Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 113 med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar och nr 114 med förslag till förordning om erkända sjukkassor m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

1927-05-10 · 68 sidor, varav 67 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 67 av 68 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1927:1, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 113 med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar och nr 114 med förslag till förordning om erkända sjukkassor m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1927 kl. 4 e. m.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande i anledning av

dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 113 med förslag till

lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912

om understödsföreningar och nr 114 med förslag till förordning

om erkända sjukkassor m. m. dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 24 februari 1927 dagtecknad proposition, nr 113, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan omförmälda förslag till

lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar.

Genom en likaledes den 24 februari 1927 dagtecknad proposition, nr 114, bär

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att dels antaga här nedan

omförmälda förslag till förordning om erkända sjukkassor, dels bevilja anslag

till sjukkasseväsendets befrämjande och till sjukkassor, som meddela moderskapshjälp,

samt dels medgiva att för användningen av förstnämnda anslag

skulle gälla här nedan angivna grunder.

Nämnda propositioner innefatta tillsammans förslag till omorganisation av

det statsunderstödda sjukkasseväsendet.

Propositionerna hava hänvisats, nr 113 och nr 114, i vad den avsåge författningsförslag,

till lagutskott samt nr 114 i övrigt, till statsutskottet. Efter

överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet hava de behandlats

av sammansatt utskott. Till detta utskott har jämväl från statsutskottet

hänskjutits Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln,

framställda förslag om anslag till sjukkasseväsendets befrämjande (punkt 16)

samt till sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd (punkt 17).

Utskottet har i ett sammanhang förehaft de till detsamma hänvisade propositionerna

jämte följande i anledning av dem väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 289 av herr von Sydow,

nr 293 av herr Holmgren,

nr 294 av fröken Hesselgren och

nr 295 av herr Norling samt

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

inom andra kammaren

nr 440 av fru Nordgren m. fl.,

nr 441 av herr Brännberg m. fl.,

nr 442 av herr Eriksson i Grängesberg och fru Östlund,

nr 443 av herr Järte m. fl.,

nr 444 av herr Järte,

nr 445 av herr Andersson i Igelboda samt

nr 446 av herr Andersson i Igelboda.

Frågans Med utgångspunkt från ett av statens besparingskommitté den 19 februari

1925 avgivet betänkande angående omorganisation av den svenska socialförsäkriksdag.

ringen framlades vid 1926 års riksdag bland annat förslag till omorganisation

av det statsunderstödda sjukkasseväsendet — propositioner nr 113 och 117 —

avseende såväl sjukkassornas organisation som deras prestationer. I förstnämnda

hänseende innebar förslaget huvudsakligen, att statsbidrag skulle tilldelas

allenast en — på viss angivet sätt utvald — sjukkasseorganisation inom varje

särskilt område. Härmed avsågs att vinna en koncentration av de olika, sinsemellan

konkurrerande sjukkassorna till ett s. k. enhetskassesystem. Med genomförandet

av ett sådant hoppades man kunna dels undvika konkurrens, som verkade

hämmande på rörelsens utvidgning och fördjupning, dels ock erhålla kassor,

vilka vore bärkraftiga nog för de ökade prestationer, som ur social synpunkt

ansågos erforderliga, och lämpliga för samarbete med annan socialförsäkring,

hälso- och fattigvård, samt vilka vid en eventuell övergång till obligatorisk

försäkring kunde bliva bärare av denna. I fråga om sjukkassornas prestationer

voro de viktigaste nyheterna i förslaget, att sjukhjälpstiden — enligt

gällande lagstiftning minst 90 dagar för varje tidsperiod av 12 månader — utsträcktes

till tre år för varje sammanhängande sjuklighetstillstånd, samt att

utgivande av moderskapshjälp gjordes till en obligatorisk prestation för sjukkassorna.

Vidare innehöll förslaget bestämmelser avseende att avgränsa sjukförsäkringen

mot andra socialförsäkringsgrenar. Såsom vederlag för de ökade

bördor förslaget ålade sjukkassorna skulle statsbidragen avsevärt höjas. Särskilt

avsågs att genom en kraftig höjning av bidragen till kassornas sjukvårdande

verksamhet uppmuntra till en utvidgning av denna hittills inom den svenska

sjukkasserörelsen allt för åsidosatta verksamhet.

Förslaget vann ej riksdagens bifall. Andra särskilda utskottet, till vilket

förslaget remitterats, uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 3, att

det föreslagna enhetskassesystemet innebure ett så kraftigt ingrepp i det nuvarande

sjukkasseväsendet, att det syntes tvivelaktigt, huruvida reformen läte

sig genomföra med tillräckligt stor anslutning från sjukkassefolkets sida.

Emellertid vitsordade utskottet behovet av en reform, avseende såväl en mera

enhetlig organisation som ökade prestationer inom det statsunderstödda sjukkasseväsendet.

En sådan reform syntes emellertid kunna genomföras utan ett

tvångsvis genomförande av enhetskassesystemet. Nybildande av sjukkassor

borde ej få ske, där det ej funnes socialt behövligt. De nu befintliga kassorna

borde däremot få fortleva. För vinnande av den större enhetligheten skulle

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

3

överallt, där mer än en sjukkasseorganisation vore verksam, bildas en samorganisation,

förslagsvis benämnd distriktssjukkassa. Åt denna samorganisation

skulle anförtros de ökade prestationer, som syntes böra påläggas den sociala

sjukförsäkringen, under det att de nuvarande sjukkassorna finge begränsa sig

till sin hittillsvarande verksamhet. I denna samorganisation skulle man erhålla

ett organ, som kunde fylla de uppgifter, regeringsförslaget avsett för enhetskassorna.

Och där förutsättningar för ett mera intimt samgående förefunnes,

skulle distriktssjukkassor genom sammanslagning av övriga sjukkassor

kunna bliva verkliga enhetskassor. Beträffande omfattningen av distriktssjukkassornas

prestationer uttalades, att det borde övervägas, huruvida ej sjukvårdsförsäkring

kunde göras till en obligatorisk prestation för dem.

Med bifall till utskottets utlåtande hemställde riksdagen om utredning och

förslag till det statsunderstödda sjukkasseväsendets omorganisation efter de av

utskottet angivna riktlinjerna.

Den begärda utredningen anförtroddes åt inom socialdepartementet tillkal- Nu f°relade

sakkunniga, vilka den 15 sistlidne december avgåvo förslag i ämnet. Detta 1 positioner.

förslag ligger till grund för nu ifrågavarande propositioner. I enlighet med

riksdagens direktiv har den statsunderstödda sjukförsäkringen uppdelats på två

olika slags organ, primärsjukkassor och distriktssjukkassor. De förstnämnda

skola omhänderhava sjukförsäkringen i den inom sjukkasserörelsen nu allmännast

förekommande omfattning, nämligen meddelande av kontant sjukhjälp intill

100 dagar för varje sjukdomsfall jämte moderskapshjälp. Ställningen som

primärsjukkassa skall tillkomma varje nu registrerad sjukkassa, som uppfyller

därför stadgade betingelser. Nybildade organisationer erhålla däremot denna

ställning allenast i fall de anses socialt behövliga. Primärsjukkassorna skola

där så kan ske vara anslutna till distriktssjukkassor. Inom varje område

får endast finnas en distriktssjukkassa. Denna har att meddela kontant sjukhjälp

efter utgången av primärsjukkassans sjukhjälpstid intill två år för varje

sjukdomsfall samt bereda sjukvård i viss omfattning. Distriktssjukkassan kan

emellertid även för alla eller vissa medlemmar meddela jämväl den sjukhjälp,

som tillkommer primärsjukkassa. Förslaget upptager jämväl en avsevärd höjning

av statsbidragen till sjukkasseväsendets främjande — för ett antaget medlemsantal

i sjukkassorna av 800,000 beräknades statsverkets utgifter till

6,828,000 kronor mot 3,500,000—3,600,000 enligt nu gällande grunder.

Såsom skäl för den föreslagna organisationsplanen anföres i huvudsak följande.

Det vore allmänt erkänt att den svenska sjukkasserörelsen ej kunde anses

fylla kraven på en tillfredsställande social sjukförsäkring. Härvid komma

i betraktande ej blott den svaga anslutningen och de ofta otillräckliga prestationerna.

Man måste även betrakta sjukförsäkringen som den organisatoriska

grunden för all socialförsäkring; allenast med välskötta sjukkassor som lokala

organ kunde man erhålla en rationell och billig socialförsäkring. Såsom sådana

organ lämpade sig emellertid ej de svenska sjukkassorna på grund av den starka

splittringen inom rörelsen. Även i fråga om rörelsens prestationer inverkade

splittringen ogynnsamt. Konkurrensen mellan kassorna föranledde dessa att

för vinnande av låga avgifter hålla prestationerna låga. Särskilt hade denna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

deras strävan gått ut över sjukförsäkringens viktigaste uppgift, beredande av

sjukvård. Vid en reformering av sjukkasserörelsen måste man sålunda bland

annat söka åstadkomma större enhetlighet inom densamma. Ur denna synpunkt

hade införandet av ett enhetskassesystem tydligen varit rationellast.

Men hänsyn hade måst tagas till opinionen inom sjukkasserörelsen. Särskilt

från de s. k. rikssjukkassorna, vilka ansett sig hotade till sin existens av ett

sådant system, hade avgivits starka protester däremot. Om ock den föreslagna

uppdelningen av försäkringen på två särskilda organ innebure en överorganisation

med därav följande onödiga kostnader, syntes skälig hänsyn till dessa

kassor, vilka omfatta mer än tredjedelen av alla sjukkassemedlemmar och särskilt

inom stora delar av landsbygden äro allenarådande, ansetts kräva, att man

stannade vid den föreslagna begränsade enhetligheten. Emellertid ha utsikter

ansetts föreligga att distriktssjukkassorna flerstädes på frivillighetens väg

kunde utveckla sig till verkliga enhetskassor. Möjligheten härtill har synts

böra stå öppen, vadan ett likaledes från rikssjukkassehåll framfört yrkande, att

distriktssjukkassorna skulle vara förbjudna att övertaga den del av försäkringen,

som eljest tillkomme primärsjukkassorna, avvisats.

Beträffande förslaget i övrigt vill utskottet här allenast påpeka, att sjukvårdsförsäkringen

i enlighet med riksdagsdirektiven gjorts obligatorisk. I den

mån redogörelse för förslaget ej lämnas här nedan, hänvisas i övrigt till propositionerna.

Motionerna. Avslag å regeringsförslaget yrkas i motionerna 1:295 och 11:443 och 444

— i den förstnämnda föreslås därjämte en viss höjning av nu utgående statsbidrag

till sjukkasserörelsens främjande. I motionen 11:445 föreslås en omomganisation

av det statsunderstödda sjukkasseväsendet, som på väsentliga

punkter skiljer sig från regeringsförslaget. Övriga motioner ställa sig i huvudsak

på regeringsförsiagets grund men yrka större eller mindre jämkningar

däri.

I: 295 och Såsom skäl för avslag anföres i främsta rummet hänsyn till den bestående

n: 444 °ch sjukkasserörelsen och särskilt rikssjukkassorna. Motionärerna göra gällande,

att dessa kassors organisation passar väl för vårt glest befolkade land. De

antaga, att därest regeringsförslaget bifalles, detta så småningom skall leda till

ett enhetskassesystem därigenom att distriktssjukkassorna fullständigt suga upp

övriga sjukkassor. Härigenom komme rikssjukkassornas verksamhet att upphöra,

vilket skulle innebära ett allvarsamt bakslag för den sociala sjukförsäkringen

i stora delar av landet.

Vidare göres gällande, att enhetskassesystemet samt det stränga normerandet

av sjukkassornas verksamhet innebure ett led i rörelsens utveckling till en obligatorisk

försäkring. Motionärerna ansåge det olämpligt, att riksdagen för

närvarande bunde sig för en sådan utveckling.

I motionen 1:443 påpekas ytterligare som avslagsskäl de ökade kostnader

för statsverket förslagets genomförande skulle medföra, kostnader vilka automatiskt

skulle växa med en ökad anslutning till sjukkasserörelsen.

Slutligen erinras i nämnda motion om att en revision av den allmänna pensionsförsäkringen

synes vara förestående. Sjuk- och pensionsförsäkringen stode

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

o

i nära sammanhang med varandra. Skulle en reform av sjukkasseväsendet

anses erforderlig, vore det naturligast, att den företoges i samband med en sådan

revision, varigenom en önskvärd enhetlighet och samverkan bäst kunde ernås.

I motionen 11:445 anföres i huvudsak följande. Motionären ansåge en re- II: 445

form av den statsunderstödda sjukkasserörelsen, innefattande jämväl en koncentration

av rörelsen, erforderlig. Ett enhetskassesystem vore önskvärt. Det

syntes väl antagligt, att ett sådant kunde ernås med genomförandet av regeringsförslaget,

men detta kunde endast ske så småningom och troligen ej utan

rättsförluster för de nuvarande sjukkassemedlemmarna. Resulterade ej genomförandet

av regeringsförslaget i ett verkligt enhetskassesystem, komme det

att medföra en onödig och kostsam överorganisation. Det förefölle motionären

troligt att, därest blott koncessionstvång infördes för nybildande av sjukkassor,

koncentrationen av de nu befintliga sjukkassorna komme att ske frivilligt, utan

att några distriktssjukkassor behövde tillskapas. Motionären föresloge fördenskull

den ändring i regeringsförslaget, att hela sjukförsäkringen skulle

handhavas av en sjukkassa. Till erkännande som sjukkassa skulle varje nu

registrerad sjukkassa vara berättigad, därest den meddelade sjukförsäkring i

den omfattning, som enligt regeringsförslaget skulle meddelas av primär- och

distriktssjukkassa gemensamt.

Vidare innehåller motionen vissa ändringsförslag beträffande sjukkassornas

prestationer, till vilka förslag — liksom till övriga motioner — utskottet nedan

återkommer.

Den sociala sjukförsäkringen har två uppgifter att fylla. Dels skall den Utskottet.

bereda försäkrad person vid sjukdomsfall ändamålsenlig sjukvård på det att

sjukdomen så snart som möjligt må bliva hävd, dels skall den bereda den insjuknade

nödig hjälp till hans uppehälle under sjukdomstiden. Av dessa båda

uppgifter är ur samhällets synpunkt den förstnämnda den viktigaste. Den

förstnämnda uppgiftens primära art framgår särskilt när man betänker sjukförsäkringens

sammanhang med ålderdoms- och invaliditetsförsäkringen. Om

en person på grund av sjukdom erhåller understöd från den statsunderstödda

socialförsäkringen, bör denna hjälp från början vara inriktad på den sjukes

tillfrisknande. Det kan icke vara riktigt att man från det allmännas sida nöjer

sig med att bereda den sjuke uppehälle under sjukdomen och därefter, utan hänsyn

till om sjukdomen genom tillfredsställande behandling kunnat botas, låter

honom övergå till att underhållas av invaliditetsförsäkringen. Utan att tillsyn

och vård av läkare beredes genom sjukkassorna, torde det ock möta betydande

svårigheter att öva vederbörlig kontroll över, att försäkringen ej obehörigen

utnyttjas av personer, som ej äro i verkligt behov av understöd.

Från alla håll erkännes, att den nuvarande svenska frivilliga sjukförsäkringen

i hög grad tarvar en förbättring. Ett väsentligt fel hos densamma är,

att den endast i ringa mån meddelar sjukvårdande verksamhet. Det är upplyst,

att inom de svenska sjukkassorna endast omkring en sjundedel av medlemmarna

åtnjuta sjukvård i fall av sjukdom. Det måste alltså konstateras,

att hos oss sjukförsäkringens främsta och viktigaste uppgift till största delen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatt ''stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

är åsidosatt. Vid en reform av sjukförsäkringen måste därför enligt utskottets

mening sjukkassornas sjukvårdande versamhet i princip göras obligatorisk för

erhållande av statsbidrag. Även det av kassorna meddelade kontanta understödet

är i stor utsträckning otillräckligt, särskilt därutinnan att sjukhjälpstiden

är så kort, att medlemmarna vid långvariga sjukdomsfall ofta ställas

utan sådant understöd.

Sedermera tillkommer den brist inom den svenska sjukkasserörelsen, som ofta

blivit påpekad och särskilt framhållits såväl i propositionen till 1926 år§ riksdag

som i de sakkunnigas betänkande, nämligen den starka splittringen inom

rörelsen. I nämnda proposition lämnas en utförlig statistik rörande förhållandena

härutinnan. Här må endast erinras om att i riket finnas över 6,000 olika

sjukkasseorganisationer, att i Stockholm och Göteborg finnas över 100 organisationer

i vardera, samt att det finnes landskommuner med över BO olika organisationer.

Även denna förlamande svaghet inom rörelsen måste enligt utskottets

mening övervinnas, om de svenska sjukkassorna skola kunna på ett tillfredsställande

sätt fylla sina uppgifter. I själva verket står bristen på enhetlighet

inom organisationen i nära samband med det förut omförmälda felet inom sjukkasserörelsen,

eller saknaden av sjukvårdande verksamhet. En sådan verksamhet

kan nämligen svårligen göras effektiv, ifall icke genom en koncentration

möjligheten för ett fruktbärande samarbete med organen för annan socialförsäkring

ävensom med läkarkåren och den allmänna hälsovården skapas.

En reform av det svenska sjukkasseväsendet måste därför enligt utskottets

mening hava två huvudsakliga syftemål, nämligen dels stärkande av kassornas

prestationer, särskilt i avseende å den sjukvårdande verksamheten samt

sjukhjälpstidens längd, och dels genomförande av större enhetlighet i kassornas

organisation. Dessa riktlinjer för reformen överensstämma i stort sett såväl

med de direktiv, vilka innefattas i 1926 års riksdagsbeslut, som även med de

sakkunnigas betänkande.

Utskottet behjärtar väl önskemålet, att man ej vid reformens genomförande

skall mot den bestående rörelsen bruka större våld än nöden kräver. Men det

synes utskottet knappast möjligt iakttaga större varsamhet än vad i regeringsförslaget

skett, därest några resultat överhuvud taget skola ernås. Utskottet

kan ej dela den i motionen 11:445 uttalade förhoppningen, att därest

blott ett koncessionssystem för nybildande av kassor infördes, erforderlig koncentration

av sig själv skulle komma till stånd. Erfarenheten synes nämligen

tala mot ett sådant antagande. Oaktat betydelsen av en koncentration uppenbarligen

står klar för sjukkasserörelsens ledning, hava sammanslagningar av

sjukkassor varit jämförelsevis sällsynta och hava, där de kommit till stånd,

understundom måst frampressas genom ingripande av kommunala myndigheter.

Vad särskilt beträffar den från rikssjukkassorna och av omtanke om dessa

kassors fortbestånd framförda kritiken av regeringsförslagets organisationsplan

må det erinras, att de jämkningar som vidtagits, först från besparingskommitténs

förslag med lokalt begränsade enhetskassor till det modifierade

enhetskassesystemet i fjolårets regeringsförslag samt sedan därifrån till nu

föreliggande förslag med bibehållande av de befintliga organisationerna, sam
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

7

manhållna av lokala samorganisationer gjorts i avsikt att tillmötesgå opinionen

inom rikssjukkassorna. Utskottet erkänner villigt det betydande arbete

rikssjukkassorna utfört för den sociala sjukförsäkringen. Men detta arbete

kan dock ej motivera, att dessa kassor skola få hindra de reformer inom rörelsen,

som eljest kunna anses påkallade. Detta så mycket mindre som rikssjukkassornas

farhågor för sin existens synas vara betydligt överdrivna. Det är

väl antagligt, att inom sjukkasseområden, där de lokala kassorna redan nu

dominera och särskilt därest dessa fullständigt uppginge i vederbörande distriktssjukkassa,

rikssjukkassornas medlemsrekrytering komme att avstanna.

Men det kan på goda grunder betvivlas, att rikssjukkassorna även under nuvarande

förhållanden äga större utvecklingsmöjligheter inom sådana områden.

Åtminstone har socialstyrelsen såsom sin mening uttalat (andra särskilda utskottets

vid 1926 års riksdag utlåtande nr 3 sid. 24) att vid konkurrens mellan

rikssjukkassor och lokala kassor de förstnämnda i stort sett komme att visa sig

underlägsna. För rikssjukkassorna återstår emellertid en stor del av landet. Av

de i Bil. C till sakkunnigbetänkandet förslagsvis angivna sjukkasseområden,

inom vilka sjukkasseverksamhet bedrives, hava över hälften uteslutande

rikssjukkassemedlemmar. Härtill kommer ett stort antal områden, där rikssjukkassemedlemmarna

utgöra majoriteten. Att det här ej såsom från rikssjukkassehåll

göres gällande är fråga endast om »ödemarksbygder» torde framgå

därav, att i så relativt betydande städer som Skövde, Tidaholm, Östersund och

Luleå finnas uteslutande rikssjukkassemedlemmar samt i exempelvis Kalmar,

Västervik, Skara, Falun, Härnösand och Sundsvall rikssjukkassemedlemmarna

hava en betydande majoritet. Att å sådana orter en distriktssjukkassa skall

bildas synes ej behöva medföra att denna, vilken ju helt eller till större delen

kommer att bestå av medlemmarna i en rikssjukkassa, skall ställa sig i något

motsatsförhållande till den sistnämnda. År sammanhållningen inom rikssjukkassorna

så stark som det göres gällande, synes det tvärtom naturligast att

jämväl distriktssjukkassans ledning känner denna samhörighet och hos rikssjukkassan

söker stöd och råd. Det förefaller rent av sannolikt, att rikssjukkassorna

skulle äga möjlighet att genom samarbetet inom distriktssjukkassorna

kunna uppsuga svagare lokala kassor. I realiteten synes förhållandet mellan

rikssjukkassorna och distriktssjukkassorna å nu ifrågavarande platser komma

att gestalta sig som om rikssjukkassans lokalavdelning för vissa sina uppgifter

skulle äga en mera självständig och oberoende ställning. Men skulle rikssjukkassorna

med sin nuvarande organisation övertaga dessa uppgifter, exempelvis

sjukvårdande verksamhet eller samarbete med annan socialförsäkring,

torde det även bliva nödvändigt för dem att åt lokalavdelningarna medgiva

ett visst mått av självständighet. Skulle oaktat de sålunda angivna förutsättningarna

rikssjukkassornas verksamhet ej heller å sådana orter kunna uppehållas,

får detta väl snarast anses innebära, att man överskattat betydelsen av

denna organisationsform. Så mycket mindre skäl synes då föreligga att låta

densamma stå hindrande i vägen för utvecklingen på området.

Det har vidare gjorts gällande, att den föreslagna organisationen förr eller

senare måste leda till en obligatorisk försäkring och att man genom dess an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1,

tagande sålunda komme att binda sig för en sådan. Naturligtvis bör även vid

en reform av den frivilliga försäkringen hänsyn tagas till den eventualiteten,

att det framdeles kan befinnas lämpligt att övergå till tvångsförsäkring. Det

är nämligen en bland sakkunniga på området — jämför riksförsäkringsanstaltens

och socialstyrelsens utlåtanden över besparingskommitténs förslag — gängse

åsikt, att en fullt tillfredsställande lösning av frågan kan nås allenast på försäkringspliktens

väg. Vid genomförandet av en obligatorisk sjukförsäkring skulle

det uppenbarligen vara en stor fördel att äga en sjukkasseorganisation, som kunde

bliva bärare av försäkringen. Lika tydligt är, att den svenska sjukkasserörelsen

i sitt nu befintliga skick ej skulle kunna fylla en sådan uppgift. I det år 1919

framlagda förslaget till obligatorisk sjukförsäkring hade man också ansett sig

nödsakad att tillskapa en helt ny organisation. I 1926 års regeringsförslag uttalades

sympatier för en obligatorisk försäkring och såsom en fördel med den

där föreslagna organisationen angavs, att den skulle kunna bliva användbar

såsom bärare av en sådan försäkring. I riksdagsdirektiven yttrades, att denna

fördel lika väl borde kunna vinnas med de däri skisserade distriktssjukkassorna.

Denna synpunkt kan även anses fasthållen; de föreslagna distriktssjukkassorna

torde, om också med en del jämkningar, kunna bliva bärare av eu

obligatorisk försäkring, därest det i framtiden skulle finnas lämpligt övergå

till en sådan.

Men härav följer ingalunda, att man genom införandet av denna organisation

eller genom de i övrigt föreslagna strängare bestämmelserna om sjukkassorna

skulle hava bundit sig för den obligatoriska försäkringen. Såsom exempel

på att man på frivillighetens väg kan erhålla en något så när tillfredsställande

social sjukförsäkring, åberopas ofta Danmark. Men den danska sjukkasserörelsen

är med undantag för en del äldre kassor organiserad efter ett enhetskassesystem

och sjukkassornas medlemsrekrytering och prestationer äro i lagen minst lika

strängt normerade som enligt nu föreliggande förslag. Det har ändock ej

försports, att Danmark avser att övergå till en obligatorisk försäkring. Någon

anledning att antaga att förhållandena skulle ställa sig väsentligt annorlunda i

Sverige synes knappast föreligga.

Däremot torde det kunna påstås, att den nuvarande splittrade sjukkasserörelsen,

även om den kunde i erforderlig grad utbyggas och stärkas, kan bliva

ett hinder för ett framtida införande av den obligatoriska försäkringen. Från

en sådan sjukkasserörelse kan nämligen alltid befaras motstånd mot en dylik

övergång. Och ju starkare rörelsen vuxit sig, desto större bliva givetvis

betänkligheterna mot att genom en sådan reform sönderbryta densamma.

Beträffande frågans sammanhang med en väntad reform av den allmänna

pensionsförsäkringen vill utskottet anföra följande. Behovet av en dylik reform

har från flera håll framhållits. Och i sitt förutnämnda betänkande framlade

även besparingskommittén ett förslag i sådant hänseende. I Kungl. Maj:ts

proposition nr 110 vid denna riksdag har emellertid chefen för socialdepartementet

uttalat, att en sådan reform borde anstå, till dess sjukförsäkringsfrågan

vunnit sin lösning. Det är uppenbart, att sjuk- och pensionsförsäkringen stå i

ett intimt samband med varandra. I ett välordnat socialförsäkringssystem

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutslcotts utlåtande Nr 1.

