Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anvisande av ett statens skogsufdikningsanslag.

1927-05-05 · 16 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1927:65, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anvisande av ett statens skogsufdikningsanslag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

1

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1927 kl. 5 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anvisande

av ett statens skogsufdikningsanslag.

(l:a avd.)

I årets statsverksproposition har i avbidan på proposition i ämnet under

nionde huvudtiteln, punkten 122, beräknats under titeln statens skogsutdikni

ngsanslag för budgetåret 1927—1928 ett belopp av 200,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 18 februari 1927

avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 156, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för samma dag föreslagit riksdagen att

a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkta grunder

för understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet inom

område, varå skogsvårdslagen äger tillämpning, av torrläggningsföretag,

vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess

utnyttjande för skogsbörd; samt

b) till sådant understödjande anvisa för budgetåret 1927—1928 under

benämning statens skogsutdikningsanslag ett extra reservationsanslag av

200,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till berörda statsrådsprotokoll.

I skrivelse den 8 maj 1926 nr 174 har riksdagen anhållit om utredning,

huruvida och på vad sätt staten borde, utöver vad nu ägde rum, lämna

bidrag för utdikning av sådana enskilda tillhöriga vattensjuka marker,

som kunde göras tjänliga för skogsbörd.

Sedan departementschefen för vei*kställande av den av riksdagen sålunda

begärda utredningen jämlikt Kungl. Maj:ts den 23 september 1926 givna

bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga, hava dessa den 26 november

1926 avgivit betänkande i ämnet.

Av de sakkunniga föreslagna grunder för den ifrågasatta understödsverksamheten

innefattas i ett betänkandet bilagt förslag till kungörelse

angående villkoren för statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag.

Över betänkandet hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret,

domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och

skogsvårdsstyrelsernas förbunds centralråd ävensom av länsstyrelser och

skogsvårdsstyrelser, varjämte skogssällskapet och Sveriges skogsägareförbund

yttrat sig i ärendet.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 10 sand. 2i höft. (Sr G5.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Behovet av

statshjälp

till skjgs*

utdikning och

formen för

lämnande av

dylik hjälp.

Utskottet.

Efter att hava vitsordat behovet och lämpligheten nr nationalekonomisk

synpunkt av ytterligare understöd från statens sida för främjande av skogsutdikning

hava de sakkunniga upptagit frågan om formen för statsunderstödets

utgående.

I valet mellan bidrag utan återbetalningsskyldighet och lån samt kombination

av dessa båda former hava de sakkunniga stannat vid att förorda

bidrag utan återbetalningsskyldighet.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

»I likhet med de sakkunniga och flertalet i ärendet hörda myndigheter

finner jag det vara ett samhällsintresse av synnerlig vikt, att ökade åtgärder

vidtagas för torrläggning av de inom landet förekommande, synnerligen

omfattande försumpade marker, som lämpligen kunna göras tjänliga

för skogsbörd. En utsträckt verksamhet i detta syfte torde emellertid otvivelaktigt

förutsätta, att det allmänna på ett mera effektivt sätt än nu understödjer

densamma. Såsom de sakkunniga framhållit, är den hjälp, som

från skogsvårdskassorna lämnas till detta ändamål, i hög grad otillräcklig

och ojämn. Jag tillåter mig erinra, att staten sedan länge såväl genom

statsbidrag utan återbetalningsskyldighet som genom lån verksamt befrämjat

torrläggning av mark för jordbruksändamål. Väsentligen enahanda

skäl, som åberopats till stöd för statens ingripande i sistangivna

hänseende, tala jämväl för understödjande från statens sida av utdikning

av till skogsbörd tjänlig mark.

Vad angår det sätt, varpå statshjälp bör lämnas för dylik utdikning,

finner jag övervägande skäl tala för de sakkunnigas förslag, att understödet

bör utgå i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet. Därest

en omfattande och mera allmän skogsdikningsverksamhet skall kunna

åstadkommas inom landet, torde det vara nödvändigt, att statshjälpen anordnas

på sådant sätt, att den enskilde därigenom beredes en påtaglig och

avsevärd fördel. Den nationalekonomiska betydelsen av denna verksamhet

är ock otvivelaktigt sådan, att ett statligt understödjande av densamma i

nyss angivna form måste anses motiverat. Det stora flertalet av de hörda

myndigheterna hava på denna punkt utan tvekan anslutit sig till de sakkunnigas

förslag. Åtminstone till dess närmare erfarenhet vunnits om

verkningarna av en statlig, i denna form bedriven verksamhet i förevarande

syfte torde därför de sakkunnigas förslag härutinnan böra följas.»

Utskottet har redan i sitt med anledning av i ämnet väckta motioner avgivna

utlåtande nr 26 vid 1926 års riksdag — i överensstämmelse varmed

riksdagens ovanberörda skrivelse avfattades — uttalat att då utskottet funne

uppenbart att genom utdikningar av till skogsbörd tjänlig mark betydande

framtida ekonomiska värden skulle kunna vinnas på samma gång som

trängande behov av ökade arbetstillfällen skulle tillgodoses, utskottet delade

motionärernas uppfattning om angelägenheten av att åtgärder i angiven

riktning komme till stånd i största möjliga utsträckning. Denna uppfart
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65. 3

ning har ock på sätt framgår av statsrådsprotokollet vunnit allmän anslutning.

