Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning.

1927-02-22 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1927:5, Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutekottets utlåtande Nr 5.

tfr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1927 kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens

styrelse och förvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktion har utskottet

att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd

och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans upprätthållande

samt myntutväxlingens fortgång och bestånd. Sedan utskottet numera fullgjort

detta uppdrag, får utskottet avgiva berättelse över den verkställda

granskningen.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges

i riksbanken allmänna och särskilda protokoll för tiden från och med

den 10 januari 1926, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats för deras i protokollen

antecknade beslut och åtgärder, och till början av innevarande års

riksdag, dels de av vederbörande revisorer avgivna berättelser om verkställd

granskning av riksbankens såväl huvudkontors som samtliga avdelningskontors

i orterna förvaltning under år 1925, dels ock fullmäktiges med utskottets

memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens

tillstånd, rörelse och förvaltning år 1926, ävensom de av styrelserna

för riksbankens avdelningskontor i avseende å dessa kontors förvaltning

under samma år lämnade redogörelser.

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivningen, in- och utlåningsrörelsen

ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor

samt vid Tumba bruk tillåter sig utskottet att för en närmare

kännedom om hithörande förhållanden hänvisa till de utförliga sifferredogörelser,

som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens revisorer

och riksbankens fullmäktige, liksom i utskottets förut till riksdagen avlåtna

memorial nr 1.

Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1926 har riksbanken erhållit

en vinst av 17,245,412 kronor 36 öre.

I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande huvudoch

avdelningskontorens vinst- och förlusträkningar, som förekomma i utskottets

nyssnämnda memorial nr 1 (sid. 25).

851 27

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

7

l:o.

Revisorerna Lava under § 13 i sin berättelse angående riksbanken (sid. 15

18) anfört följande:

»Vid sammanträde den 17 maj 1913 beslöto fullmäktige att för högtidlighållande

av riksbankens under år 1918 infallande 250-års jubileum låta i

överensstämmelse med ett av professorn Carl Hallendorff och dåvarande

docenten Sven Brisman uppgjort förslag utarbeta eu historik över riksbankens

verksamhet under åren 1668—19l8.

Enligt förslaget skulle historiken omfatta ''eu vetenskaplig utredning

rörande riksbankens ställning, organisation, verksamhetsformer och allmänna

ekonomiska betydelse’ samt innehålla en skildring av den Palmstruchska

banken ävensom förhållandena sådana de gestaltade sig under envar av tidsperioderna

1668—1738, 1738—-1777, 1777—1838 och 1838 1918. Hela verket

beräknades komma att draga en kostnad av omkring 34,000 kronor, varav

20,000 kronor beräknades åtgå för författarlionorar och utgivararvode.

Den 30 juli 1913 avslutades mellan Sveriges riksbank å ena sidan samt

Hallendorff och Brisman å andra sidan avtal angående historikens utarbetande,

vilket avtal i hithörande delar är av följande lydelse:

Vi, Hallendorff och Brisman, åtaga oss att utarbeta en historik över Sveriges

riksbank åren 1668—1918 i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som

angivas i hoslagda, av oss uppgjorda P. M., dagtecknad den 7 maj 1913, samt

överlåta till Sveriges riksbank utan villkor eller inskränkning all den oss lagligen

tillkommande författarerätt till sagda arbete; och skola härutinnan gälla

följande bestämmelser:

l:o) Till riksbanken avlämnas fullständigt, för sättning färdigt manuskript

senast den 1 oktober 1917.

2:o) Erforderlig korrekturläsning verkställes av oss Hallendorff och Brisman.

3:o) I honorar betalas till oss Hallendorff och Brisman, eller våra rättsinnehavare,

en gång för alla för varje 16-sidigt tryckark i format ungefärligen lika

Schiick & Warburgs illustrerade svenska litteraturhistora tillhopa tvåhundra

(200) kronor för själva historiken och etthundra (100) kronor för redaktion av

bilagorna till densamma.

4:o) Ovan fastställda honorar erlägges på det sätt, att från och med den

1 dec. 1913 till och med den 1 juni 1917 utbetalas i förskott varje den 1 dec.

och 1 juni till mig Hallendorff femhundra (500) kronor och till mig Brisman

sjuhundrafemtio (750) kronor. Återstoden erlägges när fullständigt manuskript

avlämnas, med undantag för femtonhundra (1,500) kronor, som utbetalas, när

samtliga ark äro av författarne korrekturlästa och tryckfärdiga.

5:o) Blir någon av oss, Hallendorff och Brisman, före tidpunkten för det

fullständiga manuskriptets avlämnande urståndsatt att fullfölja arbetet, och understiger

det enligt 3:o stadgade honoraret för den urståndsattes till förfogande

stående manuskript den till honom utbetalade förskottssumman, skall han till

riksbanken återbetala, vad han för mycket bekommit; och äger han därefter gent

emot riksbanken icke några ytterligare honoraranspråk.

I samband med förenämnda kontrakt träffades avtal att fullmäktige skulle

äga upphäva kontraktet, ''därest statsrevisorerna under år 1913 eller bankoutskottet

vid 1914 års riksdag gjorde anmärkning mot detsamma’.

Den 24 februari 1916 medgåvo fullmäktige på framställning av docenten

Brisman, att utarbetandet av historiken, i vad den hänförde sig till tiden

efter år 1834, finge överlämnas till fil. d:r S. Helander, dock under villkor

att denne förbunde sig att jämlikt bestämmelserna i kontraktet den 30 juli

1913 senast den 1 oktober 1917 till riksbanken avlämna fullständigt, för

Ang. utarbetandet

av en

historik över

riksbankens

verksamhet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

sättning färdigt manuskript. Vidare liar, likaledes på framställning av de

personer, som ursprungligen åtagit sig historikens författande, viss annan

del av densamma under hand anförtrotts åt fil. d:r S. A. Montgomery.

