Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion med vissa förslag angående värdskapet för och vården om riksdagshuset.

1927-05-10 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1927:50, Utlåtande, i anledning av väckt motion med vissa förslag angående värdskapet för och vården om riksdagshuset.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1927 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion med vissa förslag angående

värdskapet för och vården om riksdagshuset.

I en inom andra kammaren av herr Bäcklund väckt motion nr 231, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande behandling, hemställes, »att riksdagen

måtte besluta, att riksdagens hus ställes under värdskap av en delegation, bestående

av kamrarnas senast valda talmän jämte förste och andre deputerade i

riksgäldskontoret och att förste deputeraden blir verkställande ledamoten, att

den tekniska vården av huset utövas av k. byggnadsstyrelsen, samt att nuvarande

vice värdsbefattningen indrages och att därmed förenade göromål åläggas

materialförvaltaren.»

Till stöd för berörda hemställan anföres i motionen följande:

»Enligt riksgäldskontorets reglemente §§ 51 och 52 står riksdagens hus under

riksgäldsfullmäktiges vård och inseende. Likaså äga fullmäktige under

vissa villkor upplåta rum i riksdagshuset å de tider, som riksdagen ej är

samlad. Ävensom att upphandla inventarier, verkställa tryckning m. m. Till

hjälp med dessa uppdrag äga fullmäktige anställa en särskild tjänsteman, en

s. k. vice värd.

Vad först angår v. värdskapet för riksdagshuset, så är detta överlåtet på

en tjänsteman, som saknar teknisk erfarenhet och praktik av ett hus’ skötsel

och man måste finna det egendomligt, att ett av statens dyraste hus skall överlämnas

till överinseende av en tjänsteman i riksgäldskontoret, trots att staten

har en byggnadsstyrelse, där den tekniska sakkunskapen finnes samlad. Den

tekniska vården över huset bör enligt min mening alltså förläggas till k. byggnadsstyrelsen.

Vad angår bestämmanderätten över riksdagshuset och dess lokaler,

så böra mera tydliga bestämmelser utfärdas. Som ovan nämnt äga fullmäktige

mellan riksdagarna upplåta rum m. m., men under riksdagstiden är

det kamrarnas talmän, som äro riksdagshusets värdar. Riksdagens ledamöter

äro ju valda för en viss tid, och då talmännen äro riksdagens förtroendemän

under den tid riksdagen pågår, så borde det kunna förutsättas, om ej sådana

ändringar i bestämmelserna borde göras, så att mellan riksdagarna de, som

senast valts till talmän, även då skulle kunna företräda riksdagen, vara riksdagshusets

värdar och deltaga i de angelägenheter, som röra riksdagshuset,

dess vård ävensom eventuella värdförpliktelser, som kunna ifrågakomma. Värd
Bihang

till riksdagens protokoll 1927. 8 samt. 88 Käft. (Nr 50.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

Utskottet.

skåpet över riksdagshuset skulle enligt min mening utövas av de senast valda

talmännen, vilka tillsammans med deputerade i riksgäldskontoret utövade

värdskapet, förste deputeraden i riksgäldskontoret skulle vara den verkställande

ledamoten vad angår fattade besluts verkställande, ävensom sköta de

löpande ärendena.

Genom att förlägga den tekniska vården under byggnadsstyrelsen skulle

ju avsevärda besparingar kunna göras. Den tjänsteman från riksgäldskontoret,

som nu tjänstgör som tryckeriföreståndare och v. värd skulle mellan riksdagarna

kunna ägna sig sin tjänst i riksgäldskontoret och föra det goda med

sig, att åtminstone en del av året en stor del av tjänsterna ej behövde betecknas

som t. f.

Att en sådan anordning skulle låta sig göra, visas bäst därav, att under

den tid, riksdagen är samlad, det mest ansträngande arbetet då påvilar tryckeriföreståndaren

och vilket vid flera tillfällen starkt framhållits. Och om

denna tryckeriföreståndartjänst är så betungande och helt kräver sin man, så

bevisar detta endast det olämpliga uti att förena denna tjänst med v. värdskapet

för riksdagens hus. Det kan inte vara rimligt, att, då intet arbete finnes

på tryckeriexpeditionen, under den tid riksdagen ej är samlad avlöna en

tjänsteman i 27 :e lönegraden såsom v. värd, och detta så mycket mer som

statistik m. m. utföres av ett å tryckeriexpeditionen anställt skrivbiträde. Och

att befattningen som v. värd inte kan vara mera krävande bevisas bäst därav,

att under den tid, då v. värden åtnjuter semester, till vikarie för honom bar

förordnats en i husets skötsel alldeles obevandrad person.

Den på tryckeriexpeditionen inrättade försäljningen av riksdagstryck borde

helt överflyttas på den på expeditionen tjänstgörande vaktmästaren, och denne

i stället erhålla nödigt biträde, så att allmänheten blir fort expedierad. För

mottagning och redovisning av de små belopp som inflyta vid försäljning av

tryck kan kontroll lätt anordnas genom att anskaffa en kassakontrollapparat.

Genom en sådan anordning, att tryckeriföreståndaren helt finge ägna sin

tid åt sin tjänst, skulle detta med all säkerhet medföra för riksdagsarbetet

nyttiga verkningar, vartill kommer betydliga besparingar för staten.

Den nuvarande materialförvaltartjänsten, med uppgift att förrätta de göromål,

som riksgäldsfullmäktige vid skilda tillfällen i skrivelse till stats- och

bankoutskott förklarat åligga den förutvarande övervaktmästaren, höra fortfarande

åligga honom samt de göromål, som nu åligga v. värden och i övrigt

alla uppdrag, som bliva honom ålagda av husets värdar. Det på tryckeriexpeditionen

tjänstgörande skrivbiträdet bör fortfarande förrätta erforderligt renskrivningsarbete,

förandet av statistik m. m. så att materialförvaltaren helt

kan ägna sig åt huset och dess inventariers vård. Genom den föreslagna anordningen

skulle vinnas, att husets värdskap kommer direkt under de av riksdagen

valda talmännen och de av fullmäktige i riksgäldskontoret välde, deputerade;

att huset kommer under teknisk vård; att avsevärda besparingar göras.»

Utskottet har ansett sig böra inhämta yttrande över motionen av fullmäktige

i riksgäldskontoret och kanslideputerade. De av dem avgivna yttrandena återfinnas

såsom bilagor vid detta utlåtande.

I motionen hemställes till en början, att riksdagen måtte besluta, att riksdagens

hus skall ställas under värdskap av en delegation, bestående av kamrarnas

senast valda talmän jämte första och andra deputeradena i riksgäldskontoret

med förste deputeraden såsom verkställande ledamot.

I avseende härå erinra fullmäktige i riksgäldskontoret uti sitt över motionen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banhoutshottets utlåtande Nr 50.

3

avgivna yttrande, hurusom motionären i annan vid innevarande års riksdag

väckt motion hemställt, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i riksdagsordningen,

att talmännen skulle väljas för tiden intill nästkommande riksdag.

Denna motion har emellertid på anförda skäl avstyrkts av konstitutionsutskottet

och riksdagen har i enlighet härmed beslutit, att motionen icke skulle till

någon riksdagens åtgärd föranleda. Vid sådant förhållande anser utskottet i

likhet med fullmäktige, att frågan om riksdagshusets ställande under värdskap

av en delegation av talmännen och fullmäktiges deputerade förfallit, och torde

motionen sålunda i denna del icke påkalla något vidare yttrande.

