Sök i Ratio Lex

Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. Innan utskottet ingår på de framställningar, som i detta utlåtande avses, har utskottet ansett sig böra fästa uppmärksamheten på ett förhållande, som synes vara av vikt för behandlingen av vissa pensionsärenden.

1927-04-22 · 131 sidor, varav 127 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 127 av 131 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1927:36, Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. Innan utskottet ingår på de framställningar, som i detta utlåtande avses, har utskottet ansett sig böra fästa uppmärksamheten på ett förhållande, som synes vara av vikt för behandlingen av vissa pensionsärenden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1927 kl. .> e. in.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande eif te huvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.

Innan utskottet ingår på de framställningar, som i detta utlåtande avses,

har utskottet ansett sig böra fästa uppmärksamheten på ett förhållande, som

synes vara av vikt för behandlingen av vissa pensionsärenden.

Med hänsyn till behovet av en ingående utredning rörande de omständigheter,

som i de särskilda fallen äro av beskaffenhet att påverka frågor om

beviljande av pension eller därmed jämförligt understöd, måste det — såsom

oek upprepade gånger tidigare av utskottet framhållits — anses vara önskvärt,

att framställningar om dylik förmån i den utsträckning, som lämpligen

kan ske, efter föregången prövning av vederbörande myndigheter föreläggas

riksdagen genom proposition av Kungl. Maj:t. Det har visat sig,

att i åtskilliga fall, där framställning om pension tidigare och nu underställts

riksdagen genom motion, omständigheterna varit sådana, att frågan

enligt utskottets mening lämpligen bort i första hand bringas inför Kungl.

Maj:ts prövning. I varje fall synes det vara uppenbart, att statsmyndigheter

ävensom statliga befattningshavare, vilka i sådan egenskap hava att

taga ställning till begäran om pension eller understöd, därom böra i vederbörlig

ordning hos Kungl. Maj:t eller annan myndighet göra den framställning,

som de anse påkallad. Enligt vad som framgår av handlingar, vilka

varit för utskottet tillgängliga, har ett dylikt förfaringssätt icke alltid iakttagits.

Sålunda har det upprepade gånger förekommit, att chef för eller

befattningshavare vid ett under central myndighet hörande lokalorgan, i

stället för att till den centrala myndigheten ingå med hemställan om åtgärd

för pension eller understöd åt underlydande befattningshavare, hänvänt sig

till riksdagsman på orten med begäran om frågans framläggande motionsvis.

Det har även i ett särskilt fall, som på grund av motion kommit

under utskottets prövning, inträffat att, sedan ansökning hos centralt ämbetsverk

gjorts i fråga om viss ersättning av statsmedel och ämbetsverket

funnit sig på anförda skäl förhindrat att vidtaga åtgärd för beredande av

sådan ersättning, verket låtit underrätta vederbörande sökande, att därest

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 sand. 2''t höft. fNr 36.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskotteis utlåtande Nr 36.

Ang. pension

från statens

pensionsan■stalt

åt f. d.

barnmorskan

Matilda

Kajander.

genom motion i riksdagen förslag skulle framkomma i ersättningsfrågan,

ämbetsverket skulle sakna anledning att ej ställa sig välvilligt till ett dylikt

förslag. Ett förfaringssätt av den art, som här angivits, synes utskottet

vara mindre lämpligt.

Med vad nu anförts har utskottet velat framhålla angelägenheten av att

ärenden, om vilka här är fråga, före riksdagsbehandlingen underkastas den

noggranna beredning, som ur flera synpunkter måste anses vara önskvärd.

Utskottet övergår härefter till behandling av de i utlåtandet avsedda framställningarna.

A. Civila pensions väsende.

l:o.

I en till riksdagen den 4 februari 1927 avlåten proposition nr 90 har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels medgiva, att f. d. barnmorskan i Nedertorneå kommun Matilda

Kajander, född Lugnet, må från och med den 1 januari 1927 under sin

återstående livstid från statens pensionsanstalt erhålla en årlig pension till

sådant belopp, att densamma jämte till henne utgående pension från nämnda

kommun motsvarar vad hon skulle hava ägt i pension uppbära från anstalten,

därest hon under år 1920 erhållit distriktsbarnmorsketjänst och därvid

befriats från erläggande av engångsavgift till anstalten;

dels besluta, att å pensionen från pensionsanstalten icke må utgå annan

tilläggsförmån än dyrtidstillägg;

dels ock medgiva, att dyrtidstillägg må beräknas å sammanlagda pensionsbeloppet

men av statsmedel bestridas allenast vad som av det sålunda beräknade

dyrtidstillägget belöper på den från pensionsanstalten utgående delen

av nämnda pensionsbelopp.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Barnmorskan Kajander är född den 26 juli 1861. Efter år 1883 i Hälsingfors

avlagd barnmorskeexamen samt år 1884 erhållen behörighet att här

i riket innehava barnmorsketjänst blev hon från och med den 1 januari

1885 fast anställd såsom barnmorska i Nedertorneå kommun av Norrbottens

län. Denna befattning innehade hon till den 15 september 1899, då hon på

grund av ingånget äktenskap avsade sig densamma. Sedan hon blivit änka,

erhöll hon från och med den 1 april 1909 ånyo anställning som barnmorska

i samma kommuns tjänst och kvarstod i denna befattning till den 1 april

1921, då hon på grund av uppsägning från kommunens sida nödgades lämna

tjänsten. Hennes tjänstetid uppgick då till sammanlagt närmare 27 år.

Även under tiden mellan de båda anställningsperioderna har hon emellanåt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 3

vid förefallande behov stått till tjänst inom kommunen med biträde vid

förlossningar.

Beträffande omständigheterna i samband med Kajanders entledigande från

barnmorsketjänsten har i propositionen meddelats följande:

Anledningen till att Kajander år 1921 uppsades från sin tjänst synes

närmast vara att söka i missförstånd vid ledigförklarandet av de nyinrättade

distriktsbarnmorskebefattningarna i orten. Före genomförandet av den år

1919 beslutade organisationen med distriktsbarnmorskor hade barnmorskegöromålen

i Nedertorneå kommuns fastlandsområde handhafts av allenast en

barnmorska, men vid sagda organisations ikraftträdande delades nämnda

område i två distrikt. Enligt ett av medicinalstyrelsen den 16 mars 1920

utfärdat cirkulär borde vid tillsättande första gången av distriktsbarnmorsketjänst

uppmärksammas, att förutvarande kommunalt anställda barnmorskor,

i den män det författningsenligt läte sig göra, placerades såsom distriktsbarnmorskor,

helst å samma ort där de förut haft sin verksamhet. Barnmorskestyrelsen

i länet har förklarat, att den ansett, att Kajander på grund

av detta cirkulär skulle hava varit företrädesberättigad till erhållande av

barnmorsketjänsten i ett av distrikten i Nedertorneå kommun, därest hon

anmält sig såsom sökande till endera av befattningarna. Härför hade likväl

erfordrats medicinalstyrelsens tillstånd för Kajander att efter uppnådda 55

år kvarstå i tjänst såsom barnmorska. Ingendera tjänsten söktes emellertid

av Kajander. Av handlingarna framgår, att barnmorskestyrelsen före tjänsternas

ledigförklarande låtit under hand efterhöra, huruvida Kajander med

kommunen ingått skriftligt avtal angående barnmorskeanställningen, och att

styrelsen därvid bibragts den uppfattningen, att Kajander, som hade kontrakt

med tre månaders uppsägningstid, redan blivit av kommunen uppsagd.

Senare visade det sig likväl, att så ej varit förhållandet. Sedan emellertid

barnmorskestyrelsen förordnat om distriktsbarnmorsketjänsternas uppehållande

från och med den 1 januari 1921, uppsade kommunen Kajander från hennes

tjänst från och med den 1 april samma år.

Själv synes Kajander hava haft den uppfattningen, att hon på grund av

sin ålder ej vore berättigad att söka och erhålla distriktsbarnmorsketjänst

men att hon däremot ägde bibehålla den kommunala barnmorsketjänsten, så

länge hon kunde bestrida de därmed förenade göromålen.

Efter entledigandet anhöll Kajander hos kommunen att komma i åtnjutande

av pension. Kommunalnämnden hemställde med anledning härav hos

kommunalfullmäktige om beviljande av ett årligt pensionsbelopp av 500

kronor, men vid ärendets behandling inom fullmäktige avslogos såväl Kajanders

framställning som kommunalnämndens förslag. Beslutet var emellertid

icke enhälligt. Senare under år 1921 beviljade emellertid kommunen en

årlig pension åt Kajander till belopp av 300 kronor.

Styrelsen för statens pensionsanstalt har i avgivet utlåtande meddelat, att

därest Kajander sökt och erhållit anställning såsom distriktsbarnmorska från

den kungjorda tillträdestiden den 1 oktober 1920, hon skulle befunnits bex‘ättigad

att mot en engångsavgift av 2,317 kronor erhålla hel pension å

1,000 kronor vid avsked senast vid uppnådda 60 levnadsår, samt att, om hon

begärt befrielse från engångsavgiften, pensionen likväl skulle hava uppgått

till 814 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

utskottet. Med hänsyn till de i detta ärende åberopade särskilda omständigheterna

har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

2:o.

Ang. familje- I en till riksdagen avlåten, den 18 februari 1927 dagtecknad proposition

IMoITk^O nr 125 har KunS!- Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

n. Troengs av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, under punkten

änka och barn.. 7;Q1 föreslagit riksdagen medgiva, att den omständigheten, att lektorn vid

tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna Klas Olav Napoleon

Troeng avlidit innan kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 350) angående ändrat

namn av statens pensionsanstalt för statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl. samt angående reglemente för statens pensionsanstalt trätt

i kraft, icke må utgöra hinder för hans änka Signe Hedvig Gustava Troeng,

född Andersson, samt makarnas barn att från och med den 1 juli 1926

komma i åtnjutande av familjepension enligt bestämmelserna i nämnda reglemente.

Sedan lektorn Troeng avlidit den 30 juni 1926 och hans efterlämnade änka

hos Kungl. Maj:t gjort framställning om pension, har styrelsen för statens

pensionsanstalt hemställt om avlåtande av förslag i ämnet till riksdagen och

därvid anfört följande:

Uti § 1 mom. 1 och § 6 av reglementet för lärarnas vid elementarläroverken

nya änke- och pupillkassa den 8 december 1911 (nr 155), sådana dessa

stadganden lyda enligt kungörelsen den 4 september 1916 (nr 381), upptagas

lektorer vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro,

Borås och Härnösand, men det är tvivelaktigt, om termen teknisk elementarskola

kan tillämpas på de numera tillkomna tekniska gymnasierna och tekniska

fackskolorna. Dock synes det otvivelaktigt hava varit avsett, att lektorer

vid sådana läroanstalter borde tillhöra berörda kassa. I kungörelsen

den 18 december 1918 (nr 1108) angående villkor och bestämmelser för åtnjutande

av de i gällande stater för tekniska fackskolan i Västerås, den tekniska

elementarskolan och det tekniska gymnasiet i Örebro samt den tekniska

elementarskolan, den tekniska fackskolan och det tekniska gymnasiet

i Malmö upptagna avlöningsförmåner har stadgats, att befattningshavare

skall vara skyldig underkasta sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda

1 I fråga om övriga punkter av propositionen nr 125, se beträffande punkterna 1, 3,

5—6, 8 och 10 utlåtande nr 36, punkterna 97, 99, 101—102, 104 och 106 samt beträffande

punkterna 2, 4 och 9 utlåtande nr 38, punkterna 43—45.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

5

stadgade rörande elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa. Delaktighet

i kassan är således förutsatt även för lektorer vid tekniska gymnasier och

fackskolor. Detta framgår även av riksdagens skrivelse nr 407/1918 (sid.

8, 9, 11 och 26). För den sedermera tillkomna fackskolan för maskinindustri

i Eskilstuna skola, enligt gällande lönestat, föreskrifterna i nyssnämnda kungörelse

likaledes vara gällande.

Direktionen över lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa

har i utlåtanden den 8 november 1919, den 10 juli 1922 och den 13

mars 1925 föreslagit reglementets komplettering med uttrycklig föreskrift

dels om delaktighet för bland andra lektorer vid tekniska fackskolor och

dels om delaktighetsbelopp för dessa befattningshavare såsom för lektorer vid

tekniska elementarskolor.

Oaktat bristen på sådan föreskrift hava pensionsavgifter inbetalts för avlidne

lektor Troeng för tiden 1 december 1925—30 juni 1926.

Genom kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 350) angående ändrat namn av

statens pensionsanstalt för statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl. samt angående reglemente för statens pensionsanstalt har kassan från

och med den 1 juli 1926 indragits till statens pensionsanstalt, varjämte uti

§ 89 b) uti berörda reglemente stadgats uttrycklig delaktighet för ifrågavarande

lektorer.

Då Troeng avlidit, innan de nya bestämmelserna trätt i kraft, har pensionsanstalten

funnit sig förhindrad att tilldela hans efterlevande någon pension,

oaktat de, på ovan angivna grunder, realiter synas därtill berättigade.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Av utredningen i ärendet framgår, att lektor Troengs efterlevande, därest utskottet.

han avlidit först den 1 juli 1926, otvivelaktigt skulle hava varit berättigade

till familjepension från statens pensionsanstalt. På grund härav och då i

förevarande fall, trots bristen på tydliga föreskrifter, pensionsavgifter blivit

erlagda, finner utskottet billigheten kräva, att pension beredes Troengs änka

och barn i enlighet med vad Kungl. Maj:t föreslagit.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

3:o.

I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1927 dagtecknad proposition Antt- tutäggenr

155 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag plira''lärarlnav

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit van Tina

riksdagen medgiva, att förra lärarinnan vid högre elementarskolan i Lund

för flickor Selma Kristina (Tina) Elisabet Björck må, utan hinder därav

att hon icke uppfyller alla för erhållande av tilläggspension enligt kungörelsen

den 31 december 1917 (nr 965) angående tilläggpension åt vissa

lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna stadgade villkor,

kunna för tid efter utgången av år 1926 komma i åtnjutande av tilläggs
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

pension, beräknad enligt grunder, som angivas i berörda kungörelse samt

i kungörelsen den 18 november 1921 (nr 702) angående ändring i vissa delar

av förstnämnda kungörelse.

Beträffande utredningen i ärendet anhåller utskottet att få hänvisa till

åberopade statsrådsprotokollet.

Utskottet. Utskottet vill erinra, att riksdagen under de senaste åren i åtskilliga fall

beviljat tilläggspensioner åt förutvarande lärarinnor vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter, att utgå efter enahanda grunder som de här föreslagna.

Med hänsyn härtill får utskottet, som icke har något att erinra

mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

4:o.

Ang. I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1927 dagtecknad proposition

pension åt nr igp har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

^Nyström.1 av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att den omständigheten, att Kurt Fredrik Nyström före den

1 juli 1926 uppnått 21 års ålder, icke må utgöra hinder för honom att från

och med nämnda dag, så länge han är varaktigt oförmögen till arbete, från

statens pensionsanstalt åtnjuta den pension, som eljest skulle hava tillkommit

honom enligt § 32 i det för pensionsanstalten gällande reglementet.

Ifrågavarande ärende avser rätt till pension för framlidne lektorn vid

högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm Johan Fredrik Nyströms den

9 augusti 1904 födde son Kurt Fredrik Nyström.

Enligt § 18 i reglementet för lärarnas vid elementarläroverken nya änkeoch

pupillkassa den 8 december 1911 (nr 155) skulle barn efter delägare i

nämnda kassa vara berättigade till pension intill uppnådda tjuguett års ålder.

Son eller ogift dotter, som av sinnes- eller lcroppssjukdom eller ock av särskilt

lyte vore oförmögen till arbete, kunde dock i saknad av annan tillgång,

efter direktionens prövning, även efter fyllda tjuguett år tilldelas

understöd till högst halva beloppet av moderns pension, så länge vederbörligen

styrktes, att understödstagarens sjuklighet och oförmögenhet till arbete samt

saknaden av annan tillgång fortfore.

Från och med den 1 juli 1926 har nämnda kassa uppgått i statens pensionsanstalt.

Enligt § 89 i reglementet för denna pensionsanstalt (se kungörelsen

den 18 juni 1926, nr 350) skola de rättigheter och skyldigheter,

som med avseende på familjepensioneringen stadgas i kap. I, III och IX av

reglementet, tillkomma, bland andra, ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk.

I § 32 av nämnda reglemente stadgas, bland annat, att därest barn,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 7

som har rätt till familjepension, vid uppnående av 21 års ålder befinnes

vara varaktigt oförmöget till arbete, det bibehåller rätt till pension, så länge

oförmögenheten till arbete fortfar.

Förmyndaren för Kurt Fredrik Nyström har hos Kungl. Maj:t hemställt

om utverkande av pension åt denne och därvid anfört huvudsakligen följande:

Nyström lider av sviterna av barnförlamning och kan ej utan hjälp och

endast med stor svårighet förflyttas från rum till rum, och är han sålunda

i behov av ständig vård och tillsyn. Den höggradiga nervositet, varav

han lider, har nödvändiggjort vistelse å Långbro sjukhus vid tvenne olika

tillfällen, och nu senast har han varit sängliggande sex månader.

Kurt Nyström har från faderns död och till dess han den 9 augusti 1925

uppnådde 21 års ålder åtnjutit pension med 450 kronor om året jämte dyrtidstillägg

från lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa.

På grund av hans fullständiga oförmåga att sig själv försörja gjordes framställning

till direktionen för lärarnas vid elementarläroverken nya änkeoch

pupillkassa om fortsatt understöd, vilket emellertid av styrelsen för

statens pensionsanstalt avslogs den 25 september 1926, enär Nyström icke

ansåges vara i saknad av tillgång.

Kurt Nyströms tillgångar utgöras emellertid endast av 11,954 kronor 64

öre, därav 1,300 kronor i möbler, delvis utgörande medel, som skänkts till

hans uppfostran av vänner m. fl. till fadern, men ej använts för ändamålet

utan uppsparats. Lektor Nyströms husföreståndarinna har efter faderns

död ägnat hans son en god omvårdnad, förutan vilken säkerligen största

delen av den nu befintliga tillgången skulle ha varit förbrukad.

Då lektor Nyström var lektor i statens tjänst ända till sin död år 1918

och då han därjämte innehaft många förtroendeuppdrag, bland annat såsom

vice ordförande i civilkommissionen från dess tillkomst år 1908 till år 1915

samt som vice ordförande i lärarlönenämnden åren 1912 — 1917 m. m., samt

då det är för en till arbete fullkomligt oförmögen person, vilken är i behov

av vård, omöjligt att uppehålla sig på avkastningen av det befintliga kapitalet,

är en fortsatt pension av högsta behovet påkallad, och vågar jag

därför hemställa, att Kungl. Maj:t ville belijärta denna framställning om

hjälp åt sonen till en mångårig och högt förtjänt statstjänsteman.

Vid ansökningen fogat läkarintyg utvisade, att Nyström på grund av

kronisk nervsjukdom vore absolut oförmögen att med eget arbete sig själv

försörja.

Styrelsen för statens yensionsanstalt har i avgivet utlåtande, efter eu

redogörelse för i ämnet gällande författningsbestämmelser, anfört, att därest

Nyström uppnått 21 års ålder efter den 1 juli 1926, då änke- och pupillkassan

inordnades i statens pensionsanstalt, han otvivelaktigt hade kunnat

få behålla sin pension även efter 21 års ålder, samt vidare yttrat följande:

Då Kurt Fredrik Nyström emellertid uppnådde 21 års ålder redan den 9

augusti 1925, är detta stadgande ej här tillämpligt. Skulle det av Kungl.

Maj:t och riksdagen medgivas honom att det oaktat erhålla sjukpension

enligt nämnda stadgande, torde dock sådant kunna medföra svåröverskådliga

konsekvenser. Retroaktiv verkan av reglementet i detta fall skulle

exempelvis kunna medföra, att den utsträckning av barns pensionsålder

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

från 18 till 21 år, som skedde vid folkskollärarnas änke- och pupillkassas

inordnande i statsanstalten den 1 januari 1920, skulle kunna åberopas såsom

stöd för ett anspråk på ytterligare pension åt dem, som före 1920 uppnått

18 men ej 21 års ålder.

I avgivet utlåtande har statskontoret anfört följande:

På grund av de alldeles särskilda omständigheter och de synnerligen ömmande

förhållanden, som i detta fall föreligga, håller statskontoret före, att

de av styrelsen för statens pensionsanstalt uttalade betänkligheterna mot

bifall till förevarande ansökning knappast kunna anses vara fullt befogade;

och statskontoret skulle därför för sin del vilja förorda, att riksdagens medgivande

måtte utverkas till att den omständigheten, att Nyström redan

före den 1 juli 1926 uppnått 21 års ålder, icke måtte utgöra hinder för

honom att från och med sistnämnda dag åtnjuta den pension, som eljest

skulle hava tillkommit honom enligt § 32 i reglementet för statens pensionsanstalt.

Departementschefen har för egen del anfört:

»Såsom styrelsen för statens pensionsanstalt framhållit, skulle Kurt Fredrik

Nyström, därest han fyllt 21 år först efter ingången av juli 1926, fått

bibehålla sin pension även för tiden därefter. I sitt yttrande i ärendet har

anstaltens styrelse framfört betänkligheter i fråga om de konsekvenser, som

kunde tänkas följa av ett bifall till den föreliggande ansökningen. Dessa

betänkligheter äro givetvis förtjänta av all uppmärksamhet, men det synes

mig dock, som om beträffande Kurt Fredrik Nyström föreligga alldeles särskilda

och i hög grad ömmande omständigheter, vilka göra att någon risk

för att ett bifall till framställningen skall medföra icke önskvärda konsekvenser

näppeligen förefaller att vara för handen i den grad, att det bör

avhålla från att i nu föreliggande fall söka utverka det understöd, som

måste anses skäligt och berättigat. Jag anser mig därför kunna tillstyrka,

att framställning om beredande av pension åt Kurt Fredrik Nyström göres

hos riksdagen.»

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att i detta ärende föreligga

sådana alldeles särskilda omständigheter, att ett bifall till det framlagda

förslaget icke synes behöva medföra konsekvenser av mera betänklig

art. På grund härav och då utskottet med hänsyn till nyssnämnda omständigheter

finner billigheten bjuda, att fortsatt understöd beredes Kurt

Fredrik Nyström, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl.

Maj:ts ifrågavarande framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

9

B. Militära p«usi©iisväsendet.

5:o.

I en den 28 januari 1927 till riksdagen avlåten proposition nr 62 har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, under punkten l:o

föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. underofficeren av 3:e graden vid

flottan Magnus Hugo Lindgren må från och med den 13 maj 1926 under

sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 900 kronor

för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen

den 15 juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring åt officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare vid armén och

marinen och utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring

för viss personal vid marinen.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag, som står i överensstämmelse med av riksdagen

tidigare i liknande fall tillämpade grunder, har icke givit utskottet anledning

till erinran, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

6:o.

I punkt 2:o av samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att f. d. underofficeren av 3:e graden vid flottan Erik Nikolaus

Peterson må från och med den 1 juli 1926 under sin återstående livstid

uppbära pensionsförbättring till belopp av 900 kronor för år räknat, att

åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 15 juni 1922

(nr 336) med grunder för pensionsförbättring åt officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare vid armén och marinen

och utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring

för viss personal vid marinen.

I fråga om utredningen i ärendet anhåller utskottet att få hänvisa till

propositionen.

Under hänvisning till av riksdagen tidigare i ett flertal liknande fall

meddelade beslut får utskottet, som icke funnit anledning till erinran

mot förevarande förslag, hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

Ang.

pensionsförbättring

åt f. d. ''

underofficeren

av 3:e graden

vid flottan

M. H.

Lindgren.

Utskottet.

Ang.

pensionsförbättring

åt f. d.

underofficeren

av 3:e graden

vid flottan

E. N.

Peterson.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Ang. pensionsförbättring

åt

vissa månadslånare

vid

flottans varv i

Karlskrona.

Utskottet.

7:o.

Kungl. Maj:t har i en till riksdagen avlåten, den 28 januari 1927 dagtecknad

proposition nr 63, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att envar av verkmästarna å månadslönarstat vid flottans

varv i Karlskrona Adolf Wilhelm Olsson, Axel Wilhelm Lundin, John

Christian Rehnström, Olof Hansson och Karl Gustav Edvard Grönlund må

från och med månaden näst efter den, varunder — efter uppnådda 55

levnadsår — avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid

uppbära årlig pensionsförbättring med 1,155 kronor 60 öre, att utgå från

anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal

vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.

Av handlingarna i förevarande ärenden inhämtas bland annat,

beträffande Olsson, att han, som är född den 5 januari 1871, varit anställd

såsom skeppsgosse och vid sjömanskåren under tiden 2 september 1885—

13 april 1899, antagits till daglönare den 19 april 1899 och till månadslönare

den 1 maj 1910 samt befordrats till mästare den 1 juli 1916 och till

verkmästare den 1 januari 1919;

beträffande Lundin, att han, som är född den 4 april 1872, varit anställd

såsom skeppsgosse och vid sjömanskåren under tiden 2 september 1887—

19 januari 1900, antagits till daglönare den 20 januari 1900 samt befordrats

till mästare den 31 januari 1902 och till verkmästare den 1 oktober 1914;

beträffande Rehnström, att han, som är född den 11 oktober 1871, varit

anställd såsom skeppsgosse och vid sjömanskåren under tiden 2 september

1887—12 augusti 1898, antagits till daglönare sistnämnda dag, befordrats

till mästare den 1 oktober 1913 och till verkmästare den 1 januari 1918;

beträffande Hansson, att han, som är född den 27 februari 1873, antagits

till daglönare den 16 maj 1893, befordrats till förman den 15 april 1903

och till verkmästare den 1 februari 1922; samt

beträffande Grönlund, att han, som är född den 8 april 1872, varit anställd

såsom daglönare under tiden 1 januari 1889 — 30 juni 1891 samt från den

16 september 1896, befordrats till mästare den 1 juli 1904 och till verkmästare

den 1 juli 1916.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall beviljat verkmästare

å månadslönarstat vid flottans varv i Karlskrona pensionsförbättring

efter samma grunder, som i propositionen föreslås. Under sådana förhållanden

har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till här ifrågavarande förslag

och hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av riksdagen

bifallas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

11

8:o.

I en den 22 februari 1927 till riksdagen avlåten proposition nr 129 har Ang.pensionsKungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsråds- ^,£%uurtar*i

protokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen med- k. g. h.

giva, att verkmästaren å månadslönarstat vid flottans varv i Stockholm be ?

Karl Gustaf Henrik Sjöberg må från och med månaden näst efter den,

varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid uppbära

årlig pensionsförbättring med 1,155 kronor 60 öre, att utgå från anslag,

som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal

vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sjöberg, som är född den 25

november 1871, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Stockholm

under tiden 22 juli 1893—28 augusti 1895 och från den 7 oktober

1897 samt att han befordrats till mästare den 1 januari 1899 och tillverkmästare

den 1 oktober 1907.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Vid granskning av Kungl. Maj:ts förslag, vilket står i överensstämmelse utskottet.

med tidigare beslut av riksdagen i likartade fall, har utskottet icke funnit

anledning till erinran mot detsamma, varför utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av

riksdagen bifallas.

9:o.

I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1927 dagtecknad proposition Ang. viss er.

nr 178 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten Holmgren.

l:o föreslagit riksdagen medgiva, att till Einar Axel David Holmgren må

— utan hinder därav att framställning om ersättning icke hlivit gjord

inom den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1927 från beväringsmanskapets invalidoch

pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna

för nämnda förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Holmgren fullgjort sin värnpliktstjänstgöring

vid Dalregementet under tiden 28 maj 10 oktober 1921;

att han någon dag före den 10 september 1921 under tjänstgöring a Romme
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

hed blivit häftigt förkyld, varför han den 11 i samma månad intagits på

regementets sjukstuga; att han omedelbart efter övningstidens slut den

10 oktober 1921 överförts till Falu lasarett, där han vårdats för ledgångsreumatism

till den 30 januari 1922; att han på grund av recidiverande

ledgångsreumatism sistnämnda dag förklarats till krigstjänst oduglig;

samt att han den 7 augusti 1925 undersökts av stadsläkaren i Säter C. W.

Stoije, som intygat, att Holmgren lede av kronisk artrit i synnerhet i

rygg och höger ben, sannolikt svit av ledgångsreumatism, och att hans

arbetsförmåga vore avsevärt nedsatt genom denna sjukdom.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande den 23 april 1926 meddelat,

att anstalten till prövning upptagit frågan om Holmgrens rätt till

ersättning, därest framställning därom gjorts inom föreskriven tid, och

därvid funnit, att det recidiv av ledgångsreumatism, som Holmgren ådragit

sig, skäligen kunde anses vara ådraget på grund av militärtjänstgöringen,

varför han sålunda skulle, under förutsättning att preskription icke förelåge,

vara berättigad till ersättning jämlikt förenämnda förordning den

18 juni 1909.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Utskottet. Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall meddelat

dispens från de i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgade preskriptionsbestämmelserna.

Såsom föredragande departementschefen framhållit,

har efter den år 1920 vidtagna utsträckningen av preskriptionstiden från

2 till 3 år dylik dispens i regel förekommit endast i sådana den äldre

preskriptionsbestämmelsen underkastade fall, i vilka ersättningsanspråket

likväl gjorts gällande inom den tid, som sedermera stadgats, eller 3 år.

Emellertid hava i vissa fall särskilda omständigheter ansetts böra föranleda

till dispens, oaktat även sistnämnda tidsgräns överskridits. Så har

varit fallet, då förhållandena synts giva vid handen, att särskild undersökning

enligt 11 § i berörda förordning bort äga rum men av vederbörande

militärbefäl underlåtits. I det fall, varom nu är fråga, synes anledning

hava förelegat till dylik undersökning. Med hänsyn härtill och

på grund av vad i övrigt i ärendet åberopats har utskottet ansett sig böra

biträda Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer sålunda,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

13

10 :o.

Under punkten 2:o av samma proposition nr 178 har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att till Erik Albin Olsson må — utan hinder

därav att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som

föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och

med den 1 januari 1927 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda

förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Olsson fullgjort sin värnpliktstjänstgöring

vid Livgardet till häst under tiden 16 mars—13 september

1921; att han kort efter inryckningen under kommendering såsom stallpost

ådragit sig hosta och lindrig förkylning, varför han den 13 april

inlagts på garnisonssjukhuset, där han kvarlegat till den 18 april; att det

under vistelsen å nämnda sjukhus påvisats ett hlåsljud på hjärtat, ehuru

det ej med säkerhet kunnat avgöras, om detta hlåsljud varit tillfälligt

eller symptom på verkligt hjärtfel; att Olsson efter återkomsten till regementet

insjuknat i difteri och i anledning härav den 22 april remitterats

till epidemisjukhuset, där han kvarlegat till den 11 maj, då han avpolleterats

till garnisonssjukhuset, varifrån han utskrivits den 14 därpå följande

juni; att det under hans vistelse å sistnämnda sjukhus enligt förda

anteckningar påvisats, att ett hlåsljud på hjärtat fortfarande hörts, dock

utan säkert objektivt underlag; att han den 7 juli samma år ånyo sänts

för observation till garnisonssjukhuset, där han kvarlegat till den 16 juli,

då han återkommit till regementet med det utlåtandet, att han bland annat

företett tecken på organiskt hjärtfel; samt att han i anledning härav

omedelbart överförts till icke vapenför och erhållit lindrig tjänstgöring

under återstående delen av sin värnpliktstid eller till och med den 13

därpå följande september.

I avgivet yttrande den 8 juni 1926 har riksförsäkringsanstalten meddelat,

att anstalten funnit, att Olsson skulle, därest framställning om ersättning

gjorts inom därför föreskriven tid, varit berättigad till ersättning

jämlikt förutnämnda förordning den 18 juni 1909.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till

propositionen.

Av skäl, som under nästföregående punkt angivits i fråga om där behandlat

ärende, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl.

Maj:ts föreliggande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts förevarande

framställning.

Ang. viss ersättning

till

E. A. Olsson.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Ang. viss

ersättning till

IT. G.

Nilsson.

Utskottet.

Ang. viss

ersättning

till C. G.

Eriksson.

11: o.

Kungl. Maj:t föreslår i punkten 3:o av förevarande proposition riksdagen

medgiva, att till Herman Gottfrid Nilsson må — utan hinder därav

att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives

i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och med

den 1 januari 1927 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning

kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nilsson, som under tiden 21

augusti—9 oktober 1914 varit inkallad till krigstjänstgöring vid Nynäs landstormskompani

och därvid tjänstgjort å förrådet därstädes, under nämnda

tid ådragit sig en inflammation i ögonen genom drag; att han för denna

sjukdom först behandlats av läkare på platsen samt därefter den 1 november

1914 inlagts på garnisonssjukhuset i Stockholm, där han kvarlegat

till den 11 december samma år; att han sedermera vårdats för ögonsjukdom

å S:t Eriks sjuk- och vårdhem i Stockholm under tiden 23 februari—

13 april 1915 samt vidare för samma sjukdom dels behandlats polikliniskt

under vissa tider av åren 1915—1917, dels ock vårdats å sjukavdelningen

vid Stockholms stads arbetsinrättning under vissa tider av åren 1920—1925.

Riksförsäkringsanstalten har i ett den 27 maj 1926 avgivet utlåtande

meddelat, bland annat, att anstalten till prövning upptagit frågan om

Nilssons rätt till ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909, under

förutsättning att framställning därom gjorts inom föreskriven tid, och

därvid funnit, att militärtjänstgöringen skäligen borde anses hava bidragit

till Nilssons ifrågavarande sjukdom, varför han, därest preskription ej

förelegat, skulle hava varit berättigad till ersättning jämlikt nämnda förordning.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Under hänvisning till vad utskottet yttrat under punkten 9:o i det föregående

får utskottet, som icke haft anledning till erinran mot Kungl.

Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

12 :o.

Uti punkten 4:o av berörda proposition nr 178 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att till Carl Gustaf Eriksson må — utan hinder

därav att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

15

som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och

med den 1 januari 1927 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda

förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson under sin militärtjänstgöring

vid Vaxholms grenadjärregemente den 20 april 1921 intagits

å regementets sjukhus för influensa, vilken sjukdom då gått epidemiskt,

samt den 9 maj samma år för recidiv och halsfluss; att sistnämnda sjukdom

sedermera efterföljts av ledgångsreumatism med temperaturstegringar,

som kvarhållit honom å sjukhuset till den 30 juni 1921; att han under

regementsmötet samma år varit sjukskriven tre gånger, varje gång för

ledgångsreumatism, huvudsakligon lokaliserad till höfter, knän och rygg;

att han under repetitionsövningarna åren 1922 och 1923 icke varit sjukanmäld;

att han under oktober månad 1925 blivit undersökt av överläkaren vid

kirurgiska avdelningen å Falu lasarett J. A. Waldenström, varvid han

företett eu höggradig deformitet och en mycket höggradig rörelseinskränkning

i ryggraden, på grund varav han då varit oförmögen till arbete;

att han under år 1926 vårdats å nämnda lasarett, samt att en förbättring

i de subjektiva symptomen härunder inträtt, men att det enligt nämnde

läkares åsikt likväl kräves en lång tids behandling, för att han skall bliva

så mycket återställd, att han åter kan försörja sig själv.

I avgivet yttrande den 18 februari 1926 har riksförsäkringsanstalten

meddelat, att anstalten funnit Eriksson hava ådragit sig ifrågavarande

ryggradssjukdom under sådana omständigheter, att militärtjänstgöringen

torde få anses hava bidragit till densamma, varför han skulle hava varit

berättigad till ersättning jämlikt förordningen den 18 juni 1909, därest

framställning därom gjorts inom därför föreskriven tid.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till statsrådsprotokollet.

Ehuru i detta fall icke synas kunna anföras omständigheter av samma

art som de under närmast föregående tre punkter åberopade, har utskottet

likväl, med hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter, funnit sig

böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Ang. pension

åt kaptenen i

kustartilleriets

reserv

A. K. J.

So lo man.

13 :o.

I en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion ur 3 hemställes,

»att riksdagen ville medgiva, att kaptenen i kustartilleriets reserv

A. K. ./. Saloman må efter uppnådda 55 års ålder under sin återstående

livstid åtnjuta en årlig pension av trehundra (300) kronor att utgå av

anslaget till marinens reservpersonal».

I motiveringen till motionen anföres följande:

»Kaptenen i kungl. kustartilleriets reserv A. K. J. Saloman utnämndes

till underlöjtnant vid kungl. Vaxholms artillerikår år 1898 och inträdde

därvid i vederbörlig ordning som delägare i arméns pensionskassa.

Med ingången av år 1902 överflyttades emellertid Vaxholms artillerikår

till det nyuppsatta kustartilleriet, vilket tillhörde marinen, varvid genom

kungl. brev den 28 februari 1902 bestämdes att befäl och underbefäl med

vederlikar, som från armén erhålla transport till kustartilleriet, må bibehållas

vid den delägarerätt i arméns pensionskassa, vartill de varit berättigade,

därest kustartilleriet tillhört armén.

Sina skyldigheter i samband härmed fullgjorde också Saloman, till dess

han erhöll avsked — år 1912 från lön och helt avsked utan pension år 1914.

Genom Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående arméns reserver av

befäl och civilmilitär personal av den 9 februari 1906 infördes pensionsrätt

efter uppnådd 55 års ålder för officerare och underofficerare av armén,

vilka utan fyllnadspension avgått från beställning på stat och inträtt i

reserven. Saloman, som under år 1927 uppnår 55 års ålder, kan emellertid

icke erhålla nyssnämnda pension, då han, ehuru delägare i arméns

pensionskassa, från och med år 1902 blivit överflyttad till marinen.

Vid marinen äro andra bestämmelser i dessa hänseenden gällande. När

officer vid marinen, delägare i flottans pensionskassa, erhåller avsked före

uppnådd pensionsålder, äger han att återfå samtliga under tjänstetiden

inbetalade pensionsavgifter. Som Saloman tillhört arméns pensionskassa

och icke flottans kan han icke heller få åtnjuta förmånen av återbetalade

pensionsavgifter.

Därför att Vaxholms artillerikår år 1902 överflyttades från armén till

marinen kan Saloman sålunda icke få den årliga pension av 300 kronor,

vartill han eljest varit berättigad, och därför att han vid överflyttandet

till marinen redan var delägare i arméns pensionskassa, kan han vid sitt

avskedstagande icke erhålla de förmåner, som i liknande fall tillkomma

övriga befattningshavare vid marinen.

I underdånig skrivelse den 16 oktober 1924 har Saloman anhållit att

vid uppnådda 55 års ålder komma i åtnjutande av ovannämnda pension,

vilken framställning tillstyrkts av chefen för kustartilleriet, kungl. marinförvaltningen

och statskontoret, men icke föranlett någon Kungl. Maj:ts

åtgärd, liksom ock en underdånig skrivelse den 3 december 1925 om att

återfå erlagda inbetalningar till pensionskassan.

Enär Saloman genom de organisatoriska förfoganden, varom statsmakterna

fattat beslut, kommit i en situation, varigenom han icke lagligen

kan erhålla samma förmåner, som tillkomma de med honom likställda

inom armén och marinen, synes det mig rimligt, att han genom statsmakternas

försorg beredes ersättning härför i enlighet med marinförvaltningens

förslag i ärendet.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 17

Av motionen och i övrigt tillgängliga handlingar inhämtas huvudsakligen

följande:

Saloman, som är född den 18 oktober 1872, kom i krigstjänst år 1894,

utnämndes till underlöjtnant i Vaxholms artillerikår år 1898 och till löjtnant

därstädes år 1901. Från och med år 1902 överflyttades nämnda artillerikår

från armén till kustartilleriet, tillhörande marinen. Genom kungl. brev den

28 februari sistnämnda år förordnades, att befäl och underbefäl med vederlikar,

som från armén erliölle transport till kustartilleriet, finge bibehållas

vid den delägarrätt i arméns pensionskassa, vartill de varit berättigade,

därest kustartilleriet tillhört armén.

År 1905 utnämndes Saloman till kapten av andra klass vid kustartilleriet

och år 1908 till kapten av första klass därstädes. Han erhöll därefter år

1912 avsked från lön samt år 1914 helt avsked utan pension.

Genom förordning den 9 februari 1906 angående arméns reserver av befäl

och civilmilitär personal, vilken förordning sedermera ersatts med förordning

den 15 november 1912 (nr 413) i samma ämne, medgavs rätt för

officerare och underofficerare vid armén, vilka utan fyllnadspension avgått

från beställning på stat ävensom fullgjort viss tjänstgöring, att efter uppnådd

55 års ålder erhålla viss pension.

