Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anvisande av ett statens skogsufdikningsanslag.
1927-05-05 · 16 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1927:65, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anvisande av ett statens skogsufdikningsanslag.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
1
Nr 65.
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1927 kl. 5 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anvisande
av ett statens skogsufdikningsanslag.
(l:a avd.)
I årets statsverksproposition har i avbidan på proposition i ämnet under
nionde huvudtiteln, punkten 122, beräknats under titeln statens skogsutdikni
ngsanslag för budgetåret 1927—1928 ett belopp av 200,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 18 februari 1927
avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 156, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag föreslagit riksdagen att
a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkta grunder
för understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet inom
område, varå skogsvårdslagen äger tillämpning, av torrläggningsföretag,
vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess
utnyttjande för skogsbörd; samt
b) till sådant understödjande anvisa för budgetåret 1927—1928 under
benämning statens skogsutdikningsanslag ett extra reservationsanslag av
200,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till berörda statsrådsprotokoll.
I skrivelse den 8 maj 1926 nr 174 har riksdagen anhållit om utredning,
huruvida och på vad sätt staten borde, utöver vad nu ägde rum, lämna
bidrag för utdikning av sådana enskilda tillhöriga vattensjuka marker,
som kunde göras tjänliga för skogsbörd.
Sedan departementschefen för vei*kställande av den av riksdagen sålunda
begärda utredningen jämlikt Kungl. Maj:ts den 23 september 1926 givna
bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga, hava dessa den 26 november
1926 avgivit betänkande i ämnet.
Av de sakkunniga föreslagna grunder för den ifrågasatta understödsverksamheten
innefattas i ett betänkandet bilagt förslag till kungörelse
angående villkoren för statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag.
Över betänkandet hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret,
domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
skogsvårdsstyrelsernas förbunds centralråd ävensom av länsstyrelser och
skogsvårdsstyrelser, varjämte skogssällskapet och Sveriges skogsägareförbund
yttrat sig i ärendet.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 10 sand. 2i höft. (Sr G5.)
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
Behovet av
statshjälp
till skjgs*
utdikning och
formen för
lämnande av
dylik hjälp.
Utskottet.
Efter att hava vitsordat behovet och lämpligheten nr nationalekonomisk
synpunkt av ytterligare understöd från statens sida för främjande av skogsutdikning
hava de sakkunniga upptagit frågan om formen för statsunderstödets
utgående.
I valet mellan bidrag utan återbetalningsskyldighet och lån samt kombination
av dessa båda former hava de sakkunniga stannat vid att förorda
bidrag utan återbetalningsskyldighet.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
»I likhet med de sakkunniga och flertalet i ärendet hörda myndigheter
finner jag det vara ett samhällsintresse av synnerlig vikt, att ökade åtgärder
vidtagas för torrläggning av de inom landet förekommande, synnerligen
omfattande försumpade marker, som lämpligen kunna göras tjänliga
för skogsbörd. En utsträckt verksamhet i detta syfte torde emellertid otvivelaktigt
förutsätta, att det allmänna på ett mera effektivt sätt än nu understödjer
densamma. Såsom de sakkunniga framhållit, är den hjälp, som
från skogsvårdskassorna lämnas till detta ändamål, i hög grad otillräcklig
och ojämn. Jag tillåter mig erinra, att staten sedan länge såväl genom
statsbidrag utan återbetalningsskyldighet som genom lån verksamt befrämjat
torrläggning av mark för jordbruksändamål. Väsentligen enahanda
skäl, som åberopats till stöd för statens ingripande i sistangivna
hänseende, tala jämväl för understödjande från statens sida av utdikning
av till skogsbörd tjänlig mark.
Vad angår det sätt, varpå statshjälp bör lämnas för dylik utdikning,
finner jag övervägande skäl tala för de sakkunnigas förslag, att understödet
bör utgå i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet. Därest
en omfattande och mera allmän skogsdikningsverksamhet skall kunna
åstadkommas inom landet, torde det vara nödvändigt, att statshjälpen anordnas
på sådant sätt, att den enskilde därigenom beredes en påtaglig och
avsevärd fördel. Den nationalekonomiska betydelsen av denna verksamhet
är ock otvivelaktigt sådan, att ett statligt understödjande av densamma i
nyss angivna form måste anses motiverat. Det stora flertalet av de hörda
myndigheterna hava på denna punkt utan tvekan anslutit sig till de sakkunnigas
förslag. Åtminstone till dess närmare erfarenhet vunnits om
verkningarna av en statlig, i denna form bedriven verksamhet i förevarande
syfte torde därför de sakkunnigas förslag härutinnan böra följas.»
Utskottet har redan i sitt med anledning av i ämnet väckta motioner avgivna
utlåtande nr 26 vid 1926 års riksdag — i överensstämmelse varmed
riksdagens ovanberörda skrivelse avfattades — uttalat att då utskottet funne
uppenbart att genom utdikningar av till skogsbörd tjänlig mark betydande
framtida ekonomiska värden skulle kunna vinnas på samma gång som
trängande behov av ökade arbetstillfällen skulle tillgodoses, utskottet delade
motionärernas uppfattning om angelägenheten av att åtgärder i angiven
riktning komme till stånd i största möjliga utsträckning. Denna uppfart
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65. 3
ning har ock på sätt framgår av statsrådsprotokollet vunnit allmän anslutning.