9

bör förhållandet emellan dem vara ordnat så, att då sjukdom övergår till invaliditet,

vederbörande överföres från sjukförsäkringen till pensionsförsäkringen,

utan att någon lucka i understödstiden förekommer men också utan att

någon dubbelersättning utgår. Även i övrigt bör ett samarbete kunna vara till

gagn; särskilt torde väl organiserade sjukkassor vara lämpliga lokala organ

för pensionsförsäkringen. För närvarande utövas den ofta grannlaga och besvärliga

prövningen, huruvida invaliditet och följaktligen rätt till pension

föreligger, i första hand av särskilda organ, pensionsnämnderna, vilka väl i

allmänhet endast kunna äga en begränsad kännedom om den sökande. Betydligt

större säkerhet vid bedömandet kan uppenbarligen ernås, därest man till

stöd därför har erfarenheten hos en sjukkassestyrelse, vilken under en längre

tid haft att utöva kontroll över honom. Särskilt blir detta fallet, om sjukkassorna

såsom nu föreslagits skola meddela läkarvårdsförsäkring, då läkares yttrande

över sjukdomens hela förlopp kan erhållas. Besparingskommittén har

ock uttalat, att en förlängning av sjukkassornas understödstid komme att verka

som ett slags filter mot obehöriga anspråk på pension.

Pensionsstyrelsen bedriver även sjukvårdande verksamhet för förebyggande,

hävande eller mildrande av invaliditet. Vid den tidpunkt, då pensionsstyrelsen

ex officio kommer i förbindelse med den sjuke, torde det väl oftast vara för

sent att på denna väg nå några avsevärda resultat. Och dessförinnan blir som

regel ingripandet beroende på initiativ från den sjuke själv, vadan urvalet av

patienter måste bliva något godtyckligt. Men för en framgångsrik verksamhet

av detta slag är det riktiga urvalet av patienter av största betydelse. En

reform av sjukförsäkringen efter nu ifrågasatta riktlinjer skulle medföra den

fördelen, att pensionsstyrelsen från sjukkassorna och deras läkare kunde erhålla

erforderliga anvisningar.

Förutsättningen för samarbete av nu antydd art är emellertid, att sjukkasserörelsen

är lämpligt organiserad. Beträffande det föreliggande förslaget har

pensionsstyrelsen yttrat, att dess genomförande skulle medföra avsevärda fördelar

för pensionsförsäkringen samt framhållit, att därest en så beskaffad sjukförsäkring

förefunnits vid den allmänna pensionsförsäkringens genomförande,

avsevärda besparingar ifråga om såväl administrations- som pensionskostnader

sannolikt kunnat göras. En omorganisation av sjukförsäkringen kan emellertid,

åtminstone såvitt den fortfarande skall bygga på frivillighetens grund, ej ske

utan en viss övergångstid. Ur denna synpunkt synes det lämpligast, att sjukförsäkringsfrågan

löses först. Det är visserligen möjligt, att det vid en reform

av pensionsförsäkringen kan befinnas önskvärt, att gränsförhållandet mellan

densamma och sjukförsäkringen regleras något annorlunda än i nu föreliggande

förslag. Utskottet kan dock ej tro, att en sådan omreglering behöver bliva

vidlyftigare än att densamma utan svårighet kan genomföras. Huvudsaken är

emellertid, att sjukförsäkringens organisation då är klar. Hänsynen till en

blivande reform av pensionsförsäkringen synes alltså närmast tala för att

sjukförsäkringsfrågan omedelbart löses.

Vad slutligen beträffar kostnaden för förslagets genomförande, behjärtar

utskottet väl det i motionen II: 443 framförda kravet på sparsamhet. Men å

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

andra sidan synes det utskottet uppenbart, att den beräknade utgiftsökningen

i stor utsträckning är mera skenbar än verklig. Såsom i propositionen nr 113

framhålles torde en ej ringa del av utgifterna komma att direkt kompenseras

genom besparingar för pensionstillägg och understöd från den allmänna pensionsförsäkringen

samt för den allmänna fattig- och hälsovården. Och härtill

kommer indirekt den fördel för folkhälsan, som man kan hava anledning att

hoppas av den föreslagna sjukvårdsförsäkringen.

Utskottet kan sålunda ej finna de mot regeringsförslaget framförda betänkligheterna

vara av avgörande betydelse. Yad det i motionen II: 445 framburna

organisationsförslaget beträffar, anser utskottet såsom redan nämnts detsamma

icke innebära tillräckliga garantier för att en erforderlig koncentration

inom sjukkasserörelsen kommer till stånd. Även om så skulle bliva fallet synes

emellertid organisationen, om ock enklare och billigare än regeringsförslagets,

ur andra synpunkter vara denna underlägsen. Den skulle nämligen medföra,

att det inom stora delar av landet ej skulle finnas några självständiga lokala

sjukkasseorganisationer utan endast lokalavdelningar av rikssjukkassor med

mycket begränsad handlingsfrihet. Utskottet har emellertid såsom redan

framhållits den uppfattningen, att en verklig lösning av den sociala sjukförsäkringsfrågan

ej kan vinnas, utan att sjukvårdsförsäkringen göres obligatorisk.

Men att tillfredsställande ordna denna försäkring möter stora svårigheter

för rikssjukkassorna. Den bestämda oppositionen mot införandet av denna

understödsform, som framkommit från rikssjukkassomas sida, torde också

bottna i att densamma ej lämpar sig för deras organisation. Motionären har

även föreslagit, att sjukvårdsförsäkringen ej skulle bliva obligatorisk. Han

uttalar visserligen, att därest statsbidrag till sjukvårdsförsäkringen i enlighet

med regeringsförslaget beviljas, även rikssjukkassorna i stor utsträckning

skulle införa denna understödsform. Med hänsyn till vad rikssjukkassomas

centralorganisation anfört i frågan förefaller emellertid detta högst tvivelaktigt.

Även för samarbetet med annan social verksamhet torde frånvaron av

självständiga lokala organ inverka menligt.

Då Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig till de av utskottet här ovan angivna

riktlinjerna för en reform av den sociala sjukförsäkringen kan utskottet i huvudsak

förorda detsamma. Här nedan vill utskottet i detalj behandla de punkter

i förslaget, där jämkningar synas lämpliga och där i motionerna framställda

yrkanden eljest föranleda därtill.

Specialmotivering.

A. Förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 om

understödsföreningar.

Enligt regeringsförslaget skulle nu gällande lag om sjukkassor — den 4 juli

1910 (nr 77) — upphävas och dess föreningsrättsliga bestämmelser ersättas

med lagen den 29 juni 1912 (nr 184) om understödsföreningar. Föreningar för

beredande av sjukhjälp skulle alltså registreras enligt sistnämnda lag. Bland

sålunda registrerade föreningar skulle enligt ett koncessionssystem uttagas så
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

11

dana, som vore lämpliga att fungera som sociala sjukförsäkringsorgan -—- erkända

sjukkassor. Denna anordning skulle påkalla ändring av 1 § i lagen om

understödsföreningar, enligt vilken paragraf i dess nuvarande lydelse sjukhjälpsföreningar

äro uteslutna från lagens tillämplighetsområde. Vidare hava

ändringar föreslagits i 3, 9, 44, 45 och 89 §§ av samma lag varjämte i övergångsbestämmelser

upphävande av sjukkasselagen föreslagits.

I motion II: 446 har föreslagits viss ändring i 40 § av understödslagen, varjämte

i motion I: 289 föreslagits annan lydelse av 44 § samma lag än i propositionen.

Beträffande den närmare innebörden i förslagen samt motiveringen hänvisas

till propositionen nr 113 samt motionerna. Den föreslagna legislativa anordningen

synes utskottet ändamålsenlig. I fråga om detaljerna hava de väckta

förslagen givit utskottet anledning till följande erinringar.

9 §•

Enligt 9 § understödsföreningslagen skall understödsförening i sin firma propositionen,

hava ordet »understödsförening». Enligt propositionen skulle de erkända sjukkassorna

— men endast dessa — äga rätt att i sin firma i stället hava ordet

»sjukkassa».

Vid sidan av de sjukkassor, som nu åtnjuta statsunderstöd, finnas även andra utskottet,

föreningar för inbördes bistånd vid sjukdom. Några sådana äro registrerade

enligt 1910 års sjukkasselag men därutöver torde det finnas ett stort antal oregistrerade.

Dessa föreningar benämnas vanligen sjukkassor. Därest understödsföreningslagen

göres tillämplig å alla sjukhjälpsföreningar, komma alla

sådana med minst 50 medlemmar att vara underkastade registreringstvång. De

skulle då ej få behålla sin gamla benämning »sjukkassa» utan måste utbyta

den mot en annan, »understödsförening för sjukhjälp» eller dylikt. Detta synes

utskottet innebära en onödig stränghet. Väl lärer det vara riktigt, att en

del hittills oregistrerade sjukkassor drivas efter otillfredsställande principer.

Som regel torde det dock få sägas, att de, om ock i ringare utsträckning än

de statsunderstödda kassorna, utgöra ett stöd och en hjälp för sina medlemmar.

Utskottet vill sålunda förorda den ändring i propositionen, att alla huvudsakligen

på sjukförsäkring inriktade understödsföreningar erhålla rätt att i firman

hava ordet »sjukkassa». De koncessionerade sociala sjukförsäkringsorganen

torde bliva tillräckligt särskilda från andra sjukkassor, om de erhålla ensamrätt

att i firman därjämte hava ordet »erkänd».

40 §.

Nämnda paragraf, som reglerar det fall att föreningssammanträdes befogen- ^Motion

het utövas av därtill utsedda personer, stadgar bl. a., att sådan person ej må

överlåta sin rösträtt å annan.

I ett den 28 augusti 1926 avgivet utlåtande angående ändringar i gällande

sjukkasselagstiftning har socialstyrelsen uppgivit, att denna bestämmelse medfört

praktiska olägenheter. Inom rikssjukkassorna, där systemet med representantförsamling

i stället för föreningssammanträde maste tillämpas, hade man

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

Utskottet.

Motion I: 289.

nämligen av kostnadsskäl önskat ordna dessa så, att denna representantförsamling

allenast i vissa fall med längre mellantider bestode av direkt av lokalavdelningarna

valda ombud. Under mellantiden skulle föreningssammanträdes befogenhet

utövas av personer, valda av förutnämnda representantförsamling.

Det hade emellertid ansetts ovisst, huruvida ovannämnda stadgande medgåve eu

sådan anordning.

Med stöd av detta uttalande yrkas i motion II: 446 av herr Andersson i Igelboda,

att stadgandet i fråga måtte upphävas.

I anledning av socialstyrelsens ovannämnda uttalande hava 1926 års sjukkassesakkunniga

uttalat, att stadgandet ej kunde anses utgöra något hinder

för att de personer, som skulle utöva föreningssammanträdes befogenhet, valdes

indirekt, allenast reglerna därför upptoges i stadgarna. Ej heller utskottet

kan finna stadgandet utgöra hinder för en stadgebestämmelse, av innehåll exempelvis

att föreningssammanträdes befogenhet utövas vart tredje år av inom lokalavdelningarna

direkt valda personer, vilka tillika utgöra elektorsförsamling

för val av visst antal representanter, som däremellan utöva föreningssammanträdes

befogenhet. Då stadgandet därjämte synes stå i överensstämmelse med

god ordning beträffande föreningars organisation, anser sig utskottet böra avstyrka

motionen.

44 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om villkoren för ändring av understödsförenings

stadgar. Huvudregeln är, att beslut om stadgeändring skall

hava biträtts av samtliga röstberättigade eller hava fattats å två på varandra

följande sammanträden, därav minst ett ordinarie, och å det sista biträtts av

minst två tredjedelar av de röstande. För att de erkända sjukkassorna snabbare

skola kunna anpassa sig efter de ändrade krav, som kunna ställas på en

tillfredsställande social sjukförsäkring, har i propositionen för dem föreslagits

den undantagsbestämmelsen att, därest ändringar erfordras för erkännandets

bibehållande, beslut därom skall vara giltigt, om det å sammanträde biträtts

av minst tre fjärdedelar av de röstande.

I de sakkunnigas förslag hade undantagsbestämmelsen en vidsträcktare omfattning.

Den avsåg även annan ändring av stadgarna »i ämne, därom allenast

på grund av de för erkännandet gällande villkor bestämmelse skall finnas intagen

i stadgarna». Den huvudsakliga anledningen till sistnämnda bestämmelse

torde hava varit, att enligt förslaget erkända rikssjukkassor skulle i sina stadgar

angiva sina lokalavdelningar. Den avsåg sålunda att för dessa kassor

möjliggöra att utan allt för stor tidsutdräkt nybilda lokalavdelningar. I regeringsförslaget

har emellertid denna skyldighet för rikssjukkassorna borttagits.

På grund härav och då det ansetts önskvärt, att undantagsbestämmelserna för

de erkända sjukkassorna i understödsföreningslagen ej gjordes vidlyftigare än

nödigt, har även sistberörda undantagsbestämmelse borttagits i propositionen.

I motionen I: 289 av herr von Sydow föreslås bl. a., att rikssjukkassorna skulle

vara skyldiga att i stadgarna angiva sina lokalavdelningar. I anslutning

härtill föreslås jämväl beträffande nu förevarande paragraf en återgång till

de sakkunnigas förslag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

13

På skäl, som nedan skola anföras, har utskottet ej ansett sig böra förorda, att

rikssjukkassa skall vara skyldig att i stadgarna angiva sina lokalavdelningar.

Utskottet vill i konsekvens härmed beträffande denna paragraf tillstyrka propositionen

samt avstyrka motionen.

övergångsbestämmelserna.

För genomförande av omorganisationen kräves tydligen en viss övergångstid.

De sakkunniga hade föreslagit denna till två år eller sålunda, då de nya

bestämmelserna avsetts skola träda i kraft den 1 januari 1928, till den 1 januari

1930. På hemställan av socialstyrelsen, vilken ansett den sålunda föreslagna

övergångstiden allt för knappt tillmätt, har densamma i regeringsförslaget utökats

med två år, eller sålunda till den 1 januari 1932.

I motion 11:442 hava herr Eriksson i Grängesberg och fru Östlund bl. a.

föreslagit, att övergångstiden begränsas i enlighet med de sakkunnigas förslag.

Motionen omnämner visserligen endast motsvarande bestämmelse i förslaget

till »Förordning om erkända sjukkassor». Ett bifall till densamma torde emellertid

böra medföra, att jämväl nu ifrågavarande övergångsbestämmelser ändras

i överensstämmelse därmed.

Utskottet behjärtar väl önskemålet, att reformen genomföres utan onödig tidsutdräkt.

Då emellertid de av socialstyrelsen för en utsträckning av övergångstiden

anförda skälen synas utskottet övertygande, får utskottet på denna punkt

tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

B. Förslaget till förordning om erkända sjukkassor.

Enligt Kungl. Maj :ts förslag skulle koncessionen — »erkännandet» — för de

statsunderstödda sjukförsäkringsföreningarna medföra ensamrätt att i firman

använda ordet »sjukkassa». Några andra sjukkassor skulle sålunda ej finnas.

Såsom ovan anförts har utskottet emellertid ansett sig böra föreslå, att benämningen

»sjukkassa» skulle tillkomma jämväl andra sjukhjälpsföreningar. De

statsunderstödda kassorna skulle skiljas från de övriga genom tillägg av ordet

»erkänd». I konsekvens härmed synes i förordningsförslaget ordet »sjukkassa»,

vilket ju allestädes åsyftar allenast en statsunderstödd sådan, böra utbytas

mot orden »erkänd sjukkassa». Likaså torde uttrycket »erkännas som sjukkassa»

böra utbytas mot »antagas till erkänd sjukkassa».

I övrigt föranleder förslaget till förordning och de detsamma berörande motionerna

följande erinringar från utskottets sida.

7 §•

Den enligt proposition nr 113 erkänd sjukkassa medgivna rätten att i firman

hava ordet »sjukkassa» kompletteras i denna paragraf med en skyldighet

i sådant hänseende. I anslutning till vad utskottet här ovan anfört tillstyrker

utskottet, att erkänd sjukkassa i firman skall hava jämväl ordet »erkänd».

Utskottet.

Motion

II: 442.

Utskottet.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

8§.

Motion 1:294 Enligt Kungl. Maj :ts förslag skulle de erkända sjukkassorna äga rätt men

ej skyldighet att inom sitt verksamhetsområde mot skäligt vederlag biträda

annan inrättning för social verksamhet.

I motionen I: 294 av fröken Hesselgren föreslås ändring härutinnan. Motionären

erinrar om en pågående utredning rörande statsunderstöd åt barnaföderskor.

Såsom organ för en sådan understödsverksamhet syntes sjukkassorna,

vilka själva skulle utöva moderskapsförsäkring, lämpliga. Emellertid vore

det för verksamhetens organisation av betydelse, att sjukkassornas medverkan

överallt kunde erhållas, något som ej vore säkert, därest de ej vore skyldiga

åtaga sig densamma.

Motionären föreslog fördenskull följande lydelse av 8 § första stycket i förslaget

till förordning:

Konungen må, där så finnes påkallat, förordna, att sjukkassa skall inom sitt

verksamhetsområde mot skäligt vederlag lämna medverkan vid utövande av

viss social försäkrings-, understöds- eller vårdverksamhet. Sådan medverkan

må jämväl efter överenskommelse övertagas av sjukkassa, som likväl, om åtagandet

medför ekonomiska förpliktelser för kassan, därtill skall inhämta tillsynsmyndighetens

samtycke. Verksamhet, varom här är sagt, må avse även

andra än kassans medlemmar.

Utskottet. Ur principiell synpunkt måste det anses mindre tilltalande att ålägga en frivillig

rörelse skyldighet att utöva verksamhet utanför dess egentliga uppgift.

I varje fall synes det ej tillrådligt att giva en dylik skyldighet en så generell

omfattning, som här föreslagits, utan att behovet därav starkare dokumenterats.

Endast därest det skulle visa sig, att sjukkassorna ställa sig avvisande mot

uPP£fifter> som det allmänna skulle vilja anförtro dem, synas tvångsföreskrifter

böra tagas under övervägande. Utskottet finner det lämpligt och önskvärt,

att sjukkassor med därför tillräcklig soliditet och lämplig organisation

åtaga sig uppgifter av nu angivet slag, och håller även för troligt,

att kassorna komma att visa sig villiga därtill. Utskottet finner sålunda

motionen ej böra föranleda ändring i Kungl. Maj:ts förslag.

Motion 1:289. Enligt de sakkunnigas förslag skulle den begravningshjälpsfförsäkring, som

hittills allmänt bedrivits av de svenska sjukkassorna, successivt avvecklas för de

erkända sjukkassornas del. Såsom skäl härför anfördes, att denna verksamhet

ej hade något organiskt sammanhang med den sociala sjukförsäkringen, och att

den befintliga sammankopplingen kunde inverka menligt på sjukförsäkringens

ekonomi. Medlemmarnas behov av begravningshjälp kunde lika väl tillgodoses

av med sjukkassorna sidoordnade understödsföreningar.

På grund av från olika håll framställda erinringar intog emellertid Kungl.

Maj:t en annan ståndpunkt. I andra stycket av nu förevarande paragraf stadgas

sålunda, att de erkända sjukkassorna få meddela begravningshjälp till belopp

av högst 500 kronor. Vidare givas i 29, 31 och 35 §§ bestämmelser, åsyftande

att skapa en garanti för att begravningshjälpsverksamheten ej skall kunna

verka rubbande på sjukhjälpsverksamheten.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

15

I motion 1: 289 föreslår herr von Sydow en återgång till de sakkunnigas förslag

på denna punkt. Utom i 8 § skulle en sådan återgång föranleda ändring

i 7, 18, 19, 29, 31, 34, 35 och 42 §§ av förslaget.

Utskottet kan väl dela de sakkunnigas uppfattning, att begravningshjälps- Utskottet

verksamheten ej hör till en sjukkassas egentliga uppgifter. Det kan ej heller

antagas, att dess frånskiljande skulle medföra några väsentliga olägenheter.

Emellertid synes en ganska stark opinion inom sjukkasserörelsen kräva verksamhetens

bibehållande hos kassorna. Då de föreslagna garantibestämmelserna

torde få betraktas som tillfredsställande, har utskottet ej velat ställa sig

avvisande gentemot denna opinion. Utskottet får sålunda pa denna punkt tillstyrka

Kungl. Maj :ts förslag och avstyrka de i motionen föreslagna ändringarna

i ovan uppräknade paragrafer.

10 §.

110 § stadgas förbud för sjukkassorna att som medlemmar intaga vissa kate- Motlon 1:293

gorier personer, vilka av olika skäl ej anses böra bliva delaktiga i den statsunderstödda

sjukförsäkringen. Hit hör bland andra »den, vilken lider av sjukdom

eller är behäftad med lyte, som medför eller kan förväntas medföra väsentlig

nedsättning av arbetsförmågan eller påkalla läkarvård i större utsträckning».

En sådan person anses nämligen utgöra en allt för betungande risk för

rörelsen.

Under hänvisning till ett av Centralstyrelsen för Sveriges läkareförbund avgivet

yttrande — i nu ifrågavarande hänseende återgivet i propositionen nr 114

sid. 43—44 — har herr Holmgren i motion 1: 293 föreslagit en sådan ändring

i nyss citerade stadgande, att därav framginge, att sjukkassa visserligen icke

vore skyldig bevilja inträde åt sådan person men dock ägde rätt därtill.

Utskottet vill häremot hänvisa till vad föredragande departementschefen Utskottet,

anfört gentemot centralstyrelsens anmärkta yttrande — propositionen sid. 44

—45. Dessutom må påpekas svårigheten att, därest sjukkassorna finge mottaga

sådana abnorma risker, bestämma avgifterna sa att de bleve på en gång

fullt betryggande och ej allt för betungande. Utskottet far sålunda avstyrka

motionärens förslag.

11 §•

Ett spörsmål, som under förarbetena till förslaget åstadkommit betydande

meningsskiljaktigheter, är frågan om möjligheten till individuell anslutning till

distriktssjukkassa, d. v. s. hela försäkringens förläggning till sådan kassa.

I riksdag sdirektiven voro distriktssjukkassorna i första hand skisserade som

en samorganisation av de inom deras verksamhetsområde befintliga sjukkasscorganisationema.

Emellertid antyddes möjligheten av, att de skulle kunna få

en blandad karaktär på så sätt, att även de finge mottaga direkt anslutna medlemmar

och åt dessa meddela understöd ej blott under den senare, längre delen

av sjukdomstiden utan alltifrån början av denna. Härigenom skulle bl. a.

möjliggöras, att kassor, som redan infört tillräckligt lång sjukhjälpstid, skulle

kunna med bibehållande av denna fungera som distriktskassor för Övriga sjukkassor

inom deras verksamhetsområden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

Motioner

I: 289 och

II: 442.

Utskottet.

Vid behandlingen av denna fråga hava de sakkunniga först konstaterat, att

distriktssjukkassoma i viss män måste vara öppna för direkt eller s. k. individuell

anslutning. Endast för distriktssjukkassoma kunde beredandet av

sjukvårdsförsäkring göras till en obligatorisk förpliktelse. Och personer, som

allenast önskade sjukvårds- men ej sjukpenningförsäkring, hade tydligen ingen

anledning att ingå i en primärkassa, där endast sistnämnda försäkring meddelades.

De borde därför äga rätt att, utan att vara medlemmar i någon primärsjukkassa,

komma in direkt i distriktssjukkassan för erhållande av sjukvårdsförsäkringen.

Under dessa omständigheter syntes det de sakkunniga befogat

att taga steget fullt ut och göra distriktssjukkassoma fullständigt öppna för

individuell anslutning, d. v. s. stadga skyldighet för dem att bevilja jämväl

sjukpenningförsäkring även för den första sjukhjälpstiden.

En diametralt motsatt ståndpunkt intogs från rikssjukkassehåll, där man

yrkade, att distriktssjukkassoma skulle vara förbjudna att utgiva sjukpenning

för de första 100 dagarna av varje sjukdomsfall, d. v. s. individuell anslutning

skulle kunna vinnas allenast av den, som endast önskade sjukvårdsförsäkring.

I regeringsförslaget uttalas först, att ett bifall till rikssjukkassornas yrkande

skulle stänga utvecklingen till vidare koncentration och därmed göra reformen

i hög grad illusorisk. Gent emot de sakkunnigas förslag gjordes gällande,

att betydelsen av distriktssjukkassornas obligatoriska öppenhet för individuell

anslutning syntes i någon mån överskattad. Önskade ej en distriktssjukkassa

mottaga individuellt anslutna medlemmar, torde den nog kunna hindra

en mera betydande tillströmning därav. Därjämte kunde tvånget föranleda

slitningar inom kassorna mellan de olika medlemskategorierna. På de sålunda

anförda skälen intog Kungl. Maj:t en mellanställning; det skulle bero på distriktssjukkassans

eget avgörande, huruvida den mottoge individuellt anslutna

medlemmar för sjukpenningförsäkring. Sedan sålunda i 11 § första stycket

-— i likhet med de sakkunnigas förslag — fastslagits, att distriktssjukkassa

skall vara öppen jämväl för individuell anslutning, modifieras denna regel genom

ett tillfogat andra stycke, däri kassa medgives rätt att i stadgarna begränsa

den individuella anslutningen till beredandet av annat understöd än sjukpenning,

d. v. s. sjukvård och moderskapshjälp.

I motionerna I: 289 av herr von Sydow och II: 442 av herr Eriksson i Grängesberg

och fru Östlund föreslås borttagande av sistnämnda stycke ur paragrafen,

d. v. s. en återgång på denna punkt till de sakkunnigas förslag. I den

förra motionen anföres såsom skäl för den föreslagna ändringen huvudsakligen

önskvärdheten av att öppna sjukkassor överallt komme till stånd, vilket vore

av betydelse ej minst för genomförande av ett rationellt överflyttningssystem.