Motionären hemställer vidare i sin nu föreliggande motion, att riksdagen måtte

besluta, att den tekniska vården av riksdagshuset skall utövas av byggnadsstyrelsen.

Beträffande denna fråga hava fullmäktige i sitt berörda yttrande till en

början lämnat en redogörelse för vad som tidigare i detta avsende förekommit, till

vilken redogörelse utskottet anhåller att få hänvisa. Vidare hava fullmäktige

meddelat, att fullmäktige med anledning av förevarande motion begärt förnyat

yttrande i ärendet av byggnadsstyrelsen. Styrelsen har sedermera avgivit

sådant yttrande ävensom »förslag till grunder för byggnadsstyrelsens utövande

av den tekniska vården över riksdagshuset». Av nämnda yttrande framgår,

att styrelsen visserligen i och för sig icke har något att invända mot att övertaga

vården av riksdagshuset, men att en bestämd förutsättning härför vore, att

för byggnaden fortfarande skulle finnas anställd en vice värd, vilken med

biträde av materialförvaltaren skulle utöva den omedelbara och närmaste tillsynen

över huset samt underrätta styrelsen om behövliga reparations- och underhållsåtgärder.

Därest styrelsen komme att få övertaga vården av riksdagshuset,

skulle detta visserligen ej omedelbart föranleda behov av ökade arbetskrafter

inom styrelsen, men sannolikt komme den alltjämt fortgående ökningen av det

under styrelsens vård varande fastighetsbeståndet att framdeles betinga ökning

av arbetskrafterna och skulle vid sådant förhållande ett övertagande av vården

om riksdagshuset medföra, att nämnda krav väsentligt tidigare måste tillgodoses.

För egen del hava fullmäktige framhållit, att då den nuvarande anordningen

visat sig fungera på ett tillfredsställande sätt samma skäl icke längre förelåge.

som tidigare förefunnits för riksdagshusets ställande under byggnadsstyrelsens

vård. Någon besparing syntes ej heller därigenom vara att vinna i betraktande

av vad styrelsen anfört beträffande behovet av en vice värd samt av

ökade arbetskrafter i framtiden inom styrelsen. Med hänsyn till vad sålunda

blivit anfört anser utskottet för sin del motionärens hemställan uti nu förevarande

avseende icke böra föranleda någon vidare åtgärd.

Vidkommande slutligen motionärens förslag om indragning av den nuvarande

vicevärdsbefattningen i riksdagshuset och överflyttande av därmed förenade

göromål på materialförvaltaren torde av vad redan blivit anfört och med hänsyn

till de vice värden åliggande göromål framgå, att det icke låter sig göra att

indraga den ifrågavarande befattningen. Enligt utskottets mening synes det

icke heller vara lämpligt att på materialförvaltaren överflytta vice värdens

åligganden, likasom det icke lärer böra komma i fråga att återgå till den ordning,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

som rådde före inrättandet av den nuvarande provisoriska vicevärdsexpeditionen.

Under sådana förhållanden och med åberopande i övrigt av vad såväl fullmäktige

som kanslideputerade anfört beträffande motionärens förslag i denna del,

anser utskottet sig böra avstyrka bifall till motionen jämväl i sist omförmälda

hänseende.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 231 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 maj 1927.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson

i Olovstorp, Lindley, Enhörning, Johansson i Friggeråker, Lindgren och Ström;

från andra kammaren: herrar Borggren, Winkler, BäcMund, Boven, Kloo, Byberg,

Svensson i Betingetorp och Johansson i Edsbyn.

Reservation

av herrar Bäcklund och Lovén.

s. 5 Kontrollera mot PDF

BanTcoutskottets utlåtande Nr 50.

5

RIKSGÄLDSKONTORET.

Bilaga 1.

Till riksdagens bankoutskott.

I skrivelse av den 4 nästlidna februari har bankoutskottet anhållit, att fullmäktige

i riksgäldskontoret ville avgiva och till utskottet inkomma med yttrande

över en inom riksdagens andra kammare av herr Bäcklund väckt, till

utskottet hänvisad motion, nr 231, med vissa förslag angående värdskapet för

och vården om riksdagshuset; och få fullmäktige med anledning därav anföra

följande.

Herr Bäcklund har i förevarande motion på anförda skäl hemställt, att

riksdagen måtte besluta, att riksdagens hus skall ställas under värdskap av en

delegation, bestående av kamrarnas senast valda talmän jämte förste och andre

deputeradena i riksgäldskontoret och att förste deputeraden skall vara verkställande

ledamot, att den tekniska vården av huset skall utövas av kungl.

byggnadsstyrelsen samt att nuvarande vicevärdsbefattningen i riksdagshuset

skall indragas och därmed förenade göromål åläggas materialförvaltaren.

Beträffande värdskapet för riksdagshuset har motionären framhållit, att

tydligare föreskrifter erfordrades i fråga om bestämmanderätten över riksdagshuset

och dess lokaler. Under tiden mellan riksdagarna äga fullmäktige

upplåta lokaler i huset m. m., men under riksdagstiden vore kamrarnas talmän

riksdagshusets värdar. Det syntes motionären, att sådana ändringar i nu gällande

bestämmelser borde göras, att de personer, som senast valts till talmän,

även mellan riksdagarna skulle kunna företräda riksdagen, vara riksdagshusets

värdar och deltaga i de angelägenheter, som rörde riksdagshuset och dess vård

ävensom eventuella värdförpliktelser, som kunde ifrågakomma. Värdskapet

över riksdagshuset borde enligt motionärens mening utövas av de senast valda

talmännen tillsamman med deputerade i riksgäldskontoret; och skulle förste

deputeraden vara verkställande ledamot och såsom sådan ombesörja fattade besluts

verkställande och sköta de löpande ärendena.

Herr Bäcklund har i en annan motion (nr 201) hemställt, att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i riksdagsordningen, att talmännen skola väljas

för tiden intill nästkommande riksdag. Konstitutionsutskottet, till vilket motionen

hänvisats, avstyrkte densamma i sitt utlåtande nr 5. Såsom skäl därför

anförde utskottet bl. a. följande. Några avgörande praktiska skäl, som skulle

kunna motivera en sådan principiell förändring som den föreslagna hade ej

förebragts. Då motionen gjorde gällande, att talmännen »under pågående riksdag

utöva värdskapet för riksdagen och dess hus», men att i och med riksdagens

avslutning värdskapet överginge till fullmäktige i riksgäldskontoret,

torde denna uppfattning vara grundad på ett missförstånd. Enligt reglementet

för riksgäldskontoret, § 51, stode riksdagens hus under riksgäldsfullmäktiges

»vård och inseende» och de funktioner, fullmäktige sålunda fått på sig

överlåtna, övertoges icke av talmännen ens för den tid, riksdagen vore samlad,

i annan måtto än att framställningar och beslut rörande tillfällig disposition

av riksdagens lokaler under riksdagstiden plägade underställas talmännens

prövning i stället för kamrarnas eller några deras delegationers provning in

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutslcottets utlåtande Nr 50.

pleno. I enlighet med konstitutionsutskottets hemställan har riksdagen beslutat,

att ifrågavarande motion ej skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Fullmäktige få i detta sammanhang meddela, att fullmäktige under riksdagarna

av hänsyn till talmännen ansett sig i en del förekommande fall böra

under hand med dem samråda.

