Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52
1927-05-05 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1927:52, Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
1
Nr 52.
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1927 kl. 5 e. m.
Uflätande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring
i villkoren för lån från egnahemslånefonden m. m. jämte
i ämnet väckta motioner.
(l:a avd.)
Kungl. Maj:t har i årets statsverksproposition, utgifter för kapitalökning,
bil. 3, statens utlåningsfonder, under punkt 3, egnahemslånefonden, föreslagit
riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde bliva
riksdagen förelagd, såsom kapitalökning för egnahemslånefonden beräkna
för budgetåret 1927—1928 ett belopp av 6,000,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 18 februari 1927
avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 164, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att
a) godkänna det såsom bilaga A till nämnda protokoll fogade förslag till
ändrad lydelse av §§ 10, 11 och 14 av de utav riksdagen antagna allmänna
villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse;
b) medgiva, att Kungl. Maj:t må för 1928 bevilja statslån från egnahemslånefonden
intill ett belopp av IS,000,000 kronor, därav 12,500,000 kronor
för jordbrukslägenheter och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter; samt
c) såsom kapitalökning för sagda fond för budgetåret 1927—1928 anvisa
ett reservationsanslag av 6,000,000 kronor.
Berörda förslag är av följande lydelse:
»Förslag
till
ändrad lydelse av §§ 10, 11 och 14 av gällande allmänna villkor och
bestämmelser för statens egnahemslånerörelse.
§ 10.
Av Kungl. Maj:t beviljat statslån må, efter ingången av det år, för vilket
lånet beviljats, och sist innan amorteringsskyldighet jämlikt § 14 inträder, av
vederbörande låneförmedlare lyftas i statskontoret i mån av behov, börande
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 10 samt. 21 höft. (Nr 52—55.)
1
2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
låneförmedlare därvid beräkna behovet med hänsyn till å ena sidan det belopp,
som kan förväntas bliva under skälig tid framåt, i regel ett halvt år, utbetalt
å beviljade egnahemslån, samt å andra sidan av låneförmedlaren redan
innehavd tillgång av lyftade men ej utbetalda lånemedel. Statslånebelopp,
som icke uttagits under sålunda föreskriven tid, återfaller till fonden.
Innan någon del av statslånet må utbekommas, skall låneförmedlare till
statskontoret avlämna av laneförmedlarcn till statskontoret eller oidei
ställd, av statskontoret godkänd skuldförbindelse, innefattande låneförmedlarens
åtagande att återbetala lånet i den ordning, här nedan stadgas.
Låneförmedlande---godkännas.
Inteckning — — — erbjudes.
Därest---godkännas.
§ 11.
Statslån, som av Kung]. Maj:t anvisats till beredande av egnahemslån,
förräntas enligt de grunder, som angivas i § 14.
Å till---sker.
§ 14.
Mom. 1. Av låneförmedlare utbekommet statslån skall, i den mån detsamma
icke bör inbetalas i sådan ordning, som i §§ 12 och 13 sagts, med
avseende å återbetalningen delas i en amorteringsdel, utgörande två femtedelar
av utbekommet statslånebelopp, samt en stående del, utgörande tre
femtedelar av samma belopp.
Mom. 2. Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blivit tillfullo
gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån
för jordbrukslägenheter, en annuitet av sex och en halv procent, och vid statslån,
som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter, eu
annuitet av åtta procent. Därvid räknas såsom ränta i förra fallet fyra och
en halv procent och i senare fallet fem procent, allt å oguldet kapitalbelopp av
amorteringsdelen. Amorteringsskyldigheten inträder, då fråga är om statslån,
som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, med
sjätte året efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats, samt, dä
fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter,
med fjärde året efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet
beviljats. Intill dess kapitalavbetalningen börjar, erlägges endast ränta efter
fyra procent om året å statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte
annuiteten å amorteringsdelen, ränta å statslånets stående del, intill dess
jämväl denna lånedel till fullo inbetalts, efter fyra och en halv procent om
året vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter,
och efter fem procent om året vid statslån, som utlämnats
till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter.
Mom. 3. Statslånets stående del kan, där ej sådant förhållande, varom
i § 16 sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas, förrän amorte
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
3
ringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter låneförmedlaren därvid sex månaders
uppsägning. I varje fall skall likväl den stående delen vara gulden inom
fem år, från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras.
