Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i bestämmelserna om val av riksdagsmän.
1927-03-08 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1927:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i bestämmelserna om val av riksdagsmän.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1927 kl. 2 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner angående
vissa ändringar i bestämmelserna om val av riksdagsmän.
I två likalydande motioner, nr 195 i första kammaren av herrar Pers och
Pellr, och nr 290 i andra kammaren av herr Röing, har hemställts, ”att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t. ville anordna
en utredning rörande sättet för sådan ändring i riksdagsordningens bestämmelser
om val av ledamöter i riksdagens kamrar, att valet står mellan personer
och icke mellan partier, samt för riksdagen framlägga det förslag, som utredningen
må föranleda”.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
De föreliggande motionerna åsyfta, såsom av motiveringen framgår, av- Utskottets
skaffande av det proportionella valsättet och övergång till majoritetsval i en- timrande.
mansvalkretsar. Denna fråga har genom motioner vid 1925 och 1926 års riksdagar
varit föremål för riksdagens prövning. De väckta motionerna hava
härvid avstyrkts av konstitutionsutskottet och avslagits av båda kamrarna.
Liksom föregående år håller utskottet före, att intet skäl föreligger att
för närvarande taga en övergång från proportions- till majoritetsval under
övervägande. De förändringar i gällande bestämmelser, som kunna anses erforderliga,
böra enligt utskottets mening genomföras inom det nuvarande
systemets ram. Detta system har under jämförelsevis kort tid prövats och
någon allmännare opinion för cn fullständig omläggning av detsamma har icke
kommit till synes.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 8 mars 1927.
På konstitutionsutskottets vägnar:
K. VON GEIJER.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 5 samt. 6 käft. (Nr 9.)
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
Närvarande: Herrar von Geijer, Engberg, David Bergström, Adolf Dahl,* G. W.
Hansson, Reuterskiöld, Stendahl,* Felir,* N. S. Norling,* A. W. Johansson,
Åkerberg* Sävström, Vennerström, Gustafson i Kasenberg, Bäckström,
Borg, K. A. Westman, Björkman, Forssell och Fast.*
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herr Engberg, som ansett, att utskottets yttrande borde ha haft följande
lydelse:
Utskottet anser tiden vara inne att förorda en allsidig prövning av frågan
om valsättet vid val av representanter till riksdagens andra kammare. Den tidrymd,
som förflutit, sedan det proportionella valsättet infördes, har i rikt
mått givit bevis för att den proportionalistiska tanken medfört en tingens ordning,
där varje nytt steg i riktning mot fullkomligare matematisk rättvisa
betyder ett vidgande av avståndet mellan den valde och hans väljare. Redan
genomförandet av de större valkretsarna var ägnat att i betänklig grad
omöjliggöra för väljarna att äga någon allmännare kännedom om personerna under
partibeteckningarna. Valen ha i växande utsträckning blivit ett väljande
av partibeteckningar. Personerna ha liksom försvunnit bakom partietiketterna.
Valmännen ge sin anslutning till en lista, därför att den bär den eller den
partibeteckningen, icke därför att den upptager den eller den personen. Det
betraktas allt mer och mer som en underordnad fråga, vem partierna sätta upp
på sin lista. Huvudfrågan blir att vinna största möjliga anslutning till partibeteckningen.
Och den dagen traktan att förverkliga den matematiska rättvisan
spränger den nuvarande valkretsindelningen och förvandlar hela landet
till eu enda stor valkrets, stå vi inför proportionalismens yttersta konsekvens:
landet röstar på partierna och dessa sörja för de vunna mandatens rekrytering.
Ett bevis för att riksvalkretsen hägrar som ett förverkligande av den fulla
och hela rättvisan föreligger i motionerna om tilläggsmandat. Man må nämligen
lägga märke till att dessa motioner kräva, att mandaten utskiftas mellan
partierna, som om riket vore en enda valkrets. Därmed är i själva verket varje
principiellt motstånd mot riksvalkretsens införande uppgivet. Att man mitt under
allt hävdande av en mandatfördelning med mandatfördelningen inom en
riksvalkrets till ideellt rättesnöre likvisst fasthåller vid rikets uppdelning i
länsvalkretsar, är ett uttryck för den tvekan man ännu känner för att dra den
proportionella rättviseprincipens yttersta konsekvens.
