Sök i Ratio Lex

Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. Inledningsvis vill utskottet därvid erinra om vissa allmänna synpunkter, som utskottet tidigare framhållit beträffande pensionering av statstjänares efterlevande.

1927-04-22 · 75 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 70 av 75 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1927:38, Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. Inledningsvis vill utskottet därvid erinra om vissa allmänna synpunkter, som utskottet tidigare framhållit beträffande pensionering av statstjänares efterlevande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1927 kl. 5 e. in.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner

eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst

anställda personer.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande

till vissa i statens tjänst anställda personer.

Inledningsvis vill utskottet därvid erinra om vissa allmänna synpunkter, som

utskottet tidigare framhållit beträffande pensionering av statstjänares efterlevande.

I utlåtande den 15 mars 1926, nr 25, i anledning av framställningar

rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens

tjänst anställda personer, anförde utskottet i sådant hänseende bland annat

följande:

»I motsats till vad fallet är med avseende å tjänstepensionering har i fråga

om familjepensionering för statstjänare hittills såsom allmän princip gällt,

att kostnaderna för denna pensionering höra bestridas väsentligen genom

befattningshavarnas egna avgifter och att staten härvidlag bör i huvudsak

inskränka sig till att medverka vid bildandet av kassor eller pensionsanstalter

för pensioneringens handhavande. För ordinarie befattningshavare i statstjänst

är ock familjepensioneringen — frånsett kvinnliga tjänstemän — för

närvarande ordnad genom särskilda kassor, i vilka delägarskap numera såsom

regel är obligatoriskt för vederbörande tjänstinnehavare. Beträffande ickeordinarie

personal har däremot hittills endast undantagsvis möjlighet beretts

att genom erläggande av avgifter till änke- och pupillkassa sörja för efterlevandes

pensionering.

Med hänsyn till nyssnämnda allmänna grundsats att statstjänares familjepensionering

i stort sett bör bestridas med deras egna avgifter har det ansetts

betänkligt att med statsmedel pensionera efterlevande till befattningshavare,

vilka icke ägt eller icke begagnat sig av möjlighet att på angivet sätt sörja

för sina efterlevandes underhåll. I åtskilliga fall hava dock statsmakterna,

särskilt under senare år, beviljat pensioner eller därmed jämförliga årliga

understöd åt efterlevande till befattningshavare av nyss angivna kategorier.

Detta gäller företrädesvis efterlevande till befattningshavare i icke-ordinarie

anställning, av vilka största antalet äro till arbetarpersonal hänförliga eller

med sådan personal i förevarande hänseende jämförliga anställningshavare

vid försvarsväsendet; i ett fåtal fall hava dock understöd beviljats även åt

efterlevande till icke-ordinarie befattningshavare inom övriga grenar av statsförvaltningen.

I vissa fall har emellertid riksdagen beviljat pensioner eller

understöd jämväl åt efterlevande till ordinarie befattningshavare, vilka

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 saml. 26 höft. (Sr 38.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

antingen icke varit skyldiga att ingå i änke- och pupillkassa samt av ekonomiska

skäl varit förhindrade att frivilligt inträda i sådan kassa eller ock

av särskilda orsaker icke varit berättigade till delaktighet i änke- och pupillkassa.

I de fall, då beviljande av understöd av nu förevarande slag förekommit,

har emellertid beträffande såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavares

efterlevande såsom förutsättning för understöds tilldelande gällt —

förutom att befattningshavaren under viss ej alltför kort tid varit anställd

i statens tjänst —- att ömmande omständigheter i de särskilda fallen kunnat

anses föreligga. I fråga om änka har så ansetts vara förhållandet, då hon

på grund av hög ålder eller sjuklighet varit oförmögen till arbete och därjämte

befunnits medellös eller i avsaknad av tillräckliga medel för sitt uppehälle

samt icke iigt anhöriga, som funnits kunna och böra sörja för eller

bidraga till hennes uppehälle. Där särskilt ömmande omständigheter varit

för handen, har riksdagen i ett fåtal fall medgivit tillägg till änkepensionen

genom beviljande av särskilda understöd åt minderåriga barn, vilka understöd

med få undantag bestämts att utgå till och med utgången av det kalenderår,

varunder vederbörande uppnått 18 års ålder. I regel har dock understödet

inskränkts till änkepension. Om änkan icke uppnått högre ålder och funnits

vara arbetsför men haft minderåriga barn att försörja, har riksdagen i vissa

fall, där behov av understöd synts föreligga, berett sådant understöd icke

genom änkepension utan endast i form av uppfostringsbidrag åt barnen

under deras uppväxttid. Även där avliden statstjänare vid frånfälle! efterlämnat

föräldralösa barn, som funnits vara i behov av understöd, har sådant

stundom beretts genom ärliga underhållsbidrag åt barnen under deras

minderårighetstid.

Beträffande storleken av de understöd, som sålunda plägat beviljas efterlevande

till vissa befattningshavare i statens tjänst, synes — ehuru några

strängt enhetliga grunder enligt sakens natur icke kunnat tillämpas, då

såsom förut framhållits beloppen måst bestämmas med hänsyn tagen till

omständigheterna i varje särskilt fall —- i stort sett hava gällt följande.

Beträffande änkor efter ordinarie tjänstemän hava beloppen i de flesta fall

tillmätts med viss hänsyn tagen till storleken av den pension, som skulle

hava utgått, därest befattningshavaren varit delägare i vederbörande änkeoch

pupillkassa, varvid dock så gott som undantagslöst större eller mindre

reduktion ägt rum, där vederbörliga pensionsavgifter ej blivit erlagda. I

fråga om en till nu avsedda kategori hänförlig grupp av efterlevande, vilka

under en följd av år i talrika fall beretts understöd, nämligen änkor efter

avlidna vaktkonstaplar m. fl. befattningshavare vid fångvården, hava dock

understöden under de senaste åren oberoende av omständigheter, vilka för

delägare i vederbörande änke- och pupillkassa kunnat påverka pensionsbeloppens

storlek, bestämts till lixa belopp av 240 kronor årligen. Vad ickeordinarie

personal angår, har beträffande efterlevande till sådana befattningshavare,

vilka utövat tjänst med mer eller mindre direkt motsvarighet i

ordinarie befattning, vid understödsbeloppens avvägande stundom tagits

hänsyn till storleken av den pension, som skulle hava utgått för motsvarande

ordinarie tjänst. Vidkommande övriga icke-ordinarie befattningshavare

— företrädesvis alltså till arbetarpersonal hänförliga eller med sådan

personal jämförliga anställningshavare — hava understöden i regel bestämts

till avrundade mindre belopp, vilka i allmänhet icke i nämnvärd mån gjorts

beroende av storleken utav vederbörande befattningshavares avlöning. De

belopp, som därvid kommit i fråga, hava beträffande änkor i det övervägande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

3

antalet fall bestämts till 300 kronor årligen men stundom även till 250 eller

200 kronor. I vissa fall hava dock avvikelser uppåt eller nedåt från nu

nämnda belopp ägt rum med hänsyn till olika förut berörda omständigheter,

såsom de efterlevandes ekonomiska ställning, ålder och hälsotillstånd,

befattningshavarens tjänstetid o. s. v. Jämväl i fråga om s. k. barnpensioner

hava beloppen växlat; under de senaste åren hava dock understödsbeloppen

till minderåriga barn i det ojämförligt största antalet fall bestämts

till 100 kronor årligen för varje barn.

Genom beslut av 1925 års riksdag företogs en reglering av pensionerna

till vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, i samband

varmed förutsattes, att pensioner, som senare än år 1925 beviljades genom

särskilda beslut av riksdagen, skulle till beloppen så avpassas, att de kunde

betraktas såsom nyreglerade. I anslutning till denna reglering av tjänstepensioner

har det ansetts ändamålsenligt att jämväl pensioner, som genom

särskilda beslut av riksdagen hädanefter beviljats änkor och barn, så avvägas,

att mera enhetliga grunder i avseende å tilläggsförmåner å pensioner

skulle kunna för framtiden tillämpas. I sådant syfte har Kungl. Maj:t i

proposition nr 63 till innevarande års riksdag föreslagit ändrade bestämmelser

rörande pensions- och dyrtidstillägg åt vissa änkor och barn efter befattningshavare

i statens tjänst m. fl. av innebörd, att å pensioner, som senare

än vid 1925 års riksdag genom särskilt beslut av riksdagen beviljas änkor

och barn, endast under förutsättning av riksdagens särskilda medgivande må

åtnjutas vare sig pensionstillägg eller dyrtidstillägg enligt de mera förmånliga

grunder, som hittills gällt beträffande s. k. oreglerade pensioner av förevarande

slag. På hemställan av bankoutskottet (utlåtande den 22 februari

1926 nr 17) har riksdagen numera bifallit ifrågavarande förslag. Beträffande

den närmare innebörden av förslaget hänvisar utskottet till sitt nyssnämnda

utlåtande nr 17.

Med anledning av vad riksdagen sålunda beslutit erfordras beträffande

familjepensioner, som hädanefter beviljas av riksdagen, en omräkning av de

belopp, vilka eljest kunnat ifrågakomma. — — —

I samband med den omräkning av ifrågavarande understöd, som på sätt

nyss angivits måste äga rum, har utskottet emellertid funnit det vara önskvärt

att såvitt möjligt åvägabringa en viss utjämning av de lägsta i normala

fall förekommande änkeunderstöden, d. v. s. sådana mellan 200 och

300 kronor. Beträffande dessa understöd tillåter sig utskottet att här nedan

angiva beloppen av de totala pensionsförmåner för år, som hittills varit

förenade med pension till ensam änka å förutnämnda belopp respektive 200,

250 och 300 kronor:

Pension

Pensions-

tillägg

Summa

Dyrtidstillägg1

(enligt högre

grunder)

Summa

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

200

90

290

168

458

250

90

340

199

539

300

90

390

230

620

1 Dyrtidstilläggen äro beräknade vid en levnadskostnadsindex av 175 och för pensionär utan

barn. Vid beräkningen har hänsyn icke tagits till i § 4 sista stycket av gällande kungörelse

föreskrivna avrundningar. — Med avseende å förhållandena år 1927 må här anmärkas, att

indextalet under första kvartalet 1927 utgjort 171.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

För att giva ungefär samma totalförmåner skulle nämnda pensioner nu

behöva omräknas till nedan angivna belopp:

Ny pension

Dyrtidstillägg1

(enligt lägre grunder)

Summa

Kr.

Kr.

Kr.

324

123

447

384

146

530

444

169

613

Med avseende å den utjämning av ifrågavarande understöd till änkor,

som utskottet enligt vad nyss anförts funnit önskvärd, har utskottet efter

övervägande såsom normalt belopp för ifrågavarande änkepensioner funnit

sig böra förorda 384 kronor årligen. Detta belopp ligger visserligen något

lägre än vad som motsvarar en oreglerad änkepension å 300 kronor men

skulle å andra sidan innebära någon förhöjning beträffande vissa lägre pensioner.

I stort sett skulle härigenom enligt utskottets mening åstadkommas

ett mera rättvist avvägande av understöden av ifrågavarande fall. Givet är

emellertid, att även för framtiden avvikelser, såväl uppåt som nedåt, kunna

ifrågakomma med hänsyn till omständigheterna i särskilda fall.

Vad beträffar s. k. barnpensioner skulle en direkt omräkning till nyreglerade

belopp av hittills beviljade sådana understöd komma att medföra

vissa tekniska olägenheter i de fall, där pensionering äger rum av flera

syskon. Med hänsyn härtill och då dylika pensioner hittills endast i enstaka

fall förekommit, har utskottet ansett en direkt omräkning av dessa pensioner

icke böra äga rum på sätt skett beträffande änkepensioner. Utskottet har

därför i de fall, där understöd till minderåriga barn i detta utlåtande förordats,

endast ansett sig böra tillstyrka de nyreglerade belopp, vilka i varje

särskilt fall funnits skäliga, utan att ställa dessa understöd i bestämd relation

till förut i motsvarande fall beviljade barnpensionsbelopp.»

Nu återgivna uttalanden — vilka lågo till grund för utskottets ståndpunkt

i då föreliggande särskilda pensionsfrågor — blevo av riksdagen godkända.

Vid prövning av nu föreliggande pensionsframställningar av motsvarande

art har utskottet icke funnit anledning att frångå nyss anförda allmänna

synpunkter beträffande pensionering av efterlevande till befattningshavare i

statens tjänst.

Utskottet övergår härefter till behandling av ovanberörda framställningar

angående pensioner eller understöd.

Se not å föregående sida.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

o

I. Efterlevande till befattningshavare inom försvarsväsendet

och allmänna civilförvaltningen.

l:o.

I en inom första kammaren av herr Nilsson, Johan, i Malmö, väckt -i»g- ärligt

motion nr 117 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att tillerkänna ''fangelsdåkaänkan

efter fängelseläkaren Thure Petrén, fru Siri Sofia Petrén, f. Janzon renT.Petréns

i Malmö, ett årligt understöd under återstoden av hennes livstid av 2,500

kronor.»

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört fångvårdsstyrelsen.

Fångvårdsstyrelsen har i sitt yttrande anfört följande:

»Fängelseläkaren Petrén, som avled den 14 mars 1926, hade innehaft

förordnande såsom läkare vid fängelserna i Malmö på grund av styrelsens

förordnande den 22 april 1898 från och med påföljande maj månad — således

icke från maj månad 1888 — intill dess länsfängelset nedlades år 1914 samt

därefter enhart vid centralfängelset i Malmö. Läkararvodet höjdes från och

med nämnda år till 2,200 kronor, varjämte Petrén från samma tid, enligt

nådigt brev den 7 november 1913, tillerkändes ett personligt lönetillägg av

500 kronor årligen. Från och med år 1922 höjdes arvodet ytterligare till

2,916 kronor, med vilket belopp detsamma utgick till Petréns död. Han

åtnjöt å såväl arvodet som det personliga lönetillägget vanligt dyrtidstillägg.

Till vilket belopp årligen i medeltal den särskilda ersättningen till Petrén

för undersökning av sinnessjuka rannsakningsfångar enligt kungl. brev den

12 december 1919 utgått, torde icke inverka å föreliggande fråga, då ju

nämnda ersättning icke kan anses hava ingått i avlöningsförmånerna såsom

sådana.

Det arbete Petrén såsom fängelseläkare ägnat fångvården har varit av

stort värde, men kan icke anses hava varit så omfattande, att detsamma

vid sidan av eller tillika med de nyssnämnda undersökningarna av sinnessjuka

fångar, för vilka undersökningar särskild ersättning givits, upptagit

hans huvudsakliga arbetstid efter de bestämmelser, som gälla för ordinarie

befattningshavare. Om styrelsen dock utgår ifrån att han billigtvis i pensionsavseende

bort likställas med ordinarie befattningshavare med motsvarande

avlöning, skulle pension för honom, om han levat till full pensionsålder

med 35 tjänstår, måhända hava bort utverkas att utgå efter samma

grunder som för tjänsteman i lönegrad 8 av 1925 års löneplan, således med

1,920 kronor årligen. Änkepensionen skulle vid sådant förhållande uppgå

till 530 kronor. Då emellertid Petrén icke gjort några inbetalningar för

beredande av änkepension, torde denna dock icke kunna föreslås till högre

belopp än till två tredjedelar av nämnda summa eller alltså 353 kronor,

utjämnat uppåt till 360 kronor.

Skulle motionen avse att bereda änkefru Petrén icke en på grund av

mannens värdefulla arbete i fångvårdens tjänst välförtjänt pension utan ett

understöd, betingat av hennes bekymmersamma ekonomiska läge, finner

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

styrelsen sig pliktig meddela, att fängelseläkaren Petrén, enligt bifogade

transumter av bouppteckningar jämte avskrift av avskrift av testamente,

åt änkefru Petrén efterlämnade en behållning av 97,231 kronor 42 öre.»

Statskontoret har för egen del anfört, att då Petrén icke efterlämnat

bröstarvingar, hans änka enligt testamentariskt förordnande kom me i åtnjutande

av det efterlämnade boet i dess helhet, utvisande en behållning av

över 97,000 kronor, av vilken största delen efter all sannolikhet vore av

beskaffenhet att lämna avkastning. Vid sådant förhållande och om det

gällde att bedöma spörsmålet efter de grunder, som i allmänhet plägade

tillämpas, när fråga vore om beredande av änkepension, måste statskontoret

framhålla, att beviljandet av änkepension i nu förevarande fall knappast

syntes stå i överensstämmelse med de principer, som hittills kommit i tillämpning

beträffande sådan pensionering av statsmedel.

utskottet. Utskottet, som anser att pension eller därmed jämförligt understöd i detta

fall ej bör ifrågakomma, hemställer,

att förevarande motion 1:117 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

2:o.

Ang. pension I en till riksdagen avlåten, den 21 januari 1927 dagteclcnad proposition

värnpliktige nr 59 llar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

c. 0. Fribergs av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten l:o

m0deAnnakan föreslagit riksdagen medgiva, att änkan Ännu Mathilda Friberg, född BergMathiida

lund, må från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt

FrBeJgiuJddd nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 504 kronor.

Änkan Friberg har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av

pension i anledning därav, att hennes son, värnpliktige Carl Orvar Friberg

avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring den 21 september 1925.

Till stöd för ansökningen har änkan Friberg anfört, att hon, som är född

den 13 november 1861, på grund av sjukdom icke är i stånd att genom

eget arbete bidraga till sitt uppehälle och icke äger annan inkomst än den

pension, varav hon är i åtnjutande efter sin år 1909 avlidne man, kaptenen

Johan Friberg, ävensom att hon åsamkat sig en skuld till belopp av 5,000

kronor för att bereda sonen tillfälle att fullfölja sin utbildning.

Marinförvaltningen har, under erinran om ett av riksdagen tidigare behandlat

liknande fall, tillstyrkt ett oreglerat pensionsbelopp av 500 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, att vid det förhållandet,

att änkan Friberg från arméns pensionskassa åtnjöte änkepension uppgående

till 800 kronor jämte dyrtidstillägg härå samt dessutom s. k. tillfällig pen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

sionsförhöjning, utgörande 25 procent av änkepensionen, eller sålunda 200

kronor, det syntes statskontoret tveksamt, huruvida ett årligt understöd från

allmänna indragningsstaten borde beredas henne. Med hänsyn till föreliggande

omständigheter har statskontoret emellertid ifrågasatt beviljande

av understöd, varvid dock det av marinförvaltningen föreslagna beloppet

synts statskontoret böra betraktas såsom nyreglerat och allenast höjas till

närmast med 12 delbara tal eller 504 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer sålunda,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

3:o.

Uti punkten 2:o av berörda proposition nr 59 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, att änkan Sofia Matilda Jacobson, född Svenson, må från

och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Änkan Jakobson har anhållit att komma i åtnjutande av pension i anledning

av att hennes son, korpralen i fälttelegrafkårens reserv, fältflygaren

Olov Ville Ivar Jacobson avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring

den 2 juni 1925. Sökanden, som är född den 5 januari 1866 och

sedan år 1922 är änka, har till stöd för ansökningen, bland annat, åberopat,

att hon är sjuklig samt fattig.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till statsrådsprotokollet.

Kungl. Maj:ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

4:o.

Kungl. Maj:t har uti punkten 3:o av förevarande proposition föreslagit

riksdagen medgiva, att änkan Elin Maria Blomgren, född Johansson, må

från och med den 1 april 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 420

kronor.

Änkan Blomgren har anhållit om understöd i anledning därav, att hennes

son, värnpliktige Nils Harald Blomgren avlidit till följd av olycksfall under

Ang. pension

åt avlidne

fält flygaren

O. Y I. Jacobsons

moder, änkan

Sofia Matilda

Jacobson,

född Svenson.

Ang. pension

åt avlidne

värnpliktige

N. H. Blomgrens

modern

änkan Elin

Maria Blomgren,

född

Johansson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. understöd

åt änkan

Selma Linnea

Andersson,

född Nilsson.

värnpliktstjänstgöring. Sökanden, som är född den 26 oktober 1873, har till

stöd för ansökningen, bland annat, anfört, att hon för bekostande av sonens

studier vid universitet i Lund, vid vars botaniska institution han vid tiden

för dödsfallet vunnit anställning såsom amanuens, måst åsamka sig skuldsättning.

Av handlingarna i ärendet inhämtas därjämte, att värnpliktige Blomgren

den 19 mars 1926 genom olyckshändelse under fältskjutning blivit träffad

av ett skott och avlidit; att riksförsäkringsanstalten visserligen funnit olycksfallet

hava inträffat under sådana omständigheter, att ersättning i anledning

av detsamma kunde utgivas jämlikt bestämmelserna i förordningen den 18

juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

och därför utgivit begravningshjälp med 150 kronor, men

att anstalten icke ansett sig kunna tillerkänna Blomgrens moder någon livränta,

enär hon icke kunde anses hava varit för sitt uppehälle huvudsakligen

beroende av den omkomnes arbete; samt att behållningen i boet efter

änkan Blomgrens år 1921 avlidne man icke överstigit 7,000 kronor.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

5:o.

I punkten 4:o av propositionen nr 59 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att korpralen Karl Henrik Einar Anderssons änka Selma

Linnea Andersson, född Nilsson, må från och med den 1 augusti 1926, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver henne författningsenligt

tillkommande livränta, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av 400 kronor.

Flygstyrelsen har hemställt, att Selma Linnea Andersson, änka efter korpralen

vid femte matroskompaniet vid flottans station i Karlskrona nr 89

Karl Henrik Einar Andersson, måtte — utöver henne tillkommande livränta

— tillerkännas ett årligt understöd av 400 kronor, att utgå så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd. Till stöd för denna framställning har

flygstyrelsen anfört, bland annat, följande. Korpralen Andersson hade omkommit

vid flyghaveri den 28 juli 1926 under tjänstgöring såsom flygbåtsförare

vid Göteborgs flygstation. Den omkomnes änka syntes vara berättigad

att enligt lagen den 17 juli 1916 om försäkring för olycksfall i arbete

komma i åtnjutande av en årlig livränta av 600 kronor. Det syntes emellertid

flygstyrelsen lämpligt, att änkan, i likhet med vad tidigare i liknande

fall förekommit och i överensstämmelse med vad rätt och billighet krävde,

utöver nämnda belopp tillerkändes ersättning med skäligt belopp, så länge

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

9

hon förbleve i sitt änkestånd. Flygstyrelsen ville i detta hänseende erinra

om, att de sakkunniga angående arméns och marinens flygväsenden i sitt

den 14 mars 1918 avgivna betänkande föreslagit särskilda livräntor till

efterlevande till personal, som omkommit genom olycksfall vid flygning.

Enligt den av de sakkunniga angivna normen syntes till förenämnda änka,

utöver vad som lagligen tillkomme henne såsom livränta, böra utgå ett årligt

understöd av 400 kronor.

Av handlingarna inhämtas vidare, att änkan Andersson är född den 6

oktober 1895 samt att hon är medellös.

Med avseende å vidare utredning i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa

till propositionen.

Utskottet har ej funnit anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts

förevarande förslag än att understödsheloppet lämpligen synes böra bestämmas

till ett med 12 jämnt delbart tal. På grund härav förordar utskottet

det föreslagna beloppets höjande till 408 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att korpralen Karl

Henrik Einar Anderssons änka Selma Linnea Anders,

son, född Nilsson, må från och med den 1 augusti 1926,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver

henne författningsenligt tillkommande livränta, å

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 408 kronor.

6:o.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts under punkten 5:o av förevarande

proposition gjorda framställning och under hänvisning till den i

propositionen lämnade utredningen i ämnet hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att tygarbetaren vid Karlsborgs

tygstation Klas Edvard Anderssons änka Emelie

Augusta Andersson må från och med den 1 januari

1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 384 kronor.

Utskottet.

Ang. pension

åt änkan

Emelie

Augusta

Ander sson.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 38

7:o.

