Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående rationell hushållning å vissa allmänna skogar.

1927-04-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1927:49, Utlåtande i anledning av väckt motion angående rationell hushållning å vissa allmänna skogar.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

3

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1927 kl. 5 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående rationell hushållning

å vissa allmänna skogar.

(2:a avd.)

Uti en inom riksdagens första kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 163, av herr Lindhagen har hemställts, att riksdagen ville

hos Kungl. Maj:t begära ny utredning och förslag till rationell hushållning

å de vid 1923 års riksdag i propositionen nr 157 omförmälda skogar, nämligen

kommunskogar, sockenallmänningsskogar samt vissa stiftelsers och

sällskaps skogar.

Motionären erinrar till en början, att vid riksdagen 1923 framlades, utom

skogsvårdslagen, jämväl förslag till lag angående vård av nyss nämnda

skogar (prop. 157). Enligt förslaget skulle berörda lag med vissa undantag

tillämpas i fråga om:

»1) kommunskogar, varmed förstas skogar, som tillhöra kommuner eller

andra samfälligheter för vårdande av gemensamma angelägenheter, vilkas

uppgift är bestämd genom författningar av kommunallags natur;

2) skogar och sockenallmänningar, som jämlikt 16 kap. byggningabalken

mä nyttjas av dem, som i socknen äro;

3) skogar, som tillhöra fideikommiss eller annan stiftelse, däri ej inbegripen

stiftelse, tillkommen enligt stadgandena i 16 kap. 1 § ärvdabalken;

4) skogar tillhöriga hushållningssällskap, ävensom föreningar och sällskap,

bildade för befordrande av skogsvård i allmänt intresse.»

Efter erinran, att detta Kungl. Maj:ts förslag på hemställan av särskilda

utskottet — mot vilken hemställan dock fyra ledamöter reserverat sig - avslogs av riksdagen, anför motionären, bland annat, att då den uthålliga

skogshushållningens nödvändighet för landet alltmera trädde i dagen, skäl

syntes föreligga att vid förnyad prövning återupptaga den landvinning för

densamma, som läge i förenämnda lagförslag.

Utskottet får till en början framhålla, att motionen — såsom ock i densamma

antydes — står i nära sammanhang med samma förslagsställares

motion, nr 162, vari hemställes om utredning rörande påbjudande av s. k.

uthålligt skogsbruk å enskilda skogar.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

Beträffande sistnämnda motion har utskottet denna dag'' avgivit särskilt

utlåtande, vari utskottet avstyrkt densamma. Under hänvisning härtill får

utskottet i övrigt erinra, att särskilda utskottet vid 1923 års riksdag motiverade

sitt förberörda avslagsyrkande i huvudsak enligt följande.

Enligt förslaget skulle fideikommisskogar lyda under lagen. Utskottet

ansåge emellertid tillräckligt fog ej finnas för det allmänna att påfordra

särbestämmelser för sådana skogal, och frågan om fideikommissinstitutionens

upphörande vore ju för övrigt under utredning. Det kunde härvid ock

framhållas, att herr Lindhagen i sin då föreliggande motion (nr 188) yttrat,

hurusom lösningen av fideikommisskogarnas vård hörde samman med vården

av övriga skogar, alldeles oberoende av fideikommissens upphävande eller

icke, samt att därför jordkommissionen också lämnat den frågan ur räkningen

i sitt yttrande om upplösning av jordfideikommiss och i stället

inbegripet den i sin framställning, om påbjudande av s. k. uthålligt skogsbruk

å vissa enskilda skogar. Om enligt den uppfattning, utskottet alltså

kommit till, fideikommisskogar skulle utgå ur den föreslagna kommunskogslagen,

syntes därmed jämväl böra följa ett uteslutande av skogar

tillhörande andra stiftelser, som icke hade någon offentlig karaktär. Hade

återigen en sådan stiftelse sådan karaktär, kunde den väl böra föras under

bestämmelser av kommunskogslagens innebörd, men då under 1894 års förordning

angående hushållningen i de allmänna skogarna i riket folie skogar

å »kyrko-, akademi-, hospitals-, krigsmanshus- samt andra allmänna inrättningars

hemman och lägenheter», syntes stiftelser med offentlig karaktär

endast i skäligen långa omfattning komma i fråga att föras under kommunskogslagen.

Vidare vore de under punkt 2) upptagna sockenallmänningsskogarna

av så liten betydelse, att de kunde lämnas ur räkningen.

Det skulle alltså återstå de under punkterna 1) och 4) angivna skogarna.

Men härvid vore att märka, att dessa jämlikt 19 § i förslaget skulle kunna

och med all säkerhet jämväl komme att ställas utanför lagens tillämpning

på grund av anslutning till skogssällskapet. Komme härtill slutligen, att

det kunde sättas ifråga, om icke med hänsyn till bestämmelserna i lappmarksförordningen

de därunder hörande skogarna borde undantagas från

kommunskogslagen, om de eljest skulle komma att falla under denna, så

syntes det utskottet, att denna lag skulle i tillämpningen få en skäligen

ringa omfattning. Det syntes icke heller böra lämnas ur sikte, att det

nuvarande intresset för inköp och bildande av kommunskogar kunde befaras

på mer än ett håll bliva väsentligen minskat, om sålunda åstadkomna

skogar lades under denna lag. Med hänsyn härtill och i betraktande

av den skärpning utav dåvarande bestämmelser, som innehölles i den nya

skogsvårdslagen, ansåg utskottet alltså, att lagförslaget icke borde bifallas,

utan jämväl, att de däri upptagna skogarna borde föras under skogsvårdsvårdslagen,

med undantag utav städernas skogar, som redan hade sin särskilda

förordning.

De skäl, som särskilda utskottet sålunda anförde, torde äga oförminskad

giltighet. I varje fall synes det icke rimligen kunna ifrågasättas, att redan

nu uppriva 1923 års riksdags beslut i denna del, desto mindre som den korta

tids erfarenhet beträffande den nya skogsvårdslagen, som föreligger, synes

peka i gynnsam riktning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

5

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion 1:163 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1927.

På jordbruksutskottets vägnar:

G. SEDERHOLM.

Närvarande: se utlåtande nr 46.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 10 samt. 19 höft. (Nr t/j—19.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.