Även om det i och för sig kunde anses önskligt, att utskiftandet av mandaten
partierna emellan fyllde den proportionella rättvisans strängaste fordringar,
så kan det under inga förhållanden anses önskligt, att man för vinnan
-
Konstitutionsutskottets''utlåtande Nr !>.
3
de av detta mål uppoffrade omistliga politiska värden. Enligt utskottets
mening måste personernas allt starkare tillbakaträngande till förman för partibeteckningarna
medföra, att valmännens naturliga intresse för valet sjunker.
Ty vad som i första rummet måste intressera väljaren är, att just den,
han själv vill se i representationen, också blir vald. Skjutes detta intresse ned
i andra planet och göres framgången för partibeteckningen till det väsentliga,
är det psykologiskt förklarligt, att parti- och valorganisationens fulländning
måste sökas som garanti för att över huvud få folk fram till valurnan. Valmanskårens
restlösa inbåsning i partiorganisationerna blir därvidlag idealet.
Slaget vid valurnorna förvandlas allt mer och mer till ett problem att kunna
effektivt mobilisera partierna själva. Den fria valmanskåren blir med varje år
allt mindre. Men denna utveckling leder nödvändigtvis till att valslagets utgång
i allt mindre grad betingas av beskaffenheten hos den politik, partierna
underställa valmännens prövning, och i allt högre grad blir beroende på partiernas
organisatoriska styrka och deras förmåga av effektiv mobilisering.
Den starka reduktionen av den fria valmanskåren och medborgarnas inordnande
i stela och avgränsade partiformationer äro därför resultat, i vilkas framsläpande
det nuvarande valsättet har en väsentlig del. Men i denna tendens
till fastlåsande av partiformationerna ligger därjämte enligt utskottets mening
en högst betänklig fara. Ty icke nog med att partibeteckningen triumferar över
personen, den triumferar även över den faktiskt förda politiken. Uppmarschen
vid valurnorna blir en fråga om mobiliseringsteknik och icke en fråga om
opinion. Därmed förflackas det politiska livet och mekaniseras till funktionarism.
Individen får att utföra en mekanisk handling. Demokratien, som utgår
från principen om individens rätt och självverksamhet, kommer snöpligt till
korta inför valsättet.
Men utskottet anser sig dessutom böra framhålla, att det viktiga problemet
om regeringsbildningen vidlådes av hart när olösliga svårigheter tack vare de
stelt avgränsade partiförhållanden proportionalismen skapat. Det finns ett
visst fog för uppfattningen, att det parlamentariska styrelsesättet genomgår
en kris. Uppgiften att åstadkomma regeringar, som i den mening äro starka,
att de faktiskt representera en bestämd flertalsmening, blir allt olösligare.
Utskottet vill ingalunda förbise, att tvåpartiparlamentarismens sammanbrott
väsentligen beror på att till skiljelinjerna mellan olika meningsriktningar inom
samma samhällsklass kommit skiljelinjerna klasserna emellan. Så länge t. ex.
i England man hade att räkna med endast höger och liberaler, var tvåpartiparlamentarismen
en naturlig sak. Men i och med arbetarpartiets framträdande
i parlamentet som representant för eu hd samhällsklass, ändrades förutsättningarna
för den traditionella parlamentarismens tillämpning. I länder med proportionellt
valsätt är emellertid svårigheten att komma till rätta med regeringsproblemet
dubbelt vansklig. Ty icke nog med att i dessa främjas eu starkare
uppdelning av valmanskåren i smärre partier. Det tillkommer därjämte eu
utpräglad tendens till sådan inbördes isolering partierna emellan, som försvå
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
rar eu verkligt fast blockbildning. Utskottet vill dessutom framhålla, att ett
valutslag på proportionalismens grund icke ger och icke kan ge något klart uttryck
åt folkopinionens faktiska inriktning i en på dagordningen stående livsfråga.