I den senare motionen framhålles särskilt, att densamma skulle underlätta koncentrationen

till verkliga enhetsskassor.

Utskottet har redan såsom sin uppfattning uttalat, att distriktssjukkassornas

öppenhet för fullständig individuell anslutning ej kan anses innebära något

hot mot de primärkassor, vilka hava en verklig uppgift att fylla inom den

sociala sjukförsäkringen. Av vad utskottet därvid anfört framgår ock, att utskottet

ingalunda överskattar betydelsen för en koncentration till verkliga en
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1. 17

hetskassor av att denna öppenhet göres till obligatorisk. En sådan koncentration

blir alltid i sista hand beroende av att majoriteten av medlemmarna finner

den förenlig med sina intressen. En viss psykologisk effekt kan dock en bestämmelse

därom hava. Den innebär så att säga ett officiellt erkännande av att

det lokala enhetskassesystemet är den för sjukkasserörelsen önskvärda organisationsformen.

Därjämte är det uppenbart, att ett bifall till motionerna skulle

befrämja sjukkasserörelsens utveckling till större öppenhet. Det får nämligen

antagas, att alla primärkassor, som anse sig behöva frukta konkurrens från

distriktssjukkassornas sida, själva i så fall komma att göra sig öppna. Några

allvarligare olägenheter av anordningen synes man knappast hava att frukta.

Utskottet får sålunda på denna punkt förorda bifall till motionerna.

21 §.

21 § innehåller förslagets huvudbestämmelser rörande sjukkassornas presta- Motion

tioner. I anslutning till riksdagsdirektiven och till de sakkkunnigas betänkan- 445- de föreslås därvid, bland annat, att sjukvårdande verksamhet i viss begränsad

omfattning i princip skall vara en obligatorisk prestation för distriktssjukkassorna.

Möjlighet till dispens därifrån medgives dock. Såsom redan nämnts

föreslås i motion 11:445 av herr Andersson i Igelboda, att sådan verksamhet

skall vara frivillig. Motionären anser, att införande av statsbidrag till verksamheten

i den omfattning, som föreslås i regeringsförslaget, skall vara tillräckligt

för att framkalla sådan verksamhet å de orter, där så lämpligen kan

ske.

Utskottet har redan som sin mening uttalat, att en verklig lösning av den Utskottet,

sociala sjukförsäkringsfrågan ej kan vinnas, utan att sjukvårdsförsäkringen

göres obligatorisk, och får sålunda tillstyrka bifall till regeringsförslaget på

denna punkt.

Såsom vid 11 § anförts har i regeringsförslaget vidtagits den ändring i de Motioner

sakkunnigas förslag, att den individuella anslutningen till distriktssjukkassa

för beredande av sjukpenning skulle vara fakultativ. I anslutning härtill har

det i förevarande paragraf i de sakkunnigas förslag upptagna stadgandet, att

»distriktssjukkassa skulle åt individuellt ansluten medlem, som önskade tillförsäkra

sig sådant understöd, bereda sjukpenning» mot att kassan ägde bereda

sådant understöd. I de vid 11 § omnämnda motionerna 1: 289 och II: 442 föslås

på där anförda skäl en återgång till de sakkunnigas ståndpunkt.

Såsom utskottet vid 11 § anfört delar utskottet motionärernas åsikt i denna Utskottet,

fråga och får sålunda jämväl i fråga om 21 § tillstyrka bifall till deras ändringsförslag.

Beträffande bestämmelserna i 21 § i övrigt anföres i motion I: 293 av herr Motion 1:393.

Holmgren följande:

I § 21 står i sista stycket följande bestämmelse: »I sjukkassas stadgar må

som villkor för sjukpennings utbetalande föreskrivas, att om det enligt läkares

intyg för sjukdoms lyckliga utgång eller för sjukdomstids förkortande är av

betydelse, att den sjuke vårdas å sjukvårdsanstalt, den sjuke skall underkasta

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 saml. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

Utskottet.

Utskottet.

sig sådan vård, i den mån den av kassan beredes, så ock att den sjuke skall

underkasta sig vård och föreskrift av läkare.» Uttrycket »i den mån den av

kassan beredes» förefaller mig ge rum för tydningen att den sjuke skulle vara

skyldig att låta vårda sig vid sjukvårdsanstalt endast där sjukkassan driver

en sådan. Det vore mycket olyckligt om bestämmelsen tolkades så, dels därför

att därigenom åtminstone tills vidare bestämmelsen om sjukhusvården bleve

fullkomligt illusorisk, emedan av kassorna drivna sjukvårdsanstalter ej finnas,

dels också därför att av kassorna drivna sjukvårdsanstalter alldeles icke äro

önskvärda av skäl, som det bleve för vidlyftigt att här ingå på. Det bör uttryckligen

sägas ifrån, att med stadgandet måste menas, att kassan bereder

plats på allmän sjukvårdsanstalt. Det förefaller mig därför som om det vore

bättre att i stället för »i den mån den av kassan beredes» säga »i den mån

lämplig dylik kan beredas».

Vad beträffar slutet av det nyss citerade stycket, nämligen »att den sjuke

skall underkasta sig vård och föreskrift av läkare», så bör det kompletteras

med »om kassan så påfordrar». Det kan nämligen icke vara någon mening i

att i sjukkassans stadgar skulle som villkor för sjukpennings utbetalande föreskrivas,

att den sjuke skall underkasta sig vård och föreskrift av läkare. Sjukkassorna

komma säkert icke att begagna rätten att införa en sådan bestämmelse

i sina stadgar, emedan det icke är fördelaktigt för dem. Sjukdomsfall

kunna nämligen finnas, där det icke för kassan är önskvärt, kanske ej ens möjligt

att fordra läkarevård för den sjuke. Däremot kan det vara fördelaktigt,

om kassan har rätt att i sina stadgar föreskriva »att den sjuke skall underkasta

sig vård och föreskrift av läkare, om kassan så påfordrar».

Motionärens uttalanden synas bero på ett missförstånd av bestämmelsernas

innebörd. Att sjukkassan »bereder» anstaltsvård torde ej kunna tolkas så, att

vården skall äga rum å av kassan driven anstalt, utan allenast innebära, att

kassan skall ombesörja, att den sjuke erhåller plats å anstalt, och bestrida kostnaderna

för vården. Att det allenast kan bliva fråga om en för ändamålet lämplig

anstalt lärer framgå av att den sjukes skyldighet att låta sig intagas å anstalten

är beroende av läkares intyg om åtgärdens behövlighet. Anstalten måste

vara så beskaffad, att den enligt läkarens uppfattning kan tjäna det åsyftade

målet, »sjukdomens lyckliga utgång eller sjukdomstidens förkortande».

Att sjukkassa i sina stadgar uppställt visst villkor för sjukpennings utbetalande

innebär naturligtvis intet hinder för kassan att i visst fall eftergiva

villkorets tillämpande. Då tillämpandet av villkoret kan medföra kostnader

för kassan, torde även kassastyrelsen allenast i de fall, då någon förbättring

av sjukdomen synes stå att vinna genom läkarebehandling, påfordra att sådan

anlitas.

Utskottet finner alltså vad motionären vid denna paragraf anfört ej böra föranleda

ändring i Kungl. Maj :ts förslag.

23 §.

I 23 § angivas villkoren för sjukhjälps erhållande. Dessa äro olika för sjukvård

och sjukpenning. Ersättning för sjukvård skall utgivas vid sjukdom, som

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

19

enligt läkares utsago kräver vården. Sjukpenning är kassa pliktig utgiva, då

sjukdomen medför förlust av arbetsförmågan eller då den sjuke för sjukdomens

botande enligt läkares föreskrift bör fullständigt avhålla sig från arbete. Läkarens

utsago blir alltså avgörande; även frågan huruvida, arbetsoförmåga föreligger,

torde i händelse av tvist komma att avgöras enligt läkares utlåtande.

Då förslaget utgår från att fritt läkarval skall tillkomma medlemmarna, blir

det som regel den av den sjuke själv anlitade läkaren, som har avgörandet i

sin hand.

Från olika håll hava anförts betänkligheter mot att på detta sätt göra kassornas

betalningsskyldighet beroende av läkarens större eller mindre välvilja

vid bedömandet av den sjukes behov av vård eller vila. Men denna olägenhet

måste alltid i någon mån medfölja systemet med fritt läkarval. Detta system

medför emellertid i andra hänseenden betydande fördelar, och kravet därpå

lärer ej uppgivas vare sig av sjukkassemedlemmama eller av läkarkåren. De

huvudsakliga olägenheterna av systemet torde ock — såsom även framhållits

i såväl sakkunnigbetänkandet som propositionen — vara undanröjda genom

bestämmelsen att den sjuke själv skall betala den del av vårdkostnaden, som

går utöver två tredjedelar av vad kostnaden enligt taxa bort uppgå till.

Utskottet anser sig sålunda ej böra föreslå någon ändring i Kungl. Maj:ts

förslag på denna punkt. Emellertid vill utskottet framhålla, att dessa bestämmelser

ej böra tolkas så att den anlitade läkarens utsago äger absolut vitsord.

Utskottet finner det lämpligt, att de sjukkassor, som så kunna, genom

s. k. förtroendeläkare granska inkomna läkarintyg och underkasta tvivelaktiga

fall prövning. Genom samrådande mellan intygsgivaren och förtroendeläkaren

kunna väl i allmänhet missförstånd och meningsskiljaktigheter undanröjas. Men

drives någon gång saken till sin spets, d. v. s. till rättegång, äger kassan frihet

att prestera bevisning om att det åberopade intyget är oriktigt.

I andra stycket av 23 § stadgas, att sjukpenning, där ej annorlunda stadgas, Motion 1:293.

skall utgivas bland annat, då den sjuke för sjukdomens botande enligt läkares

föreskrift bör fullständigt avhålla sig från arbete. I sista stycket göres bland

andra den inskränkningen i sjukkassas rätt att utgiva sjukpenning, att sådant

understöd ej må utgå, då arbetsförmågan ej blivit nedsatt med minst en fjärdedel.

I motionen 1:293 av herr Holmgren framhålles att sistnämnda bestämmelse

gjorde värdet av den förstnämnda i stor utsträckning illusorisk. Det vore

nämligen ej ovanligt, att behov av fullständig vila förelåge, oaktat arbetsförmågan

ej alls vore nedsatt. Motionären föreslog följande ändrade lydelse, av

ifrågavarande båda stycken:

Sjukpenning skall, där ej i denna förordning annorlunda stadgas, utgivas

vid varje sjukdom, som medför förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av

densamma med minst en fjärdedel eller för vars botande den sjuke enligt läkares

föreskrift bör fullständigt avhålla sig från arbete.

Sjukpenning må ej utgivas för sjukdomsfall, som den sjuke avsiktligt eller

vid förövande av handling, för vilken straff ådömts honom, ådragit sig, och ej

heller i anledning av ålderdomssvaghet, som icke är förenad med egentlig

sjukdom.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Karens
tiden.

Motioner.

20 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

Utskottet finner vad motionären anfört vara värt beaktande. Men den

formulering lian givit ifrågavarande stadgande går över vad motiveringen

angiver och vad utskottet kan finna tillrådligt. Enligt Kungl. Maj:ts förslag

skulle sjukkassa vara pliktig att utgiva understöd åt medlem, som av sitt hälsotillstånd

är helt förhindrad att genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle.

Vid allenast nedsättning av arbetsförmågan äger kassan rätt bereda understöd,

därest nedsättningen uppgår — liksom enligt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete — till en fjärdedel, därvid understödet må graderas efter

nedsättningen. Enligt motionärens formulering av stadgandet skulle kassan

vara pliktig att utgiva ersättning även vid nedsättning av arbetsförmågan. För

gradering av nedsättning i arbetsförmågan torde emellertid sjukkassorna vara

i behov av tillgång till sakkunskap, som ej alltid kan erhållas. Det synes sålunda

försiktigast att i detta hänseende stanna vid regeringsförslagets föreskrifter;

de kassor, som anse sig kunna verkställa en sådan gradering, få meddela

ett efter nedsättningen i arbetsförmågan avpassat understöd, under det

att de övriga äga begränsa sin ersättningsskyldighet till fall, då den sjuke helt

är förhindrad att utnyttja sin arbetsförmåga. Detta hindrar emellertid ej att

den anmärkta bristfälligheten i Kungl. Maj :ts förslag avhjälpes. Utskottet

får sålunda i anledning av motionen föreslå en sådan ändring i Kungl. Maj:ts

förslag, att rätt till sjukpenning skall föreligga, då enligt läkares föreskrift

behov av fullständig vila föreligger, även om arbetsförmågan ej blivit nedsatt

med en fjärdedel.

24 §.

24 § i Kungl. Maj:ts förslag behandlar sjukhjälpstiden. Bestämmelserna

härom avse dels sjukhjälpsrättens inträdande, dels ock dess upphörande.

I förstnämnda hänseende gives bestämmelsen att sjukpenning ej må utgivas

för de tre första dagarna vid varje sjukdomsfall. Som skäl för denna bestämmelse

har i huvudsak anförts den besparing, denna s. k. karenstid skulle medföra

för såväl de försäkrade som för statsverket.

Ändring i Kungl. Maj:ts förslag på denna punkt föreslås i motionerna

11:440, 441 och 445. I motionen 11:445 av herr Andersson i Igelboda föreslås,

att kassorna skola äga frihet att utgiva sjukpenning antingen från sjukdomens

början eller efter en karenstid av tre dagar. I de andra motionerna

föreslås att sjukkassorna skola utgiva sjukpenning enligt motion II: 440 av

fru Nordgren m. fl. från och med den dag anmälan om sjukdomsfallet gjorts

hos kassan — alltså möjligen även för insjuknandedagen — samt enligt motion

11:441 av herr Brännberg m. fl., från och med dagen efter varje sjukdomsfall.

Såsom skäl för motionerna anföres, att inom de befolkningslager, för vilka

den sociala sjukförsäkringen är avsedd, avsaknaden av understöd även för några

få dagar blir ganska kännbar, att inom sjukkasserörelsen idén med en karenstid

är föga populär, samt att bestämmelsen stode i strid med motsvarande

regler för den obligatoriska olycksfallsförsäkringen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

21

Enligt gällande lag må sjukpenning utgivas allenast om sjukdomen varit Utskottet,

tre dagar. Ändring av denna bestämmelse torde ej kunna ifrågasättas, då

handläggningen av och kontrollen över de allra kortaste sjukdomsfallen för

sjukkassorna skulle medföra administrationskostnader, vilka ej stode i rimlig

proportion till understödets betydelse för de sjuka. Men bibehålies denna bestämmelse,

medför möjligheten att erhålla sjukpenning från sjukdomsfallets

början en stark frestelse för den sjuke att, ehuru sjukdomen redan upphört,

göra gällande att den varat in på den fjärde dagen. Denna frestelse skulle till

stor del bortfalla, därest i så fall sjukpenning utginge allenast för en dag.

Vidare anser sig utskottet böra taga hänsyn till de framförda kraven på sparsamhet.

Det torde vara otvivelaktigt, att på ingen annan punkt så stora besparingar

stå att vinna, utan att försäkringens effektivitet i högre grad rubbas.

Beträffande de i motionerna anförda skälen vill utskottet erinra, att frånvaron

av sjukpenning under de första dagarna i avsevärd grad kompenseras därigenom

att den sjuke erhåller ersättning för utgifter till läkarvård alltifrån sjukdomens

början. Att en viss skiljaktighet mot olycksfallsförsäkringen kommer

att bestå är visserligen riktigt, men sådana skiljaktigheter kunna aldrig helt

undvikas, åtminstone så länge sjukförsäkringen är frivillig.

Utskottet anser sig sålunda på denna punkt böra förorda Ivungl. Maj:ts förslag.

Beträffande sjukhjälpsrättens upphörande innehåller Kungl. Maj:ts förslag, Sjukhjälpsatt

rätten till sjukvårdande åtgärder ej må vara begränsad till tiden men atttidens län9drätten

till sjukpenning må begränsas till — sammanlagt från primär- och distriktssjukkassa

— två år för varje sammanhängande sjuklighetstillstånd. Detta

är sålunda en minimiprestation; sjukhjälpstiden i distriktssjukkassa får

vara längre, t. o. m. obegränsad.

I ovannämnda motioner 11:440 och 445 föreslås, att sjukpenning skall utgå Motioner,

under minst tre år för varje sammanhängande sjuklighetstillstånd.

I fjolårets regeringsförslag hade sjukhjälpstiden föreslagits till tre år för Utskottet

varje sammanhängande sjuklighetstillstånd. Nedsättningen till två år föreslogs

av de sakkunniga, vilka som skäl därför anförde de av den längre sjukhjälpstiden

föranledda ökade kostnaderna såväl för de försäkrade som för statsverket.

Till denna ståndpunkt kan utskottet ansluta sig och finner sig alltså

även på denna punkt böra förorda Kungl. Maj:ts förslag.

25 §.

Enligt förslaget skall meddelandet av moderskapshjälp bliva en obligatorisk

prestation för sjukkasserörelsen. Bestämmelserna om detta understöd givas i

25 §. I fråga om dessa bestämmelser har meningsskiljaktighet yppat sig allenast

rörande spörsmålet, huruvida verksamheten bör utövas av primär- eller

distriktssjukkassoma.

De sakkunniga hava föreslagit, att meddelandet av sådant understöd skulle

göras till en obligatorisk prestation för den statsunderstödda sjukkasserörelsen.

De medgiva, att med hänsyn till den omfattning, vari moderskapshjälp redan

meddelas av de befintliga sjukkassorna — 82.7 procent av samtliga kvinnliga

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

Motioner

I: 289 och

II: 442.

Utskottet.

Motion

II: 442.

sjukkassemedlemmar äro tillförsäkrade dylikt understöd — och till den relativt

korta tid, varunder moderskapshjälp anses behövlig, det kunde förefalla

naturligast, att denna understödsverksamhet tillkomme primärkassorna. Emellertid

hava de lagt verksamheten till distriktssjukkassorna, detta huvudsakligen

av följande skäl. Sjukkassornas moderskapshjälp syntes böra söka anknytning

till annan verksamhet för beredande av hjälp åt barnaföderskor. För närvarande

påginge en utredning om anordnande av sådan verksamhet, och det

vore antagligt, att sjukkassorna kunde bliva organ för densamma. Vidare borde

sjukkassorna kunna — direkt eller indirekt — medverka vid anordnande av

anstalter för vård åt barnsängskvinnor. För verksamhet av nu nämnt slag voro

primärkassorna på grund av splittringen mindre lämpade än distriktssjukkassorna.

Slutligen erinrades, att distriktssjukkassorna kunde bereda en bättre utjämning

av riskerna; för kassor, uteslutande eller till större delen bestående av

kvinnor, skulle moderskapshjälpen kunna bliva ganska betungande.

Från rikssjukkassorna har yrkats, att moderskapshjälpsverksamheten måtte

anförtros primärsjukkassorna.

I Kungl. Maj:ts förslag framhålles, att principen för fördelningen av uppgifter

mellan primär- och distriktssjukkassor vore, att primärsjukkassorna

skulle omhänderhava den av sjukkassorna för närvarande allmänt bedrivna verksamheten.

Hit torde få räknas meddelandet av moderskapshjälp. De av de

sakkunniga anförda skälen syntes knappast övertygande. För den planerade

verksamheten för beredande av understöd åt barnaföderskor torde tillräckliga

möjligheter till samarbete med sjukkassorna förefinnas, även om moderskapsförsäkringen

anförtroddes åt primärsjukkassorna. Någon kraftigare medverkan

till upprättande av förlossningshem torde sjukkasserörelsen ej kunna lämna.

På de sålunda anförda skälen föreslås, att moderskapshjälp skall lämnas av

primärsjukkassa samt beträffande individuellt anslutna medlemmar av distriktssjukkassa.

I motionerna I: 289 av herr von Sydoiv samt II: 442 av herr Eriksson i Grängesberg

och fru Östlund yrkas, med åberopande av de utav de sakkunniga anförda

skälen, om en återgång till de sakkunnigas förslag på denna punkt.

Utskottet finner övervägande skäl tala för de sakkunnigas ståndpunkt och

förordar alltså på denna punkt bifall till motionerna.

42 §.

Enligt riksdagsdirektiven skulle koncessionssystemet ej gälla för redan

registrerade sjukkassor. I överensstämmelse härmed har i 42 § stadgats,

att sjukkassa, som varit registrerad enligt 1910 års lag, må vinna erkännade

som primärsjukkassa, även om den ej skulle anses socialt behövlig. Förutsättningen

härför är naturligtvis dock, att ansökan göres inom en viss övergångstid.

Såsom redan vid övergångsbestämmelserna till lagen om ändring

i vissa delar av lagen om understödsföreningar framhållits, hade denna övergångstid

föreslagits av de sakkunniga till två år, i Kungl. Maj:ts förslag till

fyra år och i motion II: 442 till två år.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1. 23

Utskottet har redan uttalat sin anslutning till den av Kungl. Maj:t intagna

ståndpunkten och får därför jämväl vid denna paragraf tillstyrka bifall

till Kungl. Maj:ts förslag och avstyrka motionen.

43 §.

Enligt 9 § skall erkänd sjukkassas verksamhetsområde vara lokalt begränsat.

Undantag skulle emellertid göras för redan registrerade rikssjukkassor.

För att koncessionssystemet skulle kunna upprätthållas jämväl i fråga om

nybildande av lokalavdelningar inom rikssjukkassorna krävas emellertid vissa

särbestämmelser för dessa kassor, vilka bestämmelser sammanförts i 43 §.

De viktigaste av dessa bestämmelser avse formen för nybildning av lokalavdelningar

och minimiantalet medlemmar i lokalavdelning.

De sakkunniga hade föreslagit, att rikssjukkassa skulle hava sina lokalavdelningar

angivna i stadgarna; nybildning av lokalavdelning komme sålunda

att ske i form av stadgeändring, vilken skulle registreras hos tillsynsmyndigheten,

som därvid finge pröva huruvida den nya lokalavdelningen komme

att inkräkta på redan erkänd kassas verksamhet. Minimiantalet medlemmar

i lokalavdelning föreslogs till 25.

Med anledning av från rikssjukkassehåll framställda erinringar gjordes i

Kungl. Maj:ts förslag följande ändringar häri. Lokalavdelning av rikssjukkassa

finge nybildas utan stadgeändring men skulle nybildningen anmälas hos

tillsynsmyndigheten, som hade att pröva huruvida densamma finge komma till

stånd. Minimiantalet medlemmar i lokalavdelning nedsattes till 10.

Beträffande den närmare innebörden i och motiveringen för de olika ståndpunkterna

tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen nr 114 sid. 26—29.

I övrigt innehåller paragrafen en del andra bestämmelser om rikssjukkassorna.

Mot dessa hava emellertid ej några erinringar gjorts, och utskottet

anser sig beträffande dem kunna inskränka sig att hänvisa till propositionen.

1 motion I: 289 av herr von Sydow föreslås en återgång till de sakkunnigas

ståndpunkt i båda ovan angivna hänseenden.

I motion II: 442 av herr Eriksson i Grängesberg och fru östlund föreslås

den ändring i Kungl. Maj :ts förslag, att minimiantalet medlemmar i lokalavdelning

av rikssjukkassa skulle vara 25.

I motion II: 445 föreslår herr Andersson i Igelboda, att de särskilda bestämmelserna

om rikssjukkassor ej skulle sammanföras i en särskild paragraf

utan fördelas på de paragrafer i förordningen, vilka behandlade motsvarande

frågor för de lokala sjukkassornas del. I materiellt hänseende föreslås den

ändringen i Kungl. Maj:ts förslag, att för nybildande av lokalavdelning av

rikssjukkassa väl skall krävas ett medlemsantal av 10, men att, därest medlemsantalet

senare skulle nedgå därunder, detta förhållande ej skulle inverka

på lokalavdelningens ställning.

Vad först den formella sidan av saken beträffar, synes det utskottet mest

ändamålsenligt, att särbestämmelserna om rikssjukkassor äro samlade i en paragraf.

Utskottet.

Motioner.

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansatt stats- och andra lagutslcotts utlåtande Nr 1.

Vad därefter angår nybildande av lokalavdelningar, finner utskottet väl,

något som även medgives i propositionen, att lokalavdelningarnas angivande

i stadgarna skulle ur kontrollsynpunkt äga vissa fördelar, samt att rikssjukkassorna

ganska betydligt överdrivit olägenheterna av en sådan anordning.

Då emellertid skälig hänsyn bör tagas till opinionen inom kassorna, och då

de i Kungl. Maj:ts förslag upptagna kontrollbestämmelserna torde få anses

vara tillräckligt effektiva, anser sig utskottet ej böra på denna punkt förorda

någon ändring däri.

I fråga slutligen om medlemsantalet i lokalavdelning synes det utskottet

uppenbart, att ett medlemsantal understigande 25 är väl litet för att konstituera

ett koncessionerat sjukförsäkringsorgan. Men såsom i propositionen

framhålles finnas distriktssjukkasseområden, där nämnda antal sjukkassemedlemmar

ej uppnåtts. Hänsyn till dessa områden synes böra tagas. Utskottet

vill därjämte framhålla, att bestämmelsen i 5 § första stycket ej innebär ett

ovillkorligt hinder för erkännande av sjukkassa inom område, där annan kassa

resp. lokalavdelning är erkänd. Hinder möter allenast om sistnämnda kassa

eller lokalavdelning kan anses fylla sjukförsäkringsbehovet inom området.

Men har kassan eller lokalavdelningen ett alltför ringa medlemsantal, kan detta

anses som en presumtion för att den ej fyller behovet. Finnes sålunda inom

visst område en lokalavdelning med ett ringa antal medlemmar, bör detta ej utgöra

hinder för att en lokal kassa, resp. lokalavdelning av annan rikssjukkassa,

till vilken kanske det mångdubbla antalet personer anmält sig som medlemmar,

vinner erkännande. Med en sådan tillämpning av 5 § synes Kungl.

