Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52

1927-05-05 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1927:52, Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

1

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1927 kl. 5 e. m.

Uflätande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring

i villkoren för lån från egnahemslånefonden m. m. jämte

i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

Kungl. Maj:t har i årets statsverksproposition, utgifter för kapitalökning,

bil. 3, statens utlåningsfonder, under punkt 3, egnahemslånefonden, föreslagit

riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde bliva

riksdagen förelagd, såsom kapitalökning för egnahemslånefonden beräkna

för budgetåret 1927—1928 ett belopp av 6,000,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 18 februari 1927

avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 164, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att

a) godkänna det såsom bilaga A till nämnda protokoll fogade förslag till

ändrad lydelse av §§ 10, 11 och 14 av de utav riksdagen antagna allmänna

villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse;

b) medgiva, att Kungl. Maj:t må för 1928 bevilja statslån från egnahemslånefonden

intill ett belopp av IS,000,000 kronor, därav 12,500,000 kronor

för jordbrukslägenheter och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter; samt

c) såsom kapitalökning för sagda fond för budgetåret 1927—1928 anvisa

ett reservationsanslag av 6,000,000 kronor.

Berörda förslag är av följande lydelse:

»Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 10, 11 och 14 av gällande allmänna villkor och

bestämmelser för statens egnahemslånerörelse.

§ 10.

Av Kungl. Maj:t beviljat statslån må, efter ingången av det år, för vilket

lånet beviljats, och sist innan amorteringsskyldighet jämlikt § 14 inträder, av

vederbörande låneförmedlare lyftas i statskontoret i mån av behov, börande

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 10 samt. 21 höft. (Nr 52—55.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

låneförmedlare därvid beräkna behovet med hänsyn till å ena sidan det belopp,

som kan förväntas bliva under skälig tid framåt, i regel ett halvt år, utbetalt

å beviljade egnahemslån, samt å andra sidan av låneförmedlaren redan

innehavd tillgång av lyftade men ej utbetalda lånemedel. Statslånebelopp,

som icke uttagits under sålunda föreskriven tid, återfaller till fonden.

Innan någon del av statslånet må utbekommas, skall låneförmedlare till

statskontoret avlämna av laneförmedlarcn till statskontoret eller oidei

ställd, av statskontoret godkänd skuldförbindelse, innefattande låneförmedlarens

åtagande att återbetala lånet i den ordning, här nedan stadgas.

Låneförmedlande---godkännas.

Inteckning — — — erbjudes.

Därest---godkännas.

§ 11.

Statslån, som av Kung]. Maj:t anvisats till beredande av egnahemslån,

förräntas enligt de grunder, som angivas i § 14.

Å till---sker.

§ 14.

Mom. 1. Av låneförmedlare utbekommet statslån skall, i den mån detsamma

icke bör inbetalas i sådan ordning, som i §§ 12 och 13 sagts, med

avseende å återbetalningen delas i en amorteringsdel, utgörande två femtedelar

av utbekommet statslånebelopp, samt en stående del, utgörande tre

femtedelar av samma belopp.

Mom. 2. Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blivit tillfullo

gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån

för jordbrukslägenheter, en annuitet av sex och en halv procent, och vid statslån,

som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter, eu

annuitet av åtta procent. Därvid räknas såsom ränta i förra fallet fyra och

en halv procent och i senare fallet fem procent, allt å oguldet kapitalbelopp av

amorteringsdelen. Amorteringsskyldigheten inträder, då fråga är om statslån,

som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, med

sjätte året efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats, samt, dä

fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter,

med fjärde året efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet

beviljats. Intill dess kapitalavbetalningen börjar, erlägges endast ränta efter

fyra procent om året å statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte

annuiteten å amorteringsdelen, ränta å statslånets stående del, intill dess

jämväl denna lånedel till fullo inbetalts, efter fyra och en halv procent om

året vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter,

och efter fem procent om året vid statslån, som utlämnats

till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter.

Mom. 3. Statslånets stående del kan, där ej sådant förhållande, varom

i § 16 sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas, förrän amorte
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

3

ringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter låneförmedlaren därvid sex månaders

uppsägning. I varje fall skall likväl den stående delen vara gulden inom

fem år, från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras.