Inom den i avtalen fastställda tiden har, såvitt kunnat utrönas, icke

någon del av det historiska arbetet förelegat i manuskript, färdigt för tryckning.

Först i slutet av mars eller i början av april 1918 kunde manuskript

till den första delen till tryckeriet utlämnas, omfattande en skildring av den

Palmstruchska banken och riksens ständers bank under den karolinska tiden,

och av hela det avtalade historiska arbetet har ensamt denna första del förelegat

tryckt och utgiven den 22 september 1918, då 250-års dagen för riksbankens

grundande högtidlighölls.

Det bör här antecknas, att fullmäktige tidigare vid sammanträde den

21 mars 1918 beslutat uppdraga åt deputerade att med aktiebolaget P. A.

Norstedt & Söner träffa avtal om tryckning av historiken på villkor, som

angivits i ett av bolaget avlämnat anbud. För leverans till den 1 september

1918 av historiken i dess helhet betingade sig bolaget därvid, att halva

manuskriptet lämnades den 1 mars och slutmanuskript den 1 maj samma år.

Något kontrakt angående tryckningen upprättades emellertid icke.

Oaktat den avtalade tiden för historikens utarbetande icke av författarna

iakttagits, har, såvitt revisorerna kunnat finna, något nytt avtal i berörda

hänseende icke träffats. Däremot hava fullmäktige den 21 november 1918

medgivit ändring i kontraktsbestämmelserna beträffande författarnas honorar

så tillvida att detsamma skulle höjas med 60 procent av de belopp, som

angivits i det ursprungliga kontraktet. Honoraret skulle sålunda utgå med

320 kronor per ark för historiken och hälften för bilagorna. Detta honorar

har utbetalts för samtliga hittills utarbetade delar av verket, oavsett när

desamma utarbetats.

Sedan den första delen, författad av professor Brisman, såsom nämnts,

utkommit i september 1918, har den andra delen, omfattande tiden 1719—

1765 och författad av professor Hallendorff, utgivits från trycket på hösten

1919 samt den tredje delen, upptagande dels eu skildring av doktor Montgomery

angående de valutapolitiska problemen under åren 1719—1778 dels

en fortsättning av historiken, avseende tiden 1765—1803 och författad av

professor Hallendorff, utkommit på hösten 1920. I övrigt finnas för närvarande

följande arbeten liggande hos tryckeriet, dels en skildring av professor

Brisman angående realisationen 1803—1834, färdigtryckt i oktober 1921,

dels en uppsats av professor Montelius angående mynt och sedlar, tryckt i

september 1918, dels ock statistiska tabeller och bilagor i korrektur. Beträffande

återstående delen av historiken är densamma för andra gången

under utarbetande av skäl, som förtjäna här särskilt omnämnas.

Såsom förut angivits, hade efter fullmäktiges medgivande och på förslag

av professor Brisman den historiska redogörelsen av riksbankens verksamhet

för tiden efter år 1834 anförtrotts åt fil. d:r S. Helander. Helanders arbete,

som skulle omfatta tiden 1834—1897, var avsett att inflyta i historikens fjärde

del. Av arbetet har en avdelning, omfattande tidsperioden 1834—1860, å

vederbörande tryckeri satts och tryckts under åren 1918—1921 samt en andra

avdelning, omfattande tiden 1860—1897, satts i september och oktober 1922.

De båda arbetena hava sedermera blivit stående å tryckeriet ända till år 1925,

då desamma på order av fullmäktige makulerats. Denna fullmäktiges åtgärd

har föranletts av vissa anmärkningar mot Helanders arbeten, vilka anmärkningar,

sedan arbetena befordrats till trycket och i vad de upptogo skildringen

av tiden 1834—1860 jämväl färdigtryckts i eu upplaga å 2,000 exemplar, i

särskilda utlåtanden framställts dels av riksbankens statistiker dels ock av

två sakkunniga vetenskapsmän. Det bör omnämnas, att riksbanken för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

9

Helanders arbeten fått vidkännas kostnader å sammanlagt 18,838 kronor,

varav för författarhonorar 4,260 kronor, för sättning och tryckning 13,808

kronor 50 öre samt såsom ersättning för å tryckeriet nnder mer än två år

stående stil 769 kronor 50 öre.

Kostnaderna för hittills utarbetade delar av historiken hava, enligt vad

revisorerna inhämtat, belöpt sig till följande belopp, däri inbegripna jämväl

förutnämnda 18,838 kronor:

för författarhonorar.................................................. kronor 37,772: 49

» andra arvoden ................................................. » 6,309: —

» avskrifter och renskrivning ............................ » 4,462:80

» tryckning, papper, bindning och distribution » 116.006: 26

eller tillsammans.................................................... kronor 164,550: 56

