Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning.
1927-02-22 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1927:5, Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning.
Dokumentets text
6
Bankoutekottets utlåtande Nr 5.
tfr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1927 kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens
styrelse och förvaltning.
Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktion har utskottet
att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd
och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet
följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans upprätthållande
samt myntutväxlingens fortgång och bestånd. Sedan utskottet numera fullgjort
detta uppdrag, får utskottet avgiva berättelse över den verkställda
granskningen.
För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges
i riksbanken allmänna och särskilda protokoll för tiden från och med
den 10 januari 1926, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats för deras i protokollen
antecknade beslut och åtgärder, och till början av innevarande års
riksdag, dels de av vederbörande revisorer avgivna berättelser om verkställd
granskning av riksbankens såväl huvudkontors som samtliga avdelningskontors
i orterna förvaltning under år 1925, dels ock fullmäktiges med utskottets
memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens
tillstånd, rörelse och förvaltning år 1926, ävensom de av styrelserna
för riksbankens avdelningskontor i avseende å dessa kontors förvaltning
under samma år lämnade redogörelser.
I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivningen, in- och utlåningsrörelsen
ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor
samt vid Tumba bruk tillåter sig utskottet att för en närmare
kännedom om hithörande förhållanden hänvisa till de utförliga sifferredogörelser,
som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens revisorer
och riksbankens fullmäktige, liksom i utskottets förut till riksdagen avlåtna
memorial nr 1.
Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1926 har riksbanken erhållit
en vinst av 17,245,412 kronor 36 öre.
I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande huvudoch
avdelningskontorens vinst- och förlusträkningar, som förekomma i utskottets
nyssnämnda memorial nr 1 (sid. 25).
851 27
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
7
l:o.
Revisorerna Lava under § 13 i sin berättelse angående riksbanken (sid. 15
18) anfört följande:
»Vid sammanträde den 17 maj 1913 beslöto fullmäktige att för högtidlighållande
av riksbankens under år 1918 infallande 250-års jubileum låta i
överensstämmelse med ett av professorn Carl Hallendorff och dåvarande
docenten Sven Brisman uppgjort förslag utarbeta eu historik över riksbankens
verksamhet under åren 1668—19l8.
Enligt förslaget skulle historiken omfatta ''eu vetenskaplig utredning
rörande riksbankens ställning, organisation, verksamhetsformer och allmänna
ekonomiska betydelse’ samt innehålla en skildring av den Palmstruchska
banken ävensom förhållandena sådana de gestaltade sig under envar av tidsperioderna
1668—1738, 1738—-1777, 1777—1838 och 1838 1918. Hela verket
beräknades komma att draga en kostnad av omkring 34,000 kronor, varav
20,000 kronor beräknades åtgå för författarlionorar och utgivararvode.
Den 30 juli 1913 avslutades mellan Sveriges riksbank å ena sidan samt
Hallendorff och Brisman å andra sidan avtal angående historikens utarbetande,
vilket avtal i hithörande delar är av följande lydelse:
Vi, Hallendorff och Brisman, åtaga oss att utarbeta en historik över Sveriges
riksbank åren 1668—1918 i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som
angivas i hoslagda, av oss uppgjorda P. M., dagtecknad den 7 maj 1913, samt
överlåta till Sveriges riksbank utan villkor eller inskränkning all den oss lagligen
tillkommande författarerätt till sagda arbete; och skola härutinnan gälla
följande bestämmelser:
l:o) Till riksbanken avlämnas fullständigt, för sättning färdigt manuskript
senast den 1 oktober 1917.
2:o) Erforderlig korrekturläsning verkställes av oss Hallendorff och Brisman.
3:o) I honorar betalas till oss Hallendorff och Brisman, eller våra rättsinnehavare,
en gång för alla för varje 16-sidigt tryckark i format ungefärligen lika
Schiick & Warburgs illustrerade svenska litteraturhistora tillhopa tvåhundra
(200) kronor för själva historiken och etthundra (100) kronor för redaktion av
bilagorna till densamma.
4:o) Ovan fastställda honorar erlägges på det sätt, att från och med den
1 dec. 1913 till och med den 1 juni 1917 utbetalas i förskott varje den 1 dec.
och 1 juni till mig Hallendorff femhundra (500) kronor och till mig Brisman
sjuhundrafemtio (750) kronor. Återstoden erlägges när fullständigt manuskript
avlämnas, med undantag för femtonhundra (1,500) kronor, som utbetalas, när
samtliga ark äro av författarne korrekturlästa och tryckfärdiga.
5:o) Blir någon av oss, Hallendorff och Brisman, före tidpunkten för det
fullständiga manuskriptets avlämnande urståndsatt att fullfölja arbetet, och understiger
det enligt 3:o stadgade honoraret för den urståndsattes till förfogande
stående manuskript den till honom utbetalade förskottssumman, skall han till
riksbanken återbetala, vad han för mycket bekommit; och äger han därefter gent
emot riksbanken icke några ytterligare honoraranspråk.
I samband med förenämnda kontrakt träffades avtal att fullmäktige skulle
äga upphäva kontraktet, ''därest statsrevisorerna under år 1913 eller bankoutskottet
vid 1914 års riksdag gjorde anmärkning mot detsamma’.
Den 24 februari 1916 medgåvo fullmäktige på framställning av docenten
Brisman, att utarbetandet av historiken, i vad den hänförde sig till tiden
efter år 1834, finge överlämnas till fil. d:r S. Helander, dock under villkor
att denne förbunde sig att jämlikt bestämmelserna i kontraktet den 30 juli
1913 senast den 1 oktober 1917 till riksbanken avlämna fullständigt, för
Ang. utarbetandet
av en
historik över
riksbankens
verksamhet.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
sättning färdigt manuskript. Vidare liar, likaledes på framställning av de
personer, som ursprungligen åtagit sig historikens författande, viss annan
del av densamma under hand anförtrotts åt fil. d:r S. A. Montgomery.