Med den utgång, herr Bäcklunds motion nr 201 således fått, torde frågan om

riksdagshusets ställande under värdskap av en delegation av talmännen och

fullmäktiges deputerade få anses förfallen. Inrättandet av en dylik delegation

är ej heller enligt fullmäktiges mening erforderligt, då den nuvarande

ordningen, såvitt fullmäktige kunnat finna, fungerat på ett tillfredsställande

sätt.

Fullmäktige övergå härefter till frågan om byggnadsstyrelsens övertagande

av den tekniska vården om riksdagshuset.

Sedan chefen för finansdepartementet år 1913 tillkallat sakkunniga för att

efter verkställd utredning avgiva förslag till omorganisation av överintendentsämbetet

jämte lönereglering för befattningshavare i ämbetsverket, hemställde

fullmäktige i skrivelse till statsrådet av den 15 januari 1914, att, då fullmäktige

ansåge det fördelaktigt, om fullmäktige finge för vården av det stora och

dyrbara riksdagshuset anlita överintendentsämbetet och byggnaden sålunda

kunde komma under ständigt inseende av sakkunnig myndighet, det måtte

tagas under övervägande, huruvida frågan om en dylik anordning lämpligen

kunde tagas under behandling i sammanhang med de övriga frågor, som utgjorde

föremål för de sakkunnigas utredning. Härvid förklarade sig fullmäktige

icke hava förbisett en formell betänklighet, som skulle kunna uppstå, i

händelse den sålunda ifrågasatta anordningen komme till stånd, överintendentsämbetet

såsom ett kungl. ämbetsverk syntes nämligen icke vara berättigat

att vända sig direkt till riksdagen med de framställningar angående riksdagshuset,

som kunde bliva erforderliga. Detta hinder ansågs dock kunna undanröjas

genom meddelande av föreskrift därom, att ämbetet hade att med sådana

framställningar vända sig till fullmäktige, vilka det sedermera tillkomme att

fatta beslut om dessas framläggande för riksdagen.

De sakkunniga, som anbefalldes att yttra sig även rörande riksdagshuset,

förklarade i sitt år 1915 avlämnade betänkande, att de delade fullmäktiges

uppfattning om lämpligheten av, att riksdagshuset ställdes under vård av

överintendentsämbetet, som för övrigt redan haft att taga befattning därmed

i vissa avseenden (grundundersökningar m. m.). Handhavandet av denna

byggnad syntes böra utövas på enahanda sätt, som gällde för andra under ämbetets

inseende ställda byggnader i huvudstaden. Endast i det av fullmäktige

berörda avseendet syntes en skillnad böra göras. Riksdagshuset såsom icke

tillhörande statsverket borde givetvis icke få sitt underhåll bestritt av medel

från anslaget till byggnader och reparationer utan allt fortfarande av det i

riksstaten särskilt uppförda anslaget till riksdags- och revisionskostnader m. m.

Därav följde, att rörande riksdagshuset borde upprättas särskilt generalförslag,

som skulle ingivas till riksgäldsfullmäktige, från vilka överintendentsämbetet

skulle erhålla besked om, i vilken omfattning föreslagna åtgärder borde bringas

till verkställighet och huru stort belopp därtill anvisades.

Fullmäktige, som bereddes tillfälle att yttra sig över de sakkunnigas förslag,

avgåvo den 7 januari 1916 sådant yttrande och anförde däri bl. a. följande.

Fullmäktige tillstyrkte för sin del, att riksdagshuset ställdes under överintendentsämbetets

överinseende och vård, på sätt de sakkunniga föreslagit.

Därvid syntes emellertid böra iakttagas, såsom även torde vara av de sakkunniga

avsett, att det särskilda generalförslag, som skulle upprättas rörande

riksdagshuset, tillkomme i samråd med fullmäktige. Tillika uttalade full
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

BanlcoutsTcottets utlåtande Nr 50.

mäktige, att, även sedan ansvaret för vården om riksdagshuset övertagits av

överintendentsämbetet, det enligt fullmäktiges mening vore nödvändigt att bibehålla

en av fullmäktige utsedd och till deras disposition stående vice vård,

vilken självfallet komme att vid förefallande behov jämväl tillhandagå överintendentsämbetet.

Frågorna om fullmäktiges och vice värdens förhållande

till överintendentsämbetet efter förändringens genomförande avgjordes lämpligen

i sammanhang med uppgörande av de närmare bestämmelser angående

ämbetets befattning med riksdagshuset, som enligt vad de sakkunniga föreslagit

borde gemensamt meddelas av ämbetet och fullmäktige.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 258 till 1917 års riksdag angående omorganisation

av och lönereglering för överintendentsämbetet m. m. framhöll departementschefen,

att fullmäktiges önskningar i fråga om det särskilda, riksdagshuset

avseende generalförslaget enligt de sakkunnigas förslag, mot vilket departementschefen

ej hade något att erinra, skulle bliva fullt tillgodosedda. Att

en vice värd fortfarande komme att av fullmäktige utses för riksdagshuset

torde även för överintendentsämbetets vidkommande vara att tillråda. Beträffande

de närmare enskildheterna i förhållandet mellan, å ena sidan, fullmäktige

och nämnde vice värd samt, å andra sidan, överintendentsämbetet vore departementschefen

ej beredd att yttra sig. Innan något därutinnan åtgjordes

från Kungl. Maj:ts sida torde, liksom i fråga om riksbankens byggnadsverksamhet,

uttalande av riksdagen i ämnet avvaktas.

I sin skrivelse nr 269 till Konungen med anledning av förberörda proposition

uttalade riksdagen i förevarande avseende följande:

»Den statens byggnadsverksamhet, som avses i nämnda förslag och vilken

hädanefter skulle bliva föremål för en viss centralisation, omfattar även den

verksamhet av detta slag, som utövas av riksdagens verk. Att finna de lämpligaste

formerna för den administrativa behandlingen av sådana byggnadsangelägenheter,

som närmast röra något dylikt verk men som i centralisationssyfte

även skulle tillhöra Kungl. Maj:t underordnad myndighets handläggning,

kommer givetvis att möta vissa svårigheter. 1910 års statsrevisorer,

som haft sin uppmärksamhet riktad å nämnda förhållande och även framhållit,

att planmässigheten och det intima samarbetet mellan de olika myndigheterna

försvårades i de fall, då en av myndigheterna vore omedelbart underordnad

riksdagen, hava likväl uttalat, att, om man vore ense om vikten av att

åstadkomma bättre förhållanden inom statens byggnadsväsen, svårigheterna

ej syntes vara omöjliga att övervinna. Riksdagen delar denna uppfattning

och vill uttala sin övertygelse, att vid det blivande sammanförandet av den

av riksdagens verk utövade byggnadsverksamheten med liknande av staten

eljest utövad verksamhet, varav säkerligen övervägande fördelar äro att vinna,

vederbörande myndigheter komma att göra allt vad på dem kan ankomma

för att främja och underlätta centralisationens genomförande.»

Frågan om riksdagshusets ställande under byggnadsstyrelsens vård hade

sålunda blivit ställd på framtiden.