Av den lämnade redogörelsen framgår, att ifrågavarande historiska skildring

av riksbankens verksamhet, vilken skildring enligt avtal skolat föreligga

i manuskript den 1 oktober 1917, ännu icke fullbordats, ehuru nio år förflutit

sedan angivna tidpunkt. Av föreliggande handlingar hava upplysningar

icke kunnat vinnas angående orsaken till att det ursprungliga avtalet i angivet

hänseende icke fullföljts. Något förhinder har sålunda från författarnas

sida, såvitt revisorerna kunnat finna, icke anmälts. Det borde enligt revisorernas

mening hava varit fullmäktige angeläget att, när det ursprungliga avtalet

upphört att gälla, genom nya avtalsbestämmelser söka få det igångsatta

arbetet slutfört inom rimlig tid. För övrigt kunna revisorerna icke

underlåta påpeka, att fullmäktige jämväl enligt det år 1913 avslutade kontraktet

haft möjlighet påskynda författarnas arbete genom innehållande av

viss del utav ersättningen, tills fullständigt manuskript avlämnats. Denna

möjlighet har dock icke av fullmäktige utnyttjats. I stället har i uppenbar

strid mot nämnda avtalsbetsämmelse till författarna utbetalts full likvid för

varje utarbetad del av historiken. Det förtjänar i detta sammanhang fram

hållas, att den av revisorerna här påtalade tidsutdräkten i avsevärd grad

bidragit till att fördyra kostnaderna för ifrågavarande arbete. Revisorerna

vilja erinra om att kostnaderna, som av författarna ursprungligen beräknats

komma att för hela arbetet belöpa sig till c:a 34,000 kronor, hittills uppgått

till ett så avsevärt belopp som 164,000 kronor, oaktat samtliga de avdelningar

av historiken, som skolat inflyta i dess fjärde del, ännu icke föreligga

utarbetade.

Beträffande fullmäktiges i november 1918 fattade beslut att medgiva en

förhöjning av författararvodet har detsamma enligt uppgift föranletts av

hänsyn till den förändring i penningvärdet, som inträtt sedan vederbörande

kontrakt avslutats. Denna förhöjda ersättning har emellertid, såsom nämnts,

jämväl utgått för de delar av historiken, som huvudsakligen utarbetats under

kontraktstiden. Förhållandet förefaller revisorerna anmärkningsvärt, så

mycket mer som det vid tidpunkten för ifrågavarande besluts fattande varit

fullmäktige uppenbart, att författarna icke fullgjort, vad de enligt avtalet

åtagit sig.

Revisorerna måste slutligen såsom synnerligen anmärkningsvärd beteckna

fullmäktiges åtgärd att utan föregående granskning låta till trycket befordra

vissa avdelningar av historiken, vilka avdelningar, såsom förut angnits,

måst kasseras. Vanlig omtänksamhet borde hava bjudit fullmäktige att,

innan manuskriptet uppsattes i korrektur, låta underkasta detsamma erforderlig

granskning. På grund av fullmäktiges underlåtenhet härutinnan har

riksbanken kommit att åsamkas kostnader å sammanlagt inemot 15,000 kronor,

vilka kostnader eljest torde hava kunnat undvikas.

Revisor ernå»

uttalande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

Yttrande av

professor

Hallendorff.

I anledning av revisorernas uttalanden uti detta ärende ävensom de under

2:o) och 3:o) här nedan omförmälda frågor hava fullmäktige i riksbanken i

en till utskottet överlämnad, den 20 nästlidna januari dagtecknad skrivelse,

såvitt nu är i fråga, till eu början meddelat, att fullmäktige till professorerna

Hallendorff och Brisman riktat eu anmodan att till fullmäktige inkomma

med det yttrande, vartill de var för sig kunde finna revisorernas framställning

giva anledning från deras sida.

Till svar härå hade professor Hallendorff inkommit med ett så lydande

yttrande:

»Genom en den 5 januari detta år daterad skrivelse, med vilken följde

riksdagens revisorers berättelse till 1927 års riksdag angående riksbanken,

har förste deputeraden i riksbanken anhållit, att jag ville till fullmäktige

inkomma med det yttrande, vartill jag kunde finna revisorernas redogörelse

rörande bankhistorikens utarbetande och tryckning giva anledning, jag begagnar

mig desto hellre av detta tillfälle, som de erfarenheter och besvikelser,

varpå detta arbete varit rikt, möjligen kunna vara av visst intresse även

med hänsyn till andra arbeten av liknande slag.

Då statsrevisorerna, tydligen genom mindre fullständig kännedom om

ärendet, föranletts till eu icke alldeles välgrundad uppfattning, tillåter jag

mig att med någon utförlighet ingå på förloppet, ehuru jag annars kunde

inskränka mig att svara beträffande den detalj, som angår mig, eller varför

historikens av mig författade partier blevo försenade.

Främst tillåter jag mig påpeka, att mig veterligen ingen särskild huvudredaktör

för verket existerat. Fullmäktige avtalade med de båda författarne,

att dessa skulle utarbeta var och en sina partier av historiken; för eventuellt

tillkommande specialavdelningar, såsom statistik, detaljerad sedelbeskrivning

och dylikt, hade författarne intet ansvar, ännu mindre hade de någon

befattning med tryckningsavtal, bestämmande av papperssorter, upplagans

storlek m. in. Däremot ålåg det självfallet författarne att med herrar fullmäktige

avtala, därest under arbetets gång några förändringar med hänsyn

till de åt dem uppdragna partierna funnos önskvärda eller nödvändiga. Av

denna skyldighet och rättighet gjorde jag bruk, när det under utarbetandet

av delarna för frihetstiden och den gustavianska tiden visade sig, att berättelsen

om den speciella valutapolitiken lämpligen borde skiljas från den

politiska och allmänna ekonomiska historiken; jag föreslog då, att nämnda

specialavdelning skulle överlämnas till utarbetande åt numera professorn

A. Montgomery, vilket också godkändes; på liknande sätt torde det tillgått,

när utarbetandet av historiken efter 1834 överlämnades till dåvarande docenten

S. Helander, samt då detta helt och hållet föll utanför min arbetssfär,

saknar jag härom närmare kännedom.