Monn. 4. Ränta och amortering å statslån skall för varje år av låneförmedlaren

inbetalas till statskontoret före utgången av mars månad nästföljande

år; skolande sålunda den första amorteringen verkställas, då fråga

är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenbeter,

under det sjunde året från utgången av det år, för vilket lånet

beviljats, samt, då fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av

egnahemslån för bostadslägenheter, under det femte året från utgången av

det år, för vilket lånet beviljats.

Förenämnda ändrade bestämmelser träda i kraft den 1 januari 1928, att

tillämpas för alla lån, som beviljas för år 1928 eller senare år. I fråga

om lån, som beviljats för något av åren 1920—1927, må räntan å statslåns

stående del, där fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån

för jordbrukslägenheter, från och med tiden för amorteringsskyldiglietens

inträdande, dock tidigast från och med 1928, nedsättas till fyra och

tre tiondels procent om året, i den mån låneförmedlare styrker sig hava

medgivit innehavare av egnahemslån från respektive statslån enahanda nedsättning

av räntan.»

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till berörda statsrådsprotokoll.

1 detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen nr 214

i första kammaren av herr Reuterskiöld och nr 326 i andra kammaren av herr

Lindgren, vari hemställts, att riksdagen ville, med bifall till vad Kungl. Maj:t

i punkterna a) och b) av proposition nr 164 föreslagit tillika dels förklara, att

t. v. statslån ej böra till andra låneförmedlare än hushållningssällskap och

kommuner utlämnas, dels hos Kungl. Maj:t begära utredning om och förslag

till sådana ändringar av gällande egnahemslånebestämmelser, som i

motionerna angivits, samt på det sätt bifalla vad Kungl. Maj:t i punkten c)

av samma proposition föreslagit, att det begärda reservationsanslaget beviljas

med 8 miljoner kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för framställningen, hänvisas

till motionerna.

Det av Kungl. Maj:t i förevarande proposition framlagda förslaget grundar

sig på framställningar dels från de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 6 juni 1925 tillkallade sakkunniga för utredning av frågan om ytterligare

åtgärder för främjande av kolonisationen å mark i enskild ägo (1925

års kolonisationssakkunniga), vilka av Kungl. Maj:t anmodats att taga i

övervägande i vad man räntan å egnalremslan beträffande tiden efter amorteringstidens

inträde kunde sänkas, dels ock från statens egnahemsinspektör

Motioner.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

angående ändrad ordning för lyftande av statslån ur egnaliemslånefonden samt

angående kapitalökningsbehovet för nämnda fond för budgetåret 1927—1928.

Förslagen avse dels egnahemslåneräntan och lånens återbetalning, dels

statslånens lyftande dels ock utlåningsbelopp och anslagsbehov.

Inledningsvis må emellertid beträffande de allmänna grunddragen av egnahemslåneverksamlieten

erinras, att egnaliemslånefonden inrättades vid 1904

års riksdag i syfte att bereda mindre bemedlade personer tillfälle att med hjälp

av lån ur fonden förvärva egna hem. De för lånerörelsen gällande villkor

och bestämmelser hava tid efter annan ändrats allt efter utvecklingens gång

och vunna erfarenheter, därvid intresset alltmer inriktats på angelägenheten

att främja nybildning av självständiga jordbruk. För lånerörelsen gälla nu

kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 483) angående allmänna villkor och bestämmelser

för statens egnaliemslånerörelse med däri genom kungörelser den

26 mars 1920 (nr 127), den 25 maj 1923 (nr 126) och den 29 juni 1926 (nr

359) gjorda ändringar ävensom kungörelsen den 26 september 1919 (nr 623)

med särskilda föreskrifter angående erhållande och tillgodonjutande av statslån

från egnaliemslånefonden.

Statslån ur fonden, som förvaltas av statskontoret, kan av Kungl. Maj:t

beviljas hushållningssällskap, kommuner, aktiebolag och föreningar, vilka i

egenskap av låneförmedlare hava att på egen risk och med egen beslutanderätt

men under statlig kontroll använda erhållna statslån för utlämnande

av egnahemslån åt mindre bemedlade personer för förvärv av eget hem pa

landsbygden eller å stads icke planlagda område. Egnahemslån kan beviljas

för förvärv av lägenhet, avsedd för jordbruk, (jordbrukslägenhet) eller

lägenhet, där bostaden är det väsentliga, (bostadslägenhet).