Ärendet återupptogs år 1918 av fullmäktige, som till bankoutskottet avläto

en den 16 maj nämnda år dagtecknad skrivelse. Fullmäktige framhöllo däri,

att fullmäktige vid fullgörande av sitt uppdrag beträffande riksdagshusets

vård vid flera tillfällen haft anledning taga under övervägande, huruvida icke

den närmaste tillsynen över riksdagshuset lämpligen skulle kunna anförtros

åt det ämbetsverk, som hade till uppgift att vårda staten tillhöriga byggnader

i allmänhet, och riksdagshuset därigenom ställas under ständigt inseende

av sakkunnig myndighet. Då fullmäktige ansett genomförandet av en dylik

anordning vara av stor betydelse för riksdagshusets ändamålsenliga vård, hade

fullmäktige i detta syfte vidtagit åtskilliga förberedande åtgärder. (Se redogörelse

här ovan). Fullmäktige meddelade vidare, att, då det torde vara nöd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 50.

vändigt att närmare bestämma gränserna för byggnadsstyrelsens befattning

med riksdagshuset, i samråd med vederbörande byråchef i styrelsen ett i skrivelsen

intaget förslag till bestämmelser i ämnet blivit utarbetat. Då enligt

fullmäktiges mening ett samarbete mellan fullmäktige och byggnadsstyrelsen,

i huvudsak ordnat på i förslaget angivet sätt, skulle medföra stora fördelar,

hemställde fullmäktige, att bankoutskottet ville föreslå riksdagen att i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att föreskrift måtte av Kungl. Maj:t meddelas

för byggnadsstyrelsen att i huvudsaklig överensstämmelse med i förslaget

angivna grunder handhava vården av riksdagshuset samt att styrelsen

måtte bemyndigas att därom träffa närmare avtal med fullmäktige.

Med anledning av fullmäktiges berörda framställning avlät bankoutskottet

till fullmäktige en den 7 juni 1918 dagtecknad skrivelse, däri utskottet förklarade

sig ej anse lämpligt att framlägga frågan för nämnda års riksdag bl. a.

av det skälet, att utredningen i.ärendet ej syntes vara tillfyllest. Utskottet uttalade

emellertid, att rent principiellt intet syntes vara att erinra mot, att riksdagshuset

ställdes under byggnadsstyrelsens vård, och att den omständigheten

att huset i ekonomiskt avseende stode under riksdagens förvaltning icke borde

lägga något hinder i vägen för en sådan anordning. I det av fullmäktige åberopade

förslaget till bestämmelser i ämnet förutsattes, att alla kostnader, som

vore förenade med erforderliga särskilda förordnanden och uppdrag från styrelsens

sida, skulle bestridas av anslaget till riksdags- och revisionskostnader

samt kostnader för riksdagens hus. Inom utskottet hade emellertid ifrågasatts,

huruvida sådana kostnader verkligen behövde uppkomma, därest vården

om huset överlämnades åt styrelsen. Skulle emellertid så bliva fallet, saknades

likväl utredning rörande beloppet av dessa kostnader. Det torde för övrigt

i sådant fall förtjäna att tagas under övervägande, huruvida det icke

kunde vara ekonomiskt fördelaktigare att mot visst arvode anställa en särskild

sakkunnig person med uppgift att noga övervaka byggnaden och hos styrelsen

anmäla de åtgärder, som vore av behovet påkallade. Då utskottet alltså funnit

en utredning i angivna avseenden erforderlig, hade utskottet ansett den

förevarande framställningen för det dåvarande ej böra föranleda någon åtgärd.

. Någon framställning till bankoutskottet hava fullmäktige sedermera ej avgivit

i ifrågavarande ärende. Anledningen därtill är, att frågan angående

vården om riksdagshuset i viss mån kommit i ett annat läge, sedan riksdagen,

varom här nedan vidare förmärs, år 1920 bemyndigat fullmäktige att, i avbidan

på slutligt avgörande av frågan om ordnandet av riksdagens inre administrativa

och ekonomiska angeliigenheter, från och med år 1921 förordna en

tjänsteman såsom vice värd i riksdagshuset. Fullmäktige hava genom detta

beslut erhållit tillgång till en person, som kan ägna mera tid åt fastighetens

övervakande än som var möjligt tidigare, då vice värdsbefattningen uppehölls

av en tjänsteman — riksgäldskommissarien — vid sidan av dennes tjänst. Den

tjänsteman, som allt sedan år 1921 varit förordnad såsom vice värd, besitter

enligt fullmäktiges mening nödig erfarenhet för att på ett tillfredsställande

sätt fullgöra de åligganden, som en god och omsorgsfull omvårdnad om riksdagshuset

kräver. Givet är dock, att teknisk sakkunskap därvid ej kan I

vissa frågor undvaras och fullmäktige hava tillgodosett detta krav genom att

vid förefallande behov anlita riksdagshusets arkitekt, vilken självfallet besitter

en ingående kännedom om fastigheten. I detta sammanhang bör även anmarkas,

att den nuvarande förste deputeraden i riksgäldskontoret enligt uppgjord

arbetsfördelning haft till särskild uppgift att inom riksgäldsfullmäktige

närmast handhava frågor rörande riksdagshusets vård.

. anledning av nu förevarande motion hava fullmäktige emellertid ansett

sig höra ånyo i. detta ärende vända sig till byggnadsstyrelsen. Med erinran

om de förhandlingar, som år 1918 ägde rum mellan fullmäktige och sty
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

9

relsen, samt om den preliminära överenskommelse, som därvid träffats rörande

de grunder, enligt vilka styrelsens tillsyn över och vård av riksdagshuset

borde ordnas, anhöllo fullmäktige i skrivelse den 15 nästlidna februari, att

styrelsen ville i frågan avgiva förnyat yttrande med eventuellt förslag till de

ändringar i omförmälda överenskommelse, som numera kunde vara av förhållandena

påkallade. Till svar därå har byggnadsstyrelsen till fullmäktige avlåtit

en den 28 i samma månad dagtecknad skrivelse, åtföljd av nytt »förslag

till grunder för byggnadsstyrelsens utövande av den tekniska vården över riksdagshuset».

Av den skrivelse, varav bestyrkt avskrift härjämte bilägges, framgår bl. a.,

att styrelsen visserligen i och för sig ej har något att invända mot att övertaga

vården av riksdagshuset, men att en bestämd förutsättning härför vore,

att för byggnaden fortfarande funnes anställd en vice värd, vilken med biträde

av materialförvaltaren skulle utöva den omedelbara och närmaste tillsynen

över huset samt underrätta styrelsen om behövliga reparations- och underhållsåtgärder.

— Styrelsen har vidare framhållit, att styrelsens övertagande av

vården av riksdagshuset ej omedelbart skulle föranleda behov av ytterligare

arbetskrafter inom styrelsen. Den alltjämt fortgående ökningen av det under

styrelsens vård varande fastighetsbeståndet komme emellertid att framdeles

betinga ökning av arbetskrafterna och skulle övertagandet av vården om riksdagshuset

medföra, att detta krav väsentligt tidigare måste tillgodoses.

Då, såsom framgår av vad ovan nämnts, den nuvarande anordningen enligt

fullmäktiges mening visat sig fungera på ett tillfredsställande sätt, föreligga

ej samma skäl som tidigare för riksdagshusets ställande under byggnadsstyrelsens

vård. Någon besparing torde ej heller därigenom vara att vinna i betraktande

av vad styrelsen anfört i fråga om behovet av en vice värd samt av

ökade arbetskrafter i framtiden inom styrelsen. Därest emellertid bankoutskottet

och riksdagen i allt fall skulle finna övervägande skäl tala för byggnadens

överflyttande under styrelsens vård, synes det föreliggande förslaget

till grunder för denna vård ej giva anledning till någon erinran.