Det torde här böra erinras, att planläggningen av ett arbete av denna

art mötte avsevärda svårigheter. Det gällde, så vitt jag har mig bekant, en

av de första större och mera djupgående historiska framställningar, som hos

oss ägnats åt en under flera sekler arbetande offentlig institution; som enda

jämförliga föregångare torde få nämnas Annerstedts stora historia över Uppsala

universitet. Då över riksbankens verksamhet redan förelågo åtskilliga

värdefulla publikationer, särskilt Schwerins och Skogmans betydelsefulla arbeten,

var det självfallet, att eu nu utarbetad framställning icke kunde stanna

vid en kortfattad översiktlig institutionshistoria utan måste byggas på en

systematisk utforskning av det rika, förut blott ofullständigt nyttjade källmaterial,

som förefinnes i riksbankens stora arkiv. Av vilken omfattning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

11

en på sådan forskning byggd framställning lämpligen skulle bliva, lät sig

icke på förhand med någon säkerhet beräkna. Det var exempelvis att förutse,

att under arbetets gång helt och hållet nya spörsmål kunde uppdyka samt

kräva ingående undersökningar och avsevärt förut ej beräkneligt textutrymme.

Sålunda måste alla på förhand gjorda omfångskalkyler bli endast ungefärliga

och all med anledning av dem utförd kostnadsberäkning ytterst osäker.

Annorlunda hade det visserligen legat, därest avsikten blott varit att nödtorftigt

korrigera samt fram till vår egen tid fullfölja exempelvis Skogmans

bankhistoria. En så begränsad uppgift har emellertid aldrig ifrågasatts, och

för den hade det varit alldeles överflödigt att igångsätta de omfattande forskningar,

som nu begärdes.

Från nu angivna förutsättningar ställde det sig givetvis även ytterst vanskligt

att beräkna exakt tid för arbetets fullständiga avslutande. Tydligen var

det i riktigt bedömande härav, som herrar fullmäktige träffade avtalet med

författarna i så god tid som fem år före det instundande jubileet. Att den

därvid stipulerade tiden bort hållas erkänner jag obetingat, men det bör

tillika observeras, att det för ett arbete av vetenskaplig art, vars fortskridande

måste bestämmas av källmaterialets omfattning och beskaffenhet, även

under de gynnsammaste förhållanden är så gott som omöjligt att fixera en

orubblig avslutningstermin. Det torde heller icke skäligen kunna läggas

herrar fullmäktige till last, om de ansågo arbetets grundliga utförande vara

av sådan betydelse, att vissa jämkningar i utgivningstiden borde medgivas

hellre, än att kvaliteten genom forcering riskerades. Någon verklig skada

genom dröjsmål, för vilket giltiga skäl presterades, kunde ju i detta fall icke

påvisas.

Yad nu beträffar fördröjandet av de partier i arbetet, vilka folio på mitt

personliga ansvar, så vållades detta uteslutande genom nya och skäligen

oavvisliga förpliktelser, som kort efter avtalets slutande ålades mig i samband

med då inträffade extraordinära förhållanden, först 1914 års inre politiska

kris och därpå i omedelbar tidsföljd världskriget med dess rubbningar.

Vid vintervalen 1914 mottog jag ett erbjudet mandat till andra kammaren,

vilket väl då för litet var — vilken partiståndpunkt man intog —

skulle känts eller kändes som en medborgerlig plikt, och den plikten var

icke mindre bjudande vid de ordinarie höstvalen samma år. Vid den tidpunkten

var det omöjligt att förutse vare sig världskonfliktens varaktighet

eller vidden av dess återverkningar på så gott som alla inhemska offentliga

områden. Det är välbekant, huru de närmast följande åren svenska medborgares

krafter på ett förut oanat sätt måste tagas i anspråk för allehanda

statslivets trängande uppgifter och att särskilt riksdagens och dess delegationers

arbetsbörda dessa år blev ovanligt tung. För mig betydde detta,

att, ehuru jag flitigt använde ledig tid för studier och forskningar, det blev

omöjligt att vinna tillnärmelsevis så mycken arbetsfrihet, som jag ännu 1914

ansåg mig med fog kunna påräkna. Så snart detta blev klart, och då jag

djupt kände förpliktelsen att även med personliga uppoffringar fylla mitt

löfte till riksbanken, drog jag konsekvensen och avböjde vid 1917 års val

den kandidatur till andra kammaren, som även då erbjöds mig.

Det torde sålunda få erkännas, att en verklig force majeure här framtvang

arbetets fördröjande, dock icke längre, än att jag vartdera av åren

1919 och 1920 — sålunda med respektive ett och två års försening — fullbordade

och från trycket utgav de mig tillkommande partierna av det stora

verket. För en särdeles viktig avdelning i dessa delar, nämligen frihetstidens

valutapolitik, hade jag för övrigt, som här redan påpekats, så tidigt

skaffat sakkunnig ersättare, att detta parti, behandlat av professor Montgomery,

förelåg färdigtryckt redan 1918, fastän det publicerades först i den

1920 utgivna tredje delen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

Att ett arbete, som sålunda måste till sin väsentligaste del utföras under

åren med de starkast stegrade levnadsomkostnaderna, också honorerades

högre än efter den 1913 beräknade ej särdeles höga måttstocken, lärer icke

skäligen kunna tadlas. Den av herrar fullmäktige givna förhöjningen motsvarar

för övrigt ingalunda den allmänna prisstegringen. Att de samlade

författarehonoraren, från början summariskt och som minimum beräknade

till 20,000 kronor, slutligen genom arbetets ökade omfång och dyrtidsförhöjningen

stego till omkring 33,000 kronor (arvodet för det kasserade partiet

är här frånräkna!), synes, under de förhållanden som inträtt, representera

en stegring av ganska blygsam art. Huru det skulle låta sig göra att

för ett vetenskapligt arbete, vilket nödvändigtvis bildar en helhet och fullbordas

i ett sammanhang, beräkna, att vissa partier borde honoreras exempelvis

efter 1917 års, andra efter 1918 års index o. s. v. det undandrager

sig alldeles min bedömningsförmåga.

