbeloppet för sistnämnda tjänst, utöver vad som kan följa av

nyss återgivna stadgande rörande pensionernas maximibelopp, må böra åvägabringas.

Ett närmare övervägande på denna punkt synes böra äga rum i samband

med den utredning, varom utskottet i det följande hemställer. Utskottet

vill i detta sammanhang erinra, att enligt det förslag rörande bland annat

delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa dövstumpräster, som av Kungl.

Maj:t framlagts för innevarande års riksdag och av utskottet i annat utlåtande

(nr 30) denna dag tillstyrkts, pensionsrätt skulle tillkomma allenast dövstumpräst,

för vilken befattningen utgör uteslutande eller huvudsaklig sysselsättning.

Vad härefter angår frågan om retroaktiv tillämpning av pensionsreglementet

för ifrågavarande befattningshavare, vill det på grund av vad som anförts i

motionerna och i medicinalstyrelsens yttrande synas, som om bestämmelserna

i detta avseende, även efter den genom förberörda kungörelse den 23 september

1926 (nr 440) vidtagna modifikationen, äro av den beskaffenhet, att ytterligare

lättnad för företagen skäligen torde böra medgivas. Utskottet har för sin

del intet att erinra mot att, på sätt medicinalstyrelsen tillstyrkt, den tidpunkt,

från vilken reglementet skall anses hava varit för vederbörande befattningshavare

gällande, bestämmes till tidigast den 1 januari 1920. Det torde emellertid

böra ankomma på Kungl. Maj:t att låta verkställa erforderlig utredning

i denna fråga och därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan föranleda. Med avseende å vad medicinalstyrelsen yttrat angående

återbetalning till huvudmän och befattningshavare av redan guldna retroaktivavgifter

vill utskottet framhålla, att det icke synes böra förmenas de huvudmän

och befattningshavare, som så önska, att vidkännas avgifter för retroaktiv

tillämpning av pensionsbestämmelserna i vidsträcktare mån än vad som

må komma att såsom regel stadgas.

Utskottet vill slutligen hava uttalat, att enligt dess mening sådan ändring

i pensionsanstaltens reglemente synes böra komma till stånd, att i själva reglementet

gives klart uttryck för vad som stadgats eller må komma att stadgas rörande

delaktighet för ifrågavarande befattningshavare.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 120

och II: 168, må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning rörande jämkningar,

i huvudsaklig överensstämmelse med vad här ovan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 31.

7

angivits, av gällande bestämmelser rörande pensionering av

besiktningsmän vid under offentlig kontroll ställda slakterier

samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

må föranleda.

Stockholm den 24 mars 1927.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Närvarande: se anteckning vid utlåtandet nr 30.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Kung!.

Medicinalstyrelsen.

Till Riksdagens bankoutskott.

I ämbetsskrivelse från Kungl. Socialdepartementet den 11 februari 1927 har

Kungl. Maj: t anbefallt Medicinalstyrelsen att senast den 25 februari 1927 till

riksdagens bankoutskott avgiva yttrande över tvenne inom riksdagen väckta

motioner (första kammaren nr 120 och andra kammaren nr 168) om ändrade

bestämmelser rörande pensionering av besiktningsmän vid under offentlig

kontroll ställda slakterier. Till fullgörande härav får Styrelsen anföra följande:

Uti motiveringen till motionerna hava motionärerna framhållit det enligt

deras mening oriktiga däri, att besiktningsmännens vid exportslakterierna delaktighet

uti statens pensionsanstalt gjorts obligatorisk och icke beroende av

huvudmannens, d. v. s. i detta fall slakteriinnehavarens önskan. Såsom skäl

för ett ordnande av besiktningsmännens pensionering på detta senare sätt, d. v. s.