Ang. pension Under punkten 6:o föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att envar

Maria °Ma- av förmannen vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Carl Oskar Petterssons

thUda Petters- änka Maria Mathilda Pettersson, född Larsson, samt arbetaren vid samma

Larlson^och faktori Johan August Anderssons änka Matilda Andersson, född Olsdotter,

Matilda An- må från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvaeoisdötte°rdd

rande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension, den

förra av 324 kronor och den senare av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att förmannen Pettersson, som avled den 17 maj 1925, varit anställd vid

Carl Gustafs stads gevärsfaktori från den 17 februari 1891 intill sin död;

att änkan Pettersson, som är född den 21 januari 1854, på grund av kronisk

ledgångsreumatism, hjärtfel och allmän svaghet är oförmögen att genom

arbete försörja sig; samt att behållningen i boet efter mannen utgjort 10,127

kronor 94 öre, därav 8,753 kronor 69 öre i kontanta medel;

att arbetaren Andersson, som avled den 14 april 1925, varit anställd vid

gevärsfaktoriet från och med den 6 juni 1881 till och med den 30 april

1920, då han entledigats från sin anställning med av riksdagen beviljad

pension; att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 12 april

1861, tre vuxna barn, vilka dock icke kunna sörja för moderns uppehälle;

att behållningen i boet efter mannen uppgått till allenast 400 kronor; samt

att änkan Andersson på grund av kronisk ledgångsreumatism, hjärtfel och

allmän svaghet är oförmögen att genom arbete försörja sig.

Departementschefen, som ansett sig böra förorda understöd av statsmedel

även åt änkan Pettersson, oaktat hon icke vore medellös, har funnit anledning

saknas att för henne tillstyrka högre pensionsbelopp än 324 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Motion . I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra

II. 281. kammaren av herr Laurén väckt motion nr 281, vari hemställts, »att riksdagen

med ändring i Kungl. Maj:ts proposition nr 59, punkt 6:o, måtte

höja den för änkan Maria Mathilda Pettersson föreslagna pensionen till 384

kronor.»

I motionen har anförts, bland annat, att i bouppteckningen efter förmannen

Pettersson visserligen upptagits i kontanter 8,753 kronor, men att detta

belopp under den efter dödsfallet gångna tiden nedgått till 5,402 kronor.

Änkan Pettersson, som saknade nära anhöriga, vore nämligen så sjuk att

hon måste ha ständig hjälp och tillsyn. I

I övrigt hänvisas beträffande motiveringen till motionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38. 11

Utskottet, som anser sig böra förorda, att understöd av statsmedel beviljas

änkorna Pettersson och Andersson, har med hänsyn till vad i motionen anförts

funnit sig böra tillstyrka, att understödsbeloppet även för änkan Pettersson

bestämmes till 384 kronor.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj ds förevarande

framställning och med bifall till berörda motion II: 281,

må medgiva, att envar av förmannen vid Carl Gustafs

■ stads gevärsfaktori Carl Oskar Petterssons änka Maria

Mathilda Pettersson, född Larsson, samt arbetaren vid

samma faktori Johan August Anderssons änka Matilda

Andersson, född Olsdotter, må från och med den 1 januari

1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 384 kronor.

8: o.

Kungl. Maj:t har i punkten 7:o föreslagit riksdagen medgiva, att daglönaren

vid flottans varv i Karlskrona Karl Johan Ferdinand Gröndahls

änka, Anna Sofia Gröndahl, född Johansson, må från och med den 1 januari

1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Gröndahl, som avled

den 6 juli 1925, varit anställd såsom vikarierande vaktkonstapel vid dåvarande

centralfängelset i Karlskrona under åren 1890—1893 samt såsom daglönare

vid flottans varv därstädes från och med den 20 februari 1895 till

sin död, med förmans ställning från och med den 1 juni 1918; att hans

tjänstgöring på det bästa vitsordats; att han efterlämnat, förutom änkan,

född den 8 juli 1865, bland andra barn två omyndiga döttrar, vilka bo hos

modern och endast delvis kunna bidraga till sitt uppehälle; att änkan är

medellös och icke kan påräkna understöd från sina övriga barn; samt att

hon på grund av tilltagande klenhet är oförmögen att genom arbete försörja

sig.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Utskottet.

Ang. pension

åt änkan

Anna Sofia

Gröndahl,

född Johansson.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. pension

åt änkan

Jenny

Augusta

Teresia Daag,

född Johansson.

Ang. pension

åt änkan

Anna

Petronella

Danielsson,

född Svanberg.

Ang. pension

åt änkan

Hilda Carolina

Nilsson,

född Allgulin.

9: o.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts uti punkten 8:o av berörda proposition

framställda förslag och under hänvisning till utredningen i nämnda punkt

får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att daglönaren vid flottans

varv i Karlskrona Adolf Fredrik Daags änka Jenny

Augusta Teresia Daag, född Johansson, må från och

med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 384 kronor.

10 :o.

I punkten 9:o av avhandlade proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, att månadslönaren vid flottans varv i Karlskrona Gustaf Adolf

Danielssons änka Anna Petronella Danielsson, född Svanberg, må från och

med den 1 februari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 528 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Danielsson, som antogs till extra

lärling vid flottans varv i Karlskrona den 1 april 1872, varit anställd såsom

ritare därstädes från och med den 1 januari 1873 till den 1 februari

1924, då han lämnade sin anställning med av riksdagen beviljad årlig pension

av 1,700 kronor; att han, som avlidit den 15 januari 1926, vid sin död

efterlämnat, förutom änkan, född den 12 november 1847, tre döttrar, vilka

icke torde kunna bidraga till moderns uppehälle; att Danielsson vid sin

avgång från tjänsten uppburit en lön av 2,802 kronor för år räknat; samt

att änkan är medellös.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning. 11

11 :o.

I enlighet med vad Kungl. Maj:t uti punkten 10:o föreslagit och med

hänvisning till den i propositionen förebragta utredningen i ärendet får

utskottet hemställa,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

13

att riksdagen må medgiva, att daglönaren vid flottans

varv i Karlskrona Carl Johan Nilssons änka Hilda Carolina

Nilsson, född Allgulin, må från och med den 1

januari 1927, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 384 kronor.

12 :o. *

Med biträdande av Kungl. Maj:ts i punkten ll:o framställda förslag och

under hänvisning beträffande utredningen till propositionen hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att renhållningskarlen vid

kommendantskapet å Karlshorg Karl Gustaf Anderssons

änka Eva Charlotta Andersson, född Johansdotter, må

från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära eu årlig pension av 384 kronor.

13 ro.

Tillstyrkande bifall till Kungl. Maj:ts i punkten 12:o av förevarande

proposition gjorda framställning och under hänvisning till den i propositionen

lämnade utredningen i ämnet får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att korpralen Axel Teodor

Forsbergs änka Carolina Maria Forsberg, född Larsson,

och makarnas dotter Ingeborg Margareta må från och

med den 1 januari 1927 från allmänna indragningsstaten

uppbära årliga understöd, änkan med 384 kronor,

att utgå så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

och dottern med 120 kronor, att utgå till och

med utgången av det kalenderår, varunder hon uppnår

18 års ålder.

14: o.

Kungl. Maj:t har i punkten 13:o av propositionen nr 59 föreslagit riksdagen

medgiva, att ett vart av avlidne kaptenen vid flottan friherre Christer

Åkerhielms och hans änka Agnes Margaretha Åkerhielms, född von Oelreich,

barn Ulla Elisabeth Alice Wilhelmina och Gösta Axel Charles-Emile må

från och med den 1 mars 1926, så länge det åtnjuter pension från flottans

gratialfond, därutöver från allmänna indragningsstaten uppbära så stort

belopp, att detsamma jämte pensionen uppgår till 400 kronor för år, samt

Ang. pension

åt änkan

Eva Charlotta

Andersson,

född Johansdotter.

Ang

understöd

åt avlidne

korpralen

A. T. Forsbergs

änka

och minderåriga

dotter.

Ang.

understöd

åt avlidne

kaptenen

vid flottan

friherre

C. Åkerhielms

minderåriga

barn.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

att å sålunda tillökade pensionsförmåner må åtnjutas dyrtidstillägg enligt

de förmånligare grunderna i dyrtidstilläggskungörelsen den 15 juni 1923

(nr 267).

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att kaptenen Åkerhielm, som var

född den 3 november 1883, tjänstgjorde såsom sekond å pansarkryssaren

Fylgia under fartygets expedition vintern 1925—1926 till främmande farvatten;

att han, som sedan flera år tillbaka lidit av äggvitesjukdom, den

20 februari 1926 avled i Barcelona till följd av urinförgiftning i förening

med lungkatarr, vilken senare sjukdom han ådragit sig genom avkylning

vid kolning i Genua under starkt regnig och kall väderlek; att han vid sitt

frånfälle efterlämnade, förutom änkan, född den 8 oktober 1891, barnen

Ulla Elisabeth Alice Wilhelmina, född den 5 februari 1916, och Gösta Axel

Charles-Emile, född den 15 juni 1918; samt att behållningen i boet enligt

verkställd bouppteckning uppgått till 5,911 kronor 87 öre.

Direktionen över flottans pensionskassa har i avseende å den kaptenen

Åkerhielms änka och barn tillkommande pensionen meddelat, att Åkerhielm,

som grundlagt gratial enligt ursprungliga lydelsen av reglementet för

flottans pensionskassa den 17 november 1899 (nr 92) å 510 kronor årligen,

hade övergått på den genom kungörelsen den 5 december 1913 (nr 320)

fastställda gratialstaten, varigenom hans änka från och med år 1914 tillförsäkrats

gratial med 800 kronor årligen. Jämlikt kungörelsen den 8

september 1924 (nr 436) utgjorde nämnda gratial från och med år 1925

920 kronor årligen, vartill komme pupilltillägg för två barn under 21 år

med 15 procent av gratialets belopp för första barnet och 10 procent

av dess belopp för andra barnet. Sammanlagda gratialförmånerna utgjorde

sålunda:

änkegratialet ........................................... kronor 920: —

tillägg för två barn ................................ » 230: —

kronor 1,150: —.

Å sistnämnda belopp, 1,150 kronor, utginge författningsenligt dyrtidstillägg,

vilket, beräknat enligt för löpande kvartal fastställt tal, utgjorde

55 kronor för månad eller 660 kronor för år.

Marinförvaltningen har erinrat om att riksdagen i ett flertal fall, då

beställningshavare förolyckats under tjänstutövning, beviljat pensionstillägg

åt efterlevande änka och barn. Med hänsyn till de förhållanden, varunder

kaptenen Åkerhielm under tjänstutövning insjuknat och därefter avlidit,

samt föreliggande ömmande omständigheter, ansåge marinförvaltningen

skäligt, att fyllnadspension bereddes, för änkan med 800 kronor och för vart

och ett av barnen med 200 kronor om året, under förutsättning att dyrtidstillägg

härå komme att utgå efter oreducerade grunder.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

15

Statskontoret har den 10 april 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört bland annat följande.

Utöver pension, som på grund av delaktighet i änke- och pupillkassa tillkomme

efterlevande till befattningshavare i statstjänst, hade riksdagen

beviljat tilläggspension endast i de jämförelsevis sällsynta undantagsfall, då

familjeförsörjaren genom olycksfall under tjänstutövning omkommit, såsom

exempelvis då dödsfallet förorsakats genom olyckshändelse under flygtjänstgöring.

Av handlingarna i nu förevararftle ärende inhämtades, att Åkerliielm

avlidit till följd därav, att en sjukdom, av vilken han lidit sedan många

år tillbaka, under hans kommendering såsom sekond å pansarkryssaren

Fylgia på dess senaste expedition till avlägsna farvatten till följd av särdeles

ogynnsamma väderleksförhållanden och ansträngande tjänstgöring under

anlöpande av hamnen i Genua kommit till utbrott och jämte tillstötande

komplikationer medfört döden. Här förelåge alltså icke ett olycksfall i egentlig

mening, utan de yttre omständigheterna i detta fall syntes i stort sett

vara sådana, som torde kunna förekomma ofta nog under militär tjänstgöring

ej mindre ombord å kronans fartyg än även exempelvis vid fälttjänstövning

under svåra väderleksförhållanden; och med hänsyn härtill

måste enligt statskontorets mening tanken på konsekvenserna av en åtgärd

i föreslaget syfte mana till den största försiktighet. Emellertid torde det

icke kunna förnekas, att, även om friherre Åkerhielms död icke kunde anses

förorsakad av under tjänstgöringen inträffat olycksfall i egentlig mening,

skillnaden dock i detta fall med hänsyn till föreliggande omständigheter

icke vore synnerligen avsevärd. Vid sådant förhållande och då hans efterlämnade

änka och barn otvivelaktigt vore i behov av understöd, ville det

synas statskontoret, som om starka billighetsskäl i detta fall förelåge för

beredande från statens sida av någon hjälp i familjens betryckta läge; en

sådan åtgärd vore numera det enda lämpliga sättet att visa erkännande för

den avlidnes vid ifrågavarande tillfälle ådagalagda plikttrohet, då han utan

att låta sig avskräcka av den utbrytande sjukdomen hållit ut på sin post,

till dess att svårigheterna övervunnits.

Under föreliggande omständigheter syntes det kunna ifrågasättas, huruvida

icke hjälpen lämpligen borde i detta fall lämnas i form av bidrag till barnens

uppfostran; sedan deras uppfostran kunde anses avslutad, syntes nämligen

anledning knappast förefinnas till fortsatt hjälp från statens sida.

Statskontoret ville därför föreslå, att barnen berättigades att utöver vad de

erliölle från flottans gratialfond, eller 230 kronor, bekomma från allmänna

indragningsstaten så stort belopp, att sammanlagda förmånen för vartdera

barnet uppginge för år räknat till 400 kronor. Därvid hade statskontoret

utgått från att, då den sökanden och hennes barn tillkommande pensionsförmånen

från nämnda fond vore att i avseende å rätt till åtnjutande av

tilläggsförmån betrakta såsom oreglerad, jämväl statens nu ifrågasatta bidrag

borde i berörda avseende behandlas såsom oreglerad förmån.

Departementschefen har framhållit att, ehuru de omständigheter, vilka

lett till kaptenen Åkerhielms död, icke syntes kunna likställas med under

tjänstutövning inträffat olycksfall, han lika med statskontoret funne såväl

förhållandena i samband med Åkerhielms död som den efterlämnade familjens

svaga ekonomiska ställning tala för att staten genom beviljande av

understöd till skäliga belopp bistode den avlidnes familj i dess betryckta läge.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16 Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

I övrigt tillåter sig utskottet att beträffande utredningen hänvisa till

propositionen.

utskottet. Såsom statskontoret i sitt utlåtande erinrat, har tilläggspension utöver författningsenligt

utgående familjepension hittills plägat beviljas endast i de

fall, där familjeförsörjaren omkommit på grund av olycksfall under tjänstutövning.

Så har icke varit förhållandet i det nu avsedda fallet, och utskottet

har därför ansett det vara betänkligt att här förorda särskilt understöd

utöver vad som utgår från vederbörande änke- och pupillkassa. Då nämligen,

såsom statskontoret också antytt, de yttre omständigheterna i detta fall i

stort sett äro av den art, att liknande förhållanden ofta torde kunna förekomma

såväl i militär som i viss civil tjänstgöring, skulle enligt utskottets

mening ett bifall till föreliggande förslag möjligen kunna framkalla konsekvenser,

som ej vore önskvärda. Med hänsyn till vad nu anförts har utskottet

funnit sig böra avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke

må vinna riksdagens bifall.

15: o.

Ang. under- Uti punkten 14:o av samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

lidne “furste medgiva, att vartdera av avlidne förste amanuensen i försvarsdepartementet

amanuensen Nils Erik Isidor Baad-Heimers och hans änka Gurli Augusta Gunborg BaadHeimerSmin

Heimers> född Jacobson, minderåriga barn Nils Olof Bertil Herman Snakenderåriga

barn. berg och Per Olof Erik Nils Palm må från och med den 1 maj 1926 till

och med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder,

komma i åtnjutande av understöd från allmänna indragningsstaten med

500 kronor årligen.

Baad-Heimer har varit anställd i statstjänst under tiden den 27 november

1917 intill sin död den 4 april 1926, därav i jordbruksdepartementet under

tiden den 27 november 1917—den 13 maj 1918, i förutvarande sjöförsvarsdepartementet

under tiden den 1 januari 1918—den 30 juni 1920 samt i försvarsdepartementet

alltsedan sistnämnda dag och intill sin död. Till förste

amanuens förordnades Baad-Heimer från och med den 1 januari 1922. BaadHeimer

har bestritt tjänst såsom förste kanslisekreterare under sammanlagt

4 månader 3 dagar, såsom registrator 14 dagar och såsom andre kanslisekreterare

under sammanlagt 4 år 11 månader; och har han fullgjort sina åligganden

på ett plikttroget och förtjänstfullt sätt.

Av handlingarna i ärendet inhämtas tillika, att Baad-Heimers änka är

född den 3 mars 1904 samt i äktenskapet med den avlidne äger två barn,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

IT

födda den 31 juli 1921 och den 25 april 1923; att enligt verkställd bouppteckning

tillgångarna i boet efter mannen understigit skulderna; samt att,

enligt vad ett av vederbörande roteman utfärdat intyg utvisar, änkan saknar

egna medel för sitt uppehälle.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka att, oaktat Baad-Heimers jämförelsevis

korta anställningstid i statens tjänst, understöd tillerkännes hans efterlevande

i form av uppfostringsbidrag till makarnas minderåriga barn under

deras uppväxttid. Vad angår storleken av dessa understöd har utskottet

emellertid funnit desamma böra reduceras till ett belopp av 384 kronor

årligen för vartdera barnet.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Majrts före

varande framställning, må medgiva, att vartdera av

avlidne förste amanuensen i försvarsdepartementet Nils

Erik Isidor Baad-Heimers och hans änka Gurli Augusta

Gunborg Baad-Heimers, född Jacobson, minderåriga barn

Nils Olof Bertil Herman Snakenberg och Per Olof Erik

Nils Palm må från och med den 1 maj 1926 till och

med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår

18 års ålder, komma i åtnjutande av understöd från

allmänna indragningsstaten med 384 kronor årligen.

16 :o.

Kungl. Maj:t föreslår i punkten 15:o av ifrågavarande proposition nr 59

riksdagen medgiva, att vart och ett av avlidne verkmästaren vid Västerbottens

regementes skomakeriverkstad Nils Oscar Jonssons och hans änka

Klara Josefina Jonssons, född Olsson, minderåriga barn Anna Viola Margareta,

Nils Alvar, Knut Helge, Olga Maria, Birgitta Matilda och Karin

Linnea må från och med den 1 januari 1926 till och med utgången av det

kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder, komma i åtnjutande av

understöd från allmänna indragningsstaten med 72 kronor årligen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att verkmästaren Jonsson varit

anställd vid Norrlands dragonregementes skomakeriverkstad från februari

månad år 1903 till den 1 mars 1914 och vid Västerbottens regementes

skomakeriverkstad från år 1915 intill sin död den 4 februari 1925; att

han på ett mycket förtjänstfullt sätt fullgjort sina åligganden; att han

vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 24 fehruari 1878, sju

barn, nämligen Siri Josefina, född den 4 april 1907, Anna Viola Margareta,

född den 24 april 1909, Nils Alvar och Knut Helge, födda den 11

Bihang till riksdagens protokoll 1927. S samt. 26 höft. (Nr HS.J 2

Utskottet.

Ang. understöd

åt avlidne

rerkmästa

ren

N. O. Jonssons

m in derå riga

barn.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ant), understöd

åt av•

lidyie månadslönaren

K. Jt. Thorells

minderårige

son.

Ang. understöd

åt avlidne

arbetaren

F. G.

A. Hallbergs

minderårige

son.

oktober 1912, Olga Maria, född den 8 januari 1914, Birgitta Matilda, född

den 7 juli 1916, och Karin Linnéa, född den 20 december 1917; att behållningen

i boet efter Jonsson utgjort i avrundat tal 13,000 kronor; samt

att änkan beräknas hava en årlig inkomst av omkring 1,050 kronor.

I fråga om utredningen hänvisas i övrigt till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

17: o.

Under punkten 16:o av samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att avlidne månadslönaren vid flottans varv i Karlskrona

Karl Richard Thorells och hans änka Anna Elisabeth Thorells,

född Lindgren, son Torsten må från och med den 1 januari 1926 till och

med utgången av det kalenderår, varunder han uppnår 18 års ålder,

komma i åtnjutande av understöd från allmänna indragningsstaten med

168 kronor årligen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att månadslönaren Thorell varit

anställd vid flottans varv i Karlskrona under omkring 21 år, därav såsom

daglönare omkring 11 år och såsom månadslönare från och med den

1 januari 1918 intill sin död den 26 november 1925; att han vid sitt frånfälle

efterlämnat, förutom änkan, född den 17 december 1873, minderårige

sonen Torsten, född den 20 april 1915; samt att änkan befinner sig i små

omständigheter.

I avseende å vidare utredning i ämnet må hänvisas till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag föranleder icke anmärkning från utskottets sida,

varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majtts förevarande

framställning.

18 :o.

Under punkten 17:o av ifrågavarande proposition nr 59 har Kungl.

Maj:t slutligen föreslagit riksdagen medgiva, att avlidne arbetaren vid

ammunitionsfabriken Fredrik Gustaf Adolf Hallbergs och hans änka Ebba

Viktoria Teresia Hallbergs, född Larsson, son Gustaf Adolf må från och

med den 1 juni 1926 till och med utgången av det kalenderår, varunder

han uppnår 18 års ålder, komma i åtnjutande av understöd från allmänna

indragningsstaten med 168 kronor årligen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

19

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att arbetaren Hallberg varit anställd

vid ammunitionsfabriken från den 20 februari 1915 intill sin död

den 21 maj 1926; att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, som

är född den 22 februari 1888, en dotter, född den 1 oktober 1908, samt

minderårige sonen Gustaf Adolf, född den 8 februari 1916; samt att änkan

är i saknad av tillgångar och enligt utfärdat läkarintyg på grund av

mindre tillfredsställande kroppskonstitution är oförmögen att utföra tyngre

arbete.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, hemställer på grund härav,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

19 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 18 februari 1927 dagtecknad proposition

nr 136 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten l:o

föreslagit riksdagen medgiva, att änkan Maria Bergwall, född Jansson, må

från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 420

kronor.

Ang. pension

åt avlidne

värnpliktige

furtren B. O.

X. Bergicalls

moder, änkan

Maria Bergtvätt,

född

Jansson.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår, att änkan Bergvalls son, värnpliktige

furiren Bror Oskar Nikolaus Bergwall avlidit till följd av olycksfall

under flygtjänstgöring den 5 december 1925. Änkan Bergwall är född

den 8 januari 1872 och blev änka den 18 juli 1926. Hon har åberopat,

att bon för sitt uppehälle varit beroende av den avlidnes förvärvsmöjligheter.

Hennes avlidne man efterlämnade vid sin död icke några tillgångar.

Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande meddelat, att anstalten funnit

ansökan om livränta åt Bergwalls föräldrar icke kunna bifallas. Utredning

hade emellertid verkställts rörande änkans ekonomiska förhållanden,

varvid utrönts, att hon levde under synnerligen tryckta sådana. Ämbetsverket

funne därför skäl föreligga för att understöd bereddes benne i anledning

av sonens död. Upplysningsvis meddelades, att livränta, därest sådan

skulle hava utgått till sökanden i förevarande fall, skulle hava belöpt sig

till 600 kronor för år räknat, av vilket belopp 360 kronor skulle hava utgått

enligt 1909 års militärersättningsförordning samt 240 kronor enligt

1916 års olycksfallsförsäkringslag.

Armé} arv ältning ens fortifikations- och civila departement hava jämväl

tillstyrkt understöd. Statskontoret bar föreslagit detsamma till 420 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

utskottet. Under erinran att riksdagen tidigare i likartade fall eller då vederbörande

omkommit under flygtjänstgöring beviljat understöd till efterlevande och

med hänvisning till vad under punkten 3:o i det föregående föreslagits rörande

understöd åt änkan Jacobson har utskottet här funnit sig böra föreslå ett

till 600 kronor förhöjt understödsbelopp.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att änkan Maria

Bergfall, född Jansson, må från och med den 1 januari

1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension

av 600 kronor.

20:o.