Maj:ts förslag på denna punkt ej behöva väcka betänkligheter. Däremot kan

utskottet ej förorda den ytterligare eftergift, som ett bifall till motion

11:445 i fråga om medlemsantalet skulle innebära.

Utskottet får sålunda i fråga om 43 § tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts

förslag.

44 §.

Motion 1:289. I 44 § medgives primärsjukkassa rätt att meddela sjukpenningförsäkring

under den sjukhjälpstid, som enligt 24 § eljest skulle tillkomma distriktssjukkassa

bland annat, då anslutning till distriktssjukkassa för beredande av denna

försäkring ej kan vinnas. Härmed avses rikssjukkassornas lokalavdelningar

å orter, där tillräckligt antal sjukkassemedlemmar för bildande av distriktssjukkassor

ej finnas.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle såsom nämnts moderskapshjälpsförsäkringen

tillkomma distriktssjukkassorna, men skulle sådan försäkring i ovan

angivna fall kunna meddelas av primärsjukkassor, därom bestämmelse givits

i nu förevarande paragraf. Då Kungl. Maj:t föreslagit, att moderskapsförsäkringen

skulle tilläggas primärsjukkassorna, har bestämmelsen uteslutits ur

regeringsförslaget. I motionen 1:289 av herr von Sydow har såsom vid 25 §

anmärkts föreslagits en återgång till de sakkunigas förslag i fråga om moderskapshjälpen

och i konsekvens därmed jämväl beträffande 44 §.

Utskottet. Utskottet, som beträffande 25 § förordat motionen, får även i fråga om 44 §

tillstyrka bifall till densamma.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

25

C. Statsbidrag sbestämmelserna.

I de sakkunnigas förslag hade bestämmelserna om statsbidragsbeloppen in- Propositionen,

arbetats i förslaget till »Förordning om erkända sjukkassor». I Kungl. Maj:ts

förslag hava de emellertid utbrutits därifrån; förordningen stadgar allenast

att erkänd sjukkassa är berättigad till statsbidrag i enlighet med därför fastställda

grunder. I fråga om statsbidragsbeloppen utmynnar propositionen i

en hemställan att riksdagen måtte medgiva, att för användning av anslag till

sjukkasseväsendets befrämjande skulle gälla förändrade grunder i huvudsak

överensstämmande med följande:

Förslag

till

bestämmelser angående statsbidrag åt sjukkassor.

1. Statsbidrag, som avses i förordningen om erkända sjukkassor, utgår till

envar sådan kassa dels i förhållande till antalet medlemmar i kassan dels ock

i förhållande till av kassan meddelad sjukhjälp och moderskapshjälp.

Statsbidrag beräknas för kalenderår och utbetalas i efterskott efter ansökan,

dock att, där synnerliga skäl därtill visas, förskott å statsbidrag må utbetalas

under loppet av det år, för vilket detsamma beräknas.

2. Statsbidrag må ej beräknas

a) för medlem av primärsjukkassa, vilken ej tillika är medlem av distriktssjukkassa;

dock att, där för medlemskapet mött hinder, som av tillsynsmyndigheten

prövas giltigt, bidrag må beräknas enligt vad i punkt 8 sägs;

b) för medlem, som under någon del av den tid statsbidraget avser ägt

uppbära högre sjukpenning än sex kronor;

c) för medlem, bosatt utanför kassans eller, beträffande medlem av rikssjukkassa,

någon av dess lokalavdelningars verksamhetsområde å ort, som är

belägen inom verksamhetsområdet för annan erkänd sjukkassa eller lokalavdelning

därav.

Vad under c) stadgats äger dock ej tillämpning beträffande medlem i sjukkassa,

som uteslutande eller huvudsakligen är avsedd för anställda vid visst

eller vissa företag, eller beträffande medlem i annan sjukkassa, som vid tiden

för kassans erkännande var bosatt utanför dess verksamhetsområde och då uppnått

trettionio års ålder. Ej heller äger vad under c) stadgats tillämpning beträffande

medlem, som avflyttat från sjukkassans verksamhetsområde, så

länge rätt till sjukhjälp på grund av före flyttningen inträffat sjukdomsfall

fortfar.

3. Statsbidrag i förhållande till antalet medlemmar (medlemsbidrag) utgår

a) till primärsjukkassa med två kronor för varje medlem; dock att för medlem,

som jämlikt medgivande i 42 § i förordningen tillhör mer än en sjukkassa,

bidraget skall utgå med allenast en krona;

b) till distriktssjukkassa med

en krona för varje kollektivt ansluten medlem;

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

tva kronor för individuellt ansluten medlem, som e.i är tillförsäkrad sjukpenning;

samt

tre kronor för annan individuellt ansluten medlem; dock att för sådan medlem,

som jämlikt medgivande i 42 § i förordningen tillhör jämväl annan sjukkassa,

bidraget utgår med allenast två kronor.

Medlemsantalet skall beräknas efter förhållandet den 31 december det år

bidraget avser. Har kassan ej varit erkänd hela detta år, utgår bidraget i

förhållande till det antal hela kalendermånader kassan under samma år varit

erkänd och skall, därest erkännandet under året återkallats, antalet medlemmar

beräknas efter förhållandet sista dagen i kalendermånaden före den varunder

återkallandet skett.

4. För varje dag sjukkassa, under tid då densamma varit erkänd, utgivit

sjukpenning eller moderskapspenning om minst en krona eller bekostat vård å

sjukhus eller förlossningsanstalt, utgår statsbidrag (sjukdagsbidrag, moderskapshjälpsbidrag)

med 50 öre. För dag, då sjukpenning eller moderskapspenning

utgått jämväl från annan sjukkassa, utgör dock statsbidraget till varje

kassa allenast 25 öre.

Statsbidrag som nu sagts må dock ej beräknas för dag, då medlem

a) uppburit ersättning enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete

eller enligt gällande bestämmelser om ersättning i anledning av kroppsskada

ådragen under militärtjänstgöring eller

b) eljest av allmänna medel åtnjutit avlöning eller annan ersättning med

minst en krona.

Sjukdagsbidrag må ej heller beräknas för längre tid än två år för varje sammanhängande

sjuklighetstillstånd.

5. För understöd, som av distriktssjukkassa under den tid densamma varit

erkänd meddelats i form av ersättning för medlems utgifter för läkarvård,

som i 21 § andra stycket av förordningen sägs, så ock för annan läkarvård,

läkemedel och andra av läkare föreskrivna sjukvårdande åtgärder, utgår, under

förutsättning att understödet från kassan motsvarat högst två tredjedelar av

kostnaderna för sådant ändamål, statsbidrag (sjukvårdsbidrag) med hälften

av vad kassan i sådant hänseende utgivit. Tillsynsmyndigheten äger, där sådant

finnes skäligt, medgiva, att statsbidrag må utgå för sjukvård, som nu

sagts, ändå att densamma av kassan bekostats med större andel än två tredjedelar,

och skall i sådant fall statsbidraget utgå med en tredjedel av kassans

utgifter för vården.

Statsbidrag som nu sagts må utgå högst med ett belopp motsvarande tre

kronor årligen för varje medlem, som ägt rätt till understöd av angivet slag.

Innefattar understöd ersättning i den omfattning, som i första stycket sägs,

för utgifter för sådan vård, som där avses, jämväl åt medlems barn under femton

års ålder, utgår statsbidrag med enahanda andel till kassans utgifter i sådant

hänseende, och må sammanlagda sjukvårdsbidraget i så fall motsvara ett

belopp av fyra kronor årligen för varje dylik medlem.

Har tillsynsmyndigheten på sätt i 21 § i förordningen sägs medgivit distriktssjukkassa

att i stället för där angiven ersättning för läkarvård och

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

27

vård å sjukhus meddela annan sjukhjälp, som ej är sjukpenning, äger tillsynsmyndigheten

bestämma, om och till vilket belopp statsbidrag i förhållande

till sådan sjukhjälp må utgå, dock att dylikt statsbidrag ej må motsvara mer

än en krona 50 öre årligen för varje sådan hjälp tillförsäkrad medlem.

Medlemsantalet skall beräknas efter förhållandet den 31 december det år statsbidraget

avser. Har kassan ej varit erkänd under hela detta år, skall beträffande

det belopp, varmed statsbidrag som nu sagts må högst utgå, vad i punkt

3 för sådant fall stadgas äga motsvarande tillämpning.

6. Meddelar sjukkassa vid barnsbörd understöd i form av ersättning för

barnmorskehjälp enligt vederbörligen fastställd taxa, utgår statsbidrag med

hälften av vad kassan under tid, då densamma varit erkänd, i sådant hänseende

utgivit.

7. Vad i punkterna 3—6 sägs om tid, då kassa varit erkänd, skall avse

jämväl tid, då ansökan om erkännande varit förklarad vilande.

8. Kan medlem av primärsjukkassa på grund, som av tillsynsmyndigheten

prövas giltig, ej vinna medlemskap i distriktssjukkassa, må statsbidrag, beräknat

för sådan medlem, utgivas till primärsjukkassan

a) därest medlemmen jämlikt 44 § i förordningen i primärsjukkassan tillförsäkrats

sjukpenning under minst två år för varje sammanhängande sjuklighetstillstånd,

enligt de i punkterna 3, 4, 6 och 7 angivna grunder;

b) i annat fall enligt de i kungörelserna den 11 oktober 1920 angående statsbidrag

åt sjukkassor och den 30 juni 1913 angående statsbidrag åt sjukkassor,

som meddela moderskapshjälp, fastställda grunder.

9. Statsbidrag enligt de i punkt 8 under b) angivna grunder må ock utgå till

förening, vilken är eller varit registrerad enligt lagen den 4 juli 1910 om sjukkassor,

till och med under året näst efter det, då lagen upphörde att äga

tillämpning å föreningen. Har nämnda lag under loppet av ett kalenderår

upphört att äga tillämpning å sådan förening, ma denna tilldelas statsbidrag

enligt nämnda grunder, beräknat efter tid dessförinnan, och skall därvid antalet

medlemmar beräknas efter förhållandet sista dagen i kalendermånaden

näst före den, då lagen upphörde att äga tillämpning å föreningen.

I de väckta motionerna har — utom formella ändringar, som i motion

11:445 föreslås i anslutning till den där föreslagna ändrade organisation av

sjukkasserörelsen — gentemot de föreslagna bestämmelserna framförts erinran

endast i motion II: 440 av fru Nordgren m. fl. Där föreslås borttagande av

den i Kungl. Maj:ts förslag upptagna bestämmelsen (punkt 4) att sjukdagsbidrag

ej skall utgå för längre sjukhjälpstid än två år.

De sakkunniga, från vilkas förslag nämnda bestämmelse hämtats, hava såsom

skäl därför anfört, att den statsunderstödda sjukkasserörelsen ej bör upptaga

verksamhet, som principiellt tillkommer pensionsförsäkringen. Skulle

sjukkassorna av statsbidraget uppmuntras att mera allmänt åtaga sig sådan

verksamhet, komme detta att öka förvirringen inom socialförsäkringen och

ställa sig hindrande i vägen för till större planmässighet syftande reformer å

såväl sjukförsäkringens som pensionsförsäkringens område. Till dessa synpunkter

kan utskottet ansluta sig.

Motionen

II: 440.

Utskottet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

Då de föreslagna bestämmelserna ej heller i övrigt givit utskottet anledning

till erinran, får utskottet tillstyrka bifall till Kungl. Maj :ts förslag i denna del.

D. Anslagsfrågor.

Propositionen. I riksstaten för innevarande budgetår upptages ordinarie förslagsanslag till

sjukkasseväsendets befrämjande å 3,070,000 kronor samt ett extra förslagsanslag

till sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd, å 170,000 kronor.

I en den 24 september 1926 dagtecknad promemoria har chefen för socialstyrelsens

sjukkassebyrå anfört, att förstnämnda anslag borde för budgetåret

1927—1928 — under förutsättning av oförändrade grunder för statsbidragens

utgående — beräknas till 3,200,000 kronor, under att sistnämnda anslag kunde

upptagas till oförändrat belopp.

I statsverkspropositionen har hänvisats till, att förslag om omorganisation

av det statsunderstödda sjukkasseväsendet vore avsett att föreläggas riksdagen.

Samtidigt har påpekats, att genomförandet av förslaget ej syntes komma att

i nämnvärd grad medföra rubbning i grunderna för statsbidragets utgående

under budgetåret 1927—1928. Under åberopande av ovannämnda promemoria

föreslogs sålunda, att riksdagen i avbidan på särskild proposition i ämnet

måtte beräkna nu ifrågavarande anslag (femte huvudtiteln punkt 16 och 17)

till angivna belopp 3,200,000 kronor och 170,000 kronor.

I propositionen nr 114 föreslås, att riksdagen måtte bevilja ifrågavarande

anslag med nyssnämnda belopp.

Motion 1:295. I motion I: 295 av herr Norling föreslås

att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 114, må besluta,

att det i kungörelsen om statsbidrag åt sjukkassor den 11 oktober 1920 förekommande

beloppet av 25 öre per sjukdag måtte höjas till 35 öre per sjukdag,

varvid också maximigränsen för detta bidrag till 2 kronor per år och medlem

bör utgå; samt

att, med hänsyn till den betydande påfrestning årets influensaepidemi inneburit

för sjukkassorna, ifrågavarande kompensation i sjukdagsbidraget måtte

utgå retroaktivt från den 1 januari 1927.

Utskottet. Med den ställning utskottet intagit till Kungl. Maj:ts förslag saknar utskottet

anledning att närmare ingå på motionärens yrkanden. Utskottet vill

endast erinra följande. Motionären har uppskattat den av förslaget föranledda

kostnadsökningen till 600,000 kronor. Detta belopp torde ock motsvara

en höjning av 10 öre för sjukdag, efter det antal sjukdagar, varför statsbidrag

nu utgår för varje år. Men motionärens förslag, att tillägget skulle utgå

retroaktivt medför att dels alla under 1927 inkommande bidragsansökningar

dels ock under första halvåret 1928 inkommande bidragsansökningar skulle

komma i åtnjutande av tillägget. Detta torde medföra att kostnadsökningen

för budgetåret 1927—1928 skulle ökas med en tredjedel. Därtill torde borttagandet

av maximeringen av bidraget medföra, att ett stort antal sjukdagar,

för vilka statsbidrag nu ej erhålles, skulle komma i åtnjutande därav. Den

för genomförande av motionärens förslag erforderliga anslagsökningen lärer

sålunda få uppskattas till 900,000—1,000,000 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1. 29

Kungl. Maj:ts beräkningar hava ej givit utskottet anledning till någon erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts proposition

nr 113 ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas,

måtte för sin del antaga följande:

Utskottets

hemställan.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 184) om

understödsföreningar.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 9, 44, 45 och 89 §§ i lagen den 29 juni 1912

om understödsföreningar skola, 3 § sådan densamma lyder enligt lag den 18

juni 1926 (nr 218), i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Med understödsförening förstås i denna lag sådan förening för inbördes bistånd,

som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse

bereda medlem pension efter avgång från tjänst, efter uppnående av viss

ålder eller vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan (invaliditet)

;

vid medlems---eller barn;

bereda sjukhjälp eller moderskapshjälp;

eller idka---hänförlig verksamhet.

Understödsförening, som---lag pensionskassa.

3 §.

Där ej för visst slag av registrerad understödsförening är i lag eller författning

annorlunda särskilt stadgat, äge sådan förening icke utan tillstånd av

tillsynsmyndigheten utöva verksamhet, vilken är främmande för det ändamål,

som avses med föreningens understödsverksamhet.

Registrerad understödsförening---en medlem.

9 §•

Understödsförenings firma skall innehålla

ordet »understödsförening».

''År sådan förening i enlighet med vad

därom finnes särskilt stadgat erkänd

såsom sjukkassa, må dock föreningen

i stället i firman hava ordet »sjukkassa».

I understödsförenings firma må ej

ordet »bolag» eller eljest något, som

betecknar ett bolagsförhållande, och

9 §.

Understödsförenings firma skall innehålla

ordet »understödsförening».

Avser sådan förening uteslutande eller

huvudsakligen att bereda sjukhjälp,

må dock föreningen i stället i firman

hava ordet »sjukkassa».

I understödsförenings firma må ej

ordet »bolag» eller eljest något, som

betecknar ett bolagsförhållande, och

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

31

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

ej ordet »bank» intagas på sådant

sätt, att därav kan föranledas det

misstag, att firman innehaves av ett

bolag eller av en bank. Ej heller må

firman innehålla såväl ordet »ömsesidig»

som ordet »försäkring». Utom

i fall, som i första stycket sägs, må

understödsförening icke i firman hava

ordet »sjukkassa».

Firman skall---understöds
förenings

firma.

ej ordet »bank» intagas på sådant sätt,

att därav kan föranledas det misstag,

att firman innehaves av ett bolag eller

av en bank. Ej heller må firman innehålla

såväl ordet »ömsesidig» som

ordet »försäkring». Annan förening

än den, vilken i enlighet med vad därom

finnes särskilt stadgat blivit antagen

till erkänd sjukkassa, må icke

i firman hava ordet »erkänd».

Firman skall--—- understöds
förenings

firma.

44 §.

Beslut om ändring av understödsförenings stadgar vare ej giltigt, med mindre

samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra

följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och å det

sammanträde, som sist hålles, biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

Har beslut om sådan ändring i erkänd sjukkassas stadgar, som må erfordras

för erkännandets bibehållande, å sammanträde biträtts av minst tre fjärdedelar

av de röstande, vare det ock gillt.

Där stadgeändringen---till efterrättelse.

Stadgeändring, som avser inskränkning av rätt till understöd, äge ej tillämpning

i fråga om rätt till pension eller sjukhjälp, med avseende å vilken pensionsfallet

eller sjukdomsfallet inträffat innan beslutet om ändringen fattades

eller, där beslutet för att bliva giltigt måst fattas å flera sammanträden,

innan beslutet fattades å det sista sammanträdet.

45 §.

För giltighet av beslut om understödsförenings trädande i likvidation i andra

fall, än i 49 och 68 §§ sägs, gälle de i 44 § första stycket första punkten samt

andra och fjärde styckena stadgade villkor.

Lag samma vare angående beslut om överlåtelse av understödsförenings rörelse

eller viss del därav på sätt i 61 och 68 §§ förmäles. I fråga om beslut om

överlåtelse av viss del av erkänd sjukkassas rörelse skall, där överlåtelsen erfordras

för bibehållande av erkännandet, vad i 44 § första stycket andra punkten

stadgas äga motsvarande tillämpning.

Måste beslut---sista sammanträdet.

89 §.

Rätt till periodiskt utgående sjukhjälp eller moderskapshjälp eller till kapitalunderstöd,

i vad det icke överstiger femhundra kronor, kan ej överlåtas

och må förty ej tagas i mät för gäld.

Hurusom pension---i utsökningslagen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1928, och upphör lagen den 4 juli

1910 (nr 77) om sjukkassor vid samma tidpunkt att gälla; därvid emellertid

skall iakttagas

att, därest sjukkassa eller fortsättningskassa vid nämnda tid är registrerad

enligt sistnämnda lag, denna skall fortfara att gälla för kassan, intill dess

kassan blivit registrerad enligt lagen om understödsföreningar, likväl ej längre

än till den 1 januari 1932;

att för förening, som nu nämnts, skall, där föreningen trätt i likvidation

eller försatts i konkurs medan lagen om sjukkassor gällde för föreningen,

nämnda lag jämväl efter den 1 januari 1932 lända till efterrättelse, intill dess

likvidationen eller konkursen avslutats;

att rättigheter och skyldigheter, vilka för sådan förening uppkommit medan

föreningen varit registrerad enligt lagen om sjukkassor, skola bedömas

efter nämnda lag; dock att förening, som ej registrerats enligt lagen om understödsföreningar,

icke må efter den 1 januari 1932 hos domstol eller annan

myndighet göra gällande sådan rättighet;

samt att förseelse mot lagen om sjukkassor skall bedömas efter nämnda lag

även efter det lagen upphört att gälla för den förening, beträffande vars verksamhet

förseelsen blivit begången.

Då förening, vilken är införd i sjukkasseregistret, registreras enligt lagen

om understödsföreningar, skall föreningen avföras ur nämnda register.

B) att riksdagen, med förklarande att det vid Kungl. Maj:ts

proposition nr 114 fogade förslaget till förordning om erkända

sjukkassor ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas,

måtte för sin del antaga följande:

Förordning

om erkända sjukkassor.

Härigenom förordnas som följer:

L Om erkännande av sjukkassor.

1 §•

Registrerad understödsförening, vilken

enligt sina stadgar meddelar sjukhjälp

och moderskapshjälp i enlighet

med vad i denna förordning föreskrives,

må på sätt i förordningen sägs

vinna erkännande som sjukkassa.

I. Om antagande av erkända sjukkassor.

1 §•

Registrerad understödsförening, vilken

enligt sina stadgar meddelar sjukhjälp

och moderskapshjälp i enlighet

med vad i denna förordning föreskrives,

må på sätt i förordningen sägs

antagas till erkänd sjukkassa.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

33

(Kungl. Maj.ts förslag.)

Meddelas understöd som ovan avses

i den omfattning, som därför i

denna förordning finnes särskilt stadgat,

må föreningen vid erkännandet

tilldelas benämningen distriktssjukkassa.

Annan sjukkassa än distriktssjukkassa

benämnes i denna förordning

primär sjukkassa.

2 §.

Erkännande meddelas av den i 69

§ i lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar

omförmälda tillsynsmyndighet.

Med erkännande följer rätt till statsbidrag

i enlighet med därför fastställda

grunder.

3 §•

Ansökan om erkännande skall göras

av föreningens styrelse.

Vid ansökningen skola fogas enligt

fastställda formulär avfattade uppgifter

rörande medlemmarnas antal

samt fördelning efter kön, civilstånd,

ålder, yrken och tillförsäkrat understöd

ävensom angående föreningens

tillgångar och skulder samt av samfund,

inrättning eller enskild gjord

utfästelse av bidrag till föreningen.

Nämnda handlingar skola vara försedda

med styrelseledamöternas bevittnade

namnunderskrifter.

4 §•

Understödsförening, som avser att

utöva verksamhet såsom primärsjukkassa,

skall för att kunna vinna erkännande

bestå av minst etthundra

medlemmar. Då särskilda omständigheter

därtill föranleda, må erkän
Bihang

till riksdagens protokoll 19Z7.

(Utskottets förslag.)

Meddelas understöd som ovan avses

i den omfattning, som därför i denna

förordning finnes särskilt stadgat,

må föreningen vid antagandet tilldelas

benämningen distriktssjukkassa.

Annan erkänd sjukkassa än distriktssjukkassa

benämnes i denna förordning

primärsjukkassa.

2 §.

Erkänd sjukkassa antages av den i

69 § i lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar

omförmälda tillsynsmyndighet.

Med antagande följer rätt till statsbidrag

i enlighet med därför fastställda

grunder.

3 §•

Ansökan om antagande till erkchid

sjukkassa skall göras av föreningens

styrelse.

Vid ansökningen skola fogas enligt

fastställda formulär avfattade uppgifter

rörande medlemmarnas antal

samt fördelning efter kön, civilstånd,

ålder, yrken och tillförsäkrat understöd

ävensom angående föreningens

tillgångar och skulder samt av samfund,

inrättning eller enskild gjord

utfästelse av bidrag till föreningen.

Nämnda handlingar skola vara försedda

med styrelseledamöternas bevittnade

namnunderskrifter.

4 §•

Understödsförening, som avser att

utöva verksamhet såsom primärsjukkassa,

skall för att kunna antagas till

erkänd sjukkassa bestå av minst etthundra

medlemmar. Då särskilda omständigheter

därtill föranleda, må jäm6

samt. Z avd. 1 Käft. (Nr 1.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

tionde beviljas jämväl förening med

mindre medlemsantal än nyss nämnts,

därvid tillsynsmyndigheten skall bestämma

visst tal, under vilket kassans

medlemsantal ej må nedgå, vid

äventyr att erkännandet återkallas.

Beträffande förening, som avser att

utöva verksamhet såsom distrikts sjukkassa,

har tillsynsmyndigheten att

vid ansökan om erkännande pröva, huruvida

föreningens medlemsantal med

hänsyn till omfattningen av och

grunderna för dess verksamhet är tillräckligt

för att föreningen må antagas

kunna fullgöra sina förbindelser.

Vid meddelande av beslut om erkännande

som distriktssjukkassa skall

tillsynsmyndigheten tillika bestämma

visst tal, under vilket kassans medlemsantal

ej må nedgå, vid äventyr att

erkännandet återkallas.

Har visst tal, under vilket sjukkassas

medlemsantal ej må nedgå, på

sätt ovan sägs blivit fastställt, må

tillsynsmyndigheten på framställning

ändra nämnda tal.

5 §•

Kan det avsedda ändamålet med

viss understödsförenings verksamhet

helt eller till huvudsaklig del anses

fyllt av redan erkänd sjukkassa, må

erkännande av förstnämnda förening

icke meddelas.

Finnas ej stadgarnas bestämmelser

om avgifter och fondbildning betryggande

för föreningens förmåga att

fullgöra sina förbindelser, eller innehålla

stadgarna bestämmelser, som

med hänsyn till ändamålet med föreningens

verksamhet prövas vara obehöriga,

skall ock erkännande vägras.

(Utskottets förslag.)

väl förening med mindre medlemsantal

än nyss nämnts antagas, därvid tillsynsmyndigheten

skall bestämma visst

tal, under vilket kassans medlemsantal

ej må nedgå, vid äventyr att antagandet

återkallas.

Beträffande förening, som avser att

utöva verksamhet såsom distriktssjukkassa,

har tillsynsmyndigheten att vid

ansökan om antagande pröva, huruvida

föreningens medlemsantal med

hänsyn till omfattningen av och grunderna

för dess verksamhet är tillräckligt

för att föreningen må antagas

kunna fullgöra sina förbindelser. Vid

meddelande av beslut om antagande

till distriktssjukkassa skall tillsynsmyndigheten

tillika bestämma visst

tal, under vilket kassans medlemsantal

ej må nedgå, vid äventyr att ''antagandet

återkallas.

