Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

1927-02-22 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1927:6, Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Dokumentets text

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

19

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1927 kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning.

Sedan bankoutskottet tagit kännedom om den av riksdagens år 1926 församlade

revisorer avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets tillstånd

och förvaltning för tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 samt genomläst de

protokoll, som blivit förda hos fullmäktige i riksgäldskontoret från och med den

10 januari 1926, intill vilken dag ansvarsfrihet tillerkänts fullmäktige för

deras i protokollen antecknade beslut och åtgärder, till och med den 9 januari

1927, får utskottet nu meddela yttrande i anledning av berörda, sålunda verkställda

granskning.

l:o.

I likhet med vad under de senaste åren ägt rum hava revisorerna i sin ovannämnda

berättelse (sid. 91—230) lämnat redogörelser för vissa enskilda med

statslån understödda järnvägsaktiebolag.

Av dessa redogörelser framgår, bland annat, att icke mindre än 22 bolag

under år 1925 underlåtit att verkställa stadgad räntelikvid och kapitalavbetalning

å sina lån från staten. Bland dessa hava 5 bolag, nämligen Uddevalla—

Lelångens, Norra Södermanlands, östra Blekinge, Sala—Gysinge—Gävle och

östra Centralbanans järnvägsaktiebolag, efter särskilda medgivanden av riksdagen,

fått förfallen skuld å sina statslån kapitaliserad till nya lån.

Av den å sid. 228—229 intagna sammanställningen framgår vidare, att det

sammanlagda beloppet av statens utestående förfallna fordringar för lån från

allmänna järnvägslånefonden under senaste budgetåret ökats från 6,960,603

kronor 75 öre till 7,867,738 kronor 71 öre eller med 907,134 kronor 96 öre.

I överensstämmelse med vad som skett under flera föregående år har på fullmäktiges

föranstaltande granskning genom särskilt utsedda granskningsmän

verkställts av åtskilliga utav här ifrågavarande järnvägsbolag och pågår för

närvarande utredning rörande vissa av dessa bolag. I flera fall hava till följd

av dessa granskningar och utredningar vederbörande bolag vidtagit åtgärder i

syfte att förbättra järnvägens ekonomiska ställning. I andra fall åter har det

visat sig nödvändigt, att en mera genomgripande konsolidering genomfördes,

med anledning varav framställningar gjorts hos Kungl. Maj:t, avseende reglering

av bolagens skuldförhållanden till staten huvudsakligen genom större eller

mindre avskrivningar av bolagets skuld till staten. Förslag i sådant syfte hava

redan avlämnats till innevarande års riksdag beträffande följande bolag, nämligen

Mjölby—Hästholmens nya, Skövde—Axvalls och Yarberg—Atrans järn
-

Ang. enskilda,

med statslån

understödda

järnvägs*

aktiebolag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

Ang. Östra

Blekinge

järnvägeaktiebolag.

vägsaktiebolag och lära, enligt vad utskottet inhämtat, vara att förvänta i avseende

å Borgholm—Böda, Slite—Roma och Södra Ölands järnvägsaktiebolag.

Bland ovannämnda 22 bolag hava 2, nämligen Lidköping—Kållands och

Väderstad-—Skänninge—Bränninge järnvägsaktiebolag, trätt i likvidation. Beträffande

förstnämnda järnvägsbolag hava förhandlingar pågått med representanter

för staden Lidköping angående järnvägen Lidköping—Luns försäljning

till denna stad, men hava dessa förhandlingar, enligt vad utskottet inhämtat,

icke lett till något resultat. Riksgäldskontoret har därför anhållit om vidtagande

av exekutiva åtgärder mot bolaget. Järnvägsstyrelsen har enligt

Kungl. Maj:ts bemyndigande övertagit trafikeringen av järnvägen Väderstad—

Skänninge—Bränninge.

I avseende å östra Blekinge järnvägsaktiebolag förekommer i revisionsberättelsen

ett särskilt uttalande av revisorerna och lämnar utskottet här nedan

under punkt 2:o) en redogörelse därför.