De bestämmelser, som i avseende å rånte- och återbetalningsferhållanden

gälla föi- lån, soin för närvarande utlämnas ur fonden, återfinnas huvudsakligen

i §§ 11 och 14 av förenämnda kungörelse den 27 juni 1919 (nr

483) sådana dessa paragrafer lyda enligt kungörelsen nr 126/1923.

Statslån förräntas efter 4b, procent om aret, dock utgör räntan allenast

4 procent för tiden till och med året före det, amorteringsskyldighet inträder.

I avseende å återbetalningen delas utbekommet statslån i två lika stora

delar: en amorteringsdel och en stående del. Å amorteringsdelen erlägges,

intills densamma blivit till fullo gulden, en annuitet av sex procent vid

lån för jordbrukslägenheter och sju procent vid lån för bostadslägenheter,

därvid i vartdera fallet såsom ränta räknas 43/.t procent å det oguldna kapitalbeloppet

av amorteringsdelen. Amorteringsskyldigketen inträder med sjätte

året efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats. Intill dess

kapitalavbetalningen börjar, erlägges endast föreskriven ränta (efter 4 procent)

å statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen,

ränta å statslånets stående del, intill dess jämväl denna lånedel

till fullo inbetalts. Statslånets stående del kan, där ej visst förhållande mellankommer,

från statens sida icke uppsägas, förrän amorteringsdelen guldits,

och åtnjuter låneförmedlaren därvid sex månaders uppsägning. I värjo fall

skall likväl den stående delen vara gulden inom fem år, från det sista inbetalningen

å amorteringsdelen bort fullgöras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 5

I fråga om ränta och återbetalning å enskilda egnahemslån får låneförmedlaren

ej betinga sig andra villkor än vad sålunda stadgats angående

statslån, dock med undantag i vissa avseenden såsom, bland annat, att uppsägningstiden

för lånets stående del må kunna bestämmas till fem, i stället

för sex, månader samt att låntagaren skall äga att, om han så önskar, ej

mindre under amorteringstiden på en gång infria återstoden av amorteringsdelen

än även före lånetidens utgång inbetala lånets stående del i dess helhet

eller delvis.

I § 10 första stycket av gällande allmänna villkor och bestämmelser

för statens egnahemslånerörelse, sådan paragrafen lyder enligt kungörelsen

den 25 maj 1923 (nr 126), stadgas rörande ordningen för lyftande av beviljat

statslån ur egnahemslånefonden följande. Av Kungl. Maj:t beviljat

statslån må under det år, för vilket lånet beviljats, så ock i den mån lånet

under sagda år blivit till egnahemslån disponerat jämväl under nästföljande

år av vederbörande låneförmedlare på en gång eller i skilda delar lyftas i

statskontoret emot avlämnande av en utav låneförmedlaren till statskontoret

eller order ställd, av statskontoret godkänd skuldförbindelse, som skall

innefatta låneförmedlarens åtagande att återbetala lånet i den ordning, som

stadgas i förenämnda allmänna villkor och bestämmelser. Statslånebelopp,

som icke uttagits inom sålunda föreskriven tid, återfaller till fonden.

I § 10 andra, tredje och fjärde styckena avhandlas frågan om den säkerhet

för skuldförbindelsens uppfyllande, som låneförmedlande bolag och föreningar

därjämte hava att avlämna till statskontoret, innan någon del av statslånet

kan utbekommas.

Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag i vad angår räntan och lånens återbetalning

bygger på grundsatsen att inom ramen för statens nuvarande

uppoffringar söka åstadkomma största möjliga nytta för både låntagarna

och det allmänna.

Det avser i första rummet, att räntan å jordbrukslån skulle för tiden

efter amorteringsfriheten sänkas från 4 ■''/, procent med 1/l procent till 4 1/i

procent. Härmed skulle kravet på räntesänkning i någon mån tillgodoses.