Inom den i avtalen fastställda tiden har, såvitt kunnat utrönas, icke
någon del av det historiska arbetet förelegat i manuskript, färdigt för tryckning.
Först i slutet av mars eller i början av april 1918 kunde manuskript
till den första delen till tryckeriet utlämnas, omfattande en skildring av den
Palmstruchska banken och riksens ständers bank under den karolinska tiden,
och av hela det avtalade historiska arbetet har ensamt denna första del förelegat
tryckt och utgiven den 22 september 1918, då 250-års dagen för riksbankens
grundande högtidlighölls.
Det bör här antecknas, att fullmäktige tidigare vid sammanträde den
21 mars 1918 beslutat uppdraga åt deputerade att med aktiebolaget P. A.
Norstedt & Söner träffa avtal om tryckning av historiken på villkor, som
angivits i ett av bolaget avlämnat anbud. För leverans till den 1 september
1918 av historiken i dess helhet betingade sig bolaget därvid, att halva
manuskriptet lämnades den 1 mars och slutmanuskript den 1 maj samma år.
Något kontrakt angående tryckningen upprättades emellertid icke.
Oaktat den avtalade tiden för historikens utarbetande icke av författarna
iakttagits, har, såvitt revisorerna kunnat finna, något nytt avtal i berörda
hänseende icke träffats. Däremot hava fullmäktige den 21 november 1918
medgivit ändring i kontraktsbestämmelserna beträffande författarnas honorar
så tillvida att detsamma skulle höjas med 60 procent av de belopp, som
angivits i det ursprungliga kontraktet. Honoraret skulle sålunda utgå med
320 kronor per ark för historiken och hälften för bilagorna. Detta honorar
har utbetalts för samtliga hittills utarbetade delar av verket, oavsett när
desamma utarbetats.
Sedan den första delen, författad av professor Brisman, såsom nämnts,
utkommit i september 1918, har den andra delen, omfattande tiden 1719—
1765 och författad av professor Hallendorff, utgivits från trycket på hösten
1919 samt den tredje delen, upptagande dels eu skildring av doktor Montgomery
angående de valutapolitiska problemen under åren 1719—1778 dels
en fortsättning av historiken, avseende tiden 1765—1803 och författad av
professor Hallendorff, utkommit på hösten 1920. I övrigt finnas för närvarande
följande arbeten liggande hos tryckeriet, dels en skildring av professor
Brisman angående realisationen 1803—1834, färdigtryckt i oktober 1921,
dels en uppsats av professor Montelius angående mynt och sedlar, tryckt i
september 1918, dels ock statistiska tabeller och bilagor i korrektur. Beträffande
återstående delen av historiken är densamma för andra gången
under utarbetande av skäl, som förtjäna här särskilt omnämnas.
Såsom förut angivits, hade efter fullmäktiges medgivande och på förslag
av professor Brisman den historiska redogörelsen av riksbankens verksamhet
för tiden efter år 1834 anförtrotts åt fil. d:r S. Helander. Helanders arbete,
som skulle omfatta tiden 1834—1897, var avsett att inflyta i historikens fjärde
del. Av arbetet har en avdelning, omfattande tidsperioden 1834—1860, å
vederbörande tryckeri satts och tryckts under åren 1918—1921 samt en andra
avdelning, omfattande tiden 1860—1897, satts i september och oktober 1922.
De båda arbetena hava sedermera blivit stående å tryckeriet ända till år 1925,
då desamma på order av fullmäktige makulerats. Denna fullmäktiges åtgärd
har föranletts av vissa anmärkningar mot Helanders arbeten, vilka anmärkningar,
sedan arbetena befordrats till trycket och i vad de upptogo skildringen
av tiden 1834—1860 jämväl färdigtryckts i eu upplaga å 2,000 exemplar, i
särskilda utlåtanden framställts dels av riksbankens statistiker dels ock av
två sakkunniga vetenskapsmän. Det bör omnämnas, att riksbanken för
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
9
Helanders arbeten fått vidkännas kostnader å sammanlagt 18,838 kronor,
varav för författarhonorar 4,260 kronor, för sättning och tryckning 13,808
kronor 50 öre samt såsom ersättning för å tryckeriet nnder mer än två år
stående stil 769 kronor 50 öre.
Kostnaderna för hittills utarbetade delar av historiken hava, enligt vad
revisorerna inhämtat, belöpt sig till följande belopp, däri inbegripna jämväl
förutnämnda 18,838 kronor:
för författarhonorar.................................................. kronor 37,772: 49
» andra arvoden ................................................. » 6,309: —
» avskrifter och renskrivning ............................ » 4,462:80
» tryckning, papper, bindning och distribution » 116.006: 26
eller tillsammans.................................................... kronor 164,550: 56
Av den lämnade redogörelsen framgår, att ifrågavarande historiska skildring
av riksbankens verksamhet, vilken skildring enligt avtal skolat föreligga
i manuskript den 1 oktober 1917, ännu icke fullbordats, ehuru nio år förflutit
sedan angivna tidpunkt. Av föreliggande handlingar hava upplysningar
icke kunnat vinnas angående orsaken till att det ursprungliga avtalet i angivet
hänseende icke fullföljts. Något förhinder har sålunda från författarnas
sida, såvitt revisorerna kunnat finna, icke anmälts. Det borde enligt revisorernas
mening hava varit fullmäktige angeläget att, när det ursprungliga avtalet
upphört att gälla, genom nya avtalsbestämmelser söka få det igångsatta
arbetet slutfört inom rimlig tid. För övrigt kunna revisorerna icke
underlåta påpeka, att fullmäktige jämväl enligt det år 1913 avslutade kontraktet
haft möjlighet påskynda författarnas arbete genom innehållande av
viss del utav ersättningen, tills fullständigt manuskript avlämnats. Denna
möjlighet har dock icke av fullmäktige utnyttjats. I stället har i uppenbar
strid mot nämnda avtalsbetsämmelse till författarna utbetalts full likvid för
varje utarbetad del av historiken. Det förtjänar i detta sammanhang fram
hållas, att den av revisorerna här påtalade tidsutdräkten i avsevärd grad
bidragit till att fördyra kostnaderna för ifrågavarande arbete. Revisorerna
vilja erinra om att kostnaderna, som av författarna ursprungligen beräknats
komma att för hela arbetet belöpa sig till c:a 34,000 kronor, hittills uppgått
till ett så avsevärt belopp som 164,000 kronor, oaktat samtliga de avdelningar
av historiken, som skolat inflyta i dess fjärde del, ännu icke föreligga
utarbetade.