Av vad ovan anförts framgår, att indragning av vice värdsbefattningen ej

torde kunna ske, därest den tekniska vården av riksdagshuset överflvttas på

byggnadsstyrelsen. Då emellertid ett sådant överflyttande givetvis komme

att något minska vice värdens arbetsbörda, kan det ifrågasättas, huruvida denna

befattningshavares återstående göromål skulle bliva så omfattande, att den

nuvarande organisationens bibehållande vore motiverat. Innan fullmäktige ingå

på denna fråga, vilja fullmäktige emellertid lämna en kort redogörelse för

vad tidigare förekommit i fråga om handhavandet av riksdagens administrativa

och ekonomiska angelägenheter.

Fullmäktige få därvid till en början erinra om, att vid behandling i bankoutskottet

år 1913 av fråga om löneförhöjning åt övervaktmästaren fråga inom

utskottet uppkom, huruvida det kunde vara lämpligt att överflytta vice värdens

göromål helt eller delvis på övervaktmästaren; och anmodades fullmäktige

att till utskottet inkomma med förslag i ärendet. I en med anledning därav

till utskottet avlåten skrivelse av den 10 april 1913 avstyrkte fullmäktige,

efter att hava lämnat en redogörelse för vice värdens göromål, beträffande

de flesta av dessa en överflyttning på övervaktmästaren. Ärendet föranledde

ej heller någon utskottets vidare åtgärd. Frågan återkom emellertid

år 1914 till utskottet genom en i riksdagens andra kammare väckt motion,

nr 55, vari hemställdes om överflyttning av vice värdens göromål på övervaktmästaren.

I infordrat yttrande avstyrkte fullmäktige motionen under åberopande

av sitt yttrande från år 1913. Fullmäktige upprepade jämväl en begäran

i nyssnämnda yttrande om bemyndigande att till vice värd antaga även

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Banhoutshottets utlåtande Nr 50.

annan person än en riksgäldskontorets tjänsteman, vilken begäran motiverats

med att svårigheter framdeles kunde möta att bland dessa tjänstemän finna

en för vice värdsgöromålen lämplig person, vartill komme att dessa göromål

dåmera vore så omfattande och krävande, att endast en person med mycket

stor arbetsförmåga kunde vara i stånd att vid sidan av sin tjänst i riksgäldskontoret

sköta desamma. I sitt utlåtande nr 10 erinrade utskottet, att frågan

om tillsynen och vården av riksdagshuset för det dåvarande vore föremål för

utredning av de sakkunniga för överintendentsämbetets omorganisation samt

uttalade, att, då dessa åligganden torde utgöra en icke oväsentlig del av vice

värdens uppgifter, utskottet, som väl funne motionärernas framställning vara

förtjänt av beaktande, icke ansett lämpligt, att i frågans dåvarande läge några

åtgärder vidtoges i motionens syfte. Utskottet avstyrkte således motionen,

vilken jämväl blev av riksdagen avslagen.

År 1917 framlade fullmäktige för bankoutskottet ett förslag till viss omorganisation

av riksgäldskontoret m. m., vari jämväl ingick inrättandet inom

riksgäldskontoret av en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå, till vilken

alla riksdagen rörande ärenden, som handlades av ett flertal tjänstemän

inom riksgäldskontoret, skulle sammanföras. Personalen å byrån skulle enligt

förslaget bestå av en föreståndare på extra stat samt en andra gradens

tjänsteman (revisor) jämte erforderlig extra personal. Intill dess göromålen

kunde anses kräva en för ändamålet särskilt anställd befattningshavare, borde

till byråföreståndare förordnas en bland riksgäldskontorets tjänstemän. I sitt

utlåtande nr 45 tillstyrkte utskottet i huvudsak omorganisationsförslaget, men

ansåg sig icke för det dåvarande vilja tillstyrka upprättandet av en riksdagens

ekonomiska förvaltningsbyrå, då utskottet fann viss ytterligare utredning

erforderlig. Efter hemställan av utskottet uppdrog riksdagen jämväl åt

fullmäktige att låta utreda, huruvida och i vad mån anordningarna i avseende

å handhavandet av riksdagens inre administrativa och ekonomiska angelägenheter

skulle kunna förändras i syfte att ernå större enhetlighet och planmässighet.

Fullmäktige bemyndigades emellertid att, i avbidan på slutförandet

av berörda utredning, såsom biträde åt vice värden tills vidare förordna en

tjänsteman med avlöningsförmåner, icke överstigande vad enligt gällande stat

tillkom befattningshavare av dåvarande andra lönegraden.

Efter verkställd utredning ingåvo fullmäktige till bankoutskottet vid 1918

års riksdag ny framställning i förevarande ämne. Fullmäktige förklarade sig

däri vidhålla sitt år 1917 framlagda förslag angående inrättande inom riksgäldskontoret

av en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå, ehuru med en

organisation, som avveke från nämnda förslag beträffande föreståndaren, vilken

enligt det senare förslaget skulle tjänstgöra jämväl såsom föreståndare

för riksdagens tryckeriexpedition och ägna hela sin tid åt ifrågavarande båda

arbetsuppgifter. Göromålen å byrån skulle bliva i huvudsak desamma som

å den provisoriska vicevärdsexpedition, som fullmäktige kunnat inrätta efter

1917 års riksdags beslut.

I skrivelse till fullmäktige av den 28 maj 1918 meddelade bankoutskottet,

att utskottet icke funnit fullmäktiges framställning föranleda någon utskottets

åtgärd. Utskottet ansåg nämligen, att den av fullmäktige verkställda utredningen

borde i vissa avseenden fullständigas; och angav utskottet åtskilliga

synpunkter, som därvid särskilt borde beaktas.

Med anledning av denna skrivelse beslöto fullmäktige att i ärendet låta verkställa

förnyad utredning, vilken anförtroddes åt en av nio ledamöter bestående

kommitté. Denna, som avslutade sitt arbete i april 1920, framlade alternativa

förslag till inrättande av en från riksgäldskontoret helt skild riksdagens

byrå samt till anordnande i riksgäldskontoret av en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå.

I skrivelse till bankoutskottet av den 6 maj samma år fram
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 50.

11

höllo fullmäktige, att tiden ej torde medgiva vare sig för fullmäktige eller

bankoutskottet och kamrarna att under nämnda års riksdag taga ställning till

de av kommittén framlagda alternativen. Med hänsyn till svårigheten att på

ett tillfredsställande sätt inom riksgäldskontoret handlägga de alltmer växande

riksdagsgöromålen ansågo fullmäktige sig dock böra framlägga förslag till

vissa provisoriska åtgärder i avvaktan på det slutliga ordnandet av den föreliggande

frågan. Då det syntes ofrånkomligt, att vice värdsgöromålen för

framtiden handhades av en person, som kunde ägna en väsentlig del av sin

tid däråt, upptogo fullmäktige ånyo sitt förslag från år 1918. Fullmäktige

föreslogo sålunda, att såsom föreståndare för vicevärdsexpeditionen skulle placeras

en tjänsteman med avlöning lika med förste revisorns i riksgäldskontoret;

och skulle denne därjämte hava att utföra de göromål, som tillhörde föreståndaren

för riksdagens tryckeriexpedition. På hemställan av utskottet bemyndigade

jämväl riksdagen fullmäktige att i avbidan på slutligt avgörande

av frågan om ordnandet av riksdagens inre administrativa och ekonomiska angelägenheter

tills vidare från och med den 1 januari 1921 såsom vice värd

i riksdagshuset förordna en tjänsteman mot en avlöning, icke överstigande vad

enligt gällande stat tillkomme förste revisorn i riksgäldskontoret.

