Utlåtande i anledning av väckt motion om medgivande för arrendatorn F. O. Hallgren av rätt till förnyad arrendeuppskattning eller lindring i arrendet.
1927-02-11 · 1 sida
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1927:7, Utlåtande i anledning av väckt motion om medgivande för arrendatorn F. O. Hallgren av rätt till förnyad arrendeuppskattning eller lindring i arrendet.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7.
3
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1927 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om medgivande för arrendatorn
F. O. Hallgren av rätt till förnyad arrendeuppskattning
eller lindring i arrendet.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 188, har herr Gustafson i Kasenberg hemställt, att riksdagen
måtte besluta, att arrendatorn av komministerbostället 6U mantal Tollebol
nr 1 F. O. Hallgren måtte beviljas förnyad arrendeuppskattning eller
lindring av nu utgående arrende.
Beträffande de skäl, som åberopas som stöd för denna framställning,
hänvisas till motionen.
Genom den av kyrkomötet godkända och av Kungl. Maj:t och riksdagen
antagna lagen den 21 maj 1926 (sv. förf.-saml. nr 104) avsågs att bereda
lindring i vissa under högkonjunkturen ingångna arrendeavtal beträffande
till ecklesiastikt ändamål anslagen jordbruksfastighet. Den tidsperiod,
som i detta hänseende skall räknas till högkonjunkturen, har i lagen
bestämts till åren 1917—1921. Det avtal, varigenom Hallgren övertagit
omförmälda arrende, slöts så sent som under år 1923. Med hänsyn
härtill och övriga i ärendet upplysta omständigheter, synes anledning
saknas antaga, att högkonjunkturens förhållanden skulle utövat något inflytande
på bedömandet av avtalets ekonomiska innebörd. På grund härav
torde avgörande hinder möta att likställa det förevarande fallet med de i
berörda lag avsedda. Utskottet anser sig därför ej kunna förorda motionärens
förslag.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionen n: 188 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 februari 1927.
På jordbruksutskottets vägnar:
O. NILSSON.
Utskottet.
Närvarande: se utlåtande nr G.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.