Har visst tal, under vilket sjukkassas

medlemsantal ej må nedgå, på

sätt ovan sägs blivit fastställt, må

tillsynsmyndigheten på framställning

ändra nämnda tal.

5 §•

Kan det avsedda ändamålet med

viss understödsförenings verksamhet

helt eller till huvudsaklig del anses

fyllt av redan erkänd sjukkassa, må

förstnämnda förening icke antagas till

erkänd sjukkassa.

Finnas ej stadgarnas bestämmelser

om avgifter och fondbildning betryggande

för föreningens förmåga att

fullgöra sina förbindelser, eller innehålla

.stadgarna bestämmelser, som

med hänsyn till ändamålet med föreningens

verksamhet prövas vara obehöriga,

skall ock sådant antagande

vägras.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

35

'' (Kungl. Maj:ts förslag.)

Sökes erkännande såsom distriktssjukkassa

inom samma verksamhetsområde

av mer än en understödsförening,

pröve tillsynsmyndigheten, vilken

förening må anses lämpligast,

därvid hänsyn särskilt bör tagas till

föreningarnas medlemsantal. Sökes

erkännande allenast av en förening,

men finnes anledning antaga, att ansökan

framdeles kommer att göras

även av annan, för ändamålet lämplig

förening, må den ingivna ansökningen

förklaras vilande för viss tid, högst

ett år; och skall om sådant beslut

meddelande ofördröjligen lämnas övriga

registrerade föreningar, som driva

sjukhjälpsverksamhet inom det med

ansökningen avsedda området.

6 §.

Understödsförening skall för att

kunna vinna erkännande hava i sina

stadgar angivet:

1) vilket område föreningens verksamhet

skall omfatta;

2) under vilka villkor medlem må

uteslutas;

3) i vilken ordning beslut om uttaxering

å medlemmarna skall fattas

och efter vilka grunder beslutad uttaxering

skall verkställas;

4) huru de medel må användas, vilka

på grund av medgivande enligt

31 § icke skola avsättas till fond eller

skola från fond avskiljas; samt

5) huru i händelse av föreningens

upplösning, där ej överlåtelse på sätt

i 50 och 61 §§ i lagen om understödsföreningar

sägs kommer till

stånd, med behållna tillgångar skall

förfaras.

Stadgarna för förening, vilken vill

vinna erkännande som sjukkassa, skola

(Utskottets förslag.)

Sökes antagande till distriktssjukkassa

inom samma verksamhetsområde

av mer än en understödsförening,

pröve tillsynsmyndigheten, vilken förening

må anses lämpligast, därvid hänsyn

särskilt bör tagas till föreningarnas

medlemsantal. Sökes antagande

allenast av en förening, men finnes

anledning antaga, att ansökan framdeles

kommer att göras även av annan,

för ändamålet lämplig förening,

må den ingivna ansökningen förklaras

vilande för viss tid, högst ett år;

och skall om sådant beslut meddelande

ofördröjligen lämnas övriga registrerade

föreningar, som driva sjukhjälpsverksamhet

inom det med ansökningen

avsedda området.

6 §.

Understödsförening skall för att

kunna antagas till erkänd sjukkassa

hava i sina stadgar angivet:

1) vilket område föreningens verksamhet

skall omfatta;

2) under vilka villkor medlem må

uteslutas ;

3) i vilken ordning beslut om uttaxering

å medlemmarna skall fattas

och efter vilka grunder beslutad uttaxering

skall verkställas;

4) huru de medel må användas, vilka

på grund av medgivande enligt

31 § icke skola avsättas till fond eller

skola från fond avskiljas; samt

5) huru i händelse av föreningens

upplösning, där ej överlåtelse på sätt

i 50 och 61 §§ i lagen om understödsföreningar

sägs kommer till stånd, med

behållna tillgångar skall förfaras.

Stadgarna för förening, vilken vill

antagas till erkänd sjukkassa, skola

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

i tillämpliga delar överensstämma med

vad under II—V samt VII i denna

förordning föreskrives.

7 §•

Sjukkassa skall i sin firma intaga

ordet »sjukkassa».

Distriktssjukkassa skall i sin firma

intaga ordet »distriktssjukkassa». Primärsjukkassas

firma må ej innehålla

ordet »distrikt» i omedelbart samband

med ordet »sjukkassa».

Meddelar sjukkassa begravningshjälp,

skall dess firma utmärka detta

förhållande.

8 §.

Sjukkassa äger, i fråga om annan

inrättning för social verksamhet, att

mot skäligt vederlag för inrättningens

räkning åtaga sig verksamhet inom

sitt verksamhetsområde; där verksamheten

medför ekonomiska förpliktelser

för kassan dock allenast med begivande

av tillsynsmyndigheten. Sådan

verksamhet må avse även andra än

kassans medlemmar.

Sjukkassa må ock åt sjukhjälpsförförsäkrad

medlem utfästa begravningshjälp,

dock ej till högre belopp

än femhundra kronor. Angående vad

i sådant fall skall för vinnande av

erkännande särskilt iakttagas, stadgas

i 35 §.

Utöver vad nu sagts må annan

verksamhet än som i 1 § angives icke

utövas av sjukkassa.

n. Om stadgarnas bestämmelser

rörande medlemskap.

9 §•

Sjukkassas verksamhetsområde skall,

där kassan ej uteslutande eller hu
-

(Utskottets förslag.)

i tillämpliga delar överensstämma

med vad under II—V samt VII i

denna förordning föreskrives.

7 §•

Erkänd sjukkassa skall i sin firma

intaga orden »erkänd sjukkassa».

Distriktssjukkassa skall i sin firma

intaga orden »erkänd distriktssjukkassa».

Primärsjukkassas firma må ej

innehålla ordet »distrikt» i omedelbart

samband med ordet »sjukkassa».

Meddelar erkänd sjukkassa begravningshjälp,

skall dess firma utmärka

detta förhållande.

8 §.

Erkänd sjukkassa äger, i fråga om

annan inrättning för social verksamhet,

att mot skäligt vederlag för inrättningens

räkning åtaga sig verksamhet

inom sitt verksamhetsområde;

där verksamheten medför ekonomiska

förpliktelser för kassan dock allenast

med begivande av tillsynsmyndigheten.

Sådan verksamhet må avse även

andra än kassans medlemmar.

Erkänd sjukkassa må ock åt sjukhjälpsförsäkrad

medlem '' utfästa begravningshjälp,

dock ej till högre belopp

än femhundra kronor. Angående

vad i sådant fall skall för vinnande

av antagande särskilt iakttagas,

stadgas i 35 §.

Utöver vad nu sagts må annan verksamhet

än som i 1 § angives icke utövas

av erkänd sjukkassa.

II. Om stadgarnas bestämmelser

rörande medlemskap.

9 §•

Erkänd sjukkassas verksamhetsområde

skall, där kassan ej uteslutande

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

37

(Kungl. Maj:ts förslag.)

vudsakligen är avsedd för anställda

vid visst eller vissa företag, vara begränsat

till sådant lokalt område, att

ledningen av kassans verksamhet må

kunna utövas omedelbart av kassans

styrelse.

Rätt till inträde i sjukkassa, till

vilken anslutningen ej är begränsad

till vissa anställda på sätt i första

stycket sägs, må ej tillkomma andra

personer än dem, som äro bosatta inom

kassans verksamhetsområde, därvid

den, som saknar fast bostad, skall

anses vara bosatt å sin mantalsskrivningsort.

Vad nu stadgats gäller ej

beträffande den del av lappbefolkningen,

som kringflyttar utan stadiga

boningsplatser.

§ 10.

Rätt till inträde i sjukkassa må

icke tillkomma den, vilken lider av

sjukdom eller är behäftad med lyte,

som medför eller kan förväntas medföra

väsentlig nedsättning av arbetsförmågan

eller påkalla läkarvård i

större utsträckning, och ej heller den,

som icke fyllt femton år eller, utom

då fråga är om inträde i distriktssjukkassa

genom kollektiv anslutning

av medlem i annan sjukkassa på sätt

i 11 § sägs, den som överskridit femtio

års ålder.

Vad nu stadgats äge dock ej tilllämpning

i fråga om den, som i samband

med flyttning från en sjukkassas

verksamhetsområde utträder eller

uteslutes ur kassan och söker inträde

i kassa å sin nya bosättningsort (överflyttning

).

11 §•

Rätt till inträde i distriktssjukkassa

skall med de inskränkningar som i

(Utskottets förslag.)

eller huvudsakligen är avsedd för anställda

vid visst eller vissa företag,

vara begränsat till sådant lokalt område,

att ledningen av kassans verksamhet

må kunna utövas omedelbart

av kassans styrelse.

Rätt till inträde i erkänd sjukkassa,

till vilken anslutningen ej är begränsad

till vissa anställda på sätt i första

stycket sägs, må ej tillkomma andra

personer än dem, som äro bosatta

inom kassans verksamhetsområde,

därvid den, som saknar fast bostad,

skall anses vara bosatt å sin mantalsskrivningsort.

Vad nu stadgats gäller

ej beträffande den del av lappbefolkningen,

som kringflyttar utan stadiga

boningsplatser.

10 §.

Rätt till inträde i erkänd sjukkassa

må icke tillkomma den, vilken lider

av sjukdom eller är behäftad med lyte,

som medför eller kan förväntas

medföra väsentlig nedsättning av arbetsförmågan

eller påkalla läkarvård

i större utsträckning, och ej heller den,

som icke fyllt femton år eller, utom

då fråga är om inträde i distriktssjukkassa

genom kollektiv anslutning av

medlem i annan erkänd sjukkassa på

sätt i 11 § sägs, den som överskridit

femtio års ålder.

Vad nu stadgats äge dock ej tilllämpning

i fråga om den, som i samband

med flyttning från en erkänd

sjukkassas verksamhetsområde utträder

eller uteslutes ur kassan och söker

inträde i erkänd kassa å sin nya bosättningsort

(överflyttning).

11 §•

Rätt till inträde i distriktssjukkassa

skall med de inskränkningar som i

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

9, 10 och 17 §§ stadgas tillkomma

envar medlem av primärsjukkassa

(kollektivt ansluten medlem), så ock

annan person, som ej överskridit fyrtio

års ålder (individuellt ansluten

medlem).

I stadgarna må bestämmas, att individuell

anslutning kan vinnas allenast

för beredande av annat understöd

än sjukpenning.

Söker kollektivt ansluten medlem i

distriktssjukkassa individuell anslutning

till kassan, skola för sådan anslutning

gälla de i denna förordning

för inträde stadgade villkor.

Beträffande individuell anslutning

från personer tillhörande den del av

lappbefolkningen, som kringflyttar

utan stadiga boningsplatser, äger distriktssjukkassa

uppställa särskilda betingelser.

12 §.

I stadgarna må icke föreskrivas, att

kassans medlemsantal ej får överstiga

visst tal.

13 §.

I sjukkassa må icke någon kunna

vinna inträde allenast för beredande

av moderskapshjälp eller begravningshjälp.

14 §.

Primärsjukkassa skall som villkor

för medlemskap uppställa, att medlem

jämväl skall vara medlem av distriktssjukkassa,

som han må vara berättigad

att tillhöra.

15 §.

I rätten att utträda ur sjukkassa

må ej begränsning vara föreskriven i

kassans stadgar.

9, 10 och 17 §§ stadgas tillkomma envar

medlem av primärsjukkassa (kollektivt

ansluten medlem), så ock annan

person, som ej överskridit fyrtio

års ålder (individuellt ansluten medlem)

.

Söker kollektivt ansluten medlem i

distriktssjukkassa individuell anslutning

till kassan, skola för sådan anslutning

gälla de i denna förordning

för inträde stadgade villkor.

Beträffande individuell anslutning

från personer tillhörande den del av

lappbefolkningen, som kringflyttar

utan stadiga boningsplatser, äger distriktssjukkassa

uppställa särskilda

betingelser.

12 §.

I stadgarna må icke föreskrivas,

att kassans medlemsantal ej får överstiga

visst tal.

13 §.

I erkänd sjukkassa må icke någon

kunna vinna inträde allenast för beredande

av moderskapshjälp eller begravningshjälp.

14 §.

Primärsjukkassa skall som villkor

för medlemskap uppställa, att medlem

jämväl skall vara medlem av distriktssjukkassa,

som han må vara

berättigad att tillhöra.

15 §.

I rätten att utträda ur erkänd sjukkassa

må ej begränsning vara föreskriven

i kassans stadgar.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutsleotts utlåtande Nr 1.

39

(Kungl. Maj:ts förslag.)

16 §.

Sjukkassas stadgar må ej innehålla,

att medlem kan uteslutas på den grund,

att han överskridit viss ålder, eller att

hans hälsotillstånd försämrats, eller

att han redan i någon viss utsträckning

bekommit sjukhjälp eller moderskapshjälp.

Ändock att sjukkassa såsom

villkor för inträde uppställer personliga

betingelser i annat hänseende

än som i 9 § sägs, må ej heller i stadgarna

finnas upptagen bestämmelse,

som innebär rätt att utesluta medlem,

vilken tillhört kassan fem år eller, där

han uppnått trettionio års ålder, två

år, på grund därav att han ej längre

uppfyller de uppställda betingelserna.

Har omständighet inträffat, som berättigar

kassa att utesluta medlem,

skall det åligga kassans styrelse, där

kassan vill utöva rätten till uteslutning,

att i rekommenderat brev under

medlemmens sista kända adress giva

medlemmen underrättelse därom, därvid

skälig tid må föreskrivas medlemmen

för vidtagande av rättelse. Beslut

om uteslutning får ej medföra inskränkning

i rätten till sjukhjälp vid

sjukdomsfall, som inträffat före det

underrättelse om beslutet kommit eller

bort komma medlemmen tillhanda.

17 §.

Ej må i sjukkassa understöd kunna

beredas den, som redan är i annan sjukkassa

tillförsäkrad understöd under

samma tid och i samma form. Har distriktssjukkassa

på sätt i 21 § andra

stycket sägs erhållit medgivande att

i stället för där föreskriven sjukhjälp

utgiva understöd i penningar, skall dock

(Utskottets förslag.)

16 §.

Erkänd sjukkassas stadgar må ej

innehålla, att medlem kan uteslutas på

den grund, att han överskridit viss

ålder, eller att hans hälsotillstånd försämrats,

eller att han redan i någon

viss utsträckning bekommit sjukhjälp

eller moderskapshjälp. Ändock att

erkänd sjukkassa såsom villkor för

inträde uppställer personliga betingelser

i annat hänseende än som i 9 §

sägs, må ej heller i stadgarna finnas

upptagen bestämmelse, som innebär

rätt att utesluta medlem, vilken tillhört

kassan fem år eller, där han uppnått

trettionio års ålder, två år, på

grund därav att han ej längre uppfyller

de uppställda betingelserna.

Har omständighet inträffat, som berättigar

erkänd sjukkassa att utesluta

medlem, skall det åligga kassans styrelse,

där kassan vill utöva rätten till

uteslutning, att i rekommenderat brev

under medlemmens sista kända adress

giva medlemmen underrättelse därom,

därvid skälig tid må föreskrivas medlemmen

för vidtagande av rättelse.

Beslut om uteslutning får ej medföra

inskränkning i rätten till sjukhjälp vid.

sjukdomsfall, som inträffat före det

underrättelse om beslutet kommit eller

bort komma medlemmen tillhanda.

17 §.

Ej må i erkänd sjukkassa understöd

kunna beredas den, som redan är i

annan erkänd sjukkassa tillförsäkrad

understöd under samma tid och i samma

form. Har distriktssjukkassa på

sätt i 21 § andra stycket sägs erhållit

medgivande att i stället för där föreskriven

sjukhjälp utgiva understöd i

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

den omständigheten, att medlem tillförsäkrats

sådant understöd, icke utgöra

hinder för honom att för beredande

av sjukpenning under samma

tid vara medlem av annan sjukkassa.

Finnes någon obehörigen tillhöra

mer än en sjukkassa, skall han äga

kvarstå allenast i den kassa, i vilken

han först inträtt, och skall han förty

uteslutas ur kassa, däri han senare

vunnit inträde. Har medlemmen genom

att lämna oriktig uppgift beträffande

sin tillhörighet till annan sjukkassa

vunnit inträde i den senare kassan,

skall han därjämte vara pliktig

att på anfordran till denna återbetala

understöd, som från kassan till honom

utgivits för tid, varunder han obehörigen

tillhört densamma.

18 §.

Vid överflyttning av begravningshjälpsförsäkrad

medlem skall det åligga

den kassa, ur vilken medlemmen utträder

eller uteslutes, att därest medlemmen

kan i den kassa, i vilken han

vinner inträde, erhålla begravningshjälp

till motsvarande belopp, till denna

utbetala på medlemmen belöpande

andel i begravningshjälpsfond enligt

grunder, som av tillsynsmyndigheten

bestämmas.

I stadgarna må ock föreskrivas, att

vid överflyttning andel i begravningshjälpsfond

jämväl i annat fall än i

första stycket sägs ävensom andel i

sjukhjälpsfond skall på enahanda sätt

överföras.

I vidare mån än nu sagts må rätt

till andel i sjukkassas tillgångar vid

avgång ur kassan ej tillkomma medlem.

penningar, skall dock den omständigheten,

att medlem tillförsäkrats sådant

understöd, icke utgöra hinder för honom

att för beredande av sjukpenning

under samma tid vara medlem av

annan erkänd sjukkassa.

Finnes någon obehörigen tillhöra

mer än en erkänd sjukkassa, skall

han äga kvarstå allenast i den kassa,

i vilken han först inträtt, och skall

han förty uteslutas ur kassa, däri han

senare vunnit inträde. Har medlemmen

genom att lämna oriktig uppgift

beträffande sin tillhörighet till annan

erkänd sjukkassa vunnit inträde i den

senare kassan, skall han därjämte vara

pliktig att på anfordran till denna

återbetala understöd, som från kassan

till honom utgivits för tid, varunder

han obehörigen tillhört densamma.

18 §.

Vid överflyttning av begravningshjälpsförsäkrad

medlem skall det åligga

den kassa, ur vilken medlemmen

utträder eller uteslutes, att därest medlemmen

kan i den kassa, i vilken han

vinner inträde, erhålla begravningshjälp

till motsvarande belopp, till denna

utbetala på medlemmen belöpande

andel i begravningshjälpsfond enligt

grunder, som av tillsynsmyndigheten

bestämmas.

I stadgarna må ock föreskrivas, att

vid överflyttning andel i begravningshjälpsfond

jämväl i annat fall än i

första stycket sägs ävensom andel i

sjukhjälpsfond skall på enahanda sätt

överföras.

I vidare mån än nu sagts må rätt

till andel i erkänd sjukkassas tillgångar

vid avgång ur kassan ej tillkomma

medlem.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

41

(Kungl. Maj:ts förslag.)

19 §.

överflyttar begravningshjälpsförsäkrad

medlem sin sjukförsäkring till

annan sjukkassa och är icke fall, som

i 18 § första stycket sägs, för handen,

må ej överflyttningen medföra inskränkning

i förpliktelsen för den

kassa han tillhört att fullgöra begravningshjälpsutfästelsen.

20 §.

I sjukkassas stadgar må föreskrivas

skyldighet för medlem, som avflyttar

från kassans verksamhetsområde

eller utom samma område ombyter boningsort

eller återflyttar till ort inom

nämnda område, att om den nya boningsorten

ofördröjligen göra skriftlig

anmälan, vid äventyr att varda förlustig

rätt till understöd från kassan

för den tid, som förflyter, intill dess

sådan anmälan skett.

m. Om stadgarnas bestämmelser

rörande understöd.

21 §.

Sjukhjälp, som meddelas av primärsjukkassa,

skall omfatta visst belopp

i penningar för varje dag (sjukpenning),

vilket belopp för tid, då

sjukdom medför förlust av arbetsförmågan

eller under vilken den sjuke

för sjukdomens botande enligt läkares

föreskrift bör fullständigt avhålla sig

från arbete, ej må understiga en krona.

Sjukhjälp, som meddelas av distriktssjukkassa,

skall minst omfatta

antingen ersättning med två tredjedelar

av det belopp, vartill den sjukes

utgifter för sådan läkarvård, som kan

meddelas av envar legitimerad läkare,

kostnaden i förekommande fall för

(Utskottets förslag.)

19 §.

överflyttar begravningshjälpsförsäkrad

medlem sin sjukförsäkring till

annan erkänd sjukkassa och är icke

fall, som i 18 § första stycket sägs,

för handen, må ej överflyttningen medföra

inskränkning i förpliktelsen för

den kassa han tillhört att fullgöra begravningshjälpsutfästelsen.

20 §.

I erkänd sjukkassas stadgar må

föreskrivas skyldighet för medlem, som

avflyttar från kassans verksamhetsområde

eller utom samma område ombyter

boningsort eller återflyttar till

ort inom nämnda område, att om den

nya boningsorten ofördröjligen göra

skriftlig anmälan, vid äventyr att varda

förlustig rätt till understöd från

kassan för den tid, som förflyter, intill

dess sådan anmälan skett.

in. Om stadgarnas bestämmelser

rörande understöd.

21 §.

Sjukhjälp, som meddelas av primärsjukkassa,

skall omfatta visst belopp

i penningar för varje dag (sjukpenning),

vilket belopp för tid, då

sjukdomen medför förlust av arbetsförmågan

eller under vilken den sjuke

för sjukdomens botande enligt läkares

föreskrift bör fullständigt avhålla sig

från arbete, ej må understiga en krona.

Sjukhjälp, som meddelas av distrikt

ssjukkassa, skall minst omfatta

antingen ersättning med två tredjedelar

av det belopp, vartill den sjukes

utgifter för sådan läkarvård, som

kan meddelas av envar legitimerad

läkare, kostnaden i förekommande fall

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

läkares resa häri inräknad, uppgått

eller, där nämnda utgifter överstigit

det belopp, vartill desamma enligt av

Konungen fastställd taxa bort uppgå,

med två tredjedelar av sistnämnda belopp

eller ock vård å sjukhus. Tillsynsmyndigheten

må dock, där binder

för beredande av sjukhjälp som nu

sagts åt samtliga eller vissa av sjukkassas

medlemmar kan anses föreligga,

medgiva, att i stället därför annat

understöd, skäligen motsvarande

densamma, må utgå åt dessa medlemmar.

Distriktssjukkassa skall därjämte,

utom i fall som avses i 44 §, åt

kollektivt ansluten medlem bereda

sjukpenning. Distriktssjukkassa äge

jämväl åt individuellt ansluten medlem

bereda sådant understöd. Om sjukpenning,

som beredes av distriktssjukkassa,

galle vad i första stycket sägs.

Den, som på grund av lag eller utfästelse

är berättigad att av annan vid

sjukdom erhålla läkarvård eller sjukhusvård,

må för beredande allenast

av sjukpenning vara medlem i distriktssjukkassa.

I sjukkassas stadgar må som villkor

för sjukpennings utbetalande föreskrivas,

att om enligt läkares intyg

för sjukdoms lyckliga utgång eller

för sjukdomstids förkortande är av

betydelse, att den sjuke vårdas å

sjukvårdsanstalt, den sjuke skall underkasta

sig sådan vård, i den mån

den av kassan beredes, så ock att den

sjuke skall underkasta sig vård och

föreskrift av läkare. Är ej den sjuke

tillförsäkrad ersättning för vård

som nu sagts, skall kassan ändock

vara pliktig bekosta vården, men äger

kassan för sådant fall förbehålla sig

rätt att, där vård å sjukvårdsanstalt

(Utskottets förslag.)

för läkares resa häri inräknad, uppgått

eller, där nämnda utgifter överstigit

det belopp, vartill desamma enligt

av Konungen fastställd taxa bort

uppgå, med två tredjedelar av sistnämnda

belopp eller ock vård å sjukhus.

Tillsynsmyndigheten må dock,

där hinder för beredande av sjukhjälp

som nu sagts åt samtliga eller vissa

av sjukkassans medlemmar kan anses

föreligga, medgiva, att i stället därför

annat understöd, skäligen motsvarande

densamma, må utgå åt dessa medlemmar.

Distriktssjukkassa skall därjämte

åt kollektivt ansluten medlem,

utom i fall som avses i 44 §, så ock

åt individuellt ansluten medlem, som

önskar tillförsäkra sig sådant understöd,

bereda sjukpenning. Om sjukpenning,

som beredes av distriktssjukkassa,

gälle vad i första stycket sägs.

Den, som på grund av lag eller utfästelse

är berättigad att av annan

vid sjukdom erhålla läkarvård eller

sjukhusvård, må för beredande allenast

av sjukpenning vara medlem i

distriktssjukkassa.

I erkänd sjukkassas stadgar må

som villkor för sjukpennings utbetalande

föreskrivas, att om det enligt

läkares intyg för sjukdoms lyckliga

utgång eller för sjukdomstids förkortande

är av betydelse, att den sjuke

vårdas å sjukvårdsanstalt, den sjuke

skall underkasta sig sådan vård, i

den mån den av kassan beredes, så

ock att den sjuke skall underkasta

sig vård och föreskrift av läkare. Är

ej den sjuke tillförsäkrad ersättning

för vård som nu sagts, skall kassan

ändock vara pliktig bekosta vården,

men äger kassan för sådant fall förbehålla

sig rätt att, där vård å sjuk
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

43

(Kungl. Maj:ts förslag.)

beredes, minska sjukpenningen med

belopp, motsvarande kassans kostnader

för vården. Är den sjukes familj

eller annan för sitt uppehälle av honom

väsentligen beroende, må dock

högst halva sjukpenningen på detta

sätt avdragas.

22 §.

Sjukpenning må icke tillförsäkras

annan än den, som för erhållande av

sådant understöd är medlem av kassan.

23 §.

Sjukhjälp, som består i ersättning

för utgifter till läkarvård eller vård å

sjukhus, skall meddelas vid varje

sjukdom, som enligt läkares utsago

kräver dylik vård.