Med anledning av detta riksdagens bemyndigande hava fullmäktige förordnat

förste revisorn E. Risling att tillsvidare uppehålla befattningen som vice

värd i riksdagshuset, med skyldighet för honom att därjämte utan särskild

ersättning tjänstgöra såsom föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition.

Risling, som alltjämt tjänstgör såsom vice värd, har varje år från och med

år 1921 av riksdagens kanslideputerade förordnats till föreståndare för sagda

expedition.

I skrivelse till bankoutskottet vid 1921 och 1922 års riksdagar anmälde

fullmäktige, att fullmäktige ej ansåge sig kunna avgiva förslag till definitivt

ordnande av frågan om handhavandet av ifrågavarande angelägenheter.

Provisoriet vore visserligen enligt fullmäktiges uppfattning väl ägnat

att läggas till grund för frågans slutliga lösning, men å andra sidan syntes

det önskvärt att vinna ytterligare någon erfarenhet om lämpligheten av denna

organisationsform och om samarbete mellan riksdagens tryckeriexpedition och

statens tryckerisakkunnige, vilken befattning inrättats från och med den 1 juli

1921.

Med anledning av fullmäktiges år 1922 gjorda anmälan förklarade utskottet

i skrivelse till fullmäktige av den 28 april samma år, att, då utskottet vid

prövning av det föreliggande spörsmålet funnit det vara av största vikt, att

detsamma utan dröjsmål ordnades på ett tillfredsställande sätt, utskottet ansett

frågan fortast möjligt böra göras till föremål för en närmare utredning,

med beaktande därvid bl. a. att kostnaderna nedbragtes. Utskottet förväntade

därför förslag i ämnet i sådan tid, att detsamma kunde föreläggas 1923 års

riksdag.

Sedan fullmäktige i september 1922 för verkställande av berörda utredning

tillsatt en av fem personer bestående kommitté, avgav denna sitt utlåtande till

fullmäktige i december samma år. Efter att ingående hava granskat de olika

utvägar, som förefunnes för frågans ordnande, stannade kommittén vid att ej

föreslå ett definitivt ordnande av den föreliggande frågan utan förorda bibehållande

tills vidare av den provisoriska anordningen med vissa inskränkningar

beträffande personalen å vice värds- och tryckeriexpeditionen samt viss

utökning av expeditionens uppdrag. Så föreslogs, att förordnandet för en

tjänsteman i 14:e lönegraden å vice värds- och tryckeriexpeditionen skulle upphöra

samt att därstädes i stället finge under den tid av året, som fullmäktige

funne nödig, placeras en tjänsteman i riksdagens verk i högst 10 :e lönegraden.

Med skrivelse av den 16 januari 1923 överlämnade fullmäktige till bankout
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutsleottets utlåtande Nr 50.

skottet kommitténs utlåtande och tillstyrkte, under förklaring att fullmäktige

ej hade något att erinra mot uppskov med frågans slutliga ordnande, kommitténs

förslag i dess helhet.

Bankoutskottet meddelade i skrivelse till fullmäktige av den 23 maj 1923,

att vid behandlingen av detta ärende inom utskottet olika meningar gjort sig

gällande beträffande det lämpligaste sättet för lösande av dithörande spörsmål.

Under sådana förhållanden och då den besparing, som ett genomförande

av kommitténs förslag skulle innebära, icke syntes vara av någon större betydelse,

hade utskottet funnit framställningen icke för det dåvarande böra föranleda

annan åtgärd än indragning av tjänstemannen i 14 :e lönegraden å

vicevärds- och tryckeriexpeditionen och dennes ersättande på sätt kommittén

föreslagit.

Efter den nu lämnade redogörelsen för det förevarande ärendets behandling

hos bankoutskottet och riksdagen återgå fullmäktige till frågan, huruvida

byggnadsstyrelsens eventuella övertagande av vården av riksdagshuset skulle

medföra en sådan reducering av vice värdens arbetsbörda, att en ändring av

provisoriet därav skulle betingas.

Enligt det föreliggande förslaget till grunder för byggnadsstyrelsens utövande

av den tekniska vården av riksdagshuset skulle i styrelsens åliggande

icke ingå åtskilliga i sammanhang med själva förvaltningen av byggnaden

stående arbetsuppgifter, såsom renhållning inom byggnaden och därmed sammanhängande

underhåll av golven, uppvärmning av byggnaden, möblering och

vård av inventarier, utvändig renhållning å gårdar och gator samt snöskottning

och sändning därstädes ävensom vård av planteringar, vägar och gator.

Dessa arbetsuppgifter komme sålunda alltjämt att sortera under vice värden.

Denne skulle därjämte, såsom redan nämnts, fortfarande med biträde av materialförvaltaren

utöva den omedelbara och närmaste tillsynen över riksdagshuset

samt underrätta byggnadsstyrelsen om behövliga reparations- och underhållsåtgärder.

Smärre underhålls- och reparationsarbeten skulle genom vice

värdens försorg utföras av de hantverkare, som vore anställda vid riksdagshuset

och avlönade direkt av riksgäldskontoret.

Vice värdens arbete med vården av riksdagshuset skulle visserligen komma

att minskas genom byggnadsstyrelsens övertagande därav, i det att han komme

att befrias från skyldigheten att infordra anbud å ombyggnads- och underhållsarbeten,

att ombesörja och övervaka arbetenas utförande samt att attestera

räkningar rörande sådana arbeten. Såsom framgår av ovan lämnade uppgifter,

skulle vice värden dock alltjämt i avsevärd omfattning hava att syssla

med frågor rörande fastighetens vård. Tyngdpunkten i avseende å vice värdens

arbete och ansvar ligger dock ej i vården om själva fastigheten, där han

för övrigt har god hjälp av materialförvaltaren, utan i den mycket omfattande

upphandlingen av effekter och förbrukningsartiklar för riksdagens behov samt

i samband därmed stående redovisning och kontroll. Kostnaderna för uppköp

av bränsle, inventarier (jämte underhåll), tryck- och skrivpapper samt

övriga skrivmaterialier hava för nedannämnda års riksdagar uppgått till

för 1923 års riksdag..........kr. 121.470:94

» 1924 » » » 102,153: 15

» 1925 » » » 108,048:90

» 1926 » * 9 118,756:61

Riksdagskostnaderna, vilka till största delen attesteras å vicevärds- och

tryckeriexpeditionen, hava under budgetåret 1924—1925 uppgått till 3,209,045

kronor 89 öre och under budgetåret 1925—1926 till 3,396,565 kronor 37 öre.

Antalet utgiftsverifikationer under nämnda år har utgjort omkring 2,100,

varav en tredjedel behandlats under tiden mellan riksdagarna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

13

De arbetsuppgifter, som nu åligga vice värden och som i huvudsak alltjämt

skulle åligga honom, även om byggnadsstyrelsen övertoge den tekniska vården

av riksdagshuset, äro så omfattande och maktpåliggande, att det synes

fullmäktige uteslutet att återgå till den ordning, som gällde före år 1921

d. v. s. att en tjänsteman i riksgäldskontoret mot ett mindre arvode skulle

sköta vice värdsgöromålen vid sidan av sin egentliga tjänst i riksgäldskontoret.