på frivillighetens väg, framhålles att besiktningsmansbefattningarna »i allmänhet

torde hava karaktären av bisysslor». Med anledning av detta uttalande

tillåter sig Styrelsen överlämna bifogade redogörelse för av besiktningsmännen

jämte tjänsten vid slakteri för närvarande innehavda befattningar. I vårt land

finnas nu 26 exportslakterier. Av redogörelsen framgår att vid 11 av dessa besiktningsmannen

icke innehar annan tjänst. Vid 9 slakterier innehar besiktningsmannen

tjänst som besiktningsman vid köttbesiktningsbyrå. Vid 1 slakteri

innehaves besiktningsmanstjänsten av militärveterinär och vid 3 slakterier

av distriktsveterinärer. Slutligen finnas 2 slakterier, varest besiktningsmannen

jämte slakteritjänsten innehar tjänst som distriktsveterinär och besiktningsman

vid köttbesiktningsbyrå. Nu är att märka att besiktningsmamstjänsterna vid

köttbesiktningsbyråerna äro tjänster med i regel obetydlig, men på bestämda

tider infallande tjänstgöring (3—9 timmar per vecka). I 2 av de 3 fall, då

tjänstgöringen uppgår till så lång tid som 10 timmar per vecka eller däröver,

är köttbesiktningsbyrån förlagd till slakteriet, så att tjänstgöringstiden å byrån

delvis sammanfaller med den å slakteriet. I fråga om samtliga nu nämnda 20

slakterier, varest besiktningsmannen icke har någon annan tjänst eller varest

han jämte slakteritjänsten endast innehar tjänst vid köttbesiktningsbyrå, torde

således tvivel icke kunna råda därom, att besiktningsmanstjänsten vid slakteriet

är att anse såsom den anställde veterinärens huvudsakliga sysselsättning.

Återstå således 6 slakterier av 26, beträffande vilka det torde kunna förefalla

ovisst, huruvida besiktningsmanstjänsten bör anses såsom huvud- eller

bisyssla. Vid ett av dessa 6 slakterier innehade besiktningsmannen till en början

ingen annan tjänst men erhöll efter någon tid och innehar fortfarande en militärveterinärtjänst.

Enligt vad som under hand meddelats Styrelsen, är denna

militärtjänst förenad med jämförelsevis ringa tjänstgöring och under sådana

förhållanden att densamma icke anses nämnvärt inkräkta på tjänstgöringen

vid slakteriet, vilken icke heller i detta fall kan anses som bisyssla. Vidkommande

de återstående 5 besiktningsmän, vilka samtidigt äro innehavare av distriktsveterinärtjänst,

torde det vara förenat med svårighet att avgöra, vilken
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutsleotteis utlåtande Nr dl
-

9

derå av tjänsterna, som skall anses som huvudsyssla och vilken som skall vara

bisyssla. Riktigast torde det nog vara, att de båda tjänsterna anses som likvärdiga

i detta hänseende. Såsom framgår av vad som nu anförts torde vederhäftigheten

uti det av motionärerna gjorda uttalandet att »besiktningsmansbefattningarna

i allmänhet torde hava karaktären av bisysslor» böra åtminstone starkt

ifragasättas. Allt sedan Medicinalstyrelsen vid 1914 års ingång övertog det närmaste

ansvaret för den statliga kontrollen över exportslakterierna, har Styrelsen

också — i den mån icke särskilda skäl i något enstaka fall påkallat undantag

härifrån — eftersträvat att till besiktningsmän förvärva veterinärer, vilka

icke innehava annan tjänst eller utöva annan verksamhet, som kan verka hindrande

för ett noggrant fullgörande av besiktningsmanstjänsten. Ihågkommas

måste härvidlag att besiktningsmannen är skyldig personligen närvara å exportslakteriet

under hela den tid, då slaktarbetet försiggår därstädes. Då distriktsveterinär

äger skyldighet att på kallelse av djurägare biträda denne

med husdjurssjukvård, torde härav följa, att förenandet av distrikts- och besiktningsmanstjänst

vid slakteri icke kan anses önskvärt och i regel icke

heller bör medgivas. Styrelsen har vid tillsättandet av ledigförklarade besiktningsmanst

jänster handlat i överensstämmelse härmed. Av de 5 besiktningsmän,

vilka samtidigt äro distriktsveterinärer, innehade två sitt besiktningsmansförordnande

redan vid 1914 ars början, d. v. s. då slakterierna ställdes under

statskontroll. Två av de övriga voro ensamma sökande till respektive tjänst,

och den femte innehar besiktningsmansförordnande tillsvidare intill dess befattningen

(efter ledigförklaring) besattes med ordinarie innehavare. Den

omständigheten, att 5 besiktningsmän vid exportslakterier samtidigt för närvarande

innehava distriktsveterinärtjänst, får enligt Styrelsens mening icke

utgöra anledning att betrakta besiktningsmanstjänsterna såsom bisysslor.