Beträffande fullmäktiges i november 1918 fattade beslut att medgiva en
förhöjning av författararvodet har detsamma enligt uppgift föranletts av
hänsyn till den förändring i penningvärdet, som inträtt sedan vederbörande
kontrakt avslutats. Denna förhöjda ersättning har emellertid, såsom nämnts,
jämväl utgått för de delar av historiken, som huvudsakligen utarbetats under
kontraktstiden. Förhållandet förefaller revisorerna anmärkningsvärt, så
mycket mer som det vid tidpunkten för ifrågavarande besluts fattande varit
fullmäktige uppenbart, att författarna icke fullgjort, vad de enligt avtalet
åtagit sig.
Revisorerna måste slutligen såsom synnerligen anmärkningsvärd beteckna
fullmäktiges åtgärd att utan föregående granskning låta till trycket befordra
vissa avdelningar av historiken, vilka avdelningar, såsom förut angnits,
måst kasseras. Vanlig omtänksamhet borde hava bjudit fullmäktige att,
innan manuskriptet uppsattes i korrektur, låta underkasta detsamma erforderlig
granskning. På grund av fullmäktiges underlåtenhet härutinnan har
riksbanken kommit att åsamkas kostnader å sammanlagt inemot 15,000 kronor,
vilka kostnader eljest torde hava kunnat undvikas.
Revisor ernå»
uttalande.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
Yttrande av
professor
Hallendorff.
I anledning av revisorernas uttalanden uti detta ärende ävensom de under
2:o) och 3:o) här nedan omförmälda frågor hava fullmäktige i riksbanken i
en till utskottet överlämnad, den 20 nästlidna januari dagtecknad skrivelse,
såvitt nu är i fråga, till eu början meddelat, att fullmäktige till professorerna
Hallendorff och Brisman riktat eu anmodan att till fullmäktige inkomma
med det yttrande, vartill de var för sig kunde finna revisorernas framställning
giva anledning från deras sida.
Till svar härå hade professor Hallendorff inkommit med ett så lydande
yttrande:
»Genom en den 5 januari detta år daterad skrivelse, med vilken följde
riksdagens revisorers berättelse till 1927 års riksdag angående riksbanken,
har förste deputeraden i riksbanken anhållit, att jag ville till fullmäktige
inkomma med det yttrande, vartill jag kunde finna revisorernas redogörelse
rörande bankhistorikens utarbetande och tryckning giva anledning, jag begagnar
mig desto hellre av detta tillfälle, som de erfarenheter och besvikelser,
varpå detta arbete varit rikt, möjligen kunna vara av visst intresse även
med hänsyn till andra arbeten av liknande slag.
Då statsrevisorerna, tydligen genom mindre fullständig kännedom om
ärendet, föranletts till eu icke alldeles välgrundad uppfattning, tillåter jag
mig att med någon utförlighet ingå på förloppet, ehuru jag annars kunde
inskränka mig att svara beträffande den detalj, som angår mig, eller varför
historikens av mig författade partier blevo försenade.
Främst tillåter jag mig påpeka, att mig veterligen ingen särskild huvudredaktör
för verket existerat. Fullmäktige avtalade med de båda författarne,
att dessa skulle utarbeta var och en sina partier av historiken; för eventuellt
tillkommande specialavdelningar, såsom statistik, detaljerad sedelbeskrivning
och dylikt, hade författarne intet ansvar, ännu mindre hade de någon
befattning med tryckningsavtal, bestämmande av papperssorter, upplagans
storlek m. in. Däremot ålåg det självfallet författarne att med herrar fullmäktige
avtala, därest under arbetets gång några förändringar med hänsyn
till de åt dem uppdragna partierna funnos önskvärda eller nödvändiga. Av
denna skyldighet och rättighet gjorde jag bruk, när det under utarbetandet
av delarna för frihetstiden och den gustavianska tiden visade sig, att berättelsen
om den speciella valutapolitiken lämpligen borde skiljas från den
politiska och allmänna ekonomiska historiken; jag föreslog då, att nämnda
specialavdelning skulle överlämnas till utarbetande åt numera professorn
A. Montgomery, vilket också godkändes; på liknande sätt torde det tillgått,
när utarbetandet av historiken efter 1834 överlämnades till dåvarande docenten
S. Helander, samt då detta helt och hållet föll utanför min arbetssfär,
saknar jag härom närmare kännedom.