Partiernas mobiliseringsapparat är av vida större betydelse för deras
mandatförvärv än deras hållning till den fråga, i vilken klart besked är av nöden
för statsmakterna. Behovet av det konsultativa referendums tillgripande
för att möjliggöra ett utforskande av folkmeningen blir därför med all sannolikhet
större ju mer proportionalismen utvecklar sina egna konsekvenser. Enligt
utskottets tanke vore det ingalunda lyckligt, därest i andra än mycket
ovanliga undantagsfall referenduminstitutet skulle behöva användas för att ge
hållpunkter för statsmakternas handlande.
Utifrån dylika överväganden finner utskottet det vara en betänklig politik
att fortsätta med dessa försök till partiella ändringar, som lämna systemet i
fred men på olika punkter undanröja allt fler och fler av de konstlade skrankor,
med vilka man velat så att säga tygla den proportionalistiska idén på
dennas marsch fram till riksvalkretsen. Enligt utskottets mening är proportionalismens
fullbordande av sitt lopp förenat med så stora och förhärjande
risker för nationens politiska hälsa, att det är på tiden att allvarligt pröva,
huruvida icke ett förnuftigare valsätt kan införas. Närmast synes därvid ligga
till hands att beakta tanken på majoritetsval i enmansvalkretsar utan bostadsband.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna 1: 195 och 11: 290
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning och
förslag angående införande av ett sådant valsätt vid val av
representanter till riksdagens andra kammare, som bättre än
det nuvarande tillgodoser den demokratiska parlamentarismens
fordringar, varvid tanken på majoritetsval i enmansvalkretsar
utan bostadsband särskilt bör beaktas.
2) av herr Rent er skid Id, som beträffande motiveringen önskat följande lydelse
:
”Utskottet finner lika litet i år som för]idet år anledning föreligga att förorda
utredning i det syfte motionärerna angivit. Den utveckling från proportionella
val, vartill det proportionella systemets egen successiva självförändring
med nödvändighet torde komma att leda, blir med all säkerhet icke eu utveckling
tillbaka till majoritetsval, må vara överallt i enmansvalkretsar med samfällda
val, utan en, för övrigt fullt naturlig, utveckling till gruppval med fixerad
mandatfördelning mellan grupperna. Ej heller kan utskottet finna, att det
av motionärerna förordade systemet bättre eller säkrare än något annat ens
skulle bereda det utrymme åt personligheter, som motionärerna önska.
Utskottet får alltså hemställa (= utskottet).”
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
3) av herrar Féhr och Åkerberg, vilka ansett, att utskottets yttrande bort
erhålla följande lydelse:
”Det är av utomordentlig betydelse, att det av motionärerna uttalade önskemålet
— ett större inflytande inom vårt politiska liv åt personligheten — i möjligaste
mån tillgodoses. Motionärerna hysa den uppfattning, att verklig bättring
står att vinna endast genom upphävande av den proportionella valmetoden. Men
deras yrkande inrymmer jämväl sådana förbättringar av det proportionella
valsystemet, som må kunna främja det uppställda önskemålet. Det bör i detta
sammanhang erinras, att proportionsvalssakkunniga i sitt år 1921 avgivna betänkande
framlagt ett fullt utarbetat förslag i sådant syfte, nämligen i form
av personröstning med subsidiär liströstning, ävensom att de med hänsyn till den
personproportionalistiska metodens ideella företräden framför partimetoden förordade
en utredning, som de icke själva medhunnit, angående möjligheten att
inom den proportionella metodens ram bereda än mera utrymme åt personligheten
än vad de sakkunnigas förslag angående personröstning med subsidiär
liströstning innefattade. Men lika litet som detta förslag blivit förelagt riksdagen,
lika litet har berörda utredning företagits.
Utskottet finner det angeläget, att en utredning åvägabringas angående möjligheterna
att — inom den proportionella valmetodens ram eller i samband med
övergång till annat valsystem — bereda större utrymme inom vårt politiska Inåt
personligheten än vad nu är fallet.
Utskottet hemställer därför,
att riksdagen i skrivelse till Kung). Maj :t anhåller, att Kungl.
Maj :t ville anordna eu utredning rörande sättet för sådan
ändring i riksdagsordningens bestämmelser om val av ledamöter
i riksdagens kamrar, att valet står mellan personer och
icke mellan partier, samt för riksdagen framlägga det förslag,
som utredningen må föranleda.”
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 5 samt. 6 häft. (Nr 9.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.