Med avseende å formen för statsunderstödets utgående anser sig utskottet

böra biträda departementschefens uppfattning. Den omständigheten att någon

ökad avkastning av den utdikade skogsmarken — i motsats till vad fallet

är beträffande åkerjord och betesmark — icke kan med någorlunda säkerhet

beräknas och i varje fall icke kan erhållas förr än efter en avsevärd

tid, bör enligt utskottets mening vid bedömande av förevarande fråga, tillmätas

avgörande betydelse. Då enligt Kungl. Maj:ts förslag, vilket utskottet

har för avsikt att i sådant hänseende här nedan förorda, statsbidraget

skulle utgå med 40 procent av dikningskostnaden vore skogsägaren hänvisad

att tillskjuta 60 procent. Med hänsyn till att denne som regel icke torde

kunna påräkna att själv få njuta vinsten av utdikningen måste i varje fall

förutsättas ett avsevärt personligt intresse för att skogsutdikningsåtgärder i

någon större utsträckning skola komma till stånd. Det må ock framhållas,

att ett beträdande av låneformen — om den överhuvud skulle leda till någon

ökad skogsutdikning — påkallar eu så lång amorteringstid att man även

på grund härav måste hysa betänkligheter, och detsamma gäller, om än i

något mindre grad, i fråga om kombinationen lån och bidrag utan återbetalningsskyldighet.

Beträffande härefter spörsmålet vilka skogar statshjälpen bör avse förorda

de sakkunniga att denna skulle begränsas att avse skogar under

skogsvårdslagen. De sakkunnigas ståndpunkt härutinnan har grundats

därå, att enligt deras uppfattning den ifrågasatta understödsverksamheten

borde i huvudsak handhavas av skogsvårdsstyrelserna, vilka ej hava att

taga befattning med andra skogar än de nyss angivna. Bland de under

skogsvårdslagen lydande skogar ingå även skogar, som ägas av landsting

och primärkommuner, dock med undantag av städer, och vilka skogar i

regel förvaltas av skogssällskapet.

De enskilda skogar, som ej lyda under skogsvårdslagen, omfatta, bland

annat, skogar, som äro underkastade förordningen angående utsyning å viss

skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden

(den s. k. lappmarkslagen) samt lagen angående husbehovsskogar

inom vissa områden.

Beträffande dessa skogar hava de sakkunniga erinrat, att enligt ett

inom jordbruksdepartementet utarbetat förslag till lag om vård av vissa

skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden

skogsvårdsavgifter skulle komma att upptagas såväl från nyss angivna

skogar som från samtliga allmänna och allmänningsskogar i lappmarkerna.

Sedan viss del av dessa avgifter överlämnats till domänstyrelsen såsom

ersättning för handhavandet av lappmarkslagen och lagen om husbehovsskogar,

skulle enligt förslaget återstoden av avgifterna disponeras för främjande

av skogsvårdsåtgärder å skogarna under nyssnämnda två lagar. De

Vilka skogar

bör statshjälpen

avse?

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Utskottet.

Huvudgrunderna

för b idragsverksamsamhet

ens

anordnande.

sakkunniga hava framhållit, att enligt berörda förslag ökad möjlighet

skulle beredas för understödjande av skogsvårdsåtgärder å samma sparsamt

att man vid sådant förhållande gjorde klokt i att under någon tid

låta erfarenheten utvisa, huruvida och i vilken mån ökade medel för

skogsutdikningsändamål i dessa trakter behövde beredas. De sakkunniga

ansåge därför, att för närvarande borde anstå med beredande av ytterligare

medel till skogsutdikningar å enskildas skogar under lappmarkslagen

samt lagen om liusbehovsskogar.

Departementschefen har funnit sig böra förorda de sakkunnigas förslag

i denna del, varvid han erinrat, att Kungl. Maj:t genom proposition nr 43

förelagt innevarande års riksdag förslag till lag om vård av vissa skogar

inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden och

att detta förslag förutsätter, att skogsvårdsavgift skulle från och med

den 1 januari 1928 upptagas från enskilda och allmänna skogar i lappmarkerna

samt disponeras på sätt i samma förslag angivits. Departementschefen

har i likhet med de sakkunniga funnit att åtminstone under den

nya lagstiftningens första giltighetstid skogsvården å de under lappmarkslagen

och husbehovsskogslagen lydande skogar, skogsdikningsverksamheten

härvid inbegripen, torde kunna i nöjaktig omfattning understödjas

genom berörda avgifter.

I förslaget om ifrågavarande statsunderstöds begränsning att avse skogar

under den allmänna skogsvårdslagen förutsätter departementschefen liksom

de sakkunniga att i vad rör skogar under den s. k. lapplandslagen och

lagen om husbehovsskogar inom vissa områden kostnaderna för skogsdikningarna

skulle bestridas från de skogsvårdsavgift^-, som på sätt ifrågasatts i

propositionerna nr 43 och 44 skulle från och med den 1 januari 1928 upptagas

även från bland annat nämnda skogar. Emellertid har utskottet i sina

utlåtanden nr 63 och 64 avstyrkt nämnda Kung!. Maj-.ts förslag. Häiav

följer, att några skogsvårdsavgifter icke komma att från den 1 januari

1928 upptagas från dessa skogar. Detta förhållande synes emellertid icke

böra föranleda någon ändring i Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag,

helst som begränsningen av ifrågavarande understödsverksamhet att omfatta

allenast skogar under skogsvårdslagen synes hava grundats på uppfattningen

att verksamheten borde i huvudsak handhavas av skogsvårdsstyrelserna.

Utskottet vill för övrigt erinra, att medel för ändamålet i varje fall finnas

att tillgå från det senast av innevarande års riksdag för hudgetåret 1927 —

1928 beviljade anslaget till främjande av skogsvård å enskilda skogar i

lappmarkerna samt Sårna och Idre socknar med flera områden.

Med avseende å anordnandet av den ifrågasatta bidragsverksamheten hava

de sakkunniga i förenämnda kungörelseförslag upptagit ett flertal bestämmelser.

Enligt förslaget skulle, i enlighet med vad de sakkunniga hemställt, bidrag

från det ifrågasatta skogsutdikningsanslaget anvisas till utförande av torr
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

o

läggningsföretag, vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med

hänsyn till dess utnyttjande för skogsbörd. Åt skogsvårdsstyrelserna skulle

anförtros att handhava ifrågavarande verksamhet.