Det torde här böra erinras, att planläggningen av ett arbete av denna
art mötte avsevärda svårigheter. Det gällde, så vitt jag har mig bekant, en
av de första större och mera djupgående historiska framställningar, som hos
oss ägnats åt en under flera sekler arbetande offentlig institution; som enda
jämförliga föregångare torde få nämnas Annerstedts stora historia över Uppsala
universitet. Då över riksbankens verksamhet redan förelågo åtskilliga
värdefulla publikationer, särskilt Schwerins och Skogmans betydelsefulla arbeten,
var det självfallet, att eu nu utarbetad framställning icke kunde stanna
vid en kortfattad översiktlig institutionshistoria utan måste byggas på en
systematisk utforskning av det rika, förut blott ofullständigt nyttjade källmaterial,
som förefinnes i riksbankens stora arkiv. Av vilken omfattning
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
11
en på sådan forskning byggd framställning lämpligen skulle bliva, lät sig
icke på förhand med någon säkerhet beräkna. Det var exempelvis att förutse,
att under arbetets gång helt och hållet nya spörsmål kunde uppdyka samt
kräva ingående undersökningar och avsevärt förut ej beräkneligt textutrymme.
Sålunda måste alla på förhand gjorda omfångskalkyler bli endast ungefärliga
och all med anledning av dem utförd kostnadsberäkning ytterst osäker.
Annorlunda hade det visserligen legat, därest avsikten blott varit att nödtorftigt
korrigera samt fram till vår egen tid fullfölja exempelvis Skogmans
bankhistoria. En så begränsad uppgift har emellertid aldrig ifrågasatts, och
för den hade det varit alldeles överflödigt att igångsätta de omfattande forskningar,
som nu begärdes.
Från nu angivna förutsättningar ställde det sig givetvis även ytterst vanskligt
att beräkna exakt tid för arbetets fullständiga avslutande. Tydligen var
det i riktigt bedömande härav, som herrar fullmäktige träffade avtalet med
författarna i så god tid som fem år före det instundande jubileet. Att den
därvid stipulerade tiden bort hållas erkänner jag obetingat, men det bör
tillika observeras, att det för ett arbete av vetenskaplig art, vars fortskridande
måste bestämmas av källmaterialets omfattning och beskaffenhet, även
under de gynnsammaste förhållanden är så gott som omöjligt att fixera en
orubblig avslutningstermin. Det torde heller icke skäligen kunna läggas
herrar fullmäktige till last, om de ansågo arbetets grundliga utförande vara
av sådan betydelse, att vissa jämkningar i utgivningstiden borde medgivas
hellre, än att kvaliteten genom forcering riskerades. Någon verklig skada
genom dröjsmål, för vilket giltiga skäl presterades, kunde ju i detta fall icke
påvisas.
Yad nu beträffar fördröjandet av de partier i arbetet, vilka folio på mitt
personliga ansvar, så vållades detta uteslutande genom nya och skäligen
oavvisliga förpliktelser, som kort efter avtalets slutande ålades mig i samband
med då inträffade extraordinära förhållanden, först 1914 års inre politiska
kris och därpå i omedelbar tidsföljd världskriget med dess rubbningar.
Vid vintervalen 1914 mottog jag ett erbjudet mandat till andra kammaren,
vilket väl då för litet var — vilken partiståndpunkt man intog —
skulle känts eller kändes som en medborgerlig plikt, och den plikten var
icke mindre bjudande vid de ordinarie höstvalen samma år. Vid den tidpunkten
var det omöjligt att förutse vare sig världskonfliktens varaktighet
eller vidden av dess återverkningar på så gott som alla inhemska offentliga
områden. Det är välbekant, huru de närmast följande åren svenska medborgares
krafter på ett förut oanat sätt måste tagas i anspråk för allehanda
statslivets trängande uppgifter och att särskilt riksdagens och dess delegationers
arbetsbörda dessa år blev ovanligt tung. För mig betydde detta,
att, ehuru jag flitigt använde ledig tid för studier och forskningar, det blev
omöjligt att vinna tillnärmelsevis så mycken arbetsfrihet, som jag ännu 1914
ansåg mig med fog kunna påräkna. Så snart detta blev klart, och då jag
djupt kände förpliktelsen att även med personliga uppoffringar fylla mitt
löfte till riksbanken, drog jag konsekvensen och avböjde vid 1917 års val
den kandidatur till andra kammaren, som även då erbjöds mig.
Det torde sålunda få erkännas, att en verklig force majeure här framtvang
arbetets fördröjande, dock icke längre, än att jag vartdera av åren
1919 och 1920 — sålunda med respektive ett och två års försening — fullbordade
och från trycket utgav de mig tillkommande partierna av det stora
verket. För en särdeles viktig avdelning i dessa delar, nämligen frihetstidens
valutapolitik, hade jag för övrigt, som här redan påpekats, så tidigt
skaffat sakkunnig ersättare, att detta parti, behandlat av professor Montgomery,
förelåg färdigtryckt redan 1918, fastän det publicerades först i den
1920 utgivna tredje delen.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
Att ett arbete, som sålunda måste till sin väsentligaste del utföras under
åren med de starkast stegrade levnadsomkostnaderna, också honorerades
högre än efter den 1913 beräknade ej särdeles höga måttstocken, lärer icke
skäligen kunna tadlas. Den av herrar fullmäktige givna förhöjningen motsvarar
för övrigt ingalunda den allmänna prisstegringen. Att de samlade
författarehonoraren, från början summariskt och som minimum beräknade
till 20,000 kronor, slutligen genom arbetets ökade omfång och dyrtidsförhöjningen
stego till omkring 33,000 kronor (arvodet för det kasserade partiet
är här frånräkna!), synes, under de förhållanden som inträtt, representera
en stegring av ganska blygsam art. Huru det skulle låta sig göra att
för ett vetenskapligt arbete, vilket nödvändigtvis bildar en helhet och fullbordas
i ett sammanhang, beräkna, att vissa partier borde honoreras exempelvis
efter 1917 års, andra efter 1918 års index o. s. v. det undandrager
sig alldeles min bedömningsförmåga.