Vid den granskning utskottet i övrigt ägnat ovan omförmälda redogörelser

ävensom i samband därmed fullmäktiges beslut och åtgärder rörande ifrågavarande

järnvägsbolags statslån har utskottet, som förutsätter, att fullmäktige

allt fortfarande med uppmärksamhet följa de statsunderstödda järnvägsaktiebolagens

verksamhet och såsom hittills i möjligaste mån söka att tillvarataga

statens rätt och intressen, icke haft någon anledning till erinran; vilket utskottet

härmed får för riksdagen

anmäla.

2:o.

Revisorerna hava å sid. 232—233 i sin ovannämnda berättelse anfört följande:
»Av

å sid. 116 i denna berättelse intagen redogörelse för Östra Blekinge

järnvägsaktiebolags ställning framgår, att bolaget under år 1925 icke verkställt

någon inbetalning å sina statslån; och uppgick den förfallna delen av

dessa vid nämnda års slut till 93,108 kronor 14 öre. I avgivet yttrande hade

statens ombud i bolagets revision såsom sin mening uttalat, att åtminstone

en del av räntan å statslånen kunnat av bolaget gäldas, därest icke å bolagets

enskilda bankskulder under året avbetalats omkring 28,000 kronor. Därvid

vore emellertid att märka, att styrelsens medlemmar stode i personlig borgen

för bankskulderna, varför styrelsen för att kvarstå såsom sådan krävt ett nedbringande

av desamma.

Då staten innehar inteckning med bästa förmånsrätt såsom säkerhet för sin

fordran hos de med statslån understödd järnvägsbolagen, är det givetvis enligt

revisorernas mening ägnat att väcka betänkligheter, därest bolagen med åsidosättande

av statens företrädesrätt använda tillgängliga medel till minskning av

sina enskilda skulder. Omständigheterna i nu förevarande fall äro dock sådana,

att bolagets styrelse icke kan anses hava saknat alla skäl för sitt omförmälda

förfarande.

Revisorerna vilja emellertid i detta sammanhang framhålla, att, då resultatet

av bolagets rörelse särskilt under det senaste året varit föga tillfredsställande,

det måste anses såsom en bjudande plikt för bolagets styrelse att snarast

vidtaga alla de besparingsåtgärder, som kunna vara möjliga, för att bolaget

ånyo må bliva i stånd att behörigen fullgöra sin betalningsskyldighet för statslånen.

»

Med anledning av detta uttalande har styrelsen för ifrågavarande järnvägsaktiebolag

i skrivelse den 22 december 1926 till fullmäktige anfört följande:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

21

»Åberopande Riksgäldskontorets skrivelse av den 16 dennes och i anledning

av vad riksdagens revisorer i sin den 15 innevarande månad avgivna berättelse

yttrat angående förvaltningen av östra Blekinge järnvägsaktiebolag under år

1925, anser sig järnvägens styrelse böra anföra, att skälet till att bolaget under

nämnda år reducerade sina privata lån, men icke inbetalte något å statslånsräntan

var den, att de privata långivarna bestämt fordrade inbetalning i den

grad, som skett, och att det av kända orsaker (den nedgående trafiken och de

alltsedan högkonjunkturen höga trafikutgifterna) minskade driftsresultatet

lämnade icke ytterligare medel till styrelsens förfogande. Styrelsen har emellertid

vidtagit betydande besparingsåtgärder, bl. a. genom indragning av personal

samt genom att i de fall, då befattningshavare avgatt, ersätta dessa med

avsevärt mindre avlönad sådan. Frivilligt har den fåtaliga förvaltningspersonalen

avstått ett relativt stort belopp av sina löner, och genom förhandlingar

har även en stor del av linjepersonalen förmåtts reducera sina förmåner.

Och söker styrelsen, som alltjämt hoppats på ett uppgående i trafiken och ett

bättre läge i affärerna, att i övrigt förminska utgifterna så långt möjligt.»