Departementschefen har efter att hava tagit avstånd från ett av de sakkunniga

framställt förslag om skogsvårdsstyrelsernas förhunds centralråd

såsom centralorgan för medelsfördelningen anfört i denna del huvudsakligen

följande:

»Med den ingående kännedom om vederbörande torrläggningsföretags förutsättningar,

som skogsvårdsstyrelserna kunna förvärva sig, och den sakkunskap,

varöver dessa förfoga genom hos dem anställda förstuga biträden,

torde det med fog kunna antagas, att styrelserna skola vara i stånd att på

ett tillfredsställande sätt handhava denna uppgift. Genom uppdragandet

åt styrelserna av här avsedda befogenhet skulle även den fördelen vinnas,

att hela den ifrågasatta understödsverksamheten skulle läggas i styrelsernas

händer, varigenom styrelsernas intresse för denna givetvis skulle ökas. Att

märka är, att skogsvårdsstyrelserna redan nu ombetros att av allmänna medel

utdela bidrag till skogsvårdsåtgärder, inklusive skogsdikning.

Med nu angivna uppfattning finner jag mig böra förorda, att det ifrågasatta

skogsutdikningsanslaget fördelas i klumpsummor emellan de särskilda

skogsvårdsstyrelserna samt att denna fördelning verkställes av Ivungl. Maj:t.

Av det anslagsbelopp, som sålunda tilldelats varje skogsvårdsstyrelse, bör

denna äga att enligt fastställda grunder bevilja bidrag till sådana torrläggningsföretag,

som i de sakkunnigas förslag angivits.

Vad angår de grunder, efter vilka anslaget bör fördelas mellan de särskilda

skogsvårdsstyrelserna, anser jag övervägande skäl tala för att fördelningen

företrädesvis sker med hänsyn till det vid varje tillfälle inom vederbörande

skogsvårdsstyrelseområde konstaterade behovet av bidrag, sådant detta behov

kommit till uttryck genom gjorda ansökningar om bidrag. För att komma

i betraktande vid fördelningen bör ansökningen avse bidrag i enhghet med de

fastställda bidragsvillkoren, vilket prövas av vederbörande skogsvårdsstyrelse,

samt vara av denna tillstyrkt. Förteckning över sålunda granskade och tillstyrkta

ansökningar, avfattad enligt av Kungl. Maj:t fastställt formulär,

bör årligen av respektive skogsvårdsstyrelser före viss dag insändas till

jordbruksdepartementet tillika med framställning om det anslagsbelopp, skogsvårdsstyrelsen

önskar få sig tilldelat. Detta belopp bör givetvis ej överstiga

summan av de i berörda ansökningar avsedda bidragen. Innan sagda framställningar

prövas av Kungl. Maj:t, torde utlåtande i ärendet böra infordras

från centralrådet.

Vad angår förslaget, att skogsvårdsstyrelserna skulle åläggas att i sina

framställningar om anslagstilldelning gradera de av dem tillstyrkta bidragsansökningarna

med hänsyn till vederbörande dikningsföretags ekonomiska

bärighet, tillåter jag mig framhålla, att redan förenämnda fordran, att bidragsansökningarna

skola uppfylla fastställda bidragsvillkor, innebär en viss dylik

gradering, såsom i det följande kommer att närmare belysas. Att härutöver

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

uppställa fordran på särskilda uppgifter rörande företagens räntabilitet anser

jag ej behövligt för själva anslagsfördelningen.

Med ledning av nu angivna synpunkter bör Kungl. Maj:t äga att pröva,

huru fördelningen lämpligast må ske.

Sedan anslaget blivit av Kungl. Maj:t fördelat mellan respektive skogsvårdsstyrelser,

bör det varje styrelse tilldelade beloppet genom statskontoret

ställas till styrelsens förfogande. Denna bör härvid till statskontoret avgiva

förbindelse att använda berörda belopp enligt gällande föreskrifter. Ifrågavarande

medel böra av skogsvårdsstyrelsen särskilt bokföras och redovisas,

och bör därå upplupen ränta tillgodoföras samma medel.

Såsom allmän norm för skogsvårdsstyrelse vid beviljande av bidrag torde,

i anslutning till vad de sakkunniga härutinnan föreslagit, böra gälla, att

bidrag skall främst lämnas till sådana företag, som befinnas mest förtjänta

av understöd. Vad angår de övriga villkor, som böra gälla med avseende

å bidrags beviljande, torde jag få redogöra för dessa i det följande. I sammanhang

med lämnande av bidrag till visst företag bör skogsvårdsstyrelsen även

fastställa arbetsplan för detta.

I de sakkunnigas förslag har särskilt berörts det fall, att ärende angående

beviljande av statsbidrag till visst torrläggningsföretag är av den omfattning

eller beskaffenhet i övrigt, att för dess fullständiga utredning sådan speciell

sakkunskap erfordras, som finnes särskilt företrädd inom lantbruksstyrelsen

eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, och hava de sakkunniga med avseende

å detta fäll föreslagit, att, innan beslut fattades om beviljande av bidrag,

yttrande i ämnet skulle infordras från vederbörande styrelse. Då emellertid,

på sätt jag i det följande kommer att närmare framhålla, såsom villkor för

beviljande av bidrag till sådant företag, varom nu är fråga, bör gälla, att

företaget handlagts vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen samt

nämnda lag innefattar garanti, att erforderlig sakkunskap i förekommande

frågor finnes representerad hos synemännen eller dessas sakkunniga biträden,

finner jag meddelande av föreskrift i det av de sakkunniga angivna syftet

ej vara av behovet påkallat.