Det har ovan redan sagts, att arbetets omfång omöjligen kunde med säkerhet
beräknas. Därför förefanns heller ingen möjlighet att på förhand
kalkylera om tryckningskostnader. Revisorerna synas emellertid vilja betrakta
en av professor Brisman och mig den 7 maj 1913 ingiven kortfattad
promemoria som eu sådan förhandsberäkning. Ordalagen där — beträffande
kostnadsfrågan är det omöjligt att nu uppgöra någon verkligen säker beräkning.
Med all reservation framställes emellertid följande förslagskalkyl’
— torde med tillräcklig tydlighet säga, att promemorian icke avsåg mera än att
giva några minimiuppgifter. I vilken mån dessa kommo att motsvaras av verkligheten
måste bero av så fullständigt okända faktorer som verkets slutliga
omfång, den definitivt valda utstyrseln, tryckeritarifferna och pappersprisen
vid tryckningstillfället samt upplagans storlek. Aven om verket kunnat fullständigt
programenligt fullbordas och utsändas vid jubileet 1918, och även
om mellan 1913 och 1918 icke världskriget med dess dyrtid inträffat, så
hade tydligen i alla fall de verkliga tryckningsomkostnaderna blivit helt
andra än de från början summariskt antydda. Då nu, på sätt ovan angivits,
omständigheterna framtvungo arbetets försenande, var det också, eu beklaglig
nödvändighet, att kostnaderna starkt förskötos och detta ej blott genom
arbetets ökade omfång utan också samt i en ojämförligt högre grad genom
trycknings- och pappersprisens inträdda rent enorma stegring. Den enda
anmärkning, som under sådana förhållanden skäligen här torde kunna göras,
är väl, att, då inga realskäl ovillkorligen krävde arbetets omedelbara publicerande,
det kunde varit orsak att något dröja med tryckningen, speciellt
av delarna II och III, tills prisstegringen vikit. Emellertid var det naturligtvis
vid angivna tidpunkt ytterst ovisst, huru snart någon sänkning av
prisläget kunde motses, och redan därför torde herrar fullmäktiges åtgärd
att omedelbart befordra de färdiga delarna till tryckning varit fullt befogad.
För övrigt, därest man tar i betraktande prislägena 1913 och 1918—21, lärer
förskjutningen mellan beräknade och definitiva tryc.kningsomkostnader ej få
anses alltför överraskande. Men om dessa angelägenheter är det ej min
sak att närmare orda.
Vad slutligen angår det dröjsmål, som förvållat, att efter den av mig
1920 utgivna tredje delen ännu denna dag ingen fortsättning och avslutning
publicerats, faller detta, som herrar fullmäktige hava sig bekant, helt och
hållet utanför mitt ansvar, då jag icke haft någon som helst befattning med
det återstående partiets utarbetande eller någonsin erhållit annat än rent
tillfälliga underhandmeddelanden, huru därmed planerades, och vad därvidlag
åtgjordes.
Jag sammanfattar det sagda sålunda, att vad som skäligen torde kunna
förebrås mig lärer vara, att jag år 1914 mottog ett riksdagsmannauppdrag,
Bankoutskottets utlåtande Kr 5.
13
samt att jag icke då mäktade förutse, i -vilken utsträckning de närmast följande
årens extraordinära förhållanden skulle förrycka alla arbetsmöjligheter.
Denna brist i siarförmåga lärer dock varit mycket förlåtlig. Samtidigt torde
jag kunna göra anspråk på erkännande, att jag, så snart möjligt blev, icke
tvekat att under personliga offer fullfölja det åtagna arbetet, samt att detta
också fullbordades inom en i betraktande av såväl arbetets art som dåvarande
allmänna läget mycket rimlig tid»
Professor Brismans yttrande i frågan var av följande lydelse:
»Enligt erhållen anmodan får jag härmed avgiva följande yttrande rörande yttrande av
statsrevisorernas anmärkningar angående riksbankshistoriken i den mån dessa a^man
på något sätt beröra mig.
1. Beträffande anmärkningen, att manuskript ej avlämnades i kontraktsenlig
tid, ber jag få nämna, att jag av fullmäktige muntligen erhöll den upplysningen,
att själva datum ej spelade så stor roll, blott manuskriptet avlämnades
på sådan tid, att tryckningen därav utan svårighet kunde medhinnas.
Manuskriptet till första delen avlämnades även av mig i mycket god tid, och
min återstående del (1803—1834) var då så nära färdig, att den om så påfordrats
skulle kunnat avlämnas till tryckning tillräckligt tidigt. Då jag
emellertid erhöll underrättelse om att i alla fall endast första bandet skulle
kunna utkomma till jubileet, hade jag ingen anledning att avlämna manuskriptet
till den senare delen förr än den första var färdigtryckt. Jag lämnade
det därför i oktober 1918, och tryckningen var om jag ej missminner
mig färdig i januari 1919. Statsrevisorernas uppgift, att denna del ej var
färdigtryckt förr än år 1921, är felaktig.*
2. Beträffande statsrevisorernas anmärkning om att arvodet på grund
av penningvärdets fall höjdes för samtliga delar av verket, oavsett när de
utarbetats, ber jag få framhålla, att höjningen blott uppgick till 60 %,
medan prisnivån ungefär tredubblats vid den tid, då mina manuskript
avlämnades. En mycket stor reell nedsättning av arvodet hade sålunda
skett, och den ersättning jag av riksbanken erhållit är ojämförligt mindre
än vad jag sedermera fått för liknande uppdrag för privata institutioners
räkning.