Ang. pension I punkten 2:o av samma proposition har Kungl. Ma.j:t föreslagit riksdagen

åt änkor mec[giva att nedannämnda änkor efter daglönare vid flottans varv i Karls
efter

vissa

daglönare vid krona, nämligen Lars Svenssons änka Emelie Sofia Svensson, Olof Winboms

flottans värr änka Ingegärd Winbom, Peter Olsson Ands änka Botilda Olsson And, Karl

i Karlskrona %

in. m. Alfred Danielssons änka Antoinette Maria Kristina Danielsson, Frans August

Johanssons änka Hilda Vilhelmina Johansson, Frans Samuel Johanssons

änka Hilda Karolina Johansson, Karl August Holmqvists änka Dorotea

Holmqvist, Olof August Peterssons änka Botilda Petersson, Gustaf Henrik

Eneroths änka Johanna Charlotta Eneroth, Karl Oscar Johannessons änka

Sofia Matilda Johannesson och Sven Hanssons änka Johanna Hansson, må

från och med den 1 januari 1927 komma i åtnjutande av årliga pensioner

å allmänna indragningsstaten till belopp av 384 kronor för envar, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd;

samt att avlidne daglönaren vid nämnda varv Manne Zacheus Cornelius

Grönblads och hans änka Hulda Maria Grönblads barn Nils Gustaf Cornelius,

Hilda Ingrid Fredrika och Knut Arne Manne, avlidne daglönaren vid samma

varv Gustaf Albert Peterssons och hans änka Ellen Elisabet Peterssons barn

Bengt Martin, Magda Signe Maria och Astrid Elisabet samt avlidne daglönaren

vid nämnda varv Otto Hilding Peterssons och hans änka Hildegard

Sofia Peterssons dotter Elsa Viola må från och med den 1 januari 1927 till

och med utgången av det kalenderår, varunder vederbörande uppnår 18 års

ålder, komma i åtnjutande av understöd å allmänna indragningsstaten, ett

vart av de sex förstnämnda med 96 kronor årligen och det sistnämnda med

168 kronor årligen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lars Svensson innehaft anställning vid varvet omkring 30 år; att

han avlidit den 30 maj 1911 och efterlämnat änkan Emelie Sofia Svensson,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande ATr 38.

21

född den 12 juli 1856; att änkan på grund av sjukdom är oförmögen till

arbete, varmed hon kan försörja sig; samt att hon är i behov av understöd;

att Olof Winbom innehaft anställning vid varvet omkring 32 år; att han

avlidit den 18 maj 1924 och efterlämnat änkan Ingegärd Winbom, född den

17 maj 1858; att änkan på grund av sjukdom är oförmögen till arbete,

varmed hon kan försörja sig; samt att hon är i behov av understöd;

att Peter Olsson And innehaft anställning vid varvet omkring 46 år; att

han avlidit den 20 december 1925 och efterlämnat änkan Botilda Olsson And,

född den 21 september 1851; att änkan på grund av ålderdomssvaghet är

fullständigt arbetsoförmögen; samt att hon är i behov av understöd;

att Karl Alfred Danielsson innehaft anställning vid varvet omkring 46

är; att han avlidit den 4 oktober 1924 och efterlämnat änkan Antoinette

Maria Kristina Danielsson, född den 5 augusti 1864; att änkans arbetsförmåga

på grund av sjuklighet är i mycket hög grad nedsatt; samt att

hon är i behov av understöd;

att Frans August Johansson innehaft anställning vid varvet omkring 39

år; att han avlidit den 2 juni 1924 och efterlämnat änkan Hilda Vilhelmina

Johansson, född den 6 maj 1857; att änkan på grund av sjukdom är oförmögen

till arbete, varmed hon kan försörja sig; samt att hon är i behov

av understöd;

att Frans Samuel Johansson innehaft anställning vid varvet omkring

33 år; att han avlidit den 13 juni 1916 och efterlämnat änkan Hilda Karolina

Johansson, född den 18 maj 1869; att änkan på grund av sjukdom är oförmögen

till arbete, varmed hon kan försörja sig; samt att hon är i behov

av understöd;

att Karl August Holmqvist varit anställd vid varvet omkring 42 år; att

han avlidit den 4 september 1923 och efterlämnat änkan Dorotea Holmqvist,

född den 30 april 1859; att änkan på grund av sjukdom är fullständigt

oförmögen till arbete; samt att hon är i behov av understöd;

att Olof August Petersson varit anställd vid varvet omkring 21 år; att

han avlidit den 1 februari 1905 och efterlämnat änkan Botilda Petersson,

född den 10 februari 1850; att änkan på grund av sjukdom är fullständigt

oförmögen till arbete: samt att hon är i behov av understöd:

att Gustaf Henrik Eneroth varit anställd vid varvet omkring 23 ar; att

lian avlidit den 26 december 1900 och efterlämnat änkan Johanna Charlotta

Eneroth, född den 20 april 1854; att änkan på grund av ålderdomssvaghet

är oförmögen till arbete; samt att hon är i behov av understöd;

att Karl Oscar Johannesson varit anställd vid varvet omkring 41 år; att

han avlidit den 18 november 1925 och efterlämnat änkan Sofia Matilda

Johannesson, född den 8 november 1860; att änkan på grund av sjuklighet

är oförmögen till arbete; samt att hon är i behov av understöd;

att Sven Hansson varit anställd vid varvet omkring 25 år; att lian avlidit

den 7 maj 1923 och efterlämnat änkan Johanna Hansson, född den 3

juli 1866; att änkan på grund av sjukdom är oförmögen till arbete; samt

att hon är i behov av understöd;

att Manne Zacheus Cornelius Grönblad varit anställd vid varvet omkring

11 år; att han avlidit den 23 november 1923 och därvid efterlämnat änkan

Hulda Maria Grönblad, född den 8 april 1888, samt minderåriga barnen

Nils Gustaf Cornelius, född den 12 augusti 1911, Hilda Ingrid Fredrika,

född den 24 juli 1912, och Knut Arne Manne, född den 14 januari 1917;

att änkan på grund av lindrig nervsvaghet lider av i någon man nedsatt

arbetsförmåga; samt att hon är i behov av understöd;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

att Gustaf Albert Petersson varit anställd vid varvet omkring 8 år; att

han avlidit den 12 april 1921 och efterlämnat änkan Ellen Elisabet Petersson,

född den 8 november 1889, samt minderåriga barnen Bengt Martin, född

den 7 september 1914, Magda Signe Maria, född den 9 september 1916, och

Astrid Elisabet, född den 28 augusti 1919; att änkan på grund av nervsvaghet

lider av i någon mån nedsatt arbetsförmåga; samt att hon är i

behov av understöd;

att Otto Hilding Petersson varit anställd vid varvet omkring 22 år; att

han avlidit den 14 februari 1921 och efterlämnat änkan Hildegard Sofia

Petersson, född den 18 februari 1879, samt minderåriga dottern Elsa Viola,

född den 20 januari 1915; att änkan på grund av åderbråck lider av i

någon mån nedsatt arbetsförmåga; samt att hon är i behov av understöd.

Marinförvaltningen har avgivit utlåtande i ärendet och därvid erinrat,

att 1925 års riksdag under punkt l:o i sin skrivelse nr 200 anfört, att

riksdagen av principiella skäl funne det innebära betänkligheter att med

statsmedel pensionera änkor efter befattningshavare, vilka icke ägt möjlighet

att genom statens förmedling grundlägga familjepension, och att enligt riksdagens

mening beviljande av understöd i sådana fall borde förekomma endast,

när särskilt ömmande omständigheter vore för handen. Beträffande här

ifrågavarande änkor syntes icke sådana omständigheter vara utrönta, att

marinförvaltningen ansåge sig, med hänsyn till riksdagens berörda uttalande,

böra tillstyrka åtgärd för utverkande av änkepensioner åt daglönaränkorna

Hulda Maria Grönblad, Ellen Elisabet Petersson och Hildegard Sofia

Petersson. Vad de övriga anginge, vore de änkor efter arbetare, som tjänat

staten i mellan 21 och 46 år, och hade uppnått hög ålder samt vore utan

inkomst och oförmögna att genom arbete försörja sig; och finge marinförvaltningen

i överensstämmelse med ett beslut vid 1926 års riksdag tillstyrka

belopp av 384 kronor.

Statskontoret, som den 1 februari 1927 yttrat sig i ärendet, har anfört,

att ämbetsverket icke funne annat att erinra mot vad marinförvaltningen

i ärendet föreslagit än att, då daglönarna Grönblad, Gustaf Albert Petersson

och Otto Hilding Petersson efterlämnat — förutom änkor, vilka med

hänsyn till att de icke uppnått högre ålder icke ansetts böra erhålla änkepensioner

— jämväl barn under 16 år, samt dessa fattiga familjer syntes

billigtvis böra erhålla någon hjälp, så länge barnen vore minderåriga, ämbetsverket

ville ifrågasätta, huruvida icke understöd till barnens uppfostran

borde beredas i dessa fall, och föresloge statskontoret under åberopande av

likartade fall vid 1925 års riksdag ett belopp av 96 kronor från 1927 års

ingång.

Departementschefen har under erinran att daglönarna Olof August

Petersson och Gustaf Henrik Eneroth avlidit redan år 1905, respektive år

1900, ansett tveksamhet kunna råda, huruvida änkorna nu borde pensioneras.

Då de emellertid vore till hög ålder komna, arbetsoförmögna samt dessutom

i behov av understöd, syntes billighetsskäl tala för att pension bereddes

dem. För samtliga borde beloppet böra bestämmas till 384 kronor om året.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

23

Beträffande statskontorets förslag om uppfostringsbidrag åt Grönblads,

Gustaf Albert Peterssons och Otto Hilding Peterssons minderåriga barn

ansåge departementschefen med hänsyn till Grönblads och Gustaf Albert

Peterssons korta anställningstid i statens tjänst (omkring 11, respektive 8

år) det kunna ifrågasättas, huruvida understöd av statsmedel borde beviljas,

men då de ekonomiska förhållandena syntes ömmande, talade billighetsskäl

därför. Vidkommande storleken av understöden hade departementschefen

icke annat att erinra mot berörda förslag än att understödet till daglönaren

Otto Hilding Peterssons dotter skäligen borde i överensstämmelse med ett

likartat fall (prop. 59, punkt 16) höjas till 168 kronor.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

På grund av den i ärendet förebragta utredningen och under hänvisning

till åtskilliga likartade fall, där riksdagen beviljat understöd åt efterlevande

efter daglönare vid marinen, har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall

till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

21 ro.

I punkten 3:o av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att smeden vid ammunitionsfabrikens avdelning å

Karlsborg Gustaf Karlssons änka Eva Kristina Karlsson, född Andersdotter,

må från och med den 1 november 1926, så länge hon förbliver i

sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att smeden Karlsson, vilken avled

den 26 oktober 1926, av 1925 års riksdag beviljats en årlig pension

av 700 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, varunder

han entledigades från sin anställning vid ammunitionsfabriken; att han

vid sin död alltjämt kvarstod i tjänst men var uppsagd att avgå med

utgången av år 1926; att han innehaft anställning i statens tjänst över

52 år; samt att änkan, som är född den 25 mars 1862, är medellös och

har en sjuk dotter att försörja.

Arméförvaltningens artilleridepartement har i skrivelse till Kungl. Maj:t

anfört, att departementet ansåge billigt, att änkan Karlsson bereddes understöd

till livsuppehälle under hennes återstående livstid och hemställt om

ett årligt sådant till belopp av 300 kronor, att utgå från och med den 1

november 1926.

Utskottet.

Ang. pension

åt änkan Eva

Kristina

Karlsson,

född Andendotter.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ant/, pension

åt änkan

Selma Amalia

Olsson, född

Bill.

Statskontoret har icke haft något annat att erinra mot berörda förslag

än att understödsbeloppet borde i överensstämmelse med vissa likartade beslut

vid 1926 års riksdag bestämmas till 384 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som icke funnit något att anmärka mot Kungl. Maj:ts förslag,

får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

22: o.

Kungl. Maj:t har i punkten 4:o av berörda proposition föreslagit riksdagen

medgiva, att arbetaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Olof

Vilhelm Olssons änka Selma Amalia Olsson, född Bill, må från och med

den 1 juli 1926, så länge bon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att arbetaren Olsson, som avled

den 19 juni 1926, varit anställd vid gevärsfaktoriet från och med den 7

januari 1891 till och med den 31 mars 1921, då han entledigades från sin

anställning med av riksdagen beviljad pension; att han vid sin död efterlämnat,

förutom änkan, född den 14 april 1857, två gifta söner, bägge

med barn, samt en minderårig dotterdotter, från vilka förenämnda söner

änkan dock ej kan påräkna någon nämnvärd hjälp; att behållningen i

boet efter Olsson, vari änkan äger hälften, utgjort 5,158 kronor, i vilket

belopp ingår taxeringsvärdet av en mindre gård med 3,300 kronor och

en fordran för dotterdotterns uppfostran med 1,400 kronor; samt att änkan

på grund av sjukdom är oförmögen att genom arbete bidraga till sitt

uppehälle.

Arméförvaltningens artilleridegartement bar anfört, att departementet

ansåge billigt, att änkan Olsson bereddes årligt understöd till livsuppehälle,

och har hemställt om ett sådant å 300 kronor att utgå från och med

månaden näst efter den, då hennes man avlidit.

Statskontoret har jämväl tillstyrkt ett årligt understöd men ansett detsamma

böra i överensstämmelse med likartade beslut vid förlidet års riksdag

bestämmas till 384 kronor.

Med avseende å vidare utredning i ärendet hänvisas till propositionen.

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag och

hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

25

23 ro.

Kungl. Maj:t har vidare i punkten 5:o av förenämnda proposition nr 136

föreslagit riksdagen medgiva, att avlidne eldaren vid Carl Gustafs stads

gevärsfaktori Edvard Julius Anderssons och hans änka Ida Amalia Anderssons,

född Larsson, dotter Sigrid Elvira må från och med den 1 oktober

1926 till och med utgången av det kalenderår, varunder hon uppnår 18 års

ålder, komma i åtnjutande av understöd från allmänna indragningsstaten

med 120 kronor årligen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att eldaren Andersson, som avled

den 8 september 1926, varit anställd vid gevärsfaktoriet från och med den

13 september 1915 intill sin död med undantag för tiden 9 juli 1919—4

juli 1923, då han på grund av arbetsbrist icke kunnat beredas sysselsättning

därstädes; att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den

14 januari 1895, minderåriga dottern Sigrid Elvira, född den 19 februari

1917; att änkan på grund av tillsynen av dottern har svårt att skaffa sig

annat än tillfälligt arbete; att några anförvanter, som kunna bidraga till

de efterlevandes försörjning, ej finnas; samt att behållningen i boet efter

Andersson utgjorde 1,436 kronor.

Arméförvaltningens artilleridepartement har ansett det vara billigt, att

den minderåriga dottern bereddes årligt understöd och i sådant avseende

föreslagit ett belopp av 120 kronor, att utgå från och med månaden näst

efter den, då hennes fader avlidit, till och med det år, under vilket hon

fyllde 18 år.

Statskontoret har i utlåtande den 22 januari 1927 anfört, att arméförvaltningens

artilleridepartements förslag visserligen med hänsyn till Anderssons

jämförelsevis korta anställningstid i statstjänst kunde föranleda någon tvekan,

men då avbrottet i anställningen under tiden 9 juli 1919—4 juli 1923

varit orsakat av arbetsbrist samt han vid sin död innehade anställning

vid faktoriet, syntes det statskontoret, att något understöd borde beredas

hans i fattigdom efterlämnade familj. Då änkan ännu vore arbetsför, borde

detta understöd lämpligen, såsom artilleridepartementets förslag innebure,

beredas i form av uppfostringsbidrag till den minderåriga dottern.

Departementschefen har med hänsyn till Anderssons korta anställningstid

i statens tjänst ansett det vara tveksamt, huruvida i detta fall understöd

av ''statsmedel borde beredas, men funnit vissa billighetsskäl tala för åtgärd

i sådant syfte.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet, som ansluter sig till departementschefens uppfattning, har funnit

sig böra tillstyrka beviljandet av ett uppfostringsbidrag till Anderssons

minderåriga dotter till ett belopp av 120 kronor årligen på vanliga villkor.

Ang. understöd

åt avlidne

eld-aren

Ed vard •Julius

Anderssons

minderåriga

dotter.

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

24: o.

Any. ärligt I en inom första kammaren av herr Leander väckt motion nr 14 har

"”karmin* föreslaSits> »det riksdagen ville bevilja avlidne korpralen vid flottans 3:e

.t. p. Niklas, matroskompani nr 46 Johan Petter Niklassons änka Kristina Niklasson,

sons anka" född Larsson, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, ett årligt

understöd av 400 kronor att utgå från och med ingången av år 1927 under

hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att korpralen Niklasson, som var

född den 21 januari 1838 och den 1 maj 1857 inskrevs vid sjömanskåren i

Karlskrona, avled den 25 december 1919 efter en tjänstetid av 57 år 11

månader 17 dagar. Hans efterlämnade änka, vilken är född den 17 juni

1853 och sålunda över 73 år gammal, befinner sig enligt intyg i behövande

levnadsvillkor och synes sakna anhöriga, som i nämnvärd grad kunna draga

försorg om henne.

Utskottet. Då änkan Niklasson uppnått hög ålder och synes vara i behov av understöd,

har utskottet, med hänsyn även till mannens långvariga anställning i

statens tjänst, funnit det vara billigt, att dylikt understöd beredes änkan av

statsmedel. Vidkommande storleken av ifrågavarande understöd har utskottet,

i enlighet med vad i åtskilliga liknande fall föreslagits, velat förorda ett

belopp av 384 kronor årligen, att från och med ingången av år 1927 utgå

å allmänna indragningsstaten.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 1:14,

må medgiva, att korpralen Johan Petter Niklassons

änka Kristina Niklasson, född Larsson, må från och

med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 384 kronor.

25:o.

Ang. årligt I en inom första kammaren under nr 15 väckt motion har herr Leander

”änkor °efter föreslagit, »det riksdagen ville medgiva, att en var av följande fem

visso dag- änkor efter avlidna daglönare vid flottans station i Karlskrona, nämligen

fiottaus ''station skräddaren Nils August Petterssons änka Emelie Charlotta Pettersson,

i Karlskrona, född Pettersson, skräddaren Karl August Lindells änka Karolina LindeU,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

27

född Fredriksdotter, skräddaren Peter Johan Nilssons änka Anna Maria

Nilsson, född Adolfsson, skomakaren Anders Johanssons änka Ingegärd

Johansson, född Berg Karlsdotter, samt magasinsdrängen Nils Johan Lindströms

änka Ingegärd, Lindström, född Petersdotter, må från och med den

1 januari 1927 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd å 400 kronor.»

I avseende å de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, tillåter

sig utskottet att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar i förevarande ärenden inhämtas huvudsakligen

följande:

Nils August Pettersson var anställd vid flottans beklädnadsverkstad i

Karlskrona såsom daglönare under tiden 24 oktober 1889—30 juni 1895

samt 9 februari 1901—3 april 1915, då han avled. För sin tjänstgöring,

som omfattade en tid av sammanlagt inemot 20 år, erhöll han goda vitsord.

Hans änka, Emelie Charlotta Pettersson, född Pettersson den 1 april

1854 och sålunda 73 år gammal, är enligt intyg av vederbörande pastorsämbete

i behov av understöd.

Karl August Persson Lindell anställdes den 2 maj 1892 såsom daglönare

vid flottans beklädnadsverkstad i Karlskrona, där han väl vitsordad kvarstod

till sin död den 25 mars 1912. Hans tjänstetid uppgick sålunda till

i det närmaste 20 år. Änkan Karolina Lindell, född Fredriksdotter, är

född den 11 maj 1865 och alltså nära 62 år gammal. Hon är enligt läkarintyg

till följd av nervositet och kraftlöshet oförmögen att genom arbete

försörja sig samt, enligt vad vederbörande pastorsämbete intygat, i behov

av understöd.

Peter Johan Nilsson var anställd såsom daglönare vid beklädnadsverkstaden

vid flottans station i Karlskrona intill sin död den 16 november

1918 med en sammanlagd tjänstetid av något över 23 år och erhöll för

sin tjänstgöring goda vitsord. Han efterlämnade änka, Anna Maria

Nilsson, född Adolfsson den 27 juli 1850 och sålunda över 76 år gammal.

Enligt vad av vederbörande pastorsämbete intygats, är änkan i behov av

understöd.

Daglönaren Anders Johansson tjänstgjorde såsom skomakare vid flottans

beklädnadsverkstad i Karlskrona under tiden 1 februari 1890 31 januari

1907 samt såsom handräckningskarl i beklädnadsförrådet därstädes 1

februari 1907—31 januari 1917, då han efter omkring 27 års väl vitsordad

tjänstetid avgick med pension. Han avled den 19 december 1925. Änkan

Ingegärd Johansson, född Berg Karlsdotter den 19 april 1848 och sålunda

omkring 79 år gammal, befinner sig enligt vad vederbörande pastorsämbete

intygat i behövande omständigheter.

Nils Johan Lindström• var anställd såsom daglönare vid flottans proviantförråd

i Karlskrona 16 februari 1877—31 mars 1914, då han efter en

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet.

Ang. årligt

understöd å\

änkor efter

vissa daglönare

vid

flottans varv - Karlskrona.

val vitsordad, omkring 37-årig tjänstgöring avgick med pension. Han

avled den 7 januari 1918, efterlämnande änka, Ingegärd Lindström, född

Petersdotter den 10 september 1849 och sålunda omkring 77 år gammal.

Änkan är enligt intyg av vederbörande pastorsämbete i behov av understöd.

Beträffande de i motionen avsedda änkorna synes gälla, att de antingen

sakna försörjningspliktiga anhöriga eller ock sakna anhöriga i sådan ställning,

att dessa kunna i nämnvärd grad draga försorg om deras uppehälle.

Enligt utskottets mening synas billighetsskäl tala för beviljande av

understöd av statsmedel i förevarande fall. Samtliga de personer, för

vilka understöd begäres i motionen, äro nämligen änkor efter anställningshavare,

vilka under jämförelsevis lång tid tjänat staten. Änkorna

äro antingen på grund av hög ålder eller styrkt sjukdom oförmögna

till arbete, med vilket de kunna försörja sig. Av handlingarna att döma

synas de även vara i sådana ekonomiska omständigheter, att behov av

understöd torde få anses föreligga. Under sådana förhållanden har

utskottet funnit sig böra tillstyrka, att årliga understöd beredas ifrågavarande

änkor från allmänna indragningsstaten. Understöden synas, i

enlighet med vad i åtskilliga liknande fall tillstyrkts, böra bestämmas

till 384 kronor årligen, att utgå från och med den 1 januari 1927.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

I: 15, må medgiva, att envar av daglönarna Nils

August Petterssons änka Emelie Charlotta Pettersson,

född Pettersson, Karl August Persson Lindelis änka

Karolina Lindell, född Fredriksdotter, Peter Johan

Nilssons änka Anna Maria Nilsson, född Adolfsson,

Anders Johanssons änka Ingegärd Johansson, född

Berg Karlsdotter samt Nils Johan Lindströms änka

Ingegärd Lindström, född Petersdotter, må från och

med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å

allmänna indragsstaten uppbära ett årligt understöd

av 384 kronor.

26 :o.

I en inom första kammaren av herr Östergren väckt motion nr 39 har

hemställts, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna envar av änkorna efter

daglönare vid flottans varv i Karlskrona, nämligen Erik Wilhelm Unggrens

änka, Anna Unggren; Anders Olof Svenssons änka, Johanna Svensson;

Nils Svenssons änka, Emelie Sofia Svensson; Johan Olssons änka, Eljen

Olsson; Karl Gustaf Gertonssons änka, Johanna Gertonsson och Abraham

Olsson Werngrens änka, Anna Maria Werngren, från och med den 1 janu
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

29

ari 1927 ett årligt understöd av 384 kronor att utgå ur allmänna indragningsstaten

så länge de förbliva i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga får utskottet hänvisa till

vad motionen innehåller.