Med erinran härom anhöll Saloman i en till Kungl. Maj:t ställd, den

16 oktober 1924 dagtecknad skrift, att han, som vid sitt avsked inträtt i

kustartilleriets reserv och genom sin överflyttning till marinen sålunda gått

miste om den ifrågavarande pensionsförmånen, måtte, därest han icke i sin

egenskap av officer i kustartilleriets reserv kunde befinnas berättigad till

erhållande av berörda pensionsförmån, efter framställning till riksdagen av

Kungl. Maj:t förklaras berättigad att komma i åtnjutande av förenämnda

pension efter uppnådd 55 års ålder.

över denna framställning avgav chefen för kustartilleriet den 10 november

1924 infordrat utlåtande, däri han under erinran om innehållet i nyss omförmälda

bestämmelser framhöll, att någon liknande pensionsrätt icke införts

för motsvarande reservpersonal vid marinen samt att marinens såväl officerare

som underofficerare därför i förevarande avseende kommit i ett ogynnsammare

läge än motsvarande beställningshavare vid armén, och att detta

särskilt framträdde i fråga om kustartilleriet tillhörande officerare och

underofficerare, vilka i likhet med Saloman före sin ofrivilliga överföring

till kustartilleriet tillhört Vaxholms artillerikår och sålunda armén. Billighetsskäl

syntes därför tala för att de officerare och underofficerare i kustartilleriets

reserv, vilka vid kustartilleriets uppsättande tillhörde armén på

stat och vilka, om de fått kvarstå i sådan egenskap, skulle kunnat efter

övergången till reserv erhålla den arméns reservpersonal tillförsäkrade pensionen,

måtte undfå rätt att, därest de uppfyllde stadgade fordringar, komma

i åtnjutande av pension till samma belopp som denna sistnämnda. Chefen

för kustartilleriet tillstyrkte vid sådant förhållande, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen, att Saloman, vilken uppfyllde de för undfående av penJBihang

till riksdagens protokoll 1927. 8 samt. 2) höft. (Nr 36.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

sion för arméns reservpersonal stadgade fordringar, måtte efter uppnådd

55 års ålder komma i åtnjutande av en årlig pension med samma belopp,

som vore bestämt för arméns motsvarande beställningshavare eller 300 kronor.

Marinförvaltningen, som jämväl anbefalldes att avgiva utlåtande i ärendet,

ansåg sig böra hos chefen för kustartilleriet anhålla om utredning, i

vad mån liknande grunder för pensionering förelåge beträffande andra än

Salom an.

Med anledning härav anförde chefen för kustartilleriet, att med hänsyn

till de i ärendet åberopade bestämmelserna de för Salomans pensionering

anförda skälen syntes äga tillämplighet jämväl för sådana kustartilleriet

tillhörande officerare, vilka efter att hava innehaft beställning på stat vid

Vaxholms artillerikår med 1902 års ingång överförts till kustartilleriet och

sedermera utan fyllnadspension avgått från beställning på stat och inträtt

i reserv, dock endast under förutsättning av att, om ifrågavarande officerare

och underofficerare fått kvarstå vid nämnda artillerikår, bestämmelserna i

någon av de förut omförmälda förordningarna å dem kunnat vinna tillämpning.

I enlighet härmed skulle förutom Saloman icke någon av de nuvarande

eller förutvarande beställningshavarna i kustartilleriets reserv kunna

ifrågakomma till erhållande av förevarande pension.

För egen del anförde härefter marinförvaltningen i utlåtande den 15 januari

1925, att vissa billighetsskäl förelåge för tillerkännande av pension

till Saloman. Om han nämligen kvarstått vid armén i stället för att överföras

till marinen, skulle han, enligt vad i ärendet blivit upplyst, under i

övrigt lika förhållanden, hava varit berättigad att efter uppnådd 55 års

ålder av statsmedel undfå en årlig pension av 300 kronor. På grund härav

och då pensionens beviljande i detta fall icke syntes medföra ytterligare

konsekvenser, förordade ämbetsverket proposition till riksdagen i syfte att

bereda Saloman pension, för vars bestridande anslaget till marinens reservpersonal

syntes böra anlitas.

Även statskontoret tillstyrkte i utlåtande den 13 mars 1925, med hänsyn

till de i detta fall föreliggande särskilda förhållandena, vidtagande av den

atav marinförvaltningen föreslagna åtgärden.

Enligt beslut den 13 november 1925 fann emellertid Kungl. Maj:t Salomans

förevarande ansökning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare

åtgärd.

Med anledning härav anhöll sedermera Saloman i en till Kungl. Maj:t

ställd, den 3 december 1925 dagtecknad skrift om medgivande att han i

egenskap av f. d. stamanställd officer vid kustartilleriet, i vad rörde

inbetalda avgifter till arméns pensionskassa samt arméns nya änke- och pupillkassa,

måtte likställas med f. d. stamanställda officerare vid flottan, vilka

i likhet med honom avgått från sin anställning före tiden för erhållandet

av pension med fyllnadspension, och således från nämnda kassor återbekomma

samtliga av honom under hans tjänstetid dit inbetalda avgifter.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

19

över denna framställning avgav direktionen över arméns pensionskassa

infordrat utlåtande och anförde därvid — efter erinran att Saloman efter

Vaxholms artillerikårs uppgående i kustartilleriet bibehållit sin delaktighet

i förenämnda kassor samt att han från och med den 1 januari 1906 övergått

till det för arméns nya änke- och pupillkassa från och med nämnda

dag gällande reglementet av den 30 december 1905 — att Saloman jämlikt

de för nämnda kassor gällande reglementena icke vore berättigad att återfå

de av honom till kassorna inbetalade avgifterna. Då emellertid vad Saloman

anfört till stöd för sin anhållan syntes direktionen tala för bifall till

densamma, hemställde direktionen, att ärendet måtte överlämnas till arméns

pensionskassas överstyrelse.

Genom remiss den 5 januari 1926 infordrades därefter utlåtande i ärendet

från arméns fullmäktige i arméns pensionskassa, vars revisionsavdelning

avgav betänkande i ärendet.

Efter meddelande att de av Saloman inbetalda avgifterna utgjorde till

arméns pensionskassa 944 kronor 10 öre och till arméns nya änke- och

pupillkassa 1,683 kronor 37 öre eller tillhopa 2,627 kronor 47 öre ävensom

att Saloman vore gift sedan den 21 december 1907 och hade två barn, födda

åren 1908 och 1910, anförde revisionsavdelningen, att enligt gällande förordningar

och reglementen Saloman icke vore berättigad att vare sig erhålla

pension eller återfå erlagda avgifter. Då han emellertid, därest han tillhört

flottans pensionskassa och änkekassa skulle hava återbekommit erlagda

avgifter eller, därest han vid avskedet tillhört armén, varit berättigad till

erhållande av pension vid uppnådd 55 års ålder och det icke berott på

hans eget förvållande, att han icke kunde komma i åtnjutande av någondera

av dessa fördelar, syntes det vara billigt, att någon ersättning bereddes

honom. Detta borde dock icke ske genom kassornas utan snarare genom

statsmakternas försorg, eventuellt genom utbetalande av ett belopp motsvarande

vad han i sin ansökning begärt.

Arméns fullmäktige instämde i utlåtande den 27 januari 1926 i huvudsak

uti revisionsavdelningens yttrande.

Enligt beslut den 5 mars 1926 fann emellertid Kungl. Maj:t Salomans

förevarande ansökning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Enligt utskottets mening föreligga onekligen vissa billighetsskäl för tillerkännande

av pension till Saloman. Utredningen i ärendet torde nämligen

giva vid handen, att om han kvarstått vid armén i stället för att såsom

fallet blev, då Vaxholms artillerikår överflyttades till kustartilleriet, överföras

till marinen, han skulle under i övrigt lika förhållanden hava varit berättigad

att efter uppnådd 55 års ålder av statsmedel erhålla en årlig pension

av 300 kronor. Av den i ärendet förebragta utredningen lärer vidare framgå,

att beviljande av pension i detta fall icke torde medföra några ytterligare

konsekvenser. Såväl chefen för kustartilleriet som marinförvaltningen

hava också tidigare förordat avlåtande av proposition till riksdagen i nyss

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt fanjunkaren

A. L. Svensson.

20 Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

angivet syfte, varjämte statskontoret funnit sig böra tillstyrka en dylik åtgärd.

Då även utskottet anser sådana särskilda omständigheter i detta fall

vara förhanden, att pension synes böra beredas Saloman, har utskottet funnit

sig böra biträda motionärens förslag och hemställer förty,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion II: 3,

må medgiva, att kaptenen i kustartilleriets reserv August

Karl Julius Saloman må efter uppnådd 55 års ålder

under sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension

av 300 kronor, att utgå av anslaget till marinens reservpersonal.

14 :o.

I en inom andra kammaren av herr Hansson i Trollhättan väckt motion

nr 13 har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja fanjunkaren i kung! Göta

livgardes reserv Axel Leonard Svensson en årlig pension att utgå i enlig

het med bestämmelserna i § 16, mom. 3 av kung! förordningen nr 413 den

15 november 1912 jämte å sagda pension utgående tillägg och pensionsförbättring

jämte dyrtidstillägg i enlighet med vad för sådan pensionstagare

finnes stadgat.»

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen

med därvid fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas, att Svensson, som är född

den 25 september 1870, efter att den 26 oktober 1894 hava konstituerats till

sergeant av 2 klass samt den 31 december 1903 förordnats till fanjunkare

vid Göta livgarde, den 11 februari 1908 erhållit avsked från beställning på

stat samt att han den 9 mars 1909 förordnats till fanjunkare i regementets

reserv. Svensson har vidare tjänstgjort såsom rullföringsbiträde vid Vänersborgs

rullföringsområdes expedition från den 1 april 1913 intill utgången

av år 1921, då han på egen begäran lämnade sistnämnda anställning.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, vilken överlämnades till arméförvaltningens

civila departement för behörig åtgärd, anhöll Svensson att komma

i åtnjutande av pension jämlikt bestämmelserna i förordningen den 15 november

1912 (nr 413) angående arméns reserver av befäl och civilmilitär

personal.

I häröver avgivet yttrande anförde sekundchefen för Göta livgarde, att

Svensson enligt bestämmelserna i reservbefälsförordningens § 5 b) syntes

hänförlig till de underofficerare, som efter avgång från beställning på stat

utan rätt till fyllnadspension vunnit inträde i regementets reserv, men att

han i denna egenskap icke fullgjort någon tjänstgöring. Då han emellertid

varit i oavbruten tjänst vid regementet från och med den 23 augusti 1888

till och med den 11 februari 1908, d. v. s. i 19''/3 år, syntes det sekund
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

21

chefen att det förhållandet, att han icke fullgjort det regementsmöte vartill

han år 1910 skulle hava inkallats, icke borde utgöra hinder för att han

tilldelades pension i likhet med övriga underofficerare av samma kategori.

Arméförvaltningens civila departement meddelade beslut i ärendet den 30

oktober 1925 och anförde därvid huvudsakligen följande: Då sökanden,

med hänsyn till tiden, då han avgått från beställning på aktiv stat, syntes

såsom fast anställd hava deltagit i regementsövning sista gången 1907, syntes

på grund av stadgandena i § 5 mom. 3 och 4, jämförda med § 4 mom. 3 och

4 av reservbefälsförordningen, skyldighet hava förelegat för honom att efter

övergången till reserven fullgöra en repetitionsövning under år 1910, vilket

år sökanden uppnådde 40 års ålder. På grund härav och då sökanden efter

inträdet i reserven icke fullgjort någon tjänstgöring vid regementet, hade

departementet, mot bestämmelserna i § 17, jämförda med stadgandena i

§ 16 mom. 3 av berörda förordning, funnit sig icke kunna bifalla den

gjorda ansökningen.

över beslutet anförde Svensson besvär hos kammarrätten, som emellertid

enligt utslag den 19 mars 1926 ej fann skäl göra ändring i överklagade

beslutet.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från statskontoret, som i ärendet hört arméförvaltningens civila

departement.

Departementet har anfört, att departementet med anledning av den föreliggande

motionen icke hade något att tillägga eller anföra utöver vad som

framhållits i departementets ovan berörda beslut den 30 oktober 1925.

Statskontoret har anfört följande:

»För egen del får statskontoret framhålla, att med hänsyn till föreliggande

förhållanden i detta fall — och särskilt att Svensson enligt vad handlingarna

synas utvisa icke erhållit inkallelse till den repetitionsövning, som

han försummat, — skäl torde kunna anses föreligga för medgivande därtill,

att den omständigheten att Svensson icke i allo fullgjort den militära

tjänstgöring, som enligt reservbefälsförordningen erfordras för erhållande

av pension såsom underofficer i reserven, icke skall utgöra hinder

för honom att komma i åtnjutande av dylik pension för tid efter det han

uppnått föreskriven levnadsålder.»

Förordningen den 15 november 1912 (nr 413) angående arméns reserver

av befäl och civilmilitär personal avser, bland andra, underofficerare som

vid eller efter avgång från beställning på stat utan rätt till fyllnadspension

på ansökan vunnit inträde i regementes reserv. Enligt förordningen

är sådan underofficer skyldig bland annat att fullgöra en repetitionsövning

minst vart tredje år intill utgången av det kalenderår, då han uppnått 40

års ålder. Till underofficer som fullgjort stadgad tjänstgöring utgår efter

uppnådd 55 års ålder pension med 200 kronor årligen, med skyldighet för

vederbörande att kvarstå i reserven intill fyllda 65 år.

Utskottet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Ang.

pension åt

f. båtsmannen

F. Andersson

Tält.

Utskottet.

Av utredningen framgår, att Svensson skulle varit berättigad till pension

med nyssnämnda belopp jämte därå belöpande tilläggsförmåner, därest han

under år 1910 fullgjort en repetitionsövning. Då, såvitt av handlingarna

synes framgå, Svensson ej erhållit inkallelse till denna övning, och med

hänsyn tagen jämväl till Svenssons omkring 28-åriga anställningstid i statens

tjänst har utskottet ansett sig böra tillstyrka ett medgivande i den av statskontoret

ifrågasatta riktningen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 13,

må medgiva, att den omständigheten att fanjunkaren i

Göta livgardes reserv Axel Leonard Svensson icke i allo

fullgjort den militära tjänstgöring, som enligt förordningen

den 15 november 1912 (nr 413) angående arméns

reserver av befäl och civilmilitär personal erfordras för

erhållande av pension såsom underofficer i reserven, icke

må utgöra hinder för honom att komma i åtnjutande av

den pension, vartill han enligt bestämmelserna i nämnda

förordning eljest må finnas berättigad.

15 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 januari 1927 dagtecknad proposition

nr 51 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förre båtsmannen vid Bohus 2:a kompani Fredrik

Andersson Tält må tilldelas pension, såsom om han tjänat kronan 20 år

från 20 års ålder, att utgå från och med maj månad 1926.

Av statsrådsprotokollet framgår, att Tält, som är född den 19 juni 1849,

beviljats avsked ur krigstjänsten den 26 september 1888 efter en tjänstetid

av 18 år 7 månader från 20 års ålder räknat, att hans behållna inkomst

utgjorde endast 17 kronor per månad, samt att han, som vore änkling

sedan år 1914, icke kunde påräkna något bidrag av sina närmaste för sitt

uppehälle.

I fråga om utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till förut av riksdagen i liknande fall fattade beslut har

utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

23

16 :o.

I en inom andra kammaren av herr Lindley väckt motion nr 54 har

hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre båtsmannen Anders Jansson,

Sunnanå, Bergvik, ett årligt understöd av 300 kronor att under hans återstående

livstid utgå från och med den 1 januari 1927.»

Beträffande motiveringen för detta förslag tillåter sig utskottet hänvisa

till motionen med därvid fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar framgår bland annat, att Jansson, som är

född den 3 mars 1859, varit i tjänst såsom båtsman vid Norrlands l:a

båtsmanskompani under en tid av 14 år 3 månader samt att han på vederbörlig

anmälan och med rotehållarnas samtycke erhållit avsked ur tjänsten

den 11 februari 1897.

Då Janssons tjänstetid uppgår till endast något över 14 år, har utskottet

ansett sig icke böra tillstyrka, att han skulle beredas båtsmanspension

från flottans pensionskassa, för vilken förmån erfordras 20 tjänstår från

tjuguårsåldern. På grund härav och då understöd av statsmedel i detta

fall ej hör ifrågakomma, får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 54 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

17:o.

I en inom andra kammaren av herr Borg väckt motion nr 17 har hemställts,

»att riksdagen måtte bevilja förre soldaten Gustaf Löfqvist under

hans återstående livstid ett årligt understöd av 400 kronor att utgå från

den 1 juli 1927.»

I fråga om de skäl, som åberopats till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Löfqvist, som är född den 20

september 1869, varit i krigstjänst vid Upplands infanteriregemente under

tiden 8 april 1891—27 maj 1908 eller omkring 17 år 1 månad ävensom

att han enligt läkarbetyg numera på grund av sviter efter ett olycksfall

år 1922 (brott å vänstra handens 4:e och 5:e mellanhandsben) är mindre

arbetsför i fråga om visst arbete.

Att, såsom motionären ifrågasatt, tilldela Löfqvist i hans egenskap av

förutvarande indelt soldat understöd av statsmedel finner sig utskottet

icke kunna förorda. Icke heller har utskottet funnit sig böra tillstyrka,

Ang. årligt

understöd åt

förre båtsmannen

A. Jansson.

Utskottet.

Ang.

ärligt understöd

åt förre

soldaten

G. Löfqvist.

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Ang.

ärligt understöd

åt förre

soldaten C. J.

Nilsson Snygg.

Utskottet.

att Löfqvist skulle, på sätt av riksdagen i vissa fall medgivits, beredas

underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa såsom om han tjänat kronan

under den tid, som är föreskriven för en dylik förmån. Den tidrymd,

under vilken Löfqvist varit i krigstjänst, har nämligen synts utskottet

vara alltför kort för att, med hänsyn till de grunder, som hittills i

liknande fall plägat tillämpas, kunna föranleda till ett sådant medgivande.

På grund härav och då för övrigt några särskilda omständigheter icke

visats vara för handen, vilka kunna åberopas till stöd för ett undantag

från hittills tillämpade principer, har utskottet ansett sig höra avstyrka

bifall till den väckta motionen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion II: 17 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

18 :o.

I en inom andra kammaren av herr Werner väckt motion nr 46 har

hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna förre soldaten Carl Johan

Nilsson Snygg ett årligt understöd av 300 kronor från och med år 1927,

att utgå under hans återstående livstid.»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Nilsson Snygg, som

är född den 24 april 1845, kommit i krigstjänst vid Kalmar regemente den

7 oktober 1869 samt varit i tjänst till den 3 mars 1887, då han av regementschefen

»i anseende till bättre utkomst» erhållit interimsavsked, ävensom

att konfirmations-avskedspass för honom utfärdats den 29 juni sistnämnda

år. Hans tjänstetid vid regementet uppgår sålunda till icke

fullt 17 år 5 månader.

Av skål, som utskottet under nästföregående punkt angivit, har utskottet

icke heller i detta fall ansett sig kunna tillstyrka vare sig beviljande av

understöd eller medgivande av rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion II: 46 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

25

19 :o.

I en inom andra kammaren av herr Johansson i Edsbyn väckt motion . , ^n9'' ,

. .. ärligt under
nr

47 har hemställts, »att riksdagen må av billighetsskal tillerkänna förre stöd åt färre

v. korpralen Nils Örn ett årligt understöd av 200 kronor.» tiec^iorpraJen

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga får utskottet hänvisa

till motionen med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet utvisas, bland annat, att örn, som är född

den 22 december 1870, varit i krigstjänst vid Hälsinge regemente under

tiden 2 december 1890—30 augusti 1899 eller omkring 8 år 8 månader,

att han sistnämnda dag erhållit avsked ur tjänsten såsom oduglig till

krigstjänst på grund av en enligt intyg i tjänsten ådragen axelskada samt

att han på grund av ifrågavarande skada i enlighet med då gällande

bestämmelser från Vadstena krigsmanshuskassa tillerkänts underhåll i

tredje klassen med 24 kronor ävensom korpralstillägg med 12 kronor.

Såsom av utredningen framgår har örn vid avskedet ur krigstjänst på Utskottet

grund av den i tjänsten ådragna skadan blivit tillerkänd författningsenligt

underhåll samt korpralstillägg från Vadstena krigsmanshuskassa.

Dessa förmåner utgå enligt 1919 års lagtima riksdags beslut numera med förhöjda

belopp av respektive 61 kronor och 30 kronor årligen. Under sådana

förhållanden och då några särkilda skäl av beskaffenhet att böra föranleda

till ytterligare förmåner i detta fall ej blivit förebragta, har utskottet ansett

sig ej höra tillstyrka någon åtgärd i anledning av motionärens förslag.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att jämlikt 1919 års lagtima

riksdags förenämnda beslut beträffande underhåll från krigsmanshuskassan

avsevärda höjningar i underhållsbeloppet inträda, dels då underhållstagaren

uppnår 60 års ålder, dels ock då han uppnår 67 års ålder.

De sålunda förhöjda beloppen utgöra respektive 100 kronor och 200 kronor,

frånsett korpralstillägg. Vidare må erinras, att enligt nu gällande bestämmelser

till underhållstagare, som uppnått 60 års ålder, utgår dyrtidstillägg

med 150 kronor årligen, varjämte till underhållstagare, som uppnått

67 års ålder, utgår pensionstillägg med 50 kronor årligen.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 47 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

20 :o.

I en inom andra kammaren av herr Högström väckt motion nr 50 har Ang. ärligt

hemställts, »att riksdagen må av billighetsskäl tillerkänna förre soldaten

Anders Johan Almén ett årligt understöd av 300 kronor.» a. j. Almén.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

Ang. underhåll

från Vadstena

krigsmanshuskassa

åt förre

soldaten J. A.

Lundberg.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen

med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Almén är född den 10 mars

1853 och sålunda uppnått 74 års ålder, att han varit i krigstjänst såsom

soldat vid Hälsinge regemente under tiden 16 mars 1875—17 juli 1893

eller omkring 18 år 4 månader från tjuguårsåldern, att hans arbetsförmåga

numera är på grund av ålder och sjukdom i hög grad nedsatt samt

att han är i behov av understöd.

Att tillerkänna Almén i hans egenskap av f. d. soldat understöd av

statsmedel lärer icke böra ifrågakomma. Däremot har utskottet, med hänsyn

till Alméns tjänstetid och övriga i ärendet åberopade omständigheter,

funnit sig böra tillstyrka, att Almén må förklaras berättigad till underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa, oaktat han icke tjänat kronan

under den tid, som är föreskriven för en dylik förmån. Det ifrågasatta

underhållet synes böra bestämmas att utgå från och med den 1 juli 1927.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 50, må medgiva, att förre soldaten vid Hälsinge

regemente Anders Johan Almén må från och med den

1 juli 1927 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas

underhåll enligt samma grunder som om han tjänat

för underhålls erhållande föreskriven tid.

21 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 96 har herr Carlström

hemställt, »att riksdagen må medgiva, att förre soldaten vid Jönköpings

regemente Johan August Lundberg må från och med den 1 juli 1927 från

Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma grunder som

om han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.»

Beträffande motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa

till motionen.

Av handlingar, som varit för utskottet tillgängliga, framgår, att Lundberg,

som är född den 9 mars 1862 och alltså fyllt 65 år, varit i krigstjänst

vid Jönköpings regemente under tiden 1 april 1886—26 april 1905,

då han på grund av oförmögenhet till krigstjänst enligt läkarbetyg erhöll

avsked efter en tjänstetid av 19 år 25 dagar efter tjuguårsåldern, att hans

arbetsförmåga numera är nedsatt samt att han har att draga försorg om

en sjuklig hustru och två ännu minderåriga barn och är i behov av

understöd.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

27

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit och under hänvisning till

vad utskottet anfört under nästföregående punkt tillstyrker utskottet, att

Lundberg i enlighet med vad i motionen föreslagits må berättigas till underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa såsom om han tjänat kronan under

den tid, som för en dylik förmån är föreskriven.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion

II: 96, må medgiva, att förre soldaten vid Jönköpings

regemente Johan August Lundberg må från och med

den 1 juli 1927 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas

underhåll enligt samma grunder som om han

tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.

22:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 97 bär herr Leo hemställt,

att riksdagen må besluta tilldela f. d. husaren Karl Hjalmar Lagerstedt

Bernhard en årlig pension till så stort belopp, att den tillsammans med

vad han äger utfå från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till 600 kronor.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Lagerstedt Bernhard, som är

* född den 29 mars 1872, varit i krigstjänst vid Smålands husarregemente

från och med den 9 december 1890 till och med den 6 september 1902,

då han såsom oförmögen till vidare krigstjänst enligt läkarbetyg erhöll

avsked efter en tjänstetid av omkring 11 år 9 månader, ävensom att Lagerstedt

Bernhard, som i tjänsten ådragit sig en kroppsskada — ledvrickning

i högra axelleden — alltsedan avskedet åtnjutit underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa.

Av skäl, som utskottet i fråga om det under punkten 19:o här ovan behandlade

ärendet angivit, har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka,

att särskild förmån skulle beredas Lagerstedt Bernhard utöver honom författningsenligt

tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion II: 97 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet.

Ang. pension

åt f. d. husaren

K. H.

Lagerstedt

Bernhard.

Utskottet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Ang. gratial

ur Vadstena

krigsmanshuskassa

åt

f. soldaten

O. Roth.

Utskottet.

23: o.

I en inom andra kammaren av herr Jönsson i Revinge väckt motion nr

230 har hemställts, »att riksdagen heslutar, att förre soldaten Olof Roth i

Lövestad skall erhålla gratial enligt de bestämmelser, som gälla för förutvarande

indelta soldater med minst 20 tjänsteår.»

Såsom stöd för yrkandet har i motionen anförts, bland annat, följande:

»Förre indelte soldaten Olof Roth, född den 23 mars 1867, var anställd

vid Södra skånska infanteriregementet från den 5 april 1892 till den 13

september 1905, då han erhöll avsked på grund av ledgångsreumatism. Hans

sammanlagda tjänstetid som indelt soldat är sålunda 13 1/B år. Härtill skall

dock läggas en tjänstetid av tre år vid Kungl. Pontonierbataljonen och då

tjänsteår vid värvat truppförband för indelta soldater i pensionshänseende

räknas som dubbla, blir Roths sammanlagda tjänstetid vid armén 19 ‘/s år.

Det fattas honom sålunda endast omkring ett halvt år i de tjugo tjänsteår,

som berättiga f. d. indelta soldater till gratial ur Vadstena krigsmanshuskassa

och har riksdagen tidigare medgivit dispens för en felande tjänstetid

av ända till ett och ett halvt år.»

Vid motionen fogade bilagor bestyrka riktigheten av de uti motionen

lämnade uppgifterna angående längden av Roths tjänstgöring samt utvisa,

att Roth vid läkarundersökning den 9 september 1905 av vederbörande regementsläkare

funnits lida av kronisk ledgångsreumatism.

Vid motionen har vidare fogats ett av legitimerade läkaren C. V. Berger

avgivet, den 12 januari 1927 dagtecknat intyg av följande lydelse:

»Att småbrukaren Olof Roth, som av mig denna dag undersökts för erhållande

av intyg om sin hälsa att användas vid sökande av pension, därvid

befunnits lida av muskelreumatism, företrädesvis lokaliserad till ryggmuskulaturens

nedre partier, samt någon ledgångsreumatism i vänster axelled,

samt att Roth på grund av dessa sina sjukdomar är i någon mån nedsatt

till sin arbetsförmåga, intygas härmed på heder och samvete.»

I övrigt hänvisar utskottet till motionen med därvid fogade bilagor.

För utskottet har vidare varit tillgängligt ett av kyrkoherden i Lövestads

församling samt kommunalnämndens ordförande i kommunen avgivet intyg,

däri intygsgivarna förklarat, att Roth »trots berömvärd arbetsamhet befinner

sig i knappa ekonomiska omständigheter, vilka med hänsyn till hans tilltagande

sjuklighet torde komma att väsentligen försämras.»

Av utredningen framgår, att Roth varit i tjänst vid indelt regemente

under en tid av omkring 13 V2 år samt att han därjämte haft anställning

vid värvat truppförband (pontonierbataljonen) under 3 år. Enligt Kungl.

Maj:ts brev den 20 mars 1849 må tjänstår vid värvat garnisonsregemente

för indelt soldat i pensionshänseende räknas såsom ett och ett halvt år —

icke såsom i motionen uppgivits två år. Vid tillämpning av nämnda be
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

29

räkningsgrund skulle Roths tjänstetid uppgå till omkring 18 år. Hans

■verkliga tjänstetid utgör emellertid endast omkring 16 l/2 år. På grund

härav och då varken med avseende å Roths arbetsförmåga eller hans ekonomiska

förhållanden synas föreligga sådana ömmande omständigheter, vilka

höra utgöra förutsättning för en dispens av här ifrågasatt art, har utskottet

ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till motionärens förslag. Enligt utskottets

mening måste nämligen med hänsyn till det stora antalet förutvarande

indelta soldater och de konsekvenser, som ett avvikande från hittills

tillämpade grunder alltså kan medföra, en viss varsamhet iakttagas

vid behandling av dylika dispensfrågor.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 230 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

24 :o.

I en inom andra kammaren av herr Holmström i Gävle väckt motion

nr 236 har hemställts »att riksdagen må besluta, att förre soldaten vid

Fernebo kompani av Kungl. Hälsinge regemente nr 101 Johan August Nord

må erhålla understöd från Vadstena krigsmanshuskassa.»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

Ang. understöd

från

Vadstena

lcrigsmansliuskassa

åt

f. soldaten

J. A. Nord.

med därvid fogad bilaga.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Nord, som är född den 23 april

1864, varit i krigstjänst vid Hälsinge regemente från och med den 31 oktober

1881 till och med den 4 september 1901, då han på grund av oduglighet

till krigstjänst enligt läkarbetyg erhållit avsked efter en tjänstetid av

omkring 19 år 10 månader, ävensom att han numera är sjuklig och befinner

sig i behövande omständigheter.

Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst angående Nords tjänstetid utskottet.

och i övrigt får utskottet, under hänvisning jämväl till vad utskottet anfört

uti punkten 20:o här ovan, tillstyrka, att Nord må tillerkännas underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa såsom om han tjänat kronan under föreskriven

tid.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 236, må medgiva, att förre soldaten vid Hälsinge

regemente Johan August Nord må från och med den 1

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Ang. underhåll

från

Vadstena

krigsmanshuskassa

åt

f. soldaten

J. Hjert.

Utskottet.

juli 1927 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas

underhåll enligt samma grunder som om han tjänat för

underhålls erhållande föreskriven tid.

25 :o.

I en inom andra kammaren under nr 239 väckt motion har herr Bengtsson

i Kullen hemställt, »att riksdagen må medgiva, att f. d. soldaten vid

Barne kompani av Kungl. Västgöta regemente nr 49 Johan Hjert må från

och med den 1 juli 1927 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll

enligt samma grunder, som om han tjänat för underhålls erhållande

föreskriven tid.»

Beträffande motiveringen för det framställda förslaget hänvisar utskottet

till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Hjert är född den 27 december

1869 och alltså uppnått 57 års ålder, samt att han kommit i krigstjänst

vid Västgöta regemente den 12 september 1887 och kvarstått i tjänsten till

den 9 april 1907. Hans tjänstetid uppgår alltså till omkring 19 år 7 månader.

Av handlingarna framgår vidare, att Hjert är sjuklig samt i stort

behov av hjälp.

Av skäl, som under nästföregående punkt angivits, tillstyrker utskottet

bifall till det i föreliggande motion framställda förslaget.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion It 239,

må medgiva, att förre soldaten vid Västgöta regemente

Johan Hjert må från och med den 1 juli 1927 från

Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt

samma grunder som om han tjänat för underhålls erhållande

föreskriven tid.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

31

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. justitiedepartementet.

26 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 3 december 1926 dagtecknad proposition Ang. taiäggsnr

12 bar Kungl. Makt, under åberopande av propositionen bilagt utdrag Pensi°n åt f

av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, före- stapeln J. a.

slagit riksdagen medgiva, att förre vaktkonstapeln Jonas Arvid Schwan Schtcan.

må från och med den 1 december 1926 under sin återstående livstid uppbära

— utöver honom författningsenligt tillkommande pension — en pension

från allmänna indragningsstaten av 1,000 kronor för år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Schwan, som är född den 26 juni 1873, inträdde i statens tjänst den 1

november 1892 och i fångvårdens tjänst den 1 maj 1900 samt konstituerades

till vaktkonstapel den 25 november 1904.

Den 6 juli 1910 blev Schwan under tjänstutövning vid tvångsarbetsanstalten

å Svartsjö överfallen av en tvångsarbetsfånge, som med ett järnspett

tilldelade Schwan nio slag i huvudet. Schwan, vilken till följd av våldet

råkade i stadigvarande svår sjukdom, har med anledning därav erhållit tjänstledighet

längre och kortare tider intill den 1 januari 1920, från och med

vilken dag han varit ledig i en följd. På framställningar av Schwan —

som från och med den 1 februari 1914 överflyttades till tjänstgöring vid

straffängelset i Stockholm och sedan den 1 april 1924 innehaft befattning

såsom vaktkonstapel vid centralfängelset å Långholmen — har enligt särskilda

Kungl. Maj:ts beslut medgivits, att Schwan under ledigheten finge

bibehållas vid oavkortade löneförmåner.

Genom beslut den 12 november 1926 har Kungl. Maj:t förklarat Schwan

skyldig att avgå från tjänsten med rätt att åtnjuta avkortad pension till belopp

av 1,670 kronor årligen.

Fråga har nu väckts om beredande åt Schwan av tilläggspension eller

särskild ersättning i anledning av ovanberörda överfall under tjänstutövning.

Departementschefen har för sin del i ärendet anfört följande:

»Det föreliggande fallet måste förvisso anses vara synnerligen ömmande.

Av utredningen framgår, att Schwan på grund av det honom under tjänstutövning

övergångna våldet och därav förorsakade skador är praktiskt taget

fullständigt oförmögen att uträtta något slags arbete samt att han dessutom lider

av en av våldet uppkommen, enligt allt att döma obotlig, svår nervsjukdom.

Genom det i överensstämmelse med gällande föreskrifter Schwan meddelade

avsked från tjänsten hava hans inkomster av statsmedel, bortsett från dyr
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

Ang. pension

åt förra skrivbiträdet

hos

Göta hovrätt

Ida Josefina

Eugenia Ekelund.

tidstillägg, minskats från 3,300 kronor — Schwans avlöning vid avskedet

— till 1,670 kronor eller således med 1,630 kronor för år. Då lian redan

förut haft svårt att få inkomsterna att räcka till på grund av utgifter för

sjukvård och dylikt, synes uppenbart att Schwan numera, urståndsatt som

han är att genom arbete erhålla någon förtänst vid sidan om pensionen, befinner

sig i ett verkligt betryck. Att anlita erforderlig behandling för vinnande

av lindring i sjukdomen torde icke längre vara honom möjligt. Från

staten har Schwan icke fått annat bistånd i sådant hänseende än vad som

år 1911 beviljats honom för vistelse vid ovannämnda vattenkuranstalt.

Någon som helst gottgörelse för de alltjämt kvarstående kroppsliga och psykiska

lidanden, som blivit en följd av det Schwan övergångna våldet, har

han icke erhållit vare sig av gärningsmannen — som, enligt vad jag inhämtat,

icke längre är i livet — eller av staten. Starka billighetsskäl synas

mig alltså tala för att statsmakterna nu träda hjälpande emellan och bereda

Schwan särskilt understöd.

I fråga om formen härför har fångvårdsstyrelsen hemställt om utverkande

åt Schwan av antingen tilläggspension eller ock ersättning för läkarbehandling

m. m. Statskontoret har anslutit sig till det senare av dessa alternativ

och föreslagit tilldelande av ersättning åt Schwan för vad han visat sig hava

utgivit för specialbehandling intill ett belopp av 600 kronor om året.

För egen del anser jag mig med hänsyn till de föreliggande, särskilt behjärtansvärda

omständigheterna böra biträda fångvårdsstyrelsens förslag om

tilläggspension åt Schwan. Tilläggspensionens belopp synes böra så utmätas,

att därigenom tillförsäkras Schwan möjlighet att anlita behövlig läkar- och

specialbehandling samt tillika beredes honom någon ersättning för hans av

sjukdomen vållade lidanden. Vid övervägande härav har jag funnit ett årligt

belopp av 1,000 kronor vara skäligt. Liksom den Schwan genom Kungl.

Maj:ts ovannämnda beslut tillförsäkrade pensionen torde tilläggspensionen

böra utgå från och med den 1 december 1926.»

Även utskottet anser att omständigheterna i detta fall äro synnerligen

behjärtansvärda och har därför under åberopande av vad departementschefen

i saken anfört funnit sig böra biträda förslaget om en tilläggspension åt

Schwan. Beträffande beloppet av densamma har utskottet icke haft anledning

till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får sålunda hemställa,]

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

27 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 17 december 1926 dagtecknad proposition

nr 13 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förra skrivbiträdet hos Göta hovrätt Ida Josefina

Eugenia Ekelund må från och med månaden näst efter den, då hon

entledigas från sin anställning som skrivbiträde å Vadsbo norra domsagas

kansli, dock tidigast från och med den 1 januari 1927, under sin återstå
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 33

ende livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande. Ida Josefina Eugenia Ekelund

är född den 9 maj 1851. Från och med mitten av år 1885 till den

15 januari 1908 tjänstgjorde hon såsom skrivbiträde åt olika befattningshavare

vid Göta hovrätt. Sedan sistnämnda dag innehar hon anställning såsom

skrivbiträde å Vadsbo norra domsagas kansli. Enligt uppgift av häradshövdingen

i domsagan äger hon icke något kapital utan är helt beroende

av den inkomst, hon genom sitt arbete kan förvärva.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till åberopade statsrådsprotokollet.

Vid behandling av tidigare väckt förslag angående pensionering av skrivbiträde

å domsagokansli har bankoutskottet framhållit, att sådana skrivbiträden

icke äro att hänföra till befattningshavare i statens tjänst utan avlönas av

vederbörande domhavande, vilka bland annat för detta ändamål äga att

uppbära vissa sportler, samt att på grund härav pensionering med statsmedel

av dylika biträden av principiella skäl icke borde ifrågakomma. I

nu förevarande fall har emellertid vederbörande befattningshavare under en

lång följd av år före anställningen å domsagokansli tjänstgjort såsom skrivbiträde

hos hovrätt. Såsom i statsrådsprotokollet framhållits, har det tidigare

förekommit, att skrivbiträden, som under en längre följd av år arbetat i

hovrätterna under de förhållanden, vilka i fråga om renskrivningen till och

med år 1909 varit där gällande, på sin ålderdom erhållit understöd av statsmedel

i form av pension. På grund härav och då det föreslagna pensionsbeloppet

avvägts med hänsyn endast till vederbörandes anställningstid hos

hovrätten, har utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts

förslag.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

28 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 11 februari 1927 dagtecknad proposition

nr 106 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att filosofie doktorn Konrad Hagman må från

och med den 1 juli 1927 å allmänna indragningsstaten under sin återstående

livstid uppbära årligt understöd till belopp av tvåtusensexhundra

kronor, därå dyrtidstillägg icke skall utgå.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Hagman, vilken är född den 3 juli 1859 och alltså över 67 år gammal,

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 samt. 24 höft. (Nr 36.) 3

I''t skottet.

Ang. årligt

understöd åt

fil. doktorn

K. Hagman.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

har i en till Kungl. Maj:t ställd skrift hemställt om utverkande åt honom

från och med den 1 juli 1927 av ett årligt understöd å 3,600 kronor.

Med anledning av framställningen anbefalldes kanslersämbetet för rikets

universitet att, efter hörande av professorerna vid Uppsala universitet

C. L. A. A. Reuterskiöld och A. K. A. Brusewitz samt vid Lunds universitet

G. R. Malmgren och M. J. S. Wallengren, avgiva utlåtande i ärendet.

Beträffande innehållet i såväl Hagmans ovanberörda skrift som ock de

från bemälda professorer inkomna yttrandena anhåller utskottet att få hänvisa

till propositionen.

Kanslersämbetet har för egen del, med hänsyn till den obestridliga nytta

för det allmänna som Hagmans arbeten medfört, förordat bifall till Hagmans

framställning.