På grund av vad sålunda i ärendet förekommit har utskottet anhallit om

fullmäktiges yttrande däri; och hava fullmäktige med anledning härav i skrivelse

den 10 innevarande februari anfört följande:

»År 1897 beviljade Kungl. Maj:t östra Blekinge järnvägsaktiebolag ett Fullmäktige.

statslån å 537,500 kr. för anläggning av järnväg från Gullbärna till Torsås.

Lånet utbetalades till bolaget under åren 1897—1899. Till följd av bolagets

underlåtenhet att fullgöra stadgade inbetalningar å detta lån, hade efter hand

därå uppkommit en förfallen ogulden skuld, vilken år 1910 jämlikt medgivande

av riksdagen kapitaliserades till ett nytt lån. Det nybildade lånets belopp utgjorde

108,000 kr. Slutligen har bolaget för anläggning av järnväg från Gullabo

till Torsås ytterligare erhållit ett statslån å 248,500 kr., vilket belopp lyftes

under åren 1917 och 1918.

Under åren 1910-—1919 fullgjorde bolaget behörigen sin betalningsskyldighet

för statslånen. Beträffande 1920 års annuiteter erhöll bolaget anstånd med

deras erläggande till den 1 juli 1921. Under åren 1921—1924 verkställde bolaget

till riksgäldskontoret inbetalningar, som visserligen för vart och ett av

åren något överstego de till betalning förfallande annuitetema men dock ej

täckte den för år 1920 uppkomna balansen. Efter år 1924 har någon inbetalning

ej ägt rum.

Skulden för ifrågavarande tre lån, vilkas ursprungliga belopp tillsammans

utgjorde 894,000 kr., uppgick den 31 december 1925 till 934,200 kr. 79 öre och

samma dag 1926 till 974,640 kr. 48 öre, varav 144,865 kr. 94 öre voro till betalning

förfallna.

År 1924 uppdrogo fullmäktige åt riksgäldssekreteraren J. Hägglund och

byrådirektören S. Norrman att granska östra Blekinge jämvägsaktiebolags förvaltning

och ekonomiska ställning. Efter fullgjort uppdrag avgåvo granskningsmännen

den 19 november 1924 ett utlåtande, vari de bl. a. framhöllo, att bolaget

under åren 1920—23, med användande av de relativt betydande driftöverskotten

under dessa år, minskat sina enskilda skulder från 332.000 kr. till

84,000 kr. eller med 248,000 kr., under det att skulden för statslånen under

samma tid ökats från 898,000 kr. till 912,000 kr. Medel till avbetalningarna

å den enskilda skulden hade bokföringsmässigt blivit frigjorda genom onödigt

stora avskrivningar å järnvägsanläggningens bokförda tillgångar, uppgående

till 296,000 kr. under nyssnämnda tid. Granskningsmännen togo ej ställning

till frågan, huruvida och i vilken omfattning likvidering av enskilda skulder i

förevarande fall kunnat vara berättigad framför statslånens förräntning och

amortering, men erinrade om några omständigheter, som talade för visst till
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

mötesgående från statens sida. Såsom följd av beslutet om byggande av järnvägen

Gullabo—Torsås — ett beslut, som under kristiden forcerades fram

under trycket av rådande arbetsbrist — föranleddes bolaget att utom statslånet

för nämnda bana ikläda sig en betydande skuld, för vilken ej fanns annan

säkerhet än styrelsens borgen. Det syntes granskningsmännen helt naturligt,

att bolaget sökt snabbast möjligt till ett skäligare belopp reducera berörda

skuld, som på sin tid uppgått till cirka 300,000 kr. och vid 1923 års slut

minskats till ett kreditiv å 65,000 kr.