I varje fall skulle detta ej kunna ske utan att uppdela vissa av vice^värdens

göromål på flera tjänstemän i riksgäldskontoret, vilket innebure en återgång

till den olämpliga splittring, som rådde före inrättandet år 1917 av en provisorisk

vicevärdsexpedition. En sådan uppdelning vore även till följd av göromålens

stora ökning numera svårare att genomföra.

I detta sammanhang må vidare framhållas, att det enligt fullmäktiges bestämda

mening ej skulle låta sig göra att på materialförvaltaren överflytta,

förutom de egentliga vicevärdsgöromålen jämväl de i olika avseenden mycket

krävande upphandlingsärendena och vad därmed sammanhänger.

I motionen har uttalats, att det vore olämpligt att förena vice värdstjänsten

med chefskapet för tryckeriexpeditionen, därest, såsom vid flera tillfällen

starkt framhållits, den senare befattningen vore så betungande, att den helt

krävde sin man. Med anledning därav må framhållas, att vice värden visserligen

under riksdagarna är strängt upptagen av arbetet i tryckeriexpeditionen,

men att han då med bl. a. vicevärdsgöromålen har hjälp av den tjänsteman

(numera i 17:e lönegraden), som jämlikt riksdagens medgivande under riksdagstiden

är förordnad till hans biträde. Riksdagens kanslideputerade hava

ock i över motionen till bankoutskottet avgivet yttrande, varav fullmäktige beretts

tillfälle taga del, förklarat sig hava funnit, att ifrågavarande befattningshavares

utövande av vice värdsgöromålen i riksdagshuset, vilka göromål

torde kunna huvudsakligen fullgöras å annan tid än då riksdagen är samlad,

ej i någon mån stått hindrande i vägen för skötandet av hans göromål som

tryckeriföreståndare. Kanslideputerade hade sålunda, såvitt frågan kunde

beröra dem, funnit den nuvarande anordningen med de båda tjänsternas förening

fungera utan anmärkning och ej ansett någon anledning föreligga att

rubba denna anordning.

Fullmäktige vilja för sin del ansluta sig till den uppfattning, kanslideputerade

uttalat. Det är visserligen sant, att ifrågavarande provisoriska organisation

för riksgäldskontoret medför viss olägenhet, i det att en av verkets

högre tjänstemän måste åtnjuta ständig tjänstledighet från sin befattning.

Fördelarna för riksdagen av den nuvarande anordningen, vars definitiva

fastslående av flera skäl ej torde låta sig genomföra, synes fullmäktige dock

så påtagliga, att de måste anses vida överväga den antydda olägenheten för

riksgäldskontoret.

Under åberopande av vad sålunda anförts få fullmäktige för sin del avstyrka

bifall till herr Bäcklunds ifrågavarande motion.

Stockholm den 17 mars 1927.

KARL HILDEBRAND.

G. Lagerbjelke. G. Kobb. H. S. Tamm.

Helge Bäckström. Eric Hallin. Anders Anderson.

John Hägglund.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

BanlcoutsTcottets utlåtande Nr 50.

KUNGL.

BYGGNADSSTYRELSEN.

Bilaga 2.

Till herrar fullmäktige i riksgäldskontor et.

Sedan riksdagens bankoutskott anhållit om Edert yttrande över en av herr

H. Bäcklund i andra kammaren väckt motion, nr 231, med förslag, bland annat,

att den tekniska vården av riksdagshuset måtte överflyttas till kungi. byggnadsstyrelsen

och den nuvarande vicevärdsbefattningen för byggnaden indragas,

hava Ni, med erinran att förhandlingar redan år 1918 ägt rum mellan riksgäldsfullmäktige

och styrelsen i detta ämne samt att en preliminär överenskommelse

därvid träffats rörande de grunder, enligt vilka styrelsens tillsyn över

och vård av riksdagshuset borde ordnas, i skrivelse den 15 innevarande februari

anhållit, att styrelsen ville i berörda fråga avgiva förnyat yttrande med eventuellt

förslag till de ändringar i omförmälda överenskommelse, som numera

kunde vara av förhållandena påkallade.

I anledning härav får byggnadsstyrelsen anföra följande.

Beträffande huvudfrågan, byggnadsstyrelsens eventuella övertagande av vården

av riksdagshuset, torde denna arbetsuppgift kunna överföras till byggnadsstyrelsen

utan att omedelbart föranleda behov av ytterligare arbetskrafter å

den byrå, intendentsbyrån, som härav skulle närmast beröras. Denna byrås

verksamhet är emellertid så omfattande, att den oaktat nyligen erhållen ökning

i befattningshavarnas antal kan sägas vara nära gränsen för överbelastning,

och den alltjämt fortgående ökningen av det under styrelsens vård varande fastighetsbeståndet

kommer givetvis att betinga ytterligare ökning av arbetskrafterna.

En så omfattande och krävande uppgift som vården av riksdagshuset

skulle medföra, att detta krav väsentligt tidigare måste tillgodoses.

Om byggnadsstyrelsen i och för sig icke har något att invända mot att övertaga

vården av riksdagshuset, vill byggnadsstyrelsen emellertid i anledning av

vad i motionen anförts bestämt framhålla, att ett dylikt övertagande av denna

uppgift måste förutsätta att, såsom förutsattes i 1918 års ovanberörda förslag

till överenskommelse och såsom jämväl är fallet beträffande vissa av de större

egendomar, som stå under byggnadsstyrelsens förvaltning, en vicevärd fortfarande

finnes anställd för byggnaden. Denna vicevärd, som givetvis bör avlönas

av riksgäldskontoret, skall hava att med biträde av materialförvaltaren

utöva den omedelbara och närmaste tillsynen över riksdagshuset samt underrätta

byggnadsstyrelsen om behövliga reparations- och underhållsåtgärder.

Styrelsen föreställer sig även att jämväl från riksdagens och riksgäldskontorets

sida bör föreligga behov av att hava tillgång till en dylik vicevärd.

I samråd med riksgäldssekreteraren J. A. Hägglund har byggnadsstyrelsen

underkastat 1918 års förslag till överenskommelse en viss omarbetning. Den

väsentligaste förändringen består däri, att byggnadsstyrelsen skulle avstå från

det i 1918 års förslag avsedda regelbundna användandet av särskilda sakkunniga

för vårdens utövande. Det nu uppgjorda förslaget, vilket här bilägges,

innebär vidare viss komplettering i avseende på ordnandet av det ekonomiska

mellanhavandet mellan riksgäldskontoret och byggnadsstyrelsen. Det förutsättes

sålunda, att de för arbetenas utförande behövliga medlen ställas till

byggnadsstyrelsens förfogande vid arbetenas påbörjande samt att sedermera en

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

15

sluträkning göres efter desammas avslutande. I förtydligande syfte har jämväl

angivits, att uppvärmning, renhållning, möblering, vård av planteringar

m. m. undantagas från byggnadsstyrelsens åligganden. Vidare har vicevärdens

befogenhet i avseende på beordrande av reparationsarbeten inskränkts till

att avse sådana arbeten, som kunna utföras av de hantverkare, som äro anställda

i riksdagshuset och som direkt avlönas av riksgäldskontoret. Slutligen

har i bestämmelsen om verkställande av precisionsavvägningar för undersökning

av grunderna undantagits riksbankshusets grund, då överenskommelse

härom bör träffas med riksbanksfullmäktige.