Med avseende å formen för statsunderstödets utgående anser sig utskottet
böra biträda departementschefens uppfattning. Den omständigheten att någon
ökad avkastning av den utdikade skogsmarken — i motsats till vad fallet
är beträffande åkerjord och betesmark — icke kan med någorlunda säkerhet
beräknas och i varje fall icke kan erhållas förr än efter en avsevärd
tid, bör enligt utskottets mening vid bedömande av förevarande fråga, tillmätas
avgörande betydelse. Då enligt Kungl. Maj:ts förslag, vilket utskottet
har för avsikt att i sådant hänseende här nedan förorda, statsbidraget
skulle utgå med 40 procent av dikningskostnaden vore skogsägaren hänvisad
att tillskjuta 60 procent. Med hänsyn till att denne som regel icke torde
kunna påräkna att själv få njuta vinsten av utdikningen måste i varje fall
förutsättas ett avsevärt personligt intresse för att skogsutdikningsåtgärder i
någon större utsträckning skola komma till stånd. Det må ock framhållas,
att ett beträdande av låneformen — om den överhuvud skulle leda till någon
ökad skogsutdikning — påkallar eu så lång amorteringstid att man även
på grund härav måste hysa betänkligheter, och detsamma gäller, om än i
något mindre grad, i fråga om kombinationen lån och bidrag utan återbetalningsskyldighet.
Beträffande härefter spörsmålet vilka skogar statshjälpen bör avse förorda
de sakkunniga att denna skulle begränsas att avse skogar under
skogsvårdslagen. De sakkunnigas ståndpunkt härutinnan har grundats
därå, att enligt deras uppfattning den ifrågasatta understödsverksamheten
borde i huvudsak handhavas av skogsvårdsstyrelserna, vilka ej hava att
taga befattning med andra skogar än de nyss angivna. Bland de under
skogsvårdslagen lydande skogar ingå även skogar, som ägas av landsting
och primärkommuner, dock med undantag av städer, och vilka skogar i
regel förvaltas av skogssällskapet.
De enskilda skogar, som ej lyda under skogsvårdslagen, omfatta, bland
annat, skogar, som äro underkastade förordningen angående utsyning å viss
skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden
(den s. k. lappmarkslagen) samt lagen angående husbehovsskogar
inom vissa områden.
Beträffande dessa skogar hava de sakkunniga erinrat, att enligt ett
inom jordbruksdepartementet utarbetat förslag till lag om vård av vissa
skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden
skogsvårdsavgifter skulle komma att upptagas såväl från nyss angivna
skogar som från samtliga allmänna och allmänningsskogar i lappmarkerna.
Sedan viss del av dessa avgifter överlämnats till domänstyrelsen såsom
ersättning för handhavandet av lappmarkslagen och lagen om husbehovsskogar,
skulle enligt förslaget återstoden av avgifterna disponeras för främjande
av skogsvårdsåtgärder å skogarna under nyssnämnda två lagar. De
Vilka skogar
bör statshjälpen
avse?
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
Utskottet.
Huvudgrunderna
för b idragsverksamsamhet
ens
anordnande.
sakkunniga hava framhållit, att enligt berörda förslag ökad möjlighet
skulle beredas för understödjande av skogsvårdsåtgärder å samma sparsamt
att man vid sådant förhållande gjorde klokt i att under någon tid
låta erfarenheten utvisa, huruvida och i vilken mån ökade medel för
skogsutdikningsändamål i dessa trakter behövde beredas. De sakkunniga
ansåge därför, att för närvarande borde anstå med beredande av ytterligare
medel till skogsutdikningar å enskildas skogar under lappmarkslagen
samt lagen om liusbehovsskogar.
Departementschefen har funnit sig böra förorda de sakkunnigas förslag
i denna del, varvid han erinrat, att Kungl. Maj:t genom proposition nr 43
förelagt innevarande års riksdag förslag till lag om vård av vissa skogar
inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden och
att detta förslag förutsätter, att skogsvårdsavgift skulle från och med
den 1 januari 1928 upptagas från enskilda och allmänna skogar i lappmarkerna
samt disponeras på sätt i samma förslag angivits. Departementschefen
har i likhet med de sakkunniga funnit att åtminstone under den
nya lagstiftningens första giltighetstid skogsvården å de under lappmarkslagen
och husbehovsskogslagen lydande skogar, skogsdikningsverksamheten
härvid inbegripen, torde kunna i nöjaktig omfattning understödjas
genom berörda avgifter.
I förslaget om ifrågavarande statsunderstöds begränsning att avse skogar
under den allmänna skogsvårdslagen förutsätter departementschefen liksom
de sakkunniga att i vad rör skogar under den s. k. lapplandslagen och
lagen om husbehovsskogar inom vissa områden kostnaderna för skogsdikningarna
skulle bestridas från de skogsvårdsavgift^-, som på sätt ifrågasatts i
propositionerna nr 43 och 44 skulle från och med den 1 januari 1928 upptagas
även från bland annat nämnda skogar. Emellertid har utskottet i sina
utlåtanden nr 63 och 64 avstyrkt nämnda Kung!. Maj-.ts förslag. Häiav
följer, att några skogsvårdsavgifter icke komma att från den 1 januari
1928 upptagas från dessa skogar. Detta förhållande synes emellertid icke
böra föranleda någon ändring i Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag,
helst som begränsningen av ifrågavarande understödsverksamhet att omfatta
allenast skogar under skogsvårdslagen synes hava grundats på uppfattningen
att verksamheten borde i huvudsak handhavas av skogsvårdsstyrelserna.
Utskottet vill för övrigt erinra, att medel för ändamålet i varje fall finnas
att tillgå från det senast av innevarande års riksdag för hudgetåret 1927 —
1928 beviljade anslaget till främjande av skogsvård å enskilda skogar i
lappmarkerna samt Sårna och Idre socknar med flera områden.
Med avseende å anordnandet av den ifrågasatta bidragsverksamheten hava
de sakkunniga i förenämnda kungörelseförslag upptagit ett flertal bestämmelser.
Enligt förslaget skulle, i enlighet med vad de sakkunniga hemställt, bidrag
från det ifrågasatta skogsutdikningsanslaget anvisas till utförande av torr
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
o
läggningsföretag, vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med
hänsyn till dess utnyttjande för skogsbörd. Åt skogsvårdsstyrelserna skulle
anförtros att handhava ifrågavarande verksamhet.