Statskontoret har i utlåtande den 11 sistlidna januari anfört följande:

Då Hagman icke syntes hava innehaft någon anställning i statens tjänst,

utan hans ansökning om årligt understöd av statsmedel uteslutande grundade

sig på hans verksamhet såsom författare på den offentliga rättens område,

kunde givetvis framställningen icke bedömas efter vanliga regler för tilldelande

av pension eller därmed jämförligt understöd. Ett liknande fall

hade emellertid för icke så länge sedan förekommit, i det att nämligen 1924

års riksdag med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 88 gjorda framställning

beviljat filosofie doktorn A. Vannérus — förutom eu mindre pension

för hans tjänstgöring såsom förste amanuens hos kommerskollegium —

ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten till belopp av 3,800

kronor med föreskrift, att dyrtidstillägg finge åtnjutas endast å pensionen,

Om med hänsyn därtill att, såsom utredningen i förevarande ärende givit

vid handen, Hagmans författarverksamhet i hög grad varit för statsarbetet

till gagn i såväl teoretiskt som praktiskt avseende, något årligt understöd

funnes böra beredas honom, syntes på grund av vad sålunda i ett likartat

fall förekommit dyrtidstillägg ej böra utgå å det understöd, som kunde beviljas

Hagman. Vad understödsbeloppet anginge, ville statskontoret endast

framhålla, att då, enligt vad Hagman uppgivit, han numera åtnjöte en livränta

å 1,000 kronor årligen, allenast ytterligare 2,600 kronor årligen skulle

erfordras för att Hagman skulle fortfarande komma i åtnjutande av eu

månadsinkomst såsom hittills av 300 kronor.

t. f. Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Att Hagmans verksamhet som författare och utgivare av lageditioner inom

olika grenar av den offentliga rätten medfört påtagligt gagn för det allmänna

i flera avseenden, lär vara otvivelaktigt. Om den förtjänstfulla beskaffenheten

av denna verksamhet synas de i ärendet hörda vetenskapsmännens

utlåtanden tillräckligt vittna. Såväl inom det politiska och kommunala

livet som inom administrationen torde särskilt Hagmans grundlagsocli

kommunallagseditioner hava kommit till flitig användning som uppslagsböcker.

Avsevärd betydelse hava hans ifrågavarande arbeten fått för den

akademiska undervisningen likaväl som ur folkbildningssynpunkt för bibringande

av medborgerliga kunskaper. Även de av Hagman upprättade

registren till riksdagens och kyrkomötets protokoll torde vara av stort värde.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

35

Det synes mig i betraktande av det nu anförda kunna med fog göras

gällande, att staten i någon form borde giva ett erkännande för Hagmans

allmännyttiga verksamhet, som utförts utan något som helst bistånd från

det allmännas sida. För ett sådant ingripande kunna i förevarande fall jämväl

åberopas särskilda personliga förhållanden. Det må härutinnan erinras,

att Hagmans inkomst av hans under nära trettio år utövade författarskap,

enligt vad han i sin framställning upplyst, utgjort i genomsnitt endast 300

kronor i månaden och sålunda varit tämligen blygsam. På grund av

Hagmans jämförelsevis höga ålder lär det icke vara att vänta, att han ytterligare

under någon längre tid blir i stånd att fortsätta sitt författarskap.

Möjligheten för honom att ägna sig åt annan verksamhet torde få anses helt

utesluten. De små ekonomiska villkor, varunder Hagman levat, hava givetvis

icke tillåtit några mera avsevärda besparingar.

Med hänsyn till ovan omförmälda omständigheter finner jag starka billighetsskäl

tala för att Hagman för framtiden tilldelas ett årligt understöd av allmänna

medel. Vidkommande storleken av det understöd, som skulle tillerkännas

Hagman, synes mig, i anslutning till vad statskontoret anfört,

beloppet lämpligen kunna bestämmas till 2,600 kronor. Härigenom skulle,

med inberäknande av ovan omnämnda årliga livränta på 1,000 kronor,

Hagman beredas en inkomst motsvarande hans hittillsvarande medelinkomst

av 3,600 kronor om året. å understödsbeloppet torde, på sätt statskontoret

framhållit, icke böra utgå dyrtidstillägg.

I detta sammanhang torde böra erinras om ett tidigare fall, i vilket gjord

framställning om årligt understöd av allmänna medel åt enskild man såsom

belöning för vetenskaplig verksamhet blivit av riksdagen bifallen. Efter

förslag av Kungl. Maj:t beviljade 1921 års riksdag (riksdagens skrivelse nr

322 p. 14) filosofie doktorn Per Karl Hjalmar Dusén med hänsyn till det mångåriga

arbete, Dusén nedlagt i naturhistoriska riksmuséets tjänst, samt de förtjänster,

han i övrigt inlagt om de svenska naturvetenskaperna, under dennes

återstående livstid ett årligt understöd å 3,000 kronor. Med sagda understöd,

vilket utgått till Dusens död i januari 1926, har varit förenat intill den 1

juli 1925 dyrtidstillägg samt från och med samma dag pensionsförhöjning

(jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280) jämte reducerat dyrtidstillägg

Sammanlagda beloppet av det understöd, Dusén sålunda årligen åtnjöt, uppgick

till något över 4,000 kronor. Berörda fall synes mig väsentligen likartat

med det nu ifrågavarande. I båda fallen föreligga vetenskapliga insatser,

vilka enligt vitsord från skilda håll äro av stort värde. Dessa insatser hava

utan stöd från startsmakternas sida och med jämförelsevis ringa utbyte för

vederbörande själva utförts av i samhällets tjänst icke anställda vetenskapsmän.

Jämväl de personliga förhållandena förete åtskillig likhet. Det årliga

understöd jag föreslår åt Hagman — å vilket icke skulle komma att utgå

dyrtidstillägg eller pensionsförhöjning — undei’stiger avsevärt det årsbelopp

Dusén, såsom förut angivits, bekommit.»

s. 36 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Ang.

pensionsförbättring

åt

f. d. löjtnanten

C. G.

C:son Carr.

36 Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Då, såsom statskontoret jämväl erinrar, Hagman icke synes liava innehaft

någon anställning i statens tjänst, utan hans ansökning om årligt understöd

av statsmedel uteslutande grundar sig på hans verksamhet såsom författare

på den offentliga rättens område, lärer givetvis den föreliggande framställningen

icke kunna bedömas efter vanliga regler för tilldelande av pension

eller därmed jämförligt understöd. I propositionen hänvisas emellertid till

ett par liknande fall, som tidigare förekommit och där riksdagen funnit sig

böra bevilja årliga understöd från allmänna indragningsstaten. Även om

enligt utskottets mening det nu förevarande fallet knappast torde kunna

jämställas med de i propositionen omförmälda, vill det dock synas utskottet

som om beträffande Hagman förefunnes sådana särskilda omständigheter

att onekligen starka billighetsskäl tala för att bereda honom ett understöd

av allmänna medel. Det torde nämligen icke kunna förnekas, att, såsom

också utredningen i ärendet otvivelaktigt giver vid handen, Hagmans författarverksamhet

i hög grad varit till gagn för det allmänna, icke minst

för riksdagen och dess arbete. Under sådana förhållanden har utskottet

ansett, att staten på nyss angivet sätt bör skänka sitt erkännande för den

allmännyttiga verksamhet, som Hagman under en lång följd av år utfört.

Vidkommande storleken av det ifrågavarande understödet har utskottet

icke haft anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t föreslagit eller 2,600

kronor om året, att utgå från och med den 1 juli 1927 och anvisas å allmänna

indragningsstaten. Såsom i propositionen föreslagits, torde något

dyrtidstillägg icke böra utgå å understödsbeloppet.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av

riksdagen bifallas.

II. A ii g. försvarsdepartementet.

29 :o.

I en den 21 januari 1927 dagtecknad proposition nr 50 har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att f. d. löjtnanten vid Dalregementet Carl Gunnar C:son Carr må från

och med den 16 januari 1926 under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring

till belopp av 935 kronor för år räknat, att utgå från

allmänna indragningsstaten och åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i

kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring

åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

vid armén och marinen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

37

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande: Gårr, som

är född den 7 januari 1895 och kom i tjänst den 6 juni 1913, erhöll den

15 januari 1926 avsked från sin innehavande beställning såsom löjtnant

vid Dalregementet, enär han enligt läkarintyg på grund av sinnessjukdom

under de tre senaste åren varit och för framtiden vore oförmögen till

militärtjänstgöring. Tillika förklarades han berättigad att från och med

dagen näst efter erhållet avsked under sin återstående livstid åtnjuta

pension från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pension

jämte fyllnadspension i innehavande tjänst, utgörande 1,000 kronor.

Hos Kungl. Maj:t har Carrs förmyndare gjort framställning om pensionsförbättring.

Enligt gällande bestämmelser angående pensionsförbättring åt officerare

m. fl. vid armén och marinen skulle Gårr vid avgång ur tjänst efter

uppnådd pensionsålder hava varit berättigad till ett pensionsbelopp av

sammanlagt 2,580 kronor, därav 1,580 kronor motsvarande pensionsförbättring.

Då han emellertid avgått före uppnådd pensionsålder, äro de ifrågavarande

bestämmelserna icke utan vidare å honom tillämpliga. Direktionen

över arméns pensionskassa har ansett med rättvisa och billighet överensstämmande,

att Carr erhölle någon förbättring i sin pension, och i sådant

avseende föreslagit, att densamma borde bestämmas till 935 kronor årligen,

vilket stode i överensstämmelse med vad riksdagen i ett likartat fall år

1923 funnit sig böra medgiva. Häri har statskontoret instämt.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser även utskottet, att utskottet.

pensionsförbättring till angivet belopp bör beredas Carr, och hemställer

förty,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av

riksdagen bifallas.

30: o.

I en till riksdagen avlåten, den 28 januari 1927 dagtecknad proposition Ang. tillägganr

71 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag vs''^2wten’

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riks- c. G. Engdagen

medgiva, att f. d. löjtnanten vid Västernorrlands regemente, kaptenen

i armén Carl Gustaf Engblom må från och med dagen näst efter

den, då hans förordnande såsom rullföringsbefälhavare upphör, under sin

återstående livstid uppbära tilläggspension från allmänna indragningsstaten

till sådant belopp, att tilläggspensionen jämte honom författningsenligt

tillkommande pensionsförmåner uppgår till 4,104 kronor för år

räknat.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Engblom, som är född den 27

augusti 1876, kom i krigstjänst den 8 juni 1896, befordrades till löjtnant

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

av 2:a klassen vid Västernorrlands regemente den 21 december 1900 och

transporterades till löjtnant av l:a klassen vid samma regemente den 8

mars 1907. På grund av sjukdom (lungsjukdom), vilken han enligt egen

uppgift ådragit sig under militärtjänstgöring å Sollefteå läger år 1899,

har han icke kunnat befordras till kapten på stat men utnämndes den 30

juli 1915 till kapten i armén. Under senare tiden har han på grund av

nämnda sjukdom icke kunnat fullgöra trupptjänst utan alltsedan hösten

1914 tjänstgjort såsom rullföringsbefälhavare.

Hos Kungl. Maj:t har Engblom anhållit, att åtgärder måtte vidtagas

för att han vid avsked ur tjänsten på grund av uppnådd pensionsålder

måtte komma i åtnjutande av kaptens i stället för löjtnants pensionsförmåner.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i avgivet

utlåtande den 27 februari 1926 anfört följande.

Av i ärendet förebragt utredning framginge, att officerarnas vid Västernorrlands

regemente och däribland även dåvarande löjtnanten Engbloms

inkvartering år 1899 å Sollefteå läger varit synnerligen ohygienisk, samt

att den militära tjänstgöringen varit ansträngande och rik på strapatser.

Då erfarenheten lärde, att yttre skadliga inflytelser ofta visade sig vara den

framkallande orsaken till utbrottet av en under goda hygieniska förhållanden

latent tuberkulos, måste därför även i detta fall de sanitära olägenheterna

jämte den ansträngande militära tjänsten anses hava varit orsak till utbrottet

av Engbloms lungtuberkulos, som först trätt i dagen genom en i

september 1899 uppkommen lungblödning, samt till att sjukdomen i fråga

hindrat hans befordran till kapten. I anslutning härtill finge departementet

och sjukvårdsstyrelsen uttala, att det icke syntes oskäligt, att Engblom,

vilken trots sin sjukdom under större delen av sin anställningstid såsom

officer fullgjort arbete för lantförsvarets räkning, vid avgången bereddes

någon ökning i den pension, som författningsenligt tillkomme honom i hans

innehavande löjtnantsbeställning.

I utlåtande den 17 mars 1926 har direktionen över arméns pensionskassa,

som jämväl tillstyrkt ansökningen, meddelat, att Engblom den 27 augusti

1926 räknade 50 levnadsår och 30 tjänstår efter tjugonde åldersåret samt

då bleve berättigad, men först den 27 augusti 1929 vore skyldig, att från

tjänsten avgå med rätt att från och med dagen näst efter erhållet avsked

tillträda pensionsförmåner med sammanlagt 2,916 kronor. Därest Engblom

i vanlig ordning befordrats till kapten på stat, skulle pensionsförmånerna

hava utgått med 4,512 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande den 12 april 1926 anfört, att

Engblom, om lian efter uppnådd pensionsålder bibehölles vid befattningen

såsom rullföringsbefälhavare, syntes liksom övriga pensionärer, vilka

innehade sådan befattning, få jämte pensionsförmånen åtnjuta med befattningen

förenat arvode av 3,180 kronor, varigenom han komme att, oberäknat

dyrtidstillägg, åtnjuta i pension och arvode tillhopa 6,096 kronor

eller mer än han såsom löjtnant åtnjöte i avlöning. Under sådana förhållanden

och då statskontoret för sin del ansåge betänkligt att bereda

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

39

större pension än som svarade mot den avlöning, vederbörande under

anställningen på stat uppburit, hölle statskontoret före, att någon framställning

till riksdagen om tilläggspension åt Engblom icke borde göras,

åtminstone så länge lian komme att åtnjuta arvode i befattning såsom

rullförings befälhavare.

Departementschefen har omnämnt, att Engblom den 27 augusti 1926

beviljats avsked med rätt att tillträda pensionsförmåner, uppgående till

2,916 kronor för år, förutom dyrtidstillägg, samt att Engblom efter avskedet

vore berättigad att såsom rullföringsbefälhavare uppbära arvode

med 3,180 kronor. Sammanlagda beloppet av Engblom tillkommande

pension och arvode uppginge alltså till 6,096 kronor. Under sådana förhållanden

funne departementschefen sig icke kunna tillstyrka, att Engblom

komme i åtnjutande av ökade pensionsförmåner, så länge han uppbure

arvode såsom rullföringsbefälhavare.

Departementschefen har härefter vidare anfört följande:

»Emellertid är att märka, att Engbloms nuvarande förordnande såsom

rullföringsbefälhavare utgår den 30 september 1927. Med hänsyn till hans

hälsotillstånd torde det vara ovisst, om han därefter kan mottaga förnyat

förordnande å rullföringsbefälhavarbefattningen, vilken särskilt under tiden

för inskrivningsförrättningarna med därtill hörande resor m. m. ställer störa

krav på innehavarens kroppsliga vigör. Även ur militär synpunkt kan det

för övrigt med hänsyn till Engbloms sjukdom befinnas vara önskvärt, att

dennes förordnande såsom rullföringsbefälhavare icke förnyas. Upphör sålunda

hans förordnande såsom rullföringsbefälhavare, kommer han därefter

att allenast vara berättigad att uppbära den honom tillkommande löjtnantspensionen

å tillhopa 2,916 kronor ärligen. Med hänsyn till vad arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse anfört beträffande uppkomsten av den sjukdom,

som förhindrat Engbloms befordran till kapten på stat, finner jag skäligt

och billigt, att någon förhöjning i nämnda pension då beredes honom. Förhöjningens

storlek torde böra så utmätas, att tilläggspensionen, vilken lärer

böra anvisas att utgå av allmänna indragningsstaten, tillika med nu till

Engblom utgående pensionsförmåner kommer att något understiga de sammanlagda

pensionsförmåner — 4,512 kronor —, som tillkomma innehavare

av kaptensbeställning vid avgång ur tjänst efter uppnåendet av för pensions

och fyllnadspensions erhållande stadgad levnads- och tjänstålder.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

I likhet med statskontoret finner utskottet det innebära betänkligheter

att bereda en befattningshavare högre ålderspension än som svarar mot den

lönegrad, efter vilken hans avlöning utgått. På grund härav har utskottet

ur principiell synpunkt måst ställa sig synnerligen tveksamt mot Kungl.

Maj:ts förevarande förslag. Ett bifall till detsamma skulle enligt utskottets

mening kunna medföra konsekvenser av icke önskvärd art. Härtill kommer,

att någon närmare utredning icke förebragts angående Engbloms nuvarande

hälsotillstånd och möjligheterna för honom att fortfarande tills

vidare tjänstgöra såsom rullföringsbefälhavare. Utskottet vill framhålla

att, därest det skulle visa sig att Engblom skulle ännu någon tid kunna

Vtdkottet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt förre timlönaren

O. G.

Johansson.

40 Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

uppehålla nämnda befattning och alltså efter avskedstagandet kunna, utöver

sin tjänstetid på stat, räkna tjänstår såsom rullföringsbefälhavare, frågan

om tilläggspension åt honom givetvis skulle, med hänsyn jämväl till vad

som anförts angående sannolika anledningen till utbrottet av hans sjukdom,

komma i ett i viss mån annat läge. I sakens nuvarande läge har

utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke må

av riksdagen bifallas.

31: o.

I en till riksdagen avlåten, den 18 februari 1927 dagtecknad proposition

nr 128 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att förre timlönaren vid flottans varv i Stockholm Oskar

Gottfrid Johansson må från och med den 1 februari 1926 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

624 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Hos Kungl. Maj:t har Johansson den 23 november 1925 anhållit att efter

erhållet avsked den 30 januari 1926 komma i åtnjutande av pension, oaktat

han icke innehade för pensions erhållande stadgad tjänstetid. Johansson,

som berörda den 30 januari vid uppnådda 68 års ålder avgått ur tjänst,

innehade då en tjänstetid av allenast något över 15 år. Han är änkling

och för sitt uppehälle helt hänvisad till understöd av sina barn. Hans avlöning

vid varvet hade under år 1924, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till

2,870 kronor.

Marinförvaltningen har i utlåtande den 14 januari 1926, under framhållande

att Johansson icke innehade den tjänstetid av minst 25 år, som erfordrades

för pensions erhållande, erinrat hurusom riksdagen tidigare under

liknande omständigheter tillerkänt en maskinreparatör vid flottans varv i

Stockholm, som innehade en tjänstetid av allenast omkring 15 år, pension

å allmänna indragningsstaten med ett årligt belopp av 350 kronor; och har

ämbetsverket i förevarande fall tillstyrkt ett sådant pensionsbelopp.

Statskontoret har i utlåtande den 19 februari 1926, under hänvisning

jämväl till av riksdagen förut lämnat medgivande, förklarat sig icke hava

annat att erinra mot marinförvaltningens förslag, än att beloppet borde i

vanlig ordning omräknas till s. k. ny pension, samt tillstyrkt en pension å

624 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

41

Ehuru utskottet med hänsyn till Johanssons korta tjänstetid hyst någon

tvekan att tillstyrka pension åt honom, har utskottet likväl, då riksdagen

tidigare lämnat liknande medgivande, icke velat motsätta sig Kungl. Maj:ts

förslag.

Utskottet hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må vinna

riksdagens bifall.

32: o.

I en till riksdagen den 18 februari 1927 avlåten proposition nr 135 har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under punkterna l:o—25:o hemställt.

Innan departementschefen ingått på behandling av de olika framställningar,

som i berörda proposition avses och över vilka var för sig statskontoret

under år 1926 avgivit särskilda utlåtanden, har departementschefen

lämnat en redogörelse för vissa allmänna synpunkter beträffande

pensionering av arbetare och med dem jämförliga anställningshavare

inom statsförvaltningen, som av statskontoret angivits i ett av ämbetsverket

den 23 december 1926 avgivet förnyat utlåtande över samtliga

ifrågavarande framställningar.

Statskontoret har därvid anfört, bland annat, följande.

Vid avgivande av förslag till .riksdagen om beviljande av pensioner åt

arbetare och med dem jämförliga anställningshavare inom skilda grenar

av statsförvaltningen liksom vid riksdagens avgörande av dylika frågor

hade givetvis vid skilda tider olika grunder kommit till tillämpning. Sedan

genom 1901 års olycksfallsersättningslag bestämts, att vid fullständig

invaliditet en årlig livränta å 300 kronor skulle utgå, hade detta belopp

också i regel beviljats såsom pension från allmänna indragningsstaten åt

arbetare, som efter långvarig anställning lios staten nödgades avgå på

grund av framskriden ålder eller sjuklighet. När nämnda lag sedermera

ersatts av 1916 års olycksfallsförsäkringslag med dess friare prövning av ersättningsbeloppet

vid full invaliditet, hade också i allmänhet inträtt en förhöjning

vid beräknandet av de pensionsbelopp, som borde tillkomma arbetarpersonal;

och i samma riktning både även verkat den samtidigt inträffade

avsevärda sänkningen av penningvärdet. Uder årens lopp hade så kommit

till utveckling en norm för bestämmande av dylika pensioner; och beviljades

enligt denna norm pensioner till arbetare med 500—700 kronor och till

föraiän med 700—900 kronor, allt efter anställningstidens längd. Dessa

pensioner utgjorde nu, reglerade enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr

280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer, arbetarnas 900—1,116 kronor

och förmännens 1,116—1,344 kronor.

Utskottet*

Allmänna

synpunkter

beträffande

pensionering

av viss arbet

arpersonal*

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bunkoutskotiets utlåtande Nr 36.

Vad särskilt beträffade arbetare vid försvarsväsendet hade, efter tillkomsten

av kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) angående pensionsförbättring

åt vid marinen anställda daglönare, pensioner i ett stort antal

fall blivit bestämda enligt grunderna i sagda kungörelse till belopp, som,

reglerade enligt § 3 av kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), utgjort för

arbetare 816—1,152 kronor och för förmän 924—1,260 kronor.

I ett den 2 september 1925 avgivet utlåtande angående beredande av

pension åt förre skomakeriförmannen J. E. Nydén hade statskontoret ererinrat,

att det i bestämmelserna om ny pension i nyssnämnda kungörelse

den 18 juni 1925 förutsattes, att pensioner, som av riksdagen komme att

beviljas efter år 1925, till beloppet så avpassades, att de kunde betraktas

som nyreglerade. När det alltså gällde att i det då förevarande fallet

föreslå ett belopp, som kunde anses lämpligt som nyreglerad pension, både

statskontoret ansett ledning för beloppets avpassande kunna hämtas från

de såsom nyreglerade betecknade pensioner, som jämlikt de i kungörelse

den 8 april 1925 (nr 87) fastställda grunder tillkomme viss icke-ordinarie

personal vid statens hingstdepåer. Dessa pensioner utgjorde, för personal

i arbetares ställning 600—900 kronor och för personal i förmans ställning

720—1,200 kronor allt efter tjänstetidens omfattning. Den av statskontoret

i enlighet med berörda grunder beräknade pensionen för Nydén hade beviljats

av riksdagen (skriv, nr 148/1926, p. 18), som tillika uttalat, att

ifrågavarande grunder borde komma i tillämpning vid beviljande av pension

till befattningshavare i liknande ställning.

Emellertid både vid 1925 års riksdag behandlats en fråga om pension

åt en kategori av befattningshavare av nu ifrågavarande slag, nämligen

övertaliga civila löntagare vid armén och marinen. De av riksdagen godtagna

grunderna för beviljande av förtidspension åt berörda personal återfunnes

i kungörelse den 15 januari 1926 (nr 10). Enligt dessa grunder

utginge pensionerna, reglerade på sätt föreskreves i § 3 av kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280) eller alltså med inberäkning av förhöjning T, med

816—1,152 kronor till arbetare och med 924—1,260 kronor till förmän.

Under år 1926 hade statskontoret avgivit utlåtanden i ett antal ärenden

angående beredande av pension åt sådan personal, som här avsåges, utan

att ärendena i fråga ännu blivit underställda riksdagens prövning. I de

flesta av dessa utlåtanden hade statskontoret vid beräknandet av pensionens

belopp tillämpat de i förenämnda kungörelse den 24 augusti 1920

(nr 645) angivna grunderna för bestämmande av pension åt daglönare.

Emellertid hade beträffande vissa av dessa förslag erinrats, att sålunda

föreslagna pensionsbelopp understege de belopp, som i förtidspension skulle

tillkommit motsvarande personal enligt förenämnda kungörelse den 15

januari 1926 (nr 10); och det hade därvid framhållits, att för personal vid

försvarsverken, som måste avgå på grund av hög ålder eller sjukdom och

därvid föresloges till pension från allmänna indragningsstaten, det måste

synas orättvist, om de bekomma lägre pensionsbelopp än som tillkomme

likställd personal, som på grund av indragningarna vid försvarsväsendet

bleve entledigad och kanske endast obetydligt överskridit 50 år och ännu

vore i stånd att med arbete försörja sig.

Då statskontoret icke kunde annat än erkänna riktigheten av vad sålunda

anmärkts, hade statskontoret ansett sig höra till förnyad prövning

upptaga frågan om storleken av de pensioner, som omhandlats i förenämnda

utlåtanden; och hade statskontoret därvid i avseende å den princip,

som skäligen borde komma i tillämpning vid bestämmandet av pen
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

43

.smiler av förevarande slag, ansett sig höra till en början närmare undersöka

skiljaktigheterna mellan de grunder för pensionering av likställd

.personal, som senast prövats och godkänts av riksdagen, eller sålunda de

grunder, som återfunnes i kungörelserna den 8 april 1925 (nr 87) och den

15 januari 1926 (nr 10).

Vid en jämförelse mellan sistnämnda två kungörelser framginge, att

de pensioner, som finge utgå enligt den förra, vore avsevärt mindre än

pensioner, beviljade enligt den senare; i själva verket vore de också —

såsom framginge av en vid statskontorets utlåtande fogad tabell

— till beloppet lägre än de pensioner, som av riksdagen tidigare beviljats.

Vad sålunda framkommit föranledde statskontoret att ej längre vidhålla

sitt förslag, att de i kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87) intagna grunderna

skulle tillämpas vid bestämmande av pensioner av nu ifrågavarande slag,

utan ville statskontoret i stället föreslå, att föreskrifterna angående förtidspension

i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) skulle komma till

användning. De enligt denna senare kungörelse utgående pensionerna stämde

till beloppet bättre med de pensioner, som tidigare beviljats åt sådana befattningshavare,

som nu vore i fråga. Härtill komme, att denna kungörelse

avsåge pensionering av många olika och delvis mycket stora kårer av arbetare

och att den alltså i motsats till kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87)

redan haft och komme att få eu synnerligen omfattande tillämpning.

I detta sammanhang ville statskontoret framhålla, att den avlöning,

efter vilken pensionsbeloppen i kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87) om

pension åt viss icke-ordinarie personal vid hingstdepåerna avpassats, visserligen

betecknats såsom isy reglerad, men att denna avlöning numera befunnits

alltför låg. Till följd därav hade förslag till ny lönereglering utarbetats,

och torde detsamma vara avsett att föreläggas 1927 års riksdag,

i sammanhang varmed det torde vara ofrånkomligt att även bestämma

högre pensionsbelopp för nämnda personal.

Vad hittills anförts gällde i främsta rummet pensioneringen av manlig

personal.

I fråga om kvinnliga arbetare hade pensionerna beräknats efter mera

enhetliga grunder. De hade sedan åtskilliga år tillbaka bestämts efter en

skala uppgjord med stöd av föreskrifterna i kungörelsen den 24 augusti

1920 (nr 645). Enligt denna skala hade pensionerna beräknats till 300

kronor vid 15 års tjänstgöring med tillägg av 10 kronor för varje år därutöver,

dock högst 500 kronor. Reglerade enligt § 3 av kungörelsen den

18 juni 1925 (nr 280) hade dessa pensioner utgjort lägst 564 kronor och

högst 816 kronor.

Även kvinnlig personal av nu ifrågavarande slag syntes enligt statskontorets

mening höra få sina pensioner beräknade efter de av riksdagen

senast fastställda grunderna för pensionering av arbetare och likställda,

d. v. s. efter förskrifterna i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10); och

skulle i så fall pensionsbeloppen komma att för arbeterskor bliva lägst

624 kronor och högst 876 kronor.

Vad statskontoret ovan anfört innebure emellertid ej att statskontoret

ansåge de föreslagna pensioneringsgrunderna böra undantagslöst tillämpas.

Viss avvikelse torde av skilda anledningar böra förekomma, såsom

fallet ock varit i fråga om tillämpningen av de hittills använda pensioneringsgrunderna.

Vad beträffade icke yrkesutbildade arbetare, såsom fästningsbyggnadsarhetare

och grovarbetare i allmänhet, hade vid dessas pensionering sedan

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

ett antal år tillbaka föreskrifterna i kungörelsen den 8 november 1918

(nr 859) angående pensionering av arbetare vid statens järnvägsbyggnader

och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning ansetts höra tillämpas.

Dessa pensioner, reglerade enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280),

liade uppgått till lägst 852 kronor (vid 25 tjänstår) och högst 996 kronor.

För denna personal syntes de för yrkesutbildade arbetare avsedda pensionsbeloppen

i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) väl högt tilltagna.

Dylika arbetare torde därför alltfort böra pensioneras i enlighet med hittills

tillämpade grunder. Likaså torde stallbetjänter vid andra institutioner

än hingstdepåerna fortfarande tillsvidare böra pensioneras enligt

kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87).

För vissa arbeterskor med arbete, för vilket yrkesutbildning ej erfordrades,

t. ex. städerskor, torde hittills tillämpade lägre pensioneringsgrunder

böra komma till användning.

Vidare borde givetvis vid bestämmande av pensioner åt ifrågavarande

personal tillses, att pensionsbeloppet, bestämt enligt de ovan föreslagna

grunderna, ej bleve högre än att det stode i rimligt förhållande till den

under tjänstetiden uppburna avlöningen.

Den i statskontorets utlåtande åberopade tabellen är av följande utseende:
Tabell
utvisande

de pensionsbelopp, som efter nedan angivna beräkningsgrunder skulle

tillkomma pensionerad arbetarpersonal.

Samtliga pensioner nyreglerade enligt kungörelsen den 18 juni 1925 nr 280.

Tjänst-

år

Äldre

Kung. 859/18

Kung. 645/20

Kung. 87/25

Kung. 10/2G

pension

(järnvägsar-

(daglönare

(hingst-

(förtids-

(före 1920)

betare m. fl.)

vid marinen)

depåerna)

pension)

15

1732

816

20

1900

—

—

924

Arbetare ............

25

30

900

990

852

900

816

924

900

750

1,044

1,152

35

996

948

1.044

900

1,152

40

1,116

996

1.152

900

1,152

15

_

_

_

_

924

20

11,116

—

—

—

1,014

Förmän .............

25

1,116

852

924

720

1,152

30

1,224

900

1,044

870

1.260

35

1,344

948

1,152

1,020

1,260

40

1,452

996

1.260

1,200

1,260

I anslutning till vad i berörda utlåtande anförts har statskontoret hemställt,

att vissa av ämbetsverket i dess tidigare utlåtanden över ifrågavarande

framställningar föreslagna pensionsbelopp måtte omräknas i enlighet

med nyss angivna grunder, d. v. s. i allmänhet — där ej särskilda

skäl föranledde till undantag — efter de grunder, som gällde beträffande

förtidspension åt viss övertalig personal vid försvarsväsendet.

Departementschefen har för sin del biträtt vad statskontoret i de särskilda

fallen hemställt.

1 Endast undantagsvis beviljad.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

45

Utskottet vill erinra att — på sätt jämväl framgår av statskontorets

berörda utlåtande den 23 december 1926 — pensioner åt anställningshavare

utav de kategorier, vilka avses i förevarande proposition, hittills i allmänhet

plägat beviljas efter en mera fri prövning av omständigheterna i varje

särskilt fall. Härvid hava visserligen, utan direkt anknytning till för

likartade befattningshavarkategorier gällande författningsbestämmelser, så

småningom kommit att tillämpas normer, enligt vilka pensionsbeloppen

för olika grupper av anställningshavare inom vissa gränser avvägts med

hänsyn huvudsakligen till tjänstårens antal. I en del fall hava under de

senaste åren pensionsbeloppen avpassats i överensstämmelse med grunder,

som författningsenligt gälla för vissa motsvarande befattningshavargrupper

i statstjänst, t. ex. de i förberörda kungörelse den 24 augusti 1920 (nr

645) intagna föreskrifterna angående pensionering av vid marinen anställda

daglönare.

Statskontoret har nu på anförda skäl ansett, att beträffande ålderspensionering

av ifrågavarande anställningshavare borde såsom regel tillämpas

de grunder, vilka enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) gälla i

fråga om förtidspension åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén

och marinen.

Med avseende å den ståndpunkt, som sålunda av statskontoret intagits

och vilken av departementschefen synes hava godkänts, vill utskottet

erinra, att frågan om generella bestämmelser rörande pensionering av till

arbetarpersonal hänförliga anställningshavare vid såväl försvarsväsendet

som allmänna civilförvaltningen för närvarande är föremål för utredning

inom finansdepartementet och att framställning till riksdagen i detta ämne

sålunda lärer vara att förvänta inom en nära framtid. Vid sådant förhållande

och då de i nyssnämnda kungörelse den 15 januari 1926 innefattade

grunderna torde få anses avvägda med hänsyn till de särskilda

omständigheter, som föranlett entledigande av den i kungörelsen avsedda

personalen, har utskottet ansett det vara mindre lämpligt att såsom regel

taga berörda grunder till utgångspunkt vid bestämmande av pensioner

till här ifrågavarande befattningshavare. Intill dess en genom författningsbestämmelser

reglerad pensionering på detta område kommit till stånd,

synes det vara riktigast att vid pensionsbeloppens bestämmande fortfarande

tillämpa en mera fri prövning av omständigheterna i varje särskilt fall,

detta så mycket mera som de av statskontoret föreslagna nya beräkningsgrunderna

stundom synas leda till ojämnheter i förhållande till pensionsbestämmelser,

vilka enligt författning gälla för vissa befattningshavargrupper,

exempelvis för marinens daglönare.

Emellertid har en inom utskottet verkställd utredning visat, att flertalet

av de pensionsbelopp, som i enlighet med statskontorets förslag ifrågasatts

för de i förevarande proposition avsedda anställningshavarna, endast

i ringa mån avvika från vad som enligt hittills i allmänhet tillämpad

praxis kunde anses böra beviljas. På grund härav har utskottet även

Utskottet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Avg. pension

åt andre

verkmästaren

K. A. Malmsten.

Utskottet.

med de utgångspunkter, från vilka utskottet enligt vad nyss antytts bedömt

de föreliggande frågorna, i det övervägande antalet fall anslutit sig

till vad Kungl. Maj:t föreslagit. I vissa fall åter, där de tillämpade beräkningsgrunderna

lett till resultat som enligt utskottets mening alltför

mycket skilja sig från tidigare praxis, har utskottet funnit sig böra förorda

jämkning i Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet vill slutligen anmärka, att vad här uttalats jämväl äger till—

lämpning å de i Kungl. Maj:ts proposition nr 153 innefattade framställningarna,

rörande vilka utskottet längre fram i detta utlåtande yttrar sig.

Utskottet övergår härefter till behandling av de särskilda i nu förevarande

proposition intagna framställningarna.

I punkten l:o av berörda proposition nr 135 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att andre verkmästaren vid Åkers krutbruk Karl

August (Andersson) Malmsten må från och med månaden näst efter den,

varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 2,544 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Malmsten, som är född den 30

september 1865, den 1 oktober 1894 anställts såsom arbetare vid Åkers

krutbruk, den 30 november 1904 befordrats till förman vid krutbruket och

alltsedan den 1 januari 1916 varit tillförordnad verkmästare av andra klass

därstädes; att han utnämnts till svärdsman den 12 mars 1922; samt att

han sedan den 1 januari 1922 uppburit avlöning enligt 12 löneklassen i

4 lönegraden, löneplan C, i gällande avlöningsreglemente för officerare och

underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat in. fl.

vid armén och marinen den 29 juni 1921.

Statskontoret har i utlåtande den 1 mars 1926 föreslagit, att Malmsten

skulle tillerkännas pension med 2,052 kronor, motsvarande pension till

oreglerat belopp av 1,700 kronor. I utlåtandet den 23 december 1926 har

statskontoret, med tillämpning av grunderna i kungörelsen den 15 januari

1926 (nr 10), föreslagit ett pensionsbelopp av 2,544 kronor.

I fråga om utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Det av Kungl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet har synts utskottet

vara väl högt i förhållande till vad tidigare i liknande fall plägat beviljas.

Med utgångspunkt från Malmstens avlöning och med iakttagande av att

han icke erlagt pensionsavgifter samt endast kan räkna omkring 32 tjänstår

har utskottet funnit sig höra förorda ett pensionsbelopp av 2,200 kronor

eller, efter jämkning till närmaste med 12 helt delbara tal, 2,196 kronor

årligen.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att andre verk
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

47

mästaren vid Åkers krutbruk Karl August (Andersson)

Malmsten må från och med månaden näst efter den,

varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 2,196 kronor.

33 :o.

Uti punkten 2:o av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förre andre maskinisten vid arméns intendenturförråd

i Boden Olof Albert Wångström må från och med den 1 oktober

1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,620 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wangström, som är född den

28 februari 1866, tjänstgjort såsom maskinist vid Norrbottens regemente

från och med den 27 september 1907 till den 15 juli 1912, då han anställts

såsom andre maskinist vid intendenturförrådet i Boden; att han på grund

av sjukdom (lungemfysem och hjärtsjukdom), till vars utveckling tjänstgöringen

med sannolikhet i hög grad bidragit, är oförmögen till allt tyngre

arbete och ej längre kan bestrida sin tjänst samt att denna oförmåga är

bestående för framtiden; att han på ett synnerligen mönstergillt sätt skött

sin tjänst och städse iakttagit en hedrande vandel; samt att han under de

senare åren vid intendenturförrådet åtnjutit, förutom fri bostad med vedbrand

och lyse, kontant avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till

i medeltal omkring 2,000 kronor för år.

Statskontoret, som i utlåtande den 18 februari 1926 föreslagit ett pensionsbelopp

av 1,008 kronor, har i utlåtandet den 23 december 1926 hemställt,

att Wangström måtte beredas en årlig pension av 1,620 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt må hänvisas till propositionen.

Med hänsyn till Wangströms tjänstetid och arten av hans anställning

har det utav Kungl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet svnts utskottet alltför

högt. Det av statskontoret i dess första utlåtande i ärendet ifrågasatta

beloppet av 1,008 kronor har utskottet däremot i betraktande av föreliggande

omständigheter funnit väl avvägt.

På grund härav får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Majrts förevarande

framställning, må medgiva, att förre andre

maskinisten vid arméns intendenturförråd i Boden

Olof Albert Wangström må från och med den 1 oktober

1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,008

kronor.

Ang. pension

åt förre

andre maskinisten

O. A.

Wangström.

Utskottet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

34:o.

Ang. pension Kungl. Maj:t föreslår i punkten 3:o av samma proposition riksdagen

skomakar- medgiva, att förre skomakarmästaren vid Kronobergs regemente Peter

mästaren Magnus Svensson Sandström må från och med den 1 februari 1926 under

son Små-8'' sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig penström.

sion av 1,224 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sandström, som är född den

6 september 1863, varit anställd såsom skomakarmästare vid Kronobergs

regementes intendenturverkstäder under tiden 1 april 1897—31 januari

1926; att han på grund av åderförkalkning är så gott som oförmögen till

allt arbete; att han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning,

som frånsett dyrtidstillägg uppgått till i medeltal omkring 2,340

kronor för år; samt att han på ett mönstergillt sätt bestritt sina åligganden

och städse, såväl i som utom tjänsten, visat ett hedrande uppförande.

I fråga om vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts här avsedda förslag har ej givit utskottet anledning till

erinran, i följd varav utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

35: o.

Ang. pension Under punkten 4:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

skräddat- förre skräddarmästaren vid Kronobergs regementes intendenturverkstäder

mästaren Johannes Edil må från och med den 1 april 1926 under sin återstående

J. Kall. livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,260

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Käll är född den 12 mars 1867;

att han, som under tiden 17 maj 1888—1 februari 1902 varit soldat vid

Kronobergs regemente, efter att under en tid av omkring 10 år hava varit

anställd såsom skrädderiarbetare vid regementet, sedan den 1 april 1897

tjänstgjort såsom förman vid regementets intendenturverkstäder, vilken

f sistnämnda befattning han emellertid lämnat med utgången av mars månad

1926; att han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning,

som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal 2,340 kronor för år;

att han på grund av sockersjuka och yrkesneuros i höger hand och arm

för all framtid torde vara oförmögen att sköta sin tjänst; att han på ett

tillfredsställande sätt fyllt sina åligganden och såväl i som utom tjänsten

ådagalagt ett hedrande uppförande; samt att han icke åtnjuter underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

49

I övrigt må beträffande utredningen hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,

får hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

36: o.