För täckning av den härigenom uppkommande merkostnaden för statsverket

skulle i första hand räntan å bostadslån för tiden efter amorteringsfriheten

höjas från 4 3/.t procent med V, procent till 5 procent. Då

denna höjning — på grund av att utlåningen av jordbrukslån vore mer

än dubbelt större än av bostadslån — ej enbart skulle förslå att kompensera

räntesänkningen å jordbrukslån, bär vidare föreslagits, att lånens

omloppstid skulle förkortas med 6 å 7 år, varigenom en ytterligare besparing

vunnes. Omloppstidens förkortning skulle åstadkommas dels genom

ökning av amorteringsprocenten med 3/1 procent för både jordbruks- och

bostadslån och dels genom förkortning med två år av den amorteringsfria

tiden för bostadslånen. För att förebygga, att den höjda amorteringsprocenten

skulle medföra ökning i låntagarnas årliga utgifter för lånen,

har föreslagits minskning av amorteringsdelen från 50 procent till 40 procent

av lånesumman.

Innebörden av förslaget i vad rör egnahemsräntan och lånens återbetalning

kan sammanfattas sålunda.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

A) i fråga om jordbrukslån:

1) att räntan efter den amorteringsfria tiden nedsättes från 4 3/i procent

till 4 Va procent,

2) att amorteringsdelen, som nu är 50 procent av lånesumman, minskas

till 40 procent av denna, och till följd därav den stående delen, som nu är

likaledes 50 procent, ökas till 60 procent av lånesumman,

3) att annuiteten å amorteringsdelen höjes från 6 procent till 6 ’/;» procent;
B)

i fråga om bostadslån:

1) att den amorteringsfria tiden förkortas med två är,

2) att räntan efter den amorteringsfria tiden höjes från 4 :i/t procent till

5 procent,

3) att amorteringsdelen, som nu är 50 procent av lånesumman, minskas

till 40 procent av denna, och till följd härav den stående delen, som nu är

likaledes 50 procent, ökas till 60 procent av lånesumman,

4) att annuiteten å amorteringsdelen höjes från 7 procent till 8 procent.

Detta förslag avser ordnandet av rånte- och återbetalningsförhållandena

för nya lån, d. v. s. lån som komma att beviljas för 1928 och senare år.

Till förslaget har därjämte fogats en övergångsbestämmelse av innebörd, att

räntan å den stående delen av jordbrukslån, som beviljats för åren 1920—

1927, skulle från och med amorteringstidens inträde, dock tidigast från och

med 1928, nedsättas till 4.3 procent, varigenom ränteutgifterna vid dessa lån

skulle bli i det närmaste desamma som för de lån, som utlämnas enligt de

nu föreslagna nya grunderna.

Med avseende å statslånens lyftande innefattar förslaget en ändring i

gällande bestämmelser i syfte att begränsa låneförmedlarnas lyftningsrätt,

till belopp, som erfordras för ett nöjaktigt skötande av förekommande mera

omedelbart förestående utbetalningar å beviljade egnahemslån. Låneförmedlare

skulle sålunda få, under statslånens amorteringsfria tid, lyfta beviljat

statslån i statskontoret i mån av behov. Behovet skulle av låneförmedlaren

beräknas med hänsyn till å ena sidan det belopp, som kunde förväntas bliva

under skälig tid framåt, i regel ett halvt år, utbetalt å beviljade egnahemslån

samt å andra sidan av låneförmedlaren redan innehavd tillgång av

lyftade men ej utbetalda lånemedel.

Beträffande utlåningsbelopp och anslagsbehov föreslås att Kuugl. Maj:t

bör äga att ur fonden för 1928 liksom för innevarande år bevilja 18,000,000

kronor, därav 12,500,000 kronor för jordbruksfastigheter och 5,500,000 kronor

för bostadslägenheter. I anslutning till den föreslagna begränsningen av

låneförmedlarnas rätt att i statskontoret lyfta dem beviljade statslån har

kapitalökningsanslaget ansetts kunna nedbringas till 6,000,000 kronor.