Av tillgängliga handlingar inhämtas huvudsakligen följande:

Erik Wilhelm Unggren antogs till daglönare vid ingenjördepartementet

av flottans varv i Karlskrona den 15 juni 1874, befordrades till förman den

31 december 1904 och avled den 5 mars 1918 efter en väl vitsordad tjänstetid

av över 43 år. Hans efterlämnade änka Anna Unggren, född Mattsson, är

född den 26 september 1866 och alltså över 60 år gammal. Änkans arbetsförmåga

är enligt läkarintyg på grund av åderförkalkning (hypertonia)

väsentligt nedsatt. Enligt vad vederbörande pastorsämbete intygat befinner

hon sig i behövande levnadsvillkor.

Anders Olof Svensson antogs som daglönare vid ingenjördepartementet

i Karlskrona den 19 april 1882 och kvarstod i anställningen till sin död

den 9 juli 1920. För sin omkring 38-åriga tjänstgöring erhöll han goda

vitsord. Hans änka Johanna Svensson, född Johansdotter den 4 december

1863 och sålunda över 63 år gammal, är enligt läkarintyg på grund av

hjärtsjukdom oförmögen att genom arbete försörja sig samt lever enligt

vederbörligt intyg i behövande villkor.

Nils Svensson var anställd vid ingenjördepartementet i Karlskrona under

tiden 18 januari 1877—2 januari 1911 eller under omkring 34 år och

erhöll vid avskedet goda vitsord. Han avled den 3 december 1925, efterlämnande

änka, Emelie Sofia Svensson, född Petersson den 5 juni 1860.

Änkan, som alltså är närmare 67 år gammal, lider enligt läkarbetyg av

vissa sjukdomar, på grund av vilka hennes arbetsförmåga är i mycket hög

grad nedsatt, samt befinner sig, enligt vad som intygats, i behövande omständigheter.

Johan Olsson antogs till daglönare vid ingenjördepartementet av flottans

varv i Karlskrona den 15 juni 1874 och kvarstod i anställningen till den

31 juli 1912, då han avgick med pension efter eu väl vitsordad tjänstetid

av omkring 38 år. Han avled den 8 augusti 1918. Änkan Eljen Olsson,

född Karlsson den 22 september 1860 och sålunda över 66 år gammal, är

enligt läkares intyg på grund av sjuklighet mindre förmögen att genom

arbete bidraga till sitt uppehälle samt befinner sig, enligt vad som vitsordats

i behövande villkor.

Karl Gustaf Gertonsson var anställd såsom daglönare vid byggnadsdepartementet

av flottans varv i Karlskrona under tiden 5 mars—19 juni

1887 samt från och med den 16 augusti samma år till sin död den 22

augusti 1924. För sin omkring 37-åriga tjänstetid erhöll han goda vitsord.

Behållningen i boet efter Gertonsson uppgick till 3,086 kronor. Änkan

Johanna Gertonsson, född Petersson den 21 september 1862 och sålunda

över 64 år gammal, kan enligt läkares intyg på grund av sitt hälsotillstånd

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet.

Ant/, årligt

understöd åt

förmannen

Carlsson Medins

änka och

minderåriga

barn.

ej i nämnvärd grad med arbete bidraga till sitt uppehälle samt är, enligt

vad som vederbörligen vitsordats, numera i behov av understöd.

Abraham Olsson Werngren var anställd som daglönare vid ingenjör*

departementet och artilleridepartementet av flottans varv i Karlskrona under

en sammanlagd tid av omkring 32 år samt avled, efter väl vitsordad tjänstgöring,

den 13 januari 1922. Bouppteckningen efter Werngren utvisade

en behållning av 1,942 kronor 91 öre. Änkan Anna Maria Werngren, född

Olofsdotter, är född den 28 maj 1863 och sålunda inemot 64 år gammal samt

enligt läkarbetyg på grund av kronisk ledgångsreumatism oförmögen att

försörja sig genom arbete. Hon befinner sig, enligt vad som vitsordats, i

behövande omständigheter.

I fråga om här avsedda änkor synes av handlingarna framgå, att de antingen

icke äga försörjningspliktiga anhöriga eller ock sakna anhöriga i

sådan ställning, att dessa kunna draga försorg om deras uppehälle.

Av skäl, som under nästföregående punkt anförts ifråga om där avhandlade

fall, finner utskottet sig böra tillstyrka, att årliga understöd av statsmedel

beviljas de i förevarande motion avsedda änkorna. Understöden synas, på

sätt motionären hemställt, böra bestämmas till 384 kronor årligen för en var

av ifrågavarande änkor, att från och med den 1 januari 1927 utgå från

allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

1:39, må medgiva, att envar av daglönarna Erik

Wilhelm Unggrens änka Anna Unggren, född Mattsson,

Anders Olof Svenssons änka Johanna Svensson, född

Johansdotter, Nils Svenssons änka Emelie Sofia Svensson,

född Petersson, Johan Olssons änka Eljen Olsson, född

Karlsson, Karl Gustaf Gertonssons änka Johanna Gertonsson,

född Petersson, samt Abraham Olsson Werngrens

änka Anna Maria Werngren, född Olofsdotter, må

från och med den 1 januari 1927 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av 384 kronor.

27 :o.

I en inom första kammaren under nr 40 väckt motion har herr Östergren

hemställt, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna förmannen vid sjöbeväringens

beklädnadsförråd i Karlskrona Johannes Carlsson Medins änka,

Hilda Charlotta Medin, ett årligt understöd av 384 kronor samt 120 kronor

åt vartdera av hennes 5 minderåriga barn Emil Emanuel, Johannes Rudolf

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

31

Alfons, Gösta Birger, Elisabet Birgitta och Maj-Britt tills de fyllt 18 hr,

att utgå ur allmänna indragningsstaten från och med den 1 mars 1927 så

länge hon lever i sitt nuvarande änkestånd.»

Beträffande motiveringen för det sålunda framställda yrkandet får utskottet

hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Johannes Carlsson Medin varit

anställd såsom daglönare vid flottans beklädnadsverkstad i Karlskrona under

tiden 24 april 1890—31 augusti 1899 samt vid sjöbeväringens beklädnadstorråd

därstädes från och med 1 september 1899 till sin död den 14 januari

1927, att han därvid från och med år 1920 tjänstgjort såsom förman samt

att han för sin nära 39-åriga tjänstgöring erhållit de bästa vitsord. Vid

sin död efterlämnade han änka, Hilda Charlotta Medin, född Lund den 22

mars 1880 och sålunda omkring 47 år gammal, samt 12 barn, därav 4 i

ett tidigare gifte. Av barnen äro 5 under 18 år. Änkan lider enligt läkares

intyg av vissa sjukdomar, som för all framtid torde komma att göra

henne mindre arbetsför. Verkställd bouppteckning efter Medin utvisade brist

i boet. Familjen befinner sig enligt vad som vitsordats i behövande omständigheter.

Med hänsyn till de i ärendet åberopade ömmande omständigheterna har

utskottet funnit sig böra tillstyrka, att något understöd av allmänna medel

beviljas såväl änkan Medin som hennes minderåriga barn under deras uppväxttid.

Vad angår storleken av dylikt understöd vill utskottet förorda

belopp av 384 kronor för änkan under hennes återstående livstid och

60 kronor för vart och ett av de minderåriga barnen intill utgången av

det år, varunder vederbörande uppnår 18 års ålder. Understöden torde

böra beviljas från allmänna indragningsstaten och utgå från och med den

1 februari 1927 eller månaden näst efter Medins död.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

1:40, må medgiva, att förmannen Johannes Carlsson

Medins änka, Hilda Charlotta Medin, född Lund, samt

makarnas minderåriga barn Edvin Emanuel, Johannes

Rudolf Alfons, Gösta Birger, Elisabet Birgitta och MajBritt

må från och med den 1 februari 1927 från allmänna

indragningsstaten uppbära årliga understöd,

änkan under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, med 384 kronor samt

vart och ett av barnen till och med utgången av det

kalenderår, varunder det uppnår 18 års ålder, med 60

kronor.

Utskottet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Atig. ärligt

understöd åt

daglönaren

K. Petterssons

änka.

Utskottet.

Ang. årligt

understöd åt

förmannen

S. Jönssons

änka.

28:o.

Herr Östergren har vidare i en inom första kammaren väckt motion

nr 41 föreslagit, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna daglönaren vid

flottans sjukhus i Karlskrona Karl Petterssons änka Sissa Pettersson ett

årligt understöd av 384 kronor att utgå ur allmänna indragningsstaten

från och med den 1 januari 1927, så länge hon lever i sitt nuvarande

änkestånd».

I fråga om motiveringen för ifrågavarande förslag tillåter sig utskottet

att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Pettersson varit anställd såsom

daglönare vid flottans sjukhus i Karlskrona under tiden 11 maj 1877

—31 oktober 1916 eller omkring 39 år, att han år 1918 avlidit, efterlämnande

änka, född den 28 juli 1853 och alltså över 73 år gammal, samt att

änkan, vilken intygats vara medellös, synes sakna anhöriga, vilka kunna

draga försorg om henne.

Då utskottet ansett skäl föreligga att i här förevarande fall tillstyrka

understöd av allmänna medel och icke funnit anledning till erinran mot

vad motionären i sådant avseende föreslagit, får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

I: 41, må medgiva, att daglönaren Karl Petterssons

änka Sissa Pettersson, född Henriksdotter, må från och

med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å

allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd

av 384 kronor.

29: o.

I en inom första kammaren under nr 42 väckt motion har herr Östergren

hemställt, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna förmannen vid

flottans proviantförråd i Karlskrona Sven Jönssons änka Estrid Jönsson

ett årligt understöd av 384 kronor att utgå ur allmänna indragningsstaten

från och med den 1 januari 1927 så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Av handlingar i ärendet framgår, att Jönsson varit anställd vid proviantförrådet

vid flottans station i Karlskrona den 17 mars 1881—22 oktober

1920, då han avled efter en tjänstetid av omkring 39 år, att han tjänstgjort

såsom förman från och med den 1 maj 1918 ävensom att änkan,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

33

som är född den 21 juli 1855 och sålunda 71 år gammal, är medellös och

saknar anhöriga, som kunna draga försorg om hennes uppehälle.

Utskottet, som biträder förslaget om årligt understöd åt änkan Jönsson

med i motionen föreslaget belopp, får hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

I: 42, må medgiva, att förmannen Sven Jönssons änka

Estrid Jönsson, född Andersson, må från och med den

1 januari 1927 under sin återstående livstid, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 384

kronor.

30:o.

Uti en inom andra kammaren väckt motion nr 4 har herr Holmgren

föreslagit, »det riksdagen ville medgiva, att avlidne daglönaren Carl Petter

Jonasson Strands änka Amanda Jonasson Strand, född Boos må från och

med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av trehundra kronor; samt att samma avlidne

daglönares och hans efterlämnade änkas minderåriga dotter Anna Lilian

må från och med den 1 januari 1927 till och med utgången av det kalenderår,

under vilket barnet uppnår 18 års ålder, från allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av etthundra kronor».

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga hänvisar utskottet till

motionen med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Strand, som avled den 20 december

1923, antogs den 30 augusti 1871 till båtsman, den 1 maj 1888

till l:a klass sjöman vid flottans sjömanskår och den 21 oktober 1891 till

daglönare vid artilleridepartementet vid flottans station i Karlskrona. Han

erhöll den 31 augusti 1919 avsked med pension efter en tjänstetid av nära

48 år. Strand efterlämnade vid sin död änka, född den 14 februari 1869,

samt 5 barn, av vilka dottern Anna Lilian är född den 17 november 1914.

Enligt läkarbetyg är änkans arbetsförmåga på grund av hjärtsjukdom

väsentligt nedsatt.

Beträffande familjens ekonomiska ställning har i motionen uppgivits,

bland annat, att mannen efterlämnade en fastighet, taxerad till 40,000

kronor och intecknad till 31,500 kronor, vadan kapitalbehållningen kunde

beräknas till 8,500 kronor.

Med hänsyn till vad i motionen framhållits har utskottet funnit sig

böra tillstyrka, att något understöd av statsmedel beviljas daglönaren

Bihang till riksdagens protokoll 1927. S sand. 26 käft. (Nr 3S.) 3

Utskottet.

Ang. årligt

understöd åt

daglönaren

C. P. Jonasson

Strands

änka och minderåriga

dotter.

Utskottet.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. årligt

understöd åt

korpralen

J. H. Werins

änka och minderåriga

barn.

Strands efterlevande änka och minderåriga dotter. I fråga om änkan har

utskottet på grund av vad som upplysts angående hennes ekonomiska

ställning funnit anledning saknas att tillstyrka högre pensionsbelopp än

324 kronor årligen. Understödet till dottern synes skäligen böra bestämmas

till 60 kronor. Ifrågavarande understöd torde böra anvisas att från

och med den 1 januari 1927 utgå från allmänna indragningsstaten.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 4, må medgiva, att daglönaren Carl Peter Jonasson

Strands änka Amanda Strand, född Eoos, och makarnas

minderåriga dotter Anna Lilian må från och med

den 1 januari 1927 från allmänna indragningsstaten

uppbära årliga understöd, änkan under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

med 324 kronor samt dottern till och med utgången

av det kalenderår, varunder hon uppnår 18

års ålder, med 60 kronor.

31 :o.

I en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion nr 5 har

föreslagits, »det riksdagen ville medgiva, att avlidne korpralen John Herbert

Werins änka Selma Viktoria Werin må från och med den 1 januari

1927 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av

300 kronor; samt att vart och ett av samma avlidne korprals och hans

efterlämnade änkas minderåriga barn Wincent Johan Herbert, Leon Stig

och Inga Kristina må från och med den 1 januari 1927 till och med utgången

av det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års ålder, från

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 100 kronor».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen med därvid

fogade bilagor.

Av motionen med däri åberopade handlingar framgår, att korpralen

Werin, som varit i statens tjänst inemot 26 år, avled den 1 juni 1926

uti hjärtfel, som han enligt läkares intyg med sannolikhet ådragit sig

under sin tjänstgöring vid flottan, att hans efterlämnade änka är född

den 27 september 1883 och alltså 43 år gammal samt att makarna hava

4 ännu omyndiga barn, av vilka 3 äro under 18 år. Änkan, som är medellös,

lider enligt läkarbetyg av anemi, nervositet och nedsatt synförmåga,

i följd varav hon är oförmögen att genom arbete försörja sig och sina barn.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

35

I betraktande av de omständigheter, som åberopats i motionen, vill utskottet

förorda, att understöd av statsmedel beredas änkan Werin och

hennes tre minderåriga barn. Vad angår storleken av dessa understöd

anser sig utskottet böra tillstyrka belopp för änkan av 384 kronor samt

för vart och ett av barnen av 60 kronor årligen, att från och med den 1

januari 1927 utgå från allmänna indragningsstaten.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 5, må medgiva, att korpralen John Herbert Werins

änka Selma Viktoria Werin, född Johansson, samt makarnas

minderåriga barn Wincent Johan Herbert, Leon

Stig och Inga Kristina må från och med den 1 januari

1927 från allmänna indragningsstaten uppbära

årliga understöd, änkan under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvande änkestånd, med

384 kronor samt vart och ett av barnen intill utgången

av det kalenderår, varunder det uppnår 18 års ålder

med 60 kronor.

32:o.

I en inom andra kammaren av herr Törnkvist i Karlskrona väckt motion

nr 62 har föreslagits, »att riksdagen måtte bevilja tvätterskan Jenny

Karlsson, Karlskrona, ett årligt understöd av 444 kronor, att utgå från 1

januari 1927 under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver i

sitt nuvarande änkestånd.»

Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkande hänvisar utskottet

till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att änkan Karlssons man, daglönaren

Peter Karlsson, var anställd vid ingenjördepartementet av flottans

varv i Karlskrona från den 1 december 1881 till den 30 juni 1911, då han

efter väl vitsordad tjänstgöring avgick med pension.

Av handlingarna inhämtas vidare, att änkan Karlsson, som är född den

7 januari 1857 och sålunda 70 år gammal, själv sedan den 16 september

1912 eller omkring i5 år utfört tvätt- och rengöringsarbeten vid flottans

varv i Karlskrona.

Utskottet, som ansett sig böra tillstyrka beredande av understöd åt

änkan Karlsson, har med hänsyn till hennes egen anställningstid icke

haft något att erinra mot det i motionen föreslagna understödsbeloppet,

vilket överensstämmer med vad riksdagen år 1926 i liknande fall beviljat.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

Utskottet.

Ang. årligt

understöd åt f.

daglönaren

P. Karlssons

änka.

Utskottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. årligt

understöd åt

änkor efter

vissa daglönare

vid

flottans varv

i Karlskrona.

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 62, må medgiva, att förre daglönaren Peter Karlssons

änka Jenny Sofia Karlsson, född Karlsson, må från

och med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 444 kronor.

33: o.

I en inom andra kammaren av herr Törnkvist i Karlskrona väckt motion

nr 63 har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja varvsarbetareänkorna

Signe Sofia Eneberg, Dorotea Svensson, Karin Karlsson, Anna Sofia Svedberg,

Amanda Josefina Johnsson, Anna Augusta Krantz och Kristina Maria

Svensson, samtliga från Karlskrona, ett årligt understöd åt var och en av

384 kronor, att utgå från 1 januari 1927 under deras återstående livstid,

så länge understödstagaren förbliver i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande de skäl, som av motionären åberopats till stöd för förslaget

i fråga, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas i förevarande ärenden huvudsakligen

följande:

Frans Oskar Eneberg antogs som extra smedgesäll vid flottans varv i

Karlskrona den 13 juli 1872 och överflyttades till daglönare från och med

den 1 januari 1873, i vilken anställning han väl vitsordad kvarstod till

sin död den 1 juni 1911. Hans tjänstetid uppgick sålunda till inemot 39

år. Hans efterlämnade änka Signe Sofia Eneberg, född Fredriksson, är

född den 5 juni 1850 och alltså över 76 år gammal. Hon befinner sig

enligt vad vederbörande pastorsämbete intygat i behövande levnadsvillkor.

August Svensson antogs som daglönare vid ingenjördepartementet i

Karlskrona den 14 november 1876 och kvarstod i denna anställning till

sin död den 2 januari 1915, då han innehade en väl vitsordad tjänstetid

av omkring 38 år. Änkan Dorotea Svensson, född Danielsson den 12

februari 1850 och sålunda 77 år gammal, är enligt vad som vitsordats

utan inkomst och alltså i behov av understöd.

Sven Karlsson var anställd som daglönare vid ingenjördepartementet av

flottans varv i Karlskrona dels under tiden 19 april 1876—5 juni 1879,

dels ock från och med den 14 februari 1881 till den 31 januari 1916, då

han erhöll avsked med pension efter en väl vitsordad tjänstetid av omkring

38 år. Han avled den 19 augusti 1926, efterlämnande änka, Karin Karlsson,

född Truedsdotter den 17 september 1853 och sålunda 73 år gammal. Änkan,

som saknar inkomst, är i behov av understöd.

Håkan Mattisson Svedberg hade under tiden maj månad 1886—31 december

1893 anställning vid telegrafverkets linjebyggnadsarbeten, tidvis såsom

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

37

förman, samt anställdes som daglönare vid ingenjördepartementet i Karlskrona

den 9 april 1894, där han kvarstod till sin död den 2 april 1918.

Hans tjänstgöring i statstjänst, för vilken han erhöll goda vitsord, omfattade

sålunda en tid av omkring 31 år. Änkan Anna Sofia Svedberg,

född Öhrfeldt, är född den 15 september 1858 och alltså 68 år gammal

samt oförmögen till arbete. Hon är jämväl, enligt vad som vitsordats,

medellös samt åtnjuter understöd från fattigvården.

Nils Johnsson antogs till daglönare vid ingenjördepartementet i Karlskrona

den 21 september 1876 och kvarstod i anställningen till sin död den

6 februari 1916, då han innehade en väl vitsordad tjänstetid av omkring

39 år. Hans änka Amanda Josefina Johnsson, född Lundquist den 10

december 1858 och sålunda 68 år gammal, saknar inkomst samt är i behov

av understöd.

Karl Krantz antogs till daglönare vid ingenjördepartementet i Karlskrona

den 16 februari 1899 och kvarstod i anställningen till sin död den

29 januari 1926. Då han tidigare varit anställd vid Livgardet till häst

under tiden 31 augusti 1888—31 december 1892, uppgick hans sammanlagda

anställningstid i statens tjänst till omkring 31 år. Hans efterlämnade

änka, Anna Augusta Krantz, född Svensson, är född den 2 april

1870 och alltså 57 år gammal. Enligt läkares intyg är hon på grund av

åderförkalkning samt kronisk ledgångsreumatism oförmögen till arbete,

varmed hon kan försörja sig. Hon är ock, enligt vad vederbörande pastorsämbete

vitsordat, i behov av understöd.

Axel Ferdinand Svensson var anställd som daglönare vid ingenjördepartementet

i Karlskrona den 27 oktober 1902—19 maj 1904 samt den 5 januari

1905—21 oktober 1925, då han avled efter en anställningstid av omkring

22 år. Änkan Kristina Maria Svensson, född Andersson den 9 juli 1870

och sålunda 56 år gammal, lider enligt läkares intyg av vissa sjukdomar,

på grund av vilka hon är ur stånd att vidtaga nödiga åtgärder för

sitt uppehälle eller att taga vård om sig själv. Hon saknar inkomst och

är alltså i behov av understöd.

Beträffande de i motionen avsedda personerna synes av handlingarna

framgå, att de sakna anhöriga, vilka kunna i nämnvärd mån draga försorg

om deras uppehälle.

De omständigheter, som i förevarande fall åberopats, göra det enligt

utskottets mening billigt, att understöd av statsmedel beredas ifrågavarande

änkor. Understöden, vilka böra beviljas från allmänna indragningsstaten,

torde på sätt i motionen föreslagits böra bestämmas till 384 kronor årligen

för envar av änkorna och utgå från och med ingången av år 1927.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

Utskottet.

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 63, må medgiva, att envar av daglönarna Frans

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. årligt

understöd åt

f. daglönaren

A. Abrahamsrot

änka.

Utskottet.

Oskär Enebergs änka Signe Sofia Eneberg, född Fredriksson,

August Svenssons änka Dorotea Svensson, född

Danielsson, Sven Karlssons änka Karin Karlsson, född

Truedsdotter, Håkan Mattisson Svedbergs änka Anna

Sofia Svedberg, född Öhrfeldt, Nils Johnssons änka

Amanda Josefina Johnsson, född Lundquist, Karl Krantz’

änka Anna Augusta Krantz, född Svensson, samt Axel

Ferdinand Svenssons änka Kristina Maria Svensson,

född Andersson, må från och med den 1 januari 1927

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i

sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

34: o.

I en inom andra kammaren av herr Kloo väckt motion nr 169 har

hemställts, »att riksdagen ville besluta tilldela änkan efter avlidne daglönaren

vid kungl. flottans varv i Karlskrona Abraham Abrahamsson,

Karolina Sofia Abrahamsson, ett årligt understöd av 384 kronor att utgå

ur allmänna indragningsstaten från och med den 1 januari 1927».

Beträffande motiveringen för motionärens ifrågavarande förslag hänvisar

utskottet till vad motionen innehåller.

Av tillgängliga handlingar utvisas, att Abrahamsson varit anställd som

daglönare vid ingenjördepartementet av flottans varv i Karlskrona den

18 januari 1876—30 april 1919, då han avgick med pension. Före anställningen

vid varvet hade han varit i tjänst vid fortifikationen under tiden

18 juni 1873—31 december 1875. Hans sammanlagda tjänstetid i statens

tjänst uppgick sålunda till närmare 46 år. Änkan Abrahamsson är född

den 6 december 1850 och alltså över 76 år gammal. Hon är, enligt vad

vederbörande pastorsämbete intygat, i behövande levnadsvillkor och saknar

anhöriga, som kunna i nämnvärd mån bidraga till hennes uppehälle.