I punkten 5:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att slöjdförmannen

vid Upplands infanteriregementes intendenturverkstäder Per Erik

Sand må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära årlig pension till så stort belopp, att

densamma, tillika med vad av honom åtnjutes från Vadstena krigsmanshuskassa,

kommer att uppgå till sammanlagt 1,260 kronor årligen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sand, som är född den 24 oktober

1854, under tiden 9 april 1875—8 juni 1910 varit soldat och underbefäl

vid Rasbo kompani av ovannämnda regemente; att han från och med

den 1 januari 1905 till och med den 31 december 1915 varit anställd vid

regementets huvudförråd och den 1 januari 1916 vunnit anställning såsom

slöjdförman vid regementet, vilken anställning han fortfarande innehar;

att han enligt utfärdat läkarbetyg på grund av sjukdom numera är urståndsatt

att försörja sig genom arbete; att han under de senare åren vid

regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till

1,800 kronor för år, varjämte han i årligt understöd åtnjuter: från Vadstena

krigsmanshuskassa 260 kronor, från korprals- och soldatpensionskassan

15 kronor och från invalidhusfonden likaledes 15 kronor; samt att han

fullgjort sina olika tjänstuppdrag på ett berömvärt sätt.

Utskottet tillåter sig att med avseende å utredningen i övrigt åberopa

vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

37 :o.

Under punkten 6:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

förre fodermarsken vid Utnäslöts remontdepå Johan Emrik Nordström i

stället för honom tillkommande avskedsersättning må från och med den

1 oktober 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,260 kronor, att åtnjutas enligt föreskrifterna

i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10).

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 sand. 24 höft. fNr 36.) 4

Ang. pension

åt slöjdförmannen

P. E. Sand.

Ang. pensum

åt förre

fodermarsken

J. E. Nordström.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

Nordström har hos Kung!. Maj:t anhållit att vid avgång ur tjänst i

samband med remontdepåns indragning komma i åtnjutande av pension i

stället för avskedsersättning enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr

10) angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila

löntagare vid armén och marinen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nordström, som är född den

18 augusti 1877, varit anställd såsom hästskötare vid Ottenby remontdepå

under tiden 15 maj 1895—27 december 1903 samt såsom fodermarsk vid

Utnäslöts remontdepå från den 1 januari 1904 till sistnämnda depås indragning

den 30 september 1926; att hans avlöningsförmåner såsom fodermarsk

under tiden 1 april 1925—31 mars 1926 uppgått till omkring 2,700

kronor; att han lider av kronisk njurinflammation, i följd varav hans

arbetsförmåga är i hög grad nedsatt; samt att han städse på ett synnerligen

förtjänstfullt sätt fullgjort sitt arbete i kronans tjänst.

I ärendet hava arméförvaltningens intendents- och civila departement

anfört, att enär Nordström vid avgången ur tjänst ännu icke uppnått den

för erhållande av förtidspension jämlikt § 4 av kungörelsen den 15 januari

1926 stadgade levnadsåldern av 50 år, departementen ansåge sig icke

kunna tillstyrka bifall till ansökningen.

Nordström, som vid tiden för avskedet innehaft anställning i statens

tjänst i över 31 år och vars avlöningsförmåner under tiden 1 april 1925

—31 mars 1926 enligt uppgift uppginge till sammanlagt 2,680 kronor

20 öre, syntes jämlikt § 6 av nämnda kungörelse vid avgång ur tjänst

vara berättigad till en avskedsersättning av 6,800 kronor.

Statskontoret har anfört, att då Nordströms arbetsförmåga enligt läkarintyg

vore i mycket hög grad nedsatt, beträffande honom förelåge sådana

omständigheter, som plägade giva anledning till framställning hos riksdagen

om beviljande av pension. På grund härav och då det syntes vara

med billighet överensstämmande, att ett årligt understöd bereddes Nordström

till sådant belopp, som skulle hava tillkommit honom enligt nämnda

kungörelse, därest han vid avgång ur tjänst uppnått 50 levnadsår, finge

statskontoret hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Nordström i stället för honom tillkommande avskedsersättning måtte

från och med den 1 oktober 1926 under sin återstående livstid uppbära

pension till belopp av (1,080 +190 avrundat till) 1,260 kronor årligen att *

utgå från allmänna indragningsstaten och åtnjutas enligt föreskrifterna

i nyssnämnda kungörelse den 15 januari 1926 (nr 10).

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som i ärendet blivit åberopade,

har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att Nordström beredes

pension i stället för avskedsersättning. Vidkommande storleken av pensionen

har utskottet emellertid funnit sig icke kunna förorda, att densamma

skulle bestämmas till samma belopp, som skulle hava tillkommit

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

51

Nordström, därest han uppfyllt de författningsenliga villkoren för erhållande

av förtidspension. Utskottet har i stället velat såsom skäligt belopp föreslå

1,056 kronor årligen.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att förre fodermarsken

vid Utnäslöts remontdepå Johan Emrik Nordström

i stället för honom tillkommande avskedsersättning

må från och med den 1 oktober 1926 under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,056 kronor, att åtnjutas

enligt föreskrifterna i kungörelsen den 15 januari 1926

(nr 10).

38 :o.

I punkten 7:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre

arbetaren vid Åkers krutbruk Johan Robert Rylén må från och med den

1 april 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Rylén, som är född den 24

februari 1846, varit anställd vid Åkers krutbruk sedan den 1 april 1880;

att han på grund av nedsatta krafter och allmänna åldersförändringar ej

längre är arbetsför; att han, förutom fri bostad med vedbrand, under år

1924 vid krutbruket uppburit en kontant avlöning av omkring 1,600

kronor; samt att han under anställningstiden sig utmärkt väl förhållit.

I fråga om vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet har med hänsyn till Ryléns långa tjänstetid icke funnit anledning

till erinran mot vad Kungl. Maj:t föreslagit och får sålunda

hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

39:o.

Kungl. Maj:t har i punkten 8:o föreslagit riksdagen medgiva, att förre

arbetaren vid Åkers krutbruk Nils Julius Öberg må från och med den 1

mars 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.

Ang. pension

åt för Te

arbetaren

J. R. Rylen.

Utskottet.

Ang. pension

åt förre

arbetaren

N. J. Öberg.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

k Utskottet.

Ang. pension

åt förre

arbetaren G.

O. Eriksson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Öberg, som är född den 19

juli 1866, varit anställd vid Åkers krutbruk sedan den 1 oktober 1894;

att han på grund av sjuklighet numera är mindre arbetsför; att han

under år 1924, förutom fri bostad med vedbrand samt planteringsland,

uppburit en kontant avlöning av omkring 2,300 kronor; samt att han

under anställningstiden sig utmärkt väl förhållit.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Då Öbergs tjänstetid uppgår till endast omkring 31 år, har utskottet

ansett sig ej böra tillstyrka, att honom skulle beredas pension till så högt

belopp som det av Kungl. Maj:t föreslagna. I närmare anslutning till

hittills tillämpad praxis förordar utskottet, att pensionsbeloppet bestämmes

till 996 kronor årligen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att förre arbetaren

vid Åkers krutbruk Nils Julius Öberg må från och

med den 1 mars 1926 under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 996 kronor.

40: o.

Kungl. Maj:t har uti punkten 9:o föreslagit riksdagen medgiva, att

förre arbetaren vid Åkers krutbruk Gustaf Oskar Eriksson må från och

med den 1 maj 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den 13

december 1857, innehaft anställning såsom reparatör vid krutbruket sedan

den 31 januari 1896; att han på grund av sjukdom (muskelreumatism)

och allmänna åldersförändringar ej längre kan betraktas såsom arbetsför;

att hans arbetsinkomst vid krutbruket under år 1925 uppgått till omkring

2,000 kronor; samt att han under anställningstiden sig utmärkt väl

förhållit.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Åberopande vad under nästföregående punkt anförts hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Majrts förevarande

framställning, må medgiva, att förre arbetaren

vid Åkers krutbruk Gustaf Oskär Eriksson må från

och med den 1 maj 1926 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 996 kronor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

BankOutskottets utlåtande Nr 36.

53

41:o.

I punkten 10:o föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att arbetaren

vid Bodens tygstation Carl Magnus Markström må från och med månaden

näst efter den, varunder lian entledigas från sin anställning vid tygstationen,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Markström är född den 4 december

1862; att han under åren 1890—1894 haft anställning såsom arbetare

vid statens järnvägars arbeten å norra stambanan, under åren 1895—1903

arbetat hos entreprenörer, som omhänderhaft arbeten för statens järnvägars

räkning å skilda orter, under åren 1904—1908 varit anställd såsom fortifikationsarbetare

vid arbeten för arméns räkning i Boden, från och med

år 1909 till och med den 31 december 1915 tjänstgjort såsom tygarbetare

vid Bodens tygstation, under tiden 1 januari 1916—1 februari 1921 varit

skjutfältsarbetare vid Bodens artilleriregemente och fortifikationen samt

från och med den 2 februari 1921 innehaft anställning vid Bodens tygstation;

att hans avlöningsförmåner under åren 1923—1925 i medeltal

uppgått till omkring 2,700 kronor för år; att han på grund av sjuklighet

och en i tjänsten år 1910 ådragen höftskada är mindre arbetsför; samt att

han fullgjort sina tjänståligganden till full belåtenhet och ådagalagt en

klanderfri vandel.

För vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har ej föranlett erinran från utskottets sida, varför

utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

42 :o.

Under punkten ll:o föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att arbetaren

vid Bodens tygstation Johan Erik Johansson må från och med månaden

näst efter den, varunder han entligas från sin anställning vid tygstationen,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson är född den 17 maj

1867; att han, som under åren 1894—1902 tjänstgjort såsom bromsare vid

statens järnvägar, därefter till och med år 1913 varit anställd såsom fortifikationsarbetare

i Boden samt från och med år 1914 såsom arbetare vid

Bodens tygstation; att han under de senare åren av sin anställning vid

tygstationen uppburit en avlöning av i medeltal omkring 2,100 kronor för

Ang. pension

åt arbetaren

C. M. Markström.

Ang. pension

åt arbetaren

J. E. Johansson.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

Ang. pension

åt sadelmakaren

G. F. W.

Bastian.

år; att han lider av astma och muskelreumatism, varjämte hans kroppskrafter

äro avsevärt nedsatta, i följd varav hans arbetsförmåga måste anses

vara i mycket hög grad minskad; att han under åren 1914—1924 i egenskap

av nattvakt vid Bodens tygstation haft en ansträngande tjänstgöring,

vilken bidragit att nedsätta kroppskrafterna; att han under sin anställning

i statens tjänst fullgjort sina åligganden utan anmärkning; att han

lever i knappa omständigheter och för sitt uppehälle uteslutande är hänvisad

till den inkomst, han genom sitt arbete kan förvärva; samt att hans

hustru på grund av lamhet sedan ett tiotal år tillbaka icke kunnat utföra

något arbete i hemmet.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Under hänvisning till vad utskottet under punkten 39:o här ovan anfört

förordar utskottet, att pensionsbeloppet i det nu avsedda fallet bestämmes

till 996 kronor; och får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att arbetaren vid

Bodens tygstation Johan Erik Johansson må från och

med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid tygstationen, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 996 kronor.

43 :o.

Uti punkten 12:o föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att sadelmakaren

vid Norrlands artilleriregementes tyganstalt Gottfrid Fritiof

Wilhelm Bastian må från och med månaden näst efter den, varunder

han entledigas från sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,056

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Bastian är född den 28 september

1849; att han alltsedan den 8 maj 1900 varit anställd såsom sadelmakare

vid Norrlands artilleriregementes tyganstalt; att han under de

senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,

uppgått till 6 kronor 80 öre för dag; att han på grund av åderförkalkning

och nedsatt synskärpa är mindre arbetsför; samt att han under

hela sin anställningstid vid regementet utfört sitt arbete synnerligen plikttroget

och på ett för regementet fördelaktigt sätt.

För vidare utredning i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa till

propositionen.

Utskottet.

Med hänsyn till Bastians tjänstetid har utskottet ansett det föreslagna

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 55

pensionsbeloppet böra reduceras till 900 kronor. På grund härav får utskottet

hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att sadelmakaren

vid Norrlands artilleriregementes tyganstait Gottfrid

Fritiof Wilhelm Bastian må från och med månaden

näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 900 kronor.

44 :o.

Kungl. Maj:t har i punkten 13:o av förevarande proposition föreslagit Ang. pension

riksdagen medgiva, att förre vaktaren vid Råbelövs kruthus Per Andersson vaktare™!''.

må från och med den 1 november 1925 under sin återstående livstid å all- Andersson.

männa indragningsstaten uppbära en årlig pension av 480 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 30

oktober 1856, varit anställd såsom vaktare vid Råbelövs kruthus från och

med den 1 augusti 1894 till och med den 31 oktober 1925; att han, som år

1925 tilldelades silvermedalj för nit och redlighet i rikets tjänst, under hela

sin tjänstetid skött sina åligganden utan anmärkning; att han på grund av

sin höga ålder är mindre arbetsför och därför saknar förmåga att förtjäna

sitt tillräckliga uppehälle; samt att han såsom vaktare vid kruthuset uppburet

en avlöning av 468 kronor för år jämte dyrtidstillägg därå ävensom

åtnjutit fri bostad.

I övrigt hänvisas till den i propositionen förebragta utredningen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts här avsedda förslag och hemställer

sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

45: o.

Under punkten 14:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att Ang. pension

förre vaktaren vid Ridö krutdepå Johan Axel Norlin må från och med takt oren

den 1 juli 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten j. a. Norlin.

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Norlin, som är född den 12

oktober 1857, sedan hösten år 1887 arbetat vid Ridö krutdepå samt från

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottets utlåtande Nr 86.

Ang. pension

åt förre arbetaren

F. E.

Andersson.

Ang. pension

åt förre

faktoristädaren

A. Andersson.

september månad år 1904 varit anställd som vaktare därstädes; att han

på grund av sjukdom och ålderdomssvaghet tidtals är oförmögen att behörigen

fullgöra sin tjänst; att han under de senaste åren såsom vaktare

uppburit en avlöning, som frånsett dyrtidstillägg utgjort omkring 580 kronor

för år, ävensom åtnjutit fri bostad med vedbrand; samt att han under anställningstiden

skött sitt arbete på ett synnerligen plikttroget sätt.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

får på grund härav hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

46 :o.

I punkten 15:o av merberörda proposition nr 135 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förre arbetaren vid Borghamns kalkstensbrott

Frithiof Edvard Andersson må från och med den 1 januari 1926 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 732 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 19

februari 1872, varit anställd vid Borghamns kalkstensbrott under sammanlagt

omkring 21 år, därav omkring 17 år då stenbrottet stått under fortifikationsdepartementets

förvaltning och omkring 4 år då detsamma förvaltats

av domänstyrelsen samt byggnadsstyrelsen därstädes bedrivit brytning av

sten; att han under större delen av anställningstiden varit använd såsom

förman; att han med plikttrohet och ordentlighet fullgjort sina tjänsteåligganden

och iakttagit en hedrande vandel; att han lider av kronisk luftrörskatarr

och högersidig ljumskbråck och med anledning därav har nedsatt

arbetsförmåga, i synnerhet beträffande tyngre kroppsarbete; samt att

han har sjuklig hustru att försörja och icke äger nämnvärda tillgångar.

Beträffande utredningen i övrigt åberopas vad propositionen innehåller.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts föreliggande

framställning.

47 :o.

Kungl. Maj:t har uti punkten 16:o föreslagit riksdagen medgiva, att förre

städaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Axel Andersson må från och

med den 1 maj 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 852 kronor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

57

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 19

augusti 1855, varit anställd vid gevärsfaktoriet såsom brand- och vattenvåg

under tiden 1 oktober 1883—1 juni 1888 och såsom städare under tiden 4

januari 1899—30 april 1926; att han på grund av åderförkalkning är oförmögen

att genom arbete försörja sig; att hans arbetsinkomst vid faktoriet

under år 1925, frånsett dyrtidstillägg, utgjort omkring 2,600 kronor; samt

att han städse ådagalagt ett hedrande uppförande.

Statskontoret har anfört, att för Andersson såsom icke yrkesutbildad arbetare

icke syntes böra beräknas högre oreglerad pension än 450 kronor. På

grund härav och då pensionerna numera borde avpassas så, att de i avseende

å rätt till dyrtidstillägg kunde betraktas såsom nyreglerade, vilket i

detta fall skulle föranleda till ett pensionsbelopp av 852 kronor, hemställde

statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Andersson

finge från och med månaden näst efter den, vari han entledigades från

sin anställning, under sin återstående livstid åtnjuta pension från allmänna

indragningsstaten till belopp av 852 kronor årligen.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herrar Jonsson och Laurén väckt motion nr 305, vari hemställts,

»att riksdagen behagade besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts

ovannämnda proposition nr 135, punkt 16:o), att pensionen till städaren

Axel Andersson måtte utgå med ett belopp av 1,152 kronor».

I motionen har anförts, bland annat, att städaren Andersson under

senare delen av sin tjänstetid varit att betrakta såsom ett slags förman

för städarna samt att, då Kungl. Maj:t i en senare avlåten proposition

nr 153 för vissa arbetare vid gevärsfaktoriet föreslagit ett pensionsbelopp

av 1,152 kronor, Andersson, som haft större ansvar än flertalet i

sistnämnda proposition avsedda arbetare, billigtvis borde tillerkännas

pension med samma belopp.

I fråga om motiveringen i övrigt hänvisar utskottet till motionen.

Utskottet, som finner det vara billigt att pension beviljas städaren Andersson,

har med hänsyn till av riksdagen i liknande fall i allmänhet tillämpade

grunder funnit anledning saknas att i fråga om pensionsbeloppet

tillstyrka avvikelse från vad Kungl. Maj:t föreslagit.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med avslag å berörda motion

II: 305, må medgiva, att förre städaren vid Carl Gustafs

stads gevärsfaktori Axel Andersson må från och med

den 1 maj 1926 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

852 kronor.

Motion

11:305.

Utskottet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

48 :o.

Ang. pension I punkten 17:o föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att förre

skrädderi- skrädderiarbetaren vid Gotlands artillerikårs intendenturverkstäder Karl

arbetaren August Blad må från och med den 1 januari 1926 under sin återstående

K. A. Blad. ^ allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,152

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Blad är född den 21 april 1855;

att han under tiden 6 december 1873—23 november 1887 tjänat som soldat

vid Kronobergs regemente; att han från och med den 1 mars 1903 till och

med den 22 juli 1924 varit anställd såsom arbetare dels vid Gotlands

truppers skädderiverkstäder i Tingstäde, dels vid Gotlands artillerikårs

skrädderiverkstäder i Visby; att han lider av åderförkalkning och på

grund därav är samt sannolikt för framtiden kommer att förbliva fullständigt

oförmögen till arbete; att han under de senare åren av sin anställning

i kronans tjänst uppburit en avlöning som — frånsett dyrtidstillägg

— uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år; samt att

han visat sig såsom en driftig och duglig arbetare och fullgjort sina

åligganden till vederbörandes fulla belåtenhet.

I fråga om utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till

propositionen.

Då utskottet med hänsyn till Blads tjänstetid icke funnit något att

erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

49 :o.

Ang. pension Under punkten 18:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

arbetaren SÉ arbetaren vid arméns intendenturförråd i Stockholm Erik Wilhelm Åkerro.

Åkerlund, lund må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid intendenturförrådet, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig penson av 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Åkerlund är född den 18 maj

1856; att han, efter att under en tid av 11 år hava varit fast anställd

vid Svea livgarde, alltsedan den 1 januari 1889 innehaft anställning såsom

arbetare vid arméns intendenturförråd i Stockholm; att han under de

senare åren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått

till i medeltal omkring 2,200 kronor för år; att han jämlikt lagen

om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 uppbär en årlig pension

av 24 kronor 20 öre; samt att han städse fullgjort sina tjänståligganden

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 59

på ett synnerligen plikttroget och förtjänstfullt sätt samt alltid fört en

hedrande vandel.

Med avseende å vidare utredning i ärendet hänvisas till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

50 :o.

Kungl. Maj:t föreslår uti punkten 19:o riksdagen medgiva, att arbetaren

vid Bohusläns regementes intendenturverkstäder Olof Alfred Andersson

må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från

sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson är född den 4 maj

1852; att han alltsedan år 1882 varit anställd såsom arbetare vid Bohusläns

regementes intendenturverkstäder; att han under de senare åren vid regementet

uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till

i medeltal omkring 1,760 kronor för år; att hans arbetsförmåga på grund

av sockersjuka och hög ålder är avsevärt nedsatt; samt att han under

hela sin tjänstetid visat oförvitlighet, pålitlighet och duglighet.

I övrigt hänvisar utskottet beträffande utredningen till propositionen.

Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag och

hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

51 ro.

I punkten 20:o föreslås, att riksdagen må medgiva, att förre daglönaren

vid flottans varv i Karlskrona Johan Gottfrid Petersson Åhlfeldt må från

och med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Åhlfeldt, som är född den 4

november 1868, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona

under tiden 10 juli 1902—23 augusti 1903 och 15 augusti 1904—30

september 1919; att han före sin anställning såsom daglönare tjänstgjort

såsom båtsman, från vilken beställning han erhållit avsked den 23 mars

1897 efter en tjänstetid av 10 3/i2 år, varav omkring 8 år från tjugo

Ang. pension

åt arbetaren

O. A.

Andersson.

Ang. pension

åt förre daglönaren

J. G.

Petersson

Åhlfeldt.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

XJtskottet.

Ang. pension

åt förra

arbeterskan

A. Thunblad,

född Karlsson.

års ålder; att han för genom olycksfall ådragen kroppsskada tillerkänts

årlig livränta från riksförsäkringsanstalten för tiden 25 februari 1919—

24 februari 1920 med 168 kronor för år räknat, därvid skadan under

nämnda tid ansetts medföra nedsättning i hans arbetsförmåga med 14 procent;

att han lider av hjärtsjukdom och åderförkalkning, på grund varav

hans arbetsförmåga är i mycket hög grad nedsatt, vilken nedsättning kan

betraktas såsom sannolikt för framtiden bestående; samt att han, som de

senare åren varit bevillningstaxerad för endast en halv bevillningskrona.

har 4 barn under 16 år att försörja.

Utskottet tillåter sig att i övrigt hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till de i förevarande fall åberopade särskilda omständigheterna

har utskottet funnit det vara billigt, att någon pension av allmänna

medel beredes Åhlfeldt. Vad angår storleken av denna pension

vill utskottet i betraktande av Åhlfeldts sammanlagda, omkring 26-åriga

anställningstid i kronans tjänst ifrågasätta någon höjning i det av Kung!.

Maj:t föreslagna beloppet. Utskottet har för sin del ansett sig böra förorda

ett pensionsbelopp av 816 kronor.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att förre daglönaren

vid flottans varv i Karlskrona Johan Gottfrid

Petersson Åhlfeldt må från och med den 1 januari

1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 816 kronor.

52: o.

I punkten 21:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förra

arbeterskan vid ammunitionsfabriken Amanda Thunblad, född Karlsson,

må från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära pension till sådant belopp, att pensionen

jämte den livränta, som tillkommer henne från riksförsäkringsanstalten,

uppgår till 876 kronor för år, med rätt för henne att å nämnda belopp

åtnjuta dyrtidstillägg enligt vad rörande sådant tillägg åt pensionerade

f. d. befattningshavare i statens tjänst är eller kan varda stadgat.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Amanda Thunblad är född

den 5 mars 1878; att hon den 18 oktober 1897 anställts vid ammunitionsfabriken;

att hon den 16 juli 1918 skadats genom olycksfall under arbete

vid fabriken och i anledning därav tillerkänts omförmälda livränta; samt

att hon under sin anställningstid vid fabriken städse plikttroget och med

ordning fullgjort sina åligganden.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 61

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet åberopa vad i propositionen

innehålles.

Då Thunblad drabbats av olycksfall i arbete, synes det vara billigt att

hon tillerkännes pension till belopp, som jämte henne tillkommande livränta

uppgår till vad skäligen bort beviljas henne, därest hon kvarstått i

tjänst intill uppnådd pensionsålder och då kunnat räkna tillräckligt antal

tjänstår för erhållande av hel pension. Mot vad Kungl. Maj:t i sådant

syfte föreslagit har utskottet icke annat att erinra än att tillräcklig anledning

ej synes föreligga att i detta fall medgiva högre sammanlagd

förmån än vad som hittills plägat beviljas kvinnliga daglönare med 30

tjänstår eller 852 kronor.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att förra arbeterskan

vid ammunitionsfabriken Amanda Thunblad, född

Karlsson, må från och med den 1 januari 1926 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till sådant belopp, att pensionen jämte

den livränta, som tillkommer henne från riksförsäkringsanstalten,

uppgår till 852 kronor för år, med rätt

för henne att å nämnda belopp åtnjuta dyrtidstillägg

enligt vad rörande sådant tillägg åt pensionerade f. d.

befattningshavare i statens tjänst är eller kan varda

stadgat.

53:o.

Kungl. Maj:t har i punkten 22:o föreslagit riksdagen medgiva, att portvakten

vid Stockholms tygstation, änkan Ida Maria Holmqvist, född Pettersson,

må från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigas

från sin anställning vid tygstationen, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Holmqvist är född den

22 mars 1856; att hon alltsedan den 5 september 1896 varit anställd som

portvakt vid Stockholms tygstation; att hon i denna egenskap —- förutom

fri hostad med lyse och vedbrand — åtnjutit en kontant avlöning, under

år 1924 av 781 kronor och under år 1925 av 819 kronor; samt att hon

numera börjat lida av ålderdomssvaghet.

I övrigt hänvisas beträffande utredningen till propositionen.

Utskottet.

Ang. pension

åt portvakten

I. M. Holmqvist,

född

Petter sson.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Kungl. Maj:ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts föreliggande

framställning.

54:o.

Ang. pension I punkten 23:o föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att förra kokerat

förra s]jan vid Norrlands artilleriregemente Anna Juliana Nilsson må från och

Jco kar alcali

A. J. Nilsson, med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 648 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Anna Juliana Nilsson, som

är född den 1 augusti 1872, varit anställd såsom kokerska vid Norrlands

artilleriregemente från och med den 23 januari 1908 till och med den 30

november 1923, då hon efter uppsägning lämnat anställningen; att hon

enligt utfärdat läkarintyg på grund av sjukdom (åderbråck och kronisk

ledgångsreumatism), till vars uppkomst och utveckling de lokala förhållandena

under tjänstgöringen med sannolikhet bidragit, fått sin arbetsförmåga

betydligt nedsatt och ibland är fullständigt oförmögen till arbete; att hon

under sin anställningstid vid regementet utfört sina åligganden plikttroget

och efter bästa förmåga ävensom vid alla tillfällen iakttagit ett hedrande

uppförande; samt att hon såsom kokerska vid regementet under de senaste

åren åtnjutit, förutom fri bostad jämte kost, ett arvode, som, frånsett dyrtidstillägg,

uppgått till 660 kronor för år.

I övrigt må beträffande utredningen hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke har något att invända mot vad Kungl. Maj:t föreslagit,

hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

55 :o.

Ang. pension Under punkten 24:o föreslås, att riksdagen må medgiva, att förra sömåt

förra merskan vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder Johanna

Sj. ''e.6Karl- Eugenia Karlman, född Holmström, må från och med den 1 oktober 1925

man, fadd un(jer sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

Holmström. .

årlig pension av 81b kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att sömmerskan Karlman, som är

född den 16 maj 1866, varit anställd vid Västerbottens regementes in
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

63

tendenturverkstäder såsom sömmerska från och med den 1 maj 1889 till

och med den 30 september 1925, med undantag dock för tiden 1 oktober

1912—31 december 1916, varunder hon innehaft anställning vid arméns

intendenturförråd i Boden; att hennes arbetsförmåga på grund av kronisk

muskelreumatism är betydligt nedsatt; att hon städse fullgjort sitt arbete

vid regementet på ett mycket förtjänstfullt sätt; att hon under de senare

åren vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,

uppgått till i medeltal omkring 1,070 kronor för år; samt att hon är gift

med förre förrådsvaktmästaren J. G. Karlman, vilken åtnjuter årlig pension

från arméns pensionskassa med 1,872 kronor jämte dyrtidstillägg.

Utskottet hänvisar i övrigt till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

56:o.

Uti punkten 25:o av förevarande proposition nr 135 har Kungl. Maj:t

slutligen föreslagit riksdagen medgiva, att sömmerskan vid Norrlands

artilleriregementes intendenturverkstäder Kristina Johansson må från och

med månaden näst efter den, varunder hon entledigas från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 804 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kristina Johansson är född

den 23 juni 1862; att hon alltsedan den 1 maj 1901 varit anställd såsom

sömmerska vid Norrlands artilleriregementes intendenturverkstäder; att

hon lider av kronisk ledgångsreumatism och kronisk magkatarr och på

grund därav är mindre arbetsför; att hon under de senare åren vid regementet

uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått

till i medeltal omkring 1,130 kronor för år; samt att hon utfört henne

åliggande arbete synnerligen plikttroget och förtjänstfullt ävensom i övrigt

ådagalagt ett hedrande uppförande såväl i som utom tjänsten.

Med avseende å vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Då Kungl. Maj:ts här avsedda förslag icke givit utskottet anledning

till anmärkning, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

Ang. pension

åt sä minerskön
K.

Johansson.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Ang. pension

åt skräddarmästaren

H. A. Friström.

Ang. pension

åt förmannen

J. A J:son

Lund qvist.

57 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1927 dagtecknad proposition

nr 153 bär Kungl. Maj:t vidare, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten

l:o föreslagit riksdagen medgiva, att förmannen vid fälttelegrafkårens

intendenturverkstäder, skräddarmästaren Hjalmar August Friström må från

och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning

vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 480 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Friström, som är född den 9

december 1860, under tiden 1 februari 1911—24 mars 1913 innehaft anställning

såsom skädderiarbetare vid Svea ingenjörkår; att han alltsedan

den 26 mars 1913 varit anställd såsom förman och besiktningsman vid

fälttelegrafkårens skrädderiverkstad; att han på grund av sjukdom är

mindre arbetsför; att nedsättningen av hans arbetsförmåga kan betraktas

såsom sannolikt för framtiden bestående; att han under de senare åren

vid kåren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått

till i medeltal omkring 996 kronor för år, samt att han på ett

mycket tillfredsställande sätt fullgjort sina tjänståligganden vid kåren och

städse iakttagit ett oklanderligt uppförande.

Med avseende å utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet biträder vad Kungl. Maj:t i förevarande ärende föreslagit och

får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning må av

riksdagen bifallas.

58: o.

I punkten 2:o av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förmannen vid Göta artilleriregementes tygverkstäders

laboratorium Johan Alfred Johansson Lundqvist må från och med

månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning vid

regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,440 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lundqvist, som är född den

5 augusti 1854, sedan den 14 juli 1877 oavbrutet varit i regementets och

tyganstaltens tjänst; att hans förmåga att genom arbete försörja sig är

nedsatt på grund av sjukdom och hög ålder; samt att han för lång och

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

65

trogen tjänst tilldelats medalj i silver för nit och redlighet i rikets tjänst

samt patriotiska sällskapets stora silvermedalj.

I övrigt får utskottet beträffande utredningen i ärendet hänvisa till

propositionen.

Med hänsyn till Lundqvists ovanligt långa anställningstid av omkring utskottet.

50 år har utskottet icke haft något att erinra mot det föreslagna pensionsbeloppet.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

59 so.

Kungl. Maj:t har i punkten 3:o av förevarande proposition föreslagit Ang. pension

riksdagen medgiva, att fortifikationsarbetaren vid Karlskrona fästnings åi fortifikafortifikationsförvaltning

Carl Oskar Olsson må från och med månaden c. o. oisson.

näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning vid fortifikationsförvaltningen,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 792 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Olsson, som är född den 16

maj 1852, från och med år 1907 oavbrutet varit anställd vid fortifikationsförvaltningen

i Karlskrona; att hans arbetsförmåga på grund av ålder

och sjuklighet är i hög grad nedsatt; samt att han är gift och år 1926

är taxerad till bevillning för 150 kronors inkomst av kapital och 2,440

kronors inkomst av arbetsanställning.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

60:o.

Kungl. Maj:t föreslår i punkten 4:o av samma proposition riksdagen Ang. pension

medgiva, att förre fortifikationsarbetaren vid Karlskrona fästnings forti- åt fÖTre. f°rti''

fikationsförvaltning Jonas August Pettersson må från och med den 1 arbalZTj.

januari 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten A- FeHers^onuppbära

en årlig pension av 792 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Pettersson, som är född den

20 april 1866, från och med år 1896 med vissa mellantider varit anställd

vid fortifikationsförvaltningen i Karlskrona; att han den 13 mars 1926

avgått ur tjänst efter en sammanlagd tjänstetid av 21 år 6 månader;

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 sand. 24 höft. (Nr 36.) 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Motion 11:2.

Utskottet.

Ang. pension

åt tygarbetaren

A. Ärbar.

att hans arbetsförmåga på grund av ålder och sjuklighet är i hög grad

nedsatt; samt att han är gift och har försörjningsplikt mot, förutom

hustrun, ett minderårigt barn.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom

andra kammaren under nr 2 väckt motion, vari herr Holmgren hemställt,

»att riksdagen ville medgiva, att förre arbetsförmannen vid Karlskrona

fästnings fortifikationsförvaltning Johan August Pettersson må från och

med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension till skäligt belopp».

Beträffande motionärens motivering får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

Utskottet, som tillstyrker att pension beviljas fortifikationsarbetaren Pettersson,

har beträffande pensionsbeloppets storlek icke funnit något att anmärka

mot Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning och i anledning av berörda motion

11:2, må medgiva, att förre fortifikationsarbetaren

vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning Jonas

August Pettersson må från och med den 1 januari 1927

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 792 kronor.

61 :o.

Uti punkten 5:o av propositionen nr 153 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att tygarbetaren vid Bodens tygstation August Ärbar må

från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning

vid tygstationen, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension till sa stort belopp, att densamma,

jämte vad han åtnjuter i understöd från Vadstena krigsmanshuskassa, kommer

att uppgå till 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ärbar, som är född den 6

januari 1867 och under tiden 5 maj 1887—14 september 1923 tjänat som

soldat vid Norrbottens regemente, varit anställd dels såsom fortifikationsarbetare

vid fästningsbyggnaderna i Boden under tiden 13 november 1901

—31 maj 1908, dels alltsedan den 1 juni 1908 såsom tjänstförrättande tyghantverkare

vid tygstationen därstädes; att hans arbetsinkomst från tygstationen

under de senare åren utgjort i medeltal omkring 3,250 kronor för

år; att lian, utöver underhåll av 61 kronor årligen från Vadstena krigs
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

67

manshuskassa i egenskap av förutvarande indelt soldat, helt är för sitt livsuppehälle

hänvisad till vad han genom sitt arbete kan förvärva; att han

lider av kronisk magsjukdom, varför hans arbetsförmåga är i väsentlig

grad nedsatt; samt att han under sin tjänstetid städse skött sig på ett synnerligen

förtjänstfullt sätt.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag

hemställer utskottet,

att Kungl. Maj ds ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

62 :o.

Kungl. Maj:t har i punkten 6:o föreslagit riksdagen medgiva, att tygarbetaren

vid Bodens tygstation Karl Johan Harnesk må från och med

månaden näst efter den, varunder han enledigas från sin anställning vid

tygstationen, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Harnesk, som är född den 3 mars

1864, varit anställd såsom fortilikationsarbetare vid fästningsbyggnaderna i

Boden under tiden 28 maj 1901—31 oktober 1912 samt från sistnämnda

dag såsom förman för arbeten å Bodens skjutfält och såsom tygarbetare

vid Bodens tygstation; att hans arbetsinkomst från tygstationen under de

senare åren utgjort i medeltal omkring 3,030 kronor för år; att han för

sitt uppehälle är helt beroende av sin arbetsförtjänst; att han genom olycksfall

vid sprängning av projektiler å skjutfältet åsamkats en betydande synnedsättning

å högra ögat och dessutom lider av emphysem å båda lungorna;

samt att han under sin tjänstetid städse skött sina åligganden på ett mönstergillt

sätt.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj ds förevarande

framställning.

63 :o.

Under punkten 7:o föreslås, att riksdagen må medgiva, att skrädderiarbetaren

vid intendenturkompaniets å Karlsborg intendenturverkstäder Johan

Gustaf Blomberg må från och med månaden näst efter den, varunder han

entledigas från sin anställning vid intendenturkompaniet, under sin åter
-

Ang. pension

åt tygarbetaren

K. J.

Harnesk.

Ang. pension

åt arbetaren

J. G. Blomberg.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Äng. pension

åt arbetaren

A. P. Gustafsson.

68 Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

stående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,068 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Blomberg, som är född den 15

februari 1858, varit anställd såsom skrädderiarbetare under åren 1887—

1913 vid det under berörda tid till Karlsborg förlagda artilleritruppförbandet,

från augusti månad år 1913 till augusti månad år 1918 vid Göta ingenjörkårs

skrädderiverkstad och från den 8 december 1920 vid intendenturkompaniets

å Karlsborg intendenturverkstäder, vilken anställning han

fortfarande innehar; att han under de senare åren vid intendenturkompaniet

uppburit en avlöning, som med inräknande av dyrtidstillägg,

uppgått till i medeltal omkring 1,345 kronor för år; att han på grund av

åderförkalkning och genom ålder nedsatta kroppskrafter är oförmögen att

fullgöra sitt arbete vid intendenturkompaniet ävensom att för framtiden försörja

sig genom arbete; samt att han städse fullgjort sin tjänst med omsorg

och flit.

I avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Då Kungl. Maj:ts förslag under denna punkt ej givit utskottet anledning

till invändning, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

64 :o.

Uti punkten 8:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att arbetaren

vid Karlsborgs tygstation Anton Paulus Gustafsson må från och

med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning

vid tygstationen, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Gustafsson är född den 13 maj

1873; att han, som varit fast anställd vid Göta trängbataljon från den

1 november 1892 till och med den 13 september 1899, kom i tjänst vid

Karlsborgs tygstation den 1 mars 1904 och sedan den 1 november 1913

fullgjort tyghantverkares tjänst såsom verkstadsföreståndare; att han under

de senare åren vid tygstationen uppburit en avlöning av i medeltal omkring

3,080 kronor för år; att han lider av svårartat organiskt hjärtfel,

varför han är oförmögen att vidare fullgöra det med hans anställning vid

tygstationen förenade arbetet; att han under sin tjänstutövning på ett

skickligt och yrkesmässigt sätt fullgjort alla sina åligganden och utom

tjänsten visat ett mönstergillt uppträdande; samt att han, som är gift,

saknar inkomst utöver vad han genom sitt arbete kan förvärva.

I övrigt hänvisas till den i propositionen förebragta utredningen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 69

Vad Kungl. Maj:t föreslagit föranleder icke invändning från utskottets

sida, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

65 ro.

Kungl. Maj:t har under punkten 9:o av berörda proposition nr 153

föreslagit riksdagen medgiva, att envar av nedan angivna arbetare vid

Carl Gustafs stads gevärsfaktori må från och med månaden näst efter den,

varunder han avgår från sin anställning vid gevärsfaktoriet, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension

med följande belopp, nämligen Gottfrid Ax 1,260 kronor, Johan Valfrid

Björnsson 1,152 kronor, Carl Arvid Carlsson 1,152 kronor, Carl August

Dahlström 1,152 kronor, Frans Hjalmar Göransson 1,152 kronor, Alfred

Johansson 1,152 kronor, Johan Arvid Jonsson 1,152 kronor, Johan August

Larsson 1,152 kronor, Johan Axel Paulsson 1,152 kronor, Alfred Persson 1,152

kronor, Carl Gustaf Ramström 1,152 kronor, Claes Teodor Rosander 1,152

kronor, Adolf Vilhelm Axén 1,128 kronor, Johan Viktor Larsson 1,128

kronor, Anders Gustaf Eriksson 1,128 kronor, Göran Lindén 1,128 kronor,

Carl Wilhelm Eriksson 1,104 kronor, Clas Albert Eriksson 1,104 kronor,

Carl Johan Norstedt 1,104 kronor, Axel Edvard Ahlström 972 kronor och

Carl Magnus Ericzon 972 kronor.