Sjukpenning skall, där ej i denna

förordning annorlunda stadgas, utgivas

vid varje sjukdom, som medför förlust

av arbetsförmågan eller för vars

botande den sjuke enligt läkares föreskrift

bör fullständigt avhålla sig

från arbete.

Sjukpenning må ej utgivas för

sjukdomsfall, som den sjuke avsiktligt

eller vid förövande av handling,

för vilken straff ådömts honom, ådragit

sig, och ej heller i anledning av ålderdomssvaghet,

som icke är förenad

med egentlig sjukdom, eller vid sjukdom,

varigenom arbetsförmågan ej

blivit nedsatt med minst en fjärdedel.

24 §.

Sjukpenning må ej utgivas för de

tre första dagarna vid varje sjukdoms
-

(Utslcottets förslag.)

vårdsanstalt beredes, minska sjukpenningen

med belopp, motsvarande kassans

kostnader för vården. Är den

sjukes familj eller annan för sitt uppehälle

av honom väsentligen beroende,

må dock högst halva sjukpenningen

på detta sätt avdragas.

22 §.

Sjukpenning må icke tillförsäkras

annan än den, som för erhållande av

sådant understöd är medlem av kassan.

23 §.

Sjukhjälp, som består i ersättning

för utgifter till läkarvård eller vård

å sjukhus, skall meddelas vid varje

sjukdom, som enligt läkares utsago

kräver dylik vård.

Sjukpenning skall, där ej i denna

förordning annordunda stadgas, utgivas

vid varje sjukdom, som medför

förlust av arbetsförmågan eller för

vars botande den sjuke enligt läkares

föreskrift bör fullständigt avhålla sig

från arbete.

Sjukpenning må ej utgivas för

sjukdomsfall, som den sjuke avsiktligt

eller vid förövande av handling,

för vilken straff ådömts honom, ådragit

sig, eller i anledning av ålderdomssvaghet,

som icke är förenad med

egentlig sjukdom. Ej heller må sjukpenning

utgivas vid sjukdom, varigenom

arbetsförmågan ej blivit nedsatt

med minst en fjärdedel, såvida ej den

sjuke för sjukdomens botande enligt

läkares föreskrift bör fullständigt avhålla

sig från arbete.

24 §.

Sjukpenning må ej utgivas för de

tre första dagarna vid varje sjuk
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

fall, den dag då sjukdomsfallet inträffade

inberäknad, och ej heller för

tid innan anmälan om sjukdomsfallet

gjorts hos sjukkassan, där det ej är

uppenbart, att hinder mött för anmälans

verkställande. I vidare mån än

nu sagts må rätten till sjukhjälp vid

sjukdomens början ej vara inskränkt;

dock att rätten till sjukpenning må

vara begränsad till tid, då sjukdomen

medför förlust av arbetsförmågan eller

under vilken den sjuke för sjukdomens

botande enligt läkares föreskrift

bör fullständigt avhålla sig

från arbete.

I primärsjukkassa skall sjukhjälpstiden

vara bestämd till etthundra dagar

för varje sjukdomsfall. Sjukdomsfall,

som inträffar inom nittio dagar

efter den sista dag, för vilken

sjukpenning utgivits av kassan eller

av distriktssjukkassa, till vilken medlemmen

är ansluten, räknas härvid såsom

en omedelbar fortsättning av det

tidigare fallet.

I distriktssjukkassa må sjukhjälpstiden

ej vara i vidare mån begränsad,

än att, där sjukpenning från distriktssjukkassan

ensam eller från primärsjukkassa

jämte distriktssjukkassan

på grund av ett sammanhängande

sjuklighetstillstånd utgått under två

år, vidare sjukpenning ej utgår. Sjukdomsfall,

som inträffar inom nittio dagar

efter den sista dag för vilken

sjukpenning utgivits av kassan, räknas

härvid såsom en omedelbar fortsättning

av det tidigare fallet.

domsfall, den dag då sjukdomsfallet

inträffade inberäknad, och ej heller

för tid innan anmälan om sjukdomsfallet

gjorts hos sjukkassan, där det

ej är uppenbart, att hinder mött för

anmälans verkställande. I vidare mån

än nu sagts må rätten till sjukhjälp

vid sjukdomens början ej vara inskränkt;

dock att rätten till sjukpenning

må vara begränsad till tid,

då sjukdomen medför förlust av arbetsförmågan

eller under vilken den

sjuke för sjukdomens botande enligt

läkares föreskrift bör fullständigt avhålla

sig från arbete.

I primärsjukkassa skall sjukhjälpstiden

vara bestämd till etthundra dagar

för varje sjukdomsfall. Sjukdomsfall,

som inträffar inom nittio dagar

efter den sista dag, för vilken sjukpenning

utgivits av kassan eller av

distriktssjukkassa, till vilken medlemmen

är ansluten, räknas härvid såsom

en omedelbar fortsättning av det tidigare

fallet.

I distriktssjukkassa må sjukhjälpstiden

ej vara i vidare mån begränsad,

än att,‘där sjukpenning från distriktssjukkassan

ensam eller från primärsjukkassa

jämte distriktssjukkassan

på grund av ett sammanhängande

sjuklighetstillstånd utgått under två

år, vidare sjukpenning ej utgår. Sjukdomsfall,

som inträffar inom nittio

dagar efter den sista dag, för vilken

sjukpenning utgivits av kassan, räknas

härvid såsom en omedelbar fortsättning

av det tidigare fallet.

25 §. 25 §.

. Primärsjukkassa, så ock beträffan- Distriktssjukkassa skall vid barnsele

individuellt ansluten medlem di- börd utgiva moderskapshjälp åt

striktssjukkassa, skall vid barnsbörd kvinnlig medlem, som omedelbart före

s. 45 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

45

(Kungl. Maj:ts förslag.)

utgiva moderskapshjälp åt kvinnlig

medlem, som omedelbart före barnsbörden

varit medlem av sjukkassa under

oavbrutet minst tvåhundrasjuttio

dagar.

Moderskapshjälpen skall minst omfatta

antingen visst belopp i penningar

för varje dag (moderskapspenning),

motsvarande den sjukpenning

barnaföderskan är tillförsäkrad eller,

där hon ej är tillförsäkrad sådant understöd,

utgörande en krona, eller ock

vård å förlossningshem samt utgå under

minst tjuguen dagar.

Moderskapshjälp må utgivas allenast

åt kvinna som i första stycket

sägs samt ej för längre tid än femtiosex

dagar, därav högst fjorton dagar

före barnsbörden, och icke för tid,

då barnaföderskan ej avhåller sig från

förvärvsarbete eller för tid, då hon är

berättigad till sjukhjälp från kassan.

26 §.

Den minsta sjukpenning, som av

sjukkassa meddelas, må ej vara bestämd

till högre belopp än en krona.

Sjukpenning skall vara bestämd i

hela krontal eller i hela krontal ökade

med 50 öre.

27 §.

Medlem av sjukkassa, för vilken läkarintyg

angående hälsotillståndet vid

inträdet i kassan icke fordrats, må

icke tillerkännas sjukhjälp för sjukdomsfall,

som inträffat under de första

sextio dagarna efter inträdet

(väntetid). För medlem, vilken medgivits

övergång från mindre till mera

omfattande sjukhjälp, skall under mot
-

(Utskottets förslag.)

barnsbörden varit medlem av erkänd

sjukkassa under oavbrutet minst tvåhundrasjuttio

dagar.

Moderskapshjälpen skall minst omfatta

antingen visst belopp i penningar

för varje dag (moderskapspenning),

motsvarande den sjukpenning

barnaföderskan är tillförsäkrad eller,

där hon ej är tillförsäkrad sådant understöd,

utgörande en krona, eller

ock vård å förlossningshem samt utgå

under minst tjuguen dagar.

Moderskapshjälp må utgivas allenast

åt kvinna som i första stycket

sägs samt ej för längre tid än femtiosex

dagar, därav högst fjorton dagar

före barnsbörden, och icke för tid,

då barnaföderskan ej avhåller sig

från förvärvsarbete eller för tid, då

hon är berättigad till sjukhjälp från

kassan eller från primärsjukkassa.

26 §.

Den minsta sjukpenning, som av

erkänd sjukkassa meddelas, må ej vara

bestämd till högre belopp än en

krona.

Sjukpenning skall vara bestämd i

hela krontal eller i hela krontal ökade

med 50 öre.

27 §.

Medlem av erkänd sjukkassa, för

vilken läkarintyg angående hälsotillståndet

vid inträdet i kassan icke

fordrats, må icke tillerkännas sjukhjälp

för sjukdomsfall, som inträffat

under de första sextio dagarna efter

inträdet (väntetid). För medlem, vilken

medgivits övergång från mindre

till mera omfattande sjukhjälp, skall

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

svarande förutsättning sjukhjälp vid

sjukdom, som inträffar under de första

sextio dagarna efter övergången,

utgå i den mindre omfattningen. Vad

sålunda stadgats gälle dock icke, där

sjukdomen förorsakats av olycksfall,

som inträffat efter inträdet i kassan

eller efter övergången till den mera

omfattande sjukhjälpen, samt ej heller

i fråga om medlem, vilken på

grund av sin anställning varit pliktig

att inträda i kassan, eller vid överflyttning.

Väntetid må ej vara bestämd till

längre tid än etthundratjugu dagar.

28 §.

I sjukkassas stadgar må bestämmas,

att för sjukdomsfall, i anledning

av vilket den sjuke jämlikt lag eller

författning eller på grund av utfästelse

är berättigad att av annan

erhålla ersättning eller vård, som ej

utgör fattigvård, sjukhjälp ej skall

utgå eller rätten därtill vara på visst

sätt begränsad. Dock må ej föreskrivas

begränsning i rätten till sjukhjälp

under den i 24 § sista stycket stadgade

sjukhjälpstid på grund av att

den sjuke må vara berättigad till pension

eller understöd enligt lagen om

allmän pensionsförsäkring.

Vad sålunda stadgats gäller ock i

tillämpliga delar i fråga om moderskapshjälp.

Vid sjukdom, därför den sjuke jämlikt

lagen om försäkring för olycksfall

i arbete eller gällande bestämmelser

om ersättning i anledning av

kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring

är berättigad att erhålla

ersättning, må sjukpenning från sjukkassa

utgivas med högst det belopp

(Utskottets förslag.)

under motsvarande förutsättning sjukhjälp

vid sjukdom, som inträffar under

de första sextio dagarna efter

övergången, utgå i den mindre omfattningen.

Vad sålunda stadgats gälle

dock icke, där sjukdomen förorsakats

av olycksfall, som inträffat efter inträdet

i kassan eller efter övergången

till den mera omfattande sjukhjälpen,

samt ej heller i fråga om medlem,

vilken på grund av sin anställning

varit pliktig att inträda i kassan, eller

vid överflyttning.

Väntetid må ej vara bestämd till

längre tid än etthundratjugu dagar.

28 §.

I erkänd sjukkassas stadgar må bestämmas,

att för sjukdomsfall, i anledning

av vilket den sjuke jämlikt

lag eller författning eller på grund

av utfästelse är berättigad att av annan

erhålla ersättning eller vård, som

ej utgör fattigvård, sjukhjälp ej skall

utgå eller rätten därtill vara på visst

sätt begränsad. Dock må ej föreskrivas

begränsning i rätten till sjukhjälp

under den i 24 § sista stycket stadgade

sjukhjälpstid på grund av att

den sjuke må vara berättigad till pension

eller understöd enligt lagen om

allmän pensionsförsäkring.

Vad sålunda stadgats gäller ock i

tillämpliga delar i fråga om moderskapshjälp.

Vid sjukdom, därför den sjuke jämlikt

lagen om försäkring för olycksfall

i arbete eller gällande bestämmelser

om ersättning i anledning av

kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring

är berättigad att erhålla

ersättning, må sjukpenning från erkänd

sjukkassa utgivas med högst det

s. 47 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

47

(Kungl. Maj:ts förslag.)

för dag räknat, varmed den sjukpenning

han tillförsäkrat sig från kassan

överstiger den ersättning för dag räknat,

vartill han sålunda är berättigad.

IV. Om stadgamas bestämmelser

rörande avgifter och. fondbildning.

29 §.

Sjukkassa skall upptaga fasta

medlemsavgifter till bestridande av

kostnaderna för sin verksamhet. Meddelar

sjukkassa begravningshjälp, skola

särskilda fasta avgifter upptagas

för denna verksamhet.

De fasta avgifter, som avses för annan

verksamhet än begravningshjälpsverksamhet,

skola vara så avvägda,

att de i förening med andra för verksamheten

avsedda inkomster må antagas

förslå till täckande av kassans

löpande utgifter för verksamheten, till

därå belöpande förvaltningskostnad

samt till bildande av sjukhjälpsfond.

.Nämnda fasta avgifter må icke göras

olika för olika grupper av kassans

medlemmar, i vidare mån än som skäligen

föranledes av olikhet medlemmarna

emellan i avseende å understödsrätt

eller sjukdomsrisk eller ock

betingas av stadgande i 30 §.

De för begravningshjälpsverksamheten

avsedda fasta avgifterna skola vara

så avvägda, att de i förening med

andra för denna verksamhet avsedda

inkomster må antagas förslå till täckande

av kassans löpande utgifter för

verksamheten, till därför erforderlig

fondbildning samt till å verksamheten

belöpande förvaltningskostnad. Avgifterna

må icke göras olika för olika

(Utskottets förslag.)

belopp för dag räknat, varmed den

sjukpenning han tillförsäkrat sig från

kassan överstiger den ersättning för

dag räknat, vartill han sålunda är

berättigad.

IV. Om stadgarnas bestämmelser

rörande avgifter och fondbildning.

29 §.

Erkänd sjukkassa skall upptaga

fasta medlemsavgifter till bestridande

av kostnaderna för sin verksamhet.

Meddelar erkänd sjukkassa begravningshjälp,

skola särskilda fasta avgifter

upptagas för denna verksamhet.

De fasta avgifter, som avses för annan

verksamhet än begravningshjälpsverksamhet,

skola vara så, avvägda,

att de i förening med andra för verksamheten

avsedda inkomster må antagas

förslå till täckande av kassans löpande

utgifter för verksamheten, till

därå belöpande förvaltningskostnad

samt till bildande av sjukhjälpsfond.

Nämnda fasta avgifter må icke göras

olika för olika grupper av kassans

medlemmar, i vidare mån än som skäligen

föranledes av olikhet medlemmarna

emellan i avseende å understödsrätt

eller sjukdomsrisk eller ock betingas

av stadgande i 30 §.

De för begravningshjälpsverksamheten

avsedda fasta avgifterna skola

vara så avvägda, att de i förening med

andra för denna verksamhet avsedda

inkomster må antagas förslå till täckande

av kassans löpande utgifter för

verksamheten, till därför erforderlig

fondbildning samt till å verksamheten

belöpande förvaltningskostnad. Avgifterna

må icke göras olika för olika

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

grupper av kassans medlemmar i vidare

mån än som skäligen föranledes

av olikhet medlemmarna emellan i avseende

å understödsrätt eller dödsfallsrisk

eller ock betingas av stadgande i

30 §.

Sjukkassas för begravningshjälpsverksamheten

och annan verksamhet

gemensamma förvaltningskostnader

skola på de inkomster, som inflyta av

vardera verksamheten, fördelas i förhållande

till de olika inkomsternas

storlek.

Uttaxering å medlemmarna må kunna

beslutas allenast i den händelse

kassans inkomster finnas otillräckliga

för de ändamål, vartill de skola användas.

För täckande av brist i

fråga om den ena av ovan angivna

verksamhetsgrenar må uttaxering ske

allenast hos de medlemmar, som äro

tillförsäkrade understöd från ifrågavarande

verksamhetsgren.

30 §.

För medlemmar, för vilka statsbidrag

eller viss del därav icke må beräknas,

skola de fasta avgifterna utgå

med högre belopp än för övriga medlemmar,

därvid skillnaden skall skäligen

motsvara vad å envar av de senare

belöper av bidraget.

Där bidrag till kassa utgår från

kommun, eller där arbetsgivare eller

annan till kassan överlämnat gåva eller

gentemot kassan iklätt sig förpliktelse,

vilken gåva eller förpliktelse är

av större betydelse för de fasta avgifternas

eller meddelat understöds

storlek, skall vad sålunda stadgats

äga motsvarande tillämpning beträffande

medlemmar, för vilka sådant bidrag

icke må beräknas eller vilka en
-

(UtsJcottets förslag.)

grupper av kassans medlemmar i vidare

mån än som skäligen föranledes

av olikhet medlemmarna emellan i avseende

å understödsrätt eller dödsfallsrisk

eller ock betingas av stadgande i

30 §.

Erkänd sjukkassas för begravningshjälpsverksamheten

och annan verksamhet

gemensamma förvaltningskostnader

skola på de inkomster, som inflyta

av vardera verksamheten, fördelas

i förhållande till de olika inkomsternas

storlek.

Uttaxering å medlemmarna må kunna

beslutas allenast i den händelse

kassans inkomster finnas otillräckliga

för de ändamål, vartill de skola

användas. För täckande av brist i

fråga om den ena av ovan angivna

verksamhetsgrenar må uttaxering ske

allenast hos de medlemmar, som äro

tillförsäkrade understöd från ifrågavarande

verksamhetsgren.

30 §.

För medlemmar, för vilka statsbidrag

eller viss del därav icke må be- •

räknas, skola de fasta avgifterna utgå

med högre belopp än för övriga medlemmar,

därvid skillnaden skall skäligen

motsvara vad å envar av de

senare belöper av bidraget.

Där bidrag till kassa utgår från

kommun, eller där arbetsgivare eller

annan till kassan överlämnat gåva eller

gentemot kassan iklätt sig förpliktelse,

vilken gåva eller förpliktelse är

av större betydelse för de fasta avgifternas

eller meddelat understöds storlek,

skall vad sålunda stadgats äga

motsvarande tillämpning beträffande

medlemmar, för vilka sådant bidrag

icke må beräknas eller vilka enligt vid

s. 49 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

49

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ligt vid gåvan eller utfästelsen knutet

villkor ej äga tillgodonjuta förmån

därav.

31 §.

Då bokslut är uppgjort för sjukkassa,

skall vad av kassans inkomster

ej åtgått för löpande utgifter

eller för avsättning till begravningshjälpsfond,

enligt vad i andra stycket

sägs, under det år bokslutet avser avsättas

till fond (sjukhjälps fond).

Denna fonds kapital och avkastning

må tagas i anspråk allenast i den mån

kassans inkomster samt, i vad avser

begravningshjälpsverksamheten, därför

avsedd fond ej förslå till täckande

av kassans löpande utgifter. Uppgår

sjukhjälpsfonden till ett belopp,

motsvarande en och en halv gånger

summan av de i genomsnitt för de

tre sistförflutna åren erlagda fasta

avgifterna i annan verksamhet än begravningshjälpsverksamhet,

eller, där

enligt stadgarna sjukhjälpsfond skall

bildas till högre belopp, till det sålunda

bestämda beloppet, äger tillsynsmyndigheten

på ansökan av kassan

medgiva, att avsättning till fonden

må tills vidare upphöra och att överskottet

helt eller till viss del må användas

för ändamål, som i stadgarna

för dylikt fall angives. överstiger

fonden nu avsett belopp, äger ock tillsynsmyndigheten

på ansökan medgiva,

att den överskjutande delen eller viss

del därav må användes för dylikt

ändamål.

Meddelar sjukkassa begravningshjälp,

skall utav vad av kassans för

nämnda verksamhet avsedda inkomster

ej åtgått för densammas löpande utgifter

göras erforderlig avsättning till

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

gåvan eller utfästelsen knutet villkor

ej äga tillgodonjuta förmån därav.

31 §.

Då bokslut är uppgjort för erkänd

sjukkassa, skall vad av kassans inkomster

ej åtgått för löpande utgifter eller

för avsättning till begravningshjälpsfond,

enligt vad i andra stycket

sägs, under det år bokslutet avser avsättas

till fond (sjukhjälpsfond). Denna

fonds kapital och avkastning må

tagas i anspråk allenast i den mån

kassans inkomster samt, i vad avser

begravningshjälpsverksamheten, därför

avsedd fond ej förslå till täckande

av kassans löpande utgifter. Uppgår

sjukhjälpsfonden till ett belopp, motsvarande

en och en halv gånger summan

av de i genomsnitt för de tre sistförflutna

åren erlagda fasta avgifterna

i annan verksamhet än begravningshjälpsverksamhet,

eller, där enligt

stadgarna sjukhjälpsfond skall bildas

till högre belopp, till det sålunda bestämda

beloppet, äger tillsynsmyndigheten

på ansökan av kassan medgiva,

att avsättning till fonden må tills vidare

upphöra och att överskottet helt

eller till viss del må användas för ändamål,

som i stadgarna för dylikt fall

angives. överstiger fonden nu avsett

belopp, äger ock tillsynsmyndigheten

på ansökan medgiva, att den överskjutande

delen eller viss del därav må användas

för dylikt ändamål.

Meddelar erkänd sjukkassa begravningshjälp,

skall utav vad av kassans

för nämnda verksamhet avsedda inkomster

ej åtgått för densammas löpande

utgifter göras erforderlig av6

saml. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

för verksamheten avsedd fond (begravningshjälpsfond)

. Begravningshjälpsfonden

skall motsvara skillnaden

mellan kapitalvärdet av kassans

förbindelser på grund av löpande begravningshjälpsutfästelser

och kapitalvärdet

av de nettoavgifter, medlemmarna

må hava att ytterligare erlägga

för nämnda utfästelser, därvid dock

beträffande utfästelse, som återförsäkrats

hos svenskt försäkringsbolag

eller återförsäkringskassa, avdrag må

göras för värdet av återförsäkringsinrättningens

ansvarighet. Yppas brist

i begravningshjälpsfonden, må, utan

hinder av vad ovan är stadgat angående

sjukhjälpsfondens användning,

till förstnämnda fond överföras på begravningshj

älpsverksamheten uppkommet

överskott, som avsatts till sjukhjälpsfonden.

Tillgångar motsvarande sjukhjälpsfond

och begravningshjälpsfond skola,

särskilt för varje fond, redovisas:

1) i obligationer, som utfärdats eller

garanterats av staten;

2) i Sveriges allmänna hypoteksbanks

eller konungariket Sveriges

stadshypotekskassas obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade av

riksbanken, bankbolag eller sparbank;

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser,

utfärdade eller garanterade

av svensk kommun, som till lånets

upptagande eller garanterande erhållit

Konungens tillstånd;

5) i skuldförbindelser, för vilka kassan

äger säkerhet genom inteckning

uti annan i stad, köping eller municipalsamhälle

belägen fastighet än industrifastighet

eller uti jordbruksfastighet

å landet inom hälften eller, med tillsynsmyndighetens

medgivande, inom två

sättning till för verksamheten avsedd

fond (begravningshjälpsfond). Begravningshjälpsfonden

skall motsvara skillnaden

mellan kapitalvärdet av kassans

förbindelser på grund av löpande begravningshjälpsutfästelser

och kapitalvärdet

av de nettoavgifter, medlemmarna

må hava att ytterligare erlägga

för nämnda utfästelser, därvid

dock beträffande utfästelse, som återförsäkrats

hos svenskt försäkringsbolag

eller återförsäkringskassa, avdrag

må göras för värdet av återförsäkringsinrättningens

ansvarighet. Yppas

brist i begravningshjälpsfonden, må,

utan hinder av vad ovan är stadgat

angående sjukhjälpsfondens användning,

till förstnämnda fond överföras

på begravningshjälpsverksamheten

uppkommet överskott, som avsatts till

sjukhjälpsfonden.

Tillgångar motsvarande sjukhjälpsfond

och begravningshjälpsfond skola,

särskilt för varje fond, redovisas:

1) i obligationer, som utfärdats eller

garanterats av staten;

2) i Sveriges allmänna hypoteksbanks

eller konungariket Sveriges

stadshypotekskassas obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade av

riksbanken, bankbolag eller sparbank;

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser,

utfärdade eller garanterade

av svensk kommun, som till lånets

upptagande eller garanterande erhållit

Konungens tillstånd;

5) i skuldförbindelser, för vilka

kassan äger säkerhet genom inteckning

uti annan i stad, köping eller municipalsamhälle

belägen fastighet än

industrifastighet eller uti jordbruksfastighet

å landet inom hälften eller,

med tillsynsmyndighetens medgivan
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

51

(Kungl. Maj:ts förslag.)

tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde,

därvid i taxeringsvärdet

å jordbruksfastighet, vilken ej är försedd

med för jordbrukets bedrivande

nödiga åbyggnader, icke må inräknas

värdet av växande skog; dock

att i varje fall åbyggnad å egendom

skall, för att inteckning i egendomen

må godkännas, vara brandförsäkrad

i något med vederbörligen fastställd

bolagsordning försett brandförsäkringsbolag

inom riket;

6) i sådana av enskilda järnvägar

eller industriella inrättningar utfärdade

obligationer och andra värdehandlingar,

som till sin art och till den

säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga

med några av de vid 1)—5)

nämnda; eller

7) med tillsynsmyndighetens medgivande

i för kassans verksamhet avsedd

fastighet; skolande i fråga om

brandförsäkring av åbyggnad gälla

vad vid 5) stadgas.

V. Om stadgarnas bestämmelser rörande

utövande av föreningssammanträdes

befogenhet inom distriktssjuk
kassa.

32 §.