3. I anledning av vad statsrevisorerna säga om att dåvarande docenten,
numera professor Helander utsågs att i mitt ställe utarbeta vissa delar av
historiken vill jag framhålla, att ansvaret härför helt faller på mig. Det
fanns emellertid vid denna tid ingen anledning att antaga, att professor
Helander icke skulle vara fullt kompetent för detta uppdrag. Han hade
då skrivit eu god avhandling om centralbankernas sedelutgivning och var
vikarie för professor G. F. Steffen vid Göteborgs högskola; han var dessutom
föreståndare för handelshögskolekurserna i Göteborg. Allt syntes då
tyda på ej blott att han var kompetent utan även att han var den lämpligaste,
som då stod att få. Denna mening delades även av en av mina kolleger,
med vilken jag rådgjorde, innan jag avgav mitt förslag.»
För egen del hava fullmäktige i ärendet anfört följande:
»Att det dragit ut på tiden med historikens fullbordande långt utöver Fullmäktige.
vad som från början avtalats, kan ingen beklaga livligare än fullmäktige.
Fullmäktige anse sig ha gjort vad fullmäktige kunnat för att påskynda arbetets
fortskridande genom att tid efter annan påminna författarna om de
i avtalet bestämda tiderna för de olika delarnas färdigställande. Fullmäktige
hade måhända kunnat, då författarna icke hållit de föreskrivna tiderna
för leverans av manuskript, fråntaga författarna bestyret med historikens
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
Utskottet.
Angående lån
från avbetalning
slåntfonden.
Fullmäktige.
utarbetande, men härigenom hade troligen endast förorsakats ökad tidsutdräkt
och ökade kostnader.
Enligt revisorernas mening borde vanlig omtänksamhet hava bjudit fullmäktige
att, innan manuskriptet till den kasserade delen uppsattes i korrektur,
låta underkasta detsamma erforderlig granskning. Gent häremot
vilja fullmäktige erinra, att fullmäktige icke hade större anledning att låta
granska ifrågavarande författares arbete än fullmäktige hade beträffande de
av övriga författare utarbetade delarna av verket.»
Utskottet kan för sin del icke annat än instämma i revisorernas ovan
omförmälda uttalanden beträffande fullmäktiges åtgöranden i fråga om den
under utgivning varande historiken över riksbankens verksamhet och vill
det synas utskottet, som om vissa brister förefunnits redan från början, då
företaget planlagts och organiserats. Emellertid anser sig utskottet böra
uttala den förvissningen, att fullmäktige icke underlåta att vidtaga de åtgärder,
som erfordras för att ifrågavarande arbete må, kunna snarast möjligt
föreligga i avslutat skick.
Yad sålunda i ärendet förekommit, har utskottet ansett sig böra för riksdagen
omförmäla.
2:o.
Revisorerna hava vidare under § 14 i sin förenämnda berättelse anfört
följande (sid. 18—19):
»Enligt vad revisorerna av infordrade uppgifter inhämtat, utlämnas vid
huvudkontoret och avdelningskontoret i Uppsala i strid mot bestämmelserna
i 21 § 2 mom. uti gällande reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning
lån från avbetalningslånefonden till personer, vilka icke äro mantalsskrivna
inom de för respektive kontor fastställda lånedistrikten. Detta gäller
huvudsakligen lån till studerande vid universitet och högskolor. Vid kontoret
i Uppsala redovisas för närvarande dylika lån till ett antal av bortåt
400 st. med en lånesumma av omkring 400,000 kronor.
Det här påtalade förfaringssättet har föranlett, att lån inom samma år
utlämnats å skilda avdelningskontor till en och samma person utan att vederbörande
kontor haft vetskap om förhållandet. Fall ha till och med förekommit,
där låntagare på angivet sätt kunnat utbekomma lån till sammanlagt
högre belopp än vad reglementet för riksbanken fastställt såsom det
högsta, nämligen 6,000 kronor.
Enligt revisorernas mening tala starka skäl för att de vid universiteten
och högskolorna studerande bibehållas vid förmånen att erhålla lån å den
plats, där de med hänsyn till studiernas bedrivande nödgas vara bosatta.
Det synes därför påkallat, att hithörande bestämmelser i reglementet för
riksbanken ändras i angivet syfte. Önskvärt är dock, att dessa bestämmelser
givas en sådan avfattning, att desamma förhindra en dubbelutlåning av ovan
omförmäld art.»
I avseende å revisorernas berörda framställning hava fullmäktige uti sin
ovannämnda skrivelse anfört följande:
»Beträffande den i § 14 av berättelsen gjorda erinran, att distriktsindelningen
för riksbankskontorens lånerörelse icke fasthålles vid utlämnande av
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
15
lån från avbetalningslånefonden åt studerande vid högskolorna, vilja fullmäktige
framhålla, att så varit praxis sedan lång tid tillbaka, utan att någon
olägenhet eller förlust för riksbanken av detta förfarande visat sig. Det
torde ock vara lämpligt — vilket synes vara även revisorernas mening —
att studerande kan erhålla lån från riksbankens kontor på den ort, där han
under studietiden vistas. Faran för att maximigränsen för lån från fonden
skulle kunna överskridas genom att lån sökes vid olika kontor, utan att
kontoren känna varandras åtgöranden, är säkerligen helt ringa. Visserligen
har ett fall inträffat, att förutvarande studerande i den uppsvenska universitetsstaden
haft kvar ett därstädes erhållet, ej slutamorterat lån samtidigt
som han vid annat riksbankskontor fått nytt lån och därmed för eu kort
tid överskridit maximum, men detta torde vara en enstaka händelse, som
ej synes påkalla någon särskild åtgärd. Tillvägagångssättet vid behandlingen
av avbetalningslån är nämligen, att i alla de fall, där lånesökande eller
hans löftesmän på grund av förutvarande verksamhetsort eller andra kända
omständigheter kan antagas hava förbindelser till annat riksbankens kontor,
riktas alltid till sådant kontor, innan föredragning sker, förfrågan om eventuella
engagement.