Departementschefen har efter att hava tagit avstånd från ett av de sakkunniga
framställt förslag om skogsvårdsstyrelsernas förhunds centralråd
såsom centralorgan för medelsfördelningen anfört i denna del huvudsakligen
följande:
»Med den ingående kännedom om vederbörande torrläggningsföretags förutsättningar,
som skogsvårdsstyrelserna kunna förvärva sig, och den sakkunskap,
varöver dessa förfoga genom hos dem anställda förstuga biträden,
torde det med fog kunna antagas, att styrelserna skola vara i stånd att på
ett tillfredsställande sätt handhava denna uppgift. Genom uppdragandet
åt styrelserna av här avsedda befogenhet skulle även den fördelen vinnas,
att hela den ifrågasatta understödsverksamheten skulle läggas i styrelsernas
händer, varigenom styrelsernas intresse för denna givetvis skulle ökas. Att
märka är, att skogsvårdsstyrelserna redan nu ombetros att av allmänna medel
utdela bidrag till skogsvårdsåtgärder, inklusive skogsdikning.
Med nu angivna uppfattning finner jag mig böra förorda, att det ifrågasatta
skogsutdikningsanslaget fördelas i klumpsummor emellan de särskilda
skogsvårdsstyrelserna samt att denna fördelning verkställes av Ivungl. Maj:t.
Av det anslagsbelopp, som sålunda tilldelats varje skogsvårdsstyrelse, bör
denna äga att enligt fastställda grunder bevilja bidrag till sådana torrläggningsföretag,
som i de sakkunnigas förslag angivits.
Vad angår de grunder, efter vilka anslaget bör fördelas mellan de särskilda
skogsvårdsstyrelserna, anser jag övervägande skäl tala för att fördelningen
företrädesvis sker med hänsyn till det vid varje tillfälle inom vederbörande
skogsvårdsstyrelseområde konstaterade behovet av bidrag, sådant detta behov
kommit till uttryck genom gjorda ansökningar om bidrag. För att komma
i betraktande vid fördelningen bör ansökningen avse bidrag i enhghet med de
fastställda bidragsvillkoren, vilket prövas av vederbörande skogsvårdsstyrelse,
samt vara av denna tillstyrkt. Förteckning över sålunda granskade och tillstyrkta
ansökningar, avfattad enligt av Kungl. Maj:t fastställt formulär,
bör årligen av respektive skogsvårdsstyrelser före viss dag insändas till
jordbruksdepartementet tillika med framställning om det anslagsbelopp, skogsvårdsstyrelsen
önskar få sig tilldelat. Detta belopp bör givetvis ej överstiga
summan av de i berörda ansökningar avsedda bidragen. Innan sagda framställningar
prövas av Kungl. Maj:t, torde utlåtande i ärendet böra infordras
från centralrådet.
Vad angår förslaget, att skogsvårdsstyrelserna skulle åläggas att i sina
framställningar om anslagstilldelning gradera de av dem tillstyrkta bidragsansökningarna
med hänsyn till vederbörande dikningsföretags ekonomiska
bärighet, tillåter jag mig framhålla, att redan förenämnda fordran, att bidragsansökningarna
skola uppfylla fastställda bidragsvillkor, innebär en viss dylik
gradering, såsom i det följande kommer att närmare belysas. Att härutöver
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
uppställa fordran på särskilda uppgifter rörande företagens räntabilitet anser
jag ej behövligt för själva anslagsfördelningen.
Med ledning av nu angivna synpunkter bör Kungl. Maj:t äga att pröva,
huru fördelningen lämpligast må ske.
Sedan anslaget blivit av Kungl. Maj:t fördelat mellan respektive skogsvårdsstyrelser,
bör det varje styrelse tilldelade beloppet genom statskontoret
ställas till styrelsens förfogande. Denna bör härvid till statskontoret avgiva
förbindelse att använda berörda belopp enligt gällande föreskrifter. Ifrågavarande
medel böra av skogsvårdsstyrelsen särskilt bokföras och redovisas,
och bör därå upplupen ränta tillgodoföras samma medel.
Såsom allmän norm för skogsvårdsstyrelse vid beviljande av bidrag torde,
i anslutning till vad de sakkunniga härutinnan föreslagit, böra gälla, att
bidrag skall främst lämnas till sådana företag, som befinnas mest förtjänta
av understöd. Vad angår de övriga villkor, som böra gälla med avseende
å bidrags beviljande, torde jag få redogöra för dessa i det följande. I sammanhang
med lämnande av bidrag till visst företag bör skogsvårdsstyrelsen även
fastställa arbetsplan för detta.
I de sakkunnigas förslag har särskilt berörts det fall, att ärende angående
beviljande av statsbidrag till visst torrläggningsföretag är av den omfattning
eller beskaffenhet i övrigt, att för dess fullständiga utredning sådan speciell
sakkunskap erfordras, som finnes särskilt företrädd inom lantbruksstyrelsen
eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, och hava de sakkunniga med avseende
å detta fäll föreslagit, att, innan beslut fattades om beviljande av bidrag,
yttrande i ämnet skulle infordras från vederbörande styrelse. Då emellertid,
på sätt jag i det följande kommer att närmare framhålla, såsom villkor för
beviljande av bidrag till sådant företag, varom nu är fråga, bör gälla, att
företaget handlagts vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen samt
nämnda lag innefattar garanti, att erforderlig sakkunskap i förekommande
frågor finnes representerad hos synemännen eller dessas sakkunniga biträden,
finner jag meddelande av föreskrift i det av de sakkunniga angivna syftet
ej vara av behovet påkallat.