Granskningsmännen avslutade sin redogörelse med att framhålla, att den

ekonomiska ställning, som 1923 års balansräkning angåve, ur långivaresynpunkt

syntes fullt tillfredsställande, då staten, bortsett från berörda bankkreditiv,

kvarstode såsom ende fordringsägare av någon betydenhet och då

järnvägsanläggningens värde genom mångåriga avskrivningar nedskrivits till

ett relativt lågt värde. Enligt granskningsmännens uppfattning borde bolaget

för framtiden kunna i vederbörlig ordning fullgöra förfallande annuiteter å

statslånen och därjämte amortera kvarstående brist i redan förfallna annuiteter.

Anmodat att avgiva yttrande över granskningsmännens utlåtande, förklarade

bolaget i skrivelse av den 28 januari 1925 endast, att de privata lånen

måst på grund av långivarnas anmaning successivt minskas till den grad, som

skett. Styrelsen hyste emellertid förhoppning, att bolaget skulle för framtiden

kunna fullgöra sin betalningsskyldighet till riksgäldskontoret.

Vid behandling den 5 februari 1925 av berörda skrivelse ansågo sig fullmäktige

ej kunna godkänna den uppfattning, som syntes ligga till grund för

bolagets uttalande angående dess enskilda skulder, nämligen att dessa under

alla förhållanden finge betalas före statslånen, till säkerhet för vilka läge inteckningar

med bästa förmånsrätt. Med hänsyn till föreliggande omständigheter

beslöto fullmäktige dock låta vid vad i ärendet förekommit bero, under

uttalande av sin bestämda förväntan, att bolaget för framtiden skulle komma

att fullgöra sin betalningsskyldighet för statslånen.

Underrättelse om detta fullmäktiges beslut meddelades bolaget, varjämte

handlingarna i ärendet delgåvos bankoutskottet vid 1925 års riksdag.

I juli 1925 anmälde bolaget, att, då dess inkomster under förra hälften av

året icke överstigit driftkostnaderna, bolaget vore urståndsatt att för det dåvarande

verkslälla någon inbetalning å sin skuld för statslånen. Med anledning

därav uppdrogo fullmäktige åt ombudsmannen att från bolaget infordra senaste

driftrapport jämte upplysning, huruvida och i vad mån bolaget efter erhållen

kännedom om fullmäktiges ovannämnda beslut av den 5 februari s. å. verkställt

ytterligare avbetalning å sina enskilda skulder. Till svar därå meddelade

bolaget i skrivelse av den 12 augusti 1925, att sådan avbetalning ej skett samt

att för övrigt bolagets inkomster ej ens medgivit detta. Vid anmälan den 20

augusti av detta svar uppdrogo fullmäktige åt ombudsmannen att, därest den

annuitet, som den 1 november 1925 förfölle till betalning å bolagets statslån

för linjen Gullabo—Torsås, icke behörigen inbetalades, erinra bolaget om dess

betalningsskyldighet. Då likvid ej inkom, erhöll bolaget en dylik erinran och

anförde i avgiven förklaring av den 6 november 1925, att någon inbetalning ej

under året kunnat göras, enär järnvägsdriften alltjämt utvisade förlust. Fullmäktige

funno ärendet för det dåvarande ej påkalla annan åtgärd än att bolagets

omförmälda förklaring skulle tillhandahållas riksdagens revisorer.

Då annuitelerna å 1897 och 1910 års statslån den 1 juli 1926 förföllo till betalning

utan att någon likvid avhördes, erhöll bolaget enligt beslut av fullmäktige

ytterligare eu påminnelse om sin betalningsskyldighet, till svar vara bolaget

meddelade, att inbetalning ej kunnat ske, då driften även under år 1926

visat förlust. Under nämnda år förekom sedermera ej vidare beträffande bolaget

än att statsrevisorerna gjorde sitt i revisionsberättelsen intagna uttalande

och bolaget därå avgav det svar, som likaledes finnes tryckt i sagda berättelse.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