Då skäl synas föreligga för beviljande av understöd i förevarande fall

och utskottet icke haft något att erinra mot det av motionären föreslagna

beloppet, får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 169, må medgiva, att förre daglönaren Abraham

Abrahamssons änka Karolina Sofia Abrahamsson, född

Håkansson, må från och med den 1 januari 1927 under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

39

35 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 170 har herr Kloo hemställt,

»att riksdagen ville besluta tilldela änkan efter avlidne förmannen

vid kungl. fortifikationen i Karlskrona Jonas Jonasson, Hilda Sofia Jonasson,

ett årligt understöd av-384 kronor att utgå ur allmänna indragningsstaten

retroaktivt från och med den 1 januari 1926».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Jonasson varit anställd som

timmerman vid fortifikationsförvaltningen i Karlskrona från och med år

1907 till den 1 januari 1925, då han på grund av sjukdom avgick med

pension. Han avled i december 1925, efterlämnande änka, född den 24

augusti 1863 och sålunda 63 år gammal, samt två minderåriga barn, av

vilka det ena senare avlidit. Änkans arbetsförmåga är enligt läkarbetyg

på grund av sjukdom (kräfta) väsentligen nedsatt. Enligt vad som vitsordats

är hon medellös. Hon synes sakna anhöriga, vilka kunna draga

försorg om henne.

Utskottet, som anser sig höra förorda beviljande av understöd åt änkan

Jonasson med det i motionen föreslagna beloppet, att utgå från och med

år 1927, hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 170, må medgiva, att förre förmannen Jonas Jonassons

änka Hilda Sofia Jonasson, född Nilsson, må från och

med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 384 kronor.

36:o.

Herr Kloo har i en inom andra kammaren väckt motion nr 171 hemställt,

»att riksdagen ville besluta tilldela vart och ett av avlidne båtsmannen

och daglönaren Anders Petter Niklasson Wallins barn, Karl Oskar,

Hilda Astrid Viktoria och Gustaf Erik Sigfrid ett årligt understöd av

120 kronor till dess de uppnått 18 års ålder.»

I fråga om motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa

till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Wallin varit anställd dels såsom

båtsman, för vilken anställning han från och med den 1 april 1900

till och med november månad 1912 uppburit pension, samt att han vidare

Ang. årligt

understöd åt

f. förmannen

J. Jonassons

änka.

Utskottet.

Ang. årligt

understöd åt

f. daglönaren

A. P. Niklasson

Wallins

minderåriga

barn.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet.

Ang. pension

eller understöd

åt soldaten

F. A.

Nihls änka.

innehaft tjänst såsom daglönare vid flottans station i Karlskrona intill

utgången av november månad 1912, då han avgick med pension. Han

avled den 22 juni 1919, efterlämnande änka, född den 6 september 1883,

samt tre minderåriga barn. Enligt vederbörligt intyg saknar änkan inkomst

samt är i behov av understöd.

Billighetsskäl synas utskottet tala för att Wallins efterlevande beredas

understöd i form av uppfostringsbidrag åt de minderåriga barnen. Beloppen

av dessa bidrag synas emellertid, i anslutning till vad i ett par

liknande fall föreslagits, böra fastställas till 96 kronor årligen. Understöden

torde, på sätt förut i liknande fall ägt rum, böra bestämmas att åtnjutas

intill utgången av det kalenderår, varunder vederbörande uppnår 18

års ålder.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 171, må medgiva, att vart och ett av förre daglönaren

Anders Petter Niklasson Wallins och hans efterlämnade

änka Elina Elise Wallins, född Svensson, minderåriga

barn Karl Oskar, Hilda Astrid Viktoria och Gustaf

Erik Sigfrid må från och med den 1 januari 1927 intill

utgången av det kalenderår, varunder det uppnår

18 års ålder, å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett

årligt understöd av 96 kronor.

37:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 235 har herr Svensson i Grönvik

anfört och föreslagit följande:

»Av polisprotokoll jämte utredningar i övrigt, vilka jag med hänsyn till

deras längd icke anser nödigt belasta riksdagsprotokollet med, men som jag

anhåller få överlämna till vederbörande utskott, framgår, att förre soldaten

vid Kalmar regemente, 8. kompani, nr 62 Frans August Nihl avlidit under

tjänstgöring.

Hans ställning torde vara jämförlig med volontär vid hären, varför fallet

synes böra jämställas med sådana, för vilka 1909 års militärersättningsförordning

är tillämplig, och ersättning skulle givetvis liava utgått till Nihls

änka, om Nihls död inträffat efter 1 januari 1918, då 1916 års olycksfallsförsäkringslag

trädde i kraft.

Riksdagen har tidigare beviljat understöd i liknande fall, varför jag hemställer,

att riksdagen måtte bevilja pension (understöd) åt förre soldatens

vid Kalmar regemente, 8. kompaniet, nr 62 Frans August Nihls änka Emilie

Petersdotter Nihl enligt de grunder, som i gällande lag äro för motsvarande

under densamma hörande fall föreskrivna.»

Av tillgängliga handlingar framgår, att Nihl, som var född den 10 juni

1862 och den 2 april 1884 antagits till soldat vid Kalmar regemente, varit

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

41

beordrad att den 10 september 1912 vid Emmaboda järnvägsstation avliämta

beväringsmanskap, att han anlänt till nämnda station på eftermiddagen den

9 september och efter att på flera ställen sökt erhålla nattkvarter sent på

kvällen besökt en affärslokal i omedelbar närhet av stationen samt ensam

lämnat affären ävensom att lian på morgonen den 10 september påträffats

död i en invid vägen löpande, på botten stensatt kanal. Av vederbörande

länsman hölls den 10, 11 och 12 september polisförhör angående dödsfallet.

Undersökningens resultat sammanfattades i vederbörligt förhörsprotokoll på

följande sätt: »Av den hållna undersökningen synes allt tyda på, att Nihl

omkommit genom olyckshändelse, men, då det däremot ej kunnat utrönas,

huru länge Nihl, som tydligen varit något berusad, legat i diket, kan ej

avgöras, om olyckshändelsen, om sådan föreligger, inträffat enbart till följd

av för mycket förtärda spritdrycker eller om detta ens varit en bidragande

orsak därtill.»

Sedan änkan Nihl i början av år 1925 hos riksdagens militieombudsman

gjort framställning i fråga om utfående av understöd och militieombudsmannen

i ärendet införskaffat utredning, fann militieombudsmannen enligt

beslut den 3 april ej skäl att i ärendet vidtaga ytterligare åtgärd.

Änkan Nihl gjorde därefter hos Kungl. Maj:t hemställan om erhållande

av pension.'' Arméförvaltningens civila departement avstyrkte bifall till ansökningen.

Då emellertid, såvitt kunnat utrönas, begravningshjälp enligt

bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 29 oktober 1909 angående begravningshjälp

åt manskap icke utbetalts i anledning av Nihls dödsfall, hemställde

departementet om bemyndigande att till änkan Nihl utbetala eu

gratifikation motsvarande det belopp, som jämlikt nämnda brev skolat högst

utbetalas i begravningshjälp eller 75 kronor.

Den 14 augusti 1925 beslöt Kungl. Maj:t i enlighet med vad civila departementet

hemställt.

Då, såsom av den lämnade redogörelsen torde framgå, utredning ej kunnat

vinnas, huruvida Nihls död förorsakats av olycksfall, eller över huvud taget

rörande de närmare omständigheterna i samband med dödsfallet, har utskottet,

med hänsyn jämväl till att frågan om pension eller understöd åt

änkan Nihl nyligen prövats såväl av riksdagens militieombudsman som av

Kungl. Maj:t, funnit sig icke böra tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 235 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

38 :o.

Ang. under- I den till riksdagen den 4 februari 1927 avlåtna propositionen nr 91 har

nuensen xTt Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsV.

Kronbergs protokollet över soeialärenden för samma dag, i punkten 3:o1 föreslagit riksmmåbarnl9C>

dagen medgiva, att till vartdera av amanuensen hos riksförsäkringsanstalten

Nils Viktor Vilhelm Kronbergs och hans efterlämnade hustru Elsa Karin

Maria Kronbergs, född Tenger, minderåriga barn Nils Erik Vilhelm Gylfe

och Britta Elsa Maria må, räknat från och med den 1 augusti 1926, till

och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års

ålder, å allmänna indragningsstaten utgå ett årligt understöd av 300 kronor.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas bland annnat följande.

Kronberg var född den 16 juni 1882. Efter att hava genomgått tekniska

skolans i Stockholm maskinyrkesskola innehade'' Kronberg ett flertal olika

anställningar huvudsakligen i enskild tjänst, innan han antogs att från och

med den 3 maj 1919 vara e. o. tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten. Vid

sin död var Kronberg hos anstalten amanuens i 16:e lönegraden och åtnjöt

lön enligt 16:e löneklassen med 4,596 kronor för år förutom dyrtidstillägg.

Vid tiden för dödsfallet den 28 juli 1926 hade Kronberg innehaft förordnande

å befattning i nuvarande lönegraden B 21 i sammanlagt 1 år 2 månader

2 dagar.

Kronberg efterlämnade änkan, född den 28 januari 1881, och två minderåriga

barn, Nils Erik Vilhelm Gylfe, född den 13 september 1916, och

Britta Elsa Maria, född den 2 december 1917. Behållningen i dödsboet

uppgick till ett belopp av 19,560 kronor 65 öre, huvudsakligen bestående

av försäkringar å den avlidnes liv.

Riksförsäkringsanstalten har i skrivelse den 24 november 1926 med överlämnande

av en ansökning av Kronbergs änka om pension anfört följande:

Hos riksförsäkringsanstalten vore endast 42 befattningar uppförda å ordinarie

stat. Inbegripet extra ordinarie personal in. fl. utgjorde hela antalet

befattningshavare nu 308. Sålunda utgjorde antalet ordinarie befattningar

endast 13.6 procent av hela personalens antal. Anstaltens befattningshavare

och deras efterlevande befunne sig sålunda med avseende å pensionsrätt i

betydligt sämre ställning än personalen hos de flesta andra statens verk.

Denna personalens ogynnsamma ställning torde i samband därmed, att frågan

om socialförsäkringens organisation alltjämt vore föremål för utredning,

vilket föranlett, att utav anstalten vid skilda tillfällen gjorda framställningar

om överförande till ordinarie stat av anstalten i sin helhet icke lett till

något resultat. Det syntes emellertid obilligt, att riksförsäkringsanstaltens

personal och efterlevande till befattningshavare hos anstalten skulle bliva

lidande på att statsmakterna ännu icke kunnat ena sig om lösningen av

nämnda organisationsfråga.

1 Beträffande punkterna 1—2 samt 5 av prop. nr 91, se utlåtande nr 36, punkterna 84—85

och 87-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

43

Det syntes riksförsäkringsanstalten uppenbart, att avkastningen å boets

behållning icke kunde vara tillräcklig för de efterlevandes uppehälle och

barnens uppfostran.

Statskontoret har i avgivet utlåtande den 10 december 1926 anfört bland

annat följande:

I fall, där innehavare av befattning i statens tjänst avlidit utan att hava

kunnat vinna delaktighet i någon av staten understödd kassa för familjepensionering,

hade pension av statsmedel plägat utverkas åt hans änka och

minderåriga barn, under förutsättning att den avlidne under någon längre

tid i statens tjänst innehaft mera fast anställning samt att behov av understöd

förelåge för de efterlevande. Vad som upplysts angående omständigheterna

i förevarande fall skulle måhända i och för sig föranleda till någon

tvekan i fråga om sökandens anhållan om understöd. Men på grund av

vad riksförsäkringsanstalten anfört rörande anställningsförhållandena hos

anstalten och därav föranledd försening av befordran till ordinarie tjänst

vid verket och då Kronbergs efterlämnade familj otvivelaktigt vore i behov

av hjälp till sin försörjning, i all synnerhet så länge barnen vore minderåriga

och droge kostnad för sin uppfostran, ansåge sig statskontoret kunna

tillstyrka, att bidrag av statsmedel lämnades till familjens uppehälle i form

av pension åt änkan och uppfostringsbidrag till barnen. Beloppen syntes

lämpligen kunna bestämmas till 600 kronor för änkan och 180 kronor för

vartdera barnet.

Statskontoret har vidare anfört, att om i detta fall något understöd åt

änkan själv icke ansåges böra ifrågakomma, uppfostringsbidrag för barnen

dock i alla händelser syntes böra beredas, samt att dessa bidrags belopp då

skäligen borde i någon mån höjas och förslagsvis bestämmas till 300 kronor

årligen för vartdera barnet.

Departementschefen har för egen del anfört, att han med hänsyn till de

grunder, som riksdagen under senare år plägat följa vid behandling av

frågor om pension eller därmed jämförligt understöd åt efterlevande till

icke-ordinarie befattningshavare i statens tjänst, vilka icke haft möjlighet

att genom inträde i änke- och pupillkassa grunda familjepensionsrätt —

dessa grunder hade senast sammanfattats i riksdagens skrivelse nr 149

år 1926 — ansett sig icke böra ifrågasätta beviljande av pension åt amanuensen

Kronbergs efterlämnade änka. Däremot hade departementschefen

funnit biilighetsskäl tala för att uppfostringsbidrag beviljades åt makarna

Kronbergs minderåriga barn till belopp av 300 kronor årligen för vartdera

barnet.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen. I

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en i anledning

av Kungl. Maj:ts omförmälda framställning inom andra kammaren väckt

motion nr 295, vari herr Carlsson i Stockholm hemställt, »att riksdagen måtte

bevilja ett årligt understöd — att från och med den 1 augusti 1926 utgå å

allmänna indragningsstaten -— av 600 kronor till avlidne amanuensen Nils

Viktor Vilhelm Kronbergs efterlämnade änka Elsa Karin Maria Kronberg,

Motion

IT: 295.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Ang. pension

åt överläkaren

J. K. Wickströms

änka.

44 Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

född T enger, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt av

180 kronor till vartdera av makarnas minderåriga barn Nils Erik Vilhelm

Gylfe och Britta Elsa Maria, att åtnjutas till och med det år, varunder

barnet uppnår 18 års ålder.»

I fråga om de skäl, motionären åberopat till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt utskottets mening torde med hänsyn till Kronbergs jämförelsevis

korta anställningstid i statstjänst, änkans ålder samt behållningen i boet

efter Kronberg någon tvekan kunna råda, huruvida understöd av statsmedel

bör beredas hans efterlevande. I betraktande av de omständigheter, som

anförts till stöd för förslagen om dylikt understöd, har utskottet emellertid

icke velat motsätta sig, att staten i detta fall beviljar någon hjälp. Densamma

lärer emellertid böra begränsas till uppfostringsbidrag åt makarna

Kronbergs minderåriga barn under deras uppväxttid, vilka bidrag skäligen

synas böra bestämmas i enlighet med vad Kungl. Maj:t föreslagit. Av vad

nu anförts framgår, att utskottet icke kan biträda motionärens yrkande om

understöd jämväl åt Kronbergs änka.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med avslag å berörda motion

II: 295, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag,

må medgiva, att till vartdera av amanuensen hos

riksförsäkringsanstalten Nils Viktor Vilhelm Kronbergs

och hans efterlämnade hustru Elsa Karin Maria Kronbergs,

född Tenger, minderåriga barn Nils Erik Vilhelm

Gylfe och Britta Elsa Maria må, räknat från och med

den 1 augusti 1926, till och med utgången av det kalenderår,

under vilket barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna

indragningsstaten utgå ett årligt understöd av

300 kronor.

39: o.

Under punkten 4:o av nyssnämnda proposition nr 91 har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att överläkaren vid Göteborgs hospital Johan

Kristian Wickströms änka Ehba Margareta Elisabeth Wickström, född

Lagercrantz, må, räknat från och med den 1 april 1926, under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,140 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande:

Wickström, som var född den 26 september 1845, utnämndes den 7

december 1883 till överläkare vid Göteborgs hospital. Han hade därförut

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

45

på förordnande under olika tider bestritt läkartjänster vid hospital, så att

han vid tidpunkten för sitt avsked från nämnda befattning efter den 26

september 1915 uppnådda 70 års ålder kunda räkna en tjänstetid av omkring

37 år.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 juli 1915 tillerkändes Wickström,

som åtnjutit avlöning jämlikt bestämmelser i brev den 26 april 1872 och

den 29 maj 1874, enligt riksdagens medgivande en årlig pension med 5,400

kronor.

Wickström avled den 14 mars 1926, efterlämnande änkan, född den 20

april 1864. Den efter Wickström upprättade bouppteckningen utvisade en

behållning av 21,791 kronor 65 öre, vilken enligt mellan makarna upprättat

inbördes testamente med full äganderätt tillfallit änkan.

Wickström hade icke kunnat bliva delägare i civilstatens änke- och

pupillkassa. Hospitalstjänstemännen upptogos visserligen till delaktighet

i denna kassa från och med år 1908, men då Wickström vid sagda års

ingång redan överskridit 60 levnadsår, kunde han enligt kassans reglemente

icke vinna inträde i densamma.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom departementschefen framhållit, har den omständigheten att en

ordinarie befattningshavare författningsenligt ej haft möjlighet att ingå

i statsunderstödd familjepensionskassa, hittills ansetts utgöra ett särskilt

skäl för beviljande av pension eller därmed jämförligt understöd åt befattningshavarens

efterlevande. Med hänsyn härtill har utskottet ansett

sig böra tillstyrka, att pension i detta fall beredes, oaktat änkan Wickström

ej är medellös. Det i propositionen föreslagna pensionsbeloppet, som beräknats

i anslutning till av riksdagen i vissa liknande fall beviljade belopp,

har icke givit utskottet anledning till erinran.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

40: o.

Kungl. Maj:t har uti punkten 6:o av berörda proposition nr 91 föreslagit

riksdagen att

dels medgiva, att landshövdingen i Gävleborgs län August Robert Hagens

änka Ellen Helga Louise Hagen, född Wadström, samt makarnas minderårige

son Tord Bernhard må, utöver dem tillkommande pension från civilstatens

änke- och pupillkassa, från allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig tilläggspension till belopp för änkan av 504 kronor och för sonen av

216 kronor, att, räknat från och med den 1 januari 1927, utgå under samma

villkor, som gälla beträffande nyssnämnda pension från berörda kassa;

Utskottet.

Ang. tilläggspension

åt

landshövdingen

A. H. Hagens

änka och

minderårige

son.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

dels ock besluta, att ifrågavarande tilläggspension skall i avseende å rätt

till dyrtidstillägg därå likställas med pensionen från änke- och pupillkassan.

Landshövdingen Hagen, som var född den 2 maj 1868, förordnades till

kronolänsman i Älvkarleby distrikt av örbyhus fögderi i Uppsala län

den 30 december 1895, utnämndes till länsbokhållare i nämnda län den

25 juni 1902, till kronofogde i samma läns södra fögderi den 15 augusti

1906, till landskamrerare i Uppsala län den 29 november 1907 och i Stockholms

län den 9 oktober 1917 samt till landshövding i Gävleborgs län den

20 september 1918.

För landshövding gällde intill den 1 juli 1921 enligt övergångsbestämmelserna

till lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension (§ 18 c) samt lönestat av den 30 maj 1884 ett tjänstepensionsunderlag

av 6,000 kronor. Då enligt bestämmelserna i reglementet för

civilstatens änke- och pupillkassa delaktighetsbeloppet i kassan motsvarar

en fjärdedel av delägarens högsta tjänstepensionsunderlag, utgjorde sålunda

delaktighetsbeloppet för landshövding 1,500 kronor.

För 1921 års riksdag framlade emellertid Kungl. Maj:t (proposition nr

297) i syfte att förbättra pensionsförmånen för landshövding, som avginge

före då förestående men ännu ej genomförd lönereglering, förslag om

höjning av pensionsunderlaget från och med den 1 juli 1921 till 8,496

kronor. Sedan riksdagen bifallit förslaget, förordnade Kungl. Maj:t genom

brev den 29 juni 1921 — med ändring av vad i nyssnämnda lönestat

stadgats i fråga om pensionens storlek — att pensionsunderlaget för landshövding,

som erhölle avsked efter ingången av juli månad 1921, skulle

utgöra 8,496 kronor.

Med anledning av bestämmelserna i detta brev blev enligt beslut av

styrelsen för civilstatens änke- och pupillkassa landshövdings delaktighetsbelopp

i kassan från och med den 1 juli 1921 förhöjt från 1,500 kronor

till 2,130 kronor, och de landshövdingar, som vid utgången av juni månad

samma år ej uppnått 60 års ålder, påfördes avgifter till kassan efter nämnda

förhöjda delaktighetsbelopp.

Sedan landshövdingen i Uppsala län K. H. L. Hammarskjöld hos kassans

styrelse anhållit, att delaktighetsbeloppet för honom måtte bibehållas oförändrat,

och styrelsen funnit denna ansökning ej kunna bifallas, anförde

Hammarskjöld över beslutet besvär hos regeringsrätten. I utslag den 26

april 1922 på dessa besvär förklarade regeringsrätten, att enär vid jämförelse

med 3 § och 18 § c) i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension brevet den 29 juni 1921 icke kunde anses innehålla annan föreskrift

än att för landshövding, som erhölle avsked efter viss tidpunkt,

stadgades förmånen att komma i åtnjutande av pension på grund av förhöjt

pensionsunderlag, samt klaganden förty icke till följd av nämnda brev vore

pliktig erlägga förhöjd avgift till kassan, Kungl. Maj:t funne skäligt, med

undanröjande av kassans styrelses beslut, visa målet åter till styrelsen för

ny behandling (beträffande utredningen i besvärsmålet se regeringsrättens

årsbok 1922, ref. nr 33, sid. 85—91).

I anledning av det sålunda meddelade utslaget företog styrelsen för civilstatens

änke- och pupillkassa ärendet angående delaktighetsbelopp för landshövdingar

till ny behandling och beslöt därvid, att nämnda belopp även

efter den 1 juli 1921 skulle utgöra 1,500 kronor samt att de avgifter, som

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

47

på grund av den dittills efter den 1 juli 1921 tillämpade grunden för beräkning

av delaktighetsbeloppet för mycket erlagts av vissa landshövdingar,

skulle till dessa återbäras. I enlighet härmed översändes under juli månad

1922 till länsstyrelserna i vederbörande län de belopp, som för vederbörande

landshövdingar blivit för tiden från och med den 1 juli 1921 för

mycket redovisade till kassan. Sålunda översändes till länsstyrelsen i Gävleborgs

län ett belopp av 555 kronor 62 öre, utgörande restituerade avgifter

för landshövdingen Hagen.

Landshövdingen Hagen avled den 30 augusti 1922, efterlämnande änkan,

född den 15''september 1873, samt två barn, nämligen dottern Helga, född

den 28 april 1904, och sonen Tord Bernhard, född den 19 januari 1914.

Enligt beslut av styrelsen för civilstatens änke- och pupillkassa den 7

oktober 1922 tilldelades änkefru Hagen och hennes barn pension, vilken

jämlikt § 9 av gällande reglemente för kassan bestämdes till 150 procent

av det för Hagen gällande delaktighetsbeloppet av 1,500 kronor, eller således

till 2,250 kronor, att utgå från och med den 1 september 1922.

I skrivelse till fullmäktige för delägarna i civilstatens änke- och pupillkassa

den 24 september 1923 anhöll änkefru Hagen om vidtagande av sådan

ändring i fråga om det för henne och hennes barn bestämda pensionsbeloppet,

att detsamma måtte ökas att utgå efter ett delaktighetsbelopp av

2,130 kronor i stället för efter det av styrelsen för kassan tillämpade delaktighetsbeloppet

å 1,500 kronor.

Till stöd för denna anhållan anförde fru Hagen bland annat följande:

Vid tiden för restitutionen av de utav landshövdingen Hagen för mycket

erlagda avgifterna hade Hagen varit tjänstledig och vistats utomlands för

sin hälsas vårdande. Efter hemkomsten den 31 juli 1922 hade han nästan

omedelbart insjuknat, och tillståndet hade efter hand så förvärrats, att han

avlidit den 30 påföljande augusti. Under den korta tid, som förflutit mellan

hans hemkomst och hans frånfälle, hade han på grund av sjukdomen

varit oförmögen att ägna någon uppmärksamhet åt pensionsärendet eller

vidtaga åtgärder för att bibehållas vid det delaktighetsbelopp i kassan, för

vilket han med stöd av bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 29 juni

1921 under ett års tid erlagt avgifter.