Mot de sakkunnigas förslag, att det skall ankomma a skogsvårdsstyrelse
att upprätta kontrakt med vederbörande bidragstagare samt att utöva inseende
och kontroll över torrläggningsarbetenas utförande och underhåll
m. m. finner jag ej anledning till erinran. Likaledes tillstyrker jag de
sakkunnigas förslag om skyldighet för skogsvårdsstyrelse att årligen avgiva
redogörelse över sin verksamhet i förevarande avseende under nästföiegående
år. Dylik redogörelse torde emellertid böra avlämnas till Kungl. Maj:t, som
bör hava att vidtaga erforderliga åtgärder för redogörelsens granskning.
Vad angår skogssällskapets framställning, att sällskapet i avseende å ifiagavarande''
bidragsverksamliet måtte beredas enahanda ställning som skogsvårdsstyrelse,
tillåter jag mig erinra, att sällskapet har till uppgift att verka
föi- bildande av s. k. skogsallmänningar i kommuners, allmänna inrättningars
och stiftelsers ägo och att medverka vid dessas förvaltning. Med hänsyn
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
härtill och då enligt de grunder, som böra gälla för beviljande av bidrag
till juridiska personer och som jag i det följande kommer att närmare beröra,
bidrag i regel ej torde böra tilldelas sådana skogsägarekategorier, som
äro anslutna till skogssällskapet, synas åtminstone för närvarande tillräckliga
skäl ej föreligga att tillerkänna sällskapet en sådan särställning i förevarande
avseende, som av sällskapet ifrågasatts.»
Utskottet biträder förslaget att det närmaste liandhavandet av ifrågavarande
verksamhet uppdrages åt skogsvårdsstyrelserna på sätt departementschefen
i sitt ovan intagna yttrande till statsrådsprotokollet närmare
utvecklat. Med avseende å skogssällskapets ställning i förevarande avseende
finner utskottet de av departementschefen åberopade omständigheterna
mot ett bifall till sällskapets berörda framställning icke vara av
beskaffenhet att böra tillmätas avgörande betydelse utan anser, att med
hänsyn till den allmänt erkända synnerligen gagnande verksamhet, som detta
sällskap utövat och alltjämt utövar, vägande skäl tala för att i det avseende,
varom nu är fråga, likställa skogssällskapet med skogsvårdsstyrelserna. Utskottet
kan heller icke finna att några olägenheter skulle kunna vara
förenade med en sådan anordning.
Beträffande härefter frågan om proceduren vid dikningsförslags upprättande
samt i sammanhang därmed spörsmålet om underhåll av torrläggningsarbete,
vartill statsbidrag utgått, hava de sakkunniga i förstnämnda
hänseende förordat, att förslag till utförande av dikningsföretag, vartill
statsbidrag finge utgå, skulle, därest och i den mån i företaget ingående
torrläggningsarbete ansåges böra vidmakthållas under längre tid än tio år.
vara upprättat vid syneförrättning enligt bestämmelserna i 10 kap. vattenlagen.
Beträffande underhåll av med statsbidrag utfört torrläggningsarbete hava
de sakkunniga föreslagit att, därest förslag till dikningsföretag icke upprättats
vid syn enligt 10 kap. i vattenlagen, bidragstagaren skulle i kontraktet
rörande företaget förbinda sig att underhålla torrläggningsarbetet i
den omfattning och under den tid, som i kontraktet bestämdes, vid äventyr
att skogsvårdsstyrelsen ägde att, efter besiktning av två ojäviga män. på
den försumliges bekostnad verkställa arbetet. Vidare har härutinnan föreslagits,
att alla med statsbidrag utförda arbeten skulle i den omfattning
och under den tid, som bestämts vid syn enligt 10 kap. vattenlagen
eller i det upprättade kontraktet, av vederbörande delägare i företaget underhållas,
intill dess sådan underhållsskyldighet kunde varda andra i laga
ordning ålagd eller vederbörande från underhållsskyldigheten befriats. Övervakande
av underhållsskyldigheten skulle ankomma å vederbörande skogsvårdsstyrelse.
Därest underhållsskyldigheten försummades, skulle beträffande
företag, vartill förslag upprättats vid syn enligt 10 kap. vattenlagen,
med avseende å bristens botande och uttagandet av därför erforderliga
Utskottet.
Proceduren
vid dikningsförslags
upprättande
samt
underhåll av
med statsbidrag
utfört
arbete.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
kostnader lios den försumlige gälla vad därom stadgades i 13 kap. 17
nämnda lag, och skulle befogenhet att i här avsett fall bota bristen och
uttaga därför erforderlig kostnad hos den försumlige tillkomma vederbörande
skogsvårdsstyrelse.
Departementschefen har efter att hava erinrat om ett av innevarande
riksdag antaget lagförslag, enligt vilket syn rörande dikningsföretag i vissa
fall skulle kunna förrättas utan anlitande av gode män i förevarande avseende
anfört huvudsakligen följande:
»I förslaget stadgas, bland annat, att vid syneförrättning rörande dikningsföretag
biträde av gode män ej erfordras, med mindre till prövning förekommer
fråga om ersättning till delägare i företaget eller annan eller ock
förrättningsmannen för bestämmande av delaktigheten i företaget anser
sådan uppskattning av båtnaden, som i 10 kap. 60 § vattenlagen föreskrives,
böra vid förrättningen verkställas. Enligt dessa bestämmelser torde i flertalet
fall syneförrättning rörande dikningsföretag kunna handläggas utan
biträde av gode män.