23

Det anförda visar, att fullmäktige under de senaste åren med uppmärksamhet

följt bolagets förvaltning och ekonomiska ställning. Att fullmäktiges i

början av år 1925 uttalade förväntan att bolaget för framtiden skulle komma

att fullgöra sin betalningsskyldighet för statslånen ej gått i uppfyllelse, är eu

följd av, att resultatet av järnvägsdriften, liksom vid så många andra enskilda

banor, under de senaste åren undergått en stark försämring. Enligt det sammandrag

av bolagets räkenskaper för åren 1921—1925, som avlämnats av statens

ombud i bolagets revision, utgjorde överskottet av bruttoinkomst över trafikkostnad

år 1921 137,584 kr. 91 öre, år 1922 60,796 kr. 87 öre. år 1923

63,353 kr. 88 öre, år 1924 68,774 kr. 41 öre och år 1925 31,334 kr. 27 öre.

Under tiden januari—november 1926 utgjorde driftöverskottet cirka 39,500 kr.

Någon avsättning till förnyelsefond är därvid ej medtagen bland utgifterna.

Bolaget har visserligen under åren 1924 och 1925 minskat sina bankskulder

från cirka 60,800 kr. till c:a 28,100 kr. eller med c:a 32,700 kr., men, såsom

förut erinrats, hava banklån erhållits endast mot styrelsemedlemmarnas borgen

och det finnes ej någon anledning att ifrågasätta riktigheten av bolagets uppgift,

att banken krävt de avbetalningar, som blivit gjorda. Bankskulderna uppkommo

under kristiden, då det visade sig att den beräknade kostnaden för G-ullabobanan

måste avsevärt överskridas. I en sådan situation hava flera järnvägsbolag

erhållit tilläggslån av statsmedel, men så har ej skett här, utan bolaget

har i stället upptagit enskilda lån.

Då bolaget, enligt vad som meddelats i dess förut omförmälda svar å riksdagens

revisorers uttalande, dels redan under den senaste tiden vidtagit betydande

besparingsåtgärder dels ock förklarat sig ämna söka ytterligare förminska

bolagets utgifter, synes fullmäktige för närvarande knappast annat vara

att göra än att avvakta resultatet av berörda besparingar. Fullmäktige komma

givetvis att för framtiden, liksom hittills, med uppmärksamhet följa bolagets

förvaltning och vidtaga de åtgärder, som framdeles kunna visa sig erforderliga

för bevakande av statens rätt såsom långivare.»

Utskottet, som finner sig böra instämma i revisorernas ovanberörda uttalande Utskottet.

rörande här ifrågavarande järnvägsaktiebolag, har ansett sig böra vad i ärendet

förekommit för riksdagen

omförmäla.

3:o.

I sin förenämnda berättelse hava revisorerna ytterligare (sid. 230—232) an- Ang. ombyggfört

följande: nads- och

»Riksdagen uppdrog år 1925 åt fullmäktige i riksgäldskontoret att låta verk- arbeten i Pksställa

en ingående utredning av frågan om dels de åtgärder, som kunde er- dagshuset.

fordras för utnyttjande för riksdagen av riksgäldskontorets lokaler inom riksdagshuset,

dels ock de anordningar i övrigt inom nämnda byggnad, som utan

alltför stora kostnader kunde genomföras för beredande åt riksdagen av större

utrymme samt ökad bekvämlighet och trevnad. Sedan berörda utredning verkställts

genom av fullmäktige utsedda särskilda delegerade samt av fullmäktige

framlagts för bankoutskottet vid innevarande års riksdag, beslöt riksdagen efter

hemställan av utskottet (utlåt, nr 21) uppdraga åt fullmäktige att, i huvudsaklig

överensstämmelse med delegerades förslag, låta utföra ombyggnads- och

inredningsarbeten inom riksdagshuset ävensom anskaffa för riksdagens nya

lokaler erforderliga möbler m. m.; och bemyndigades fullmäktige att av förslagsanslaget

till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens

hus för ändamålet använda ett belopp av förslagsvis 218,000 kronor.

Med anledning av detta riksdagens beslut hava fullmäktige under hand infordrat

anbud dels från* fyra byggmästare å i planen ingående byggnadsarbeten

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 6.