Vad först beträffar Kungl. Maj:ts förslag rörande pension åt arbetaren

Gottfrid Ax, har bemälde anställningshavare, enligt utskottet tillhandakommet

meddelande, numera avlidit. I följd härav påkallar Kungl. Maj:ts

framställning, i vad den angår Ax, icke någon riksdagens åtgärd; vilket

utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

I fråga om övriga under denna punkt avsedda anställningshavare inhämtas

av handlingarna,

beträffande Johan Valfrid Björnsson, att han, som är född den 1 juni

1862, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 2 januari 1891; att hans

medelinkomst därstädes under åren 1923—1925 utgjort 3,542 kronor för

år; att hans arhetsförmåga på grund av sjukdom (tuberkulos) är avsevärt

nedsatt och att denna nedsättning med sannolikhet är för framtiden bestående;

samt att han och hans hustru sakna inkomst utöver vad de genom

sitt arbete kunna förtjäna;

beträffande Carl Arvid Carlsson, att ban, som är född den 21 december

1866, varit anställd vid gevärsfaktoriet under tiden 6 april 1891—13 juli

1896 samt sedermera från den 13 september 1898; att hans medelinkomst

därstädes under åren 1923—1925 utgjort 3,185 kronor; att han på grund

Ang. pension

åt vissa

arbetare vid

Carl Gustafs

stads gevärsfaktori.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

av sjukdom (kronisk ledgångsreumatism) är oförmögen till arbete; samt

att han saknar inkomst utöver vad han kan genom sitt arbete förtjäna;

beträffande Carl August Dahlström, att han, som är född den 7 november

1861, varit anställd vid gevärsfaktoriet under tiden 20 mars 1891—1

maj 1894 samt sedermera från den 19 september 1898; att hans medelinkomst

därstädes under åren 1923—1925 utgjort 3,498 kronor för år; att

han på grund av allmän kraftlöshet och åderförkalkning är oförmögen

till arbete; samt att han för sitt eget och sin familjs uppehälle uteslutande

är hänvisad till sin arbetsinkomst;

beträffande Frans Hjalmar Göransson, att han, som är född den 4 december

1862, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 1 mars 1891; att

hans medelinkomst därstädes under åren 1923—1925 utgjort 2,736 kronor

för år; att han lider av dövhet och åderförkalkning och är oförmögen till

arbete; samt att han för sitt och sin hustrus uppehälle uteslutande är

hänvisad till sin arbetsinkomst;

beträffande Alfred Johansson, att lian, som är född den 13 maj 1863,

varit anställd vid Göta livgarde under tiden 4 augusti 1881—4 augusti

1885 ocli 1 november 1887—1 augusti 1890 samt vid gevärsfaktoriet från

den 2 juli 1897; att hans medelinkomst från faktoriet under åren 1923—1925

utgjort 2,828 kronor för år; att han lider av kronisk ledgångsreumatism

och åderförkalkning och fördenskull är oförmögen till arbete; samt att

han för sitt eget och sin familjs uppehälle uteslutande är hänvisad till

sin arbetsinkomst;

beträffande Johan Arvid Jonsson, att han, som är född den 31 augusti

1865, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 14 mars 1891; att hans

medelinkomst från gevärsfaktoriet under åren 1923—1925 utgjort 3,829

kronor för år; att han lider av åderförkalkning och förhöjt blodtryck

samt därav följande betydlig nedsättning i arbetsförmågan; samt att han

för sitt eget och sin hustrus uppehälle är hänvisad till vad han genom

sitt arbete kan förvärva;

beträffande Johan August Larsson, att han, som är född den 4 februari

1865, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 19 maj 1891; att hans

medelinkomst därifrån för åren 1923—1925 utgjort 3,192 kronor för år;

att han på grund av sjukdom är oförmögen till arbete; samt att han för

sitt eget och sin hustrus uppehälle är hänvisad till sin arbetsinkomst;

beträffande Johan Axel Paulsson, att han, som är född den 30 maj

1858, varit anställd vid Livgardet till häst under tiden 7 november 1881

—7 november 1885 samt vid gevärsfaktoriet från den 30 april 1898; att

hans medelinkomst från faktoriet under åren 1923—1925 utgjort 3,199

kronor för år; att han lider av åderförkalkning och därför är oförmögen

att genom arbete försörja sig; samt att han för sitt eget och sin familjs

uppehälle är hänvisad till sin arbetsinkomst;

beträffande Alfred Persson, att han, som är född den 10 juni 1862, varit

anställd vid Svea artilleriregemente under tiden 16 november 1882—16 november

1886 och vid gevärsfaktoriet från den 12 september 1898; att hans

medelinkomst från faktoriet under åren 1923—1925 utgjort 3,446 kronor

för år; att han lider av åderförkalkning och därför är oförmögen att

genom arbete försörja sig; samt att han för sitt eget, sin hustrus och en

sjuk sons uppehälle är så gott som helt och hållet hänvisad till sin arbetsinkomst;
beträffande

Carl Gustaf Ramström, att han, som är född den 11 april

1866, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 10 mars 1890: att hans

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

medelinkomst från gevärsfaktoriet för åren 1923—1925 utgjort 3,237 kronor

för år; att lian på grund av sin ålder fått sin arbetsförmåga väsentligt

nedsatt; samt att lian för sitt eget och sin hustrus uppehälle är hänvisad

till sin arbetsinkomst;

beträffande Claes Teodor Rosander, att han, som är född den 10 april

1867, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 23 april 1891; att hans

medelinkomst därifrån under åren 1923—1925 utgjort 2,586 kronor för

år; att han sedan fyra år tillbaka lider av ischias, vilken sjukdom tidvis

hindrat honom att utföra sitt arbete; samt att lian för sitt eget och sin

hustrus uppehälle i huvudsak är hänvisad till sin arbetsinkomst;

beträffande Adolf Vilhelm Axén, att han, som är född den 13 augusti

1866, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 1 april 1898; att hans

medelinkomst därifrån för åren 1923—1925 utgjort 3,231 kronor för år,

att han lider av dövhet och åderbråck; samt att han saknar inkomst utöver

vad lian kan genom sitt arbete förvärva;

beträffande Johan Viktor Larsson, att han, som är född den 30 december

1861, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 4 april 1898; att hans

medelinkomst därifrån under åren 1923—1925 utgjort 3,060 kronor för år,

att hans arbetsförmåga på grund av hans höga ålder är nedsatt; samt att

han för sitt eget och sin hustrus uppehälle i huvudsak är hän^ isad till

sin arbetsinkomst;

beträffande Anders Gustaf Eriksson, att han, som är född den 4 november

1857, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 1 februari 1898; att

hans medelinkomst därifrån under åren 1923—1925 utgjort 3,227 kronoi

för år; att hans arbetsförmåga på grund av ålderdomssvaghet med nedsättning

av syn- och hörselförmågan samt reumatiska smärtor i benen är

i väsentlig grad nedsatt; samt att han för sitt eget och sin hustrus uppehälle

i huvudsak är hänvisad till vad han kan genom sitt arbete förvärva;

beträffande Göran Lindén, att han, som är född den 6 december 1863,

varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 11 maj 1898; att hans medelinkomst

därifrån under åren 1923—1925 utgjort 3,046 kronor för år; att

han lider av åderförkalkning och därför är oförmögen att genom aibete

försörja sig; samt att han för sitt uppehälle är i huvudsak hänvisad till

vad han kan genom sitt arbete förvärva;

beträffande Carl Wilhelm Eriksson, att han, som är född den 9 juli 186o.

varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 10 augusti 1898; att hans medelinkomst

därifrån under åren 1923—1925 utgjort 2,293 kronor för år; att

han lider av njur- och lungsjukdom samt tidtals varit och för framtiden

sannolikt blir oförmögen till arbete; samt att han för sitt eget och sin familjs

uppehälle är helt beroende av vad han genom sitt arbete kan förvärva;
beträffande

Clas Albert Eriksson, att han, som är född den 30 juli 1863,

varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 8 maj 1899; att hans medelinkomst

därifrån för åren 1923—1925 utgjort 2,983 kronor för år; att hans

arbetsförmåga på grund av kronisk ledgångsreumatism är betydligt nedsatt;

samt att han för sitt eget och sin hustrus uppehälle är hänvisad till

vad han genom sitt arbete kan förvärva;

beträffande Carl Johan Norstedt, att han, som är född den 7 februari 1857,

varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 28 juni 1899; att hans medelinkomst

därifrån för åren 1923—1925 utgjort 3,340 kronor för år; att han

lider av allmän åderförkalkning samt starr å båda ögonen, varigenom

hans arbetsförmåga är i betydlig grad nedsatt; samt att han för sitt eget

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

och sin hustrus uppehälle huvudsakligen är hänvisad till vad han genom

sitt arbete kan förvärva;

beträffande Axel Edvard Ahlström, att han, som är född den 23 april

1871, varit anställd vid gevärsfaktoriet under tiden 19 februari 1891—3

augusti 1901 samt från den 7 januari 1915; att hans medelinkomst därifrån

för åren 1923—1925 utgjort 3,361 kronor för år; att han på grund av nedsatt

synförmåga är oförmögen till arbete; samt att han för sitt uppehälle

är i väsentlig grad hänvisad till vad han genom sitt arbete kan förvärva;

beträffande Carl Magnus Ericzon, att han, som är född den 29 juni 1861,

varit anställd vid gevärsfaktoriet under tiden 25 april 1891—19 september

1892 samt från den 13 november 1906; att hans medelinkomst från gevärsfaktoriet

för åren 1923—1925 utgjort 2,738 kronor för år; att han lider av

lung- och hjärtsjukdom och därför är i det närmaste oförmögen till arbete;

samt att han saknar inkomst utöver vad han genom sitt arbete kan

förvärva.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande arbetare

under sin tjänstetid gjort sig förtjänta av de allra bästa vitsord för nit,

uppförande och skicklighet.

Av skäl, som framgå av vad utskottet under punkten 32:o i det föregående

anfört, har utskottet beträffande vissa av de här avsedda befattningshavarna

ansett jämkning böra ske i de av Kungl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppen.

Utskottet förordar sålunda, att pensionsbeloppet för en var av

arbetarna Carlsson, Dahlström, Paulsson och Persson bestämmes till 996

kronor samt för en var av arbetarna Axén, J. V. Larsson, A. G. Eriksson,

Lindén, C. W. Eriksson, C. A. Eriksson, Norstedt, Ahlström och C. M. Ericzon

till 900 kronor årligen.

Mot vad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande övriga i punkten avsedda

anställningshavare har utskottet icke haft något att erinra.

Under åberopande av vad nu anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att envar av nedan

angivna arbetare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

må från och med månaden näst efter den, varunder han

avgår från sin framställning vid gevärsfaktoriet under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension med följande belopp, nämligen

Johan Valfrid Björnsson, 1,152 kronor, Frans Hjalmar

Göransson 1,152 kronor, Alfred Johansson 1,152 kronor,

Johan Arvid Jonsson 1,152 kronor, Johan August Larsson

1,152 kronor, Carl Gustaf Ramström 1,152 kronor, Claes

Teodor Rosander 1,152 kronor, Carl Arvid Carlsson 996

kronor, Carl August Dahlström 996 kronor, Johan Axel

Paulsson 996 kronor, Alfred Persson 996 kronor, Adolf

Wilhelm Axén 900 kronor, Johan Viktor Larsson 900

kronor, Anders Gustaf Eriksson 900 kronor, Göran Lindén

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

73

900 kronor, Carl Wilhelm Eriksson 900 kronor, Clas

Albert Eriksson 900 kronor, Carl Johan Norstedt 900

kronor, Axel Edvard Ahlström 900 kronor och Carl

Magnus Ericzon 900 kronor.

66: o.

Uti punkten 10:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att envar

av arbetaren vid ammunitionsfabriken Frans Gustaf Jansson samt arbeterskorna

därstädes Adina Josefina Gustafsson och Nises Kerstin Jonsson

må från och med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten

äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

årlig pension, Jansson med 1,152 kronor samt en var av Gustafsson

och Jonsson med 876 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Jansson, att han, som är född den 11 maj 1873, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 15 januari 1894; att hans inkomst

vid fabriken under de senare åren uppgått till i medeltal omkring

3,230 kronor för år; att hans arbetsförmåga på grund av sjukdom i förening

med allmän kraf Undsättning är i väsentlig grad nedsatt; att han är

medellös; samt att han under sin anställningstid iakttagit ett hedrande

uppförande och visat god arbetsduglighet;

beträffande Gustafsson, att hon, som är född den 13 januari 1871, varit

anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 4 augusti 1893; att hennes

inkomst därifrån under de senare åren uppgått till i medeltal omkring

1,730 kronor för år; att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom är

i väsentlig grad nedsatt; att hon är medellös; samt att hon under sin anställningstid

iakttagit ett hedrande uppförande och visat god arbetsduglighet;

samt

beträffande Jonsson, att hon, som är född den 23 maj 1871, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 2 januari 1893; att hennes inkomst

därifrån under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 1,730 kronor

för år; att hennes arbetsförmåga är i hög grad nedsatt; att hon är medellös;

samt att hon under sin anställningstid iakttagit ett hedrande uppförande

och visat god arbetsduglighet.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med hänsyn till vad utskottet i vissa liknande fall föreslagit har utskottet

ansett sig böra förorda, att de under förevarande punkt ifrågasatta

pensionsbeloppen i någon mån reduceras; och vill utskottet tillstyrka ett

belopp av 996 kronor för Jansson samt ett belopp av 852 kronor för vardera

av Gustafsson och Jonsson.

Utskottet får alltså hemställa,

Ang. pensioner

åt en arbetare

och tvä

arbeterskor

vid ammunitions

fabri ken.

Utskottet.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Ang. pension

åt sömmerskan

J. A.

Lindberg,

född Hall.

Ana. pension

åt t. f.

verkmästaren

J.E. Eriksson.

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att envar av arbetaren

vid ammunitionsfabriken Frans Gustaf Jansson samt

arbeterskorna därstädes Adina Josefina Gustafsson och

Nises Kerstin Jonsson må från och med månaden näst

efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension, Jansson med 996 kronor samt

vardera av Gustafsson och Jonsson med 852 kronor.

67:o.

Under punkten ll:o av ifrågavarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att sömmerskan vid Karlsborgs artillerikårs

intendenturverkstäder, änkan Johanna Amalia Lindberg, född Hall, må

från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigas från sin

anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 852 kronor.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har bemälda Johanna

Amalia Lindberg numera avlidit. I följd härav påkallar Kungl. Maj:ts

föreliggande framställning icke någon riksdagens åtgärd; vilket utskottet

härmed får för riksdagen

anmäla.

68 :o.

Kungl. Maj:t föreslår under punkten 12:o, att riksdagen må medgiva, att

t. f. verkmästaren av 2:a klass vid Åkers krutbruk Johan Erik Eriksson

må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från

sin anställning vid krutbruket, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 2,544 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den

27 oktober 1867, den 8 oktober 1895 anställts som arbetare vid Åkers

krutbruk, den 30 november 1904 befordrats till förman vid krutbruket

och sedan den 1 januari 1916 varit förordnad såsom verkmästare av 2:a

klass, samt att han sedan den 1 januari 1922 såsom t. f. verkmästare

av 2:a klass uppburit avlöning enligt 12 löneklassen i 4 lönegraden, löneplan

C, i gällande avlöningsreglemente för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och

marinen.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till

propositionen.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 75

I enlighet med vad utskottet under punkten 32:o i det föregående hemställt

och under åberopande av vad där anförts angående pension åt andre verkmästaren

K. A. Malmsten förordar utskottet, att pensionsbeloppet för verkmästaren

Eriksson bestämmes till 2,196 kronor.

TTtskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att t. f. verkmästaren

av 2:a klass vid Åkers krutbruk Johan Erik

Eriksson må från och med månaden näst efter den,

varunder han entledigas från sin anställning vid krutbruket,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 2,196

kronor.

69 :o.

Uti punkten 13:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

verkstadsföreståndaren vid Södermanlands regementes skrädderiverkstad

Gustaf Magnus Andersson må från och med månaden näst efter den, varunder

han entledigas från sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,224 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 11

februari 1864, under åren 1898—1904 arbetat såsom daglönare vid Södermanlands

regementes förråd samt från och med år 1905 varit föreståndare

för regementets skrädderiverkstad, vilken anställning han fortfarande innehar;

att han lider av vissa sjukdomar, på grund varav hans arbetsförmåga

är i mycket hög grad nedsatt, och att denna nedsättning av arbetsförmågan

kan betraktas såsom sannolikt för framtiden bestående; att han under de

senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg

— uppgått till omkring 1,900 kronor för år; samt att han under

hela sin tjänstetid på ett mycket dugligt och enastående plikttroget sätt

utfört sina arbeten och åligganden vid regementet.

Med avseende å vidare utredning i ärendet hänvisas till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Utskottet.

Ang. pension

åt verkstadsföreståndaren

G. M. Andersson

.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

70:o.

Ang. pension Under punkten 14:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att timmanrwTs!''a.

mermannen vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning Sven August

Petersson Petersson Liljekvist må från och med månaden näst efter den, varunder

Liljekvist. han entledigas från sin anställning vid fortifikationsförvaltningen, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Liljekvist, som är född den 21

januari 1863, under tiden 12 januari 1882—12 november 1886 tjänstgjort

som båtsman vid flottan och från och med den 7 januari 1902 med vissa

mellantider varit och allt fortfarande är anställd vid fortifikationsförvaltningen

i Karlskrona; att hans sammanlagda tjänstetid i statens tjänst utgör

omkring 26 år; att hans arbetsförmåga på grund av ålder och sjuklighet

är i mycket hög grad nedsatt; att han har hustru och fem hemmavarande

barn, av vilka ett under 16 år, och att familjen för sitt uppehälle huvudsakligen

varit hänvisad till familjefaderns arbetsförtjänst.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Med biträdande av vad Kungl. Maj:t föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

71:o.

Ang. pension I punkten 15:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att skoa

måstaren makarmästaren vid Livregementets husarers intendenturverkstäder Erik

E. T. Graneii. Teodor Granell må från och med månaden näst efter den, varunder han

entledigas från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension till så stort belopp, att

pensionen jämte vad av honom åtnjutes från Vadstena krigsmanshuskassa

uppgår till sammanlagt 1,260 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Granell, som är född den 21

september 1861, under tiden 19 januari 1881—23 augusti 1907 varit anställd

såsom husar och underbefäl vid Livregementets husarer; att han alltsedan

den 1 november 1905 innehaft anställning såsom förman vid nämnda regementes

skomakeriverkstad, vilken anställning han fortfarande innehar; att

hans förmåga att genom arbete försörja sig till följd av ålderdomssvaghet

och åderförkalkning är väsentligt minskad; att han under de senare åren

vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg —■ uppgått

till omkring 1,900 kronor för år, varjämte han i årligt understöd åt
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

77

njuter: från Vadstena krigsmanshuskassa 160 kronor, jämte dyrtidstillägg

därå med 150 kronor, samt från invalidhusfonden 15 kronor; samt att han

på ett plikttroget och ordentligt sätt fullgjort sina tjänståligganden vid regementet.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till vad i propositionen

anförts.

Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

72:o.

Kungl. Maj:t föreslår i punkten 16:o riksdagen medgiva, att skräddar- Ang. pension

mästaren vid Livregementets husarers intendenturverkstäder Sven Karlson at sk™ddaT‘

mastar cn

må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin s. Karlson.

anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlson, som är född den 10

juni 1870, alltsedan år 1890 varit anställd såsom förman vid Livregementets

husarers skrädderiverkstad, vilken anställning han fortfarande innehar; att

han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som —

förutom dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 2,100 kronor för

år; att han lider av sockersjuka sedan flera år tillbaka, vilken sjukdom

medfört betydlig nedsättning av hans krafter och arbetsförmåga, och att

ytterligare försämring i detta hänseende är att vänta; samt att han på ett

plikttroget och ordentligt sätt fullgjort sina åligganden vid regementet.

I fråga om utredningen i övrigt åberopar utskottet vad i propositionen

innehålles.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

73 :o.

Uti punkten 17:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre Ang. pension

vaktmästaren vid kommendantskapet i Stockholm Carl Johan Carlsson må åt f°rrc

, , , . 1 Q vaktmästaren

— utan rubbning av vad han såsom förutvarande postbetjänt åtnjuter i vid kommenpension,

pensionstillägg och förhöjningar — från och med den 1 januari dagftsk“pf *

1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära c. J. Carlsson.

en årlig pension av 744 kronor.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

Ang. pension

åt förre

sergeanten

J. A. Johannisson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlsson, som är född den 11

maj 1839, år 1871 erhållit anställning i postverkets tjänst; att han sedan

år 1906 i följd av berörda tjänst åtnjuter pension, vilken, ursprungligen å

ett belopp av 600 kronor för år, för närvarande med pensionstillägg och

pensionsförhöjningar men oavsett dyr tidstil lägg utgår med 1,284 kronor

årligen; att han sedan år 1878 varit anställd såsom vaktmästare vid

kommendantskapet i Stockholm; att han i sistnämnda egenskap under de

senare åren åtnjutit ett årligt arvode, frånsett dyrtidstillägg, av 1,320 kronor;

samt att han skött sina åligganden med sällsport nit och trohet.

I övrigt får utskottet hänvisa till den i propositionen förebragta utredningen

i ärendet.

Då Carlsson under en tid av sammanlagt ej mindre än omkring 55 år

varit anställd i statstjänst och därvid under omkring 20 år efter sin avgång

ur postverkets tjänst uppehållit ifrågavarande vaktmästarbefattning,

har utskottet ansett sig böra förorda, att en särskild pension beviljas

honom utöver vad han äger uppbära på grund av sin anställning i postverket.

Mot vad Kungl. Maj:t i sådant avseende föreslagit har utskottet

icke haft något att invända.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

74: o.

Under punkten 18:o av ifrågavarande proposition nr 153 har Kungl.

Maj:t slutligen föreslagit riksdagen medgiva, att förre sergeanten i Livgardets

till häst reserv Johan August Johannisson må från och med den

1 juli 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension till så stort belopp, att pensionen jämte vad av

honom åtnjutes från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till sammanlagt

840 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johannisson, som är född den

28 maj 1863, kommit i tjänst vid Livgardet till häst den 30 juli 1886,

befordrats till vicekorpral den 31 juli 1893 samt till korpral den 26 juni

1894; att han från hösten år 1889 och intill avgången ur tjänst den 31

oktober 1911 uppehållit befattningen såsom hovslagarunderofficer; att han

iakttagit skicklighet och nit i tjänsten; att han, som vid avskedet innehade

en tjänstetid av 25 år 3 månader 1 dag, i samband med avskedet

utnämnts till sergeant i regementet; att han från Vadstena krigsmanshuskassa

uppbär ett årligt underhåll, inberäknat korpralstillägg men frånsett

dyrtidstillägg, av 160 kronor; att han, enligt vad ett den 9 mars 1925

utfärdat läkarintyg utvisar, på grund av ledsjukdom är tillsvidare oför
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

79

mogen till arbete; samt att lian är i avsaknad av andra medel för sitt

uppehälle än vad han åtnjuter från Vadstena krigsmanshuskassa.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

I betraktande av de särskilda omständigheter, som i detta fall föreligga,

har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag. Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts föreliggande

framställning.

75:o.

I en inom första kammaren av herr Gabrielsson väckt motion nr 13 har

föreslagits, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna f. d. husmodern vid

kungl. Västerbottens regementes sjukhus Anna Gustava Hägg ett årligt understöd

av 450 kronor.»

I fråga om de skäl, som av motionären åberopats till stöd för yrkandet,

hänvisar utskottet till motionen jämte därvid fogade bilagor.

Av handlingarna framgår, att Anna Gustava Hägg, som är född den 8

februari 1858, varit anställd såsom husmoder, städerska och materialförestånderska

vid Västerbottens fältjägarkårs och regementes sjukhus å Gumboda

hed och Vännäs läger under åren 1889—1908, från vilken anställning

hon avgått i samband med inrättande av sjuksköterskebefattning vid regementet.

Av utredningen framgår, att Anna Gustava Hägg redan år 1908 vid

50 års ålder avgått från sin berörda anställning och därefter icke varit i

statens tjänst. Vid sådant förhållande har utskottet, som vill erinra att

pension eller därmed jämförligt understöd hittills icke plägat beviljas under

liknande omständigheter, ansett sig ej böra understödja motionärens förslag.

Utskottet hemställer sålunda,

att förevarande motion 1:13 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

76 :o.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under

nr 62 av herr Leander och den andra inom andra kammaren under nr 98

av herr Holmgren har hemställts, »att riksdagen ville medgiva, att pension

till skäligt belopp måtte från och med den 1 januari 1927 och under hans

återstående livstid å allmänna indragningsstaten utgå till f. d. daglönaren

vid kronovarvet i Karlskrona Johan Alfred Lindström.

Utskottet.

Ang. årligt

understöd åt

f d. husmodern

Anna

Gustava

Hägg.

Utskottet.

Ang. pension

åt f. daglönaren

J. A.

Lindström.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

I fråga om vad som anförts till stöd för detta yrkande hänvisar utskottet

till motionerna.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Lindström, som är född den 4

juli 1875, efter anställning som artillerist vid dåvarande Karlskrona artillerikår

under tiden 1 maj 1893—30 april 1901 antogs till daglönare vid flottans

varv i Karlskrona den 22 oktober 1909 samt befordrades till förman den

16 oktober 1911.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 januari 1923 anhöll Lindström om

avsked med pension på grund av sjukdom. Vid ansökningen var fogat ett

av förste marinläkaren J. Lagerholm i Karlskrona den 22 oktober 1922 avgivet

intyg av följande lydelse:

»Timlönaren vid kronovarvet nr 1582 Lindström, som lider av höggradig

neurasteni, anser sig ha ådragit sig sin sjukdom genom arbete på varvet

med varma terpentinångor m. m. och inkom han på sjukhuset från detta

arbete med bland annat retningssymtom från urinblåsan. Att hans arbete

förorsakat sjukdomen kan ej sägas, men väl att under hans arbete hans

sjukdom förvärrats.»

Vid ansökningen var vidare bilagt ett den 10 januari 1923 dagtecknat

intyg av legitimerade läkaren Yngvar Nilsson, som anförde följande:

»Kronovarvsarbetaren Johan Lindström, som av mig upprepade gånger

undersökts, har därvid befunnits lida av en kronisk inflammation i högra

mellanörat, med höggradig hörselnedsättning (dels av ledningshindertyp, dels

av nervös typ) samt av eu lindrigare hörselnedsättning å vänstra örat (av

nervös typ), vilket härmed intygas.»

Sedan varvschefen vid flottans station i Karlskrona yttrat sig i ärendet,

avgav marinförvaltningen den 22 februari 1923 utlåtande över Lindströms

framställning och anförde därvid huvudsakligen följande:

Såsom varvschefen i sitt yttrande erinrat, erfordrades för rätt att komma

i åtnjutande av pension ej mindre att hava tjänat staten under minst 25 år

än även att antingen hava uppnått 65 levnadsår eller efter uppnådda 60

levnadsår befinnas vara på grund av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta

krafter mindre tjänlig till arbete i marinen eller ock efter uppnådd levnadsålder

av 55 år befinnas av behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden

oförmögen till utförande av arbete därstädes.

Av handlingarna framginge, att Lindström, vilken icke fyllde villkoren

för erhållande av pension vare sig beträffande tjänstetid eller levnadsålder,

respektive sjuklighet, önskade avsked för att komma i tillfälle erhålla ett

med hänsyn till hans hälsotillstånd lämpligare arbete än det han bedreve.

1922 års riksdag hade visserligen beviljat pensioner till vissa vid flottans

varv i Stockholm avskedade arbetare, vilka icke innehaft pensionsberättigande

tjänstetid. Förutsättningarna för beviljande av pension syntes emellertid

vara, bland annat, att vederbörande av ålder eller styrkt sjukdom vore

oförmögen att vidare utföra arbete för staten. Då sådant förhållande icke

här förelåge, vore marinförvaltningen förhindrad tillstyrka åtgärd i framställningens

syfte.

Genom beslut den 9 mars 1923 fann Kungl. Maj:t den gjorda ansökningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

81

På egen begäran erhöll Lindström den 6 april 1923 avsked från sin anställning

vid flottans varv.

I en till chefen för försvarsdepartementet ställd skrift den 19 januari

1926 gjorde Lindström sedermera ånyo framställning i fråga om pension.

Han anförde därvid, att han begärt avsked, emedan han till följd av

nervositet och andra sjukdomar ej kunde arbeta å fartygen, vartill han

tidtals kommenderats. Han hade sedan dess till en del återvunnit hälsan,

vartill arbete i trädgårdar under somrarna bidragit. Lindström hade sökt

att åter komma i tjänst vid varvet men på grund av personalindragningar

ej lyckats erhålla anställning. Han erinrade vidare, att till följd av den

nya försvarsorganisationen övertaliga varvsarbetare med 15 tjänstår erhölle

förtidspension.

över sistnämnda framställning inhämtades utlåtande av direktionen över

flottans pensionskassa, som efter en redogörelse för gällande bestämmelser

beträffande pensionering av daglönare vid marinen framhöll att sökanden,

som tjänat staten allenast 20lu/12 år, varav 193/12 år från 20 års ålder, samt

innehade en levnadsålder av endast 5O0/12 år, icke vore berättigad till pension

från flottans pensionskassa. Såvitt direktionen hade sig bekant, hade

icke i något fall pension tillerkänts daglönare, som varken innehaft för

pensions erhållande föreskrivet antal tjänstår eller levnadsår. Som sökanden

därjämte meddelats avsked på egen därom framställd ansökan, syntes bestämmelserna

om förtidspension ej tillämpliga i avseende å honom.

Genom beslut den 21 maj 1926 fann Kung! Maj:t den senast gjorda

framställningen icke föranleda någon Kung! Maj:ts åtgärd.

Enligt ett till utskottet ingivet, av andre stadsläkaren i Karlskrona den

15 mars 1927 utfärdat intyg lider Lindström på grund av höggradig nervsvaghet

(neurastenia) av nedsatt arbetsförmåga.

Av utredningen i ärendet framgår, att Lindström vid endast omkring 47 års

ålder själv begärt och erhållit avsked från sin anställning vid flottans varv i

Karlskrona, oaktat han på grund av Kung! Maj:ts beslut den 9 mars 1923

hade kännedom om, att han efter avskedet icke kunde påräkna pension. Utredningen

visar därjämte, att Lindström varken i fråga om levnadsår eller

tjänstår uppfyller stadgade villkor för erhållande av pension såsom daglönare

vid marinen. Under sådana förhållanden bör det enligt utskottets

mening icke ifrågakomma, att Lindström skulle beviljas pension av statsmedel.

Utskottet avstyrker alltså bifall till motionärernas förslag och hemställer,

att förevarande motioner 1: 62 och II: 98 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. S sand. 2i höft. (Nr 36.)

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Ang. förhöjd

pension åt f.

ritaren J. 0.

Allard.

Utskottet.

77 :o.

I en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion nr 1 har

hemställts, »att riksdagen ville besluta om förhöjning i förre ritaren vid

ingenjördepartementet i Karlskrona Johan Oscar Allards pension till samma

belopp, som för närvarande utgår till verkmästare.»

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen med

därvid fogade bilagor.

Av handlingar i ärendet framgår, att Allard, som är född den 7 maj

1847, antagits till ritare vid ingenjördepartementet vid flottans station i

Karlskrona den 1 september 1887 ävensom att han genom beslut av 1921

års riksdag beviljats pension från allmänna indragningsstaten, att utgå från

och med månaden näst. efter den, varunder han entledigades från sin anställning.

Då Allard, vilken hade anställning såsom månadslönare, icke uppbar

arvode på stat utan åtnjöt avlöning från vederbörande arbetstitel, var

han icke berättigad till delaktighet i flottans pensionskassa. Varvschefen vid

flottans station i Karlskrona hemställde emellertid, att pension måtte beviljas

honom, och föreslog med hänsyn till Allards avlöning, 2,700 kronor

för år, ett pensionsbelopp av 1,700 kronor. Vederbörande myndigheter tillstyrkte

vad sålunda föreslagits. Kungl. Maj:ts i enlighet med förslaget

gjorda framställning till 1921 års riksdag (proposition nr 312) vann riksdagens

bifall.

Enligt vad som upplysts har Allard avgått ur tjänst den 30 juni 1922.

Av utredningen framgår, att Allard, vilken icke i likhet med vissa månadslönare

på stat varit berättigad till pension från flottans pensionskassa, genom

särskilt beslut av riksdagen tillerkänts pension, som i enlighet med förslag

av vederbörande myndigheter tillmätts med hänsyn tagen till storleken av

hans avlöning i tjänsten. Å pensionsbeloppet är han jämlikt riksdagens

efter år 1921 fattade beslut i fråga om pensionstillägg, pensionsreglering

och dyrtidstillägg berättigad att uppbära tillägg och förhöjningar, varigenom

sammanlagda pensionsförmånen för närvarande torde uppgå till omkring

2,500 kronor för år. Under sådana förhållanden och då några skäl av beskaffenhet

att i detta fall böra föranleda pensionsreglering utöver vad som

gäller för pensionstagare i allmänhet ej blivit anförda, har utskottet funnit

sig ej kunna tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion 11:1 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

83

78 :o.

I eu inom andra kammaren väckt motion nr 18 kar herr Pettersson i

Köping hemställt, »att riksdagen måtte bevilja sadelmakaren vid Strömsholms

hingstdepå och ridskolan vid Strömsholm Per August Sundvall under

hans återstående livstid ett årligt understöd av 800 kronor att utgå från

och med den 1 juli 1927.»

Beträffande den motivering, som anförts till stöd för förslaget i fråga,

hänvisar utskottet till motionen med därvid fogade bilagor.

Av verkställd utredning framgår, att Sundvall, som är född den 15 december

1855 och alltså 71 år gammal, varit anställd såsom sadelmakare

vid Strömsholms hingstdepå alltsedan år 1881 eller under 46 år. Från

samma tid har han jämväl utfört sadelmakeriarbeten för den till Strömsholm

förlagda ridskolans räkning, varjämte lian verkställt sadelmakeriarbeten

åt till ridskolan kommenderade officerare för dessas beridenhet.

Sundvall har av hingstdepån åtnjutit fri bostad och verkstadslokal. Hans

ersättning av statsmedel har under de senaste fem åren uppgått till i medeltal

omkring 1,530 kronor för år, varjämte han av ridskolans officersklubb

uppburit ersättning med i medeltal 1,700 kronor årligen. I ersättningsbeloppen

har även ingått ersättning för arbetsmaterialier.

Sundvall, som för sitt arbete erhållit de bästa vitsord, är enligt läkarbetyg

på grund av sjukdom oförmögen till vidare försörjning genom arbete

och saknar, enligt vad i motionen uppgivits, medel till sitt framtida uppehälle.

Med hänsyn till Sundvalls långvariga och väl vitsordade anställning i

statens tjänst har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att underhåll av allmänna

medel beredes honom på hans ålderdom. Beloppet av detta underhåll

har, då Sundvall varit anställd vid hingstdepån å Strömsholm, synts

lämpligen böra avvägas efter de grunder, som enligt beslut av 1925 års

riksdag gälla beträffande pensionering av viss icke-ordinarie personal vid

statens hingstdepåer och stuteri. Då Sundvall härvid torde kunna likställas

med stallbetjänt och nattvakt, skulle underhållsbeloppet enligt berörda

grunder utgöra 900 kronor. Detta belopp synes böra anvisas å allmänna

indragningsstaten och utgå från och med månaden näst efter den,

vari Sund vall avgår från sin anställning.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att då det såsom här är fråga

om en på arbete i statens tjänst grundad underhållsförmån, densamma

lämpligen synes böra benämnas pension och ej årligt understöd.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 18, må medgiva, att sadelmakaren vid Strömsholms

Ang. pension

åt sadelmakar

en

P. A. Sundvall.

Utskottet.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

hingstdepå Per August Sundvall må från och med

månaden näst efter den, vari han avgår från sin anställning,

å allmänna indragningsstaten under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 900 kronor.

79 :o.

I en inom andra kammaren av herr Pettersson i Köping väckt motion

nr 19 har föreslagits, »att riksdagen måtte bevilja städerskan vid ridskolan

å Strömsholm Ebba Sofia Lovisa Lundin under hennes återstående livstid

ett årligt understöd av 400 kronor att utgå från och med den 1 juli 1927.»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Ebba Sofia Lovisa Lundin är

född den 27 maj 1872 och sedan år 1903 haft arbete som städerska vid ridskolan

å Strömsholm. Hon har därvid verkställt städning dels av de expeditions-

m. fl. rum å Strömsholms slott, vilka äro upplåtna till ridskolan,

dels av samtliga de till skolans elever upplåtna bostadsrummen å slottet.

Hennes ersättning har under de senaste fem åren i medeltal utgjort av

statsmedel omkring 340 kronor och av medel från ridskolans officersklubb

omkring 1,275 kronor årligen. Enligt läkarbetyg synes hon vara oförmögen

att vidare sköta sin ifrågavarande befattning.

Utskottet. Av utredningen framgår, att städerskan Lundin endast i obetydlig omfattning

synes hava utfört arbete för staten. Vid sådant förhållande har

utskottet ansett sig icke böra förorda, att understöd av statsmedel skulle

beviljas henne. Utskottet får sålunda avstyrka bifall till motionärens förslag

och hemställer,

att förevarande motion II: 19 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

80 :o.

Ang. årligt I en inom andra kammaren av herr Lindberg väckt motion nr 56 har

understöd^ åt hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förra sömmerskan vid Västerbottens

Anna Bränn- regemente Anna Brännström, född Svensson, så länge hon lever ett årligt

8t^Tnssond understöd av 500 kronor.»

Beträffande motiveringen för denna framställning hänvisar utskottet till

motionen.

Tillgängliga handlingar utvisa, att Anna Brännström är född Svensson

den 12 april 1870, att hon den 8 maj 1898 anställts såsom sömmerska vid

Västerbottens regementes intendenturverkstäder, att hon den 20 maj 1923

Ang. årligt

understöd åt

städerskan

Ebba Sofia

Lovisa

Lundin.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

85

ingått äktenskap med stenarbetaren J. Brännström i Vännäs, att hon den

14 juni sistnämnda år på egen begäran erhållit entledigande från sin

anställning vid regementet samt att hon för sitt arbete vid regementet

erhållit de bästa vitsord.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 juli 1923 gjorde försvarsverkens

civila personals förbund hemställan om beredande av pension åt Anna

Brännström från och med månaden näst efter den, då hon avgått från

anställningen. Vid framställningen var fogat bland annat läkarbetyg, enligt

vilket Brännströms arbetsförmåga på prund av vissa sjukdomar vore »i

rätt hög grad nedsatt».

Chefen för Västerbottens regemente hemställde vidare i skrivelse den

27 augusti samma år om pension åt Brännström. Han meddelade därvid,

jämte uppgift å hennes anställningstid, att Brännströms avlöning under

åren 1918—1922 uppgått till i medeltal omkring 1,150 kronor för år frånsett

dyrtidstillägg. Vid sistnämnda framställning var fogat läkarbetyg,

enligt vilket Brännström kunde anses vara mindre arbetsför, d. v. s. att

hennes arbetsförmåga vore nedsatt till ungefär två tredjedelar av det normala.

över ifrågavarande framställningar avgavs infordrat utlåtande den 16

oktober 1923 av arméförvaltningens intendentsdepartement. Med hänsyn

såväl till Anna Brännströms i pensionshänseende jämförelsevis låga ålder

som ock därtill, att hennes arbetsförmåga vore nedsatt med endast omkring

en tredjedel av det normala, vadan hon sålunda borde kunna avsevärt

bidraga till sitt uppehälle, samt i betraktande slutligen av att hon genom

sitt äktenskap med stenarbetaren J. Brännström, vilken enligt intyg av

vederbörande kommunalnämndsordförande vore ägare av en mindre jordbruksfastighet,

erhållit en i viss mån ekonomiskt tryggad ställning, fann

sig departementet icke kunna tillstyrka, att årligt understöd av statsmedel

tillerkändes henne. Med hänsyn emellertid till hennes långa och väl vitsordade

verksamhet i kronans tjänst syntes det vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att hon av staten erhölle ett understöd för en gång

i form av gratifikation. Vad beträffade storleken av en sådan gratifikation

ansåge departementet ett belopp av 500 kronor vara skäligt.

På grund av det anförda hemställde intendentsdepartementet, att Kungl.

Maj:t måtte tillerkänna förra sömmerskan Anna Brännström, född Svensson,

en gratifikation för en gång av 500 kronor.