På sätt av de sakkunniga framhållits, bör vid beviljande av statsbidrag
till här avsedda torrläggningsföretag principiellt fordras, att företag, vartill
statsbidrag utgår, behörigen underhålles. I annat fall föreligger givetvis
risk, att de medel, staten anvisar för ifrågavarande ändamål, utgivas
utan verklig nytta. Såsom av utredningen i ärendet framgår, kan i fråga
om underhållsskyldighetens fullgörande säkerhet ej vinnas på annat sätt
än att företaget handlägges vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen,
varigenom underhållsskyldigheten bindes vid de fastigheter, som genom
dikningen tillskyndas båtnad, samt kan vid ådagalagd försummelse på exekutiv
väg framtvingas, även om fastigheterna övergått till nya ägare. I
överensstämmelse härmed har ock såsom villkor för statsbidrag till företag,
som avse torrläggning av mark i ändamål av dess utnyttjande såsom åker
eller ständig slåtter eller betesvall, föreskrivits, att förslag till företaget
skall vara upprättat vid sådan syn, som nyss sagts. Ett liknande villkor
torde därför ock principiellt böra stadgas med avseende å statsbidrag till
här avsedda torrläggningsföretag.
Av skäl, som av de sakkunniga angivits, torde emellertid i fråga om
vissa mindre dikningsföretag fordran på förrättande av syn böra eftergivas.
Ett strängt fasthållande av detta krav även beträffande nyssangivna
företag skulle i verkligheten innebära, att dessa i många fall skulle
utestängas från möjlighet att erhålla statsbidrag. För vinnande av syftet
med ifrågavande bidragsverksamliet är emellertid uppenbarligen av vikt,
att även de mindre företagen kunna tilldelas bidrag och sålunda intresse
för skogsdikningen skapas hos det stora flertalet av landets skogsägare.
På grund av vad sålunda anförts, finner jag mig böra tillstyrka de sakkunnigas
förslag, att här avsett företag skall, därest och i den mån i företaget
ingående torrläggningsarbete anses böra vidmakthållas under längre
tid än 10 år, vara handlagt vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 6ö.
1)
Frågan, huruvida visst torrläggningsarbete bör vidmakthållas under
längre eller kortare tid än tio år, skall givetvis prövas av vederbörande
skogsvårdsstyrelse, och bör denna prövning äga rum, innan förslag uppgöres
till dikningsföretaget. Innan skogsvårdsstyrelsen avgör en dylik fråga,
torde väl i många fall vara nödvändigt, att någon styrelsens befattningshavare
med högre forstlig utbildning verkställer besiktning av den mark,
som är avsedd att ingå i företaget, men, då en dylik besiktning kan ske
formlöst och ej sällan torde vara av enkel beskaffenhet, synes detta ej behöva
medföra större tidsutdräkt eller mera avsevärda kostnader. I vissa fall
torde för övrigt förevarande fråga kunna avgöras utan dylik besiktning
med ledning av de uppgifter om företaget, som sökanden och vederbörande
länsskogvaktare lämnat eller som eljest äro för skogsvårdsstyrelsen tillgängliga.
Vad angår torrläggningsarbete, beträffande vilket enligt det nu anförda
förrättande av syn ej bör utgöra villkor för bidrag, är uppenbart, att även
i fråga om planläggning av dylikt arbete vissa garantier måste uppställas,
därest statsbidrag skall kunna utgå till detsamma. I nära anslutning till
vad de sakkunniga härutinnan föreslagit torde dylika garantier lämpligen
höra och kunna ernås genom särskilda, av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter.
Av den ståndpunkt jag nu intagit med avseende å proceduren vid dikningsförslags
upprättande följer, att jag även tillstyrker de sakkunnigas
förslag rörande underhållet av här avsedda torrläggningsarbeten.»
Då utskottet nu går att biträda Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseende,
förbiser utskottet icke att beträffande företag, vilka tillkommmit
utan föregående syn, någon underhållsskyldighet icke kan göras gällande
emot en ny ägare till marken. Ä andra sidan bör tagas i betraktande att
dessa företag som regel torde komma att utgöras av mindre dikningsarbeten,
och att det måste vara angeläget att icke kräva så kostsamma anordningar,
att dessa från början komme att motverka ändamålet med hela skogsutdikningsverksamheten,
något som torde vara att befara om syneförrättning
skulle fordras över lag. Icke heller kan utskottet finna från vissa håll uttalade
farhågor för att bedömandet, huruvida företaget behövde underhållas
längre tid än tio år och alltså kräva laga syneförrättning, i viss mån skulle
kunna röna inverkan av en benägenhet att söka undgå sådan förrättning,
äga något fog med hänsyn till den opartiskhet och ansvarskänsla, varmed
skogsvårdsstyrelsernas personal måste förutsättas gå’ till sitt värv i förevarande
avseende.
Beträffande frågan, vilka personer som skulle äga behörighet såsom förrättningsmän,
innefattar förslaget att den hos skogsvårdsstyrelserna anställda
personalen med högre skoglig utbildning i allmänhet skulle få anses kompe
-
Utskottet.
Förrättning
smän.
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
tent att upprätta förslag i förevarande avseende även för sådana fall, då
företag skola handläggas vid syneförrättning enligt vattenlagen.
Departementschefen uttalar härom:
»Då, på sätt förut framhållits, ifrågavarande bidragsverksamhet hör handhavas
av skogsvårdsstyrelserna, är det givetvis önskvärt, att hos dessa anställd
personal företrädesvis anlitas för uppgörande av förslag till skogsutdikningsföretag.
Enär de flesta dylika företag torde bliva av mindre
omfattning och av enkel natur, lärer den hos styrelernas anställda personalen
med högre skoglig utbildning i allmänhet få anses kompetent att upprätta
förslag i förevarande avseende, och gäller detta även sådana fall, då företag,
som nyss sagts, skola handläggas vid syneförrättning enligt vattenlagen.