Fullmäktige.

dels oek från vissa personer och firmor å inålningsarbeten samt arbeten med

värmeledning m. m., gas-, vatten- och avloppsledningar, belysningsinstallationer

m. fl. arbeten ävensom å leverans av möbler m. m.

Det lägsta anbudet å de ovan först omnämnda byggnadsarbetena, vilket anbud

jämväl av fullmäktige antagits, slutade å 73,000 kronor.

Med anledning av vad sålunda förekommit anse sig revisorerna böra framhålla

följande.

I § 57 av det för riksgäldskontoret gällande reglementet föreskrives bl. a.,

att riksgäldsfullmäktige böra före varje riksdags början dels föranstalta om

upphandling av för tryckning av riksdagens protokoll med bihang erforderligt

papper ävensom upprätta kontrakt angående tryckningen, dels upprätta kontrakt

om tillhandahållande under riksdagens lopp av för riksdagen erforderliga

skrivmaterialier och övriga effekter, dels ock låta komplettera och iståndsätta

inventariepersedlarna i riksdagens hus. Vid verkställigheten härav skall iakttagas,

att anbud genom kungörelse i allmänna tidningarna skola infordras å

berörda arbeten och effekter.

Då det synes revisorerna uppenbart, att de regler, som sålunda gälla bl. a.

för upphandling och iståndsätta!^ av inventarier, böra tillämpas jämväl vid

utförande av mera omfattande ombyggnads- och inredningsarbeten i riksdagshuset,

oaktat detta ej finnes uttryckligen föreskrivet, hava revisorerna ej kunnat

undgå att finna anmärkningsvärt, att fullmäktige i fråga om infordrande

av anbud å nu ifrågavarande arbeten och leveranser förfarit på sätt förut angivits.

Såsom ett ytterligare skäl för att anbud å de större arbetena och leveranserna

bort infordras genom offentlig kungörelse kan anföras, att enligt den av Kungl.

Maj:t den 16 januari 1920 utfärdade förordningen angående upphandling och

arbeten för statens behov samt försäljning av staten tillhörig lös egendom

gäller såsom huvudregel, att infordrande av anbud å gods för upphandling och

å arbete skall ske genom offentlig kungörelse. Även om riksgäldskontoret

formellt ej är skyldigt att ställa sig föreskrifterna i berörda förordning till

efterrättelse, borde det dock enligt revisorernas mening vara fullmäktige angeläget

att vid de upphandlingar och byggnadsarbeten, som böra verkställas

genom deras försorg, beakta de riktlinjer, som genom denna förordning äro angivna

i fråga om upphandling och arbeten för det allmännas behov.»

I en med anledning av revisorernas uttalande den 21 december 1926 dagtecknad,

till riksdagen avlåten och till utskottet överlämnad skrivelse hava fullmäktige

anfört följande:

»På sätt stadgas i den av revisorerna åberopade reglementsparagrafen, hava

anbud städse genom offentlig kungörelse infordrats å tryckning av kamrarnas

protokoll med därtill hörande bihang, varjämte samma förfaringssätt i regel

ägt rum vid infordrande av anbud å leverans för riksdagens behov av erforderligt

tryckpapper, av post- och skrivpapper samt av övriga skrivmaterialier.

Vid de i förenämnda ordning verkställda upphandlingar hava emellertid

fullmäktige ej sällan funnit förefintliga kartellbildningar försvåra ernående av

lägsta pris. Det har jämväl förekommit fall, då en lämplig firma förklarat sig

ej vilja inkomma med anbud, därest allmän kungörelse skulle utfärdas. För

att erhålla mera rörelsefrihet och undvika onödig omständlighet hava fullmäktige

därför, beträffande övriga arbeten och upphandlingar, icke plägat infordra

anbud genom sådan kungörelse. I enlighet med en mångårig praxis, mot vilken

hittills någon anmärkning ej riktats, hava fullmäktige i stället under hand

infordrat anbud från två eller flera firmor, vilka varit kända för pålitlighet

och omsorgsfullt utförande av åt dem tidigare anförtrodda arbeten. I vissa fall,

såsom vid mindre reparations- och ändringsarbeten eller då överhängande

s. 25 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 6.