Att det likväl varit hans rättighet att deltaga i kassan med det högre

delaktighetsbeloppet — även om han ej varit pliktig därtill — syntes framgå

av det åberopade brevet den 29 juni 1921. Men om ock någon tvekan

därom kunnat råda vid tiden för brevets utfärdande, hade denna sedermera

undanröjts genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 15 juni 1922 (nr 358) med

allmänna grunder för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn

efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. Uti § 4 av nämnda kungörelse

stadgades nämligen bland annat, att till änkor och barn, vilkas pensioner

avpassats efter de förhöjda pensionsunderlag, som blivit gällande enligt den

för landshövding från och med den 1 juli 1921 fastställda pensionsregleringen,

dyrtidstillägg skulle utgå efter vissa i kungörelsen bestämda, mindre

förmånliga grunder. Detta stadgande, som förnyats i kungörelsen i samma

ämne den 15 juni 1923 (nr 267), förutsatte sålunda, att fall förekomme, då

delaktighetsbeloppet för änkor och barn efter landshövding förhöjts på

grund av brevet den 29 juni 1921.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet.

Kassans fullmäktige hänvisade ärendet till förberedande behandling

av sin kameralavdelning, som i avgivet utlåtande framhöll bland annat

följande:

Beträffande frågan om den inverkan på landshövdingarnas delaktighetsbelopp,

»om bestämmelsen i brevet den 29 juni 1921 kunde medföra,

hade kassans styrelse till en början, i likhet ined vad som förekommit i

andra fall, där förhöjning i tjänstinnehavares pensionsunderlag vidtagits

utan att samtidigt den till vederbörande utgående avlöningen unjdergått

förändring, beslutat, att nämnda förhöjning i pensionsunderlaget

skulle medföra en däremot svarande höjning av delaktighetsbeloppet i

kassan. Detta beslut funne ock avdelningen stå i full överensstämmelse

såväl med den princip, som kommit till uttryck i kassans reglemente genom

bestämmelsen, att delaktighetsbeloppet för delägare skulle stå i

visst förhållande till vederbörande delägares pension från statsverket,

som ock med dittillsvarande tillämpning av samma princip.

Med anledning av regeringsrättens berörda utslag både emellertid styrelsen

intagit en förändrad ståndpunkt. "Utslaget hade nämligen givits

sådan tolkning, att samtliga landshövdingar förklarats sakna rätt att i

kassan vara delaktiga för det belopp, som svarade mot den tillkommande

pensionsförmån från staten.

Avdelningen kunde för sin del icke ansluta sig till denna styrelsens

uppfattning. Utslaget syntes nämligen endast hava avsett att fastslå, att

den förmån av förhöjt pensionsunderlag, som tilldelats landshövding, icke

i och för sig förpliktade sådan tjänstinnehavare att erlägga avgifter för

högre delaktighetsbelopp, därest han föredroge att icke ikläda sig ökad

avgiftsplikt. Härav följde givetvis, att den delägare, som vore villig underkasta

sig de med höjningen förenade förpliktelserna till kassan, icke

rätteligen kunde förvägras däremot svarande förhöjd delaktighet.

Vid nu anförda förhållanden anisåge avdelningen, att de landshövdingar,

som genom styrelsens efter regeringsrättsutslaget fattade beslut

uteslutits från förhöjd delaktighet i kassan, i stället hade bort bibehållas

vid de en gång förvärvade högre delaktighetsbeloppen, så framt de förklarat

isig villiga att fortfarande fullgöra med dessa belopp förenad avgiftsplikt

till kassan. Avdelningen kunde ej heller finna annat än att en

dylik rätt alltjämt måste istå öppen för ifrågavarande landshövdingar.

På grund härav och med hänsyn till i ansökningshandlingarna anförda

omständigheter funne avdelningen rättvisa och billighet kräva, att änkefru

Hagens pension beräknades på grundval av ett delaktighetsbelopp av

2,130 kronor, dock under villkor att hon till kassan erlade bristen i de mot

nämnda belopp svarande avgifterna för tiden juli 1921—augusti 1922.

Vid ärendets behandling av kassans fullmäktige yrkades såväl bifall till

som avslag å kameralavdelningens förslag. Företagen votering utföll med

lika antal röster för båda yrkandena, men med den förseglade sedelns hjälp

segrade avslagsyrkandet.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

På grund av de särskilda förhållanden, som i ärendet åberopats, har

utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts framställning.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bcmkoutskottets utlåtande Nr 38.

49

Utskottet vill i likhet med föredragande departementschefen framhålla, att

beviljande av understöd i detta fall med hänsyn till föreliggande omständigheter

ej torde kunna medföra några för staten icke önskvärda konsekvenser.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

41: o.

I en till riksdagen avlåten, den 30 december 1926 dagtecknad proposition

nr 15 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att vartdera av avlidne förste amanuensen Bengt Gunnar

Viktor Edvard Garibaldi Schötts och hans efterlämnade änkas, Helga Maria

Schött, minderåriga barn, Karl Gunnar Helge och Olof Bengt Folke, må

från och med den 1 januari 1926 till och med utgången av det kalenderår,

under vilket barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av 500 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår, att Schött, som var född den 22 oktober

1886, antagits till e. o. tjänsteman i kammarkollegium den 23 juli 1920,

i kammarrätten den 19 augusti 1920 och i riksräkenskapsverket den 7 april

1921, att han från och med den 1 januari 1922 förordnats till förste amanuens

i sistnämnda verk, i vilken befattning han kvarstod vid sin död den

25 december 1925, ävensom att han i riksräkenskapsverket bestritt tjänst

såsom revisor och extra revisor under sammanlagt omkring 4 år 3 månader.

Vid sin död efterlämnade han änka, född den 27 juni 1889, samt två barn,

födda den 28 augusti 1916 och den 5 juli 1918.

Före sin anställning i centralförvaltningen hade Schött, bland annat, under

eu tid av fyra läsår bestritt viss lärartjänstgöring vid navigationsskolan i

Göteborg.

Av handlingarna framgår vidare, att bouppteckningen efter Schött utvisade

brist i boet samt att de efterlevande befinna sig i synnerligen brydsamma

ekonomiska omständigheter.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till de omständigheter, som i ärendet åberopats, har utskottet

ansett sig böra tillstyrka att, oaktat Schött endast under jämförelsevis kort

tid varit anställd i statens tjänst, understöd tillerkännes hans efterlevande i

form av uppfostringsbidrag till makarnas minderåriga barn. I fråga om

storleken av dessa understöd vill utskottet, i överensstämmelse med vad under

punkten 15:o i det föregående hemställts, förorda ett belopp av 384 kronor

årligen för vartdera barnet.

Utskottet får sålunda hemställa,

Bihang till riksdagens protokoll 1927. S sand. 26 haft. (Nr 38).

Ang. understöd

åt förste

amu nuensen

_/>*. 6r. T. E.

Schötts minderåriga

barn.

Utskottet.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. pension

åt verkmästaren

A. Johanssons

änka.

Utskottet.

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, må medgiva, att vartdera av avlidne

förste amanuensen Bengt Gunnar Viktor Edvard Garibaldi

Schötts och lians efterlämnade änkas, Helga Maria

Schött, minderåriga barn, Karl Gunnar Helge och Olof

Bengt Folke, må från och med den 1 januari 1926 till

och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet

uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av 384 kronor.

42:o.

I en till riksdagen avlåten, den 10 december 1926 dagtecknad proposition

nr 34 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att verkmästaren vid mynt- och justeringsverket August

Johanssons änka Ida Johansson, född Ludvigsdotter, må, räknat från och

med den 1 januari 1927, så länge hon förbliver i sitt änkestånd, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 444 kronor.

Av utredningen framgår, att mynt- och justeringsverket gjort framställning

om pension åt verkmästaren Johanssons änka och till stöd för framställningen

anfört, att Johansson, som tidigare under tretton år varit arbetsförman

vid Stockholms gasverk och den 1 oktober 1916 tillträdde sin anställning

vid mynt- och justeringsverket, avlidit den 29 juli 1925, att han

vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 23 maj 1866, tre söner,

av vilka den äldste sedan lång tid tillbaka vårdats på Långbro sjukhus

och den yngste vore antagen såsom tillfällig arbetare vid mynt- och justeringsverket

med en inkomst under vartdera av åren 1924 och 1925 av omkring

2,800 kronor, att den tredje sonen vore gift, samt att den efter Johansson

förrättade bouppteckningen utvisade brist i boet.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet har ej funnit anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts

förslag än att pensionsbeloppet i förevarande fall torde böra i enlighet med

i liknande fall tillämpade grunder bestämmas till 384 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, må medgiva, att verkmästaren vid

mynt- och justeringsverket August Johanssons änka

Ida Johansson, född Ludvigsdotter, må, räknat från och

med den 1 januari 1927, så länge hon förbliver i sitt

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 384 kronor.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

51

43 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 18 februari 1927 dagtecknad proposition

nr 125 har Kungl. Makt, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, i punkten

2:o 1 föreslagit riksdagen medgiva, att framlidne f. d. intendenten vid naturhistoriska

riksmuseet, professor E. J. G. Holms änka Fredrika Olivia Holm

må, räknat från och med den 1 juli 1926, under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig

pension av 1,140 kronor.

Hos Kungl. Maj:t har änkan Holm anhållit om en årlig pension å 2,000

kronor efter sin man f. d. intendenten, professorn Holm, vilken avled den

21 juni 1926.

Av handlingarna i ärendet framgår bland annat följande:

När sökandens man 1901 antogs till intendent för naturhistoriska riksmuseets

paleozoologiska avdelning, ägde museets intendenter ej rätt till inträde

i civilstatens pensionsinrättning för beredande av pension åt efterlevande

änka eller oförsörjda barn, utan en dylik rätt hade tillkommit först

1908. Sökandens man hade då emellertid uppnått en ålder av 55 år, och

för att få inträde i sagda pensionsinrättning hade han följaktligen måst erlägga

dryga retroaktiva avgifter. Som hans ekonomiska ställning ej medgav

detta, hade han måst avstå från att inträda och således ej kunnat tillförsäkra

sökanden pension.

Vetenskapsakademien har i utlåtande förordat bifall till ansökningen.

Vidare har statskontoret den 4 februari avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört:

Då den behållning i boet efter professor Holm, som tillfallit änkan, enligt

en av utredningsmannen i boet efter Holm uppgjord uppgift uppgår till över

40,000 kronor samt sökanden icke har minderåriga barn att försörja, synes

det visserligen i någon män tveksamt, om pension av statsmedel överhuvud

taget bör beredas sökanden.

Emellertid föreligga i detta fall vissa omständigheter, som kunna anses

vara av beskaffenhet att böra föranleda till beredande av något understöd

åt sökanden. Först genom 1907 års reglemente för civilstatens änke- och

pupillkassa hade intendenten Holm fått tillfälle att vinna delaktighet i

kassan. Han hade då redan uppnått så framskriden ålder, att för sådan

delaktighet måst erläggas högst betydande retroaktivavgift, till följd varav

Holm icke ansett sig i stånd att begagna sig av den sålunda öppnade möjligheten

till beredande av familjepension. Vidare är sökanden, enligt vad

statskontoret inhämtat, född den 22 juni 1856 och får således anses hava

uppnått en så hög ålder, att hon icke genom arbete lärer kunna bidraga till

sin försörjning. Slutligen är av vederbörande boutredningsman upplyst, att

en villafastighet, som med sitt taxeringsvärde ingår i boets ovannämnda

1 Beträffande övriga punkter av propositionen nr 125, se i fråga om punkterna 1, 3, 5 — 6,

8 och 10 utlåtande nr 36, punkterna 97, 99, 101—102, 104 och 106 samt i fråga om punkten

7 utlåtande nr 36, punkten 2.

Ang. pension

åt f. d. professorn

E. J. G

Holms änka

Fredrika

Olivia Holm.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Ang. pension

åt vaktmästare

änkan Emma

Gustava

Petersson,

född Hansson.

52 Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

behållning, nu måste anses hava ett lägre saluvärde än som motsvarar

taxeringsvärdet.

På grund av nu anförda omständigheter vill statskontoret tillstyrka, att

pension utverkas åt sökanden; och beträffande pensionsbeloppet får statskontoret,

med erinran att 1921 års riksdag medgivit, att pension finge utgå

till belopp av 1,000 kronor årligen till änkan efter en avdelningsföreståndare vid

naturhistoriska riksmuseet, nämligen professorn A. G. Nathorst, hemställa, att

Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att pension till belopp,

motsvarande äldre änkepension å 1,000 kronor, eller alltså 1,140 kronor måtte

från allmänna indragningsstaten utgå till sökanden från och med månaden

näst efter den, då mannen avled, eller sålunda från och med den 1 juli

1926, under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver änka.

Departementschefen har anslutit sig till statskontorets förslag.

I övrigt hänvisas till vad propositionen innehåller.

I betraktande av den ganska avsevärda behållningen i boet efter professorn

Holm har utskottet lika med statskontoret ansett tveksamt, huruvida

pension av statsmedel över huvud taget borde beredas hans änka. Med

hänsyn till de särskilda omständigheter, som här föreligga, har utskottet

likväl icke velat motsätta sig ett sådant förslag. Vad angår pensionens

storlek, har utskottet emellertid funnit sig icke böra förorda högre belopp

än som av 1924 års riksdag tillerkändes änkan efter rektorn och professorn

vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp K. O. M. Weibull och av

1926 års riksdag änkan efter f. d. professorn vid konsthögskolan C. A. A.

Grundström eller en nyreglerad pension å 912 kronor. Utskottet tillstyrker

alltså, att pensionen i förevarande fall bestämmes till sistnämnda belopp.

T enlighet med det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning må medgiva, att avlidne f. d.

intendenten, professorn E. J. G. Holms änka Fredrika

Olivia Holm, må, räknat från och med den 1 juli 1926,

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 912 kronor.

44: o.

I punkten 4:o av nyssnämnda proposition nr 125 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förre vaktmästaren vid universitetet i Lund

Sven Peterssons änka Emma Gustava Petersson, född Hansson, må, räknat

från och med den 1 augusti 1925, under sin återstående livstid, så länge

hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 444 kronor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

53

Av utredningen i ärendet framgår huvudsakligen följande:

Förre universitetsvaktmästaren Petersson avled den 23 juli 1925, efterlämnande

ovannämnda änka, född år 1857. Behållningen i dödsboet efter

Petersson uppgick enligt en den 28 december 1925 inregistrerad bouppteckning

till 5,368 kronor 30 öre.

Petersson och hans hustru hava under en lång följd av år varit i universitetets

tjänst. Petersson anställdes sålunda redan år 1881 som extra

ordinarie universitetsvaktmästare samt befordrades efter ett år — den 1 juli

1882 — till ordinarie innehavare av denna tjänst, från vilken han avgick

med pension den 30 september 1924. Peterssons hustru hade från år 1882,

då universitetshuset togs i bruk, och intill tiden för mannens avgång ur

tjänsten den synnerligen ansträngande sysslan att ombesörja städning i

nämnda stora byggnad.

Änkan Petersson är icke berättigad till pension eller understöd från några

av universitetets pensionsinrättningar för änkor och barn efter befattningshavare

vid universitetet, i vilka pensionsinrättningar Petersson icke ägt eller

kunnat vinna delaktighet.

I ärendet har statskontoret den 23 februari 1926 avgivit utlåtande, som

inkom till ecklesiastikdepartementet den 2 mars 1926; och anförde ämbetsverket

däri följande:

Med hänsyn därtill, att änkan Petersson icke är berättigad till pension

från någon kassa för familjepensionering åt efterlevande efter befattningshavare

i statens tjänst och i betraktande tillika av det i ärendet meddelade

förhållandet, att hon själv under lång tid varit verksam såsom städerska

vid universitetsbyggnaden i Lund, torde det icke kunna vara något att

erinra mot att henne beredes pension från allmänna indragningsstaten till

belopp, som torde böra såsom reglerad pension bestämmas till 444 kronor

för år räknat, att utgå från och med den 1 augusti 1925 så länge hon

förbliver änka.

Departementschefen har till en början erinrat därom, att förevarande

ärende först efter utgången av den tid, inom vilken framställningar normalt

avlätos till 1926 års riksdag, återkommit i slutremitterat skick till departementet.

Beträffande själva saken har departementschefen på de av statskontoret

anförda skäl icke hyst någon tvekan att tillstyrka ifrågavarande

framställning.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då utskottet för sin del icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj:ts förslag, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning må av

riksdagen bifallas.

Utskottet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. pension

åt överläraren

vid tekniska

skolan i

Stockholm

G. E. Malmquists

änka

Marie Louise

Malmquist,

född Natt

och Dag.

45 :o.

I punkten 9:o av förenämnda proposition nr 125 har Kungl. Maj: t föreslagit

riksdagen medgiva, att överläraren vid tekniska skolan i Stockholm

Gustaf Emil Malmquists änka Marie Louise Malmquist, född Natt och

Dag, må, räknat från och med den 1 september 1926, under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 720 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår huvudsakligen följande:

Överläraren Malmquist, som avled den 24 augusti 1926, förordnades till

överlärare i figurmodellering och skärning i trä vid högre konstindustriella

skolan och i figurmodellering vid aftonskolan och avdelningen för kvinnliga

lärjungar från och med höstterminen 1906. Malmquists tjänstgöringstimmar

vid skolan utgjordes av 29 veckotimmar under 7 månader av året

samt 18 veckotimmar under två månader av året. Hans löneförmåner utgjorde

från och med år 1920 för samtliga befattningar 4,926 kronor per år räknat,

frånsett dyrtidstillägg. Malmquist innehade icke någon annan befattning

än sin lärarbefattning vid skolan. Styrelsen har framhållit, att Malmquist

varit en synnerligen framstående lärarkraft vid skolan, och att han

med sin erkänt stora förmåga som konstnär förenade synnerligen god undervisningsförmåga

och i anledning härav varit av särskilt stort gagn för

undervisningen vid skolan. Styrelsen har förvissat sig om att Malmquist

vid sitt frånfälle icke efterlämnat några som helst tillgångar och att hans

efterlämnade änka är fullständigt medellös.

Änkan är född år 1865 och enligt intyg utvisar bouppteckningen efter

Malmquist en behållning av allenast 1,831 kronor 83 öre, huvudsakligen

motsvarande ett enkelt lösörebo.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 8 december 1926 anfört bland

annat följande:

Överläraren Malmquist har icke själv varit berättigad till pension i berörda

egenskap från staten eller från någon av staten understödd pensionsanstalt

och icke heller haft tillfälle att genom inbetalning till någon av

staten understödd pensionskassa sörja för sin änkas underhåll. Riksdagen

har emellertid på Kungl. Maj:ts framställning i flera fall beviljat såväl

pension vid avskedstagandet åt befattningshavare vid tekniska skolan i

Stockholm och icke ordinarie befattningshavare vid de tekniska läroverken

som ock understöd till dylika befattningshavares efterlevande. Därvid ha

pensionernas och understödens belopp i regel beräknats efter samma grunder

som äro gällande med avseende å ordinarie innehavare av civil tjänst

och dessas efterlevande. Överstyrelsen anser sig därför med goda skäl böra

tillstyrka en likartad behandling av den nu föreliggande framställningen.

Överstyrelsen finner härvid understödsbeloppet böra beräknas till i avrundat

tal 820 kronor.

Statskontoret anför i utlåtande den 8 januari 1927:

Såsom statskontoret framhållit i utlåtande den 14 april 1924 (se propositionen

nr 136/1925 sid. 18) äro befattningshavarna vid tekniska skolan

i Stockholm icke berättigade till pension; och ej heller har det blivit för

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

55

dem på något sätt ordnat i fråga om familjepensionering. Men liksom

pensioner åt dessa befattningshavare själva pläga beredas genom framställning

till riksdagen, synes det vara billigt, att även åt sådan befattningshavares

änka lämnas understöd av statsmedel i form av pension, när omständigheterna

såsom i förevarande fall äro särskilt ömmande. På grund

härav och då pensionsbeloppet i förevarande fall å ena sidan synes böra

i någon mån reduceras i förhållande till vad som tillkommit änkan efter

en i avlöningshänseende likställd delägare i civilstatens änke- och pupillkassa,

enär i förevarande fall några avgifter icke förekommit, men å andra

sidan torde böra avpassas så, att pensionen kan i avseende å tillläggsförmån

betraktas såsom nyreglerad, får statskontoret för sin del föreslå ettpensionsbelopp

i detta fall av 720 kronor. I övrigt har statskontoret icke

något att erinra mot skolöverstyrelsens hemställan.

Med avseende å vidare utredning åberopas vad propositionen innehåller.

Då utskottet för sin del icke funnit anledning till erinran mot statskon- vtskottet.

torets av departementschefen förordade förslag, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

46 :o.

Kungl. Maj:t har i en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1927 dag- Ang. pension

tecknad proposition nr 168, under åberopande av propositionen bilagt utdrag i"lJre^r^tSj

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit Leijons änka.

riksdagen medgiva, att förre arbetsläraren vid institutet och förskolan för

blinda å Tomteboda Karl Johan Leijons änka Klara Fredrika Leijon, född

Hansson, må från och med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 444 kronor.

Hos Kungl. Maj:t har änkan Leijon gjort framställning om erhållande

av en årlig pension.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Karl Johan Leijon, som var född

den 22 februari 1854, tjänstgjort som arbetslärare vid institutet och förskolan

för blinda å Tomteboda från och med den 1 oktober 1890 till och

med BO september 1916. Hans lön utgjorde före avskedstagandet 2,100 kronor

jämte fri hostad om 2 rum och kök med värme. Pensionsunderlaget å hans

tjänst var 1,500 kronor, men då han tjänstgjort endast 26 år, erhöll han

från 1 oktober 1916 en pension av allenast 1,300 kronor. Det har upplysts,

att Leijon på grund av ekonomiska svårigheter ej var delägare i civilstatens

änke- och pupillkassa. Han avled den 12 maj 1926. Sökanden är född år

1857, är sjuklig och lever under mycket tryckta ekonomiska omständigheter

samt saknar anhöriga i stånd att sörja för hennes uppehälle.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 11 februari 1927 under hänvisning

till ett av 1926 års riksdag gjort principuttalande rörande pensioner och

s. 56 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Ang. understöd

åt vaktmastar

änkan

Carolina E.

Rådqvist.

Utskottet.

56 Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer tillstyrkt

framställning till riksdagen om en pension till änkan Leijon å 444

kronor från den 1 januari 1927.

Statskontoret har tillstyrkt detta förslag.

Departementschefen har med hänsyn till de synnerligen ömmande omständigheterna

i detta fall förordat en pension åt änkan Leijon och beträffande

beloppet icke funnit anledning till erinran i betraktande av storleken

av den pension, som skulle hava tillkommit änkan, därest hennes man varit

i stånd att ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.

I fråga om utredningen i övrigt må hänvisas till propositionen.

Utskottet vill för sin del ansluta sig till Kungl. Maj:ts förevarande förslag

och hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning må av

riksdagen bifallas.

47: o.

Kungl. Maj:t har i eu till riksdagen avlåten, den 24 februari 1927 dagtecknad

proposition nr 169, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förre vaktmästaren vid högre allmänna läroverket

i Lund J. A. Rådqvists änka Carolina Emerentia Rådqvist, född

Ringström, må från och med den 1 juli 1926 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 444 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår följande.

Carolina Emerentia Rådqvist är född den 14 april 1845 och änka efter

vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Lund J. A. Rådqvist, vilken

från och med höstterminen 1865 till sitt den 17 januari 1895 timade frånfälle

varit anställd vid nämnda läroverk.

Under mannens tjänstetid har änkan varit honom behjälplig i hans

arbete, i det hon fullgjort städningsskyldighet inom läroverket samt utfört

andra med vaktmästarbefattningen förenade göromål. Änkan är obemedlad.

Under åberopande av ett uttalande utav 1926 års riksdag rörande understöd

till vaktmästaränkan Dahl har skolöverstyrelsen tillstyrkt ett årligt

understöd till ett belopp av 444 kronor och har statskontoret biträtt detta

förslag.