Det torde dock vara önskvärt, såsom ock av de sakkunniga föreslagits,
att särskilda repetitionskurser i hithörande ämnen anordnas vid
skogshögskolan för nyssangivna personal och denna sålunda beredes ökad
kompetens i förevarande avseende. Vad angår företag, som äro av mera
invecklad beskaffenhet eller avse reglering av vattenståndet i större vattendrag,
sjöar eller andra vattensamlingar, torde emellertid berörda personal i
regel ej äga tillräcklig kompetens, utan torde vid uppgörande av förslag
till dylika företag såsom särskild förrättningsman böra förordnas lantbruksingenjör
eller annan sakkunnig person.
Jag tillåter mig erinra, att enligt vattenlagen behörighet att handlägga
syneförrättning rörande här avsedda torrläggningsföretag må] av Kungl.
Maj:t tilldelas antingen viss tjänstemannagrupp eller ock särskild person,
som på grund av avlagda kunskapsprov och praktisk erfarenhet i här avsedda
ämnen finnes därtill lämplig. Vid blivande prövning av frågan om
medgivande av behörighet i nyssangivna avseende för skogsvårdsstyrelsernas
förenämnda personal lärer Kungl. Maj:t ej underlåta att tillse, att dylik
behörighet tillerkännes ifrågavarande befattningshavare allenast i den mån
de äga erforderlig kompetens.»
Även i fråga om företag, rörande vilka enligt det förut anförda syn ej
skulle erfordras, torde enligt departementschefens mening här avsedd behörighet
i allmänhet böra tillerkännas allenast skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare
med högre skoglig utbildning. Detta hindrade givetvis ej, att
dessa vid dikningsförslagens uppgörande ägde anlita vederbörande länsskogvaktare
såsom biträden i fråga om arbete, som lämpligen kunde anförtros
åt dem.
Slutligen har departementschefen uttalat att det torde böra ankomma på
Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut rörande förevarande anslagsfråga,
meddela närmare bestämmelser angående behörighet såväl att förrätta
syn enligt vattenlagen rörande skogsutdikningsföretag som ock att
uppgöra förslag till dylika företag, som enligt vad förut anförts ej behöva
handläggas vid dylik syn. I sammanhang härmed borde jämväl erforderliga
ändringar vidtagas i kungörelsen den 10 mars 1922 angående gottgörelse åt
synemän vid vissa syneförrättningar.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
11
Det är givetvis en angelägenhet av vikt att jämväl planer för sådana
företag, vilka äro avsedda att understödjas från det i förevarande proposition
äskade anslaget, upprättas av fullt kompetenta personer samt med all den omsorg
och insikt som saken kräver. Utskottet är emellertid övertygat att med
de av departementschefen angivna grunderna i detta avseende frågan skall
kunna ordnas på ett praktiskt och jämväl med hänsyn till statens intresse
fullt betryggande sätt. Utskottet biträder därför Kungl. Majt:s förslag i nu
ifrågavarande del.
Såsom villkor för beviljande av statsbidrag till visst företag eller del
därav har i förslaget uppställts att värdet av båtnaden i avseende å markens
utnyttjande för skogsbörd uppgår till minst samma belopp som kostnaden
för torrläggningen. Prövningen att företaget uppfyller detta villkor
skulle ankomma på vederbörande skogsvårdsstyrelse.
Departementschefen har härutinnan anfört följande:
»Vid bedömandet av föreliggande spörsmål bör uppmärksammas, att i
fråga om torrläggningsföretag, som skola handläggas vid syneförrättning
enligt vattenlagen, värdet av den genom torrläggningen uppkommande
båtnad enligt sagda lag måste bestämmas för fastställande av vederbörande
markägares delaktighet i företaget. För dessa företags vidkommande är
sålunda en uppskattning av båtnadsvärdet ofrånkomlig. Med hänsyn härtill
och då det otvivelaktigt är en riktig princip, att här avsett statsbidrag
tilldelas allenast räntabla företag eller sådana, där båtnadsvärdet minst
uppgår till kostnaden för företaget, synes uppenbart, att denna princip bör
tillämpas i fråga om företag, som skola handläggas vid syn enligt vattenlagen.
Följdriktigheten synes emellertid kräva, att samma princip gives
tillämpning även i fråga om övriga skogsutdikningsföretag, till vilka statsbidrag
må beviljas.»
Vad angår sättet för uppskattningen av båtnadsvärdet vid här avsedda
företag har departementschefen uttalat att det av praktiska skäl torde vara
nödvändigt, att vissa enhetliga och lättillämpade normer fastställas för
denna uppskattning. Erforderliga åtgärder i detta syfte torde enligt hans
mening böra vidtagas av Kungl. Maj:t.
I fråga om företag, som skola handläggas vid syn enligt vattenlagen,
skall uppskattning ske av värdet av den genom torrläggningen uppkommande
båtnaden för fastställande av vederbörande markägares delaktighet i
företaget, varför sålunda, såsom departementschefen framhållit, för dessa företags
vidkommande en uppskattning av båtnadsvärdet är ofrånkomlig. På sätt
framgår av departementschefens ovanintagna yttrande avser Kungl. Maj:ts
förslag emellertid att båtnadsuppskattning skulle krävas jämväl i fråga om
sådana dikningsföretag, som icke komma att handläggas vid syneförrättning.
Utskottet förstår de principiella synpunkter som av departementschefens yttrande
att döma varit avgörande vid hans ställningstagande i förevarande
Utskottet.
Visst förhållande
mellan
båtnad svärde
och t örring gningskostnad
sårSom villkor
för st åt sb idrag.
Utskottet.
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr bo.
Storleken av
statsbidraget.
Utskottet.
Konkurrens
mellan bidrag
från det ifrågasatta
skogsut
-
avseende. Emellertid kan utskottet å andra sidan icke finna tillräckligt
starka sakliga skäl tala för att beträffande sistnämnda företag, vilka som
regel torde bliva av jämförelsevis ringa omfattning, uppställa krav på båtnadsuppskattning.