25

brådska eller annat särskilt skäl förelegat, har, utan att anbud begärts från

olika håll, avtal träffats med någon förut använd lämplig firma eller leverantör,

därvid dock nödig priskontroll alltid i möjligaste mån utövats.

På grund av hittills vunnen erfarenhet hålla fullmäktige jämväl före, att

genom nu berörda förfaringssätt det allmännas intressen bäst tillgodosetts.

Vad särskilt angår de av revisorerna omförmälda större ombyggnadsarbetena

inom riksdagshuset, hava anbud därå infordrats från fyra väl vitsordade entreprenörer,

vilka samtliga inkommit med anbud, slutande å resp. 119,000 kronor,

91,000 kronor, 80,400 kronor och 78,000 kronor. Vid prövning av anbuden

antogo fullmäktige det lägsta; och det synes fullmäktige ej rimligen kunna antagas,

att, om anbud infordrats genom kungörelse i allmänna tidningarna, förmånligare

villkor därigenom kunnat erhållas.»

Utskottet, som i princip delar revisorernas uppfattning därom, att beträffande

större arbeten och leveranser jämväl för riksgäldskontoret i möjligaste

mån böra följas de föreskrifter, som i fråga om infordrande av anbud innehållas

uti den av revisorerna åberopade upphandlingsförordningen, har ansett sig böra

vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

4:o.

Enligt gällande reglementen för riksbanken och riksgäldskontoret äga fullmäktige

i dessa båda verk att gemensamt bland annat vidtaga de åtgärder, som

erfordras för utförande av riksdagens beslut i fråga om nya byggnader för

riksdagen m. m. och riksbanken, allt i överensstämmelse med de närmare föreskrifter,

som i särskilda skrivelser den 11 och 12 maj 1888 och den 6 april 1906

blivit av riksdagen meddelade.

Gemensamt sammanträde mellan bemälda fullmäktige för utförande av ifrågavarande

uppdrag har, enligt vad för utskottet anmälts, ägt rum under den

tid utskottets granskning omfattat, därvid behandlats frågan om avtal med

Stockholms stad rörande stadens bidrag till underhåll och vård av öppna platser

å Helgeandsholmen, vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

5:o.

Vad i revisorernas berättelse om granskningen av riksgäldskontorets ställning

och förvaltning eljest blivit anfört, har utskottet funnit icke vara av beskaffenhet

att från utskottets sida påkalla något yttrande; och har utskottet

funnit vad vid läsningen av fullmäktiges protokoll förekommit ej böra föranleda

någon anmälan eller hemställan; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

6:o.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktion

vill utskottet slutligen meddela, att med avseende på riksgäldskontorets ställning

och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit

anledning till erinran samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet bör

beviljas fullmäktige.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6‘ sand. 4 höft. (Nr 4—6.) 342 27 3

XJtskottct.

Ang. åtgårder

i fråga

om riksbyggnadema

å Helgeandsholmen.

Ang. revisionsberättelsen

m. m.

Ang. ansvarsfrihet

för

riksgäldskontorets

styrelse.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktige i riksgäldskontor må tillerkännas ansvarsfrihet

ej mindre för den av riksdagens år 1926 församlade revisorer

granskade förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden

1 juli 1925—30 juni 1926 än även för alla beslut och åtgärder,

som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll från och med

den 10 januari 1926 till och med den 9 januari innevarande år.

Stockholm den 22 februari 1927.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pettersson i Olovstorp, Bindley,

Enhörning, Dalberg, Andersson i Hedsta, Bodin och Forssberg;

från andra kammaren: herrar Borggren, Winkler, Backlund, Lovén, Wikström,

Kloo, Byberg och Ernfors.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:47 Skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret, angående verkställd granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning. s. 1 i texten