I ärendet avgavs infordrat utlåtande jämväl av statskontoret, som anförde,

att det syntes ämbetsverket, som om knappast sådana omständigheter

förelåge, att årligt understöd borde utverkas åt Brännström. Med

hänsyn emellertid till att hon i 25 år varit anställd i statens tjänst, ville

statskontoret tillstyrka bifall till det framställda förslaget om en gratifikation

å 500 kronor.

Den 14 december 1923 beslöt Kungl. Maj:t i enlighet med vad de hörda

myndigheterna hemställt.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Då förra sömmerskan Brännström, på sätt av utredningen framgår, före

uppnådd vanlig pensionsålder på egen begäran entledigats från sin anställning

i samband med att hon ingått äktenskap, bar utskottet ansett sig

icke böra förorda, att pension eller årligt understöd skulle beredas benne.

På grund härav får utskottet avstyrka bifall till den väckta motionen och

hemställer förty,

att förevarande motion II: 56 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

81: o.

Anf - *** I en inom andra kammaren väckt motion nr 57 har herr Lindberg hem
understöd

dt

f. sr.-mmerskan stam, »att riksdagen måtte bevilja sömmerskan vid Västerbottens regemente

Htldur Kn- Hildur Kristina Emelie Sjögren ett årligt understöd så länge hon lever

Stina Emelie ,

Sjögren. av 500 kronor».

I avseende å motionärens motivering för sitt förslag tillåter sig utskottet

att hänvisa till motionen.

Av utredning i ärendet framgår, att sömmerskan Sjögren är född den

26 mars 1889, att hon innehaft anställning som sömmerska vid Västerbottens

regementes intendenturverkstad från och med den 1 februari 1910

till den 15 juni 1925, då hon på grund av sjukdom måst lämna anställningen,

att hon fullgjort sina åligganden på ett fullt tillfredsställande sätt,

visat sig punktlig och ordentlig samt alltid iakttagit ett hedrande uppförande

ävensom att hon är medellös.

Chefen för Västerbottens regemente gjorde i skrivelse till Kungl. Maj:t

den 4 oktober 1926 framställning om utverkande åt Sjögren av pension i

en eller annan form. Han omförmälde därvid, att Sjögren, på hemställan

av regementschefen, av arméförvaltningen beretts sjukavlöning under 6

månader efter det hon lämnat anställningen eller till och med den 15

december 1925 ävensom att hennes inkomster vid regementet under åren

1921—1924 uppgått till i medeltal omkring 1,010 kronor för år, dyrtidstillägg

oberäknat. Vid framställningen var fogat läkarbetyg, varav framgick,

att Sjögren på grund av inre sekretionssjukdom med struma och

rubbningar i nervsystem och ämnesomsättning (Morbus Basedowi) jämte

lymfkörtelsvulster i axelhålor och å halsen samt fistel vore fullständigt

arbetsoförmögen ävensom att hon möjligen kunde något förbättras med

medicinsk-kirurgisk behandling.

I avgivet utlåtande över berörda framställning anförde arméförvaltningens

intendents- och civila departement följande.

Med hänsyn till sömmerskan Sjögrens i pensionsliänseende alltför låga

ålder, ej uppgående till 38 år, funne departementen sig icke kunna tillstyrka,

att en årlig pension av statsmedel bereddes henne.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

87

Då hon emellertid varit i statens tjänst anställd under en tid av mera än

15 år och under denna tid på ett fullt tillfredsställande sätt fullgjort sina

tjänståligganden samt på grund av sjukdom måst lämna sin anställning vid

regementet, ansåge departementen det vara med billigheten överensstämmande,

att hon för det av henne för kronans räkning utförda arbetet erhölle

ett understöd för en gång av statsmedel. Beträffande storleken av dylikt

understöd hölle departementen före, att ett belopp av 500 kronor Unge

anses skäligt.

På grund av vad sålunda anförts hemställde departementen, att Kungl.

Maj:t måtte tilldela sömmerskan Sjögren en gratifikation för eu gång av

500 kronor.

Statskontoret, som jämväl yttrade sig i ärendet, anförde, att på grund

av Sjögrens jämförelsevis låga levnadsålder och korta anställningstid framställningen

för det dåvarande icke syntes böra föranleda annan Kungl.

Maj:ts åtgärd än att handlingarna i ärendet överlämnades till pensionsstyrelsen

för den åtgärd, sagda myndighet kunde finna sig böra vidtaga i

anledning av Sjögrens sjukdom.

Genom beslut den 11 februari 1927 medgav Kungl. Maj:t, att till Hildur

Sjögren finge, i anseende till hennes väl vitsordade verksamhet i kronans

tjänst och övriga förekommande omständigheter, från lantförsvarets anslag

till extra utgifter utbetalas en gratifikation för en gång av 500 kronor.

Tillika förordnades, att de till ärendet hörande handlingarna skulle överlämnas

till pensionsstyrelsen för den åtgärd, styrelsen kunde finna sig

böra vidtaga i anledning av Sjögrens sjukdom.

Enligt vad utskottet inhämtat har pensionsstyrelsen — vars läkare

uttalat, att Sjögren borde beredas vård å lasarettet i Umeå — i skrivelse

till pensionsnämndens ordförande i Umeå stads pensionsdistrikt den 7 mars

1927 hemställt, att ordföranden ville föranstalta om att Sjögren, eventuellt

på kommunens bekostnad, bereddes sådan vård. Skulle läkaren efter det

vården avslutats anse, att goda utsikter förelåge att Sjögren genom vård

å någon av styrelsens kuranstalter skulle kunna bliva till arbetsförmågan

varaktigt återställd eller åtminstone väsentligt förbättrad, hade ordföranden

att till styrelsen inkomma med ansökning därom.

Såsom av utredningen framgår, har förra sömmerskan Sjögren tillerkänts

en gratifikation av 500 kronor, varjämte åtgärder vidtagits för beredande

av vård åt henne i syfte att om möjligt återställa eller väsentligen förbättra

hennes arbetsförmåga. Vid sådant förhållande och då hon endast

är 38 år gammal, anser även utskottet, att pension eller årligt understöd

för närvarande ej bör beviljas henne utan att resultatet av de vidtagna

åtgärderna bör avvaktas, innan fråga om sådan förmån upptages till prövning.

Den föreliggande motionen torde sålunda icke böra föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

.88

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion 11:57 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

82:o.

understödet * 611 inom andJ'';l kammaren av herr Samuelsson väckt motion nr 58 har

färre fortifi- hemställts, »att riksdagen måtte besluta bevilja förre fortifikationsarbetaren

tarencfsund ^s^ar Sundström utöver sin lilla pension från statens järnvägar ett årligt

ström. understöd att utgå från och med innevarande år».

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen

med därvid fogade bilagor.

Av nämnda bilagor jämte i övrigt tillgängliga handlingar framgår, att

Sundström, som är född den 12 oktober 1860, under tiden 21 november

1901—6 november 1916 haft anställning såsom arbetare vid fästningsbyggnaden

i Boden sammanlagt 12 år 11 månader samt att han därefter

varit anställd som verkstadsarbetare vid statens järnvägar intill utgången

av år 1926. Vid avgång ur statens järnvägars tjänst tillerkändes Sundström

en årlig pension av 720 kronor, varav 132 kronor motsvara avgiftspension

och återstoden utgör statspension samt av statsmedel utgående förhöjningar.

över ifrågavarande motion har utskottet i föreskriven ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört arméförvaltningens

fortiflkationsdepartement samt järnvägsstyrelsen.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har yttrat följande:

»Enligt intyg av fortifikationsbefälhavaren i Boden har förre fortifikationsarbetaren

Sundström, som enligt prästbevis är född den 12 oktober

1860 och således för närvarande 66 år gammal, tjänstgjort vid fästningsbyggnaden

i Boden under sammanlagt 12 år 11 månader.

Därjämte har Sundström enligt uppgift av motionären haft anställning

vid statens järnvägars verkstad i Boden under tio år och för denna anställning,

sedan han på grund av hög ålder därifrån erhållit avsked, blivit tillerkänd

en av motionären ej till beloppet angiven pension.

Med anledning av vad sålunda anförts får fortifikationsdepartementet

härmed meddela, att departementet, under förutsättning att ovan nämnda

uppgift om Sundströms anställning m. m. vid statens järnvägar, vilken

uppgift departementet ej är i tillfälle att kontrollera, är riktig, anser billigt,

att Sundström tillerkännes en tilläggspension till så stort belopp, att denna

jämte pensionen från statens järnvägar uppgår till 540 kronor om året

eller det belopp, som enligt av riksdagen på senaste tiden tillämpade grunder

skulle i pension tillkomma en f. d. arbetare i statens tjänst, som hade att

tillgodoräkna sig en sammanlagd tjänstetid av 22 år.»

s. 89 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

89

Järnvägsstyrelsen anför:

»Bemälde Sundström erhöll avsked från sin anställning såsom verkstadsarbetare

vid statens järnvägar med utgången av december månad 1926.

Såsom delägare i statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke

ordinarie personal tillerkändes honom, som då förvärvat 10 tjänstår, rätt

att, räknat från och med den 1 januari 1927, åtnjuta en årlig pension av

720 kronor. Vid beräknandet av Sundströms tjänstår i pensionshänseende

hade det, därest anspråk i sådant avseende framställts, på grund av stadgandena

i § 11 av det den 29 juni 1917 för nämnda kassa fastställda reglemente

icke kunnat ifrågakomma att tillgodoräkna honom den tid, han i

egenskap av fortifikationsarbetare haft anställning vid Bodens fästningsbyggnad.

Då ett bifall till motionen skulle på sätt och vis innebära ett avsteg

från de principer, varpå nämnda stadgande!! äro grundade, och tillika

måste befaras medföra vittgående konsekvenser, har styrelsen funnit sig

vara förhindrad tillstyrka bifall till motionen.»

För egen del har statskontoret uttalat följande:

»Vad beträffar förslaget att förre fortifikationsarbetaren Sundström skulle

utöver honom tillkommande pension från statens järnvägar erhålla något

årligt understöd på grund av föregående anställning såsom arbetare vid

fästningsbyggnaden i Boden har arméförvaltningens fortifikationsdepartement

ansett billigt, att Sundström erhåller en tilläggspension till så stort

belopp, att denna jämte pensionen från statens järnvägar uppgår till 540

kronor om året eller det belopp, som enligt av riksdagen på senaste tiden

tillämpade grunder skulle i pension tillkomma en f. d. arbetare i statens

tjänst, som hade att tillgodoräkna sig en sammanlagd tjänstetid av 22 år.

Järnvägsstyrelsen har, jämte meddelande att Sundström för de tio år han

varit anställd vid statens järnvägar erhållit en pension till belopp av 720

kronor årligen att utgå från och med ingången av år 1927, då lian avgick från

sin anställning vid statens järnvägar, framhållit, att Sundströms föregående

tjänstetid vid fästningsbyggnaden författningsenligt icke kunnat tillgodoräknas

honom vid avpassande av nämnda pension, samt för sin del ansett

betänkligt att i detta fall bereda någon tilläggspension. Statskontoret har

inhämtat, att av den Sundström sålunda beviljade pensionen 345 kronor utgöra

pensionens ursprungliga belopp, 180 kronor äro pensionstillägg enligt

kungörelsen nr 360/1922 och återstoden består av pensionsförhöjningar enligt

kungörelsen nr 280/1925. Då statskontoret anser billigt, att hänsyn i

någon mån tages till Sundströms tidigare verksamhet såsom arbetare vid

Bodens fästningsbyggnad och för sin del icke kan finna någon fara för

betänkliga konsekvenser föreligga, vill det synas statskontoret, som om

någon tilläggspension borde beviljas Sundström. Det av arméförvaltningens

fortifikationsdepartement angivna beloppet, 540 kronor, som givetvis är att

betrakta såsom oreglerad pension, motsvaras av en nyreglerad pension å

936 kronor. För sin de! skulle statskontoret vilja ifrågasätta, huruvida icke

i detta fall lämpligen borde ordnas så, att Sundström utöver den pension,

han redan innehar, må från och med ingången av år 1927 uppbära en

tilläggspension från allmänna indragningsstaten med årligt belopp av 180

kronor utan rätt att å denna tilläggspension åtnjuta någon som helst tillläggsförmån.

»

Av utredningen framgår, att Sundström för sin tioåriga anställning i

statens järnvägars tjänst tillerkänts ett pensionsbelopp av 720 kronor, till

Utskottet.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Ang. pension

åt f. grovarbetaren

It. F. Lans.

Utskottet.

övervägande del utgående av statsmedel. Utskottet vill framhålla att Sundström,

därest han hela sin anställningstid i statstjänst, sammanlagt inemot

23 år, sysselsatts såsom fortifikationsarbetare, enligt av riksdagen under senare

år tillämpade grunder skulle kunnat påräkna pension med högst 792

kronor för år räknat eller endast obetydligt högre belopp än den honom

tillerkända pensionen. Under sådana förhållanden har utskottet funnit tillräcklig

anledning saknas att förorda tilläggspension utöver den till Sundström

författningsenligt utgående pensionsförmånen.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion 11:58 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

83 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 234 har herr Bäcklund

föreslagit »att riksdagen måtte medgiva, att förre grovarbetaren Rickard

Ferdinand Lans må från och med den 1 januari 1927 under sin återstående

livstid uppbära ett årligt understöd av 852 kronor.»

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Lans, som är född den 1 augusti

1867, under åren 1884—1895, 1901—1905, 1916—1917, 1919—1920 samt

1924 varit anställd såsom arbetare vid Karlsborgs fästningsbyggnad, vid

radiostationen därstädes samt vid ammunitionsfabrikens avdelning å samma

plats med en effektiv anställningstid av tillhopa något över 17 år. Dessutom

har han, enligt intyg, under sammanlagt minst 9 år varit i arbete hos en

entreprenör, vilken under 40 års tid utfört arbeten för kronans räkning,

dels under tider, då kronan ej haft sysselsättning för Lans, och dels vid

tillfällen då han, ehuru anställd vid fästningsbyggnaden, »såsom lån» överflyttats

i entreprenörens arbeten.

Av handlingarna framgår vidare, att Lans på grund av sjukdom är

oförmögen till arbete samt att han är fullkomligt medellös.

Då enligt utskottets mening på grund av åberopade omständigheter

viss hänsyn torde böra tagas jämväl till den tid, varunder Lans varit

sysselsatt vid entreprenadarbeten för statens räkning, har utskottet ansett

skäl föreligga för att i detta fall tillstyrka underhåll av statsmedel. Beloppet

av denna förmån har emellertid synts utskottet böra begränsas till 792

kronor årligen, att från och med den 1 januari 1927 utgå från allmänna

indragningsstaten.

Under åberopande av det anförda och med hänvisning jämväl till vad

under punkterna 93:o och 96:o i det följande anföres och hemställes i fråga

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

91

om där avhandlade framställningar får utskottet — som anser att den tillstyrkta

förmånen i detta fall hör benämnas pension — hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 234, må medgiva, att förre grovarbetaren Rickard

Ferdinand Lans må från och med den 1 januari 1927

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 792 kronor.

III. Ang. socialdepartementet.

84 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 4 februari 1927 dagtecknad proposition

nr 91 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, i punkten l:o

föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. yrkesinspektören friherre Axel

Fredrik Johan August Funck må, räknat från och med den 10 mars 1926,

under sin återstående livstid uppbära, utöver honom författningsenligt

tillerkänd pension, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till

belopp av 1,128 kronor årligen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att friherre Funck, som är född

den 9 mars 1861, från och med den 15 januari 1909 varit anställd i yrkesinspektionens

tjänst. Efter vissa förordnanden å yrkesinspektörsbefattning

utnämndes Funck den 20 december 1912 att från och med den 1 januari

1913 — då yrkesinspektionen överfördes å ordinarie stat — vara yrkesinspektör

i tredje distriktet. Från denna befattning erhöll han, som den

9 mars 1926 uppnått pensionsåldern, genom Kungl. Maj:ts beslut den 19

februari 1926 avsked från och med den 10 mars 1926.

I propositionen har erinrats, att frågan om pensionsålder och antalet

tjänstår för erhållande av hel pension för yrkesinspektörer varit föremål

för behandling av 1913 års riksdag i anledning av framställning av Kungl.

Maj:t (proposition nr 288). Den s. k. yrkesfarekommittén, vars betänkande

legat till grund för yrkesinspektionens ordnande, hade föreslagit, att nämnda

befattningshavare skulle undantagas från pensionslagens allmänna regler

i nyssnämnda avseenden och att för dem skulle i stället stadgas eu pensionsålder

av 62 år samt en tjänstålder för hel pension av 30 tjänstår.

Efter ytterligare utredning förelädes frågan för 1913 års riksdag. Under

denna utredning hade av socialstyrelsen framhållits, att för rätt till hel

pension borde bestämmas allenast 20 tjänstår. Statskontoret åter hade

ansett, att fordran på minst 25 tjänstår borde kunna uppställas för hel

pension åt yrkesinspektör, varvid statskontoret framhållit, att det visserligen

icke kunde förnekas, att en del av dåvarande yrkesinspektörer där
-

Ang. tilläggapension

åt

f d. yrkesi?ispektören

friherre A. F.

J. A. Funck.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

Ang. tilläggspension

åt

generaldirektören
J.

G. Mag.

igenom skulle nödgas avgå med en jämförelsevis låg pension, men att

denna av övergångsförhållanden föranledda olägenhet borde, därest eljest

omständigheterna därtill kunde föranleda, avhjälpas genom framställning

till riksdagen i varje särskilt fall. I propositionen upptogs statskontorets

förslag, och därvid erinrades, att det visserligen vore riktigt att, om man

utginge från de dåvarande yrkesinspektörernas antagningsålder, allenast

20 tjänstår syntes höra fordras, men att, då de yrkesinspektörer, som därefter

komme att utnämnas, i genomsnitt syntes komma att hava lägre

antagningsålder än de dåvarande, man icke syntes kunna stanna vid ett

så begränsat antal tjänstår. Därest dåvarande tjänstinnehavare vid avgång

från tjänsten vid 62 års ålder på grund av färre tjänstår än 25 ej

skulle erhålla hel pension, ansågs det böra i varje särskilt fall prövas,

huruvida framställning till riksdagen borde göras om beredande av tilllägg

till pensionen.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag beträffande antalet tjänstår för

hel pension men bestämde pensionsåldern för yrkesinspektör till 65 år.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med hänsyn särskilt till de uttalanden, som i samband med ordnandet

av yrkesinspektörernas pensionsförhållanden vid 1913 års riksdag gjordes

angående förhöjning under viss förutsättning av pensionsförmånen för

yrkesinspektör, som från och med den nuvarande yrkesinspektionens tillkomst

varit i inspektionens tjänst, har utskottet ansett sig höra tillstyrka

bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande framställning. Utskottet vill därvid

framhålla, att på grund av de utav föredragande departementschefen

lämnade upplysningarna angående den ställning i pensionshänseende, som

intages av redan avgångna och av ännu i tjänst varande yrkesinspektörer

vilka utnämnts från och med yrkesinspektionens uppförande på ordinarie

stat, ett bifall till förslaget icke lärer kunna medföra några ur ekonomisk

synpunkt besvärliga konsekvenser.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

85 :o.

I punkten 2:o av förevarande proposition nr 91 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att generaldirektören och chefen för riksförsäkringsanstalten

John Gustaf May må från och med dagen näst efter den,

han efter uppnådd pensionsålder avgår från sin tjänst, under sin återstående

livstid uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande

pension, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till sådant belopp,

att densamma jämte den författningsenligt utgående pensionen uppgår

till 8,496 kronor årligen.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

93

Befattningen såsom generaldirektör och chef för riksförsäkringsanstalten

är hänförd till lönegraden 3 i avdelning A av löneplanen i avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen. Till följd härav gäller — enligt kungörelse den 29 juni

1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement

och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om

rätt till pension, sådan denna författning i här avsedd del lyder enligt

kungörelse den 12 juni 1925 (nr 277) — för befattningen ett pensionsunderlag

av 8,496 kronor. Beträffande skyldighet att från tjänsten avgå

och rörande rätt till hel pension gälla de allmänna reglerna i 1907 års

civila pensionslag. Skyldigheten att avgå inträder alltså vid uppnådd

levnadsålder av 67 år, och för hel pension erfordras 35 tjänstår.

Generaldirektören May är född den 3 november 1860 och uppnår alltså

den 3 november 1927 pensionsåldern. Han förordnades från och med den

1 september 1902 till överdirektör och chef för den då nyinrättade riksförsäkringsanstalten.

Efter anstaltens omorganisation och uppförande på

ordinarie stat med ingången av år 1917 utnämndes och förordnades May

den 29 september 1916 att från och med den 1 januari 1917 vara generaldirektör

och chef för anstalten. Vid inträdet i pensionsåldern torde han

alltså kunna räkna 25 för pension beräkneliga tjänstår, i följd varav han

skulle bliva berättigad till avkortad pension, motsvarande 273ö av pensionsunderlaget

eller, efter vederbörlig avrundning, 6,072 kronor årligen.

Beträffande tidigare behandling av frågan om pensionsrätt för riksförsäkr

ing sanstaltens chef har i propositionen erinrats om bland annat följande.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 15 till 1902 års riksdag angående inrättande

av en riksförsäkringsanstalt föreslogs, att chefen för riksförsäkringsanstalten

skulle, då han uppnått 65 levnads- och minst 10 tjänstår, vara

förpliktad att med oavkortad lön såsom pension från tjänsten avgå. Till

stöd för detta förslag erinrades om det skäl, som föranlett 1898 års riksdag

att besluta en motsvarande bestämmelse beträffande antalet tjänstår

för chefen för medicinalstyrelsen, nämligen att det vid valet av sådan

chef kunde bliva nödvändigt att gå utom statstjänstemannens led, i följd

varav lindrigare fordringar i fråga om antalet för pension behövliga tjänstår

borde uppställas.

Då 1902 års riksdag emellertid icke biföll Kungl. Maj:ts förslag om

riksförsäkringsanstaltens uppförande på ordinarie stat, upptog riksdagen

icke till behandling frågan om pensionsrätt för anstaltens chef.

Sedan generaldirektören May år 1917 gjort framställning hos Kungl.

Maj:t om medgivande, att den pension, som kunde tillkomma honom vid

avgång från tjänsten, måtte beräknas till fulla beloppet av det för honom

gällande pensionsunderlaget, anförde statskontoret i avgivet utlåtande

bland annat att, om och i den mån liknande skäl, som föranlett förmånligare

bestämmelser rörande pension för vissa generaldirektörer, kunde

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

anses föreligga i fråga om chefen för riksförsäkringsanstalten, en generell

och alltså ej blott generaldirektörsämhetets dåvarande innehavare gällande

bestämmelse i sådant avseende borde meddelas. Frågan inskränkte sig

emellertid för det dåvarande till att avse en personlig rätt för generaldirektören

May att vid blivande avgång från tjänsten erhålla hel pension,

och då denna fråga icke lämpligen borde upptagas förrän inemot tidpunkten

för hans avgång från tjänsten, hemställde statskontoret, att framställningen

icke för det dåvarande skulle till någon Kungl. Maj:ts vidare

åtgärd föranleda. Kungl. Maj:t beslöt i enlighet med statskontorets hemställan.

1921 års pensionskommitté berörde i sitt den 18 oktober 1924 avgivna

betänkande med förslag till civil tjänstepensionslag frågan om antalet

tjänstår för hel pension för riksförsäkringsanstaltens chef och anförde

därom bland annat, att det inom kommittén tagits under övervägande,

huruvida behov kunde anses föreligga att vidtaga en nedsättning i antalet

tjänstår för chefsbefattningarna vid pensionsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten,

vilka ämbeten vid inrättandet av ifrågavarande ämbetsverk

besatts med personer utom statstjänstemännens led. Då det emellertid

finge anses osäkert, huruvida för framtiden behov av dylik rekrytering

förelåge, och vad anginge de nuvarande innehavarna av ifrågavarande

befattningar, frågan om omfattningen av deras pensionsrätt syntes,

om så ansåges erforderligt, kunna göras till föremål för särskild prövning,

hade kommittén ansett sig icke böra föreslå någon ändring i den för dessa

befattningar gällande normala tjänstårssiffran.

I Kungl. Maj:ts proposition (nr 153) till 1925 års riksdag med förslag

till civil tjänstepensionslag m. m. framlades förslag rörande tillgodoräknande

i vissa fall och i viss omfattning av tjänstetid utom statens tjänst

såsom tjänstår för statspension. I propositionen föreslogs nämligen ett

stadgande (18 § 3 mom. av lagförslaget) av följande lydelse: »Efter prövning

av Konungen i varje särskilt fall må tjänsteman kunna förklaras

berättigad att få såsom tjänstår för pension tillgodoräkna intill två tredjedelar

av den tid, han utom statens tjänst må hava utfört sådant arbete

av direkt allmännyttig beskaffenhet, som kan anses hava varit till särskilt

gagn för hans arbete i statstjänst.»

I bankoutskottets utlåtande över propositionen lämnades detta förslag

utan erinran. Då riksdagens kamrar i fråga om antagande av civil tjänstepensionslag

stannade i olika beslut, förföll emellertid frågan vid 1925 års

riksdag.

Av utredningen framgår vidare, att generaldirektören May, då han år

1902 kallades till chef för riksförsäkringsanstalten, sedan omkring 21 år

tillbaka varit anställd hos försäkringsaktiebolaget Fylgia.

Departementschefen har framhållit, bland annat, att Mays föregående

tjänstgöring i en enskild anstalt för bland annnat olycksfallsförsäkring

måste anses hava utgjort en förutsättning för hans förordnande till chef

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

95

för riksförsäkringsanstalten samt att det på grund härav syntes vara billigt,

att nämnda föregående tjänstgöring i viss mån tillgodoräknades vid

bestämmandet av Mays pension för statstjänsten.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till de omständigheter, som åberopats i ärendet, har utskottet

ansett skäl föreligga för beredande åt generaldirektören May av

hel pension vid avgång ur tjänsten. Det förslag, som i sådant avseende

framlagts av Kungl. Maj:t, har utskottet funnit sig höra tillstyrka.

Utskottet hemställer sålunda,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

86 :o.

över Kungl. Maj:ts i punkterna 3:o och 4:o av förevarande proposition

gjorda framställningar angående årligt understöd åt amanuensen N. V. V.

Kronbergs minderåriga barn samt angående pension åt överläkaren J. K.

Wickströms änka avgiver utskottet utlåtande i annat sammanhang (utlåtande

nr 38, punkterna 38—39); vilket utskottet skolat härigenom för

riksdagen

anmäla.

S7:o.

I punkten 5:o av förevarande proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, att till f. d. sköterskan vid Kristinehamns hospital Lydia Ottilia

Åsberg må, räknat från och med den 26 april 1926, under hennes återstående

livstid å allmänna indragningsstaten utgå en årlig pension av

1,056 kronor.

Av ärendet tillhörande handlingar framgår, bland annat, att Åsberg,

som anställdes i hospitalsväsendets tjänst såsom elev den 2 november 1916,

den 2 november 1917 befordrades till sköterska. Vid hospitalpersonalens

överförande på ordinarie stat från och med den 1 januari 1919 förordnades

Åsberg såsom extra sköterska och konstituerades sedermera den 1 januari

1920 till sköterska. Denna befattning är placerad i 3:e lönegraden av den

löneplan, som finnes intagen i § 9 av avlöningsreglementet den 22 juni

1921, sådant detta lyder enligt kungörelse den 6 juni 1925 (nr 270). För

kvinnlig innehavare av befattning i sagda lönegrad är enligt 3 § i kungörelsen

den 29 juni 1921 med bestämmelser för vissa tjänstemän vid

statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk

i fråga om rätt till pension, sådan nämnda paragraf lyder enligt kungörelse

den 12 juni 1925 (nr 277), pensionsunderlaget bestämt till 1,404

kronor.

Utskottet.

Ang. pension

åt f. d. sköterskan

Lydia

Ottilia Åsberg.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

Ang. pension

åt polismannen

J. Sjölin.

Åsberg, som icke uppnått stadgad pensionsålder, lider enligt läkarbetyg

av obotlig sinnessjukdom och hade den 26 april 1926 under fem på varandra

följande år till följd härav varit ur stånd att tjänstgöra, varför

hon enligt 6 § c) i 1907 års civila pensionslag blivit skyldig att från

sistnämnda dag avgå från tjänsten.

Då Åsberg innehar endast omkring 9V3 tjänstår och sålunda icke uppfyller

det i pensionslagen såsom förutsättning för rätt till s. k. sjukpension

stadgade villkoret om minst 10 tjänstår, är hon icke berättigad till

pension. Av den i propositionen lämnade redogörelsen beträffande tillkomsten

av förevarande bestämmelser framgår emellertid, att nyssnämnda

förutsättning för rätt till sjukpension ursprungligen ej varit avsedd samt

att olämpligheten av berörda villkor — vilket tillkommit genom sammanjämkning

av skiljaktiga beslut utav kamrarna vid 1907 års riksdag —

redan vid samma riksdag uppmärksammats och inom riksdagen påpekats.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med anledning av vad i ärendet förekommit finner utskottet billigheten

kräva, att pension i detta fall beviljas till belopp, motsvarande

sjuttiofem procent av pensionsunderlaget eller, efter vederbörlig jämkning

till med 12 helt delbart tal, 1,056 kronor årligen. Utskottet tillstyrker

alltså bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

88:0.

över Kungl. Maj:ts uti punkten 6:0 av ifrågavarande proposition nr 91

framlagda förslag angående tilläggspension åt landshövdingen A. K. Hagens

änka och minderårige son kommer utskottet att i annat sammanhang (utlåtande

nr 38, punkten 40) yttra sig; vilket utskottet härmed velat för

riksdagen

anmäla.

89 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 18 februari 1927 dagtecknad proposition

nr 98 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva,

dels att polismannen Johan Sjölin må från och med månaden näst efter

den, varunder han avgår från sin anställning såsom polisman, under sin

återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pen
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

97

sion av statsmedel å 800 kronor, under villkor att pension till lika stort

belopp utgår från landsting, kommuner eller enskilda;

dels ock att å ifrågavarande pension må utgå dyrtidstillägg enligt de

grunder, som äro eller kunna varda fastställda för pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst, med iakttagande likväl att dyrtidstillägget

skall beräknas å det sammanlagda pensionsbeloppet men av statsmedel

bestridas allenast till vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget

belöper å den från allmänna indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har bemälde Sjölin numera

avlidit. I följd härav påkallar Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke

någon riksdagens åtgärd; vilket utskottet härigenom velat för riksdagen

anmäla.

90:o.

I en till riksdagen den 22 februari 1927 avlåten proposition nr 147 har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att till f. d. länsnotarien Edvard Oskar Ferdinand Forssgren må från och

med den 1 januari 1927 under hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten

utgå en årlig pension av 3,000 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår bland annat följande:

Forssgren, som är sinnessjuk, har den 22 oktober 1923 på egen begäran

erhållit avsked från sin befattning i statens tjänst. Beträffande de närmare

omständigheter, under vilka Forssgren erhöll avsked, har länsstyrelsen i

Norrbottens län lämnat följande redogörelse:

Forssgren, som är född den 18 januari 1881 och den 24 december 1910

befordrades till andre länsnotarie samt den 7 mars 1912 till länsnotarie vid

länsstyrelsen i Norrbottens län, åtnjöt sedan sommaren 1915 tjänstledighet

för fullgörande av uppdrag först såsom sekreterare hos sakkunniga för uppgörande

av förslag till plan för allmän undersökning rörande statens för

kolonisationsändamål tillgängliga marktillgångar och sedermera som biträdande

sekreterare hos kolonisationskommittén. När detta senare uppdrag

i maj månad 1922 upphörde, blev han av länsstyrelsen på grund av bemyndigande

i Kungl. Maj:ts brev den 19 maj 1922 förordnad att såsom sakkunnig

biträda länsstyrelsen vid verkställande av viss utredning rörande de

ännu ej skatteomförda nybyggen, som upplåtits vid efteravvittringen i Arvidsjaurs

socken. Genom länsstyrelsens beslut den 1 augusti 1922 beviljades

Forssgren ledighet från länsnotarietjänsten under den tid, han anlitades som

sakkunnig för sistnämnda uppdrag.

När länsstyrelsen sedermera genom beslut den 14 december 1922 förklarade,

att Forssgrens nämnda sakkunniguppdrag skulle upphöra med 1922 års utgång,

upphörde självfallet även hans tjänstledighet som länsnotarie. Emellertid

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 sand. 2i höft. (Xr 36.) 7

Ang. pension

åt f. d. läns*

notarien E. O.

F. Forssgren.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

inställde han sig efter sålunda tilländagången tjänstledighet ej till tjänstgöring,

och först efter under hand erhållen påstötning inkom han den 17

januari 1923 med begäran om förlängd tjänstledighet. Sådan erhöll han ock

genom flera särskilda beslut av länsstyrelsen intill den 21 april samma år,

dä han inkom med eu till Kungl. Maj:t ställd ansökan om »ledighet från

innehavande statstjänst tillsvidare och till dess inom vårt rättssamhälle ordningen

blivit återställd i den omfattning, som kräves för fortsatt tillämpning

av vidkommande delar av grundlagen». Samtidigt beviljade länsstyrelsen

honom fortsatt tjänstledighet i avbidan på Kungl. Maj:ts beslut med anledning

av denna ansökan. Sedan Kungl. Maj:t den 6 augusti 1923 återsänt

ansökningen till länsstyrelsen för prövning, fann sig länsstyrelsen genom beslut

den 6 september samma år förhindrad att bevilja Forssgren tjänstledighet

i den av honom begärda utsträckningen och beslöt förty, att han senast den

17 i samma månad skulle'' inställa sig till tjänstgöring. Sedan Forssgren

över detta länsstyrelsens beslut anfört besvär hos Kungl. Maj:t, som emellertid

genom beslut den 8 oktober 1923 ej fann skäl att göra ändring i detsamma,

ingav han sistnämnda dag till Kungl. Maj:t ansökan om avsked. Denna

ansökan överlämnades till länsstyrelsen för prövning, och genom beslut den

22 oktober 1923 fann länsstyrelsen med bifall till Forssgrens därom gjorda

ansökan skäligt bevilja honom avsked från länsnotarietjänsten.

Sedan statskontoret på given anledning hos medicinalstyrelsen anhållit om

utredning och yttrande dels i fråga om Forssgrens sinnestillstånd vid den

tidpunkt, då han gjorde ansökning om avsked från sin befattning, dels huruvida

Forssgrens sjukdom vore av sådan beskaffenhet, att han icke kunde

väntas bliva återställd till hälsan, har medicinalstyrelsen i skrivelse den 13

november 1926 till en början omförmält, att styrelsen på av Svea hovrätt

gjord framställning den 14 augusti 1926 avgivit utlåtande angående Forssgrens

sinnesbeskaffenhet av innehåll, att han vid tidpunkten för anhängiggörandet

och utförandet av åtskilliga, då på hovrättens prövning beroende

mål varit av sinnessjukdom berövad förståndets bruk. Styrelsens berörda

utlåtande stödde sig på ett av medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd,

professorn B. E. Gadelius, vid ärendets handläggning inom styrelsen hållet

anförande, vari Gadelius upptagit frågan om Forssgrens sinnestillstånd till

ingående undersökning och med stöd därav såsom sin åsikt förklarat, att

Forssgren lede av den sinnessjukdom, som betecknas såsom paranoia qvaerulans

eller processvansinne. — I anledning av den utav statskontoret nu framställda

frågan har medicinalstyrelsen med stöd av ett förnyat uttalande av

professorn Gadelius avgivit det utlåtandet, att Forssgren redan i oktober

1923, då han gjort ansökning om avsked från länsnotariebefattningen, varit

av sinnessjukdom berövad förståndets bruk i den grad, att han icke kunnat

bedöma innebörden och följderna av den av honom sålunda vidtagna åtgärden,

samt att hans sjukdom vore av sådan beskaffenhet, att han kunde

anses vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen.

Beträffande Forssgrens familjeförhållanden och ekonomiska ställning har

vederbörande landsfiskal lämnat i huvudsak följande redogörelse:

Forssgren är gift med Tekla Elisabet Olsson från Göteborg, född den 25

maj 1884, med vilken Forssgren har fyra minderåriga barn, nämligen tre

s. 99 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

99

söner, födda den 7 juni 1915, den 30 oktober 1917 och den 4 februari 1920,

samt-en dotter, född den 5 februari 1923.

Forssgren bebor sedan vårvintern 1923 med sin familj en bostadslägenhet

om fyra mindre rum och kök, delvis i bristfälligt skick, å f. d. Ivar Erikssons

hemman i Ramsjö by inom Nyhems socken. Denna bostadslägenhet

kan knappast sägas vara människovärdig, åtminstone för vintertiden, enär

samtliga rum med undantag av köket sakna eldstad, vadan värmen sålunda

skall tillföras rummen från kokspisen i köket. Någon egentlig möblering

av lägenheten kan ej heller sägas förefinnas, ty bohaget är synnerligen

primitivt och detsammas värde kan uppskattas till högst 300 kronor.

Sedan berörda Ivar Erikssons liemmansdel den 6 november 1926 försålts

å exekutiv auktion till Aktiebolaget Jämtlands Folkbank i Östersund, lärer

det jämväl endast vara en tidsfråga, när Forssgren kommer att uppsägas till

avflyttning från lägenheten i fråga och sålunda bliva utan bostad för sig

och familjen.

Forssgren och hans familj synas för närvarande befinna sig i fullkomlig!

utblotta! tillstånd, och det lärer kunna skäligen befaras, att Forssgren skalf

nödgas anlita det allmännas bistånd för familjens nödtorftiga uppehälle.

Enligt protokoll, hållet inför domaren i Revsunds, Brunflo och Näs tingslag

den 31 januari 1927, har Forssgren på därom gjord ansökning blivit

nämnda dag tillsvidare förklarad omyndig, varjämte förmyndare för honom

förordnats.

Statskontoret har den 5 februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört huvudsakligen följande:

Enligt statskontorets mening måste starka billighetsskäl anses föreligga

för att av statsmedel bereda någon hjälp i detta fall. Statskontoret ville

erinra därom, att sådan åtgärd vidtagits i föregående dylika fall. Exempelvis

hade 1917 års riksdag beviljat pension åt f. d. kronojägaren A. J.

Johansson till belopp, motsvarande vad som skulle hava tillkommit honom

i sjukpension enligt den civila pensionslagen; och åt f. d. läroverksadjunkten

K. H. Andersson, vilken likaledes befunnits hava vid tiden för avskedsansöknings

ingivande ej varit ansvarig för sina handlingar, hade beviljats

dels understöd till belopp av 2,200 kronor för år räknat för tiden från den

29 juli 1921, då han erhållit avsked, till utgången av år 1922, dels ock

enligt beslut av 1923 års riksdag pension till samma årsbelopp från och

med år 1923, så länge han vore i behov av hospitalsvård eller eljest oförmögen

till arbete.

Aven i nu förevarande fall syntes det böra ordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som skett beträffande f. d. läroverksadjunkten Andersson.

Om Forssgren vid avgången från länsnotariebefattningen varit berättigad att

komma i åtnjutande av sjukpension, skulle beloppet av sådan pension hava

utgjort 2,400 kronor och numera med pensionstillägg och pensionsförhöjningar

uppgått till 3,276 kronor. Då den nu ifrågasatta pensionen skäligen

syntes böra avpassas i nära anslutning till sistnämnda belopp, ville statskontoret

för sin del föreslå ett understöd å 3,000 kronor för år, att från

allmänna indragningsstaten utgå från och med ingången av år 1927.

Med hänsyn till vad landsfiskalens utredning gåve vid handen måste det

anses av behovet högeligen påkallat, att något större belopp med ens ställdes

till förmyndarnas förfogande för att anskaffa utrustning och bringa effektiv

hjälp i Forssgrens och hans familjs utblottade läge. Under åberopande av

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

omförmälda medgivande beträffande f. d. läroverksadjunkten Andersson och

med erinran att, om sjukpension till föreslaget belopp skulle hava till Forssgren

utgått för tiden 1 november 1923—31 december 1926, sammanlagda

beloppet jämte dyrtidstillägg skulle hava icke obetydligt överstigit 10,000

kronor, ville statskontoret föreslå ett belopp av 6,000 kronor att efter inhämtande

av riksdagens medgivande utgå av anslaget till allmänna indragningsstaten
Slutligen

ville statskontoret, med anledning av vad i sådant hänseende

förekommit i handlingarna, framhålla, att det under föreliggande förhållanden

givetvis vore önskligt, att någon utväg stode till buds i syfte att undandraga

de föreslagna understöden från utmätning för Forssgrens gäld och att

låta dem oavkortade komma honom och hans familj till godo. Såvitt statskontoret

kunde finna, vore emellertid en sådan anordning synnerligen vansklig,

och statskontoret hade för sin del icke ansett sig kunna i detta avseende

framlägga något förslag.