Departementschefen har under erinran om åtskilliga tidigare likartade

fall förordat bifall till myndigheternas förslag.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet har vid granskning av propositionen icke funnit anledning till

anmärkning mot densamma.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38. 57

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts föreliggande proposition må av riksdagen

bifallas.

48: o.

Kungl. Mai:! har i proposition nr 83, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 4 februari

1927, i punkten 3:o 1 föreslagit riksdagen medgiva, att snickaren vid lantbruksinstitutet

vid Ultima Nils Anton Nilssons änka Kristina Vilhelmina

Nilsson, född Nilsson, må från och med den 1 juli 1926 under sin återstående

livstid, så länge bon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Nils Anton Nilsson, som var född år 1851, anställdes från år 1893 såsom

snickare och gasverksarbetare vid Ultuna lantbruksinstitut samt uppbar, sedan

han efter 32 års anställning avgått, från och med den 1 juli 1925 till sin död

den 25 mars 1926 en av riksdagen beviljad årlig pension av 400 kronor.

Han efterlämnade omförmälda änka, född den 13 juli 1851, och sju barn,

samtliga dock myndiga. Tillgångarna i boet utgöras endast av eu del lösöre,

och barnen äro enligt styrelsens för lantbruksinstitutet uttalande ej

i tillfälle att i nämnvärd grad bidraga till moderns underhåll. Institutsstyrelsen

har vitsordat mannen Nilssons långa och plikttrogna tjänst vid

institutet ävensom att änkan befinner sig i mycket tryckta omständigheter.

Lantbruksstyrelsen har med hänsyn till Nilssons långvariga, plikttrogna

tjänstgöring förklarat sig anse det vara billigt, att pension av allmänna

medel bereddes änkan. Med erinran om de grunder i fråga om pensionsbelopps

beräknande, som angivits av 1926 års riksdag, har styrelsen ansett den

årliga pensionen här böra bestämmas till 384 kronor, att utgå från och

med den 1 juli 1926.

Statskontoret har för sin del tillstyrkt samma belopp.

Beträffande vidare utredning får utskottet hänvisa till propositionen.

Då utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

1 Beträffande punkterna 1—2 och 6 av propositionen nr 83, se utlåtande nr 36, punkterna

108—109 och 111.

Ang. i elision

åt s?ixckaren

N. A. Nilssons

änka.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. pension

åt stallbetjänterna

J. A.

Holms och J.

E. Bergströms

änkor.

49 :o.

I punkten 4:o av nyssnämnda proposition nr 83 har Kungl. Makt föreslagit

riksdagen att

l:o) medgiva, att avlidne stallbetjänten vid Strömsholms hingstdepå Johan

August Holms änka Hilda Lovisa Holm, född Pettersson, samt avlidne

stallbetjänten vid samma depå Johan Erik Bergströms änka Sofia Albertina

Bergström, född Bahm, var för sig måtte komma i åtnjutande av änkepension

till ett belopp av 384 kronor om året, att utgå för änkan Holm

från och med den 1 januari 1927 och för änkan Bergström från och med den

1 september 1926, så länge de förbliva i sitt nuvarande änkestånd, dock att

pension för tid, varunder pensionär må vara i åtnjutande av kontant understöd

från depåförvaltningen, skall minskas med sålunda utgående belopp;

ävensom

2:o) förklara, att pensionerna må utgå i första hand av det årliga överskott,

som kan uppstå å avkastningen av den hos pensionskassan för tjänstemännen

vid Strömsholms hingstdepå samt deras änkor och barn samlade

pensionsfond, sedan de årliga pensionsbeloppen till kassans övriga pensionärer

guldits, samt, i den mån detta överskott icke förslår för ändamålet, från

allmänna indragningsstaten.

Av handlingarna i ärendet inhämtas:

beträffande änkan Holm: att hon är född den 9 juli 1864; att hennes

man, Johan Augnst Holm, som avled den 24 augusti 1918, varit anställd i

hingstdepåns tjänst från 1868 till sin död eller alltså i 50 år; att hon själv

haft anställning vid depån såsom oxdeja från 1886 tills denna tjänst 1899

indrogs; att hon åtnjuter understöd från pensionsfonden för avskedade stallbetjänter

m. fl. samt deras änkor och barn samt från andra till förfogande

av depåförvaltningen stående understödsmedel med tillhopa 169 kronor om

året, varjämte hon innehar fri bostad i depåns hus; att hon i övrigt saknar

tillgångar; samt att hennes arbetsförmåga nu börjat avtaga; ävensom

beträffande änkan Bergström: att hon är född den 28 januari 1864; att

hennes man, Johan Erik Bergström, som avled den 22 augusti 1926, varit

anställd i hingstdepåns tjänst från den 1 november 1889 till sin död eller

alltså i närmare 37 år; att hon ännu icke kommit i åtnjutande av något

understöd från depåförvaltningen eller av allmänna medel; att hon är medellös;

samt att hon på grund av sjuklighet är oförmögen att försörja sig själv.

Såväl stuteriöverstyrelsen som statskontoret hava i avgivna utlåtanden

erinrat om ett likartat fall vid 1926 års riksdag, då en änka efter stallbetjänt

vid ifrågavarande hingstdepå erhöll ett pensionsbelopp å 384 kronor och ansett

att lika goda skäl förelåge för att i nu förevarande fall bereda pensioner.

Statskontoret har emellertid framhållit, att då änkan Holm åtnjöte visst

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

59

understöd från depåförvaltningen vid Strömsholms hingstdepå, föreskrift

borde meddelas därom, att pension för tid, varunder pensionär vore i åtnjutande

av sådant understöd, skulle minskas med vad sålunda från annat

håll åtnjötes.

Departementschefen har jämväl tillstyrkt ett belopp av 384 kronor till

vardera av änkorna Holm och Bergström samt tillika framhållit, att i

likhet med vad som skedde vid 1926 års riksdag i ett motsvarande fall även

här borde gälla, att pensionen skulle i första hand utgå av det årliga överskott,

som kunde uppstå å avkastningen av den hos pensionskassan för tjänstemännen

vid Strömsholms hingstdepå samt deras änkor och barn samlade

pensionsfond, sedan de årliga pensionsbeloppen till kassans övriga pensionärer

guldits. Departementschefen ansåge jämväl det av statskontoret föreslagna

villkoret höra uppställas för pensionens åtnjutande.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

50: o.

Kungl. Maj:t har vidare i punkten 5:o av förenämnda proposition nr 83 Ang. under

föreslagit riksdagen medgiva, att extra skriv- och vaktmästarbiträdet vid stofkr^ e^a

lantmäterikontoret i Göteborgs och Bohus län Adolf Rohdins änka Klara vaktmästarMaria

Rohdin, född Dahlqvist, samt makarnas fyra minderåriga barn, ^Sohdins

Tage, Galleri, Kjell och Stig må, räknat från och med den 1 augusti änka och min1926,

från allmänna indragningsstaten uppbära årligt understöd, änkan derarigabam.

med 300 kronor under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i

nuvarande änkestånd, samt vart och ett av barnen med 60 kronor intill

utgången av det år, varunder barnet uppnår en ålder av 18 år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att mannen Rohdin blivit från och

med mars månad 1913 anställd såsom extra skriv- och vaktmästarbiträde å

lantmäterikontoret i Göteborgs och Bohus län. Sedermera hade han oavbrutet

och med gott vitsord tjänstgjort till den 1 september 1925, då han

till följd av sjukdom blivit oförmögen att tjänstgöra. Av samma anledning

hade han icke kunnat bibehållas vid anställningen utan entledigats med

utgången av juni månad 1926. Under senare tid hade Rohdins avlöning

uppgått till 144 kronor för månad jämte dyrtidstillägg efter de grunder,

som gälla för s. k. oreglerade verk. Rohdin hade i anställningen efterträtts

av äldste sonen. Rohdin hade avlidit den 26 juli 1926 och efterlämnat

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

änkan, född den 2 juli 1880, och sex barn, därav fyra minderåriga, nämligen

Tage, född 18 februari 1911, Gullevi, född den 22 juli 1913, Kjell, född

den 26 mars 1916, och Stig, född den 3 februari 1920. Familjen syntes icke

hava annat att för sitt uppehälle lita till än äldste sonens arbetsförtjänst

och det tillfälliga bidrag av 75 kronor för månad, som av Göteborgs stads

fattigvård tillerkänts sökanden och hennes fyra minderåriga barn. Sökanden

lider enligt läkares intyg av kronisk sjukdom, till följd varav hennes

arbetsförmåga är i hög grad nedsatt och hon tidvis är alldeles oförmögen

till arbete.

Lantmäteristyr elsen har med hänsyn till de synnerligen ömmande omständigheter,

som förelåge, tillstyrkt årliga understöd åt änkan och hennes

minderåriga barn.

Statskontoret har i ärendet anfört bland annat, att, även om föreliggande

förhållanden, särskilt den jämförelsevis korta tid, sökandens man arbetat för

statens räkning, och den omständigheten att han vid sin död icke kvarstått

i statsanställningen, måhända kunde föranleda någon tvekan rörande sökandens

begäran om understöd av statsmedel, så torde å andra sidan icke kunna

förnekas, att starka billighetsskäl talade för att staten, i vars anställning

den avlidne förvärvade den huvudsakliga delen av vad som erfordrats

för hans och familjens uppehälle, lämnade något bidrag i främsta rummet

till de minderåriga barnens uppfostran, men också, med hänsyn till sökandens

sjuklighet och därav föranledda arbetsoförmåga, jämväl till bestridande

av sökandens egna levnadskostnader. Såsom skäliga understödsbelopp i detta

fall syntes kunna ifrågasättas 300 kronor för änkan under återstående

livstiden, så länge hon förbleve änka, samt 60 kronor för varje barn intill

utgången av det år, varunder det uppnådde en ålder av 18 år.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser utskottet sig böra förorda

bifall till Kungl. Maj:ts förslag ocli hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

51: o.

År,g. pension

åt tjänstemannen

vid statens

meteorologiskhydrografiska

anstalt K. S.

Haldins

änka och

minderåriga

barn.

I punkten 7:o av förevarande proposition nr 83 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att extra ordinarie tjänstemannen vid statens

meteorologisk-hydrografiska anstalt Knut Sebastian Haldins änka Lycka

Freija Hildrid Haldin, född Osberg, och makarnas tre minderåriga barn,

Saga Charlotta Eleonora, Henry Tycho Erland och Kerstin Elin Ingegerd

må, räknat från och med den 1 september 1926, åtnjuta årligt understöd

från allmänna indragningsstaten, änkan Haldin till belopp av 720

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38. 61

kronor, att utgå under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver i

nuvarande änkestånd, samt vart och ett av de minderåriga barnen till belopp

av 180 kronor, att utgå intill utgången av det kalenderår, varunder

barnet uppnått 18 års ålder.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Haldin, vilken avlidit den 26

augusti 1926, såsom stärbhusdelägare efterlämnat — förutom änkan, född

den 26 augusti 1876 — sex barn, varav tre minderåriga, nämligen Saga

Charlotta Eleonora, född den 5 februari 1909, Henry Tycho Erland, född

den 29 mars 1911, och Kerstin Elin Ingegerd, född den 30 juli 1919. Behållningen

i boet har vid bouppteckningen upptagits till 221 kronor 59 öre.

Enligt intyg befinner sig den efterlevande makan med sina oförsörjda barn

i synnerligen bekymmersamma ekonomiska förhållanden.

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har i utlåtande tillstyrkt

.pension av statsmedel åt änkan och barnen.

Statskontoret har i remissutlåtande den 8 januari 1927 framhållit, att

starka billighetsskäl måste anses föreligga för beredande åt sökanden av

understöd av statsmedel till familjens uppehälle och de minderåriga barnens

uppfostran. Om mannen Haldin varit ordinarie innehavare av en tjänst

med samma placering å löneplanen, som han vid dödsfallet innehaft, skulle

änkans pension från civilstatens änke- och pupillkassa enligt nu gällande

reglementsbestämmelser hava utgjort 950 kronor och de tre minderåriga

barnen skulle hava bekommit tillhopa 570 kronor. Sådana pensionsbelopp

syntes dock knappast i förevarande fall kunna föreslås. Såsom plägat ske i

föregående liknande fall, där några pensionsavgifter icke erlagts, torde

någon reduktion böra äga rum; och föresloge statskontoret för sin del för

änkan 720 kronor och för varje barn 180 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet finner i likhet med departementschefen starka billighetsskäl tala

för bifall till framställningen och anser sig därför böra förorda densamma.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

Utskottet.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. pension

åt lokomotivföraren

H. J.

Lysholms

änka.

II. Efterlevande till befattningshavare vid

kommunikationsverken.

52: o.

Kungl. Maj:t har i proposition nr 117, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den

18 februari 1927, i punkten 4:o1 föreslagit riksdagen medgiva, att till avlidne

lokomotivföraren vid statens järnvägar Herman Julius Lysholms änka

Anna Serafina Lysholm, född Högelin, må av trafikmedel utbetalas pension

med ett årligt belopp av 444 kronor, att utgå räknat från och med

den 1 januari 1927 i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande

reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande

pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Lokomotivföraren Lysholm, född den 23 maj 1852, hade erhållit ordinarie

anställning vid statens järnvägar från och med den 1 februari 1872,

avgått med pension den 1 april 1909 och avlidit den 12 juli 1913. Han

hade vid avskedet uppburit ett arvode av 2,100 kronor om året och hans

pension har utgjort 1,728 kronor för år räknat. Han hade sålunda vunnit

ordinarie anställning så tidigt, att han ej varit skyldig ingå i statens järnvägars

änke- och pupillkassa. Då han icke förvärvat delägarrätt i sagda

kassa, hade hustrun vid hans död ställts utan änkepension. Därest han

varit delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa, hade änkan enligt

nuvarande bestämmelser för kassan åtnjutit en årlig pension av 880 kronor.

Änkan Lysholm vore född den 8 augusti 1857 och hade ingått äktenskap

med Lysholm den 2 maj 1880. Efter makens död hade hon lyckats i ett

flertal år förskaffa sig sin bärgning genom hemarbete från en fabrik i

Stockholm. På grund av sin höga ålder — nära 70 år — och avtagande

kroppskrafter kunde hon emellertid icke längre erhålla eller orka med något

regelbundet arbete och vore därför icke i stånd att försörja sig.

Järnvägsstyrelsen har med hänsyn till Lysholms långvariga anställning

i statens järnvägars tjänst och övriga omständigheter ansett skäligt, att

änkan Lysholm, i likhet med vad som medgivits andra änkor i motsvarande

läge, tillerkändes något understöd för sin återstående livstid och har styrelsen

i överensstämmelse med tidigare tillämpade grunder tillstyrkt ett

belopp av 444 kronor.

Statskontoret har tillstyrkt detta järnvägsstyrelsens förslag.

Departementschefen har, under erinran om ett flertal tidigare fall av

enahanda art som det nu förevarande förordat styrelsens framställning.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

1 Beträffande punkterna 1—3 samt 6 av propositionen nr 117, se utlåtande nr 37, punkterna

1—3 samt 5.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

63

Utskottet biträder för sin del Kungl. Maj:ts förslag att änkan Lysholm

beredes pension. I överensstämmelse med vad tidigare tillämpats har det

föreslagna pensionsbeloppet avpassats så att det motsvarar en tredjedel av

vad som skulle hava tillkommit vederbörande, därest mannen varit delägare

i statens järnvägars änke- och pupillkassa. Utskottet har därför icke funnit

anledning till erinran mot beloppet och hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

53 ro.

I punkten 5:o av nyssnämnda proposition nr 117 bär Kungl. Maj:t vidare

föreslagit riksdagen medgiva, att till avlidne lokomotivföraren Anders Peter

Andersson Forsbergs änka Johanna Forsberg, född Nilsson, må av trafikmedel

utbetalas pension med ett årligt belopp av 444 kronor, att utgå räknat

från och med den 1 januari 1927 i enlighet med de grunder, som i §§ 6

och 7 av gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa

stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Mannen Forsberg, född den 9 mars 1847, hade vid Västkustbanans övertagande

av statens järnvägar den 1 januari 1896 övergått från då innehavande

anställning som lokomotivförare vid den enskilda banan till motsvarande

anställning vid statens järnvägar. Han hade avgått från tjänsten

den 31 mars 1912 med pension samt avlidit den 30 maj 1926.

Änkan Forsberg vore född år 1857 och makarna hade ingått äktenskap

år 1898.

Mannen Forsberg hade icke varit delägare vare sig i statens järnvägars

änke- och pupillkassa eller, för hustrun, i enskilda järnvägarnas pensionskassa.

Behållningen i boet hade uppgått till något över 2,000 kronor.

Enligt uppgift hade Forsberg börjat sin tjänstgöring vid Västkustbanan

omkring år 1873.

Forsbergs årsavlöning i pensionshänseende hade vid avgången ur statens

järnvägars tjänst utgjorts av arvode 2,100 kronor jämte ersättning för bostad

och bränsle samt beklädnad.

Järnvägsstyrelsen har under hänvisning till tidigare likartade fall hemställt

om utverkande av en pension åt änkan Forsberg till belopp av 444

kronor årligen.

Statskontoret har icke haft något att däremot erinra.

Departementschefen erinrar bland annat därom, att enär makarna Forsberg

ingått äktenskap efter det mannen fyllt femtio år, delägarskap för

hustrun icke kunnat vinnas i de enskilda järnvägarnas pensionskassa, där

mannen Forsberg var delägare för egen del; då möjlighet för Forsberg att

i samband med övergången till statens järnvägars tjänst vinna inträde i

statens järnvägars änke- och pupillkassa icke heller förelåg, har han alltså

Utskottet.

Ang. pension

åt f. loka motivföraren

A. P.

Andersson

Forsbergs

änka.

s. 64 Kontrollera mot PDF

TJtskottet.

Ang. understöd

åt byggnadskam*

reraren vid

statens järnvägsbyggnader

K. G.

Karlssons

änka.

64 Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

icke varit i stånd att på övligt sätt draga försorg om sin änkas uppehälle

efter sin bortgång.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då utskottet icke funnit anledning till anmärkning mot Kungl. Maj:ts

förslag, får utskottet under hänvisning jämväl till vad som finnes anfört i

nästföregående punkt hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts föreliggande

framställning.

54:o.

I en inom första kammaren av herr Tjällgren väckt motion nr 118 har

föreslagits, »att riksdagen måtte bevilja byggnadskamreraren Karl Gustaf

Karlssons änka Karin Paulina Karlsson i Eds församling, Västernorrlands

län, pension eller understöd att utgå med ett belopp av 500 kronor per

år under hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen för yrkandet anhåller utskottet att få hänvisa

till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Karlsson, som var född den

2 november 1861, anställdes vid statens järnvägsbyggnader som kontorsbiträde

den 2 januari 1878, att han efter tjänstgöring som kontorshiträde,

materialskrivare, materialbokhållare och materialförvaltare befordrades till

byggnadskamrerare den 2 juni 1918, i vilken befattning han kvarstod till

sin död den 21 november 1925, då han alltså kunde räkna en tjänstetid

av inemot 48 år. Behållningen i boet efter Karlsson uppgick till 620

kronor 26 öre. Änkan Karlsson, som är född den 24 juni 1868 och sålunda

över 58 år gammal, lider enligt läkarintyg av allmän klenhet och

mångårig neurasteni, på grund varav hon är oförmögen att utföra egentligt

förvärvsarbete. Enligt intyg är hon medellös, och såvitt handlingarna

utvisa äger hon icke anhöriga i sådan ställning, att de kunna i

nämnvärd omfattning draga försorg om hennes underhåll.

Sedan änkan Karlsson hos järnvägsstyrelsen anhållit om erhållande av

pension, fann styrelsen enligt skrivelse den 27 februari 1926 denna framställning

icke föranleda någon styrelsens åtgärd. Såsom skäl för denna

ståndpunkt framhöll styrelsen, bland annat, att vid bestämmande av avlöningen

till den fast anställda personalen vid statens järnvägsbyggnader

hänsyn tagits till det förhållandet, att sagda personal icke kunde vinna

delägarskap i statens järnvägars änke- och pupillkassa. Denna personals

avlöning hade nämligen satts högre än motsvarande ordinarie personals

vid statens järnvägars i syfte, bland annat, att omöjliggöra för personalen

att genom försäkringar eller annorledes trygga sina efterlevandes ekonomiska

ställning.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

65

På sätt i motionen framhållits liar riksdagen tidigare i åtskilliga fall

efter framställning från Kungl. Maj:t beviljat pension eller därmed jämförligt

understöd åt efterlevande till personal vid statens järnvägsbyggnader,

däribland även åt änkor efter befattningshavare i samma eller

liknande ställning som den av Karlsson intagna. Vid sådant förhållande

och med hänsyn till såväl Karlssons långvariga anställning i statens

tjänst som änkans ålder och övriga i ärendet åberopade omständigheter

har utskottet ansett det vara med billighet överensstämmande, att något

understöd av statsmedel beviljas i förevarande fall. Vad angår storleken

av understödet har utskottet funnit sig såsom skäligt höra förorda ett

belopp av 444 kronor årligen. Understödet torde, på sätt tidigare i liknande

fall ägt rum, böra bestämmas att utgå från allmänna indragningsstaten

och åtnjutas från och med den 1 januari 1927.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

1:118, må medgiva, att byggnadskamreraren Karl

Gustaf Karlssons änka Karin Paulina Karlsson, född

Olsson, må från och med den 1 januari 1927 under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 444 kronor.

55 :o.

I en inom andra kammaren av herr B or g gr en väckt motion nr 23 har

hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna avlidne e. o. banvakten Nils

Adolf Agerströms efterlevande änka ett årligt understöd av 300 kronor

att utgå från den 1 januari 1927 under hennes återstående livstid.»

Beträffande motiveringen för förslaget hänvisar utskottet till motionen

med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Agerström, som var född den

2 januari 1855, var anställd vid Landskrona—Ängelholms järnväg under

åren 1893—1895 samt, efter statens övertagande av nämnda järnväg, vid

statens järnvägar såsom e. o. banvakt från och med år 1896 till och med

den 31 mars 1918, då han avgick med pension. Agerström avled den 22

januari 1926, efterlämnande änka, född den 11 april 1866 och alltså 61 år

gammal. Bouppteckningen efter Agerström utvisade brist. Enligt läkarintyg

är änkan på grund av sjuklighet mindre arbetsför. Såvitt av handlingarna

utvisas, saknar änkan Agerström anhöriga i den ställning att de kunna i

nämnvärd mån bidraga till hennes uppehälle.

Med hänsyn till de i ärendet anförda omständigheterna och då riksdagen

tidigare i liknande fall medgivit änkepension, har utskottet ansett det vara

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 sand. 26 höft. (Kr ,‘IS.) 5

Utskottet.

Ang. årligt

understöd åt f.

e. o. banvakten

N. .4. Agerströms

änka.

Utskottet.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. årligt

understöd åt

f. verkstadsarbetaren

E.

Lunds änka.

TJtskottet.

billigt, att något understöd av statsmedel beviljas änkan Agerström under

hennes återstående livstid. Understödet lärer lämpligen böra bestämmas till

384 kronor, att från och med den 1 januari 1927 utgå av trafikmedel.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 23, må medgiva, att förre e. o. banvakten Nils Adolf

Agerströms änka Kersti Agerstöm, född Cintio, må från

och med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384

kronor.

56 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 48 har herr Höglund hemställt,

»att riksdagen ville bevilja avlidne f. d. målaren vid Statens järnvägars

verkstad i Göteborg Erik Lunds änka, Olivia Lund, ett årligt understöd

av 384: — (Trehundraåttiofyra) kronor, så länge hon lever ogift.»

I fråga om de skäl, motionären till stöd för sin hemställan åberopat, får

utskottet hänvisa till motionen.