Härvid vill utskottet ock erinra om ett av de sakkunniga
i ärendet gjort uttalande att det vore oförnekligt, att en riktig uppskattning
av båtnaden vid skogsutdikning vore ganska svår och att det knappast vore
möjligt att nu uppställa några allmängiltiga och pålitliga regler för beräknande
av denna båtnad. Utskottet anser sålunda att fordran på båtnadsuppskattning
icke bör uppställas beträffande dikningsföretag, som icke skola
handläggas vid syn enligt vattenlagen. I övrigt har utskottet intet att erinra
mot Kungl. Maj:ts förslag i nu berört avseende.
Beträffande statsbidragets storlek innebår Kungl. Maj:ts förslag, att statsbidrag
skulle kunna beviljas till högst 40 procent av den godkända kostnaden
för torrläggningsarbetet.
Härom anför departementschefen:
»För vinnande av syftet med den nu ifrågasatta statliga bidragsverksamheten
är det givetvis av stor betydelse, att beloppet av det statsbidrag, som
må kunna beviljas till varje särskilt företag, avväges på lämpligt sätt. I likhet
med vissa av de i ärendet hörda myndigheterna finner jag mig böra föreslå,
att maximigränsen för detta belopp bestämmes till 40 procent av den godkända
kostnaden för torrläggningsarbetet. Åtminstone tills närmare erfarenhet
vunnits om verkningarna av ifrågavarande verksamhet, torde man
få antaga, att ett sålunda fastställt bidragsbelopp skall vara tillräckligt
för att bland landets skogsägare väcka intresse för skogsdikning och förmå
dem att i handling omsätta detta intresse.
Vad slutligen angår frågan, huruvida vid beviljande av bidrag hänsyn
bör tagas till sökandens ekonomiska ställning eller hans egenskap av fysisk
eller juridisk person finner jag, med hänsyn till vad de sakkunniga därutinnan
anfört, bidrag tillsvidare ej böra utgå till aktiebolag. Beträffande
övriga skogsägare torde det böra ankomma å den bidragsbeviljande myndigheten,
skogsvårdsstyrelsen, att för varje fall fritt pröva, i vad mån nyssangivna
omständigheter böra inverka vid bidragstilldelningen. Skogsvårdsstyrelsen
bör dock givetvis härvid städse tillse, att statens uppoffring för
ifrågavarande ändamål i intet fall göres större än som erfordras för vinnande
av det därmed avsedda syftet.»
Vad sålunda föreslagits föranleder icke någon invändning från utskottets
sida. Utskottet vill allenast erinra om den likställighet mellan skogsvårdsstyrelserna
och skogssällskapet, som utskottet här ovan förordat.
Beträffande frågan, huruvida här avsett statsbidrag må kunna utgå till
sådant torrläggningsarbete, som i annan ordning kommit i åtnjutande av
allmänt understöd, innefattar förslaget, att dylikt bidrag icke måtte kunna
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
13
utgå för sådant i torrläggning ingående arbete, vartill statsunderstöd i form
av bidrag eller lån förut utgått eller åtnjötes, samt att bidrag från skogsvårdskassa
bör i förevarande avseende likställas med statsunderstöd, vadan bidrag
från det föreslagna skogsutdikningsanslaget ej torde böra få lämnas till
sådant torrläggningsarbete, som åtnjutit eller åtnjuter bidrag från skogsvårdskassa.
I sistnämnda avseende har departementschefen anfört att eu dylik regel
syntes påkallad särskilt med hänsyn till förut angivna grundsats, att bidrag
från det allmännas sida till här avsedda torrläggningsföretag ej borde lämnas
i större utsträckning än som vore nödigt för ernående av det med
understödsverksamheten avsedda syftet. Det torde emellertid vara tydligt,
att den omständigheten, att bidrag från skogsvårdskassa lämnats till planläggnings-
och förrättningskostnad för visst torrläggningsföretag, ej borde utgöra
hinder, att statsbidrag beviljades till själva företaget.
Utskottet biträder vad sålunda föreslagits.
I förenämnda av de sakkunniga framlagda förslag till kungörelse angående
villkoren för statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag hava upptagits
föreskrifter i ett flertal detaljfrågor, avseende innehållet i det kontrakt, som
skall upprättas mellan skogsvårdsstyrelsen och vederbörande bidragstagare,
skyldighet att ställa säkerhet för kontraktets fullgörande, sättet för bidragets
utbetalning till bidragstagaren, rätt för skogsvårdsstyrelsen att meddela
tillstånd till avvikelse från fastställd arbetsplan, förverkande av bidrag
m. m. I förslaget har därjämte införts en föreskrift om rätt för
Kungl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser, som kunna erfordras
för vinnande av det med ifrågavarande understödsverksamhet avsedda
ändamålet.
Mot här avsedda detaljföreskrifter i de sakkunnigas förslag har departementschefen
förklarat sig i stort sett intet hava att erinra. Det borde
emellertid ankomma å Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut
i förevarande anslagsfråga, närmare pröva de sakkunnigas förslag i denna
del samt meddela de bestämmelser, som utöver de av departementschefen i
det föregående tillstyrkta grunderna för handhavandet av ifrågavarande
understödsverksamhet kunde finnas erforderliga i detta avseende samt för
vinnande av det med verksamheten avsedda ändamålet.
Mot vad departementschefen sålunda anfört har utskottet intet att erinra.
Beträffande slutligen behovet av anslag m. in. har departementschefen
anfört följande:
»På sätt förut nämnts har i statsverkspropositionen för innevarande års
riksdag under titeln statens skogsutdikningsanslag för budgetaret 1927 1928
beräknats ett belopp av 200,000 kronor. Ehuru igångsättandet av eu verk
-
dikningsanslagct
och
annat allmänt
understöd.
Utskottet.
Vissa detaljfrågor.
Utskottet.
Behovet av
anslag m. m.
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 66.