Departementschefen har för egen del uttalat bland annat följande:

»Det torde kunna antagas att, därest Forssgrens sinnessjukdom redan år

1923 varit känd, avsked ej blivit honom beviljat. Han skulle då i stället

hava erhållit tjänstledighet på grund av sjukdom med rätt att bibehålla

större delen av avlöningen. Om han av angiven anledning under fem på

varandra följande år varit tjänstledig och därefter befunnits för framtiden

oförmögen till tjänstgöring, hade han enligt den civila pensionslagens föreskrifter

varit skyldig att avgå från tjänsten mot erhållande av pension till

belopp ej understigande sjuttiofem procent av hel pension. Det må i detta

sammanhang framhållas att, såsom av utredningen framgår, Forssgren under

tiden från mitten av år 1915 till avskedstagandet icke varit i tjänst å sin

länsnotariebefattning och att länsstyrelsen på grund härav ej haft tillfälle

att i tillräcklig grad vinna kännedom om hans sinnesbeskaffenhet. Först

flera år efter avskedstagandet har sinnessjukdomen blivit konstaterad.

Då Forssgren emellertid på egen begäran erhållit avsked från sin befattning,

föreligger givetvis icke för honom någon rätt vare sig till ersättning

för mistad avlöning eller till pension. Emellertid synas mig med hänsyn

till föreliggande omständigheter — vilka i avseende a Forssgrens och hans

familjs ekonomiska belägenhet måste anses vara synnerligen ömmande —

starka billiglietsskäl tala för att staten här träder hjälpande emellan. På

grund härav och då, såsom av utredningen i ärendet framgår, riksdagen i

två tidigare fall av likartad beskaffenhet beviljat pension eller därmed jämförligt

understöd, vill jag för min del förorda, att framställning göres till

riksdagen om beredande av pension åt Forssgren. Det må till stöd för eu

dylik framställning även framhållas, att Forssgren under den tid, han innehaft

ordinarie statstjänst, erlagt avgifter för egen pensionering, vilka avgifter

lian ej liar möjlighet att återfå.

Däremot har jag ej funnit tillräckliga skäl föreligga för att, på sätt statskontoret

ifrågasatt, tillstyrka understöd retroaktivt för tiden före år 1927.

Vad slutligen angår den av statskontoret berörda frågan om åtgärd för

det ifrågasatta understödets undandragande från utmätning för gäld, larmen

sådan åtgärd i detta fall näppeligen kunna ifrågakomma.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 3ä.

101

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft eu inom andra

kammaren i anledning av propositionen väckt motion nr 317, Aaii hen

Dalilén hemställt, »att riksdagen mätte besluta, 1) att till f. d. länsnotarien

Edvard Oskar Ferdinand Forssgren må från och med den 1 januari 1927

under hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten utgå eu åilig

livränta av 3,000 kronor, 2) att till Forssgren därutöver utbetalas en engångsersättning

av 6,000 kronor att utgå av medel från allmänna indragningsstaten.

»

I motiveringen till detta yrkande har bland annat framhållits, att samma

billighetsskäl, som i propositionen åberopats till stöd för förslaget om årlig

pension åt Forssgren, syntes tala för beviljandet av en engångsersättning samt

att det av statskontoret framställda förslaget om ett retroaktivt understöd av

6,000 kronor därför borde bifallas, detta dock under den förutsättningen,

att eu form kunde finnas, som omöjliggjorde medlens tagande i mät för

ogulden skuld.

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisar utskottet till motionen.

Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som i detta fall föreligga, har

utskottet ansett sig böra biträda förslaget om beredande åt Forssgren av eu

pension från och med ingången av innevarande år. Beträffande pensionsbeloppet

vill utskottet ansluta sig till Kungl. Maj:ts framställning.

Vad angår det av statskontoret framförda och i motionen upptagna förslaget

om beviljande åt Forssgren av en engångsersättning, har utskottet

ansett det böra beaktas att — såsom departementschefen ock framhållit —

Forssgren, därest hans sinnessjukdom redan år 1923 varit känd, icke skulle

hava erhållit avsked utan i stället hava beviljats tjänstledighet under viss

tid med sjukavlöning och därefter erhållit avsked med sjukpension. Med

hänsyn härtill har utskottet funnit skäl föreligga att i enlighet med vad

statskontoret ifrågasatt tillstyrka ett engångsunderstöd av 6,000 kronor, att

utgå från allmänna indragningsstaten.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och berörda motion 11:317, må

medgiva,

dels att till f. d. länsnotarien Edvard Oskar Ferdinand

Forssgren må från och med den 1 januari 1927 under

hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten

utgå en årlig pension av 3,000 kronor;

dels ock att till Forssgren må från allmänna indragningsstaten

utbetalas ett understöd en gång för alla till

belopp av 6,000 kronor.

Motion

II: 317.

Utskottet.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Ang. årligt

understöd åt

f. polismannen

L. J. Holmqvist.

91:o.

I en inom andra kammaren av herr Bindley väckt motion nr 55 har

hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre polismannen i Ljusne Bars

Johan Holmquist under hans återstående livstid ett årligt understöd av 300

kronor att utgå från och med 1 mars 1927.»

Beträffande de skäl, motionären åberopat till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionen med därvid fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Holmqvist, som är född den 8

mars 1857, sedan år 1871 haft anställning hos Ljusne-Woxna aktiebolag i

Ljusne samhälle inom Söderala socken av Gävleborgs län, till en början

såsom sågarbetare och sedermera under 15 år såsom sågrättare, att han den

18 september 1908 förordnats att tills vidare, dock utan anspråk på ersättning

av allmänna medel, som extra polisman med fjärdingsmans befogenhet

och skydd biträda kronobetjäningen vid allmänna ordningens upprätthållande

inom Ljusne och Ala brukssamhällen i nyssnämnda socken, samt att Holmqvist

sedermera kvarstått i nämnda polismansbefattning intill den 1 juli

1926, då han blivit försatt ur tjänstgöring i samband med att lagen den 6

juni 1925 om polisväsendet i riket enligt länsstyrelsens beslut kommit i

tillämpning beträffande Söderala kommun. Avlöningen till Holmqvist såsom

extra polisman har intill ingången av år 1919 hestritts av Ljusne-Woxna

aktiebolag samt Bergvik och Ala nya aktiebolag, dock från och med år

1914 med ett bidrag av 500 kronor utav allmänna medel. Från och med

den 1 januari 1919 har Holmqvists avlöning utgått med 2,800 kronor årligen,

varav hälften bestritts av nämnda bolag och hälften av statsmedel.

Sedan Ljusne-Woxna aktiebolag hos länsstyrelsen i Gävleborgs län framställt

förfrågan, huruvida Holmqvist vid avgång ur tjänst kunde påräkna

pension eller liknande underhåll, vartill bolaget vore villigt att lämna bidrag,

hemställde länsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 november

1926, att Holmqvist måtte beredas den pension, som kunde befinnas möjlig.

Över denna framställning avgav statskontoret den 16 november 1926 utlåtande

och anförde därvid följande:

Enligt statskontorets mening skulle Holmqvists anställning såsom extra

polisman med avlöningsbidrag av statsmedel hava kunnat motivera framställning

till riksdagen om statsbidrag jämväl till hans pensionering, därest

icke den tid, varunder han för befattningen uppburit avlöning av statsmedel,

varit väl kort. Statsmedel hade nämligen ingått i Holmqvists avlöning

allenast från och med år 1919, och även om, såsom handlingarna

syntes utvisa, Holmqvist skulle hava åtnjutit något mindre statsbidrag till

sin avlöning även under någon tid före nyssnämnda år, syntes detta förhållande

dock knappast innebära tillräckliga skäl för hänvändelse till riksdagen om

pension åt honom. Statskontoret finge därför hemställa, att ansökningen

icke måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Genom beslut den 3 december 1926 fann Kungl. Maj:t den gjorda framställningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd

s. 103 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

103

Av utredningen framgår, att Holmqvist under en tid av icke fullt 18 år

bestritt extra polismansbefattning inom Söderala socken samt att staten

endast under senare delen av denna tid bidragit till avlöningen vid ifrågavarande

befattning. Under sådana förhållanden finner utskottet, som ansluter

sig till statskontorets uppfattning, det vara betänkligt att av statsmedel

bereda pension eller därmed jämförligt understöd åt Holmqvist. Dä

han emellertid under en lång följd av år innehaft anställning hos LjusneWoxna

aktiebolag samt Bergvik och Ala nya aktiebolag, synes det ankomma

på nämnda bolag att bevilja pension åt honom.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 55 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

92 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 61 har herr Smedh hemställt,

att riksdagen ville besluta, »att förre landsfiskalen Anders Johan

Holmqvist i Mora må för erhållande av hel pension få tillgodoräkna viss

tid, varunder han uppehållit befattningen såsom polisuppsyningsman och

åklagare i Mora socken, ävensom att sådan pension måtte tillerkännas honom

räknat från avskedstagandet».

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen

med därvid fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Holmqvist, som är född den 13

augusti 1858 och alltså den 13 augusti 1923 uppnått den i 5 § i lagen den

11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension för landsfiskal

stadgade pensionsåldern 65 år, jämlikt tillstånd av länsstyrelsen i

Kopparbergs län kvarstått i tjänsten till den 1 december 1924. Genom statskontorets

beslut den 9 oktober 1924 och den 19 mars 1925 har Holmqvist

förklarats berättigad att från och med tiden för avgången från ifrågavarande

tjänst eller den 1 december 1924 under sin återstående livstid åtnjuta avkortad

pension med 28/:(f,''delar av pensionsunderlaget eller tillhopa 2,240

kronor om året, att utgå enligt bestämmelserna i ovan åberopade lag den

11 oktober 1907.

Enligt av Holmqvist uppgjord bestyrkt tjänsteförteckning hade Holmqvist

vid avskedstagandet innehaft följande allmänna tjänster, nämligen:

l:o) militärtjänst som stamanställd vid Svea artilleriregemente från den 4

oktober 1880 till den 25 april 1882 eller 1 år 6 månader och 22 dagar:

2:o) vid statens järnvägars trafikavdelning från den 24 april 1882 till

den 10 februari 1885, eller 2 år 9 månader och 17 dagar;

3:o) vid Stockholms stads poliskår från den 13 februari 1885 till den 1

maj 1894, eller 9 år 2 månader och 17 dagar;

Utskottet.

Ang. förhöjd

pension åt

f. d. landsfiskalen

A. J.

Holmqvist.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

4:o) polisuppsyningsman med åklagarrätt inom Mora socken från den 1

maj 1894 till den 1 januari 1902 eller 7 år och 8 månader ;

5:o) tillförordnad kronolänsman i Mora distrikt genom särskilda förordnanden

sammanlagt 1 år och 4 månader;

6:o) ordinarie länsmanstjänst från den 1 januari 1902 till den 1 januari

1918 och därefter landsfiskalstjänst till den 1 december 1924 eller 22 år

och 11 månader.

Holmqvists sammanlagda tjänstetid i allmän tjänst uppgick sålunda vid

avskedstagandet till 45 år, 5 månader och 26 dagar. Efter denna tid har

Holmqvist, enligt vad i motionen uppgivits, på grund av särskilda förordnanden

varit tillförordnad landsfiskal under år 1925 sammanlagt 1 månad

och 9 dagar.

Holmqvist har vid särskilda tillfällen hos Kungl. Maj:t gjort framställning

om erhållande av höjd pension. Senast anhöll han i en den 12 augusti

1926 dagtecknad ansökning dels att Kungl. Maj:t måtte medgiva honom

rätt att för erhållande av oavkortad pension få tillgodoräkna den tid av

6 år 4 månader, under vilken han uppehållit befattningen som uppsyningsman

och åklagare i Mora socken, dels ock att den oavkortade pensionen

måtte tillerkännas honom retroaktivt från avskedstagandet den 1 december

1924.

Över nämnda ansökning, som tillstyrktes av länsstyrelsen, avgav statskontoret

den 24 augusti 1926 utlåtande och anförde därvid följande:

»Såsom framgår av statskontorets den 21 mars 1925 avgivna utlåtande angående

sökandens då föreliggande framställning om erhållande av förhöjd pension,

är sökanden enligt statskontorets beslut den 9 oktober 1924 och den 19 mars

1925 i åtnjutande av avkortad pension, motsvarande 2S/gr, av pcnsionsunderlaget

2,800 kronor, eller alltså till belopp av 2,240 kronor årligen, räknat

från och med den 1 december 1924. Denna pension ökas dels med pensionstillägg

enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) och dels medpensionsförhöjningar

enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), så att sökandens

pensionsförmån numera uppgår — oberäknat därå belöpande dyrtidstillägg

— till 2,676 kronor för år räknat. Om han innehaft för hel pension

erforderligt antal av 35 tjänstår, skulle pensionen hava utgjort 2,800 kronor,

vartill kommit pensionsförliöjningar enligt sistnämnda kungörelse med

500 kronor, så att pensionsförmånen i sin helhet, oberäknat dyrtidstillägg,

skulle hava uppgått till 3,300 kronor ärligen.

Sökanden har nu gjort förnyad framställning om erhållande av hel pension

och såsom stöd härför åberopat den tid, varunder han i Mora kommun

varit anställd såsom polisuppsyningsman med åklagarrätt. Sedan statskontoret

avgav sitt förenämnda utlåtande och därvid avstyrkte bifall till en

liknande framställning av sökanden, har frågan om tillgodoräknande av

utomstatlig verksamhet såsom tjänstår för pension i statstjänst kommit i

ett i viss mån annat läge. I propositionen nr 153 till 1925 års riksdag

framlades förslag till civil tjänstepensionslag, och i detta lagförslag upptogs

beträffande tjänstårsberäkning för pension en bestämmelse (18 § 3 mom.),

enligt vilken tjänsteman skulle, efter prövning av Konungen i varje särskilt

fall, kunna förklaras berättigad att få såsom tjänstår för pension tillgodoräkna

intill */fl av den tid, han utom statens tjänst utfört sådant arbete av

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

105

direkt allmännyttig beskaffenhet, som kunde anses hava varit till särskilt

gagn för hans arbete i statstjänst; och i sammanhang därmed föreslogs i

propositionen nr 155/1925, att i kommunikationsverkens tjänstepensionslag

skulle införas ett dylikt stadgande dock med den ändrade formulering, som

betingades av det vid kommunikationsverken gällande systemet med pensions

beräkning efter tjänstår och avgiftsår. Beträffande det i propositionen

nr 153 framlagda lagförslaget stannade riksdagens kamrar i olika beslut,

vadan frågan om ny civil tjänstepensionslag för den riksdagen förföll; och

har frågan om ny sådan lag därefter icke blivit riksdagens prövning underställd.

Däremot blev berörda i propositionen nr 155 framlagda förslag av

riksdagen godkänt; och enligt lagen den 18 juni 1925 (nr 215) har 20 § i

kommunikationsverkens pensionslag erhållit sådan ändrad lydelse, från och

med den 1 juli 1925, att tjänsteman må efter prövning av Konungen kunna

förklaras berättigad att få såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension

tillgodoräkna helt eller delvis den tid, han utom statens tjänst må hava

utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som kan anses

hava varit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst.

I detta sammanhang tillåter sig statskontoret erinra därom, att 1926 års

riksdag bifallit ett i propositionen nr 149 framlagt förslag om fyllnadspension

åt kansliskrivaren i jordbruksdepartementet Kristina Maria Bengtson,

vilken före sin anställning i statstjänst under flera år tjänstgjort såsom

skrivbiträde å domsagokansli.

Beträffande kansliskrivaren Bengtson är emellertid att märka, att hon

avgick med pension först efter det att förberörda lagändring genomförts samt

att densamma, ehuru den icke är direkt tillämplig å andra än kommunikationsverkens

tjänstemän, dock ansetts böra analogivis kunna med riksdagens

medgivande komma i tillämpning i fråga om hennes pensionförmån. Sökanden

Holmqvist däremot har lämnat tjänsten redan med utgången av

november 1924; och det förefaller statskontoret vara med hänsyn till konsekvenserna

betänkligt att utsträcka tillämpningen av omförmälda nya princip

för tjänstårsberäkningen till fall, där avgång från tjänsten ägt rum redan

innan ett sådant tillgodoräknande av tjänstår för pension fått uttryck i

lagstiftningen.

Därest emellertid omständigheterna i förevarande fall anses böra föranleda

till beredande av tilläggspension åt Holmqvist, torde böra uppmärksammas,

att, då för hel pension åt landsfiskal erfordras 35 tjänstår samt Holmqvist

vid avgången ur tjänst kunde räkna 28 år 2 månader 9 dagar i statstjänst,

eu tid av 6 år 9 månader 21 dagar alltså fattades i de föreskrivna 35 åren;

att hans tjänstetid såsom polisuppsyningsman varit 7 år 8 månader; att

därav emellertid 1 år 23 dagar, då han på förordnande uppehållit länsmansbefattning,

redan räknats honom till godo; att den tid, som i förevarande

avseende kan komma i betraktande, alltså utgör allenast 6 år 7 månader

7 dagar och således, även om denna tid skulle i sin helhet tillgodoräknas

honom såsom tjänstår för pension, icke förslår till mer än att uppbringa

pensionen till belopp, motsvarande av pensionsunderlaget, 2,800 kronor,

eller alltså till 2,720 kronor; samt att, om endast av berörda 6 år 7

månader 7 dagar skulle, i enlighet med det förslag, som statskontoret framställde

i fråga om kansliskrivaren Bengtson, tillgodoräknas såsom tjänstår

för pension, Holmqvists pension skulle komma att motsvara endast :t- av

pensionsunderlaget och alltså uppgå till 2,560 kronor.»

Genom beslut den 23 september 1926 fann Kungl. Maj:t den gjorda ansökningen

icke föranleda någon Kungl. Majrts åtgärd.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

Ang. pension

åt förre järnvägsarbetaren

J. D. Johansson.

Utskottet delar den av statskontoret uttalade uppfattningen, att det med

hänsyn till konsekvenserna synes vara betänkligt att i förevarande fall medgiva

tilläggspension, grundad på tillgodoräknande av tjänstår utom statens

tjänst. På grund härav och då, på sätt av utredningen i ärendet framgår,

Holmqvist till följd av riksdagens åren 1922 och 1925 fattade beslut om

pensionstillägg och pensionsreglering erhållit avsevärda förhöjningar av den

honom enligt pensionslagen tillkommande pensionen, har utskottet ansett sig

ej böra tillstyrka vidtagande av åtgärd i motionens syfte.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II : 61 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

IV. Ang. kommunikationsdepartementet.

93: o.

I en till riksdagen avlåten, den 18 februari 1927 dagtecknad proposition

nr 118 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förre järnvägsarbetaren Johan Daniel Johansson

må från och med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid ä

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Johansson åren 1886—1901 samt

1912 under en sammanlagd tid av omkring 13 år arbetat vid järnvägsanläggningar

inom Norrbottens län, till en början vid den av enskild företagare

hegynta, sedermera av staten fortsatta banbyggnaden Luleå—Gällivare

samt därefter vid ett flertal andra linjesträckningar, dels med brobyggnader,

rälsläggning och övriga linjearheten, dels med grundläggnings- m. fl.

arbeten å järnvägsstationer. Vidare har han under åren 1901—1911 och

1913—1914 samt 1920—1921 varit anställd vid fästningsbyggnaden i Boden

ävensom vid andra byggnadsarbeten å nämnda plats för försvarsväsendets

räkning. Inberäknat de tider av sammanlagt omkring 1 år och 3 månader,

som Johansson därvid på grund av för arbetets utförande ogynnsamma väderleksförhållanden

eller tillfällig arbetsbrist varit permitterad, uppgår tiden

för hans arbete vid försvarsanstalterna i Boden till sammanlagt 13 år och 7

månader. Slutligen har Johansson under omkring 4 månader år 1915 arbetat

i domänverkets tjänst inom Bodens revir. Johanssons sammanlagda

arbetstid i statens tjänst skulle alltså hava uppgått till nära 27 år.

Fattigvårdsstyrelsens i Boden ordförande har intygat att Johansson, som

är född år 1859 och alltså nu omkring 68 år gammal, är fullständigt medellös

samt på grund av nedsatt synförmåga varit oförmögen till arbete

s. 107 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

107

och sedan den 24 februari 1924 dels tilldelats fattigunderstöd till sitt uppehälle,

dels erhållit sjukhusvård för ögonsjukdom.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som anser skäl föreligga för beredande av pension åt Johansson,

har funnit sig böra biträda vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av

riksdagen bifallas.

94: o.

I en inom andra kammaren av herr Hage väckt motion nr 51 har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta bevilja arbetaren Erik Johan Sandling

i Unbyn en mindre pension, som med hänsyn till vederbörande anställningstid

m. m. kan anses lämplig.»

I fråga om motiveringen för ifrågavarande yrkande får utskottet hänvisa

till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Sandling, som är född den 11

februari 1866, haft anställning dels under åren 1894—1901 såsom förman

vid vissa järnvägsbyggnadsarbeten m. m. för statens järnvägars räkning

sammanlagt omkring 7 år 9 månader, dels under åren 1902 —1908 såsom

fortifikationsarbetare vid Bodens fästningsbyggnad tillhopa 4 år 7 månader

9 dagar. Av handlingarna synes vidare framgå, att Sandling åren 1887—

1891, 1911 samt 1913—1917 under ej närmare angivna tider haft anställning

hos personer, vilka i egenskap av entreprenörer utfört arbeten dels vid

den av enskild företagare påbörjade, sedermera för statens räkning fullbordade

Gällivarebanan, dels ock vid byggnadsarbeten för försvarsväsendets

räkning. ''Därjämte har upplysts, att Sandling under åren 1892 och 1893

varit sysselsatt med arbeten vid statens järnvägsbyggnader; huruvida han

under denna tid liaft statsanställning eller varit i tjänst hos entreprenör

framgår ej av handlingarna.

Av handlingarna utvisas vidare, att Sandling under år 1907 vid arbete

med kasernbyggnad i Boden ådragit sig en skada i ena axeln, vilken skada

(»läkt benbrott») enligt läkarbetyg av den 20 november 1926 föranlett minskad

kraft i höger arm.

Beträffande Sandlings ekonomiska förhållanden är av vederbörande kommunalnämndsordförande

upplyst bland annat, att Sandling äger hemmanet

Unbyn nr 11 9/128 mantal i Unbyn, Överluleå socken av Norrbottens län

jämte för huset nödiga lösören, samt att hemmanet är taxerat till 10,500

kronor och enligt Sandlings uppgift graveras av skuld till ett belopp av

3,550 kronor.

Utskottet.

Ang. pension

(it arbetaren

E. J. So ädling.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

Ang. årligt understöd

eller

pension åt

arbetaren

G. Löfgren.

Ang. pension

åt f. eldaren

och banar befaren

A. G.

Håkansson.

Såvitt av handlingarna utvisas, uppgår Sandlings styrkta anställningstid

i statens tjänst endast till omkring 12 Va år, och han synes efter år 1908,

då han allenast uppnått 42 års ålder, icke hava varit i statstjänst. Under

sådana förhållanden och då i övrigt icke påvisats omständigheter av be~

skaffenhet att böra föranleda till beviljande av pension eller därmed jämförligt

understöd åt Sandling, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall

till förevarande motion.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion II: 51 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

95 :o.

I en inom andra kammaren av herr Hage väckt motion nr 52 har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta bevilja arbetaren Gustaf Löfgren i Porjus

ett årligt understöd eller pension med belopp, som kan anses skäligt med

hänsyn till storleken av de pensionsbelopp, som bruka tillerkännas arbetare

vid statens järnvägsanläggningar m. m.»

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har bemälde Löfgren numera

avlidit. I följd härav påkallar den väckta motionen icke någon riksdagens

åtgärd; vilket utskottet härigenom velat för riksdagen

anmäla.

96:o.

Uti en i andra kammaren under nr 233 väckt motion har herr Bäcklund

hemställt, »att riksdagen måtte medgiva, att förre eldaren och banarbetaren

Anders Gustav Håkansson må från och med den 1 januari 1927 åtnjuta

årligt understöd med 852 kronor.»

I fråga om den till stöd för yrkandet anförda motiveringen tillåter sig

utskottet att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Håkansson, som är född den 26

mars 1854 och sålunda uppnått 73 års ålder, under åren 1872—1873, 1887

—1913 samt 1915—1916 haft anställning dels såsom arbetare vid Karlsborgs

fästningsbyggnad, dels som banarbetare vid statens järnvägar, dels såsom

eldare samt vedsågare vid infanteriets skolor vid Karlsborg, dels ock såsom

arbetare vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg med en sammanlagd

effektiv anställningstid av omkring 20 år. Håkansson har uppgivit,

att hans anställning såsom banarbetare omfattat längre tid än vad som

styrkts, men då, enligt vad gjorda efterforskningar visat, dagsverkslistorna

s. 109 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 109

för avsedda år förkommit, liar riktigheten av berörda uppgift ej kunnat

kontrolleras.

Håkanssons arbetsförmåga är enligt läkarbetyg i mycket hög grad nedsatt.

Beträffande hans ekonomiska förhållanden är vitsordat, att han är

ägare till en lägenhet, taxerad till 1,000 kronors värde, men i övrigt saknar

tillgångar.

Enligt utskottets mening föreligga i det här avsedda fallet liknande skäl utskottet.

för beredande av pension eller därmed jämförligt understöd som de, vilka

åberopats uti det under punkten 93:o här ovan behandlade ärendet. Håkansson

har visserligen, såvitt handlingarna utvisa, icke innehaft statsanställning

sedan år 1916, men då han nämnda år uppnått en ålder av 62 år, har utskottet

funnit sagda förhållande icke böra utgöra hinder för beviljande av

underhåll. Vid bestämmande av underhållsbeloppet torde man böra utgå

från samma grunder, som kommit till användning i nyssnämnda fall. Med

hänsyn till Håkanssons styrkta anställningstid lärer emellertid beloppet

böra begränsas till 792 kronor, att anvisas från allmänna indragningsstaten

och utgå från och med den 1 januari 1927.

På grund av det anförda och då utskottet anser underliållsförmånen i

detta fall böra benämnas pension, hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av förevarande motion

II: 233, må medgiva, att förre banarbetaren Anders

Gustav Håkansson må från och med den 1 januari 1927

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 792 kronor.

V. Ang. ecklesiastikdepartementet.

97: o.

I en till riksdagen avlåten, den 18 februari 1927 dagtecknad proposition A„g. pension

nr 125 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag re[f6T arkiv

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, i punkten depan i

l:o föreslagit riksdagen medgiva, att föreståndaren för arkivdepån i Visby,

filosofie licentiaten O. V. Wennersten må från och med månaden näst

efter den, vari avgång från befattningen äger rum, under sin återstående

livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp

av 1,404 kronor.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 november 1926 har riksarkivet

med förmälan att riksarkivet samma dag, med hänsyn till ett skrivelsen

i avskrift bilagt sjukbetyg beslutit, bland annat, att förordnandet för

Wennersten att vara föreståndare för arkivdepån i Visby icke skulle ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Motion

II: 176.

Utskottet.

sträckas över den 30 juni 1927 — hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes av

riksdagen utverka pension åt Wennersten till det högsta belopp, som i ett

sådant fall kunde komma i fråga. Till stöd för denna sin framställning

har riksarkivet anfört bland annat följande:

Wennersten anställdes som föreståndare för arkivdepån i Visby den 18

februari 1905 och har sålunda tjänstgjort under en tid av snart 22 år.

Då han utnämndes till föreståndarbefattningen, hade han redan förvärvat

anseende som kännare av Gotlands fornminnen och kulturförhållanden.

Sedermera brötos emellertid Wennerstens krafter genom den sjukdom, som

nu vitsordats göra honom oförmögen att fortfarande sköta sin befattning.

I betraktande av Wennerstens verksamhet för utforskandet och bevarandet

av Gotlands fornminnen och av den långa tid, varunder han varit

i statens tjänst anställd, synes billigheten kräva, att han ej lämnas utan

understöd, då han nu på grund av styrkt sjukdom nödgas träda tillbaka

från sin befattning.

Statskontoret, som tillstyrkt beviljande av pension åt Wennersten, har

på anförda skäl föreslagit ett pensionsbelopp av 1,404 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft eu inom andra

kammaren väckt motion nr 176, däri herrar Almquist och Svedman hemställt,

»att riksdagen måtte anvisa ett belopp av 1,404 kronor att utgå

såsom årlig pension åt fil. lic. O. V. Wennersten från den dag, då han

nedlägger sin befattning såsom föreståndare för arkivdepån i Visby.»

I fråga om motiveringen för detta yrkande hänvisar utskottet till

motionen.

Även utskottet anser skäl föreligga att åt Wennersten bereda pension

vid hans avgång ur tjänst. I fråga om pensionsbeloppet överensstämmer

Kungl. Maj:ts förslag med vad i motionen yrkats; och har utskottet för

sin del icke haft anledning till erinran mot det sålunda begärda beloppet,

1,404 kronor årligen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och i anledning av berörda

motion II: 176, må medgiva, att föreståndaren för arkivdepån

i Visby, filosofie licentiaten O. V. Wennersten,

må från och med månaden näst efter den, vari avgång

från befattningen äger rum, under sin återstående

livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig

pension till belopp av 1,404 kronor.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

111

98 :o.

Beträffande Kungl. Maj:ts i punkten 2:o av samma proposition gjorda

framställning rörande pension åt f. d. professorn E. J. G. Holms änka

Fredrika Olivia Holm yttrar sig utskottet i annat sammanhang (utlåtande

nr 38, punkt 43); vilket utskottet härmed velat för riksdagen

anmäla.

99 :o.

Uti punkten 3:o av förevarande proposition nr 125 har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att professorn vid universitetet i Lund J.

E. Lehmann må från och med månaden näst efter den, under vilken han

efter uppnådda 65 år erhåller avsked från sin professorsbefattning, å allmänna

indragningsstaten åtnjuta sådan fyllnad i den honom enligt lagen

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907

tillkommande pension, att denna jämte fyllnadsbeloppet uppgår till 7,500

kronor.

Av utredningen i ärendet framgår huvudsakligen följande.

Genom fullmakt den 5 december 1913 utnämnde och förordnade Kungl.

Maj:t f. d. professorn vid universitetet i Berlin, teologie och filosofie doktorn

Johannes Edvard Lehmann att vid universitetet i Lund vara professor

i teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner, med rätt för Lehmann

att åtnjuta den lön och de övriga förmåner, som enligt stat och författning

åtföljde denna beställning.

Därefter hemställde det större konsistoriet vid universitetet i Lund, på

begäran av därvarande teologiska fakultet, om utverkande av rätt för

Lehmann, bland annat, att tillgodoräkna sig för pension den tid, han

varit akademisk lärare vid universiteten i Köpenhamn och Berlin.

Sedan yttranden över nämnda framställning avgivits av kanslern för

rikets universitet och statskontoret, fann Kungl. Maj:t genom beslut den

30 oktober 1914 densamma icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare

åtgärd.

Vid 1915 års riksdag väcktes därefter en motion (I: 8), däri hemställdes,

att riksdagen ville bevilja Lehmann rättighet att, därest han kvarstode i

sin tjänst intill fyllda 65 levnadsår, vid sin avgång uppbära en pension

av 5,600 kronor per år, d. v. s. dåvarande högsta pension för universitetsprofessor.

Sedan yttranden över motionen avgivits av teologiska fakulteten i Lund

och statskontoret, anförde bankoutskottet (punkt 13:o i utlåtande nr 201

bland annat följande:

Ehuru enligt utskottets mening en dylik framställning bort i vanlig ordning

göras till föremål för utredning av vederbörande myndigheter, ansåge

Ang. ökad pension

åt professorn

J. E.

Leh in ann.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

sig likväl utskottet med hänsyn till de säregna omständigheter, som i detta

fall förelåge, böra tillstyrka, att professorn Lehmann redan då tillförsäkrades

rättighet att vid sin avgång från tjänsten komma i åtnjutande av

den föreslagna pensionen.

Beträffande sättet för dennas utgående erinrades, att med tillämpning av

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

Lehmann efter uppnådd pensionsålder vid sin avgång vore berättigad

till en avkortad pension av 2,920 kronor. Det erforderliga tilläggsbeloppet

eller 2,680 kronor syntes lämpligen höra anvisas å allmänna indragningsstaten.

Riksdagen beslöt medgiva, att Lehmann finge från och med månaden

näst efter den, under vilken han efter uppnådda 65 år erhölle avsked från

sin professorsbefattning, å allmänna indragningsstaten åtnjuta sådan fyllnad

i den honom enligt vederbörande pensionslag tillkommande pensionen,

att densamma jämte fyllnadsbeloppet uppginge till 5,600 kronor.

I en till kanslern för rikets universitet ingiven framställning har nu det

större konsistoriet vid universitetet i Lund anfört bland annat följande:

Ovanberörda motion liksom riksdagens beslut hade föranletts av det förhållandet,

att Lehmann, som år 1913 utnämnts till professor vid universitetet

i Lund, redan vid sin utnämning uppnått den ålder, att han vid

tiden för sin avgång från ämbetet vid uppnådda 65 år icke skulle komma

att innehava mera än 13 för pension beräkneliga tjänstår och att förty hans

pension enligt lagen av den 11 oktober 1907 skulle komma att utgå med

allenast 2,900 kronor i stället för 5,600 kronor, vilket sistnämnda belopp

vid ifrågavarande tid var högsta pension för professor vid svenskt universitet.

Riksdagens beslut hade alltså avsett att åt professorn Lehmann utan

avseende på ifrågavarande kortare tjänstetid bereda full professorspension.

Sedermera hade genom beslut av 1925 års riksdag pensionsunderlaget för

professor vid statsuniversiteten bestämts till 7,500 kronor. Det syntes under

sådana omständigheter vara skäligt och i överensstämmelse med riksdagens

beslut, att åt professor Lehmann, som den 19 augusti 1927 uppnådde 65

års ålder, bereddes pension till belopp, som numera vore för professor vid

statsuniversiteten fastställt.

Konsistoriet har hemställt om sådan fyllnad i den Lehmann efter erhållet

avsked från professorsbefattningen tillkommande pensionen, att densamma

jämte fyllnadsbeloppet uppginge till 7,500 kronor.

Universitetskanslern har anfört, bland annat, att, efter kanslerns uppfattning,

de grunder, som åberopats till stöd för 1915 års riksdags beslut

i fråga om full pension åt professorn Lehmann, borde föranleda bifall till

konsistoriets föreliggande förslag.

• Slutligen har statskontoret tillstyrkt framställningen.

Departementschefen har såsom sin mening framhållit, att ett bifall till

universitetets framställning allenast innebure ett konsekvent fullföljande

av 1915 års riksdags beslut att bevilja professor Lehmann tilläggspension

till sådant belopp, att hans pensionsförmåner skulle komma att uppgå till

dåvarande högsta pension för universitetsprofessor.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

113

Utskottet delar den av samtliga de hörda myndigheterna och av föredragande

departementschefen uttalade uppfattningen, att ett bifall till det

föreliggande förslaget endast är att betrakta såsom ett konsekvent fullföljande

av 1915 års riksdags beslut om tilläggspension åt Lehmann med

sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen skulle motsvara dåvarande

högsta pension för universitetsprofessor. På grund härav får utskottet

hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

100 :o.

över Kungl. Maj:ts under punkten 4:o av ifrågavarande proposition nr

125 gjorda framställning om pension åt vaktmästaränkan Emma Gustava

Petersson, född Hansson, avgiver utskottet utlåtande i annat sammanhang

(utlåtande nr 38, punkten 44); vilket utskottet här velat för riksdagen

anmäla.

101: o.

Uti punkten 5:o av propositionen nr 125 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att vaktmästaren hos direktionen över Stockholms stads

undervisningsverk Carl Herman Ohrling må från och med månaden näst

efter den, under vilken han avgår från sin befattning, dock tidigast från

och med den 1 juli 1927, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,284 kronor.

Direktionen över Stockholms stads undervisningsverk har hos Kungl.

Maj:t gjort framställning om beredande av pension åt Ohrling, vilken beviljats

begärt avsked från sin befattning från och med den 1 juli 1927.

Direktionen har därvid upplyst, att Ohrling, som är född den 19 november

1853 och innehaft vaktmästarbefattningen hos direktionen alltsedan den

1 oktober 1899, under de senare åren åtnjutit dels en årlig avlöning av

1,500 kronor för de egentliga vaktmästargöromålen och 350 kronor för

renskrivning, omfattande på senare tid mer än 1,500 skrivsidor för år,

dels ock ersättning för städning och rengöring med omkring 80 kronor

för år. Direktionen har förklarat sig sakna medel till beviljande av pension

åt Ohrling.

Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare beträffande Ohrlings verksamhet

före hans anställning hos direktionen, att han innehaft extra ordinarie

befattning som stationskarl vid statens järnvägar under tiden

den 5 maj 1874—den 31 januari 1875, att han varit ordinarie stationskarl

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 sand. 2i käft. (Nr 36.) 8

Utskottet.

A b g. pension

åt vaktmästaren

hos direktionen

över

Stockholms

stads undervisn

in gs verk

C. H. Ohrling.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

vid statens järnvägar under tiden den 1 februari 1875—den 30 november

1876, att han varit anställd som konduktör vid Stockholm—Västerås—

Bergslagens järnväg under tiden den 1 december 1876—den 31 december

1882, att han varit vaktmästare vid Enköpings sjukhus under tiden den

1 januari 1883—den 1 oktober 1888, att han under åren 1889—1894 idkat

privat verksamhet såsom handlande, samt att han under åren 1894—

1898 vissa tider tjänstgjort såsom extra ordinarie vaktmästare i ecklesiastikdepartementet

och såsom vaktmästare vid 1897 års Stockholmsutställning.

Statskontoret har i avgivet utlåtande tillstyrkt beredande av pension åt

Ohrling samt på anförda skäl föreslagit ett årligt pensionsbelopp av 1,020

kronor. Skolöverstyrelsen, som jämväl yttrat sig i ärendet, har tillstyrkt

pensionsbeloppets bestämmande till 1,284 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.

Med hänsyn till den ställning, direktionen över Stockholms stads undervisningsverk

intager i förhållande till staten, och då Ohrling under någon

tid före sitt inträde i direktionens tjänst innehaft statsanställning, har

utskottet icke velat motsätta sig förslaget att Ohrling skulle beredas pension

av statsmedel. Vad angår pensionsbeloppet torde emellertid böra

uppmärksammas, att å den ersättning, som tillkommit Ohrling från direktionen

och vilken för senare år beräknats utgöra tillhopa 1,930 kronor

för år, dyrtidstillägg icke utgått, medan däremot å den föreslagna pensionen

skulle utgå dyrtidstillägg. Under sådana förhållanden skulle det

av Kungl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet knappast komma att stå i

rimligt förhållande till Ohrlings avlöning. Utskottet har i stället ansett

pensionen böra bestämmas till det av statskontoret förordade beloppet av

1,020 kronor. Vid bifall till detta förslag skulle Ohrlings sammanlagda

pensionsförmån, enligt nu gällande grunder för dyrtidstillägg, komma att

uppgå till inemot 1,300 kronor för år.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att vaktmästaren

hos direktionen över Stockholms stads undervisningsverk

Carl Herman Ohrling må från och med månaden

näst efter den, under vilken han avgår från sin befattning,

dock tidigast från och med den 1 juli 1927,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,020 kronor.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

115

102: o.

Under punkten 6:o av förevarande proposition nr 125 har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att envar av kokerskan vid institutet förblinda

å Tomteboda Klara Sofia Westin och sömmerskan vid samma institut

Emma Charlotta Andersson må från och med månaden näst efter

den, under vilken hon avgår från sin anställning vid institutet, dock

tidigast från och med den 1 juli 1927, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension, uppgående för Klara

Sofia Westin till 732 kronor och för Emma Charlotta Andersson till 876

Ang. pension

åt kokerskan

Klara Sofia

Westin och

sömmerskan

Emma Charlotta

Andersson

vid institutet

för

blinda å

Tomteboda.

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att kokerskan Westin, som uppnått

65 års ålder, haft anställning vid blindinstitutet omkring 21 år, samt

att sömmerskan Andersson, som är född den 22 januari 1872 och på grund

av sjukdom ej längre kan tillfredsställande sköta sitt arbete, haft anställning

vid institutet under en tid av omkring 32 år.