Mot de sakkunnigas förslag, att det skall ankomma a skogsvårdsstyrelse

att upprätta kontrakt med vederbörande bidragstagare samt att utöva inseende

och kontroll över torrläggningsarbetenas utförande och underhåll

m. m. finner jag ej anledning till erinran. Likaledes tillstyrker jag de

sakkunnigas förslag om skyldighet för skogsvårdsstyrelse att årligen avgiva

redogörelse över sin verksamhet i förevarande avseende under nästföiegående

år. Dylik redogörelse torde emellertid böra avlämnas till Kungl. Maj:t, som

bör hava att vidtaga erforderliga åtgärder för redogörelsens granskning.

Vad angår skogssällskapets framställning, att sällskapet i avseende å ifiagavarande''

bidragsverksamliet måtte beredas enahanda ställning som skogsvårdsstyrelse,

tillåter jag mig erinra, att sällskapet har till uppgift att verka

föi- bildande av s. k. skogsallmänningar i kommuners, allmänna inrättningars

och stiftelsers ägo och att medverka vid dessas förvaltning. Med hänsyn

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

härtill och då enligt de grunder, som böra gälla för beviljande av bidrag

till juridiska personer och som jag i det följande kommer att närmare beröra,

bidrag i regel ej torde böra tilldelas sådana skogsägarekategorier, som

äro anslutna till skogssällskapet, synas åtminstone för närvarande tillräckliga

skäl ej föreligga att tillerkänna sällskapet en sådan särställning i förevarande

avseende, som av sällskapet ifrågasatts.»

Utskottet biträder förslaget att det närmaste liandhavandet av ifrågavarande

verksamhet uppdrages åt skogsvårdsstyrelserna på sätt departementschefen

i sitt ovan intagna yttrande till statsrådsprotokollet närmare

utvecklat. Med avseende å skogssällskapets ställning i förevarande avseende

finner utskottet de av departementschefen åberopade omständigheterna

mot ett bifall till sällskapets berörda framställning icke vara av

beskaffenhet att böra tillmätas avgörande betydelse utan anser, att med

hänsyn till den allmänt erkända synnerligen gagnande verksamhet, som detta

sällskap utövat och alltjämt utövar, vägande skäl tala för att i det avseende,

varom nu är fråga, likställa skogssällskapet med skogsvårdsstyrelserna. Utskottet

kan heller icke finna att några olägenheter skulle kunna vara

förenade med en sådan anordning.

Beträffande härefter frågan om proceduren vid dikningsförslags upprättande

samt i sammanhang därmed spörsmålet om underhåll av torrläggningsarbete,

vartill statsbidrag utgått, hava de sakkunniga i förstnämnda

hänseende förordat, att förslag till utförande av dikningsföretag, vartill

statsbidrag finge utgå, skulle, därest och i den mån i företaget ingående

torrläggningsarbete ansåges böra vidmakthållas under längre tid än tio år.

vara upprättat vid syneförrättning enligt bestämmelserna i 10 kap. vattenlagen.

Beträffande underhåll av med statsbidrag utfört torrläggningsarbete hava

de sakkunniga föreslagit att, därest förslag till dikningsföretag icke upprättats

vid syn enligt 10 kap. i vattenlagen, bidragstagaren skulle i kontraktet

rörande företaget förbinda sig att underhålla torrläggningsarbetet i

den omfattning och under den tid, som i kontraktet bestämdes, vid äventyr

att skogsvårdsstyrelsen ägde att, efter besiktning av två ojäviga män. på

den försumliges bekostnad verkställa arbetet. Vidare har härutinnan föreslagits,

att alla med statsbidrag utförda arbeten skulle i den omfattning

och under den tid, som bestämts vid syn enligt 10 kap. vattenlagen

eller i det upprättade kontraktet, av vederbörande delägare i företaget underhållas,

intill dess sådan underhållsskyldighet kunde varda andra i laga

ordning ålagd eller vederbörande från underhållsskyldigheten befriats. Övervakande

av underhållsskyldigheten skulle ankomma å vederbörande skogsvårdsstyrelse.

Därest underhållsskyldigheten försummades, skulle beträffande

företag, vartill förslag upprättats vid syn enligt 10 kap. vattenlagen,

med avseende å bristens botande och uttagandet av därför erforderliga

Utskottet.

Proceduren

vid dikningsförslags

upprättande

samt

underhåll av

med statsbidrag

utfört

arbete.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

kostnader lios den försumlige gälla vad därom stadgades i 13 kap. 17

nämnda lag, och skulle befogenhet att i här avsett fall bota bristen och

uttaga därför erforderlig kostnad hos den försumlige tillkomma vederbörande

skogsvårdsstyrelse.

Departementschefen har efter att hava erinrat om ett av innevarande

riksdag antaget lagförslag, enligt vilket syn rörande dikningsföretag i vissa

fall skulle kunna förrättas utan anlitande av gode män i förevarande avseende

anfört huvudsakligen följande:

»I förslaget stadgas, bland annat, att vid syneförrättning rörande dikningsföretag

biträde av gode män ej erfordras, med mindre till prövning förekommer

fråga om ersättning till delägare i företaget eller annan eller ock

förrättningsmannen för bestämmande av delaktigheten i företaget anser

sådan uppskattning av båtnaden, som i 10 kap. 60 § vattenlagen föreskrives,

böra vid förrättningen verkställas. Enligt dessa bestämmelser torde i flertalet

fall syneförrättning rörande dikningsföretag kunna handläggas utan

biträde av gode män.