Det har ovan redan sagts, att arbetets omfång omöjligen kunde med säkerhet

beräknas. Därför förefanns heller ingen möjlighet att på förhand

kalkylera om tryckningskostnader. Revisorerna synas emellertid vilja betrakta

en av professor Brisman och mig den 7 maj 1913 ingiven kortfattad

promemoria som eu sådan förhandsberäkning. Ordalagen där — beträffande

kostnadsfrågan är det omöjligt att nu uppgöra någon verkligen säker beräkning.

Med all reservation framställes emellertid följande förslagskalkyl’

— torde med tillräcklig tydlighet säga, att promemorian icke avsåg mera än att

giva några minimiuppgifter. I vilken mån dessa kommo att motsvaras av verkligheten

måste bero av så fullständigt okända faktorer som verkets slutliga

omfång, den definitivt valda utstyrseln, tryckeritarifferna och pappersprisen

vid tryckningstillfället samt upplagans storlek. Aven om verket kunnat fullständigt

programenligt fullbordas och utsändas vid jubileet 1918, och även

om mellan 1913 och 1918 icke världskriget med dess dyrtid inträffat, så

hade tydligen i alla fall de verkliga tryckningsomkostnaderna blivit helt

andra än de från början summariskt antydda. Då nu, på sätt ovan angivits,

omständigheterna framtvungo arbetets försenande, var det också, eu beklaglig

nödvändighet, att kostnaderna starkt förskötos och detta ej blott genom

arbetets ökade omfång utan också samt i en ojämförligt högre grad genom

trycknings- och pappersprisens inträdda rent enorma stegring. Den enda

anmärkning, som under sådana förhållanden skäligen här torde kunna göras,

är väl, att, då inga realskäl ovillkorligen krävde arbetets omedelbara publicerande,

det kunde varit orsak att något dröja med tryckningen, speciellt

av delarna II och III, tills prisstegringen vikit. Emellertid var det naturligtvis

vid angivna tidpunkt ytterst ovisst, huru snart någon sänkning av

prisläget kunde motses, och redan därför torde herrar fullmäktiges åtgärd

att omedelbart befordra de färdiga delarna till tryckning varit fullt befogad.

För övrigt, därest man tar i betraktande prislägena 1913 och 1918—21, lärer

förskjutningen mellan beräknade och definitiva tryc.kningsomkostnader ej få

anses alltför överraskande. Men om dessa angelägenheter är det ej min

sak att närmare orda.

Vad slutligen angår det dröjsmål, som förvållat, att efter den av mig

1920 utgivna tredje delen ännu denna dag ingen fortsättning och avslutning

publicerats, faller detta, som herrar fullmäktige hava sig bekant, helt och

hållet utanför mitt ansvar, då jag icke haft någon som helst befattning med

det återstående partiets utarbetande eller någonsin erhållit annat än rent

tillfälliga underhandmeddelanden, huru därmed planerades, och vad därvidlag

åtgjordes.

Jag sammanfattar det sagda sålunda, att vad som skäligen torde kunna

förebrås mig lärer vara, att jag år 1914 mottog ett riksdagsmannauppdrag,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Kr 5.

13

samt att jag icke då mäktade förutse, i -vilken utsträckning de närmast följande

årens extraordinära förhållanden skulle förrycka alla arbetsmöjligheter.

Denna brist i siarförmåga lärer dock varit mycket förlåtlig. Samtidigt torde

jag kunna göra anspråk på erkännande, att jag, så snart möjligt blev, icke

tvekat att under personliga offer fullfölja det åtagna arbetet, samt att detta

också fullbordades inom en i betraktande av såväl arbetets art som dåvarande

allmänna läget mycket rimlig tid»

Professor Brismans yttrande i frågan var av följande lydelse:

»Enligt erhållen anmodan får jag härmed avgiva följande yttrande rörande yttrande av

statsrevisorernas anmärkningar angående riksbankshistoriken i den mån dessa a^man

på något sätt beröra mig.

1. Beträffande anmärkningen, att manuskript ej avlämnades i kontraktsenlig

tid, ber jag få nämna, att jag av fullmäktige muntligen erhöll den upplysningen,

att själva datum ej spelade så stor roll, blott manuskriptet avlämnades

på sådan tid, att tryckningen därav utan svårighet kunde medhinnas.

Manuskriptet till första delen avlämnades även av mig i mycket god tid, och

min återstående del (1803—1834) var då så nära färdig, att den om så påfordrats

skulle kunnat avlämnas till tryckning tillräckligt tidigt. Då jag

emellertid erhöll underrättelse om att i alla fall endast första bandet skulle

kunna utkomma till jubileet, hade jag ingen anledning att avlämna manuskriptet

till den senare delen förr än den första var färdigtryckt. Jag lämnade

det därför i oktober 1918, och tryckningen var om jag ej missminner

mig färdig i januari 1919. Statsrevisorernas uppgift, att denna del ej var

färdigtryckt förr än år 1921, är felaktig.*

2. Beträffande statsrevisorernas anmärkning om att arvodet på grund

av penningvärdets fall höjdes för samtliga delar av verket, oavsett när de

utarbetats, ber jag få framhålla, att höjningen blott uppgick till 60 %,

medan prisnivån ungefär tredubblats vid den tid, då mina manuskript

avlämnades. En mycket stor reell nedsättning av arvodet hade sålunda

skett, och den ersättning jag av riksbanken erhållit är ojämförligt mindre

än vad jag sedermera fått för liknande uppdrag för privata institutioners

räkning.