Sedan direktionen över institutet gjort framställning om beredande av

pension åt ifrågavarande två befattningshavare och skolöverstyrelsen tillstyrkt

denna framställning, har statskontoret i avgivet utlåtande anfört

följande:

Enligt vad handlingarna utvisa föreligga goda skäl att i nu förevarande

fall bereda pension. Vad beträffar de belopp, som i sådant avseende kunna

ifrågakomma, erinrar statskontoret därom, att enligt 1925 års riksdags beslut

och kungl. kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) vissa grunder blivit

fastslagna för avpassande av pensionsbelopp åt civila löntagare vid armén

och marinen, vilka blivit övertaliga till följd av den nya försvarsorganisationen

; och dessa grunder synas lämpligen böra komma till tillämpning vid

avpassande av pensioner även för andra till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare

än som äro i kungörelsen direkt avsedda.

På grund härav och då förslagen, som äro uppgjorda med tanke att de

föreslagna beloppen skola såsom s. k. oreglerade pensioner ökas med pensionstillägg

och pensionsförhöjningar, i alla händelser måste omarbetas så att

pensionerna kunna behandlas såsom nyreglerade, föreslår statskontoret, att

pensionerna åt kokerskan Westin och sömmerskan Andersson måtte avpassas

enligt de i förenämnda kungörelse angivna grunder samt alltså bestämmas

att utgöra för den förra 732 kronor (530 + 6 x 14 + 128 = efter avrundning

732) samt för den senare 876 kronor (740 [maximum] + 145 = efter avrundning

876). Pensionerna torde böra föreslås att från allmänna indragningsstaten

utgå från och med månaden näst efter den, vari avgång från anställningen

äger rum.

Departementschefen har biträtt statskontorets förslag.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositio
-

nen.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

Ang. pensioner

åt en överlärare

och två

lärarinnor vid

tekniska skolan

i Stockholm.

I fråga om den av statskontoret i förevarande fall använda beräkningsgrunden

åberopar utskottet vad under punkten 32:o i det föregående anförts

rörande där avsedda motsvarande fall.

Vad angår Kungl. Maj:ts här avhandlade framställning har utskottet

icke funnit anledning till annan erinran mot densamma än att pensionsbeloppet

för sömmerskan Andersson synes böra, i anslutning till vad som

föreslagits i vissa i detta utlåtande behandlade liknande fall, begränsas

till 852 kronor.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att envar av kokerskan vid

institutet för blinda å Tomteboda Klara Sofia Westin

och sömmerskan vid samma institut Emma Charlotta

Andersson må från och med månaden näst efter den,

under vilken hon avgår från sin anställning vid institutet,

dock tidigast från och med den 1 juli 1927,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension, uppgående för Klara

Sofia Westin till 732 kronor och för Emma Charlotta

Andersson till 852 kronor.

103: o.

Beträffande Kungl. Maj ds uti punkten 7:o av förevarande proposition

gjorda framställning angående familjepension åt lektorn K. O. N. Troengs

änka och barn har utskottet redan under punkten 2:o i det föregående

yttrat sig; varom utskottet här velat

erinra.

104 :o.

Under punkten 8:o av propositionen nr 125 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, att en var av överläraren vid tekniska skolan i Stockholm

Carl Axel Eugen Kjellin samt lärarinnorna vid samma skola Anna Vinka

Wall, född Westfeldt, och Hilda Gabriella Josefina Waldenström må från

och med månaden näst efter den, varunder vederbörande befattningshavare

entledigas från sin tjänst vid skolan, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension, Kjell i p med 1,980 kronor,

Anna Ulrika Wall med 804 kronor och Hilda Gabriella Josefina Waldenström

med 1,584 kronor.

Kjellin är född den 10 januari 1862, Anna Ulrika Wall den 16 november

1856 och Hilda Gabriella Josefina Waldenström den 12 maj 1863.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare följande:

Kjellin har alltsedan höstterminen 1898 med utmärkta vitsord tjänstgjort

vid tekniska skolan, från och med höstterminen 1899 som biträdande lärare

i figurteckning vid högre konstindustriella skolan samt från och med höstterminen

1912 som överlärare i samma ämne vid aftonskolan och skolan

för kvinnliga lärjungar. Vid sin tilltänkta avgång från lärarbefattningarna

efter utgången av läsåret 1926—1927 kommer han att hava uppnått 65

levnads- och 29 tjänstår. Hans tjänstgöring omfattar 16 timmar i veckan

med en avlöning sedan år 1920 av 2,631 kronor för år, frånsett dyrtidstil

lägg.

Anna Ulrika Wall har alltsedan höstterminen 1898 med utmärkta vitsord

tjänstgjort såsom lärarinna vid tekniska skolans högre konstindustriella avdelning

i mönsterritning med tillämpningar, i vilka läroämnen någon överlärarbefattning

icke varit upprättad. Vid sin tilltänkta avgång från lärarbefattningen

efter utgången av läsåret 1926—1927 kommer hon att hava

uppnått 70 levnads- och 29 tjänstår. Hennes tjänstgöring omfattar 5 timmar

i veckan med avlöning sedan år 1920 av 774 kronor för år, frånsett

dyrtidstillägg.

Hilda Gabriella Josefina Waldenström har alltsedan år 1891 med utmärkta

vitsord tjänstgjort vid tekniska skolan, sedan år 1892 som lärarinna

i frihandsteckning och textning i skolans avdelning för kvinnliga lärjungar

och sedan år 1896 som lärarinna i geometrisk konstruktionsritning i samma

skolavdelning, och sålunda uppnått 63 levnads- och 35 tjänstår. Hennes

tjänstgöring omfattar 22 timmar i veckan med en avlöning sedan år 1920

av 1,953 kronor för år, frånsett dyrtidstillägg.

Skolöverstyrelsen har avgivit särskilda utlåtanden över gjorda ansökningar

om pension åt ifrågavarande befattningshavare.

Skolöverstyrelsen erinrar därom, att befattningshavare vid tekniska skolan

i Stockholm visserligen icke äro berättigade att erhålla pension men att

riksdagen på grund av Kungl. Maj ds framställningar i flera föregående

fall beviljat pension åt lärare och andra befattningshavare vid nämnda skola,

varvid pensionernas belopp i regel beräknats efter samma grunder, som

genom civila pensionslagen äro fastställda med avseende å ordinarie innehavare

av civil tjänst, överstyrelsen tillstyrker därför en likartad behandling

av de nu föreliggande framställningarna. För erhållande av full pension

bör enligt överstyrelsens mening, såsom för ordinarie lärare vid tekniska

fackskolor och tekniska gymnasier fordras 30 tjänstår.

överstyrelsen finner således de ifrågasatta pensionerna höra uppgå till

följande belopp, nämligen för Kjellin (2a 3C>'' 2/:< * 2,631 =) 1,695 kronor 53 öre

eller, avrundat, 1,690 kronor, för Anna Ulrika Wall (i9/;,n'' Ä/s'' 774 = 498

kronor 80 öre eller, avrundat, 500 kronor samt för Hilda Gabriella Josefina

Waldenström (2/„ • 1,953 =) 1,302 kronor eller, avrundat, 1,300 kronor. Härtill

böra komma dyrtidstillägg enligt grunder, som äro eller varda fastställda.

Statskontoret har anfört följande:

Åberopande vad skolöverstyrelsen anfört ävensom den utredning rörande

lärarpersonalens vid tekniska skolan i Stockholm ställning i pensionshänseende,

som av statskontoret framlagts i underdånigt utlåtande den 14 april

1924, får statskontoret framhålla, att goda skäl synas föreligga för beredande

av pension åt nu ifrågavarande tre befattningshavare vid skolan; och har

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

statskontoret icke annat att erinra beträffande skolöverstyrelsens förslag än

att de föreslagna pensionerna, respektive 1,690 kronor, 500 kronor och 1,300

kronor, uppenbarligen måste jämställas med s. k. oreglerade pensioner, men

att pensionsförslag, som numera föreläggas riksdagen, synas böra innefatta

pensionsbelopp, vilka kunna behandlas enligt de föreskrifter, som gälla beträffande

s. k. nyreglerade pensioner. På grund härav och med iakttagande

av någon reduktion av pensionsbeloppen med hänsyn därtill, att några avgifter

för egen pensionering icke erlagts, vill statskontoret för sin del föreslå

pensionsbelopp av respektive 1,980 kronor för Kjellin, 804 kronor för Anna

Ulrika Wall och 1,584 kronor för Hilda Gabriella Josefina Waldenström.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med hänsyn till riksdagens tidigare beslut i fråga om pensionering av

personal vid tekniska skolan i Stockholm har utskottet ansett sig höra

tillstyrka, att pension beviljas jämväl nu ifrågavarande befattningshavare.

Vad angår lärarinnan Anna Ulrika Wall har utskottet visserligen härvidlag

hyst stor tvekan, enär hennes tjänstgöring endast omfattat 5 timmar

i veckan, men i betraktande av att hon under 29 år innehaft fast

anställning vid skolan har utskottet icke velat motsätta sig att en mindre

pension beredes henne.

Vad angår storleken av ifrågavarande pensioner innebär Kungl. Majrts

förslag beviljandet av pensionsbelopp, som enligt utskottets förmenande

knappast kunna anses stå i riktigt förhållande till vederbörandes avlöningsförmåner,

särskilt om hänsyn tages till det förhållandet att pensionsavgifter

ej erlagts. Vad nu anförts gäller särskilt i fråga om lärarinnan

Wall, som enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle komma att uppbära pension

jämte därå belöpande dyrtidstillägg till belopp ungefär motsvarande den av

henne åtnjutna avlöningen jämte därå utgående dyrtidstillägg. I fråga om

lärarinnan Waldenström lärer vidare böra beaktas, att hon — som vid

sidan av ifrågavarande tjänst bestritt övningslärarinnebefattning vid

enskild läroanstalt — enligt Kungl. Maj:ts under punkten 12 av elfte

huvudtiteln i årets statsverksproposition framlagda, av riksdagen numera

godkända förslag rörande ändrade grunder för tilläggspensioner åt vissa

lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter skulle bliva berättigad

till tilläggspension, uppgående till ett belopp av något över 300 kronor

årligen, frånsett tilläggsförmåner.

Med anledning av vad sålunda anförts har utskottet ansett reduktion böra

äga rum beträffande samtliga de i förevarande punkt föreslagna pensionsbeloppen;

och har utskottet funnit sig böra förorda följande belopp, nämligen

1,848 kronor för Kjellin, 444 kronor för Wall och 1,020 kronor för

Waldenström.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att en var av

överläraren vid tekniska skolan i Stockholm Carl Axel

s. 119 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

119

Eugen Kjellin samt lärarinnorna vid samma skola

Anna Ulrika Wall, född Westfeldt, och Hilda Gabriella

Josefina Waldenström må från och med månaden näst

efter den, varunder vederbörande befattningshavare

entledigas från sin tjänst vid skolan, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension, Kjellin med 1,848 kronor, Anna

Ulrika Wall med 444 kronor och Hilda Gabriella Josefina

Waldenström med 1,020 kronor.

105:o.

I fråga om Kungl. Maj:ts under punkten 9:o av samma proposition

gjorda framställning om pension åt överläraren vid tekniska skolan i

Stockholm G. E. Malmquists änka kommer utskottet att i annat sammanhang

yttra sig (utlåtande nr 38, punkten 45); vilket utskottet här får

för riksdagen

anmäla.

106 ro.

Under punkten 10:o av berörda proposition nr 125 föreslår Kungl. Maj:t j>>9;pension

åt f. Lar aren

riksdagen medgiva, vid slöjd- och

dels att förre läraren vid slöjd- och tekniska skolan i Vänersborg Adam tekniska sko
_

# . on.. • ton x Toners
Bergman

må, räknat från och med den 1 januari 1926, a allmänna in- borg

dragningsstaten under sin återstående livstid åtnjuta ett årligt understöd Bergman.

av 720 kronor,

dels ock att å ifrågavarande understöd må utgå dyrtidstillägg enligt de

grunder, som äro eller kunna varda fastställda för f. d. befattningshavare

i statens tjänst, med iakttagande likväl, att av det beräknade dyrtidstilllägget

å det sammanlagda understödsbelopp, som må utgå av statsmedel

samt från Älvsborgs läns landsting och Vänersborgs stad, skall av statsmedel

bestridas allenast vad som belöper å den från allmänna indragningsstaten

utgående delen av understödsbeloppet.

Bergman, som är född den 15 september 1858, tjänstgjorde alltsedan år

1880 oavbrutet vid slöjd- och tekniska skolan i Vänersborg och avgick från

sin lärarbefattning därstädes med utgången av år 1925 i anledning av

skolans omorganisation. Han innehade då 67 levnads- och 46 tjänstår.

Av skolans styrelse har Bergman erhållit högsta vitsord för sin tjänstgöring,

som omfattat i genomsnitt 8 timmars daglig tjänstgöring med en

undervisningstid av omkring sju månader om året. Hans avlöning har i

medeltal under de sista 5 åren uppgått till 2,760 kronor. Dessutom har

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Bergman under nära 5 läsår varit slöjdlärare vid högre allmänna läroverket

i Vänersborg. Från och med år 1926 hava Älvsborgs läns landsting

och Vänersborgs stad, vilka lämnat bidrag till skolans upprätthållande,

beviljat Bergman pension, landstinget med 1,250 kronor och staden med

500 kronor för år, dock utan rätt till dyrtidstillägg härå.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förevarande förslag,

hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

107 ro.

Ang. årligt I en inom andra kammaren väckt motion nr 167 har herr Bengtsson i

väviär ar innan Norup hemställt, »att riksdagen måtte bevilja vävlärarinnan Banna

Banna Sunes- Sunesson, Kristinehamn, ett årligt understöd av 800 kronor att utgå under

hennes återstående livstid från och med månaden näst efter den, under

vilken hon avgår från sin befattning som vävlärarinna vid Kristinehamns

praktiska skola».

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen.

Av motionen jämte tillgängliga handlingar framgår, att Hanna Sunesson,

som är född den 2 februari 1865, efter genomgången utbildning vid

Kristinehamns praktiska skola och vävskolan i Borås allt sedan år 1890

med vissa avbrott varit och fortfarande är anställd såsom vävlärarinna

vid nämnda praktiska skola. Denna skola, vilken är en enskild, åtnjuter

sedan år 1920 såsom enskild anstalt för yrkesundervisning statsunderstöd

för bland annat den yrkesavdelning, slöjdavdelningen, till vilken vävundervisningen

hör. Vid sidan av berörda anställning har Sunesson under

vissa sommarferier tjänstgjort som vävlärarinna vid kvinnliga folkhögskolekurser,

varjämte hon såsom tillkallad sakkunnig biträtt vid förberedande

och ordnande av verksamheten vid ett år 1906 bildat hemslöjdsmagasin

för Kronobergs län. Av utredningen framgår vidare, att Hanna

Sunessons verksamhet av för hemslöjden närmast intresserade kretsar

ansetts vara av betydelse för utvecklingen av denna slöjdart.

I motionen har framhållits, att riksdagen tidigare »visat sig uppskatta

oegennyttigt arbete till det allmännas bästa och såsom erkännande av

sådan verksamhet tilldelat understöd av statsmedel för beredande av livsuppehälle

åt vederbörande på deras ålderdom». Såsom exempel på dylika

fall har anförts riksdagens beslut år 1921 om understöd åt lappmannen

Johannes Olofsson Turi, samma års riksdags beslut om understöd till

smeden och fornforskaren Per Edholm i Bjärtrå socken, Ångermanland,

s. 121 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

121

samt beslut vid 1924 års riksdag om pension åt f. d. skogvaktaren C. A.

Gustafsson i Bomhus.

Såsom jämväl i motionen omnämnts, medgavs genom 1926 års riksdags

beslut om upptagande i statens pensionsanstalt av vissa nya grupper av

befattningshavare delaktighet i nämnda pensionsanstalt för bland andra

lärare vid statsundei*stödda enskilda anstalter för yrkesundervisning. I samband

därmed beslötos övergångsbestämmelser av innehåll, att staten kunde

under vissa förutsättningar bidraga till bestridande av engångsavgift för

retroaktiv tillämpning av pensionsanstaltens reglemente för ifrågavarande

befattningshavare. Att staten skulle, i annan mån än som möjliggjorts

genom nyssberörda beslut, ikläda sig kostnader för pensionering av lärare

vid en enskild läroanstalt av förevarande slag, har utskottet med hänsyn

till de konsekvenser, som därav skulle kunna uppstå, ansett sig icke böra

förorda. Utskottet vill ock erinra, att ett tidigare väckt förslag om pensionering

med statsmedel av befattningshavare vid enskild läroanstalt av

liknande art på utskottets hemställan blivit av riksdagen avslaget.

Vad angår de av motionären åberopade fall, i vilka riksdagen tidigare

beviljat understöd såsom erkännande av viss betydelsefull verksamhet, vill

utskottet framhålla, att dessa fall enligt utskottets mening icke äro av den

beskaffenhet att de kunna anföras såsom stöd för ett bifall till det nu framställda

förslaget. Det gällde i nämnda fall personer, vilka utan att hava

innehaft någon anställning nedlagt ett uppoffrande och framstående arbete

inom vissa forsknings- och odlingsområden. I samband med behandling av

ärenden utav senast avsedd art har ock vid flera tillfällen betonats, att vid

beviljande av understöd i dylika fall stor varsamhet måste iakttagas.

På grund av vad nu anförts har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall

till motionärens förslag. Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion II: 167 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Yl. Ang. jordbruksdepartementet.

108 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 4 februari 1927 dagtecknad proposition

nr 83 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, uti punkten

Do föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. domänintendenten i Uppsala län

friherre Erik Gustaf Leijonhufvud må från och med den 1 januari 1927

under sin återstående livstid uppbära en årlig pension från allmänna

indragningsstaten till belopp av 2,448 kronor.

Utskottet.

Ang. pension

åt f. d. domänintendents

n

friherre Erik

Gu staf Le ijon - hufvud.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

Ang. pension

åt extra assistenten

vid

cent»-alanstalten

för för söksväsendet

på

jordbruksområdet

K. W.

Svensson.

Av handlingarna inhämtas, att friherre Leijonliufvud, som är född den

27 mars 1853, från den 13 oktober 1905 oavbrutet skött ifrågavarande

domänintendentsbefattning, med vilken varit förenat ett årligt arvode

av 3,400 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Under erinran, att riksdagen tidigare i ett flertal fall åt domänintendenter

beviljat pensioner till oreglerade belopp, motsvarande den nu föreslagna

nyreglerade pensionen, får utskottet, som icke haft anledning till

anmärkning mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

109 :o.

Under punkten 2:o av nyssnämnda proposition har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att extra assistenten vid centralanstalten för

försöks väsendet på jordbruksområdet Karl Wilhelm Svensson må från och

månaden näst efter den, varunder han lämnar nämnda sin anställning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 1,716 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Svensson, som är född den 18

december 1866, efter avlagd filosofie kandidatexamen tjänstgjort dels vid

Lunds universitets kemiska institution under tiden 16 september 1896—30

augusti 1899 såsom extra ordinarie amanuens och 1 september 1899—30

augusti 1903 såsom amanuens, dels såsom extra eller såsom andre assistent

vid statsunderstödda kemiska stationen i Kalmar under tiden september

1903 —sommaren 1913 dels ock såsom extra assistent vid centralanstaltens

avdelning för lantbrukskemi från och med den 1 mars 1914 ävensom att

han numera på grund av sockersjuka samt därav föranledd allmän kraftnedsättning

endast med stor svårighet kan sköta sin tjänst.

I fråga om utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

110:o.

123

över Kungl. Maj:ts under punkterna 3:o—5:o av ifrågavarande proposition

nr 83 gjorda framställningar angående pension åt snickaren X. A.

Nilssons änka, angående pension åt stallbetjänterna J. A Holms och J. E.

Bergströms änkor samt angående understöd åt extra skriv- och vaktmästarbiträdet

A. Rohdins änka och minderåriga barn kommer utskottet att i

annat sammanhang (utlåtande nr 38 punkterna 48—50) yttra sig; vilket

utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

lll:o.

Uti punkten 6:o av förevarande proposition har Kungi. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att städerskan vid rikets allmänna kartverk, änkan

Eugenia Eriksson, född Svensdotter, må från och med månaden näst efter

den, varunder hon frånträder sin anställning därstädes, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av

600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Eriksson, som är född

den 11 januari 1859, sedan den 1 november 1908 varit anställd som städerska

vid ekonomiska avdelningen av rikets allmänna kartverk. Hennes avlöning

utgjorde de tre första åren 480 kronor för år och har sedermera

tid efter annan höjts. På sista tiden har densamma uppgått till 1,500

kronor, vartill alltsedan 1921 kommit fri bostad. Efter sin avlidne make,

vaktmästaren vid kartverket C. A. Eriksson, vilken avled år 1912, åtnjuter

hon en utav 1913 års riksdag beviljad pension av 180 kronor

om året.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till åberopande statsrådsprotokollet.

Utskottet tillstyrker, att pension beviljas städerskan Eriksson. Beträffande

pensionens storlek kunde visserligen ifrågasättas någon minskning i det

av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet med hänsyn till den av Eriksson

uppburna änkepensionen, vilken med pensionstillägg och dyrtidstillägg

enligt nu gällande grunder torde uppgå till i runt tal 400 kronor årligen.

I betraktande av den avlöning, som änkan Eriksson under senare år

åtnjutit, har utskottet emellertid icke velat motsätta sig bifall till Kungl.

Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer sålunda,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

Ang. pension

åt städerskan

vid rikets allmänna

kartverk

änkan

Eugenia

Eriksson.

Utskottet.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Ang. särskild

pension åt

rektorn vid

lantbruksinstitutet

vid

Ultuna, professorn

J. A

Sjöström.

124 Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

112:o.

Beträffande Kungl. Maj:ts i punkten 7:o av samma proposition gjorda

hemställan angående pension åt tjänstemannen vid statens meteorologiskhydrografiska

anstalt K. S. Haldins änka och minderåriga barn kommer

utskottet att i ett annat sammanhang (utlåtande nr 38 punkten 51) avgiva

yttrande; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

113 ro.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under

nr 60 av herrar Sederholm och Hammarskjöld, Hjalmar, samt den andra

inom andra kammaren under nr 172 av herrar Hedlund i näste och Sköld,

har hemställts, »att riksdagen måtte åt rektorn vid Ultuna lantbruksinstitut

professor J. A. Sjöström, utöver den pension, som må honom i egenskap av

professor tillkomma, bevilja en särskild pension å 1,000 kronor årligen att

utgå från samma tid som professorspensionen».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

nr 60 i första kammaren.

__Av tillgängliga handlingar framgår, att professor Sjöström är född den

3 juni 1861 och alltså den 3 juni 1926 uppnått pensionsåldern, att han,

enligt medgivande av Kungl. Maj:t, efter pensionsålderns inträde kvarstått

och fortfarande kvarstår i tjänst, ävensom att han varit anställd såsom

assistent vid den statsunderstödda kemiska stationen i Västerås under tiden

1 juni 1883 — 31 oktober 1889, såsom lärare vid lantbruksinstitutet vid

Alnarp under tiden 1 november 1889—31 oktober 1902 samt såsom lärare,

sedermera professor, och rektor vid lantbruksinstitutet vid Ultuna från och

med den 1 november 1902.

I skrivelse den 7 juli 1926 gjorde styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut

hos Kungl. Maj:t framställning om beredande åt Sjöström, utöver honom i

egenskap av professor författningsenligt tillkommande pension, av särskild

pension till belopp av 1,000 kronor. Till stöd för denna hemställan anförde

styrelsen huvudsakligen följande:

I skrivelse den 8 september 1925 angående medgivande för professorn

Sjöström att kvarstå i sin befattning intill den 1 november 1927 hade

styrelsen funnit anledning att anföra, »att, även om professor Sjöström, som

ända från år 1902 varit rektor, torde kunna i denna egenskap påräkna ett

särskilt pensionstillägg, det vore hårt för honom att nödgas avgå omedelbart

före en väntad lönereglering för professorerna med därav följande

pensionsf örhö jning.»

Det sökta anståndet med professor Sjöströms avgång hade blivit av Kungl.

Maj:t beviljat. Men det syntes numera få anses uteslutet, att lönereglering

s. 125 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 125

komme till stånd före utgången av hans sålunda medgivna förlängda

tjänstetid.

Vid sådant förhållande kunde styrelsen ej annat än finna en ytterligare

anledning föreligga att tillerkänna professor Sjöström ett pensionstillägg i

hans egenskap av rektor under ej mindre än 25 år.

Ett sådant tillägg skulle i alla händelser enligt styrelsens förmenande

varit i hög grad påkallat med hänsyn till de omständigheter, som angåves

i en vid skrivelsen fogad promemoria. Styrelsen ville särskilt fästa uppmärksamheten

därpå, att rektor vid lantbruksinstitut icke i anledning av

rektorsgöromålen åtnjöte någon nedsättning i sin tjänstgöringsskyldighet

såsom lärare. Rektorsgöromålen — vid Ultuna omfattande även bokföring

och kassautbetalningar — utgjorde sålunda i sin helhet ett tillägg till

undervisningsskyldigheten. Härtill komme, att rektor i följd av sitt ämbete

vore självskriven ledamot icke blott såsom övriga professorer av lärarrådet,

utan även av styrelsen med dess ganska talrika och särskilt för rektor

arbetskrävande sammanträden, samt att professor Sjöström jämväl varit

styrelsens sekreterare.

Med avseende å professor Sjöströms sätt att sköta sina åligganden kunde

styrelsen endast med all styrka upprepa vad i förut omförmälda framställning

anförts, nämligen att han under all sin tjänstgöring såsom lärare och

rektor ådagalagt framstående skicklighet och utmärkt nit.

Vad anginge beloppet av den ifrågasatta särskilda pensionen, ansåge styrelsen

visserligen goda skäl tala därför, att densamma bestämdes till två

tredjedelar av rektorsarvodet 2,000 kronor. Styrelsen hade emellertid

funnit sig böra stanna vid att såsom pensionsbelopp föreslå hälften av

detta arvode.

I den uti skrivelsen omförmälda promemorian framhölls, bland annat,

att rektorerna vid lantbruksinstituten åtnjöte arvode av 2,000 kronor men

i olikhet med andra rektorer icke hade något avdrag i tjänstgöringsskyldigheten

såsom lärare — tvärtom hade rektorn vid Ultuna det största antalet

föreläsningar, över 200 mot normalt 150 å 160 och i vissa fall åtskilligt

därunder;

att rektorn vid Ultuna även skötte institutets bokföring och verkställde

alla utbetalningar, varemot vid Alnarp funnes anställda kamrerare och

kassör; först på de senaste åren hade ett mindre anslag beviljats till skrivlijälp

vid Ultuna;

samt att rektorer vid högre allmänna läroverk, folkskoleseminarier,

blindinstitut, tekniska läroverken m. fl. hade samma pension, som före den

senaste löneregleringen utgått till universitetsprofessor, eller 5,600 kronor,

medan rektorerna vid lantbruksinstituten i pension åtnjöte 5,000 kronor.

I ett över styrelsens framställning avgivet, den 24 juli 1926 dagtecknat

utlåtande anförde statskontoret följande:

Rektorer vid universitet, högskolor eller andra vetenskapliga institutioner

hade icke ansetts böra komma i åtnjutande av högre pensioner än vad

som tillkomme professor. Under sådana omständigheter syntes det få anses

mindre lämpligt att i ett särskilt fall bevilja en rektor tilläggspension. På

grund härav och med erinran att å pension till belopp av 5,000 kronor

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

jämlikt föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280, årligen utginge

pensionsförhöjning med 1,060 kronor, finge statskontoret hemställa, att

framställningen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

På grund av remiss avgav jämväl den s. k. 1926 års pensionsutredning,

vilken inom finansdepartementet tillkallats med uppdrag att bland annat

verkställa överarbetning av uppgjort förslag till civil tjänstepensionslag,

den 19 januari 1927 utlåtande i ärendet. Detta utlåtande är av följande

innehåll:

Pensionsutredningen, som syntes hava att i ärendet yttra sig allenast ur

principiell synpunkt, finge såsom sin mening anföra, att sådant särskilt

arvode, som enligt gällande stat för lantbruksinstitutet vid Ultuna tillkomme

institutets rektor, icke vore av beskaffenhet att böra medföra förhöjning

av det för professorstjänsten fastställda pensionsunderlaget och

sålunda ej heller av tjänstepensionen. Därest och så länge rektorsgöromålen

vid lantbruksinstitutet skulle bestridas av en innehavare av professors tjänst

vid institutet mot åtnjutande av särskilt arvode utöver professorsavlöningen,

kunde nämligen i pensionsavseende icke anses förefinnas någon särskild

befattning såsom rektor, utan rektoratet vore att betrakta endast såsom ett

åt en ordinarie tjänsteman givet uppdrag. Liknande vore förhållandet

exempelvis beträffande divisionsordförande i hovrätt, generaldirektörs ställföreträdare

i vissa centrala verk, rektor vid universitet, rektor vid tekniska

högskolan, föreståndare för bergsskolan, avdelningschef hos skolöverstyrelsen,

rektor vid veterinärhögskolan. I samtliga omförmälda fall åtnjöte vederbörande,

utöver avlöningen å den ordinarie tjänst han innehade, arvode för

det särskilda uppdraget utan att därför detta uppdrag vore att anse såsom

en befattning i pensionshänseende.

Det borde erinras, att även enligt det nya förslag till civil tjänstepensionslag,

som år 1925 avgivits av 1921 års pensionskommitté, sådana arvoden

som nyss nämnts icke skulle medföra förhöjning av den vederbörande på

grund av hans ordinarie tjänst tillkommande tjänstepensionen.

Ur den synpunkt pensionsutredningen, enligt vad ovan sagts, syntes hava

att anlägga å förevarande spörsmål hade utredningen ansett sig icke kunna

tillstyrka den av styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut gjorda framställningen

om beredande av tilläggspension åt professorn Sjöström.

Genom beslut den 4 mars 1927 har Kungl. Maj:t, i enlighet med vad de

i ärendet hörda myndigheterna hemställt, funnit den av styrelsen för lantbruksinstitutet

gjorda framställningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts

vidare åtgärd.

I likhet med statskontoret och den s. k. 1926 års pensionsutredning finner

utskottet det ur principiell synpunkt innebära betänkligheter att bereda professorn

Sjöström i hans egenskap av rektor vid lantbruksinstitutet vid Ultuna

.särskild pension utöver honom författningsenligt tillkommande professorspension.

Med hänsyn till vad i de avgivna utlåtandena anförts skulle ett

beslut i sådan riktning enligt utskottets mening vara ägnat att medföra

konsekvenser, som icke kunna anses önskvärda. På grund härav och då,

såsom statskontoret framhållit, professorn Sjöström torde bliva berättigad

s. 127 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

127

till pensionsförmåner om tillhopa 6,060 kronor förutom dyrtidstillägg, har

utskottet — oaktat professorn Sjöströms tjänstetid såsom rektor torde vara

ovanligt lång — funnit sig ej kunna tillstyrka bifall till motionärernas

förslag.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner I: 60 och II: 172 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

VII. Ang. handelsdepartementet.

114:o.

I en till riksdagen avlåten, den 4 februari 1927 dagtecknad proposition

nr 75 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva,

dels att ombudsmannen vid sjömanshuset i Hudiksvall Olof Carlsson må

från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från befattningen

äger rum, å allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid

åtnjuta årligt understöd med sexhundranittiosex kronor,

dels ock att å ifrågavarande understöd må utgå dyrtidstillägg enligt de

grunder, som äro eller kunna varda fastställda för f. d. befattningshavare

i statens tjänst, med iakttagande likväl, att, därest till Carlsson årligt

understöd utbetalas jämväl från Hudiksvalls sjömanshuskassa, dyrtidstilllägget

skall beräknas å det sammanlagda understödsbeloppet men av statsmedel

bestridas allenast med vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget

belöper på den från allmänna indragningsstaten utgående delen

av understödsbeloppet.

Av utredningen i ärendet framgår bland annat följande:

Carlsson är född den 5 juli 1845 och bar alltså uppnått en ålder av

81 år. Sedan den 10 december 1894 eller under mera än 32 år bar ban

innehaft sin nuvarande befattning såsom ombudsman vid sjömanshuset i

Hudiksvall. Såsom ombudsman uppbär Carlsson, förutom dyrtidstillägg,

en avlöning av 1,800 kronor, varjämte ban äger tillgodonjuta de vid sjömanshuset

inflytande sportlerna, vilka under senaste femårsperiod uppgått

till i medeltal omkring 205 kronor för år. Carlsson saknar på grund av

sin höga ålder varje möjlighet att medelst någon verksamhet bidraga till

sitt uppehälle efter avskedstagandet, varjämte företetts ett av två personer

utfärdat intyg, att Carlsson, om pension icke beviljades honom, skulle

komma i ekonomiskt betryck.

I skrivelse den 31 december 1926 har kommerskollegium hemställt om

Ang. under»

stöd åt sjömanshusombudsmannen
O.

Carls8o,n.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

ett årligt understöd å 1,400 kronor jämte dyrtidstillägg med lika fördelning

mellan statsverket och sjömanshuskassan.

Statskontoret har för sin del icke haft annat att erinra än att det föreslagna

understödsbeloppet av statsmedel, 700 kronor, syntes böra minskas

till närmast lägre med 12 delbara tal eller således till 696 kronor.

Departementschefen har — efter erinran om de tidigare förslag, som

framkommit i fråga om sjömanshustjänstemännens pensionering, och under

hänvisning till vad som anförts under punkten 26 i tionde huvudtiteln av

årets statsverksproposition angående den under utredning varande frågan

rörande omorganisation av sjömanshusen — vidare framhållit, att det icke

syntes vara möjligt att, innan sistberörda fråga fått sin lösning, framlägga

något allmänt förslag till pensionsbestämmelser för sjömanshusens personal.

Nu förevarande understödsfråga syntes därför böra lösas på samma sätt

som de tidigare eller åren 1921, 1923 och 1925 behandlade spörsmålen av

enahanda art eller så att understöd bereddes dels från allmänna indragningsstaten,

dels ock från vederbörande sjömanshuskassa, med lika fördelning

mellan statsverket och kassan.

I avseende å beloppet har departementschefen anslutit sig till statskontQrets

förslag; och borde dyrtidstillägg utgå å understödens totalbelopp och

fördelas mellan statsverket och sjömanshuskassan efter samma proportion

som själva understödsbeloppen.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.

Med hänsyn till vad riksdagen tidigare i liknande fall heslutit och då

frågan rörande omorganisation av sjömanshusen ännu icke nått en lösning,

har utskottet ansett sig höra tillstyrka, att understöd beviljas här

ifrågavarande befattningshavare. Utskottet vill i detta avseende ansluta

sig till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr 75

må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 22 april 1927-

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

129

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson i

Olovstorp, Lindley, Lindgren, Östergren, P. A. Larsson och Bodin; med undantag därav att

herr Forssberg deltagit i behandlingen av punkterna 99—114 i stället för herr Gustafsson

i Stensholm; samt

från andra kammaren: herrar Borggren, Backlund, Lovén, Olsson i Berg, Wikström,

Rgberg, Höglund och Svensson i Betingetorp; med undantag därav att herr Eklund deltagit

i behandlingen av punkterna 32—74 i stället för herr Lovén, herr Molander i behandlingen

av punkterna 78—81 i stället för herr Bäcklund samt herr Thore i behandlingen av punkten

99 i stället för herr Svensson i Betingetorp.

Reservationer:

vid punkten 7:o (angående pensionsförbättring åt vissa månadslönare vid

flottans varv i Karlskrona):

av herrar Lindley och Bäcklund;

vid punkten 8:o (angående pensionsförbättring åt verkmästaren K. G. H.

Sjöberg):

av herrar Lindley och Bäcklund;

vid punkten 47:o (ang. pension åt f. faktoristädaren A. Andersson):

av herrar Bäcklund, Höglund och Svensson i Betingetorp, vilka yrkat,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och berörda motion II: 305, må medgiva,

att förre städaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

Axel Andersson må från och med den 1 maj

1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 996 kronor.

vid punkten 76:o (angående pension åt f. daglönaren J. A. Lindström):

av herrar Östergren, Bäcklund och Höglund, vilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Av handlingarna i ärendet framgår, att Lindström varit anställd i statens

tjänst i 20 år 10 månader. Av ingivna läkarintyg bestyrkes, att han

lidit och fortfarande lider av höggradig neurasteni m. m., vilket med mycket

stor sannolikhet varit orsaken till att han på egen begäran erhållit

avsked år 1923 och därmed ställt sig och sin familj i ett mycket bekymmersamt

läge. Det arbete, han efter avskedet kunnat förskaffa sig, har

varit av tillfällig art såsom trädgårdsarbetare o. d. Hade hans nervsjukdom

varit av lindrigare beskaffenhet, så att han avgjort varit herre över sina

handlingar, hade han med all sannolikhet behållit sin tjänst och vid den

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 sand. 24 höft. (Nr 36.)

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

från och med år 1926 genomförda förtidspensioneringen kunnat såsom förman

med 23 tjänstår erhålla förtidspension med ett belopp av 1,104 kronor

förutom dyrtidstillägg.

Med hänsyn till det anförda torde sådana ömmande omständigheter få

anses föreligga, att riksdagen av billighetsskäl bör bevilja Lindström något

understöd. På grund härav liemställes,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner

I: 62 och II: 98, må medgiva, att förre daglönaren Johan

Alfred Lindström må från och med den 1 januari 1927

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 600 kronor.»

vid punkten 79:o (angående årligt understöd åt städerskan Ebba Sofia

Lovisa Lundin):

av herrar Höglund och Molander, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Utskottet, som ansett sig i förevarande fall icke kunna tillstyrka pension

eller årligt understöd, har med hänsyn till städerskan Lundins omkring

23-åriga anställning i statens tjänst och de i ärendet åberopade synnerligen

ömmande omständigheterna velat uttala, att hinder icke synes föreligga för

Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel låta till Lundin utbetala en gratifikation

med skäligt belopp.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 19 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.»

vid punkten 82 :o (angående årligt understöd åt förre fortifikationsarbetaren

O. Sundström):

av herrar östergren, Bäcklund, Boven och Höglund, vilka med åberopande

av vad statskontoret i avgivet utlåtande anfört samt i enlighet med nämnda

ämbetsverks förslag hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion!!: 58,

må medgiva, att förre fortifikationsarbetaren Oskar

Sundström må från och med den 1 januari 1927 under

sin återstående livstid uppbära, utöver honom såsom

delägare i statens järnvägars pensionskassa för pensionering

av icke ordinarie personal tillerkänd pension,

ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten

till belopp av 180 kronor utan rätt att därå åtnjuta

dyrtidstillägg;

vid punkten 90:o (angående pension åt f. d. länsnotarien E. O. F. Forssgren):

av herr Bäcklund; samt

s. 131 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 131

av herr Lovén, som ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava

följande lydelse:

»Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som i detta fall föreligga, har

utskottet ansett sig böra biträda förslaget om beredande åt Forssgren av en

pension från och med ingången av innevarande år; och vill utskottet beträffande

pensionsbeloppet ansluta sig till Kungl. Maj:ts framställning. Däremot

har utskottet — som anser sig icke böra ingå på frågan om åtgärder

för understöds fritagande från utmätning — i likhet med föredragande

departementschefen icke funnit tillräckliga skäl föreligga för beviljande av

understöd retroaktivt för tiden före den 1 januari 1927. Utskottet kan

sålunda icke biträda motionärens yrkande om medgivande av en engångsersättning.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition och med avslag å berörda motion

II: 317, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag,

må medgiva, att till f. d. länsnotarien Edvard Oskar

Ferdinand Forssgren må från och med den 1 januari

1927 under hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten

utgå en årlig pension av 3,000 kronor.»

vid punkten 99:o (angående ökad pension åt professorn J. E. Lehmann):

av herrar Borggren, Bäcklund, Lovén och Höglund, vilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Det utav 1915 års riksdag för professor Lehmann medgivna pensionsbeloppet

av 5,600 kronor överstiger avsevärt den pension, som vid avgång

efter uppnådd pensionsålder skulle tillkomma honom även med tillämpning

av nu gällande pensionsunderlag för universitetsprofessor. Vid sådant

förhållande och då å berörda pensionsbelopp jämväl torde komma att

utgå vissa förhöjningar och tillägg enligt av riksdagen efter år 1915 antagna

grunder, har utskottet ansett tillräckliga skäl saknas att tillstyrka

större tilläggspension åt Lehmann än den redan medgivna.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må

vinna riksdagens bifall.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:214 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1927:182 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående pension åt f. d. länsnotarien E. C. F. Forssgren jämte en i ämnet väckt motion. s. 7 i texten