På sätt av de sakkunniga framhållits, bör vid beviljande av statsbidrag

till här avsedda torrläggningsföretag principiellt fordras, att företag, vartill

statsbidrag utgår, behörigen underhålles. I annat fall föreligger givetvis

risk, att de medel, staten anvisar för ifrågavarande ändamål, utgivas

utan verklig nytta. Såsom av utredningen i ärendet framgår, kan i fråga

om underhållsskyldighetens fullgörande säkerhet ej vinnas på annat sätt

än att företaget handlägges vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen,

varigenom underhållsskyldigheten bindes vid de fastigheter, som genom

dikningen tillskyndas båtnad, samt kan vid ådagalagd försummelse på exekutiv

väg framtvingas, även om fastigheterna övergått till nya ägare. I

överensstämmelse härmed har ock såsom villkor för statsbidrag till företag,

som avse torrläggning av mark i ändamål av dess utnyttjande såsom åker

eller ständig slåtter eller betesvall, föreskrivits, att förslag till företaget

skall vara upprättat vid sådan syn, som nyss sagts. Ett liknande villkor

torde därför ock principiellt böra stadgas med avseende å statsbidrag till

här avsedda torrläggningsföretag.

Av skäl, som av de sakkunniga angivits, torde emellertid i fråga om

vissa mindre dikningsföretag fordran på förrättande av syn böra eftergivas.

Ett strängt fasthållande av detta krav även beträffande nyssangivna

företag skulle i verkligheten innebära, att dessa i många fall skulle

utestängas från möjlighet att erhålla statsbidrag. För vinnande av syftet

med ifrågavande bidragsverksamliet är emellertid uppenbarligen av vikt,

att även de mindre företagen kunna tilldelas bidrag och sålunda intresse

för skogsdikningen skapas hos det stora flertalet av landets skogsägare.

På grund av vad sålunda anförts, finner jag mig böra tillstyrka de sakkunnigas

förslag, att här avsett företag skall, därest och i den mån i företaget

ingående torrläggningsarbete anses böra vidmakthållas under längre

tid än 10 år, vara handlagt vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 6ö.

1)

Frågan, huruvida visst torrläggningsarbete bör vidmakthållas under

längre eller kortare tid än tio år, skall givetvis prövas av vederbörande

skogsvårdsstyrelse, och bör denna prövning äga rum, innan förslag uppgöres

till dikningsföretaget. Innan skogsvårdsstyrelsen avgör en dylik fråga,

torde väl i många fall vara nödvändigt, att någon styrelsens befattningshavare

med högre forstlig utbildning verkställer besiktning av den mark,

som är avsedd att ingå i företaget, men, då en dylik besiktning kan ske

formlöst och ej sällan torde vara av enkel beskaffenhet, synes detta ej behöva

medföra större tidsutdräkt eller mera avsevärda kostnader. I vissa fall

torde för övrigt förevarande fråga kunna avgöras utan dylik besiktning

med ledning av de uppgifter om företaget, som sökanden och vederbörande

länsskogvaktare lämnat eller som eljest äro för skogsvårdsstyrelsen tillgängliga.

Vad angår torrläggningsarbete, beträffande vilket enligt det nu anförda

förrättande av syn ej bör utgöra villkor för bidrag, är uppenbart, att även

i fråga om planläggning av dylikt arbete vissa garantier måste uppställas,

därest statsbidrag skall kunna utgå till detsamma. I nära anslutning till

vad de sakkunniga härutinnan föreslagit torde dylika garantier lämpligen

höra och kunna ernås genom särskilda, av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter.

Av den ståndpunkt jag nu intagit med avseende å proceduren vid dikningsförslags

upprättande följer, att jag även tillstyrker de sakkunnigas

förslag rörande underhållet av här avsedda torrläggningsarbeten.»

Då utskottet nu går att biträda Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseende,

förbiser utskottet icke att beträffande företag, vilka tillkommmit

utan föregående syn, någon underhållsskyldighet icke kan göras gällande

emot en ny ägare till marken. Ä andra sidan bör tagas i betraktande att

dessa företag som regel torde komma att utgöras av mindre dikningsarbeten,

och att det måste vara angeläget att icke kräva så kostsamma anordningar,

att dessa från början komme att motverka ändamålet med hela skogsutdikningsverksamheten,

något som torde vara att befara om syneförrättning

skulle fordras över lag. Icke heller kan utskottet finna från vissa håll uttalade

farhågor för att bedömandet, huruvida företaget behövde underhållas

längre tid än tio år och alltså kräva laga syneförrättning, i viss mån skulle

kunna röna inverkan av en benägenhet att söka undgå sådan förrättning,

äga något fog med hänsyn till den opartiskhet och ansvarskänsla, varmed

skogsvårdsstyrelsernas personal måste förutsättas gå’ till sitt värv i förevarande

avseende.

Beträffande frågan, vilka personer som skulle äga behörighet såsom förrättningsmän,

innefattar förslaget att den hos skogsvårdsstyrelserna anställda

personalen med högre skoglig utbildning i allmänhet skulle få anses kompe
-

Utskottet.

Förrättning

smän.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

tent att upprätta förslag i förevarande avseende även för sådana fall, då

företag skola handläggas vid syneförrättning enligt vattenlagen.

Departementschefen uttalar härom:

»Då, på sätt förut framhållits, ifrågavarande bidragsverksamhet hör handhavas

av skogsvårdsstyrelserna, är det givetvis önskvärt, att hos dessa anställd

personal företrädesvis anlitas för uppgörande av förslag till skogsutdikningsföretag.

Enär de flesta dylika företag torde bliva av mindre

omfattning och av enkel natur, lärer den hos styrelernas anställda personalen

med högre skoglig utbildning i allmänhet få anses kompetent att upprätta

förslag i förevarande avseende, och gäller detta även sådana fall, då företag,

som nyss sagts, skola handläggas vid syneförrättning enligt vattenlagen.

Det torde dock vara önskvärt, såsom ock av de sakkunniga föreslagits,

att särskilda repetitionskurser i hithörande ämnen anordnas vid

skogshögskolan för nyssangivna personal och denna sålunda beredes ökad

kompetens i förevarande avseende. Vad angår företag, som äro av mera

invecklad beskaffenhet eller avse reglering av vattenståndet i större vattendrag,

sjöar eller andra vattensamlingar, torde emellertid berörda personal i

regel ej äga tillräcklig kompetens, utan torde vid uppgörande av förslag

till dylika företag såsom särskild förrättningsman böra förordnas lantbruksingenjör

eller annan sakkunnig person.

Jag tillåter mig erinra, att enligt vattenlagen behörighet att handlägga

syneförrättning rörande här avsedda torrläggningsföretag må] av Kungl.

Maj:t tilldelas antingen viss tjänstemannagrupp eller ock särskild person,

som på grund av avlagda kunskapsprov och praktisk erfarenhet i här avsedda

ämnen finnes därtill lämplig. Vid blivande prövning av frågan om

medgivande av behörighet i nyssangivna avseende för skogsvårdsstyrelsernas

förenämnda personal lärer Kungl. Maj:t ej underlåta att tillse, att dylik

behörighet tillerkännes ifrågavarande befattningshavare allenast i den mån

de äga erforderlig kompetens.»

Även i fråga om företag, rörande vilka enligt det förut anförda syn ej

skulle erfordras, torde enligt departementschefens mening här avsedd behörighet

i allmänhet böra tillerkännas allenast skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare

med högre skoglig utbildning. Detta hindrade givetvis ej, att

dessa vid dikningsförslagens uppgörande ägde anlita vederbörande länsskogvaktare

såsom biträden i fråga om arbete, som lämpligen kunde anförtros

åt dem.

Slutligen har departementschefen uttalat att det torde böra ankomma på

Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut rörande förevarande anslagsfråga,

meddela närmare bestämmelser angående behörighet såväl att förrätta

syn enligt vattenlagen rörande skogsutdikningsföretag som ock att

uppgöra förslag till dylika företag, som enligt vad förut anförts ej behöva

handläggas vid dylik syn. I sammanhang härmed borde jämväl erforderliga

ändringar vidtagas i kungörelsen den 10 mars 1922 angående gottgörelse åt

synemän vid vissa syneförrättningar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

11

Det är givetvis en angelägenhet av vikt att jämväl planer för sådana

företag, vilka äro avsedda att understödjas från det i förevarande proposition

äskade anslaget, upprättas av fullt kompetenta personer samt med all den omsorg

och insikt som saken kräver. Utskottet är emellertid övertygat att med

de av departementschefen angivna grunderna i detta avseende frågan skall

kunna ordnas på ett praktiskt och jämväl med hänsyn till statens intresse

fullt betryggande sätt. Utskottet biträder därför Kungl. Majt:s förslag i nu

ifrågavarande del.

Såsom villkor för beviljande av statsbidrag till visst företag eller del

därav har i förslaget uppställts att värdet av båtnaden i avseende å markens

utnyttjande för skogsbörd uppgår till minst samma belopp som kostnaden

för torrläggningen. Prövningen att företaget uppfyller detta villkor

skulle ankomma på vederbörande skogsvårdsstyrelse.

Departementschefen har härutinnan anfört följande:

»Vid bedömandet av föreliggande spörsmål bör uppmärksammas, att i

fråga om torrläggningsföretag, som skola handläggas vid syneförrättning

enligt vattenlagen, värdet av den genom torrläggningen uppkommande

båtnad enligt sagda lag måste bestämmas för fastställande av vederbörande

markägares delaktighet i företaget. För dessa företags vidkommande är

sålunda en uppskattning av båtnadsvärdet ofrånkomlig. Med hänsyn härtill

och då det otvivelaktigt är en riktig princip, att här avsett statsbidrag

tilldelas allenast räntabla företag eller sådana, där båtnadsvärdet minst

uppgår till kostnaden för företaget, synes uppenbart, att denna princip bör

tillämpas i fråga om företag, som skola handläggas vid syn enligt vattenlagen.

Följdriktigheten synes emellertid kräva, att samma princip gives

tillämpning även i fråga om övriga skogsutdikningsföretag, till vilka statsbidrag

må beviljas.»

Vad angår sättet för uppskattningen av båtnadsvärdet vid här avsedda

företag har departementschefen uttalat att det av praktiska skäl torde vara

nödvändigt, att vissa enhetliga och lättillämpade normer fastställas för

denna uppskattning. Erforderliga åtgärder i detta syfte torde enligt hans

mening böra vidtagas av Kungl. Maj:t.

I fråga om företag, som skola handläggas vid syn enligt vattenlagen,

skall uppskattning ske av värdet av den genom torrläggningen uppkommande

båtnaden för fastställande av vederbörande markägares delaktighet i

företaget, varför sålunda, såsom departementschefen framhållit, för dessa företags

vidkommande en uppskattning av båtnadsvärdet är ofrånkomlig. På sätt

framgår av departementschefens ovanintagna yttrande avser Kungl. Maj:ts

förslag emellertid att båtnadsuppskattning skulle krävas jämväl i fråga om

sådana dikningsföretag, som icke komma att handläggas vid syneförrättning.

Utskottet förstår de principiella synpunkter som av departementschefens yttrande

att döma varit avgörande vid hans ställningstagande i förevarande

Utskottet.

Visst förhållande

mellan

båtnad svärde

och t örring gningskostnad

sårSom villkor

för st åt sb idrag.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr bo.

Storleken av

statsbidraget.

Utskottet.

Konkurrens

mellan bidrag

från det ifrågasatta

skogsut
-

avseende. Emellertid kan utskottet å andra sidan icke finna tillräckligt

starka sakliga skäl tala för att beträffande sistnämnda företag, vilka som

regel torde bliva av jämförelsevis ringa omfattning, uppställa krav på båtnadsuppskattning.

Härvid vill utskottet ock erinra om ett av de sakkunniga

i ärendet gjort uttalande att det vore oförnekligt, att en riktig uppskattning

av båtnaden vid skogsutdikning vore ganska svår och att det knappast vore

möjligt att nu uppställa några allmängiltiga och pålitliga regler för beräknande

av denna båtnad. Utskottet anser sålunda att fordran på båtnadsuppskattning

icke bör uppställas beträffande dikningsföretag, som icke skola

handläggas vid syn enligt vattenlagen. I övrigt har utskottet intet att erinra

mot Kungl. Maj:ts förslag i nu berört avseende.

Beträffande statsbidragets storlek innebår Kungl. Maj:ts förslag, att statsbidrag

skulle kunna beviljas till högst 40 procent av den godkända kostnaden

för torrläggningsarbetet.

Härom anför departementschefen:

»För vinnande av syftet med den nu ifrågasatta statliga bidragsverksamheten

är det givetvis av stor betydelse, att beloppet av det statsbidrag, som

må kunna beviljas till varje särskilt företag, avväges på lämpligt sätt. I likhet

med vissa av de i ärendet hörda myndigheterna finner jag mig böra föreslå,

att maximigränsen för detta belopp bestämmes till 40 procent av den godkända

kostnaden för torrläggningsarbetet. Åtminstone tills närmare erfarenhet

vunnits om verkningarna av ifrågavarande verksamhet, torde man

få antaga, att ett sålunda fastställt bidragsbelopp skall vara tillräckligt

för att bland landets skogsägare väcka intresse för skogsdikning och förmå

dem att i handling omsätta detta intresse.

Vad slutligen angår frågan, huruvida vid beviljande av bidrag hänsyn

bör tagas till sökandens ekonomiska ställning eller hans egenskap av fysisk

eller juridisk person finner jag, med hänsyn till vad de sakkunniga därutinnan

anfört, bidrag tillsvidare ej böra utgå till aktiebolag. Beträffande

övriga skogsägare torde det böra ankomma å den bidragsbeviljande myndigheten,

skogsvårdsstyrelsen, att för varje fall fritt pröva, i vad mån nyssangivna

omständigheter böra inverka vid bidragstilldelningen. Skogsvårdsstyrelsen

bör dock givetvis härvid städse tillse, att statens uppoffring för

ifrågavarande ändamål i intet fall göres större än som erfordras för vinnande

av det därmed avsedda syftet.»

Vad sålunda föreslagits föranleder icke någon invändning från utskottets

sida. Utskottet vill allenast erinra om den likställighet mellan skogsvårdsstyrelserna

och skogssällskapet, som utskottet här ovan förordat.

Beträffande frågan, huruvida här avsett statsbidrag må kunna utgå till

sådant torrläggningsarbete, som i annan ordning kommit i åtnjutande av

allmänt understöd, innefattar förslaget, att dylikt bidrag icke måtte kunna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

13

utgå för sådant i torrläggning ingående arbete, vartill statsunderstöd i form

av bidrag eller lån förut utgått eller åtnjötes, samt att bidrag från skogsvårdskassa

bör i förevarande avseende likställas med statsunderstöd, vadan bidrag

från det föreslagna skogsutdikningsanslaget ej torde böra få lämnas till

sådant torrläggningsarbete, som åtnjutit eller åtnjuter bidrag från skogsvårdskassa.

I sistnämnda avseende har departementschefen anfört att eu dylik regel

syntes påkallad särskilt med hänsyn till förut angivna grundsats, att bidrag

från det allmännas sida till här avsedda torrläggningsföretag ej borde lämnas

i större utsträckning än som vore nödigt för ernående av det med

understödsverksamheten avsedda syftet. Det torde emellertid vara tydligt,

att den omständigheten, att bidrag från skogsvårdskassa lämnats till planläggnings-

och förrättningskostnad för visst torrläggningsföretag, ej borde utgöra

hinder, att statsbidrag beviljades till själva företaget.

Utskottet biträder vad sålunda föreslagits.

I förenämnda av de sakkunniga framlagda förslag till kungörelse angående

villkoren för statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag hava upptagits

föreskrifter i ett flertal detaljfrågor, avseende innehållet i det kontrakt, som

skall upprättas mellan skogsvårdsstyrelsen och vederbörande bidragstagare,

skyldighet att ställa säkerhet för kontraktets fullgörande, sättet för bidragets

utbetalning till bidragstagaren, rätt för skogsvårdsstyrelsen att meddela

tillstånd till avvikelse från fastställd arbetsplan, förverkande av bidrag

m. m. I förslaget har därjämte införts en föreskrift om rätt för

Kungl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser, som kunna erfordras

för vinnande av det med ifrågavarande understödsverksamhet avsedda

ändamålet.

Mot här avsedda detaljföreskrifter i de sakkunnigas förslag har departementschefen

förklarat sig i stort sett intet hava att erinra. Det borde

emellertid ankomma å Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut

i förevarande anslagsfråga, närmare pröva de sakkunnigas förslag i denna

del samt meddela de bestämmelser, som utöver de av departementschefen i

det föregående tillstyrkta grunderna för handhavandet av ifrågavarande

understödsverksamhet kunde finnas erforderliga i detta avseende samt för

vinnande av det med verksamheten avsedda ändamålet.

Mot vad departementschefen sålunda anfört har utskottet intet att erinra.

Beträffande slutligen behovet av anslag m. in. har departementschefen

anfört följande:

»På sätt förut nämnts har i statsverkspropositionen för innevarande års

riksdag under titeln statens skogsutdikningsanslag för budgetaret 1927 1928

beräknats ett belopp av 200,000 kronor. Ehuru igångsättandet av eu verk
-

dikningsanslagct

och

annat allmänt

understöd.

Utskottet.

Vissa detaljfrågor.

Utskottet.

Behovet av

anslag m. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 66.

Utskottet.

ligt effektiv utdikningsverksamhet å här avsedda skogar otvivelaktigt torde

kräva anslag å större belopp, finner jag mig dock med hänsyn till det statsfinansiella

läget samt då förrättningar i större utsträckning knappast torde

hinna företagas under första verksamhetsåret ej böra tillstyrka, att för sagda

budgetår högre anslag för ändamålet äskas än vad sålunda beräknats. Det

torde ock vara lämpligt att, innan närmare erfarenhet vunnits om de föreslagna

grunderna för understödsverksamlietens handha vande, en viss varsamhet

iakttages med avseende å anslagsanvisningen för ifrågavarande

ändamål. Anslaget torde givas natur av reservationsanslag.

På sätt i det föregående tillstyrkts, bör det ifrågasatta anslaget efter

vissa grunder av Kungl. Maj:t fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna för att

av dessa utdelas såsom bidrag till här avsedda torrläggningsföretag. Då,

såsom de sakkunniga framhållit, skogsvårdsstyrelsernas räkenskaper avslutas

för kalenderår, torde det anslagsbelopp, som må komma att tilldelas skogsvårdsstyrelse

för budgetåret 1927—1928, böra avses till bidrag under kalenderåret

1928. Hinder synes dock ej böra möta att, därest någon del av tilldelat

anslagsbelopp ej kunnat av vederbörande skogsvårdsstyrelse disponeras

före sagda års utgång, denna del må utdelas i bidrag under följande år,

dock att hänsyn härtill givetvis bör tagas vid fördelning av anslag, som

må komma att anvisas till bidrag under samma år. Det bör följaktligen

åligga skogsvårdsstyrelse att vid äskande av anslag för ifrågavarande ändamål

uppgiva, huruvida och till vilket belopp sålunda odisponerat överskott

finnes.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att skogsvårdsstyrelsernas kostnader

för handhavandet av ifrågavarande bidragsverksamhet ej böra bestridas

från förevarande anslag utan täckas av medel, som i annan ordning ställas

till förfogande. Frågan härom torde jag framdeles få anmäla för Kungl.

Maj:t i samband med spörsmålet om äskande av anslag till skogsvårdens

befrämjande för nästkommande budgetår.

Beträffande det bidrag till undersöknings- och förrättningskostnad för här

avsett företag, som markägare bär vara skyldig gälda, torde, på sätt av de

sakkunniga föreslagits, erforderliga bestämmelser böra meddelas av Kungl.

Maj:t.»

Utskottet biträder Kungl. Majrts förslag i fråga om anslagsbeloppet men

vill jämväl här erinra om den av utskottet förordade likställigheten mellan

skogsvårdsstyrelserna och skogssällskapet.

Med avseende å skogsvårdsstyrelsernas kostnader för handhavande av

ifrågavarande understödsverksamhet har departementschefen på sätt närmare

framgår av proposition nr 211 till innevarande riksdag angående anslag till

skogsvårdens befrämjande utgått ifrån att härför erforderliga medel borde

anvisas från sistnämnda anslag. Då det syntes departementschefen böra antagas,

att skogsvårdsstyrelserna skulle kunna under år 1927 handhava ifrågavarande

verksamhet utan någon utökning av sin nuvarande personal och ej

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

15

heller eljest denna statliga bidragsverksamhet under nämnda år enligt hans

mening torde komma att medföra några kostnader av betydenhet för skogsstyrelserna

har han ej funnit tillräcklig anledning föreligga att med anledning

av berörda verksamhet ifrågasätta någon förhöjning av anslaget till

skogsvårdens befrämjande.

Jämväl utskottet anser, att bidrag till bestridande av de med handhavande

av ifrågavarande understödsverksamhet förenade kostnader såsom för upprättande

av dikningsplaner o. d. bör kunna på ansökning beviljas skogsvårdsstyrelse,

som visar sig därav vara i behov och tillfälle härtill bör enligt

utskottets mening redan under 1927 öppnas för skogsvårdsstyrelserna.

Med avseende å sättet för de erforderliga medlens beredande har utskottet

i valet mellan att antingen såsom Kungl. Maj:ts förslag innebär anlita

anslaget till skogsvårdens befrämjande eller för ändamålet taga i anspråk

det för skogsutdikning föreslagna anslaget funnit övervägande skäl tala

för sistnämnda utväg, särskilt som enligt vad departementschefens uttalande

ger vid handen skogsvårdsstyrelsernas utgifter i förevarande avseende

under år 1927 torde komma att hålla sig inom jämförelsevis ringa

belopp. Utskottet förutsätter härvid, att vid beräknande av statens skogs

utdikningssanslag för budgetåret 1928 — 1929 jämväl tages i betraktande de

kostnader, som av ifrågavarande dikningsverksamhets handhavande förorsakas

skogsvårdsstyrelserna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) med av utskottet här ovan förordade förändringar

godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

tillstyrkta grunder för understödjande medelst statsbidrag

utan återbetalningsskyldighet inom område, varå

skogsvårdslagen äger tillämpning, av torrläggningsföretag,

vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med

hänsyn till dess utnyttjande för skogsbörd; samt

b) till sådant understödjande anvisa för budgetåret

1927—1928 under benämning statens skogsutdikningsanslag

ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor.

Stockholm den 5 maj 1927.

På jordbruksutskottets vägnar:

G. SEDERHOLM.

opaginerad Kontrollera mot PDF

l(j

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Vid delta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Norin, Gabrielsson, Andersson i Fältenborg,

Eriksson i Ljusdal, Kropp, Alexander Nilsson och Valfrid Eriksson samt

från andra kammaren: herrar Sköld, Gustafsson i Vimmerby, Olsson i Rödningslierg

och Lindgren. „

av herr Sköld.

Reservation

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anvisande av ett statens skogsu tdikningsanslag. a1 i texten