Att vidtaga någon ändring i bankoreglementet i anledning av ovan omhandlade
förhållanden synes fullmäktige ej vara av behovet påkallat.»
Beträffande revisorernas erinran att distriktsindelningen för riksbankskontorens
lånerörelse icke alltid fasthållits vid utlämnande av lån från avbetalningslånefonden
hava fullmäktige framhållit, att så förfarits sedan lång tid
tillbaka utan att någon olägenhet eller förlust för riksbanken visat sig av
detta förfarande. Utskottet delar revisorernas och fullmäktiges mening att
det synes lämpligt, att studerande kan erhålla lån från riksbankens kontor
på den ort, där han vistas under studietiden. Farhågan för att maximigränsen
för lån från fonden skulle kunna överskridas genom att lån sökes
vid olika kontor torde, såsom fullmäktige erinra, vara ganska ringa och anser
utskottet, med hänsyn till vad fullmäktige härom anfört, någon ändring av
bankoreglementets hithörande bestämmelser icke böra vidtagas. Under sådana
förhållanden får utskottet hemställa,
att revisorernas ifrågavarande framställning icke måtte till
någon vidare åtgärd föranleda.
3:o.
Revisorerna hava ytterligare under § 17 i föreliggande berättelse anfört
följande (sid. 20—21):
»Innevarande års riksdag har bemyndigat fullmäktige i riksbanken att förberedande
av ökat utrymme åt postkontoret i Halmstad låta i huvudsaklig
överensstämmelse med uppgjort förslag inom riksbankens därvarande byggnad
inreda nya bank- och postlokaler ävensom på grund av telegrafstationens
avflyttning iordningsställa vissa bostadslägenheter, allt för en kostnad
av högst 90,000 kronor.
I anledning härav hava genom deputerade anbud å i planen ingående
byggnadsarbeten ävensom ändrings- och utökningsarbeten å värmeledning.
Utskottet.
Xya bank- och
postlokaler
m. m. inom
bankens
fastighet i
Halmstad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Reparationsarbeten
å nya
fabriksbyggnaden
vid
bruket.
Fullmäktige.
IG Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
vatten- och sanitäranläggning under hand infordrats från vissa firmor och
hava fullmäktige därefter antagit de lägsta anbuden, slutande beträffande
byggnadsarbetena på 48,400 kronor och beträffande övriga här nämnda arbeten
å 8,685 kronor.
Avtal rörande i samma plan ingående ändringsarbeten å ljusledningar
m. m. har vid tiden för revisionens början ännu icke träffats. Enligt uppgift
hava dock anbud jämväl infordrats å dessa arbeten,
Vid sin granskning av fullmäktiges åtgärder i anledning av förutnämnda
riksdagsbeslut hava revisorerna uppmärksammat det förfaringssätt, som tilllämpats
vid anbudens införskaffande. Såsom nämnts hava fullmäktige därvid
endast lämnat ett begränsat antal entreprenörer tillfälle att avgiva anbud
å förekommande arbeten. För statens verk har i den av Kungl. Maj:t den
16 januari 1920 utfärdade förordningen angående upphandling och arbeten
för statens behov samt försäljning av staten tillhörig lös egendom (nr 10)
fastställts såsom huvudregel, att infordrande av anbud å gods för upphandling
och å arbete skall ske genom offentlig kungörelse. Aven om berörda
förordning formellt icke kan sägas gälla riksbanken, borde det dock enligt
revisorernas mening vara fullmäktige angeläget att beakta de allmänna riktlinjer,
som sålunda äro angivna ifråga om upphandling och arbeten för det
allmännas behov. Revisorerna anse det icke uteslutet, att, om dessa riktlinjer
av fullmäktige iakttagits vid infordrandet av anbud å ifrågavarande
arbeten, för riksbanken fördelaktigare ekonomiska uppgörelser kunnat träffas.»
Slutligen hava revisorerna under § 26 i sin förevarande berättelse beträffande
vissa arbeten å nya fabriksbyggnaden vid Tumba bruk, under erinran
om i vad i § 17 av berättelsen anförts i fråga om anbuds införskaffande
(sid. 27), anfört följande:
»Av inspekterande fullmäktigen för Tumba bruk hade anmälts, att vissa
bristfälligheter visat sig uti formrummet i den enligt 1916 års riksdags beslut
uppförda fabriksbyggnaden vid bruket. Sålunda hade golvet på sina
ställen spruckit och sjunkit samt putsen på väggarnas yttersida bortfallit.
Då det synes nödvändigt att vidtaga åtgärder för byggnadens bibehållande,
uppdrogo fullmäktige åt sakkunnig person att utarbeta fullständig beskrivning
över de arbeten, som kunde anses vara erforderliga för avhjälpande av
de anmärkta bristfälligheterna.
Meddelas bör, att bankoutskottet vid besök å bruket den 6 maj 1926
iakttagit ifrågavarande bristfälligheter och i anledning härav uttalat, att fullmäktige
icke torde underlåta att i frågan vidtaga erforderliga åtgärder.
Sedan ovannämnda arbetsbeskrivning upprättats,I hava under hand från
vissa firmor infordrats anbud å erforderliga arbeten och har sedermera det
lägsta anbudet, enligt vilket arbetena skulle komma att betinga kostnader å
sammanlagt omkring 37,000 kronor, antagits. Enligt vad revisorerna inhämtat,
äro arbetena nu i det närmaste slutförda.