Monn. 4. Ränta och amortering å statslån skall för varje år av låneförmedlaren
inbetalas till statskontoret före utgången av mars månad nästföljande
år; skolande sålunda den första amorteringen verkställas, då fråga
är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenbeter,
under det sjunde året från utgången av det år, för vilket lånet
beviljats, samt, då fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av
egnahemslån för bostadslägenheter, under det femte året från utgången av
det år, för vilket lånet beviljats.
Förenämnda ändrade bestämmelser träda i kraft den 1 januari 1928, att
tillämpas för alla lån, som beviljas för år 1928 eller senare år. I fråga
om lån, som beviljats för något av åren 1920—1927, må räntan å statslåns
stående del, där fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån
för jordbrukslägenheter, från och med tiden för amorteringsskyldiglietens
inträdande, dock tidigast från och med 1928, nedsättas till fyra och
tre tiondels procent om året, i den mån låneförmedlare styrker sig hava
medgivit innehavare av egnahemslån från respektive statslån enahanda nedsättning
av räntan.»
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till berörda statsrådsprotokoll.
1 detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen nr 214
i första kammaren av herr Reuterskiöld och nr 326 i andra kammaren av herr
Lindgren, vari hemställts, att riksdagen ville, med bifall till vad Kungl. Maj:t
i punkterna a) och b) av proposition nr 164 föreslagit tillika dels förklara, att
t. v. statslån ej böra till andra låneförmedlare än hushållningssällskap och
kommuner utlämnas, dels hos Kungl. Maj:t begära utredning om och förslag
till sådana ändringar av gällande egnahemslånebestämmelser, som i
motionerna angivits, samt på det sätt bifalla vad Kungl. Maj:t i punkten c)
av samma proposition föreslagit, att det begärda reservationsanslaget beviljas
med 8 miljoner kronor.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för framställningen, hänvisas
till motionerna.
Det av Kungl. Maj:t i förevarande proposition framlagda förslaget grundar
sig på framställningar dels från de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 6 juni 1925 tillkallade sakkunniga för utredning av frågan om ytterligare
åtgärder för främjande av kolonisationen å mark i enskild ägo (1925
års kolonisationssakkunniga), vilka av Kungl. Maj:t anmodats att taga i
övervägande i vad man räntan å egnalremslan beträffande tiden efter amorteringstidens
inträde kunde sänkas, dels ock från statens egnahemsinspektör
Motioner.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
angående ändrad ordning för lyftande av statslån ur egnaliemslånefonden samt
angående kapitalökningsbehovet för nämnda fond för budgetåret 1927—1928.
Förslagen avse dels egnahemslåneräntan och lånens återbetalning, dels
statslånens lyftande dels ock utlåningsbelopp och anslagsbehov.
Inledningsvis må emellertid beträffande de allmänna grunddragen av egnahemslåneverksamlieten
erinras, att egnaliemslånefonden inrättades vid 1904
års riksdag i syfte att bereda mindre bemedlade personer tillfälle att med hjälp
av lån ur fonden förvärva egna hem. De för lånerörelsen gällande villkor
och bestämmelser hava tid efter annan ändrats allt efter utvecklingens gång
och vunna erfarenheter, därvid intresset alltmer inriktats på angelägenheten
att främja nybildning av självständiga jordbruk. För lånerörelsen gälla nu
kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 483) angående allmänna villkor och bestämmelser
för statens egnaliemslånerörelse med däri genom kungörelser den
26 mars 1920 (nr 127), den 25 maj 1923 (nr 126) och den 29 juni 1926 (nr
359) gjorda ändringar ävensom kungörelsen den 26 september 1919 (nr 623)
med särskilda föreskrifter angående erhållande och tillgodonjutande av statslån
från egnaliemslånefonden.
Statslån ur fonden, som förvaltas av statskontoret, kan av Kungl. Maj:t
beviljas hushållningssällskap, kommuner, aktiebolag och föreningar, vilka i
egenskap av låneförmedlare hava att på egen risk och med egen beslutanderätt
men under statlig kontroll använda erhållna statslån för utlämnande
av egnahemslån åt mindre bemedlade personer för förvärv av eget hem pa
landsbygden eller å stads icke planlagda område. Egnahemslån kan beviljas
för förvärv av lägenhet, avsedd för jordbruk, (jordbrukslägenhet) eller
lägenhet, där bostaden är det väsentliga, (bostadslägenhet).
De bestämmelser, som i avseende å rånte- och återbetalningsferhållanden
gälla föi- lån, soin för närvarande utlämnas ur fonden, återfinnas huvudsakligen
i §§ 11 och 14 av förenämnda kungörelse den 27 juni 1919 (nr
483) sådana dessa paragrafer lyda enligt kungörelsen nr 126/1923.
Statslån förräntas efter 4b, procent om aret, dock utgör räntan allenast
4 procent för tiden till och med året före det, amorteringsskyldighet inträder.
I avseende å återbetalningen delas utbekommet statslån i två lika stora
delar: en amorteringsdel och en stående del. Å amorteringsdelen erlägges,
intills densamma blivit till fullo gulden, en annuitet av sex procent vid
lån för jordbrukslägenheter och sju procent vid lån för bostadslägenheter,
därvid i vartdera fallet såsom ränta räknas 43/.t procent å det oguldna kapitalbeloppet
av amorteringsdelen. Amorteringsskyldigketen inträder med sjätte
året efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats. Intill dess
kapitalavbetalningen börjar, erlägges endast föreskriven ränta (efter 4 procent)
å statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen,
ränta å statslånets stående del, intill dess jämväl denna lånedel
till fullo inbetalts. Statslånets stående del kan, där ej visst förhållande mellankommer,
från statens sida icke uppsägas, förrän amorteringsdelen guldits,
och åtnjuter låneförmedlaren därvid sex månaders uppsägning. I värjo fall
skall likväl den stående delen vara gulden inom fem år, från det sista inbetalningen
å amorteringsdelen bort fullgöras.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 5
I fråga om ränta och återbetalning å enskilda egnahemslån får låneförmedlaren
ej betinga sig andra villkor än vad sålunda stadgats angående
statslån, dock med undantag i vissa avseenden såsom, bland annat, att uppsägningstiden
för lånets stående del må kunna bestämmas till fem, i stället
för sex, månader samt att låntagaren skall äga att, om han så önskar, ej
mindre under amorteringstiden på en gång infria återstoden av amorteringsdelen
än även före lånetidens utgång inbetala lånets stående del i dess helhet
eller delvis.
I § 10 första stycket av gällande allmänna villkor och bestämmelser
för statens egnahemslånerörelse, sådan paragrafen lyder enligt kungörelsen
den 25 maj 1923 (nr 126), stadgas rörande ordningen för lyftande av beviljat
statslån ur egnahemslånefonden följande. Av Kungl. Maj:t beviljat
statslån må under det år, för vilket lånet beviljats, så ock i den mån lånet
under sagda år blivit till egnahemslån disponerat jämväl under nästföljande
år av vederbörande låneförmedlare på en gång eller i skilda delar lyftas i
statskontoret emot avlämnande av en utav låneförmedlaren till statskontoret
eller order ställd, av statskontoret godkänd skuldförbindelse, som skall
innefatta låneförmedlarens åtagande att återbetala lånet i den ordning, som
stadgas i förenämnda allmänna villkor och bestämmelser. Statslånebelopp,
som icke uttagits inom sålunda föreskriven tid, återfaller till fonden.
I § 10 andra, tredje och fjärde styckena avhandlas frågan om den säkerhet
för skuldförbindelsens uppfyllande, som låneförmedlande bolag och föreningar
därjämte hava att avlämna till statskontoret, innan någon del av statslånet
kan utbekommas.
Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag i vad angår räntan och lånens återbetalning
bygger på grundsatsen att inom ramen för statens nuvarande
uppoffringar söka åstadkomma största möjliga nytta för både låntagarna
och det allmänna.
Det avser i första rummet, att räntan å jordbrukslån skulle för tiden
efter amorteringsfriheten sänkas från 4 ■''/, procent med 1/l procent till 4 1/i
procent. Härmed skulle kravet på räntesänkning i någon mån tillgodoses.
För täckning av den härigenom uppkommande merkostnaden för statsverket
skulle i första hand räntan å bostadslån för tiden efter amorteringsfriheten
höjas från 4 3/.t procent med V, procent till 5 procent. Då
denna höjning — på grund av att utlåningen av jordbrukslån vore mer
än dubbelt större än av bostadslån — ej enbart skulle förslå att kompensera
räntesänkningen å jordbrukslån, bär vidare föreslagits, att lånens
omloppstid skulle förkortas med 6 å 7 år, varigenom en ytterligare besparing
vunnes. Omloppstidens förkortning skulle åstadkommas dels genom
ökning av amorteringsprocenten med 3/1 procent för både jordbruks- och
bostadslån och dels genom förkortning med två år av den amorteringsfria
tiden för bostadslånen. För att förebygga, att den höjda amorteringsprocenten
skulle medföra ökning i låntagarnas årliga utgifter för lånen,
har föreslagits minskning av amorteringsdelen från 50 procent till 40 procent
av lånesumman.
Innebörden av förslaget i vad rör egnahemsräntan och lånens återbetalning
kan sammanfattas sålunda.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
A) i fråga om jordbrukslån:
1) att räntan efter den amorteringsfria tiden nedsättes från 4 3/i procent
till 4 Va procent,
2) att amorteringsdelen, som nu är 50 procent av lånesumman, minskas
till 40 procent av denna, och till följd därav den stående delen, som nu är
likaledes 50 procent, ökas till 60 procent av lånesumman,
3) att annuiteten å amorteringsdelen höjes från 6 procent till 6 ’/;» procent;
B)
i fråga om bostadslån:
1) att den amorteringsfria tiden förkortas med två är,
2) att räntan efter den amorteringsfria tiden höjes från 4 :i/t procent till
5 procent,
3) att amorteringsdelen, som nu är 50 procent av lånesumman, minskas
till 40 procent av denna, och till följd härav den stående delen, som nu är
likaledes 50 procent, ökas till 60 procent av lånesumman,
4) att annuiteten å amorteringsdelen höjes från 7 procent till 8 procent.
Detta förslag avser ordnandet av rånte- och återbetalningsförhållandena
för nya lån, d. v. s. lån som komma att beviljas för 1928 och senare år.
Till förslaget har därjämte fogats en övergångsbestämmelse av innebörd, att
räntan å den stående delen av jordbrukslån, som beviljats för åren 1920—
1927, skulle från och med amorteringstidens inträde, dock tidigast från och
med 1928, nedsättas till 4.3 procent, varigenom ränteutgifterna vid dessa lån
skulle bli i det närmaste desamma som för de lån, som utlämnas enligt de
nu föreslagna nya grunderna.
Med avseende å statslånens lyftande innefattar förslaget en ändring i
gällande bestämmelser i syfte att begränsa låneförmedlarnas lyftningsrätt,
till belopp, som erfordras för ett nöjaktigt skötande av förekommande mera
omedelbart förestående utbetalningar å beviljade egnahemslån. Låneförmedlare
skulle sålunda få, under statslånens amorteringsfria tid, lyfta beviljat
statslån i statskontoret i mån av behov. Behovet skulle av låneförmedlaren
beräknas med hänsyn till å ena sidan det belopp, som kunde förväntas bliva
under skälig tid framåt, i regel ett halvt år, utbetalt å beviljade egnahemslån
samt å andra sidan av låneförmedlaren redan innehavd tillgång av
lyftade men ej utbetalda lånemedel.
Beträffande utlåningsbelopp och anslagsbehov föreslås att Kuugl. Maj:t
bör äga att ur fonden för 1928 liksom för innevarande år bevilja 18,000,000
kronor, därav 12,500,000 kronor för jordbruksfastigheter och 5,500,000 kronor
för bostadslägenheter. I anslutning till den föreslagna begränsningen av
låneförmedlarnas rätt att i statskontoret lyfta dem beviljade statslån har
kapitalökningsanslaget ansetts kunna nedbringas till 6,000,000 kronor.
Beträffande de i ämnet väckta motionerna synas dessa syfta till en omläggning
av statens egnahemsrörelse i riktning mot att lån skulle kunna
utlämnas för bildande av egnahemsjordbruk oavsett storleken och värdet
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 7
av den fastighet, varom fråga vore, under förutsättning allenast att det
egna hemmet erhölle karaktären av bondejordbruk. I samband härmed
ifrågasättes att ifrågavarande verksamhet mera borde inriktas på jordbruksiägenheter
och eventuellt upphöra att avse bostadslägenheter. Då en
dylik utvidgning av ifrågavarande verksamhet enligt motionärernas mening
påkallade mera planmässigt förvärv av för egnahem lämpliga områden än
som kunde antagas komma att ske genom enskilda jordförmedlings!''öretag,
anse motionärerna att jordförmedlingsverksamheten beträffande jordbruksfastigheter
borde anförtros allenast åt hushållningssällskapen eller särskilda
av landstingen utsedda nämnder. I fråga om bostadslägenheter borde i den
mån dessa fortfarande skulle vara föremål för .statens understödjande verksamhet
av motsvarande skäl jordförmedlingen uteslutande ske genom vederbörande
kommuner.
Vad först angår de i ämnet väckta motionerna, vilka på sätt framgår
av ovanstående syfta till vissa genomgripande och vittutseende förändringar
beträffande den av staten utövade egnahemslånerörelsen, har utskottet
inhämtat att frågan om den statsunderstödda verksamheten för bildande av
jordbruksegnahem i hela dess vidd är föremål för utredning av de s. k. 1925
års kolonisationssakkunniga och att betänkande i ämnet torde vara att förvänta
inom sådan tid att proposition beräknas kunna föreläggas 1928 års
riksdag. Vid sådant förhållande har utskottet icke ansett sig böra nu
taga närmare ståndpunkt till motionärernas förslag. Utskottet får således
avstyrka motionerna i förevarande avseende. Däremot är det givetvis av
betydelse att såsom Kungl. Maj:ts förevarande framställning avser redan
nu söka inom ramen för den nuvarande verksamheten på det mest effektiva
sätt utnyttja de möjligheter, som kunna stå till buds.
Vid granskning av de av Kungl. Maj:t sålunda föreslagna ändringar i
nu gällande grunder för statens egnahemslånerörelse har utskottet funnit
dessa obestridligen innefatta tillgodoseendet av en del krav på förbättrade
förmåner i förevarande avseende, som tid efter annan från olika håll gjort
sig gällande, på samma gång som därigenom möjliggöres en viss begränsning
av statens utgifter för ifrågavarande ändamål. På grund härav och dä
utskottet icke funnit anledning till erinran mot förslagets utformning biträder
utskottet detsamma. Icke heller har utskottet något att invända mot
det föreslagna högsta utlåningsbeloppet för 1928. Med avseende å det erforderliga
kapitalökningsanslaget för budgetåret 1927—1928 har detta i
Kungl. Maj:ts förevarande framställning efter verkställd närmare utredning
beräknats till 6,000,000 kronor. I motionerna åter upptages detta till 8,000,000
kronor. För egen del anser sig utskottet böra jämväl i detta avseende ansluta
sig till Kungl. Maj:ts förslag.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet.
Utskottet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
s
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
att riksdagen må med bifall till Kung!. Maj:ts förevarande
framställning och med avslag å motionerna
I; 214 och II: 326
a) godkänna ovan intagna förslag till ändrad lydelse
av §§ 10, 11 och 14 av de utav riksdagen antagna allmänna
villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse;
b)
medgiva, att Kungl. Maj:t må för 1928 bevilja
statslån från egnahemslånefonden intill ett belopp av
18,000,000 kronor, därav 12,500,000 kronor för jordbrukslägenheter
och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter;
samt
c) såsom kapitalökning för sagda fond för budgetåret
1927—1928 anvisa ett reservationsanslag av 6,000,000
kronor.
Beträffande sättet för de till kapitalökning avsedda medlens anskaffande
torde statsutskottet framdeles avgiva förslag.
Stockholm den 5 maj 1927.
På jordbruksutskottets vägnar:
O. NILSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
irån iörsta kammaren: herrar Sederholm, Norin, Gabrielsson, Andersson i Fältenborg,
Alexander Nilsson och Valfrid Eriksson samt
irån andra kammaren: herrar Nilsson i Tånga, Sköld, Carlslröm, Uddenberg, Lorichs,
Olsson i Rödningsberg och Lindgren.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1927:229 Skrivelse till Konungen angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1927—1928 i vad angår jordbruksärendena. s. 7 i texten