Beträffande de i ämnet väckta motionerna synas dessa syfta till en omläggning

av statens egnahemsrörelse i riktning mot att lån skulle kunna

utlämnas för bildande av egnahemsjordbruk oavsett storleken och värdet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 7

av den fastighet, varom fråga vore, under förutsättning allenast att det

egna hemmet erhölle karaktären av bondejordbruk. I samband härmed

ifrågasättes att ifrågavarande verksamhet mera borde inriktas på jordbruksiägenheter

och eventuellt upphöra att avse bostadslägenheter. Då en

dylik utvidgning av ifrågavarande verksamhet enligt motionärernas mening

påkallade mera planmässigt förvärv av för egnahem lämpliga områden än

som kunde antagas komma att ske genom enskilda jordförmedlings!''öretag,

anse motionärerna att jordförmedlingsverksamheten beträffande jordbruksfastigheter

borde anförtros allenast åt hushållningssällskapen eller särskilda

av landstingen utsedda nämnder. I fråga om bostadslägenheter borde i den

mån dessa fortfarande skulle vara föremål för .statens understödjande verksamhet

av motsvarande skäl jordförmedlingen uteslutande ske genom vederbörande

kommuner.

Vad först angår de i ämnet väckta motionerna, vilka på sätt framgår

av ovanstående syfta till vissa genomgripande och vittutseende förändringar

beträffande den av staten utövade egnahemslånerörelsen, har utskottet

inhämtat att frågan om den statsunderstödda verksamheten för bildande av

jordbruksegnahem i hela dess vidd är föremål för utredning av de s. k. 1925

års kolonisationssakkunniga och att betänkande i ämnet torde vara att förvänta

inom sådan tid att proposition beräknas kunna föreläggas 1928 års

riksdag. Vid sådant förhållande har utskottet icke ansett sig böra nu

taga närmare ståndpunkt till motionärernas förslag. Utskottet får således

avstyrka motionerna i förevarande avseende. Däremot är det givetvis av

betydelse att såsom Kungl. Maj:ts förevarande framställning avser redan

nu söka inom ramen för den nuvarande verksamheten på det mest effektiva

sätt utnyttja de möjligheter, som kunna stå till buds.

Vid granskning av de av Kungl. Maj:t sålunda föreslagna ändringar i

nu gällande grunder för statens egnahemslånerörelse har utskottet funnit

dessa obestridligen innefatta tillgodoseendet av en del krav på förbättrade

förmåner i förevarande avseende, som tid efter annan från olika håll gjort

sig gällande, på samma gång som därigenom möjliggöres en viss begränsning

av statens utgifter för ifrågavarande ändamål. På grund härav och dä

utskottet icke funnit anledning till erinran mot förslagets utformning biträder

utskottet detsamma. Icke heller har utskottet något att invända mot

det föreslagna högsta utlåningsbeloppet för 1928. Med avseende å det erforderliga

kapitalökningsanslaget för budgetåret 1927—1928 har detta i

Kungl. Maj:ts förevarande framställning efter verkställd närmare utredning

beräknats till 6,000,000 kronor. I motionerna åter upptages detta till 8,000,000

kronor. För egen del anser sig utskottet böra jämväl i detta avseende ansluta

sig till Kungl. Maj:ts förslag.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

att riksdagen må med bifall till Kung!. Maj:ts förevarande

framställning och med avslag å motionerna

I; 214 och II: 326

a) godkänna ovan intagna förslag till ändrad lydelse

av §§ 10, 11 och 14 av de utav riksdagen antagna allmänna

villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse;
b)

medgiva, att Kungl. Maj:t må för 1928 bevilja

statslån från egnahemslånefonden intill ett belopp av

18,000,000 kronor, därav 12,500,000 kronor för jordbrukslägenheter

och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter;

samt

c) såsom kapitalökning för sagda fond för budgetåret

1927—1928 anvisa ett reservationsanslag av 6,000,000

kronor.

Beträffande sättet för de till kapitalökning avsedda medlens anskaffande

torde statsutskottet framdeles avgiva förslag.

Stockholm den 5 maj 1927.

På jordbruksutskottets vägnar:

O. NILSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

irån iörsta kammaren: herrar Sederholm, Norin, Gabrielsson, Andersson i Fältenborg,

Alexander Nilsson och Valfrid Eriksson samt

irån andra kammaren: herrar Nilsson i Tånga, Sköld, Carlslröm, Uddenberg, Lorichs,

Olsson i Rödningsberg och Lindgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:229 Skrivelse till Konungen angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1927—1928 i vad angår jordbruksärendena. s. 7 i texten