Skall en god kontroll kunna upprätthållas vid exportslakterierna i syfte att

dessa fortfarande, må tillförsäkras de förmåner, vilka de för närvarande åtnjuta

tack vare just. den. välorganiserade kontrollen, då böra också ansträngningar

göras för. att i möjligaste män göra besiktningsmanstjänsterna till självständiga

befattningar med sadana avlönings- och Övriga anställningsförmåner,

att till dessa tjänster kunna i konkurrens med andra veterinära befattningar

såsom sökande lockas för ändamålet väl utbildade, dugliga och plikttrogna veterinärer.

Den omständigheten att besiktningsmanstjänsterna vid exportslakterierna

alltsedan år 1920 obligatoriskt varit anslutna till statens pensionsanstalt

har också bland dessa tjänsters innehavare utgjort en mycket högt uppskattad

förmån, vars borttagande Styrelsen anser sig böra på det enträgnaste

avråda.

Det i motionerna framlagda förslaget att göra besiktningsmanstjänsternas

delaktighet i pensionsanstalten frivillig, d. v. s. beroende på därom gjord framställning

av huvudmannen (slakteriinnehavaren) skulle helt säkert komma

att resultera i att ingen besiktningsmanstjänst bleve förenad med pension.

I. den mån Styrelsen tror sig kunna bedöma förhållandet torde bland slakteriinnehavarna

icke råda något mera allmänt missnöje med gäldandet av de

årliga pensionsavgifterna. Annorlunda är däremot förhållandet med de retroaktivavgifter,

vilka slakteriinnehavaren på grund av övergångsbestämmelserna

i § 59 första stycket av pensionsanstaltens reglemente har att erlägga för pensionering

av. besiktningsman, som vid 1920 års ingång innehade besiktningsmanstjänst

vid slakteriet. Med stöd av dessa bestämmelser har pensionsanstalten

alagt exportslakteriema att för besiktningsmannens pensionering erlägga

retroaktiva avgifter, som i flera fall uppgingo till mycket betydande belopp.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutslcottets utlåtande Nr 81.

En ytterligare olägenhet med dessa avgifter var den, att de drabbade de olika

slakteriföretagen högst olika, utan att några enhetliga grunder därvid voro

tillfinnandes. Avgifternas storlek var nämligen beroende endast på den vid

1920 års ingång anställde besiktningsmannens ålder och den tid, varunder han

förut varit anställd som besiktningsman vid respektive slakteri. Redan från

början av de nya pensionsbestämmelsemas tillämpning rådde därför bland

slakteriinnehavarna starkt missnöje med ifrågavarande retroaktivavgifter, vilka

man på de flesta håll helt enkelt vägrade att betala. Pensionsanstalten sökte

då Medicinalstyrelsens medverkan för att förmå slakteriinnehavarna att erlägga

retroaktivavgifterna. Med anledning härav framlade Styrelsen år 1923

ett förslag att de då under statskontroll ställda slakterierna skulle frivilligt

åtaga sig att gemensamt erlägga samtliga slakterier påvilande retroaktivavgifter,

varvid varje slakteri skulle erlägga så stor del av den samlade summan

retroaktivavgifter, som svarade mot antalet å slakteriet under visst föregående

år slaktade djur. Förslaget, som byggde på anslutning från samtliga slakterier,

vann emellertid icke framgång.