Beträffande det av fullmäktige tillämpade förfaringssättet vid införskaffandet
av anbud å arbeten av här ifrågavarande art och omfattning vilja revisorerna
erinra om vad under § 17 i detta avseende anförts beträffande riksbankens
fastighet i Halmstad.»
Uti sin förut omförmälda skrivelse hava fullmäktige i avseende å den av
revisorerna i § 17 berörda frågan om införskaffande av anbud för ombyggnadsarbetena
vid bankens fastighet i Halmstad anfört följande:
»I § 17 av berättelsen anföra revisorerna beträffande de av 1926 års riksdag
beslutade ombyggnadsarbetena vid riksbankens fastighet i Halmstad,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
IT
att de vid sin granskning av fullmäktiges åtgärder i anledning av nyssnämnda
riksdagsbeslut uppmärksammat det förfaringssätt, som tillämpats vid anbudens
införskaffande. Såsom av revisorerna angivits, hava fullmäktige därvid
lämnat endast ett begränsat antal entreprenörer (i detta fall 5 stycken, därav
2 i Halmstad, 2 i Göteborg och 1 i Hälsingborg) tillfälle att avgiva anbud
å förekommande arbeten i stället för att låta genom offentlig kungörelse
infordra sådana anbud. Med anledning härav få fullmäktige anföra följande.
Det av revisorerna uppmärksammade förfaringssättet har i regel under
lång tid och enligt fullmäktiges mening till fördel för riksbanken tillämpats.
1 förevarande fall blev riksbankens rådgivande fackman på området, professor
E. Lallerstedt, såsom brukar ske, tillfrågad; och tillrådde han, att
anbud införskaffades från för kompetens och vederhäftighet kända firmor.
De firmor, som funnos på platsen, kunde ju förutsättas hava de största
möjligheterna att inkomma med de lägsta anbuden; då emellertid kontorsstyrelsen,
efter särskilt inhämtade upplysningar angående vederbörande byggmästares
kompetens och vederhäftighet, endast ville förorda tvenne Halmstadsfirmor
såsom eventuella entreprenörer, läto fullmäktige anmoda även
2 Göteborgsfirmor och 1 Hälsingborgsfirma att inlämna anbud.
Eevisorerna anse det icke uteslutet, att om anbud å ifrågavarande arbeten
infordrats genom offentlig kungörelse, för riksbanken fördelaktigare ekonomiska
uppgörelser kunnat träffas. Att så skulle hava blivit fallet, förefaller
fullmäktige mer än osannolikt. Det av fullmäktige godkända anbudet på
byggnadsarbetet stannade vid 48,400 kronor, medan arkitektens, professor
Lallerstedts beräkningar för motsvarande arbeten uppginge till 60,000 kronor
och de övriga anbudsgivarnas anspråk vida överstego sistnämnda belopp. Det
näst lägsta anbudet löd på 66,800 kronor, medan det högsta anbudet uppgick
till 123,900 kronor. Genom kontorsstyrelsen i Halmstad har sedermera
kommit till fullmäktiges kännedom, att den antagna entreprenören
ställde sitt anbud så lågt i avsikt att därigenom säkra sina gamla erfarna
arbetare för arbetslöshet under vintern. Under arbetets gång har kontorsstyrelsen
upprepade gånger funnit anledning att hit anmäla sin tillfredsställelse
med det arbete, som den antagne entreprenören hittills levererat.
Under dessa förhållanden synes det fullmäktige, att den av revisorerna
här framställda anmärkningen saknar fog.»
Utskottet, som i princip delar revisorernas uppfattning därom, att beträffande
arbeten och leveranser jämväl för riksbanken och Tumba bruk i möjligaste
mån böra beaktas de allmänna riktlinjer, som i fråga om upphandling
och arbeten för det allmännas behov äro angivna uti den av revisorerna
åberopade upphandlingsförordningen, har ansett sig böra vad i dessa ärenden
förekommit för riksdagen
omförmäla.
4:o.
Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i
övrigt ej funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från utskottets
sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 samt. 4 höft. (År 4—6.) 251 27 2
Utskottet.
Ang. protokoll
och berättelser.
18
Bankoutakottets utlåtande nr 5.
Ang. tillityrkande
av
ansvarsfrihet.
5:o.
Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1925 hava riksdagens
senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat, att med
avseende på riksbankens förvaltning under den tid granskningen omfattat
revisorerna ej funnit anledning till erinran utöver vad i berättelsen förekommit,
samt att de för sin del ansåge, att ansvarsfrihet borde fullmäktige
beviljas.
De revisorer, som, valda av riksdagen, granskat avdelningskontorens i
orterna förvaltning år 1925, hava likaledes i sina berättelser tillstyrkt ansvarsfrihet
för kontorens styrelser. I enlighet med föreskriften i § 4 av den
för utskottet gällande instruktion vill utskottet meddela, att med avseende
å riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning under den tid, granskningen
omfattat, utskottet ej funnit anledning till erinran utöver vad här ovan förekommit,
samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas
fullmäktige.
Utskottet hemställer alltså,
att ansvarsfrihet må fullmäktige i riksbanken beviljas dels
för förvaltningen under år 1925 av bankens såväl huvudkontor
som samtliga avdelningskontor i orterna, dels ock för de beslut
och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll
från och med den 10 januari 1926 till och med den 9 januari
innevarande år.
Stockholm den 22 februari 1927.
På banko utskottets vägnar:
C. E. STENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Johansson
i Friggeråker, Ström, Andersson i Hedsta, Abrahamsson och Sandén;
från andra kammaren: herrar Borggren, Winkler, Bäcklund, Lavin, Wikström,
Paulsen, Ernfors och Heiding.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1927:46 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten