Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om medgivande för arrendatorn F. O. Hallgren av rätt till förnyad arrendeuppskattning eller lindring i arrendet.

1927-02-11 · 1 sida


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1927:7, Utlåtande i anledning av väckt motion om medgivande för arrendatorn F. O. Hallgren av rätt till förnyad arrendeuppskattning eller lindring i arrendet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7.

3

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1927 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om medgivande för arrendatorn

F. O. Hallgren av rätt till förnyad arrendeuppskattning

eller lindring i arrendet.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 188, har herr Gustafson i Kasenberg hemställt, att riksdagen

måtte besluta, att arrendatorn av komministerbostället 6U mantal Tollebol

nr 1 F. O. Hallgren måtte beviljas förnyad arrendeuppskattning eller

lindring av nu utgående arrende.

Beträffande de skäl, som åberopas som stöd för denna framställning,

hänvisas till motionen.

Genom den av kyrkomötet godkända och av Kungl. Maj:t och riksdagen

antagna lagen den 21 maj 1926 (sv. förf.-saml. nr 104) avsågs att bereda

lindring i vissa under högkonjunkturen ingångna arrendeavtal beträffande

till ecklesiastikt ändamål anslagen jordbruksfastighet. Den tidsperiod,

som i detta hänseende skall räknas till högkonjunkturen, har i lagen

bestämts till åren 1917—1921. Det avtal, varigenom Hallgren övertagit

omförmälda arrende, slöts så sent som under år 1923. Med hänsyn

härtill och övriga i ärendet upplysta omständigheter, synes anledning

saknas antaga, att högkonjunkturens förhållanden skulle utövat något inflytande

på bedömandet av avtalets ekonomiska innebörd. På grund härav

torde avgörande hinder möta att likställa det förevarande fallet med de i

berörda lag avsedda. Utskottet anser sig därför ej kunna förorda motionärens

förslag.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionen n: 188 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 februari 1927.

På jordbruksutskottets vägnar:

O. NILSSON.

Utskottet.

Närvarande: se utlåtande nr G.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.