I samråd med pensionsanstalten gjordes från Styrelsens sida ytterligare

försök att indriva de föreskrivna pensionsavgifterna på så sätt, att Styrelsen

i några fall såsom villkor för överlåtelse av statskontrollerat slakteri på ny

innehavare uppställde fordran på att den nya, innehavaren iklädde sig ansvar

för pensionsavgifternas erläggande. Sedan emellertid Styrelsen genom ett meddelande

under hand från Kungl. Jordbruksdepartementet erhållit kännedom

om att utsikter funnes för vidtagande av åtgärder i syfte att bringa besiktningsmännens

pensionsfråga i ett gynnsammare läge, avstod Styrelsen från

det nyssnämnda förfarandet att sammankoppla pensionsavgifternas indrivande

med frågan om överlåtelse av exportslakteri. Genom kungörelsen den 23

september 1926 (nr 440) har Kungl. Maj: t vidtagit sådan ändring i pensionsanstaltens

reglemente, att retroaktivavgifterna må beräknas tidigast från

och med den dag, då besiktningsmannen tillträtt befattning hos huvudmannen.

Även efter genomförandet av den sålunda vidtagna ändringen råder dock

allt fortfarande bland slakteriinnehavarna starkt missnöje med föreskriften om

att retroaktivavgifterna skola utgå. Medicinalstyrelsen har för sin del hittills

vågat hysa förhoppning om att statsmakterna, skulle kunna lyckas finna någon

utväg för att vid genomförandet av besiktningsmännens pensionering från och

med 1920 års ingång möjlighet skulle beredas för de äldre besiktningsmännen

att bliva delaktiga i pensionsanstalten även för tid före 1920, varunder

de tjänstgjort som besiktningsmän. Såsom saken numera utvecklat sig torde

detta önskemål likväl visa sig omöjligt att realisera. Det torde med andra ord

bliva nödvändigt att vid bestämmandet av den tidpunkt, från vilken besiktningsmännen

skola anses delaktiga i pensionsanstalten, utgå ifrån att denna

tidpunkt icke må sättas tidigare än från och med 1 januari 1920. En dylik

bestämmelse torde icke komma att medföra mera avsevärd minskning i den utgående

pensionen för mer än tvenne besiktningsmän, vilkas ekonomiska ställning

lär vara god. Därest en dylik ändring kommer till stånd, torde därvid

också böra föreskrivas, att de slakteriinnehavare och besiktningsmän, vilka

redan erlagt dem påvilande retroaktivavgifter, må äga rätt återbekomma dessa

avgifter.

Under åberopande av ovanstående får Medicinalstyrelsen hemställa, att utskottet

behagade i sitt utlåtande över nämnda motioner föreslå riksdagen att

i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla dels om sådan ändring i reglementet för

statens pensionsanstalt, att den tidpunkt, från och med vilken nämnda regie
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

11

mente skall anses hava varit gällande för besiktningsman vid under offentlig

kontroll ställt slakteri, må bestämmas tidigast till den 1 januari 1920, samt

dels, därest dylik ändring kommer till stånd, om föreskrift därom, att slakteriinnehavare

och besiktningsman, som redan erlagt dem enligt nu gällande bestämmelser

påvilande retroaktivavgifter, må äga rätt återbekomma dessa avgifter.

Stockholm den 16 februari 1927.

B. BUHKE.

Hj. Hansson.

/ M. Forsman.

Bilaga till medicinalstyrelsens utlåtande.

Redogörelse för tjänster, vilka av besiktningsmän vid exportslakteri innehavas

jämte besiktningsmanstjänsten (redogörelsen avser förhållandena sådana

de äro för Medicinalstyrelsen kända den 15 februari 1927).

Nr 51 Kalmar.

» 52 Tomelilla.

» 53 Sävsjö.

» 55 Trälleborg.

» 56 Halmstad.

» 57 Falkenberg.

.» 60 Ystad.

» 61 Ängelholm.

» 62 Varberg.

Distriktsveterinär. Innehade besiktningsmansförordnande

redan vid ingången av år 1914.

Besiktningsmanstjänsten icke besatt med ordinarie innehavare

(icke ledigförklarad). Uppehälles av distriktsveterinären

på platsen. Denne även förordnad som besiktningsman

å köttbesiktningsbyrå med 91/2 timmars

tjänstgöring per vecka.