Utom vad styrelsen här ovan framhållit rörande villkoren för byggnadsstyrelsens

övertagande av den tekniska vården av riksdagshuset vill styrelsen

påpeka behovet av relationsritningar över byggnaden, för vilkas åstadkommande

riksgäldskontoret torde böra ställa till styrelsens förfogande befintligt

ritmaterial ävensom medel för ritningarnas uppgörande. Stockholm den 28

februari 1927.

IVAR TENGBOM.

Georg A. Nilsson.

Sten Zethelius.

FÖRSLAG

till grunder för byggnadsstyrelsens utövande av den tekniska vården över

riksdagshuset.

Riksdagshusets vård och underhåll åligger byggnadsstyrelsen, som har att

handhava denna vård på ungefär samma sätt som sker i fråga om övriga byggnader,

som äro ställda under byggnadsstyrelsens vård.

I sammanhang med själva förvaltningen av byggnaden stående arbetsuppgifter,

såsom renhållning inom byggnaden och därmed sammanhängande boning

och fernissning av golv, uppvärmning av byggnaden, möblering och vård

av inventarier, utvändig renhållning å gårdar och gator samt snöskottning och

sändning därstädes och vård av planteringar, vägar och gator ingå icke i byggnadsstyrelsens

åliggande.

Riksgäldsfullmäktige utse och avlöna en vice värd för fastigheten, vilken

bl. a. har att med biträde av materialförvaltaren utöva den omedelbara och

närmaste tillsynen över riksdagshuset samt att underrätta byggnadsstyrelsen

om behövliga reparations- och underhållsåtgärder.

Byggnadsstyrelsen låter under december månad varje år verkställa besiktning

av byggnaden i närvaro av vice värden och materialförvaltaren och en

representant för riksgäldskontoret samt med biträde av de av styrelsen antagna

hantverksmästarna. Med ledning av vad vid besiktningen iakttagits upprättar

byggnadsstyrelsen ett förslag jämte kostnadsberäkning å de underhålls- och

därmed jämförliga åtgärder, som böra verkställas under året. Styrelsen överlämnar

senast den l:ste nästkommande mars detta förslag till fullmäktige, på

vilka det ankommer att fatta beslut om verkställande av de föreslagna arbetena

eller att hänskjuta visst ärende till riksdagens prövning.

Sedan fullmäktige underrättat byggnadsstyrelsen om sitt beslut rörande

arbetenas verkställande samt ställt för arbetena behövliga medel till byggnadsstyrelsens

förfogande, igångsätter byggnadsstyrelsen de beslutade arbetena, le
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Banlcoutsltottets utlåtande Nr 50.

der desamma och övervakar, att de utföras på tillfredsställande sätt och i huvudsaklig

överensstämmelse med det av fullmäktige antagna förslaget.

_ Efter budgetårets slut avlämnar byggnadsstyrelsen till riksgäldsfullmäktige

en årsräkning över arbetena och därmed förenade kostnader och regleras

det ekonomiska mellanhavandet i enlighet härmed.

Med nödiga befunna ändringsarbeten inom riksdagshuset skall byggnadsstyrelsen

likaså taga befattning och utföra desamma i samråd med riksgäldsfullmäktige,

och gäller härför i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i fråga

om vården av fastigheten.

Byggnadsstyrelsens befattningstagande med riksdagshuset beräknas i huvudsak

kunna med anlitande av byggnadsstyrelsens nuvarande personal och

under denna förutsättning icke medföra några kostnader för riksgäldskontoret.

De speciella anspråk, som byggnadens monumentalitet ställer, samt de särskilda

förhållandena i avseende på grunden kunna emellertid göra anlitandet

av speciellt sakkunniga behövligt, och skola därmed förenade kostnader bestridas

av riksgäldskontoret.

Så länge sådant prövas nödvändigt, skall byggnadsstyrelsen två gånger årligen,

under maj och oktober månader, på sätt hittills ägt rum, verkställa precisionsavvägningar

och mätningar för undersökning av riksdagshusets grund och

däröver avgiva rapporter samt framlägga de förslag till åtgärder, vartill dessa

avvägningar kunna giva anledning.

Smärre underhålls- och reparationsarbeten må genom vice värdens försorg

utföras av de hantverkare, vilka äro anställda vid riksdagshuset och som avlönas

direkt av riksgäldskontoret.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Eric öhlin.

Notarie i riksgäldskontoret.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

17

KANSLIDEPUTERADE.

Bilaga 3.

Till riksdagens bankoutskott.

Genom remiss den 4 februari 1927 haven I anhållit om kanslideputerades

yttrande över en inom andra kammaren av herr Bäcklund väckt motion nr 231

med vissa förslag angående värdskapet för och vården om riksdagshuset.

Motionen avser, att riksdagshuset skulle ställas under värdskap av en delegation,

bestående av kamrarnas senast valda talmän jämte förste och andre

deputeradena i riksgäldskontoret med förste deputeraden som verkställande

ledamot, att den tekniska vården av huset skulle utövas av byggnadsstyrelsen,

samt att den nuvarande vice värdsbefattningen å riksgäldskontorets stat skulle

indragas ävensom att med denna befattning förenade göromål skulle åläggas

materialförvaltaren.

Omförmälda vice värdsbefattning tillkom på grund av riksdagens bifall till

bankoutskottets memorial nr 70 vid 1920 års riksdag, vari hemställdes, att

fullmäktige i riksgäldskontoret skulle bemyndigas att i avbidan på slutligt

avgörande av frågan om ordnandet av riksdagens inre administrativa och ekonomiska

angelägenheter, tillsvidare från och med den 1 januari 1921 såsom

vice värd i riksdagens hus förordna en tjänsteman mot en avlöning, icke överstigande

vad enligt gällande stat tillkommer förste revisorn i riksgäldskontoret.

Vid befattningens inrättande förutsattes, att tjänsteinnehavaren tilllika

skulle vara skyldig att utan särskild ersättning under riksdagarna bestrida

den i riksdagens stat upptagna beställningen såsom föreståndare för

riksdagens tryckeriexpedition.

Det torde endast vara i sagde befattningshavares egenskap av föreståndare

för tryckeriexpeditionen inom riksdagens kansli som kanslideputerade kunna

anses hava något med förevarande fråga att skaffa. Kanslideputerade hava

därvid funnit, att befattningshavarens i fråga utövande av vice värdsgöromålen

inom riksdagens hus, vilka göromål torde kunna huvudsakligen fullgöras

å annan tid än då riksdag är samlad, icke i någon mån stått hindrande

i vägen för skötandet av hans åligganden såsom tryckeriföreståndare. Kanslideputerade

hava sålunda, såvitt frågan kan beröra kanslideputerade, funnit

den nuvarande anordningen med föreningen hos ifrågavarande tjänsteman av

göromålen såsom vice värd för riksdagens hus samt som föreståndare för riksdagens

tryckeriexpedition fungera utan skäl till anmärkning däremot.

Ur angivna synpunkt finna kanslideputerade för sin del ingen anledning föreligga

att rubba nuvarande organisation för utövande av vice värdsfunktionerna

i riksdagshuset i förening med tryckeriföreståndarebefattningen i riksdagens

kansli.

Stockholm den 2 mars 1927.

På kanslideputerades vägnar:

Th. af Ekenstam.

Närvarande: samtliga herrar kanslideputerade.

Bihang till riksdagens protokoll 1987. 8 saml. 38 höft. (Nr 50.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.