Stadgarna för distriktssjukkassa,

till vilken äro anslutna minst tio medlemmar

från envar av två eller flera

primärsjukkassor, eller till vilken,

jämte minst tio medlemmar från en

och samma primärsjukkassa, äro individuellt

anslutna minst tio medlemmar,

eller som har flera än ettusen

medlemmar, skola innehålla föreskrift

därom, att föreningssammanträdes befogenhet

skall helt utövas av valda

ombud. Härvid skall gälla, att ombud

skola väljas särskilt av medlem
-

(Utskottets förslag.)

de, inom två tredjedelar av senast fastställda

taxeringsvärde, därvid i taxeringsvärdet

å jordbruksfastighet, vilken

ej är försedd med för jordbrukets

bedrivande nödiga åbyggnader, icke

må inräknas värdet av växande skog;

dock att i varje fall åbyggnad å egendom

skall, för att inteckning i egendomen

må godkännas, vara brandförsäkrad

i något med vederbörligen

fastställd bolagsordning försett brandförsäkringsbolag

inom riket;

6) i sådana av enskilda järnvägar

eller industriella inrättningar utfärdade

obligationer och andra värdehandlingar,

som till sin art och till den

säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga

med några av de vid 1)—5)

nämnda; eller

7) med tillsynsmyndighetens medgivande

i för kassans verksamhet avsedd

fastighet; skolande i fråga om

brandförsäkring av åbyggnad gälla

vad vid 5) stadgas.

V. Om stadgarnas bestämmelser rörande

utövande av föreningssammanträdes

befogenhet inom distriktssjukkassa.

32 §.

Stadgarna för distriktssjukkassa,

till vilken äro anslutna minst tio medlemmar

från envar av två eller flera

primärsjukkassor, eller till vilken,

jämte minst tio medlemmar från en

och samma primärsjukkassa, äro individuellt

anslutna minst tio medlemmar,

eller som har flera än ettusen medlemmar,

skola innehålla föreskrift därom,

att föreningssammanträdes befogenhet

skall helt utövas av valda ombud.

Härvid skall gälla, att ombud

skola väljas särskilt av medlemmarna

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

marna från varje primärsjukkassa från varje primärsjukkassa och särskilt

och särskilt av de individuellt anslut- av de individuellt anslutna medlemna

medlemmarna i visst förhållande marna i visst förhållande till antalet

till antalet inom varje medlemsgrupp, inom varje medlemsgrupp, dock att för

dock att för varje medlemsgrupp om varje medlemsgrupp om minst tio medminst

tio medlemmar må utses ett lemmar må utses ett ombud,

ombud.

VI. Om tillsyn å sjukkassor, så ock

om återkallande av erkännande.

33 §.

Hos tillsynsmyndigheten skall föras

en förteckning över erkända sjukkassor,

vilken beträffande envar sjukkassa,

skall innehålla hänvisning till

inskrivningar rörande sjukkassan i

understödsföreningsregistret, uppgift

om kassans verksamhetsområde och

postadress, villkoren för rätt till inträde

i kassan samt, där visst tal,

under vilket kassans medlemsantal ej

må nedgå, blivit av tillsynsmyndigheten

bestämt, uppgift om nämnda

tal.

34 §.

Sjukkassa är pliktig att föra ordentliga

räkenskaper, som skola avslutas

för kalenderår. Kassans räkenskaper

skola föras i enlighet med förordningen

den 4 maj 1855 angående

handelsböcker och handelsräkningar

jämte de särskilda föreskrifter, som

tillsynsmyndigheten därutöver meddelar.

Meddelar sjukkassa begravningshjälp,

skola för sådan verksamhet särskilda

räkenskaper föras.

Tillsynsmyndigheten äger förordna

en revisor, att med de av sjukkassa

utsedda revisorer deltaga i granskningen

av styrelsens förvaltning och sjukkassans

räkenskaper. Sålunda förordnad

revisor skall äga av kassan upp
-

VI. Om tillsyn å erkända sjukkassor,

så ock om återkallande av antagande.

33 §.

Hos tillsynsmyndigheten skall föras

en förteckning över erkända sjukkassor,

vilken beträffande envar sådan

kassa skall innehålla hänvisning till inskrivningar

rörande kassan i understödsföreningsregistret,

uppgift om

kassans verksamhetsområde och postadress,

villkoren för rätt till inträde i

kassan samt, där visst tal, under vilket

kassans medlemsantal ej må nedgå, blivit

av tillsynsmyndigheten bestämt,

uppgift om nämnda tal.

34 §.

Erkänd sjukkassa är pliktig att föra

ordentliga räkenskaper, som skola

avslutas för kalenderår. Kassans räkenskaper

skola föras i enlighet med

förordningen den 4 maj 1855 angående

handelsböcker och handelsräkningar

jämte de särskilda föreskrifter,

som tillsynsmyndigheten därutöver

meddelar.

Meddelar erkänd sjukkassa begravningshjälp,

skola för sådan verksamhet

särskilda räkenskaper föras.

Tillsynsmyndigheten äger förordna

en revisor, att med de av erkänd sjukkassa

utsedda revisorer deltaga i

granskningen av styrelsens förvaltning

och sjukkassans räkenskaper. Sålunda

förordnad revisor skall äga av kas
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

53

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

bära arvode till belopp, som enligt av

Konungen fastställda grunder bestämmes

av tillsynsmyndigheten.

35 §.

Avser förening, som söker erkännande

såsom sjukkassa, att meddela

begravningshjälp, skall föreningen

vid ansökan om erkännande foga försäkringsteknisk

utredning rörande

föreningens förpliktelser i sådant hänseende.

Nämnda utredning skall enligt

av tillsynsmyndigheten fastställda

grunder upprättas av person, vilken

innehar behörighet att utöva befattning

som aktuarie vid livförsäkringsbolag

eller av tillsynsmyndigheten

förklarats behörig att upprätta

utredningen. Föreningen äger att

anlita tillsynsmyndigheten för utredningens

upprättande och skall

i sådant fall ersätta kostnaden

därför med belopp, som bestämmes

av nämnda myndighet. I utredningen

skall såsom skuld upptagas begravningshjälpsfond

som i 31 § sägs. Kan

ej föreningen redovisa tillgångar motsvarande

begravningshjälpsf onden,

äge tillsynsmyndigheten, därest erkännande

såsom sjukkassa meddelas,

förelägga kassan att inom viss tid

hava täckt bristen, vid äventyr att

erkännandet återkallas.

Sjukkassa, som meddelar begravningshjälp,

vare pliktig att, så ofta

tillsynsmyndigheten sådant påkallar

och minst vart femte år, avgiva försäkringsteknisk

utredning som ovan

sagts. Utvisar sådan utredning brist

i begravningshjälpsfonden, äge tillsynsmyndigheten

meddela föreläggande

enligt vad i första stycket sägs.

san uppbära arvode till belopp, som

enligt av Konungen fastställda grunder

bestämmes av tillsynsmyndigheten.

35 §.

Avser förening, som söker antagagande

till erkänd sjukkassa, att meddela

begravningshjälp, skall föreningen

vid ansökan om antagande foga

försäkringsteknisk utredning rörande

föreningens förpliktelser i sådant hänseende.

Nämnda utredning skall enligt

av tillsynsmyndigheten fastställda

grunder upprättas av person, vilken

innehar behörighet att utöva befattning

som aktuarie vid livförsäkringsbolag

eller av tillsynsmyndigheten förklarats

behörig att upprätta utredningen.

Föreningen äger att anlita tillsynsmyndigheten

för utredningens

upprättande och skall i sådant fall ersätta

kostnaden därför med belopp,

som bestämmes av nämnda myndighet.

I utredningen skall såsom skuld upptagas

begravningshjälpsfond som i

31 § sägs. Kan ej föreningen redovisa

tillgångar motsvarande begravningshjälpsfonden,

äge tillsynsmyndigheten,

därest föreningen antages till

erkänd sjukkassa, förelägga kassan att

inom viss tid hava täckt bristen, vid

äventyr att antagandet återkallas.

Erkänd sjukkassa, som meddelar

begravningshjälp, vare pliktig att, så

ofta tillsynsmyndigheten sådant påkallar

och minst vart femte år, avgiva

försäkringsteknisk utredning

som ovan sagts. Utvisar sådan utredning

brist i begravningshjälpsfonden,

äge tillsynsmyndigheten meddela

föreläggande enligt vad i första stycket

sägs.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

36 §.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten

att övervaka, att sjukkassas verksamhet

står i överensstämmelse med denna

förordning ävensom i övrigt utövas

på ändamålsenligt sätt, och har tillsynsmyndigheten

jämväl att tillhandagå

med råd och upplysningar ej

mindre i fråga om åtgärder, som må

erfordras för vinnande av erkännande,

än även beträffande det lämpliga inrättandet

av sjukkassas verksamhet.

37 §.

Har medlemsantalet i sjukkassa,

vilken vunnit erkännande utan att något

tal, varunder dess medlemsantal

ej må nedgå, blivit bestämt, nedgått

under etthundra, eller har medlemsantalet

i sjukkassa, för vilken sådant tal

blivit bestämt, nedgått under det bestämda

talet, åligger det styrelsen att

ofördröjligen därom göra anmälan hos

tillsynsmyndigheten.

I anledning av anmälan, som avser

förstnämnda fall, har tillsynsmyndigheten

att, så snart ske kan, meddela

beslut, huruvida det må vara sjukkassan

medgivet att med mindre medlemsantal

än etthundra fortsätta sin

verksamhet som erkänd sjukkassa.

Lämnas sådant medgivande, skall tillsynsmyndigheten

tillika bestämma

visst tal, under vilket kassans medlemsantal

ej må nedgå, vid äventyr att

erkännandet återkallas. Sålunda bestämt

tal må av tillsynsmyndigheten

på framställning ändras. Därest medlemsantalet

nedgår under det bestämda

talet, skall anmälan därom av

styrelsen ofördröjligen göras hos tillsynsmyndigheten.

Har medgivande som i förra styc
-

(Utskottets förslöa.)

36 §.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten

att övervaka, att erkänd sjukkassas

verksamhet står i överensstämmelse

med denna förordning ävensom i övrigt

utövas på ändamålsenligt sätt,

och har tillsynsmyndigheten jämväl

att tillhandagå med råd och upplysningar

ej mindre i fråga om åtgärder,

som må erfordras för antagande, än

även beträffande det lämpliga inrättandet

av verksamhetm.

37 §.

Har medlemsantalet i erkänd sjukkassa,

vilken antagits utan att något

tal, varunder dess medlemsantal ej

må nedgå, blivit bestämt, nedgått under

etthundra, eller har medlemsantalet

i sjukkassa, för vilken sådant tal

blivit bestämt, nedgått under det bestämda

talet, åligger det styrelsen att

ofördröjligen därom göra anmälan hos

tillsynsmyndigheten.

I anledning av anmälan, som avser

förstnämnda fall, har tillsynsmyndigheten

att, så snart ske kan, meddela

beslut, huruvida det må var sjukkassan

medgivet att med mindre medlemsantal

än etthundra fortsätta sin verksamhet

som erkänd sjukkassa. Lämnas

sådant medgivande, skall tillsynsmyndigheten

tillika bestämma visst

tal, under vilket kassans medlemsantal

ej må nedgå, vid äventyr att antagandet

återkallas. Sålunda bestämt

tal må av tillsynsmyndigheten på

framställning ändras. Därest medlemsantalet

nedgår under det bestämda

talet, skall anmälan därom av styrelsen

ofördröjligen göras hos tillsynsmyndigheten.

Har medgivande som i förra styc
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

55

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ket sägs ej lämnats och uppnås ej

medlemsantalet etthundra åter inom

tre månader, skall erkännandet återkallas.

Lag samma vare beträffande sjukkassa,

för vilken minsta medlemsantal

bestämts, därest medlemsantalet

nedgår under det tal, som sålunda bestämts

eller med stöd av andra stycket

tredje punkten här ovan eller 4 §

sista stycket bestämmes, och talet ej

åter uppnås inom tre månader.

38 §.

Vidtager sjukkassa sådan ändring i

sina stadgar, att dess verksamhet i

vidare mån än som vid tiden för erkännandets

meddelande var fallet

kommer att avse ändamål, som kan

anses helt eller till huvudsaklig del

fyllt genom någon redan erkänd sjukkassa,

må erkännandet återkallas.

39 §.

Finner tillsynsmyndigheten, att avvikelse

från denna förordning förekommer

eller att eljest anledning till

anmärkning mot kassas verksamhet

föreligger, äger tillsynsmyndigheten,

där vad sålunda förekommit ej enligt

82 § i lagen om understödsföreningar

bör medföra där stadgad påföljd, meddela

kassan anvisning att vidtaga den

åtgärd eller förändring av kassans

verksamhet, som prövas erforderlig,

därvid tillsynsmyndigheten skall bestämma

viss skälig tid, inom vilken

anvisad åtgärd skall hava vidtagits.

Finnes sjukkassan icke tillbörligen

ställa sig sålunda meddelad anvisning

till efterrättelse, må erkännandet återkallas.

ket sägs ej lämnats och uppnås ej

medlemsantalet etthundra åter inom

tre månader, skall antagandet återkallas.

Lag samma vare beträffande erkänd

sjukkassa, för vilken minsta medlemsantal

bestämts, därest medlemsantalet

nedgår under det tal, som sålunda bestämts

eller med stöd av andra stycket

tredje punkten här ovan eller 4 §

sista stycket bestämmes, och talet ej

åter uppnås inom tre månader.

38 §.

Vidtager erkänd sjukkassa sådan

ändring i sina stadgar, att dess verksamhet

i vidare mån än som vid tiden

för antagandet var fallet kommer att

avse ändamål, som kan anses helt eller

till huvudsaklig del fyllt genom

någon redan erkänd sjukkassa, må antagandet

återkallas.

39 §.

Finner tillsynsmyndigheten, att avvikelse

från denna förordning förekommer

eller att eljest anledning till anmärkning

mot erkänd sjukkassas verksamhet

föreligger, äger tillsynsmyndigheten,

där vad sålunda förekommit

ej enligt 82 § i lagen om understödsföreningar

bör medföra där stadgad

påföljd, meddela kassan anvisning att

vidtaga den åtgärd eller förändring

av kassans verksamhet, som prövas

erforderlig, därvid tillsynsmyndigheten

skall bestämma viss skälig tid,

inom vilken anvisad åtgärd skall hava

vidtagits.

Finnes sjukkassan icke tillbörligen

ställa sig sålunda meddelad anvisning

till efterrättelse, må antagandet återkallas.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Har anvisning enligt 82 § i nämnda

lag meddelats sjukkassa och finnes

kassan icke tillbörligen ställa sig anvisningen

till efterrättelse, må tillsynsmyndigheten,

där den ej finner

skäl föreligga att tillämpa i nämnda

paragraf därför stadgad påföljd, återkalla

erkännandet.

Återkallande av erkännande må ej

ske utan att tillfälle lämnats kassan

att å sammanträde fatta beslut i anledning

av lämnad anvisning.

40 §.

Om delgivning av beslut, som av

tillsynsmyndigheten meddelats enligt

denna förordning, så ock om besvär

över sådant beslut galle vad i 83 § i

lagen om understödsföreningar finnes

stadgat.

41 §.

I enlighet med bestämmelser, som

Konungen meddelar, skall utses en

sjukkassenämnd, bestående av personer

med sakkunskap beträffande sjukkasseväsendet,

vilken nämnd skall hava

att sammanträda inför tillsynsmyndigheten

för att samråda med denna

myndighet i sjukkasseväsendet rörande

angelägenheter.

Har anvisning enligt 82 § i nämnda

lag meddelats erkänd sjukkassa och

finnes kassan icke tillbörligen ställa

sig anvisningen till efterrättelse, må

tillsynsmyndigheten, där den ej finner

skäl föreligga att tillämpa i nämnda

paragraf därför stadgad påföljd,

återkalla antagandet.

Återkallande av antagande må ej

ske utan att tillfälle lämnats kassan

att å sammanträde fatta beslut i anledning

av lämnad anvisning.

40 §.

Om delgivning av beslut, som av

tillsynsmyndigheten meddelats enligt

denna förordning, så ock om besvär

över sådant beslut gälle vad i 83 §

i lagen om understödsföreningar finnes

stadgat.

41 §.

I enlighet med bestämmelser, som

Konungen meddelar, skall utses en

sjukkassenämnd, bestående av personer

med sakkunskap beträffande det

statsunderstödda sjukkasseväsendet,

vilken nämnd skall hava att sammanträda

inför tillsynsmyndigheten för att

samråda med denna myndighet i det

statsunderstödda sjukkasseväsendet rörande

angelägenheter.

VII. Särskilda bestämmelser rörande VTL Särskilda bestämmelser rörande

föreningar, vilka varit registrerade föreningar, vilka varit registrerade

enligt lagen den 4 juli 1910 om sjuk- enligt lagen den 4 juli 1910 om sjukkassor.

kassor.

42 §. 42 §.

Förening, vilken varit registrerad Förening, vilken varit registrerad

som sjukkassa enligt lagen den 4 juli som sjukkassa enligt lagen den 4 juli

1910 om sjukkassor, äger utan hinder 1910 om sjukkassor, äger utan hinder

av bestämmelsen i 5 § första stycket av bestämmelsen i 5 § första stycket

vinna erkännande som primärsjukkas- antagas till primärsjukkassa, där an
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

57

(Kungl. Maj:ts förslag.)

sa, där ansökan om sådant erkännande

ingives före den 1 januari 1932.

Förening som ovan nämnts må vinna

erkännande som sjukkassa utan

hinder av

att uteslutningsgrund, som följer

av stadgandet i 14 §, ej äger tillämpning

å medlem, som vid tiden för ansökans

ingivande var medlem av föreningen

;

att uteslutningsgrund, som i 17 §

föreskrives, ej äger tillämpning å medlem,

som vid tiden för utfärdande av

lagen den 4 juli 1910 om sjukkassor

var medlem av föreningen;

samt att föreningen på grund av utfästelse,

meddelad före ansökningens

ingivande, enligt lag är pliktig utgiva

sjukhjälp i annan omfattning än i denna

förordning sägs.

43 §.

Förening, som avses i 42 §, må, utan

hinder jämväl därav, att den ej har

sitt verksamhetsområde begränsat på

sätt i 9 § sägs, vinna erkännande som

primärsjukkassa. För sådan kassa,

som här nedan benämnes rikssjukkassa,

skola gälla följande särskilda

bestämmelser:

1. Rikssjukkassas firma skall innehålla

ordet »rikssjukkassa».

2. Rikssjukkassa skall, där densamma

ej är uteslutande eller huvudsakligen

avsedd för personer tillhörande

visst yrke, vara uppdelad i lokalavdelningar.

Lokalavdelning skall

hava verksamhetsområdet begränsat

på sätt i 9 § sägs. Rikssjukkassa,

som är uppdelad i lokalavdelningar,

må ej till medlemmar antaga andra

personer än dem, som äro bosatta inom

någon lokalavdelnings verksamhets
-

(Utskottets förslag.)

sökan om sådant antagande ingives

före den 1 januari 1932.

Förening som ovan nämnts må antagas

till erkänd sjukkassa utan hinder

av

att uteslutningsgrund, som följer av

stadgandet i 14 §, ej äger tillämpning

å medlem, som vid tiden för ansökans

ingivande var medlem av föreningen;

att uteslutningsgrund, som i 17 §

föreskrives, ej äger tillämpning å medlem,

som vid tiden för utfärdande av

lagen den 4 juli 1910 om sjukkassor

var medlem av föreningen;

samt att föreningen på grund av utfästelse,

meddelad före ansökningens

ingivande, enligt lag är pliktig utgiva

sjukhjälp i annan omfattning än i denna

förordning sägs.

43 §.

Förening, som avses i 42 §, må,

utan hinder jämväl därav, att den ej

har sitt verksamhetsområde begränsat

på sätt i 9 § sägs, antagas till primärsjukkassa.

För sådan kassa, som här

nedan benämnes rikssjukkassa, skola

gälla följande särskilda bestämmelser:

1. Rikssjukkassas firma skall innehålla

ordet »rikssjukkassa».

2. Rikssjukkassa skall, där densamma

ej är uteslutande eller huvudsakligen

avsedd för personer tillhörande

visst yrke, vara uppdelad i lokalavdelningar.

Lokalavdelning skall

hava verksamhetsområdet begränsat

på sätt i 9 § sägs. Rikssjukkassa,

som är uppdelad i lokalavdelningar,

må ej till medlemmar antaga andra

personer än dem, som äro bosatta inom

någon lokalavdelnings verksamhetsområde,

därvid såsom lokalavdel
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

område, därvid såsom lokalavdelning

ej må räknas mindre mellangrupp än

tio personer.

3. Rikssjukkassa, som är uppdelad

i lokalavdelningar, må i sina stadgar

upptaga bestämmelser om olikhet mellan

särskilda lokalavdelningars medlemmar

såväl i fråga om understöds

storlek och beskaffenhet som i fråga

om avgifternas storlek ävensom om

skyldighet för medlem att vid flyttning

från en lokalavdelnings verksamhetsområde

till en annan lokalavdelnings

verksamhetsområde vara underkastad

de förändringar, som må påkallas

av sådana olikheter. Innehålla

rikssjukkassas stadgar bestämmelser

av nu angiven beskaffenhet, skall däri

tillika finnas föreskrivet, till vilken

lokalavdelning medlemmar, vilka vid

tiden för ikraftträdandet av dessa bestämmelser

ej äro bosatta inom någon

lokalavdelnings verksamhetsområde, i

nu ifrågavarande hänseenden skola

räknas.

4. Sökes erkännande såsom sjukkassa

av förening, uppdelad på sätt

här ovan sägs, skola vid ansökningen

fogas av styrelseledamöterna underskrivna

uppgifter enligt fastställda

formulär om föreningens lokalavdelningar,

deras verksamhetsområden

samt medlemmarnas fördelning på lokalavdelningarna.

5. Rikssjukkassa må ej utan tillsynsmyndighetens

medgivande upprätta

ny lokalavdelning. Kan ändamålet

med kassans verksamhet inom det för

lokalavdelningen avsedda verksamhetsområdet

helt eller till huvudsaklig del

anses fyllt av redan erkänd sjukkassa,

eller hava ej minst tio personer anmält

sig till inträde i lokalavdelnin
-

(Utskottets förslag.)

ning ej må räknas mindre medlemsgrupp

än tio personer.

3. Rikssjukkassa, som är uppdelad

i lokalavdelningar, må i sina stadgar

upptaga bestämmelser om olikhet mellan

särskilda lokalavdelningars medlemmar

såväl i fråga om understöds

storlek och beskaffenhet som i fråga

om avgifternas storlek ävensom om

skyldighet för medlem att vid flyttning

från en lokalavdelnings verksamhetsområde

till en annan lokalavdelnings

verksamhetsområde vara underkastad

de förändringar, som må påkallas

av sådana olikheter. Innehålla

rikssjukkassas stadgar bestämmelser

av nu angiven beskaffenhet, skall däri

tillika finnas föreskrivet, till vilken

lokalavdelning medlemmar, vilka vid

tiden för ikraftträdandet av dessa bestämmelser

ej äro bosatta inom någon

lokalavdelnings verksamhetsområde, i

nu ifrågavarande hänseenden skola

räknas.

4. Sökes antagande till erkänd

sjukkassa av förening, uppdelad på

sätt här ovan sägs, skola vid ansökningen

fogas av styrelseledamöterna

underskrivna uppgifter enligt fastställda

formulär om föreningens lokalavdelningar,

deras verksamhetsområden

samt medlemmarnas fördelning på

lokalavdelningarna.

5. Rikssjukkassa må ej utan tillsynsmyndighetens

medgivande upprätta

ny lokalavdelning. Kan ändamålet

med kassans verksamhet inom det för

lokalavdelningen avsedda verksamhetsområdet

helt eller till huvudsaklig

del anses fyllt av redan erkänd sjukkassa,

eller hava ej minst tio personer

anmält sig till inträde i lokalav
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

59

(Kungl. Maj:ts förslag.)

gen, må sådant medgivande icke lämnas.

6. I den i 33 § föreskrivna förteckningen

skall anteckning göras om

rikssjukkassas lokalavdelningar och

deras verksamhetsområden samt postadresser.

44 §.

Förening, som avses i 42 §, må, utan

hinder jämväl av stadgandet i 24 §

andra stycket, vinna erkännande som

primärsjukkassa, därest den sedan tid

före utfärdandet av denna förordning

åt sina medlemmar bereder sjukpenning

under sjukhjälpstid, som för distriktssjukkassa

är stadgad.

Lag samma vare beträffande förening,

som avses i 42 §, därest föreningen

åt medlemmar, för vilka anslutning

till distriktssjukkassa för beredande

av sjukpenning på grund,

som av tillsynsmyndigheten prövas

giltig, ej kan vinnas, bereder sjukpenning

under tid som i förra stycket

sägs. Sjukkassa, som vunnit erkännande

enligt bestämmelsen i detta

stycke, vare skyldig att efter anvisning

av tillsynsmyndigheten å distriktssjukkassa

överlåta sin verksamhet

beträffande beredande av sjukpenning

för sjukhjälpstid, överstigande

den i 24 § andra stycket föreskrivna,

vid äventyr att erkännandet eljest

återkallas.

VIII. Straffbestämmelser.

45 §.

Styrelseledamot eller annan, som

vid ansökan om erkännande mot bätt
-

(Utskottets förslag.)

delningen, må sådant medgivande icke

lämnas.

6. I den i 33 § föreskrivna förteckningen

skall anteckning göras om

rikssjukkassas lokalavdelningar och

deras verksamhetsområden samt postadresser.

44 §.

Förening, som avses i 42 §, må,

utan binder jämväl av stadgandet i

24 § andra stycket, antagas till primärsjukkassa,

därest den sedan tid

före utfärdandet av denna förordning

åt sina medlemmar bereder sjukpenning

under sjukhjälpstid, som för distriktssjukkassa

är stadgad.

Lag samma vare beträffande förening,

som avses i 42 §, därest föreningen

åt medlemmar, för vilka anslutning

till distriktssjukkassa för beredande

av sjukpenning på grund,

som av tillsynsmyndigheten prövas

giltig, ej kan vinnas, bereder sjukpenning

under tid som i förra stycket

sägs. Erkänd sjukkassa, som antagits

enligt bestämmelsen i detta stycke, vare

skyldig att efter anvisning av tillsynsmyndigheten

å distriktssjukkassa

överlåta sin verksamhet beträffande

beredande av sjukpenning för sjukhjälpstid,

överstigande den i 24 §

andra stycket föreskrivna, vid äventyr

att antagandet eljest återkallas. Vad

sålunda stadgats skall i tillämpliga delar

gälla, även då anslutning till distriktssjukkassa

för beredande av moderskapshjälp

ej kan vinnas.