3. I anledning av vad statsrevisorerna säga om att dåvarande docenten,

numera professor Helander utsågs att i mitt ställe utarbeta vissa delar av

historiken vill jag framhålla, att ansvaret härför helt faller på mig. Det

fanns emellertid vid denna tid ingen anledning att antaga, att professor

Helander icke skulle vara fullt kompetent för detta uppdrag. Han hade

då skrivit eu god avhandling om centralbankernas sedelutgivning och var

vikarie för professor G. F. Steffen vid Göteborgs högskola; han var dessutom

föreståndare för handelshögskolekurserna i Göteborg. Allt syntes då

tyda på ej blott att han var kompetent utan även att han var den lämpligaste,

som då stod att få. Denna mening delades även av en av mina kolleger,

med vilken jag rådgjorde, innan jag avgav mitt förslag.»

För egen del hava fullmäktige i ärendet anfört följande:

»Att det dragit ut på tiden med historikens fullbordande långt utöver Fullmäktige.

vad som från början avtalats, kan ingen beklaga livligare än fullmäktige.

Fullmäktige anse sig ha gjort vad fullmäktige kunnat för att påskynda arbetets

fortskridande genom att tid efter annan påminna författarna om de

i avtalet bestämda tiderna för de olika delarnas färdigställande. Fullmäktige

hade måhända kunnat, då författarna icke hållit de föreskrivna tiderna

för leverans av manuskript, fråntaga författarna bestyret med historikens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottet.

Angående lån

från avbetalning

slåntfonden.

Fullmäktige.

utarbetande, men härigenom hade troligen endast förorsakats ökad tidsutdräkt

och ökade kostnader.

Enligt revisorernas mening borde vanlig omtänksamhet hava bjudit fullmäktige

att, innan manuskriptet till den kasserade delen uppsattes i korrektur,

låta underkasta detsamma erforderlig granskning. Gent häremot

vilja fullmäktige erinra, att fullmäktige icke hade större anledning att låta

granska ifrågavarande författares arbete än fullmäktige hade beträffande de

av övriga författare utarbetade delarna av verket.»

Utskottet kan för sin del icke annat än instämma i revisorernas ovan

omförmälda uttalanden beträffande fullmäktiges åtgöranden i fråga om den

under utgivning varande historiken över riksbankens verksamhet och vill

det synas utskottet, som om vissa brister förefunnits redan från början, då

företaget planlagts och organiserats. Emellertid anser sig utskottet böra

uttala den förvissningen, att fullmäktige icke underlåta att vidtaga de åtgärder,

som erfordras för att ifrågavarande arbete må, kunna snarast möjligt

föreligga i avslutat skick.

Yad sålunda i ärendet förekommit, har utskottet ansett sig böra för riksdagen
omförmäla.

2:o.

Revisorerna hava vidare under § 14 i sin förenämnda berättelse anfört

följande (sid. 18—19):

»Enligt vad revisorerna av infordrade uppgifter inhämtat, utlämnas vid

huvudkontoret och avdelningskontoret i Uppsala i strid mot bestämmelserna

i 21 § 2 mom. uti gällande reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning

lån från avbetalningslånefonden till personer, vilka icke äro mantalsskrivna

inom de för respektive kontor fastställda lånedistrikten. Detta gäller

huvudsakligen lån till studerande vid universitet och högskolor. Vid kontoret

i Uppsala redovisas för närvarande dylika lån till ett antal av bortåt

400 st. med en lånesumma av omkring 400,000 kronor.

Det här påtalade förfaringssättet har föranlett, att lån inom samma år

utlämnats å skilda avdelningskontor till en och samma person utan att vederbörande

kontor haft vetskap om förhållandet. Fall ha till och med förekommit,

där låntagare på angivet sätt kunnat utbekomma lån till sammanlagt

högre belopp än vad reglementet för riksbanken fastställt såsom det

högsta, nämligen 6,000 kronor.

Enligt revisorernas mening tala starka skäl för att de vid universiteten

och högskolorna studerande bibehållas vid förmånen att erhålla lån å den

plats, där de med hänsyn till studiernas bedrivande nödgas vara bosatta.

Det synes därför påkallat, att hithörande bestämmelser i reglementet för

riksbanken ändras i angivet syfte. Önskvärt är dock, att dessa bestämmelser

givas en sådan avfattning, att desamma förhindra en dubbelutlåning av ovan

omförmäld art.»

I avseende å revisorernas berörda framställning hava fullmäktige uti sin

ovannämnda skrivelse anfört följande:

»Beträffande den i § 14 av berättelsen gjorda erinran, att distriktsindelningen

för riksbankskontorens lånerörelse icke fasthålles vid utlämnande av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

15

lån från avbetalningslånefonden åt studerande vid högskolorna, vilja fullmäktige

framhålla, att så varit praxis sedan lång tid tillbaka, utan att någon

olägenhet eller förlust för riksbanken av detta förfarande visat sig. Det

torde ock vara lämpligt — vilket synes vara även revisorernas mening —

att studerande kan erhålla lån från riksbankens kontor på den ort, där han

under studietiden vistas. Faran för att maximigränsen för lån från fonden

skulle kunna överskridas genom att lån sökes vid olika kontor, utan att

kontoren känna varandras åtgöranden, är säkerligen helt ringa. Visserligen

har ett fall inträffat, att förutvarande studerande i den uppsvenska universitetsstaden

haft kvar ett därstädes erhållet, ej slutamorterat lån samtidigt

som han vid annat riksbankskontor fått nytt lån och därmed för eu kort

tid överskridit maximum, men detta torde vara en enstaka händelse, som

ej synes påkalla någon särskild åtgärd. Tillvägagångssättet vid behandlingen

av avbetalningslån är nämligen, att i alla de fall, där lånesökande eller

hans löftesmän på grund av förutvarande verksamhetsort eller andra kända

omständigheter kan antagas hava förbindelser till annat riksbankens kontor,

riktas alltid till sådant kontor, innan föredragning sker, förfrågan om eventuella

engagement.

Att vidtaga någon ändring i bankoreglementet i anledning av ovan omhandlade

förhållanden synes fullmäktige ej vara av behovet påkallat.»

Beträffande revisorernas erinran att distriktsindelningen för riksbankskontorens

lånerörelse icke alltid fasthållits vid utlämnande av lån från avbetalningslånefonden

hava fullmäktige framhållit, att så förfarits sedan lång tid

tillbaka utan att någon olägenhet eller förlust för riksbanken visat sig av

detta förfarande. Utskottet delar revisorernas och fullmäktiges mening att

det synes lämpligt, att studerande kan erhålla lån från riksbankens kontor

på den ort, där han vistas under studietiden. Farhågan för att maximigränsen

för lån från fonden skulle kunna överskridas genom att lån sökes

vid olika kontor torde, såsom fullmäktige erinra, vara ganska ringa och anser

utskottet, med hänsyn till vad fullmäktige härom anfört, någon ändring av

bankoreglementets hithörande bestämmelser icke böra vidtagas. Under sådana

förhållanden får utskottet hemställa,

att revisorernas ifrågavarande framställning icke måtte till

någon vidare åtgärd föranleda.

3:o.

Revisorerna hava ytterligare under § 17 i föreliggande berättelse anfört

följande (sid. 20—21):

»Innevarande års riksdag har bemyndigat fullmäktige i riksbanken att förberedande

av ökat utrymme åt postkontoret i Halmstad låta i huvudsaklig

överensstämmelse med uppgjort förslag inom riksbankens därvarande byggnad

inreda nya bank- och postlokaler ävensom på grund av telegrafstationens

avflyttning iordningsställa vissa bostadslägenheter, allt för en kostnad

av högst 90,000 kronor.

I anledning härav hava genom deputerade anbud å i planen ingående

byggnadsarbeten ävensom ändrings- och utökningsarbeten å värmeledning.

Utskottet.

Xya bank- och

postlokaler

m. m. inom

bankens

fastighet i

Halmstad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Reparationsarbeten

å nya

fabriksbyggnaden

vid

bruket.

Fullmäktige.

IG Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

vatten- och sanitäranläggning under hand infordrats från vissa firmor och

hava fullmäktige därefter antagit de lägsta anbuden, slutande beträffande

byggnadsarbetena på 48,400 kronor och beträffande övriga här nämnda arbeten

å 8,685 kronor.

Avtal rörande i samma plan ingående ändringsarbeten å ljusledningar

m. m. har vid tiden för revisionens början ännu icke träffats. Enligt uppgift

hava dock anbud jämväl infordrats å dessa arbeten,

Vid sin granskning av fullmäktiges åtgärder i anledning av förutnämnda

riksdagsbeslut hava revisorerna uppmärksammat det förfaringssätt, som tilllämpats

vid anbudens införskaffande. Såsom nämnts hava fullmäktige därvid

endast lämnat ett begränsat antal entreprenörer tillfälle att avgiva anbud

å förekommande arbeten. För statens verk har i den av Kungl. Maj:t den

16 januari 1920 utfärdade förordningen angående upphandling och arbeten

för statens behov samt försäljning av staten tillhörig lös egendom (nr 10)

fastställts såsom huvudregel, att infordrande av anbud å gods för upphandling

och å arbete skall ske genom offentlig kungörelse. Aven om berörda

förordning formellt icke kan sägas gälla riksbanken, borde det dock enligt

revisorernas mening vara fullmäktige angeläget att beakta de allmänna riktlinjer,

som sålunda äro angivna ifråga om upphandling och arbeten för det

allmännas behov. Revisorerna anse det icke uteslutet, att, om dessa riktlinjer

av fullmäktige iakttagits vid infordrandet av anbud å ifrågavarande

arbeten, för riksbanken fördelaktigare ekonomiska uppgörelser kunnat träffas.»

Slutligen hava revisorerna under § 26 i sin förevarande berättelse beträffande

vissa arbeten å nya fabriksbyggnaden vid Tumba bruk, under erinran

om i vad i § 17 av berättelsen anförts i fråga om anbuds införskaffande

(sid. 27), anfört följande:

»Av inspekterande fullmäktigen för Tumba bruk hade anmälts, att vissa

bristfälligheter visat sig uti formrummet i den enligt 1916 års riksdags beslut

uppförda fabriksbyggnaden vid bruket. Sålunda hade golvet på sina

ställen spruckit och sjunkit samt putsen på väggarnas yttersida bortfallit.

Då det synes nödvändigt att vidtaga åtgärder för byggnadens bibehållande,

uppdrogo fullmäktige åt sakkunnig person att utarbeta fullständig beskrivning

över de arbeten, som kunde anses vara erforderliga för avhjälpande av

de anmärkta bristfälligheterna.

Meddelas bör, att bankoutskottet vid besök å bruket den 6 maj 1926

iakttagit ifrågavarande bristfälligheter och i anledning härav uttalat, att fullmäktige

icke torde underlåta att i frågan vidtaga erforderliga åtgärder.

Sedan ovannämnda arbetsbeskrivning upprättats,I hava under hand från

vissa firmor infordrats anbud å erforderliga arbeten och har sedermera det

lägsta anbudet, enligt vilket arbetena skulle komma att betinga kostnader å

sammanlagt omkring 37,000 kronor, antagits. Enligt vad revisorerna inhämtat,

äro arbetena nu i det närmaste slutförda.