Besiktningsman vid köttbesiktningsbyrå. 10 tim. tjänstgöring

per vecka. Tjänstgöringen å byrån (belägen vid

slakteriet) delvis sammanfallande med tjänstgöringen å

slakteriet.

Besiktningsman vid köttbesiktningsbyrå med 3 timmars

tjänstgöring per vecka. (Vid av besiktningsmannen för

lantbruksstyrelsens räkning företagna resor i och för konsultation

ang. nötkreaturstuberkulos bestrides besiktningsmanstjänsten

av särskild vikarie. Detta ibland förekommande

uppdrag är sålunda numera ingen verklig tjänst.)

Besiktningsman vid köttbesiktningsbyrå med 6 timmars

tjänstgöring per vecka.

Distriktsveterinär. Innehade besiktningsmanstjänsten redan

vid ingången av år 1914.

» 64 Landskrona.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Nr 65 Eslöv.

» 67 Ås to ii>.

» 68 Äsperöd.

» 69 Hässleholm.

» 70 Uddevalla.

» 72 Hörby.

» 73 Askeröd.

» 75 Värnamo.

» 76 Borlänge.

» 78 Visby.

» 79 Stenstorp.

» 80 Kristianstad.

» 81 Skara.

» 82 Alvesta.

» 83 Kävlinge.

» 84 Nyköping.

Besiktningsman vid köttbesiktningsbyrå med 6 timmars

tjänstgöring per vecka.

Besiktningsman vid köttbesiktningsbyrå med 2 timmars

tjänstgöring per vecka.

Besiktningsman vid köttbesiktningsbyrå med 17 timmars

tjänstgöring per vecka samt därmed förenad tjänst som

stadsveterinär.

Besiktningsman vid köttbesiktningsbyrå med 3 timmars

tjänstgöring per vecka.

Distriktsveterinär. Ensam sökande till besiktningsmanstjänsten.

Köttbesiktningsbyrå med 4 timmars tjänstgöring

i veckan.

Besiktningsman vid köttbesiktningsbyrå med tjänstgöring

cirka 3 timmar i veckan.

Har efter förordnandet som besiktningsman erhållit militärveterinärtjänst

med sådana tjänstgöringsförhållanden,

att densamma icke anses nämnvärt inkräkta på tjänstgöringen

vid slakteriet, vilken måste anses såsom huvudtjänst

och icke som bisyssla.

Distriktsveterinär. Ensam sökande till besiktningsmanstjänsten.

Besiktningsman vid köttbesiktningsbyrå, belägen å slakteriet

och med tjänstgöringen (cirka 13 timmar i veckan)

delvis sammanfallande med tjänstgöringen å slakteriet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statens

Pensionsanstalt.

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

13

Till Riksdagens bankoutskott.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 februari 1927 bär statens pensionsanstalt

anbefallts att avgiva och till riksdagens bankoutskott senast den 25

februari 1927 överlämna av utskottet begärt yttrande över två inom riksdagens

kamrar väckta, lika lydande motioner (n:ris 120/1 och 168/11), vari

hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla om utredning

och förslag rörande omläggning av nuvarande bestämmelser om pensionering

av besiktningsmän vid under offentlig kontroll ställda slakterier i

huvudsaklig överensstämmelse med den uppfattning, som i motionerna uttalats.

Med anledning härav får pensionsanstalten anföra följande.

I det sakkunnigbetänkande den 11 februari 1919, som ligger till grund för

gällande reglemente för pensionsanstalten, anföres beträffande ifrågavarande

besiktningsmän (sid. 107) bland annat, att genom kungl. kungörelse den 10

oktober 1913 vore bestämmelser givna angående dessa besiktningsmäns kompetens,

till- och avsättning samt löneförmåner. Enligt dessa bestämmelser tilloch

avsattes besiktningsmännen av medicinalstyrelsen, som jämväl bestämde

den minimiavlöning, de skulle uppbära av slakteriet. De intoge alltså en egendomlig

dubbelställning, i det de avlönades av ett enskilt företag, men tilloch

avsattes av statsmyndighet. Då det givetvis vore av stor betydelse för

denna kårs ändamålsenliga rekrytering, att dess pensionsfråga ordnades, hade

de sakkunnige medtagit densamma, ehuru den icke vore anställd i kommuns

tjänst. ■—- Enligt § 5 av anstaltens reglemente skulle det bero på huvudmannens

framställning, om dessa befattningar skulle förenas med pensionsrätt.

Men då det tydligen icke vore lämpligt att göra dessa befattningshavares pensionsrätt

beroende av huvudmännens villighet att uppfylla därför fordrade

villkor, borde det åläggas dem skyldighet att gorå sådan framställning.

Det framgår således härav, att det varit avsett, att dessa befattningshavare

skulle vara skyldiga att tillhöra pensionsanstalten, och att det ansetts, att

anslutningen till anstalten måste, för att över huvud taget komma till stånd,

göras obligatorisk. Det torde likaledes framgå, att befattningarna få anses

reglerade genom ovannämnda författning och medicinalstyrelsens fastställande

av avlöningarna. Den skyldighet för huvudmännen att anmäla befattningshavarna

till pensionsrätt, som enligt de sakkunniges uttalande borde stadgas,

har dock i reglementet ej kommit till uttryck på annat sätt, än att i övergångsstadgandena

till kap. V föreskrivits, att pensionsanstalten skall, även utan

framställning av huvudmannen, enligt § 6 bestämma den tidpunkt, från vilken

reglementet skall anses hava varit gällande för den, som innehar befattningen

den 1 januari 1920, och att det för detta ändamål skall åligga huvudman

att ofördröjligen för pensionsanstalten anmäla de innehavare av sådan

befattning, vilka vid nämnda tid funnos hos huvudmannen anställda.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutslcottets utlåtande Nr 31.

Den ofullständighet i föreskrifterna, som sålunda möjligen förelegat, är i

allt fall numera avhjälpt. Grenom kungörelse den 23 september 1926 (nr 439)

angående ändrad lydelse av ovannämnda kungörelse den 10 oktober 1913 har

föreskrivits, att besiktningsman, som vid ingången av år 1920 innehade eller

som efter nämnda tidpunkt erhållit förordnande såsom ordinarie besiktningsman,

är skyldig tillhöra statens pensionsanstalt enligt för samma anstalt gällande

reglemente, och att dylik befattning skall anses hava undergått sådan

reglering, som enligt anstaltens reglemente erfordras för dess tillämplighet,

ävensom att slakteriinrättningens innehavare skall anses såsom befattningshavarens

huvudman med de åligganden, som enligt reglementet tillkomma

sådan.

Samtidigt har genom kungörelse nr 440 den ändring vidtagits i ovannämnda

övergångsstadganden, att det föreskrivits, att den tidpunkt, från vilken

reglementet skall anses hava varit gällande för den, som innehaft befattningen

den 1 januari 1920, skall under viss förutsättning bestämmas tidigast till

dagen för tillträdet av befattningen hos huvudmannen.

Genom ändringen av 1913 års förordning har således pensionsanstaltens

uppfattning av reglementets innebörd konfirmerats; och genom ändringen av

nyssnämnda övergångsstadganden har den obillighet avlägsnats, som skulle

kunna anses ligga däri, att huvudman nödgas betala engångsavgift för tid,

varunder han ej haft befattningshavaren hos sig anställd.

Då således helt nyligen uttryckligen stadgats skyldighet för ifrågavarande

befattningshavare att tillhöra pensionsanstalten, kan det visserligen synas

mindre tillrådligt att, enligt motionärernas önskan, redan nu verkställa en

utredning i syfte att göra anslutningen till pensionsanstalten frivillig. Med

hänsyn till vad av motionärerna anförts, anser sig anstalten dock ej böra avstyrka

bifall till deras hemställan.

Stockholm den 25 februari 1927.

AND. LINDSTEDT.

Olof Olsson.

Carl Widström.

^E. S. Heurlin.

Stockholm 1927. Kungl. Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri-A.-B.

276120

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.