Utskottet.
ligt effektiv utdikningsverksamhet å här avsedda skogar otvivelaktigt torde
kräva anslag å större belopp, finner jag mig dock med hänsyn till det statsfinansiella
läget samt då förrättningar i större utsträckning knappast torde
hinna företagas under första verksamhetsåret ej böra tillstyrka, att för sagda
budgetår högre anslag för ändamålet äskas än vad sålunda beräknats. Det
torde ock vara lämpligt att, innan närmare erfarenhet vunnits om de föreslagna
grunderna för understödsverksamlietens handha vande, en viss varsamhet
iakttages med avseende å anslagsanvisningen för ifrågavarande
ändamål. Anslaget torde givas natur av reservationsanslag.
På sätt i det föregående tillstyrkts, bör det ifrågasatta anslaget efter
vissa grunder av Kungl. Maj:t fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna för att
av dessa utdelas såsom bidrag till här avsedda torrläggningsföretag. Då,
såsom de sakkunniga framhållit, skogsvårdsstyrelsernas räkenskaper avslutas
för kalenderår, torde det anslagsbelopp, som må komma att tilldelas skogsvårdsstyrelse
för budgetåret 1927—1928, böra avses till bidrag under kalenderåret
1928. Hinder synes dock ej böra möta att, därest någon del av tilldelat
anslagsbelopp ej kunnat av vederbörande skogsvårdsstyrelse disponeras
före sagda års utgång, denna del må utdelas i bidrag under följande år,
dock att hänsyn härtill givetvis bör tagas vid fördelning av anslag, som
må komma att anvisas till bidrag under samma år. Det bör följaktligen
åligga skogsvårdsstyrelse att vid äskande av anslag för ifrågavarande ändamål
uppgiva, huruvida och till vilket belopp sålunda odisponerat överskott
finnes.
I likhet med de sakkunniga anser jag, att skogsvårdsstyrelsernas kostnader
för handhavandet av ifrågavarande bidragsverksamhet ej böra bestridas
från förevarande anslag utan täckas av medel, som i annan ordning ställas
till förfogande. Frågan härom torde jag framdeles få anmäla för Kungl.
Maj:t i samband med spörsmålet om äskande av anslag till skogsvårdens
befrämjande för nästkommande budgetår.
Beträffande det bidrag till undersöknings- och förrättningskostnad för här
avsett företag, som markägare bär vara skyldig gälda, torde, på sätt av de
sakkunniga föreslagits, erforderliga bestämmelser böra meddelas av Kungl.
Maj:t.»
Utskottet biträder Kungl. Majrts förslag i fråga om anslagsbeloppet men
vill jämväl här erinra om den av utskottet förordade likställigheten mellan
skogsvårdsstyrelserna och skogssällskapet.
Med avseende å skogsvårdsstyrelsernas kostnader för handhavande av
ifrågavarande understödsverksamhet har departementschefen på sätt närmare
framgår av proposition nr 211 till innevarande riksdag angående anslag till
skogsvårdens befrämjande utgått ifrån att härför erforderliga medel borde
anvisas från sistnämnda anslag. Då det syntes departementschefen böra antagas,
att skogsvårdsstyrelserna skulle kunna under år 1927 handhava ifrågavarande
verksamhet utan någon utökning av sin nuvarande personal och ej
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
15
heller eljest denna statliga bidragsverksamhet under nämnda år enligt hans
mening torde komma att medföra några kostnader av betydenhet för skogsstyrelserna
har han ej funnit tillräcklig anledning föreligga att med anledning
av berörda verksamhet ifrågasätta någon förhöjning av anslaget till
skogsvårdens befrämjande.
Jämväl utskottet anser, att bidrag till bestridande av de med handhavande
av ifrågavarande understödsverksamhet förenade kostnader såsom för upprättande
av dikningsplaner o. d. bör kunna på ansökning beviljas skogsvårdsstyrelse,
som visar sig därav vara i behov och tillfälle härtill bör enligt
utskottets mening redan under 1927 öppnas för skogsvårdsstyrelserna.
Med avseende å sättet för de erforderliga medlens beredande har utskottet
i valet mellan att antingen såsom Kungl. Maj:ts förslag innebär anlita
anslaget till skogsvårdens befrämjande eller för ändamålet taga i anspråk
det för skogsutdikning föreslagna anslaget funnit övervägande skäl tala
för sistnämnda utväg, särskilt som enligt vad departementschefens uttalande
ger vid handen skogsvårdsstyrelsernas utgifter i förevarande avseende
under år 1927 torde komma att hålla sig inom jämförelsevis ringa
belopp. Utskottet förutsätter härvid, att vid beräknande av statens skogs
utdikningssanslag för budgetåret 1928 — 1929 jämväl tages i betraktande de
kostnader, som av ifrågavarande dikningsverksamhets handhavande förorsakas
skogsvårdsstyrelserna.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) med av utskottet här ovan förordade förändringar
godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
tillstyrkta grunder för understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet inom område, varå
skogsvårdslagen äger tillämpning, av torrläggningsföretag,
vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med
hänsyn till dess utnyttjande för skogsbörd; samt
b) till sådant understödjande anvisa för budgetåret
1927—1928 under benämning statens skogsutdikningsanslag
ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor.
Stockholm den 5 maj 1927.
På jordbruksutskottets vägnar:
G. SEDERHOLM.
opaginerad Kontrollera mot PDF
l(j
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
Vid delta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Norin, Gabrielsson, Andersson i Fältenborg,
Eriksson i Ljusdal, Kropp, Alexander Nilsson och Valfrid Eriksson samt
från andra kammaren: herrar Sköld, Gustafsson i Vimmerby, Olsson i Rödningslierg
och Lindgren. „
av herr Sköld.
Reservation
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1927:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anvisande av ett statens skogsu tdikningsanslag. a1 i texten