VIII. Straffbestämmelser.

45 §.

Styrelseledamot eller annan, som

vid ansökan om antagande mot bätt
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

re vetande meddelar oriktig uppgift,

straffes med böter från och med tjugufem

till och med ettusen kronor.

Lag samma vare, där försäkringsteknisk

utredning, som jämlikt 35 §

ingivits till tillsynsmyndigheten, är

oriktig, beträffande, den som mot bättre

vetande upprättat utredningen eller

med vetskap om dess oriktighet ingivit

densamma. k

Försummas anmälan, som är föreskriven

i 37 §, straffes den försumlige

med böter från och med fem till och

med trehundra kronor.

46 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning,

tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola

de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Försummelse att göra anmälan, som

är förskriven i 37 §, skall åtalas vid

allmän underrätt i den ort, där kassans

styrelse enligt stadgarna har sitt

säte.

Denna förordning träder i kraft den

1 januari 1928.

(Utskottets förslag.)

re vetande meddelar oriktig uppgift,

straffes med böter från och med tjugufem

till och med ettusen kronor.

Lag samma vare, där försäkringsteknisk

utredning, som jämlikt 35 §

ingivits till tillsynsmyndigheten, är

oriktig, beträffande, den som mot bättre

vetande upprättat utredningen eller

med vetskap om dess oriktighet ingivit

densamma.

Försummas anmälan, som är föreskriven

i 37 §, straffes den försumlige

med böter från och med fem till och

med trehundra kronor.

46 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning,

tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola

de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Försummelse att göra anmälan, som

är föreskriven i 37 §, skall åtalas vid

allmän underrätt i den ort, där kassans

styrelse enligt stadgarna har sitt

säte.

Denna förordning träder i kraft den

1 januari 1928.

C) att riksdagen måtte under femte huvudtiteln, avdelningen

sociala verk och inrättningar, underavdelningen sjukförsäkring,

höja det ordinarie förslagsanslaget till sjukkasseväsendets

befrämjande, nu 3,070,000 kronor, med 130,000 kronor

till 3,200,000 kronor;

D) att riksdagen måtte medgiva, att för användningen av

nämnda anslag skola gälla grunder, i huvudsak överensstämmande

med det vid propositionen nr 114 fogade, här ovan intagna

förslaget till bestämmelser i sådant hänseende;

E) att riksdagen måtte under femte huvudtiteln, avdelningen

sociala verk och inrättningar, underavdelningen sjukför
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

61

säkring, till sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd,

för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra förslagsanslag

3»V . .r.?.;. • ..................... . . .i.j. 170,000 kronor;

F) att de i anledning av förevarande propositioner väckta

motionerna 1:289, 293 och 294 samt II: 440, 441, 442, 443,

444 och 445 måtte anses besvarade genom vad utskottet ovan

hemställt;

G) att motionerna 1:295 och 11:446 icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1927.

På utskottets vägnar:

HJALMAR von SYDOW.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar von Sydow, Carl Johansson, Carl Carlsson, Clemedtson,

fröken Hesselgren och herr Berglund;

från andra kammaren: herrar Hagman, Öberg, Johanson i Hallagården*, Eriksson

i Grängesberg, Jårte och Strindlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Jårte, Öberg och Clemedtson, vilka ansett, att utskottets yttrande

och hemställan bort hava följande lydelse:

Det sakkunnigeförslag, varpå det föreliggande regeringsförslaget i det huvudsakliga

bygger, blev på sin tid föremål för en skarp kritik från skilda

håll. Bland de sakkunnige själva gjorde sig dessutom meningsskiljaktigheter

gällande av delvis djupgående art. Åven den som endast mera ytligt tager

del av vad som därvid framkommit, kan knappast undgå att stämmas i hög

grad betänksam mot den projekterade reformen, som går vida lägre än åtskilliga

undertecknare av fjolårets utskottsbetänkande avsågo.

Anmärkningsvärt är, att en av de två personer, vilka bland de sakkunnige

företrätt den praktiska sjukkasseverksamheten, nämligen representanten för

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

den stora fraktion av sjukkassor, som bildas av de s. k. rikssjukkassorna —

omfattande inemot 40 procent av de registrerade kassornas sammanlagda medlemsnumerär

— tagit bestämt avstånd från förslaget i fundamentala delar.

Socialstyrelsen, som bekant den speciellt sakkunniga myndigheten på förevarande

område, har i sitt ingående och utförliga yttrande över förslaget givit

uttryck åt »starka betänkligheter». Visserligen har styrelsen ändock ansett

sig kunna förorda, att förslaget lades till grund för proposition till riksdagen,

under förutsättning emellertid, att vad styrelsen haft att erinra i huvudsaklig

mån vunne beaktande. Man får dock det intryck, att anledningen härtill närmast

varit den, att styrelsen icke velat för sin del påtaga sig något ansvar för

ett ytterligare uppskov med en reform, på vars genomförande så mycket arbete

redan nedlagts. Efter den allvarliga kritik styrelsen i sitt yttrande presterat,

vill det dock synas, som om ett avstyrkande av förslaget varit det följdriktigaste.

Det utlåtande över förslaget, som avgivits av rikssjukkassornas centralorganisation,

torde, i anseende till de långt gående ändringskraven, praktiskt taget

få betraktas såsom rent avstyrkande. Sveriges Allmänna Sjukkasseförbund,

den andra av våra båda sjukkassehuvudorganisationer, uttalade vidare såsom

sin uppfattning, att förslaget innebure en försämring i jämförelse med 1926

års regeringsförslag och icke syntes utgöra den rationella lösning av den föreliggande

frågan, som man helst sett, men att förbundet dock icke ville påtaga

sig det ansvar, som skulle ligga i ett avstyrkande.

Man torde på grund härav kunna säga, att omdömena om de sakkunnigtes

förslag från de olika håll, där man närmast skulle beröras av den föreslagna

reformen och på samma gång de största förutsättningarna att bedöma densamma

äro till finnandes, genomgående präglas av en reservation, som har starkt

tycke av ett underkännande.

Vid den närmare granskning, som förslaget underkastats i utskottet, ha också

framkommit åtskilliga tungt vägande anmärkningar, bland vilka må framhållas

följande.

Den på sätt och vis bärande tanken i förslaget, som skulle vara särskilt

ägnad att giva detsamma företräde framför 1926 års regeringsförslag, har

varit, att de nuvarande sjukkassorna skulle i stort sett lämnas i orubbat bo,

med möjlighet att fortfarande existera och fullfölja sin hittillsvarande verksamhet

i det väsentliga. I detta hänseende torde förslaget få anses förfelat.

Vad man åsyftat på denna punkt, kan väl säga hava vunnits, men allenast på

papperet, icke i verkligheten. Eörfattningsförslaget medgiver visserligen de

nuvarande sjukkassorna i allmänhet att i fortsättningen existera med i stort

sett samma uppgifter som hittills. Förhållandet torde emellertid bliva, att,

därest de föreslagna distriktssjukkassorna, såsom de sakkunnige ifrågasatt och

nu utskottet föreslagit, skulle stå öppna för inträde även för beredande av

kontant sjukhjälp under enahanda omständigheter som primärkassorna (individuellt

inträde), dessa senare kassor otvivelaktligen komma att utsättas för en

konkurrens, som efterhand torde bliva dem övermäktig och förr eller senare

omöjliggöra deras fortsatta verksamhet. Betecknande härvidlag är det i herr

s. 63 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutshotts utlåtande Nr 1.

63

Lindhagens reservation till sakkunnigebetänkandet fällda omdömet, att det nya

förslaget efter några övergångsår skulle helt ödelägga den nuvarande sjukkassebyggnaden,

vadan förslaget ingalunda på ett bättre sätt än 1926 års förslag

tagit hänsyn till de bestående förhållandena, utan snarare tvärtom. Alltnog

— de nuvarande sjukkassornas roll lärer på detta sätt efter en övergångstid,

om vars varaktighet man möjligen kan hysa olika mening, vara utspelad

med eller mot deras vilja.

Under nyssnämnda övergångstid torde förhållandena inom sjukkasseverksa.

mhet.pin

komsten av de nya distriktssjukkassorna vid sidan av de gamla organisationerna

kommer sålunda splittringen inom sjukkasseväsendet, vilken hittills mera

än någonting annat varit en källa till svaghet, att bliva än starre än förut!

Den i samband därmed ytterligare skärpta konkurrensen olika organisationer

emellan måste verka på samma gång hämmande på distriktssjukkassornas verksamhet

och nedbrytande på de förutvarande kassorna. De svårigheter, som

hittills alltjämt mött att få till stånd en ändamålsenlig anknytning och ett

önskvärt samarbete mellan sjukförsäkringen och socialförsäkringens övriga

grenar i vårt land, torde i många hänseenden komma att kvarstå, åtminstone

vad förhållandet till olycksfallsförsäkringen beträffar. Den omständigheten,

att de förut bestående sjukkassornas medlemmar även skulle tillhöra distriktssjukkassorna

och sålunda för sin sjukförsäkring vara hänvisade till tvenne

skilda organisationer, måste betraktas såsom en tillkrånglad och påtagligt

opraktisk anordning, ägnad bl. a. att icke oväsentligt fördyra sjukförsäkringens

förvaltningskostnader. I mer än ett hänseende skulle sålunda förhållandena

inom sjukkasseväsendet ingalunda förbättras utan t. o. m. försämras.

Bleve övergångstiden mera långvarig, vore därför föga vunnet med reformen,

och de åtrådda möjligheterna till en smidig övergång till en eventuell

framtida obligatorisk sjukförsäkring komme då näppeligen att i vidare mån

ökas. Ett hastigt förlöpande övergångsstadium bleve å andra sidan liktydigt

med det nuvarande systemets sammanbrott, varigenom de förmåner, som förespeglats

de nuvarande sjukkassorna, ginge om intet. Säkrare utsikter till en

framkomlig väg emellan dessa olika eventualiteter, båda lika otillfredsställande,

lämnar icke de sakkunniges och utskottsmajoritetens förslag. Det må tillläggas,

att en händelsernas utveckling av sist antydda slag kan befaras komma

att medföra ett tillstånd av osäkerhet och förvirring inom hela den frivilliga

sjukkasseverksamheten, vars utveckling man säger sig vilja främja.

I den mån genomförandet av de sakkunniges förslag kan komma att leda

till ett förintande även av rikssjukkassorna eller ett kraftigare kringskärande

av deras verksamhet — något varför man på rikssjukkassehåll med fullt fog

synes hysa starka farhågor — måste detta under nuvarande förhållanden lända

den sociala sjukförsäkringsverksamheten i vårt land till avgjort men. Ehuruväl

rikssjukkassorna av tvångsförsäkringens anhängare äro mindre uppskattade,

ha desamma varit till största gagn, särskilt då det gällt att utbreda och

vidmakthålla sjukkasseverksamheten inom de vidsträckta glest befolkade delarna

av vårt land, där tillräckligt bärkraftiga självständiga organisationer

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

icke eller endast med stor svårighet kunna bildas. Kikssjukkasseorganisationen

torde ur denna synpunkt icke kunna undvaras, så länge vi ha frivillig sjukförsäkring

här i landet.

Mot de sakkunniges förslag har även anmärkts, att detsamma icke i nöjaktig

grad sörjt för en för de nuvarande sjukkassornas medlemmar betryggande

eller tillräckligt förmånlig övergång från det gamla till det nya systemet.

För åtskilliga kategorier bland dem, bl. a. de sjukliga individerna, för

vilka en fortsatt sjukförsäkring under tillfredsställande förhållanden är av

den största betydelse, skulle sålunda möjligheterna till en sådan försäkring

på samma gynnsamma villkor som för övriga försäkrade kringskäras eller

kanske tillintetgöras.

Även emot de anordningar, som av de sakkunnige föreslagits och som till

sitt syfte onekligen beteckna mera påtagliga framsteg, torde allvarlig kritik

kunna riktas.

Vad sålunda beträffar de tilltänkta distriktssjukkassorna, vilka på visst

sätt skulle bilda stommen i det nya systemet och förmedla en utveckling fram

till ett enhetskassesystem, hava såväl Socialstyrelsen som Försäkringsinspektionen

gjort gällande, att, så framt icke kompletterande anordningar av mera

vittgående beskaffenhet vidtoges, de knappast fylla de krav, som ur försäkringstekniska

synpunkter måste på dem ställas. På grund härav synes man

hava grundad anledning befara, att dessa nya organisationer komma att visa

sig mindre funktionsdugliga, framför allt under den omnämnda övergångstiden.

Och vad vidare angår den sjukvårdande verksamhet, vilken skulle såsom en

obligatorisk prestation införlivas med sjukförsäkringen och förmedlas genom

distriktssjukkassorna, kan man i likhet med Socialstyrelsen ifrågasätta, huruvida

densamma kan bringas till den rationella anknytning och samverkan med

det omfattande och högt utvecklade sjukvårdssystem, som redan förefinnes i

vart land, varförutan det hela icke kan fungera på ett ändamålsenligt och kostnadsbesparande

sätt.

Härtill kommer, att förslagets praktiska konsekvenser förefalla alltför vittgående

och svåröverskådliga. Det innebär ett övergivande och nedrivande av

det hittillsvarande systemet och dess ersättande med ett annat, utgörande något

i sitt slag nytt och oprövat, men efter vad man redan nu kan se behäftat

med allvarliga brister. Då för vårt land i stort sett tämligen nya verksamhetsformer

— nämligen fortsättningsförsäkringen och sjukvårdsförsäkringen —

skulle såsom integrerande moment införlivas med den reformerade sjukförsäkringen,

kan man dessutom förutse, att dennas organiserande, vid vilken man

alltså icke i vidare mån kan bygga någon inhemsk erfarenhet, kommer att

bliva förenad med avsevärda svårigheter. Den av de sakkunnige föreslagna

reformen innebär därför i viss mån ett språng ut i det okända och får karaktären

av ett experiment av i särskilt ekonomiskt hänseende äventyrligt

slag.

I det föreliggande regerings förslaget hava visserligen vidtagits en hel del

modifikationer i det ursprungliga förslaget, avsedda att bryta udden av de

s. 65 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

65

invändningar, som framkommit. I flera hänseenden synas dock de framställda

anmärkningarna icke hava vunnit tillbörligt beaktande. Bland annat har intet

åtgjorts i anledning av de vägande anmärkningar, som ur försäkringstekniska

synpunkter blivit framförda beträffande distriktssjukkassorna, utan bar frågan

om eventuella åtgärder i detta hänseende ställts på framtiden.

Här framförda anmärkningar synas vara av den betydelse, att reformens

värde ur det allmännas synpunkt därigenom i hög grad förringas. Huruvida

densamma under sådana förhållanden skulle komma att innebära något

nämnvärt framsteg är minst sagt tvivelaktigt. Det torde då ej heller finnas

tillräcklig anledning att för densamma ikläda staten de högst avsevärt ökade

kostnader, som krävts för dess genomförande. Ett avslag å såväl regeringsförslaget

som de av herr Eriksson i Grängesberg m. fl. samt herr von Sydow

väckta motioner lärer under sådana förhållanden vara tillfyllestgörande motiverat.

Om man härvid också måste beklaga, att frågan om en omorganisation

av vårt sjukkasseväsende ännu en gång skulle falla, synes emellertid en

reform till varje pris på detta område icke böra ifrågakomma. Då frågan

om mera genomgripande förändringar i den allmänna pensionsförsäkringen

f. n. är aktuell och förmodligen inom en snar framtid kommer till behandling,

synes allt tala för att sjukförsäkringens reformfråga ånyo upptages till

prövning i samband därmed. Tillfälle skulle därmed givas att bättre än under

nuvarande förhållanden tillgodose kravet på nödigt sammanhang inom vår

socialförsäkring och att säkrare bedöma sjukförsäkringens kostnadsfråga.

På grund av vad sålunda anförts och under åberopande av de i förenämnda

motion II: 433 angivna skäl får utskottet hemställa,

Ä) att riksdagen måtte, med avslag i övrigt å Kungl. Majrts

propositioner nr 113 och 114, dels under femte huvudtiteln, avdelningen

sociala verk och inrättningar, underavdelningen sjukförsäkring,

höja det ordinarie förslagsanslaget till sjukkasseväsendets

befrämjande, nu 3,070,000 kronor, med 130,000 kronor

till kronor 3,200,000; dels ock under femte huvudtiteln, avdelningen

sociala verk och inrättningar, underavdelningen sjukförsäkring,

till sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd, för

budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra förslagsanslag av

kronor 170,000;

B) att i ämnet väckta motioner, i den mån de ej kunna anses

besvarade genom vad ovan hemställts, icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

2) av herrar Johanson i Hallagården och Strindlund, som anfört:

Såsom den nuvarande sjukkasserörelsens största svaghet har, bl. a. i 1926

års riksdagsskrivelse, framhållits den ringa tillslutning densamma vunnit.

Frånsett att en tämligen kraftig framryckning ägt rum de senaste åren, vilket

—• då tendensen synes hava varaktig karaktär — i någon mån förringar betydelsen

av denna anmärkning, torde kunna ifrågasättas, huruvida det nu

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.)

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

föreslagna systemet skulle vara ägnat att i detta avseende fylla på detsamma

ställda förväntningar. I vissa fall kan t. o. m. en tillbakagång möjligen bliva

följden, då tyngre och stelare former samt borteliminerandet i ej obetydlig utsträckning

av medlemmarnas personliga intressegemenskap med kassorna ej

torde kunna undvikas, varvid den hittills för anslutningen så betydelsefulla

personliga agitationen icke längre kan vara att påräkna i samma utsträckning

som förut. Förslaget torde vid tillämpningen praktiskt taget komma att leda

till ett enkassesystem, vilket måste betraktas såsom mindre lyckligt för utvecklingen

av den frivilliga sjukkasserörelsen.

Såsom en med det nuvarande systemet förknippad väsentlig olägenhet har

vidare framhållits, att kassorna ofta äro för små för att kunna meddela de

prestationer, man anser sig böra kräva av dem, och för att uppnå önskvärd

soliditet, vilken dessutom lätt äventyras av skadlig konkurrens i form av underbud

i fråga om avgifter. Emellertid pågår sedan en tid tillbaka en viss

konsolidering inom sjukkasserörelsen, vilken flerstädes tagit sig uttryck i

sammanslutning mellan förut inbördes konkurrerande kassor. Den omständigheten

att sammanslutningen ännu ej visat sig medföra det förbilligande av omkostnaderna,

som man trott sig kunna vänta, talar dock för nödvändigheten av att

slutlig ståndpunkt icke tages, förrän större erfarenhet vunnits. Att denna

tydligt skönjbara sammanslutningssträvan beredes tillfälle till vidare utveckling

torde vara av värde, varför möjligheten till ett fortskridande efter Hessa

friare linjer icke bör genom en alltför kraftig inskränkning i rörelsefriheten

avklippas. Om kassorna ålades att i enlighet med det föreliggande förslaget

hålla erforderlig reservfond, skulle ett för deras ekonomiska soliditet skadligt

strävande att i konkurrenssyfte nedpressa avgifterna omöjliggöras. Dessutom

kunna de av 1926 års riksdag uttalade farhågorna, att en stor del av sjukkassorna

kunna komma att ställa sig utanför den statsunderstödda verksamheten

icke anses undanröjda genom vad som föreslås av utskottet på grund av

de höga avgifter, som trots statsbidraget måste bliva följden av de väsentligt

skärpta obligatoriska prestationerna, varför det kan befaras, att ett bifall till

utskottets förslag äventyrar den frivilliga och framtvingar den obligatoriska

sjukförsäkringen.

Det torde böra framhållas, att genomförandet av föreliggande förslag i

stället för att underlätta uppnåendet av den i flera hänseenden önskvärda enhetlighet

i socialförsäkringen, för vilken riksdagen år 1920 uttalade sig i skrivelse

till Kungl. Maj:t, skulle ytterligare bidraga till att öka den hittillsvarande

bl. a. ur förvaltningssynpunkt mindre fördelaktiga splittringen samt

dessutom föranleda en kostnadsökning på omkring 3,5 miljoner kronor per år.

En av de mera påtagliga följderna av den föreslagna organisationens införande

skulle bliva betydligt höjda genomsnittliga förvaltningskostnader. En

hastig och oavbruten ökning av dessa kostnader har visserligen ägt rum under

de senare åren, men denna icke önskvärda tendens torde snarare böra

stävjas än uppmuntras. Då för landsbygdens vidkommande förvaltningskostnaderna

inom de lokala sjukkassorna, enligt av besparingskommittén anförda

siffror, dock ännu ej uppgå till mer än kronor 1: 30 ä 1:50 peT medlem, bör re
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutshotts utlåtande Nr 1.

67

dan av detta skäl en så avsevärd höjning av medlemsbidraget som nu föreslås

icke ifrågakomma. Staten bör ej ekonomiskt så starkt engagera sig i rörelsen,

att denna förlorar sin karaktär av självhjälpsverksamhet, vilket skulle bliva

fallet, om den av förslaget till ökning av minimiprestationerna framtvingade

väsentliga höjningen av statsbidraget vunne bifall. Begränsas däremot kravet

på den obligatoriska sjukhjälpstidens utsträckning till 180 dagar per år

med tre dagars karenstid, bör ett statsbidrag av 35 öre per sjukdag vara tillräckligt

jämväl till kompensering av det förändrade penningvärdet. Medlemsbidraget

torde kunna bibehållas vid nuvarande 2 kronor för medlem.

Villkoret för att detta statsbidrag skall kunna anses tillräckligt är även,

att förslaget om obligatorisk sjukvårdsförsäkring ej vinner bifall. Det förutsattes

varken i Kungl. Maj:ts proposition till 1926 års riksdag eller i riksdagens

skrivelse med anledning av denna, att sjukvårdsförsäkringen skulle göras

obligatorisk för kassorna. Visserligen måste denna verksamhet anses vara av

synnerligen stor betydelse, men därmed är icke sagt, att lämpligaste lösningen

erhålles genom den nu förslagna dyrbara påbyggnaden, som flerstädes genom

distriktskassornas införande kommer att leda till en viss dubbelorganisation.

Ej heller torde denna påbyggnad vara erforderlig för handhavandet av moderskapsförsäkringen,

som hädanefter liksom hittills bör kunna anförtros åt

sjukkassorna. Det borde för övrigt tagas under övervägande, huruvida ej

sjukvårdsförsäkringen kunde ordnas billigare och lika effektivt, om den anförtroddes

åt någon redan befintlig institution, t. ex. pensionsstyrelsen, vilket

borde utredas i samband med den allmänna revision av pensionsförsäkringslagen,

som lär vara att förvänta under den närmaste framtiden.

Då redan nu en del kassor uppfylla föreslagna krav för höjning av statsbidraget,

torde redan för budgetåret 1927—1928 en höjning med 100,000 kronor

av det äskade statsbidraget böra göras.

Under hänvisning till vad ovan anförts få vi alltså hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag i övrigt å Kungl. Maj:ts

propositioner nr 113 och 114, besluta

1) att under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk

och inrättningar, underavdelningen sjukförsäkring, höja det

ordinarie förslagsanslaget till sjukkasseväsendets befrämjande,

nu 3,070,000 kronor, med 230,000 kronor till kronor

3,300,000;

2) bestämma att för användningen av nämnda anslag, i vad

angår bidragsansökningar, som inkomma efter den 1 januari

1928, skola vidtagas följande ändringar i nu gällande grunder:

a) statsbidrag må beräknas allenast för medlem, som från

sjukkassa eller från sjukkassa i förening med fortsätttningskassa

är tillförsäkrad sjukhjälp under den sjukhjälpstid, som

är stadgad för fortsättningskassa;

b) att statsbidraget i förhållande till antalet sjukdagar utgår

med 35 öre för varje sjukdag, samt att begränsningen av

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

detta statsbidrag måtte ändras, för sjukkassa från 2 kronor för

medlem till 3 kronor för medlem och för fortsättningskassa

från 50 öre för medlem till 70 öre för medlem;

c) att statsbidrag ej må beräknas för de tre första dagarna

vid varje sjukdomsfall och ej heller för sjukdag, under vilken

den sjuke uppburit ersättning enligt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete eller enligt gällande bestämmelser om ersättning

i anledning av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring;
d)

att emellertid statsbidrag enligt nu gällande grunder må

utbetalas under år 1928;

3) att riksdagen måtte bifalla vad utskottet under E hemställt

;

4) att i ämnet väckta motioner, i den mån de ej kunna anses

besvarade genom vad ovan hemställts, icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

3) av herr Carl Carlsson, som anfört:

Under förhandlingarna inom utskottet har jag allvarligt sökt medverka att

skapa rimliga och ur sjukkasserörelsens synpunkt acceptabla förutsättningar

för en lösning i positiv riktning av den föreliggande frågan, i vilket syfte jag

bl. a. påyrkat sådan ändring i Kungl. Maj :ts förslag, att individuell anslutning

till distriktssjukkassorna icke skulle medgivas, ävensom att primärsjukkassorna

ensamma skulle utbetala sjukpenning för de första 100 dagarna. Då

emellertid dessa av mig framförda ändringsyrkanden icke vunnit anslutning

inom utskottet och jag känner mig förvissad om att en nyorganisation av sjukkasseverksamheten

i överensstämmelse med vare sig Kungl. Maj:ts eller utskottets

förslag skulle allvarligt äventyra rörelsens förmåga att på ett socialt

tillfredsställande sätt fylla sin viktiga uppgift inom samhället, har jag ej

ansett mig kunna biträda något av dessa förslag.

Då jag emellertid anser, att även med bibehållande av nuvarande organisation

en viss ökning av sjukkassornas prestationer och i samband därmed av

statsbidraget borde kunna genomföras, får jag biträda den av herrar Johanson

i Hallagården och Strindlund i deras reservation gjorda hemställan.

Stockholm 1927. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

271812

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.