Av handlingar, som för utskottet varit tillgängliga, framgår, att Erik

Lund varit anställd såsom verkstadsarbetare (målare) vid statens järnvägars

huvudverkstad i Göteborg från och med den 4 oktober 1883 till och med

den 30 december 1923, då han efter en omkring 40-årig väl vitsordad tjänstgöring

avgick med pension. Han avled den 10 februari 1924. Änkan Olivia

Lund, född Blomster, är född den 6 januari 1858 och sålunda 69 år gammal

samt enligt läkarintyg på grund av åderförkalkning för all framtid fullständigt

förhindrad att genom arbete förvärva vad till livets uppehälle erfordras.

Hon befinner sig, enligt vad som vitsordats, i utblottat tillstånd

och saknar anhöriga, vilka kunna bidraga till hennes uppehälle.

De omständigheter, som i motionen åberopats, göra det enligt utskottets

mening billigt, att staten i förevarande fall träder hjälpande emellan. Detta

synes, på sätt i motionen hemställts, böra ske genom beviljande åt änkan

Lund av ett understöd under hennes återstående livstid till belopp av 384

kronor årligen. Understödet, vilket torde böra utgå från och med den 1

januari 1927, lärer böra anvisas av trafikmedel.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 48, må medgiva, att förre verkstadsarbetaren Erik

Lunds änka Olivia Lund, född Blomster, må från och

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

67

med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av

trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

57:o.

Uti en i andra kammaren av herrar Höglund och Bäcklund väckt motion

nr 49 bar hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, det snickaren vid statens

järnvägars verkstad i Göteborg, Karl Oskar Olaussons efterlämnade

änka Frinnanda Cecilia Olausson, född Pettersson, tillerkännes ett årligt

understöd av 384 kronor, att, räknat från och med den 1 januari 1927, utgå

av trafikmedel under hennes återstående livstid och under förutsättning

att hon förbliver ogift.»

Med avseende å motiveringen för förslaget i fråga tillåter sig utskottet

att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar utvisas, att Olausson, som var född den 1

maj 1877, var anställd såsom verkstadsarbetare (snickare) vid statens järnvägars

huvudverkstad i Göteborg från och med den 12 november 1906 samt

avled den 8 november 1926, efterlämnande änka och en minderårig son.

Behållningen i boet efter Olausson uppgick till 2,221 kronor 41 öre. Änkan,

som är född den 7 december 1876 och sålunda 50 år gammal, lider enligt

läkarbetyg sedan flera år av kronisk lungkatarr, som gör henne oförmögen

att under en stor del av året genom eget arbete försörja sig.

Med hänsyn till vad som blivit upplyst angående änkan Olaussons hälsotillstånd

och övriga i motionen åberopade förhållanden har utskottet funnit

det vara billigt, att ett årligt understöd beviljas änkan Olausson, oaktat hon

ännu ej uppnått högre ålder. Beloppet av detta understöd synes, på sätt i

motionen föreslagits, böra bestämmas till 384 kronor, att från och med den

1 januari 1927 utgå av trafikmedel.

I enlighet med det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 49, må medgiva, att verkstadsarbetaren Karl Oskär

Olaussons änka Frinnanda Cecilia Olausson, född Pettersson,

må från och med den 1 januari 1927 under sin

återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd

av 384 kronor.

Ang. årligt

understöd åt

verkstadsarbetaren

K. O. Olaussons

änka.

Vt skott et.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. årligt

understöd åt

förre verkstadsarbetaren

A. Granströms

änka.

Utskottet.

Ang. årligt

understöd åt

filaren C. A.

Grahns änka.

58: o.

I eu inom andra kammaren av herr Samuelsson väckt motion nr 59

hemställes, »att riksdagen måtte besluta bevilja änkan efter förre verkstadsarbetaren

vid statens järnvägar August Granström i Boden, Maria Augusta

Granström, ett årligt understöd att utgå under hennes återstående levnad».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid

fogade bilagor.

Av nämnda bilagor jämte i övrigt tillgängliga handlingar utvisas, att

Granström, som var född den 9 februari 1861, innehade anställning som

smed vid statens järnvägars huvudverkstad i Boden från och med den 24

augusti 1891 till sin död den 24 juni 1925 eller närmare 34 år. Vid sin

död efterlämnade han änka, född den 1 juni 1863, samt 8 barn i åldern

22—38 år. Änkan är enligt läkarbetyg på grund av vissa sjukdomar oförmögen

att försörja sig med arbete. Beträffande familjens ekonomiska ställning

är upplyst, att änkan och barnen tillsammans äga två torplägenheter i Unbyn

av överluleå socken i Norrbottens län, vilka lägenheter äro åsätta ett

taxeringsvärde av tillhopa 5,000 kronor och graveras av skuld till ett belopp

av 3,000 kronor. Av barnen äro fyra gifta och hava familjer att försörja.

De övriga barnen bo i hemmet och äro för närvarande arbetslösa.

Med hänsyn till Granströms långvariga anställning i statens tjänst och

då hans efterlämnade änka synes befinna sig i svag ekonomisk ställning, har

utskottet ansett sig böra tillstyrka, att ett årligt understöd av statsmedel

beviljas henne under hennes återstående livstid. Detta understöd synes böra

bestämmas till 384 kronor, att från och med den 1 januari 1927 utgå av

trafikmedel.

Utskottet får med åberopande av det anförda hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 59, må medgiva, att verkstadsarbetaren August Granströms

änka Maria Augusta Granström, född Johansdotter,

må från och med den 1 januari 1927 under sin

återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt

understöd av 384 kronor.

59: o.

I en inom andra kammaren under nr 60 väckt motion har herr Samuelsson

hemställt, »att riksdagen måtte besluta bevilja änkan efter förre filaren

vid statens järnvägar Carl August Grahn i Luleå Klara Josefina Grahn född

Renberg ett årligt understöd att utgå under hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen för motionärens yrkande hänvisar utskottet till

motionen med därvid fogade bilagor.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

69

Av handlingar i ärendet inhämtas, att Grahn, som var född den 17 oktober

1879, varit anställd vid statens järnvägars huvudverkstad i Boden från

och med den 19 september 1899, då han antogs såsom tillfällig filarlärling,

att han uppflyttades till tillfällig järnarbetare den 21 december 1904 samt

blev fast antagen såsom filare den 21 december 1907, i vilken anställning

han kvarstod till sin död den 7 juni 1926. Hans sammanlagda tjänstetid

uppgick sålunda till närmare 27 år. Behållningen i boet efter Grahn uppgick

till 909 kronor 59 öre; bland tillgångarna ingick fast egendom till ett

åsatt värde av 1,800 kronor. Änkan Grahn är född den 12 september 1880

och sålunda 46 år gammal samt har i äktenskapet fyra barn, födda 1902,

1904, 1907 och 1918. Enligt läkarintyg är änkans arbetsförmåga på grund

av sjukdom nedsatt.

I betraktande av de förhållanden, som åberopats i ärendet, har utskottet Utskottet

funnit, sig höra ifrågasätta, att staten beviljar någon hjälp åt Grahns efterlevande.

Detta torde böra ske genom beredande åt änkan Grahn av ett

årligt understöd under hennes återstående livstid till belopp av 384 kronor.

Understödet lärer böra anvisas av trafikmedel och utgå från och med ingången

av år 1927.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 60,

må medgiva, att filaren Carl August Grahns änka Klara

Josefina Grahn, född Renberg, må från och med den 1

januari 1927 under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel

uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

60 :o.

Uti en inom andra kammaren under nr 99 väckt motion har herr Björn- Ang. ärligt

berg hemställt, »att riksdagen måtte bevilja änkefru Maria Stenström ett

årligt understöd, så länge hon lever ogift, av 600 (sexhundra) kronor, dande ingen
samt

för dottern Karolina Maria Stenström 300 (trehundra) kronor, och J0[en J stfn~

stroms anka

sonen, Karl Erik Anton Stenström 300 (trehundra) kronor per år räknat, och mindertills

respektive fyllt 16 år, ariga baru
eller

eventuellt andra belopp som av riksdagen fixeras.»

I fråga om motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

Av handlingar i ärendet framgår, att änkan Stenströms man, förre extra

biträdande ingenjören i statens vattenfallsverk J. Stenström, som var född

den 11 oktober 1878, varit anställd vid statens vattenfallsverk under tiden

1 januari 1912—5 juni 1923, d. v. s. 11 år 5 månader 5 dagar. Vidare

hade han varit anställd vid statens järnvägsbyggnader såsom schaktmästare

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

från och med den 10 november 1899 under minst 6 månader. Slutligen

hade han innehaft anställning hos Norrlands statsarbeten under tiden 6 maj

—16 oktober 1923, alltså under 5 månader 11 dagar. Sammanlagda anställningstiden

i statstjänst uppgick sålunda till omkring 12 år 4 månader.

Stenström hade av samtliga sina förmän vid verket erhållit de bästa vitsord

beträffande såväl duglighet och plikttrohet som uppförande. Stenströms

avgång ur vattenfallsverkets tjänst har, enligt vad vattenfallsstyrelsen vitsordat,

förorsakats av uppsägning från verkets sida på grund av bristande

arbetstillgång.

Vid sin avgång ur verkets tjänst innehade Stenström en avlöning per

månad av 442 kronor i grundlön å G-ort samt 16 kronor 25 öre kallortstillägg

jämte därå belöpande dyrtidstillägg. Det för honom i egenskap av

delägare i statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering av icke

ordinarie personal senast gällande pensionsunderlaget utgjorde 2,840 kronor.

För den händelse Stenström med nämnda pensionsunderlag varit delägare i

civilstatens änke- och pupillkassa, skulle det änkan och barnen tillkommande

pensionsbeloppet utgjort, utom vederbörligt dyrtidstillägg, 1,065 kronor, varav

568 kronor skulle belöpt sig på änkan och 497 kronor på barnen.

Stenström avled den 18 januari 1926, efterlämnande änka, född den 21

juli 1883, samt två minderåriga barn, en dotter, född den 3 januari 1915,

och en son, född den 25 juli 1919. Bouppteckningen efter Stenström utvisade

en behållning i boet av 3,876 kronor 40 öre.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift den 18 februari 1926 anhöll änkan

Stenström om erhållande av pension eller dylikt understöd. Till stöd för

denna framställning anförde hon, bland annat, att efter Stenströms avsked

från vattenfallsverket för hans räkning hos pensionsstyrelsen författningsenligt

insatts ett belopp av 3,087 kronor, vilket belopp icke i någon mån

kunde komma änkan eller barnen till godo, samt att änkan saknade möjlighet

till försörjning för sig och barnen.

över denna framställning avgavs infordrat utlåtande av vattenfallsstyrelsen,

som med hänvisning till i ärendet förekomna omständigheter och då

Stenström icke varit i tillfälle att genom inträde i någon av staten understödd

anstalt bereda underhåll åt sina efterlevande, fann synnerliga skäl

föreligga för att sökanden och hennes barn bereddes pension av statsmedel

med belopp, som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt. Visserligen kunde —

anförde styrelsen vidare — invändas, att Stenström vid sin död ej kvarstått

i verkets tjänst, men därvid borde ihågkommas, att Stenströms avgång

uteslutande varit beroende på uppsägning från verkets sida till följd av

arbetsbrist.

I ärendet avgavs utlåtande jämväl av statskontoret, som yttrade, att pension

visserligen i en del fall blivit beviljad åt änkor och barn efter ickeordinarie

befattningshavare i statens tjänst, vilka endast under lika kort

tid som sökandens man innehaft statsanställning. I detta fall förelåge

emellertid den omständigheten, att mannen redan vid 45 års ålder lämnat

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottels utlåtande Nr 38.

71

statstjänst samt avlidit sedan mera än två år därefter förflutit. På grund

härav och då bifall till den gjorda framställningen skulle kunna medföra

betänkliga konsekvenser, funne sig statskontoret böra hemställa, att ansökningen

icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Enligt beslut den 7 oktober 1926 fann Kungl. Majd den gjorda ansökningen

icke föranleda någon Kungl. Majds åtgärd.

I motionen har åberopats tre läkarintyg, utfärdade två respektive den 6

mars och den 25 september 1926 av legitimerade läkaren G. Salwén och ett

den 24 december 1926 av legitimerade läkaren M. Rubensohn. Nämnda

intyg äro av följande lydelse:

»På grund av den kännedom undertecknad under 11 år förvärvat beträffande

fru Maria Elisabet Stenströms hälsotillstånd anser sig undertecknad

berättigad att intyga, att fru Stenström näppeligen torde vara i stånd

att själv försörja sig och sina minderåriga barn, varför hon synes vara i

stort behov av all den hjälp, hon kan få, intygas på heder och samvete.

Enköping den 6 mars 1926.»

»Fru Maria Stenström har vid upprepade undersökningar befunnits lida

av fettsot (obesitas, »celluliter») med nervsmärtor. Denna åkomma utesluter

för henne möjligheten att genom grövre arbete (skurning, tvätt o. s. v.)

försörja sig själv och sina två barn. Fru S. har dessutom ett labilt nervsystem,

varigenom hennes energi är nedsatt och hennes förmåga att på

annat sätt skaffa sig och de sina livsuppehälle måste anses nedsatt, intygas

på heder och samvete. Enköping den 25 september 1926.*

’ »På begäran intygas härmed, att fru Maria Stenström, från Enköping,

på grund av höggradig nervsvaghet (Neurastenia) är i synnerligen stort

behov av några månaders fullständig vila. Enköping den 24 december 1926.»

Då Stenström vid sin död icke kvarstod i statens tjänst eller uppnått

pensionsålder, har utskottet i likhet med statskontoret funnit det vara ur

principiell synpunkt betänkligt att av statsmedel bevilja årligt understöd åt

hans efterlevande. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, hurusom

den i ärendet anförda omständigheten, att Stenströms avgång ur vattenfallsverkets

tjänst föranletts av arbetsbrist, synes vara av den art, att densamma

under nuvarande förhållanden inom olika grenar av statsförvaltningen

torde kunna åberopas av ett stort antal personer, i följd varav ett bifall

till det föreliggande förslaget lärer vara ägnat att medföra konsekvenser

av ej obetydlig ekonomisk räckvidd. Med hänsyn till vad nu anförts har

utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till motionärens förslag om årligt

understöd åt Stenströms änka och barn.

Emellertid har utskottet funnit sig böra ifrågasätta, huruvida icke i

detta fall skäl kan anses föreligga för tilldelande åt de efterlevande av ett

understöd en gång för alla. Såsom av utredningen framgår, har i samband

med Stenströms avgång ur vattenfallsverkets tjänst jämlikt bestämmelserna

i § 16 av det för verkets kassa för pensionering av icke-ordinarie

personal gällande reglementet avsatts ett avsevärt belopp, motsvarande värdet

av hans egna samt på staten belöpande pensionsavgifter, vilket belopp

Utskottet.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. vissa förhöjningar

å

änkan Ester

Lavinia

Arvidson beviljad

pension.

ej kan komma de efterlevande till godo. Denna omständighet synes jämte

övriga i ärendet påvisade förhållanden utgöra stöd för vidtagande av åtgärd

av nyss angiven innebörd. Utskottet, som emellertid ansett sig icke

böra framställa förslag i ämnet, har velat uttala, att hinder icke synes

föreligga för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel låta till änkan Stenström

utbetala en gratifikation med belopp, som må finnas skäligt.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 99 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

61 :o.

I en inom andra kammaren under nr 232 väckt motion har herr Bäcklund

hemställt, »att riksdagen måtte besluta, att å den av 1926 års riksdag

till änkan Ester Lavinia Arvulson beviljade pensionen skola utgå förhöjningar

för minderåriga barn i enlighet med bestämmelserna i § 7 av gällande

reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa».

Till stöd för yrkandet anför motionären:

»I proposition nr 166 till 1926 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t under

punkten 4:o riksdagen medgiva, att till e. o. verkstadsförmannen L. A. Arvidsons

änka Ester Lavinia Arvidson finge av trafikmedel utbetalas pension med

ett årligt belopp av 336 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1926

i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente för

statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till

änkor efter delägare i nämnda kassa.

Av handlingarna i ärendet framgick, bland annat, att änkan Arvidson

vore född år 1880 samt hade nio barn, av vilka fem minderåriga.

Vid samma riksdag väcktes av undertecknad jämte en dåvarande ledamot

av första kammaren likalydande motioner (1:88 och II: 69) rörande understöd

åt änkan Arvidson samt makarnas minderåriga barn. Däri hemställdes, att

de årliga understödsbeloppen måtte bestämmas för änkan till 300 kronor

samt för vart och ett av barnen till 150 kronor (oreglerade belopp).

Vid ärendets behandling inom bankoutskottet uppstod frågan, huru vid

bifall till Kung], Maj ds proposition de i § 7 av reglementet för statens

järnvägars änke- och pupillkassa meddelade föreskrifterna skulle tolkas i

detta fall. Enligt nämnda författningsrum äger ensam änka uppbära pensionens

grundbelopp. Änka jämte barn uppbära grundbeloppet, förhöjt med

40 procent för ett barn och därutöver med 10 procent för varje ytterligare

barn. Inom utskottet gjordes den meningen gällande, att dessa bestämmelser

borde så tolkas, att pensionen till änkan Arvidson och hennes fem minderåriga

barn skulle utgå med grundbeloppet, förhöjt med (40+10 + 10+10+10)

80 procent. Härigenom skulle sammanlagda pensionsbeloppet till en början

komma att uppgå till 604 kronor (frånsett dyrtidstillägg) för att sedermera

minskas i den män barnens pensionsrätt upphörde. Genom utskottets kansli

gjordes dels hos järnvägsstyrelsen, dels hos statskontoret förfrågan rörande

tolkningen av bestämmelserna i fråga, varvid nyss angivna uppfattning av

vederbörande tjänstemän bekräftades.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

73

I anslutning till denna uppfattning frånföll jag inom utskottet mitt yrkande

om beredande av särskilda barnpensioner i enlighet med motionerna, och

utskottet beslöt enhälligt tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag (utlåtande

nr 25, punkten 34).

Såsom framgår av den här lämnade redogörelsen, var förutsättningen för

utskottets enhälliga beslut i ämnet den, att barntillägg i enlighet med föreskrifterna

i § 7 av förenämnda reglemente skulle utgå å pensionen, så länge

barnen voro minderåriga.

Enligt vad jag erfarit, har emellertid järnvägsstyrelsen vid beslut om pensionens

utanordnande ansett sig med hänsyn till riksdagsbeslutets ordalydelse

samt motiveringen därför böra tolka bestämmelserna så, att endast grundbeloppet

till änkan borde utgå. Härigenom har uppstått en avsevärd minskning

av det pensionsbelopp, som vid utskottets tillstyrkan förutsatts skola

utgå.»

Med hänsyn till de omständigheter, som vid 1926 års riksdag åberopats

till stöd för förslaget om beredande av pension i förevarande fall och beträffande

vilka utskottet tillåter sig hänvisa till det i motionen omnämnda

utlåtandet, har utskottet ansett det vara billigt, att förhöjningar å ifrågavarande

pension utgå för änkan Arvidsons minderåriga barn i enlighet med de grunder,

som beträffande dylika förhöjningar innehållas i § 7 av reglementet för statens

järnvägars änke- och pupillkassa. Utskottet har alltså funnit sig böra tillstyrka

bifall till motionärens förslag härutinnan. Förhöjningarna torde

givetvis liksom den beviljade pensionen böra bestridas av trafikmedel och

utgå från och med den 1 januari 1926.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion II: 232,

må besluta, att å den av 1926 års riksdag till e. o. verkstadsförmannen

L. A. Arvidsons änka Ester Lavinia

Arvidson beviljade pensionen skola utgå förhöjningar

för minderåriga barn i enlighet med bestämmelserna i

§ 7 av gällande reglemente för statens järnvägars änkeoch

pupillkassa.

62:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 238 har herr Bäckström

hemställt, »att riksdagen ville bevilja f. d. nattvakten vid statens järnvägar

Nikolaus Gustaf Petterssons änka Inga Pettersson, född Jönsdotter, ett

årligt understöd av 300 kronor att utgå från och med den 1 januari 1927

under hennes återstående livstid.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid

fogade bilagor.

(»

Utskottet.

Ang. årligt

understöd åt

förre nattvakten

N. G.

Petterssons

änka.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 so ml. 26 höft. (Nr 38.)

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet.

Av motionen jämte i övrigt tillgängliga handlingar framgår, att Pettersson,

som var född den 7 april 1847, erhöll anställning som arbetare vid

statens järnvägsbyggnader den 27 maj 1869 och därefter med vissa avbrott

varit i tjänst dels såsom arbetare vid statens järnvägsbyggnader och dels

vid statens trafikerade järnvägar såsom nattvakt, intill dess han år 1917

avgick med pension. Pettersson avled den 15 december 1925. Den efter

dödsfallet upprättade bouppteckningen utvisade en behållning i boet av

1,118 kronor 75 öre. Änkan Pettersson är född den 27 april 1855 och sålunda

nära 72 år gammal. Beträffande hennes ekonomiska ställning är av

municipalnämndens ordförande i Vännäs munieipalsamhälle upplyst, bland

annat, att hon ej ägde annan tillgång än vad bouppteckningen utvisade

samt årligt understöd från allmänna folkpensioneringen, att hennes dotter,

vilken vore sjuksköterska, till största delen finge bidraga till moderns underhåll,

samt att dottern, som för egen del endast hade inkomst såsom privatsköterska,

häftade i skuld för en henne tillhörig fastighet, av vilken hon

hade en inkomst, som ungefärligen motsvarade räntan å skuldbeloppet.

Med hänsyn till Petterssons långvariga anställning i statens tjänst och

änkans höga ålder samt då hon synes befinna sig i svaga ekonomiska omständigheter,

har utskottet funnit billigt, att något understöd beredes henne

under hennes återstående livstid. I dylikt avseende förordar utskottet ett

understödsbelopp av 384 kronor årligen, att från och med den 1 januari

1927 utgå av trafikmedel.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 238,

må medgiva, att förre nattvakten Nikolaus Gustaf Petterssons

änka Inga Pettersson, född Jönsdotter, må från

och med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel

åtnjuta ett årligt understöd av 384 kronor.

Stockholm den 22 april 1927.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

75

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pettersson i Olovstorp, Lindley, Andersson

i Hedsta, Östergren, P. A. Larsson, Bodin och Forssberg; med undantag därav att herr

lAndlcg ej deltagit i behandlingen av punkterna 1—5G;

från andra kammaren: herrar Borggren, Winkler, Backlund, Lovén, Olsson i Berg,

Wikström, Ryberg och Höglund; med undantag därav att herr Svensson i Betingetorp deltagit

i behandlingen av punkterna 1—15 i stället för herr Winkler samt herr Eklund i behandlingen

av punkterna 2—15 i stället för herr Borggren
-

Reservationer:

vid punkten 43;o (ang. pension åt f. d. professorn E. J. G. Holms änka

Fredrika Olivia Holm):

av herrar Bäcklund och Höglund, vilka yrkat avslag å såväl Kungl.

Maj ds ifrågavarande förslag som utskottets i ärendet gjorda hemställan;

vid punkten 6Q:o (ang. årligt understöd åt f. extra biträdande ingenjören

J. Stenströms änka och minderåriga barn):

av herrar östergren, Bäcklund och Höglund, vilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Med hänsyn till de omständigheter, som i förevarande ärende åberopats,

har utskottet, om ock med någon tvekan, funnit sig böra tillstyrka, att något

årligt understöd genom statens försorg beredes änkan Stenström och hennes

minderåriga barn. Vad angår storleken av detta understöd har utskottet

funnit sig böra förorda belopp för änkan av 384 kronor under hennes återstående

livstid och för vartdera barnet av 96 kronor intill utgången av det

år, varunder vederbörande uppnår 18 års ålder. Understöden torde höra

anvisas av statens vattenfallsverks medel och utgå från och med den 1

januari 1927.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 99, må medgiva, att förre extra biträdande ingenjören

Janne Stenströms änka Johanna Maria Elisabet

Stenström, född Ekelund, samt makarnas minderåriga

barn Karolina Maria Kristina och Karl Erik Anton

må från och med den 1 januari 1927 av statens vattenfallsverks

medel åtnjuta årliga understöd, änkan under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, med 384 kronor samt vartdera barnet

intill utgången av det kalenderår, varunder det uppnår

18 års ålder, med 96 kronor.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:216 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner och understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. s. 1 i texten