Beträffande det av fullmäktige tillämpade förfaringssättet vid införskaffandet

av anbud å arbeten av här ifrågavarande art och omfattning vilja revisorerna

erinra om vad under § 17 i detta avseende anförts beträffande riksbankens

fastighet i Halmstad.»

Uti sin förut omförmälda skrivelse hava fullmäktige i avseende å den av

revisorerna i § 17 berörda frågan om införskaffande av anbud för ombyggnadsarbetena

vid bankens fastighet i Halmstad anfört följande:

»I § 17 av berättelsen anföra revisorerna beträffande de av 1926 års riksdag

beslutade ombyggnadsarbetena vid riksbankens fastighet i Halmstad,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

IT

att de vid sin granskning av fullmäktiges åtgärder i anledning av nyssnämnda

riksdagsbeslut uppmärksammat det förfaringssätt, som tillämpats vid anbudens

införskaffande. Såsom av revisorerna angivits, hava fullmäktige därvid

lämnat endast ett begränsat antal entreprenörer (i detta fall 5 stycken, därav

2 i Halmstad, 2 i Göteborg och 1 i Hälsingborg) tillfälle att avgiva anbud

å förekommande arbeten i stället för att låta genom offentlig kungörelse

infordra sådana anbud. Med anledning härav få fullmäktige anföra följande.

Det av revisorerna uppmärksammade förfaringssättet har i regel under

lång tid och enligt fullmäktiges mening till fördel för riksbanken tillämpats.

1 förevarande fall blev riksbankens rådgivande fackman på området, professor

E. Lallerstedt, såsom brukar ske, tillfrågad; och tillrådde han, att

anbud införskaffades från för kompetens och vederhäftighet kända firmor.

De firmor, som funnos på platsen, kunde ju förutsättas hava de största

möjligheterna att inkomma med de lägsta anbuden; då emellertid kontorsstyrelsen,

efter särskilt inhämtade upplysningar angående vederbörande byggmästares

kompetens och vederhäftighet, endast ville förorda tvenne Halmstadsfirmor

såsom eventuella entreprenörer, läto fullmäktige anmoda även

2 Göteborgsfirmor och 1 Hälsingborgsfirma att inlämna anbud.

Eevisorerna anse det icke uteslutet, att om anbud å ifrågavarande arbeten

infordrats genom offentlig kungörelse, för riksbanken fördelaktigare ekonomiska

uppgörelser kunnat träffas. Att så skulle hava blivit fallet, förefaller

fullmäktige mer än osannolikt. Det av fullmäktige godkända anbudet på

byggnadsarbetet stannade vid 48,400 kronor, medan arkitektens, professor

Lallerstedts beräkningar för motsvarande arbeten uppginge till 60,000 kronor

och de övriga anbudsgivarnas anspråk vida överstego sistnämnda belopp. Det

näst lägsta anbudet löd på 66,800 kronor, medan det högsta anbudet uppgick

till 123,900 kronor. Genom kontorsstyrelsen i Halmstad har sedermera

kommit till fullmäktiges kännedom, att den antagna entreprenören

ställde sitt anbud så lågt i avsikt att därigenom säkra sina gamla erfarna

arbetare för arbetslöshet under vintern. Under arbetets gång har kontorsstyrelsen

upprepade gånger funnit anledning att hit anmäla sin tillfredsställelse

med det arbete, som den antagne entreprenören hittills levererat.

Under dessa förhållanden synes det fullmäktige, att den av revisorerna

här framställda anmärkningen saknar fog.»

Utskottet, som i princip delar revisorernas uppfattning därom, att beträffande

arbeten och leveranser jämväl för riksbanken och Tumba bruk i möjligaste

mån böra beaktas de allmänna riktlinjer, som i fråga om upphandling

och arbeten för det allmännas behov äro angivna uti den av revisorerna

åberopade upphandlingsförordningen, har ansett sig böra vad i dessa ärenden

förekommit för riksdagen

omförmäla.

4:o.

Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i

övrigt ej funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från utskottets

sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 samt. 4 höft. (År 4—6.) 251 27 2

Utskottet.

Ang. protokoll

och berättelser.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutakottets utlåtande nr 5.

Ang. tillityrkande

av

ansvarsfrihet.

5:o.

Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1925 hava riksdagens

senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat, att med

avseende på riksbankens förvaltning under den tid granskningen omfattat

revisorerna ej funnit anledning till erinran utöver vad i berättelsen förekommit,

samt att de för sin del ansåge, att ansvarsfrihet borde fullmäktige

beviljas.

De revisorer, som, valda av riksdagen, granskat avdelningskontorens i

orterna förvaltning år 1925, hava likaledes i sina berättelser tillstyrkt ansvarsfrihet

för kontorens styrelser. I enlighet med föreskriften i § 4 av den

för utskottet gällande instruktion vill utskottet meddela, att med avseende

å riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning under den tid, granskningen

omfattat, utskottet ej funnit anledning till erinran utöver vad här ovan förekommit,

samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas

fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må fullmäktige i riksbanken beviljas dels

för förvaltningen under år 1925 av bankens såväl huvudkontor

som samtliga avdelningskontor i orterna, dels ock för de beslut

och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll

från och med den 10 januari 1926 till och med den 9 januari

innevarande år.

Stockholm den 22 februari 1927.

På banko utskottets vägnar:

C. E. STENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Johansson

i Friggeråker, Ström, Andersson i Hedsta, Abrahamsson och Sandén;

från andra kammaren: herrar Borggren, Winkler, Bäcklund, Lavin, Wikström,

Paulsen, Ernfors och Heiding.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:46 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten