Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om sänkning av pensionsåldern för befattningshavare vid statens järnvägar.

1927-04-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1927:35, Utlåtande, i anledning av väckt motion om sänkning av pensionsåldern för befattningshavare vid statens järnvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1927 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om sänkning av pensionsåldern

för befattningshavare vid statens järnvägar.

I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande handläggning

hänvisad motion, nr 20, har herr Höglund hemställt, »att riksdagen

måtte besluta skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om utredning och

förslag i syfte att åstadkomma en sänkning av pensionsåldern för vid statens

järnvägar anställda befattningshavare samt för riksdagen snarast framlägga

de förslag, vartill en dylik utredning kan giva anledning».

I fråga om de skäl, motionären åberopat till stöd för sitt förslag, tillåter

sig utskottet att hänvisa till motionen.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

yttrande av järnvägsstyrelsen. I sitt i ämnet avgivna, den 25 februari

1927 dagtecknade utlåtande, vilket finnes fogat härvid, har styrelsen åberopat

ett den 13 november 1922 av styrelsen till Kungl. Maj:t avgivet utlåtande

över särskilda av styrelserna för svenska järnvägsmannaförbundet och Sveriges

lokomotivmannaförbund samt av Sveriges järnvägars banmästareförening

gjorda framställningar om sänkning av pensionsåldern för befattningshavare

i vissa lönegrader vid statens järnvägar. Jämväl sistnämnda utlåtande

finnes fogat härvid.

Gällande pensionsbestämmelser för befattningshavare vid statens järnvägar

återfinnas i den pensionslag, som genom beslut av 1920 års riksdag antogs

för samtliga de s. k. kommunikationsverken — d. v. s. postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk — och vilken lag trädde

i kraft den 1 juli 1920. Förslag till gemensamma pensionsbestämmelser för

tjänstemän vid nämnda verk hade uppgjorts av kommunikationsverkens

lönekommitté, som därvid, i syfte att åvägabringa största möjliga likformighet,

såväl i fråga om pensionsålder som i övrigt vidtagit vissa jämkningar i

de föreskrifter, vilka dittills i pensionshänseende varit gällande för varje särskilt

verks personal. Riksdagens beslut i ämnet fattades i huvudsaklig överensstämmelse

med kommitténs berörda förslag.

Utskottet vill erinra, att frågan om sänkning av pensionsåldern — från 65

till 63 år — för en viss grupp av befattningshavare vid statens järnvägar,

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 saml. 23 höft. (Nr 35.)

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

nämligen förrådspersonalen, på grund av motion var föremål för prövning

av 1924 års riksdag. I enlighet med bankoutskottets hemställan (utlåtande

nr 12) blev motionen av riksdagen avslagen. Såsom skäl för utskottets ståndpunkt

i frågan åberopades, bland annat, dels att spörsmålet om pensionsåldern

för ifrågavarande befattningshavare så nyligen som år 1920 varit föremål

för statsmakternas prövning, dels att ändring i de för samtliga kommunikationsverk

gällande pensionsbestämmelserna icke syntes böra vidtagas

beträffande en viss grupp av befattningshavare utan att hänsyn toges till den

verkan, en dylik ändring kunde erhålla i fråga om pensionsförhållandena för

övriga befattningshavare å vilka bestämmelserna ägde tillämpning.

Den nu föreliggande motionen syftar väsentligen längre än det år 1924

väckta förslaget, nämligen till en generell sänkning av pensionsåldern till 60

år för flertalet av statens järnvägars befattningshavare och till ännu lägre

levnadsålder för en del befattningshavargrupper, i fråga om vilka redan nu

gäller en lägre pensionsålder.

Utskottet delar den uppfattning, som från järnvägsstyrelsens sida kommit

till uttryck i de bilagda utlåtandena, och har på grund härav ansett sig böra

avstyrka bifall till motionärens förslag. Utskottet vill ock, i anslutning till

vad som uttalades vid behandlingen av förberörda motion år 1924, till stöd

för sin ståndpunkt framhålla, att en generell sänkning av pensionsåldern för

befattningshavare vid statens järnvägar givetvis skulle vara ägnad att inverka

på frågan om pensionsåldern för befattningshavare vid de övriga verk,

å vilka 1920 års pensionslag för kommunikationsverken äger tillämpning.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 20 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 april 1927.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Dalberg,

Abrahamsson, P. A. Larsson och Bodin;

från andra kammaren: herrar Borggren, Winkler, Bäcklund, Wikström, Höglund,

Molander, Heiding och Thore.

Reservation

av herrar Bäcklund och Höglund.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

3

KUNGL. JÄRNVÄGSSTYRELSEN

Till Riksdagens Bankoutskott.

Genom ämbetsskrivelse den 11 innevarande februari har Järnvägsstyrelsen

anbefallts att avgiva och till Eder överlämna utlåtande över en inom andra

kammaren väckt motion nr 20 angående sänkning av pensionsåldern för befattningshavare

vid statens järnvägar; och får Styrelsen i anledning härav

anföra följande.

Den ifrågavarande motionen överensstämmer såväl i syfte som motivering

i allt väsentligt med särskilda av styrelserna för Svenska Järnvägsmannaförbundet

och Sveriges lokomotivmannaförbund samt av Sveriges järnvägars

banmästareförening under år 1922 hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar

om vidtagande av åtgärder för att den i 1920 års pensionslag stadgade pensionsåldern,

då tjänsteman tillhörande 1—6 (nuvarande 5—12) lönegraderna

har skyldighet att från tjänsten avgå, måtte sänkas och fastställas till 58

levnadsår för lokomotivförare samt 60 levnadsår för övriga omförmälda lönegrader

tillhörande tjänstemän.

över dessa framställningar, avgav Järnvägsstyrelsen den 13 november 1922

i avskrift bifogade utlåtande, däri Styrelsen på anförda skäl hemställde, att

ifrågavarande framställningar icke måtte föranleda till någon Kungl. Maj:ts

åtgärd.

Såsom av utlåtandet framgår, hade Styrelsen i ärendet infordrat och till

Kungl. Maj:t överlämnat yttranden från samtliga distriktsförvaltningar; och

hade dessa enstämmigt uttalat sig emot de ifrågasatta förändringarna i avseende

å pensionsåldern.

Då i motionen icke anförts några nya skäl för vidtagande av berörda förändringar

och motionären ej heller försökt att gendriva de av Styrelsen i ovannämnda

utlåtande anförda omständigheter, som talade för bibehållande av

nuvarande bestämmelser i förevarande avseende, anser sig Styrelsen höra.

under åberopande av utlåtandet, vidhålla sin ståndpunkt i frågan.

Emellertid skulle kunna erinras att sedan den tidpunkt, då Styrelsens utlåtande

avgavs, sådana förändrade förhållanden inträtt, som kunde anföras som

stöd för de av motionären påyrkade åtgärderna. Styrelsen syftar härvid på

den omständigheten, att på senare tiden gjort sig gällande vissa svårigheter

att erhålla fullt kvalificerad personal till växlingstjänsten. För denna tjänstegren,

som kräver synnerligen stor rörlighet och påpasslighet, måste i regeln

de yngre och kraftigare tjänstemännen tagas i anspråk. Men enär på grund

av trafikminskningen efter högkonjunkturen all nyrekrytering av personal

varit praktiskt taget inställd under de senaste åtta åren, har medelåldern för

de i växlingstjänsten deltagande tjänstemännen automatiskt blivit år från år

högre ända till dess, att nyssnämnda svårigheter börjat yppa sig. Detta förhållande,

som påtagligen icke har sin orsak i alltför hög pensionsålder hos de

tjänstegrupper, varom här är fråga, utan måste betraktas såsom en kristidsföreteelse

av övergående natur och avtagande i den mån rekryteringen åter

kommer i gång, har emellertid givit Styrelsen anledning att undersöka, huruvida

omförmälda svårigheter skulle kunna avlägsnas genom en sänkning av

pensionsåldern till 60 år för stationskarlar, trafikbiträden och stationsförmän.

Denna undersökning har dock givit vid handen, att det tillskott av yngre krafter,

som härigenom skulle vinnas, är alltför obetydligt för att nämnvärt på
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

verka det ovan anförda förhållandet. Då härtill kommer, att, såsom Styrelsen

i sitt förenämnda utlåtande påvisat, ett förhållande, som måste antagas vara

övergående, icke bör föranleda till ändring av en lagbestämmelse, avsedd att

vara av bestående natur, och dessutom en sänkning av pensionsåldern för

ovannämnda tjänstekategorier med all säkerhet skulle från det håll, där en

dylik förändring i allmänhet beträffande de lägre tjänstemännen påyrkas,

tagas till intäkt för motsvarande åtgärder även för de tjänstegrupper, inom

vilka svårigheter av ovan angivna art icke i någon högre grad gjort sig gällande,

har Styrelsen funnit de ovan anförda förhållandena icke föranleda Styrelsen

att ändra sin uppfattning i den föreliggande frågan.

Styrelsen vill i detta sammanhang ytterligare understryka vad Styrelsen i

sitt förra utlåtande anfört rörande de möjligheter Styrelsen har att med tilllämpning

av stadgandena i pensionslagen rörande förtidspensionering avskeda

befattningshavare, som icke blott på grund av sjukdom utan även till följd av

nedsatt arbetsförmåga icke kunna behörigen sköta sin befattning. Styrelsen

har också, såsom i utlåtandet även framhållits, i avsevärd omfattning utnyttjat

den möjlighet, som pensionslagen erbjuder att utgallra mindre tjänsteduglig

personal; och undersökes alltjämt vad som ytterligare kan göras i dylik

riktning. Givetvis bör man härvid enligt Styrelsens mening icke gå alltför

bryskt till väga, men å andra sidan kan Styrelsen icke underlåta att såsom

sin åsikt framhålla, att man förfar mindre hårt-om man före pensionsålderns

inträde avskedar en tjänsteman, som på grund av sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga

endast kan utföra mindervärdigt arbete än om man, såsom nu ifrågasatts,

skulle, genom sänkning av pensionsåldern till 60 år, över en bank avskeda

befattningshavare, av vilka många, oaktat de uppnått denna ålder,

kunna på ett fullt tillfredsställande sätt utföra sina sysslor.

Styrelsen är alltså alltjämt förvissad om att man, även med bibehållande

av nuvarande pensionsålder, kan åtminstone beträffande de tjänstegrupper,

som i motionen åsyftas, i stort sett vid statens järnvägar förfoga över eu

tjänsteduglig personal, om också under de närmaste åren framåt vissa svårigheter

härvidlag gorå sig gällande; och får Styrelsen alltså avstyrka åtgärder

i den av motionären angivna riktning.

Stockholm den 25 februari 1927.

Georg lacobi.

Kungl. Järnvägsstyrelsen

AXEL GRANIIOLM.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

5

Till Konungen.

Bilaga till järnvägsstyrelsens utlåtande.

Genom särskilda remisser den 13 mars och den 12 juni 1922 har Eders

Kung]. Maj:t anbefallt Järnvägsstyrelsen att avgiva utlåtande över dels Svens

„ Järnvägsmannaförbundets och Sveriges Lokomotivmannaförbunds framställning

den 8 mars 1922 om sänkning av pensionsåldern för ordinarie tjänstemän

vid statens järnvägar, tillhörande 1—6 lönegraderna, dels ock Sveriges

järnvägars banmästareförenings framställning den 13 juni 1922 i enahanda

syfte, i vad angår banavdelningens tjänstemän.

Därjämte har Eders Kungl. Maj:t den 29 mars 1922 till Styrelsen överlämnat

en den 26 mars 1922 dagtecknad, till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

ställd skrivelse, vari Svenska Järnvägsmannaförbundets

avdelning nr 129 i Falköping uttalat sin anslutning till förstnämnda framställning

av den 8 mars 1922.

Till besvarande av ifrågavarande remisser får Styrelsen, med återställande

av remisshandlingarna, anföra följande.

Beträffande pensionsåldern inom de tjänstegrupper, som avses i nu förevarande

framställningar, far Styrelsen hänvisa till den åldersförteckning, som

finnes bifogad lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk.

Av nämnda förteckning framgår, att pensionsåldern för de stora obefordrade

personalgrupperna, trafikavdelningens tågpersonal samt vissa förmansbefattningar

vid denna avdelning samt banavdelningen i regeln är 63 år; att för

befattningshavare vid förrådsavdelningen samt vissa förmansbefattningar vid

maskinavdelningen pensionsåldern är 65 år; samt att för maskinavdelningens

tågpersonal pensionsåldern är 60 år.

De sålunda gällande grunderna för pensionsåldern äro i stort sett desamma,

som fastställdes genom lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för

tjänstemän vid statens järnvägar. Enligt vad riksdagshandlingarna för nämnda

år utvisa, var frågan om pensionsåldern för statens järnvägars personal

föremål för särskild uppmärksamhet från statsmakternas sida, då nämligen

redan vid denna tid ansträngningar gjordes från personalens sida att bibehålla

den låga pensionsålder, som före nämnda tid var gällande. Vid sådant förhållande

och då vid frågans behandling noga beaktats järnvägstjänstens säregna

natur och därav betingat behov av jämförelsevis tidigt inträdande pensionering

av järnvägsmän i allmänhet, vilket framgår därav att pensionsåldern

för nu ifrågavarande befattningshavare sattes betydligt lägre än för övriga

statstjänare, kan naturligen något vidare avseende icke fästas vid de

av sökandena anförda uttalanden, som hänföra sig till tiden före tillkomsten

av 1910 års pensionslag. Vad angår själva sakfrågan, är det av

naturliga skäl en vansklig sak att rätt avpassa pensionsåldern för störa personalgrupper,

framför allt med hänsyn därtill att hälsa och arbetsförmåga vid

mera framskriden ålder är så olika hos olika individer. Den erfarenhet, som

sedan mer än tio år tillbaka vunnits rörande tillämpningen av nu gällande

föreskrifter rörande pensionsålder för ifrågavarande personal, ger emellertid

enligt Järnvägsstyrelsens bestämda uppfattning icke stöd för det nu framförda

kravet på sänkning av pensionsåldern. Det är nämligen att märka, att enligt

såväl 1910 års som 1920 års pensionslag befogenhet lämnas Järnvägsstyrelsen

att före pensionsålderns inträde entlediga befattningshavare, som icke blott

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

på grund av sjukdom utan även till följd av nedsatt arbetsförmåga icke kunna

behörigen sköta sin befattning. Styrelsen har, särskilt under senare åren, i

avsevärd omfattning begagnat sig av denna sin rätt att i förtid avskeda mindre

tjänsteduglig personal; och anser sig Styrelsen kunna påstå att genom de åtgärder,

som Styrelsen företagit i dylik riktning, numera endast undantagsvis

förekomma sådana missförhållanden, som av sökandena framhållits i fråga

om avlastning av ålderstigna befattningshavares arbetsbörda genom andra

tjänstemän. Frånsett att enligt Styrelsens mening en pensionsålder av 60 år

för exempelvis stationskarlar och banvakter är orimligt låg — ett förhållande,

som framstår så mycket tydligare vid en jämförelse med vad som härvidlag

gäller i Danmark, där pensionsåldern för samtliga statsbanetjänstemän är 70

år — skulle dessutom en dylik sänkning förorsaka statsverket högst betydliga

kostnader, vilka mångdubbelt skulle överväga de av sökandena påvisade besparingar

i avlöningshänseende, som kunde vinnas genom äldre befattningshavares

ersättande med yngre sådana.

Det ovan sagda gäller frågan, sedd från statens järnvägars synpunkt, men

Styrelsen anser sig jämväl böra sätta i fråga, huruvida den ifrågasatta reformen

är förenlig med samtliga befattningshavares intresse. Att densamma

gynnar de yngre och framför allt de icke ordinarie tjänstemännen är uppenbart,

men huruvida densamma är till fromma för de äldre befattningshavarna,

därom anser Styrelsen att berättigade tvivelsmål kunna hysas särskilt i

betraktande av de icke sällan förekommande ansökningarna från befattningshavare

att få kvarstå i tjänst efter inträdd pensionsålder.

Det förefaller Styrelsen som om det huvudsakliga motivet för den åsyftade

förändringen vore det av sökandena sist anförda, nämligen önskvärdheten

av att genom tidigare avgång av befattningshavare medelst pensionering

kunna motverka avskedande av icke ordinarie personal. Styrelsen

finner detta antagande bestyrkas därav att krav i dylik riktning från personalorganisationernas

sida framställts i samband med klagomålen över personalens

avskedande.

I avseende härå vill Styrelsen såsom sin mening uttala, att ett dylikt från

nuvarande krisförhållanden hämtat motiv icke lärer kunna godkännas, då

det gäller en sådan fråga som bestämmande av pensionsålder, därvid verkningarna

av ett eventuellt beslut äro av bestående natur.

På grund av det ovan anförda får Styrelsen hemställa, att förevarande

framställningar icke måtte föranleda till någon Eders Kung!. Maj:ts åtgärd.

Av samtliga distriktsförvaltningar infordrade utlåtanden i ärendet bifogas

i avskrifter.

Vid handläggning av detta ärende hava närvarit, förutom undertecknade,

jämväl överdirektören Virgin samt byråcheferna Kjellin, Åberg, Svensson,

Tausen och tjf. byråchefen Lindblad.

Stockholm den 13 november 1922.

Underdånigst

AXEL GRANHOLM.

Georg Iacobi.

CENTRALTRYCKERIET. STOCKHOLM 1927

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.