Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till påbörjande av en järnväg från övertorneå till Pajala.

1927-05-06 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:102, Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till påbörjande av en järnväg från övertorneå till Pajala.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

1

Nr 102.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1927 kl. S e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till påbörjande

av en järnväg från övertorneå till Pajala.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 85,

av herrar O. Bergqvist och C. I. Asplund och den andra inom andra kammaren,

nr 158, av herr N. E. Nilsson i Antnäs m. fl., har hemställts, att riksdagen

ville för hudgetåret 1927—1928 bevilja och ställa till järnvägsstyrelsens

förfogande för påbörjande av en banbyggnad från övertorneå till Pajala

ett belopp av 1,000,000 kronor att utgå av lånemedel.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Med stöd av § 46 i riksdagsordningen har utskottet från järnvägsstyrelsen

inhämtat här bifogade yttrande över motionerna (Bilaga 1). Styrelsen har

därvid åberopat en till Kungl. Maj:t i ämnet avlåten skrivelse, i transumerade

delar jämväl i det följande återgiven (Bilaga 2).

Ifrågavarande motionsvis väckta förslag avser fortsättning av den redan

tidigare utbyggda gränsbanan Haparanda—Övertorneå ytterligare cirka 11

mil norrut utefter Torne älv upp till Pajala.

För egen del underskattar icke utskottet de behjärtansvärda skäl, som kunna

anföras för ett genomförande av detta företag; att befrämja svensk odling och

bebyggelse i dessa nordliga gränstrakter torde allmänt betraktas som en angelägen

nationell uppgift och tvivelsutan skulle ifrågavarande kommunikationsled

kunna verksamt bidraga till att gagna sådana syften.

Även med fasthållande härav har dock utskottet måst fästa avgörande betydelse

vid de stora ekonomiska vanskligheter, som äro förbundna med här

avsedda kommunikationsföretag. Enligt verkställd utredning skulle byggnadskostnaderna

för ifrågavarande bana belöpa sig till 11,400,000 kronor,

varjämte måste räknas med en årlig betydande driftsförlust å företaget.

Nämnda driftsunderskott har, ränta å anläggningskapitalet frånräkna!, uppskattats

till ett årsbelopp av 250,000 kronor, överhuvud har den utförda

utredningen givit vid handen, att de med anläggningen och driften av banan

förenade uppoffringarna bleve för statsverket så betydande, att järnvägsstyrelsen

ställt sig bestämt avvisande mot banans anläggning.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 saml. 46 höft. (Nr 102.)

Utskottets

yttrande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

Då det gäller tillgodoseendet av kommunikationsbehovet inom dessa trafiksvaga

gränstrakter, torde ansträngningarna för närvarande i första hand böra

inriktas på att åstadkomma en automobillinje utmed den nyomlagda landsvägen

övertorneå—Pajala i samtrafik med statens järnvägar. Även en dylik

anordning förutsätter dock, enligt vad järnvägsstyrelsen framhållit, vissa uppoffringar

av statsmedel för att täcka årliga driftsförluster. Emellertid torde,

såsom ock utskottet ovan erinrat, särskilda skäl kunna åberopas för att staten

lämnar sin ekonomiska medverkan för kommunikationernas underlättande

i denna gränsbygd.

Om än utskottet alltså nu nödgas ställa sig avvisande till förslaget om anläggning

av en järnväg övertorneå—Pajala, vill dock utskottet till sist hava

uttalat en förhoppning, att framdeles banans förverkligande skall visa sig

ekonomiskt möjligt, i vilket avseende emellertid en ytterligare undersökning

torde böra ske för utrönande, huruvida järnvägen icke kan anläggas väsentligt

billigare än vad nu beräknats.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

€

att ovanberörda av herrar Bergqvist och Asplund samt herr

Nilsson i Antnäs m. fl. väckta motioner (1:85; II: 158)

icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 6 maj 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C■ Lindblad, A. F. Vennersten,

J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, A. Pers,

J. G. Walles, E. A. Hallin, C. I. Asplund och C. Johansson i Hälsingborg;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, C. R. Jansson i

Falun, P. Nilsson i Bonarp, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp,

A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, P. M. Olsson i Blädinge, B. F:son Holmgren, O.

Nilsson i Örebro, J. Olofsson i Digernäs och O. Andersson i Höör.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

3

Bilaga 1.

Till riksdagens statsutskott.

Genom kungl. brev den 11 februari 1927 har järnvägsstyrelsen anbefallts

avgiva yttrande bland annat över två likalydande motioner till årets riksdag,

väckta den ena inom första kammaren (nr 85), den andra inom andra

kammaren (nr 158), om anslag till påbörjande av en järnväg från övertomeå

till Pajala.

Till åtlydnad härav får järnvägsstyrelsen överlämna avskrift1 av denna

dag till Kungl. Maj:t ingiven redogörelse för tidigare anbefalld undersökning

för nämnda järnväg, vilken redogörelse jämväl ansetts i allt väsentligt kunna

tjäna som yttrande över förenämnda motioner. Härjämte bilägges en karta,

varå den ifrågasatta järnvägen angivits med röd färg.

Järnvägsstyrelsen vill här endast tillägga, att om riksdagen gentemot

styrelsens avstyrkande skulle besluta den föreslagna banbyggnaden, för densamma

erforderliga anslag i överensstämmelse med de beslut angående finansiering

av vissa norrlandsbanor, som på Kungl. Maj:ts förslag fattats av

1926 års riksdag, i allt fall böra utgå av skattemedel och icke av lånemedel,

såsom i motionerna ifrågasatts. Järnvägsstyrelsen tillåter sig beträffande

denna fråga hänvisa till 1926 års statsverksproposition, utgifter för kapitalökning,

sid. 1—7.

Stockholm den 25 februari 1927.

Kungl. Järnvägsstyrelsen.

AXEL GRANHOLM.

Hj. Fogelmarck.

Till Konungen.

Bilaga 2.

Genom Kungl. Maj-.ts brev den 3 juli 1925 har järnvägsstyrelsen anbefallts

dels verkställa fullständig undersökning för en järnväg från övertorneå till

Pajala kyrkoby i Norrbottens län, dels ock verkställa undersökning rörande

fortsättning av en ifrågasatt bana Morjärv—Kalix i samma län längs kusten

till Haparanda så lagd, att anslutning kan vinnas till såsom lämpliga ifrågasatta

hamnlägen. Sistnämnda undersökning är ännu ej helt färdig, men är

det styrelsens avsikt under närmaste tiden avgiva redogörelse för densamma

i samband med den utredning angående statsbanan Morjärv—Nederkalix,

beträffande vilken fullständig undersökning anbefallts genom Kungl.

Maj:ts brev den 3 augusti 1917.

Styrelsen anser sig emellertid icke böra vänta med att avgiva redogörelse

för det anbefallda uppdraget rörande Pajalabanan, då frågan om denna banas

byggande nu blivit särskilt aktuell dels genom en av länsstyrelsen i Norrbot
-

1 Se Bilaga 2.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

tens län den 30 augusti 1926 till Kung!. Maj:t ingiven skrivelse i frågan, dels

genom vid innevarande års riksdag väckta motioner om anläggning av en

dylik bana.

I nyss berörda skrivelse, vilken den 7 sistlidne september remitterats till

järnvägsstyrelsen för utlåtande, hemställde nämligen länsstyrelsen, att Kungl.

Maj:t måtte till 1927 års riksdag framlägga proposition dels om anslag till

inlandsbanans fortsättning söderifrån, i första hand till Sorsele i Västerbotten,

dels om beviljande av anslag till anläggande av en järnväg i Tornedalen

mellan Övertorneå och Pajala. Vidkommande den första punkten i länsstyrelsens

hemställan, rörande inlandsbanans fortsättning, har järnvägsstyrelsen

i sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 september 1926 angående behovet

av anslag för nya byggnader och anläggningar m. in. avgivit det begärda utlåtandet

och har således nu att yttra sig endast om den gjorda hemställan

angående Pajalabanan.

Innan styrelsen då övergår till att lämna redogörelse för de nu fullbordade

utredningarna för den ifrågasatta järnvägen övertorneå—Pajala, tillåter sig

styrelsen erinra om, att Kungl. Maj:t genom brev den 14 januari 1918 anbefallt

styrelsen att under år 1918 verkställa förberedande utredningar rörande

behovet av och förutsättningarna för en järnvägsanläggning genom Kalix

och Torne älvdalar från Nederkalix eller Övertorneå till Kiruna eller annan

lämplig punkt å riksgränsbanan, vilken utredning jämväl skulle omfatta

okulär undersökning av och ungefärliga kostnadsberäkningar för de särskilda

sträckningarna. Därjämte bemyndigades järnvägsstyrelsen att av tillgängliga

medel mot ersättning, varom Kungl. Maj-.t på anmälan av styrelsen

ville framdeles förordna, för ändamålet använda ett belopp av högst 25,000

kronor. Med anledning av vad sålunda anbefallts hava genom järnvägsstyrelsens

försorg år 1918 verkställts okulärundersökningar för olika bansträckningar

i Kalix och Torne älvdalar, bland andra även den nu ifrågasatta linjen

Övertorneå—Pajala, och upprättades i anslutning därtill år 1919 approximativa

kostnadsberäkningar för de undersökta linjerna.

Ifråga om speciellt linjen övertorneå (Matarengi)—Pajala väcktes därefter

vid 1921 års riksdag motioner med hemställan, att riksdagen måtte på extra

stat för år 1922 anvisa 75,000 kronor för verkställande av en allsidig utredning

rörande framdragande av statsbanan från Matarengi till Pajala kyrkoby.

Motionerna avstyrktes av statsutskottet, men riksdagen biföll ett av reservanter

inom utskottet framfört förslag, att en undersökning redan då skulle

äga rum. Denna borde dock för det dåvarande inskränkas till eu okulär

besiktning jämte en statistisk utredning, vartill torde förslå en betydligt

mindre summa än den av motionärerna ifrågasatta. Resultatet blev också,

att riksdagen för verkställande av en förberedande utredning rörande framdragande

av statsbanan från Matarengi till Pajala kyrkoby på extra stat för

år 1922 anvisade ett reservationsanslag av 15,000 kronor, varom järnvägsstyrelsen

underrättades genom kommunikationsdepartementets ämbetsskrivelse

den 27 juni 1921.

Beträffande de trafikekonomiska förutsättningarna för banan tillåter sig

styrelsen att hänvisa till den ovan omnämnda trafikekonomiska utredningen

och här endast anföra, att enligt de verkställda utredningarna banans trafikering

skulle medföra en årlig driftförlust om 270,000 kronor, vilken förlust

dock beräknas reducerad till 250,000 kronor, om hänsyn även tages till den

ökade trafikinkomst, som den nya banan skulle medföra för det övriga stats
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

o

banenätet. Härvid är dock att märka, att någon ränta på det kapital — 11,400,000

kronor — som skulle erfordras för bananläggningens utförande icke medtagits.

Efter en räntefot av 5 % skulle anläggningskostnaden medföra en

årsränta av 570,000 kronor. Summan av driftförlust och årsränta skulle

således komma att uppgå till 820,000 kronor, vilken summa kan sägas angiva

statens totala årskostnader för den nya järnvägsförbindelsen.

Då järnvägsstyrelsen nu med ledning av de sålunda anförda utredningsresultaten

går att taga ställning till frågan, huruvida en järnväg mellan Overtorneå

och Pajala under de närmaste åren bör komma till stånd, kan styrelsen,

även om hänsyn tages till de särskilda skäl för behovet av och syftet

med bättre kommunikationer i här berörda bygder, som anförts bland annat

av länsstyrelsen i Norrbottens län, dock icke undgå att finna de med anläggningen

och driften av den ifrågasatta banan förenade uppoffringarna för

statsverket respektive statens järnvägar vara så stora i förhållande till de

fördelar av ekonomisk eller annan art, som kunna beräknas vara att vinna,

att styrelsen måste bestämt avstyrka järnvägsföretagets realiserande. Styrelsen

anser sig så mycket mer kunna göra detta, som det med ledning av en a\

styrelsen företagen preliminär utredning synes möjligt att tillgodose bygdens

kommunikationsbehov och det i här förevarande fall särskilda s> ftet med en

god kommunikationsled på ett för det allmänna väsentligen mycket mindre

kostsamt sätt än genom anläggande och drivande av en järnväg. I stallet

för byggande av järnväg mellan övertorneå och Pajala kan styrelsen sålunda

tänka sig, att genom statens försorg anordnades en regelbunden automobillinje

på den nyligen med stora kostnader ombyggda landsvägen långs al ven

mellan dessa platser. Denna automobillinje skulle då avses såväl för personsom

godstrafik och, för vinnande av fullständigast möjliga ersättning för

järnväg och samma effekt, skulle å densamma tillämpas statens jarnvagars

taxa för befordring av både personer och gods. Även denna anordning maste

emellertid förutsätta en så betydande uppoffring av statsmedel for att tacka

emotsebara årliga driftsförluster, att tvekan måste råda, om kostnaderna

även härför stå i rimlig proportion till värdet av vad som vmnes, men för

den händelse statsmaktena likväl skulle med hänsyn till de alldeles särskilda

förhållanden, som av ortsmyndigheterna påpekats råda uti Törne och Kalix

älvdalar, vilja ifrågasätta någon större uppoffring från det allmannas sida

till förmån för dessa gränsbygder, så anser styrelsen uppmärksamheten hora

fästas vid detta senare alternativ för kommunikationsfrågans lösning. Skulle

det alltså vid frågans prövning på högre ort anses, att några åtgärder

större mått böra vidtagas till fromma för denna gränsbygd, sa anser styrelsen,

att bestämmelse bör lämnas, huruvida alternativet med eu statlig automobillinje

bör vidare undersökas och utredas eller ej.

Remissakten av den 7 september 1926 återgår härjämte.

I behandlingen av detta ärende hava jämväl deltagit överdirektören och

souschefen Virgin, överdirektören Flodin, järnvägsfullmäktigena Hjorth och

Johansson, fullmäktigesuppleanten Falkman, byråcheferna Svensson, Englund

och Tydén samt tjf. byrådirektören Malmkvist.

Stockholm den 25 februari 1927.

Underdånigst

AXEL GRANHOLM.

///. Fogelmarck.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.