Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående grunder för åtnjutande av beviljat statsbidrag till uppförande av en för Norrbottens län avsedd tub erkulossjukvärdsanstalt

1927-05-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:115, Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående grunder för åtnjutande av beviljat statsbidrag till uppförande av en för Norrbottens län avsedd tub erkulossjukvärdsanstalt

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

9

Jfr 115.

Ankom till riksdagen kansli den 17 maj 1927 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående

grunder för åtnjutande av beviljat statsbidrag

till uppförande av en för Norrbottens län avsedd

tub erkulossjukvärdsanstalt (centralsanatorium).

(3:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 18 mars 1927 dagtecknad proposition, nr

217, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för nämnda dag, föreslagit riksdagen att förklara, att det av 1925

års riksdag anvisade bidraget av 1,000,000 kronor till uppförande av en för

Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium) skall

utgå på sätt och under villkor, som departementschefen i sagda statsrådsprotokoll

angivit.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

I anledning av proposition (nr 100) beviljade 1925 års riksdag ett anslag

å 1,000,000 kronor som bidrag till uppförande av en för Norrbottens län

avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium) med minst 200 vårdplatser

ävensom statsbidrag till driftkostnaderna för anstalten länder viss

tid med högre belopp än det som enligt allmänna regler skulle utgå till dylik

anstalt.

Genom beslut den 18 juni 1925 förklarade sedermera Kungl. Maj:t, att

Kungl. Maj:t ville framdeles, på framställning av Norrbottens läns landsting,

meddela beslut såväl i fråga om utbetalande av statsbidragen som ock beträffande

villkor och bestämmelser för statsbidragens åtnjutande.

Norrbottens läns landsting har nu genom en av landstinget utsedd delegation

i skrivelse i februari 1927 gjort framställning i vissa hänseenden beträffande

grunderna för åtnjutande av omförmälda bidrag på 1,000,000

kronor.

Enligt gällande allmänna bestämmelser rörande bidrag för uppförande av

tuberkulossjukvårdsanstalter utgör statsbidragets storlek högst hälften av

byggnadskostnaden; dock att bidraget icke får överstiga 2,000 kronor för

varje sjukplats, vederbörande anstalt beräknas rymma.

Framställning rörande anslag till nu ifrågavarande anstalt hade ursprungligen

gjorts av 1923 års landsting i Norrbottens län. Framställningen grundade

sig på förslag, avgivet av en för ändamålet tillsatt kommitté. Denna kommitté

hade förklarat sig anse, att det vore nödvändigt att inom länet hava

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

eu modern och väl utrustad vårdanstalt för lungtuberkulösa, d. v. s. ett

modernt centralsanatorium. Kommittén hade visserligen erinrat, att vid

Sandträsk, beläget 4 mil från Boden, funnes eu tuberkulossjukstuga med

80 platser. Men denna vore så primitiv och så enkelt utrustad, att den ej

på långt när motsvarade sitt ändamål utan måste betraktas som ett provisorium.

I sin förevarande framställning har nu landstingets delegation framställt

tre särskilda yrkanden. Dessa äro:

dels »att Kungl. Maj:t måtte skaffa landstinget förvissning om att landstinget,

som i enlighet med riksdagens direktiv sökt göra allt för att nedbringa

anläggningskostnaden, även om ett centralsanatorium för minst 200

platser förlägges till Sandträsk eller å annan lämplig plats, där detsamma

betingar en ej oväsentligt lägre kostnad än den i landstingets tidigare framställningar

angivna, kommer i åtnjutande av bidrag enligt riksdagens beslut»,

dels att Kungl. Maj :t måtte medgiva, att någon återbetalning av det tidigare

åtnjutna byggnadsbidraget till nuvarande anläggning i Sandträsk ej behöver

ske, när denna anläggning nedlägges efter tillkomsten av ett nytt centralsanatoriuin

på 200 platser, eller att, därest detta medgivande icke skulle

kunna lämnas, att Kungl. Maj:t måtte ange de grunder, efter vilka nämnda

bidrag skall återbetalas, därvid landstinget förutsatt, att dessa grunder

bliva dels så gynnsamma som möjligt, dels desamma vare sig det nya

centralsanatoriet förlägges till Sandträsk eller på annan plats, samt

dels att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att Norrbottens läns

landsting måtte få lyfta det för anläggning av centralsanatorium under vissa

villkor beviljade byggnadsbidraget i terminer, på sätt i framställningen närmare

angivits.

I den först behandlade frågan, nämligen den, huruvida statsbidragets belopp

kunde röna någon inverkan därav att byggnadskostnaden nedbringats

så lågt, att det beviljade statsbidraget komme att utgöra mer än hälften

därav, har departementschefen framhållit, att innebörden av 1925 års riksdags

ifrågavarande beslut ej syntes fullt klar samt därefter anfört följande:

»Icke heller erliålles någon säker ledning till bedömande av denna innebörd

av de anföranden, som höllos då ärendet diskuterades i riksdagens

kamrar. Visserligen gjordes därvid uttalanden, som närmast ge vid handen,

att meningen med statsutskottsreservanternas, av riksdagen sedermera godkända

förslag skulle vara, att statsbidraget skulle utgå med fixerat belopp

— 1,000,000 kronor — oavsett byggnadskostnadernas storlek. Men å andra

sidan utvecklades från ett flertal håll, att då bidraget bestämts att utgå med

ett bestämt totalbelopp för minst 200 vårdplatser, däri skulle ligga en uppfordran

till landstinget att genom nedbringande av sammanlagda byggnadskostnaden

söka erhålla några vårdplatser utöver minimiantalet 200. Bakom

en dylik uppfattning kan anses hava legat det antagandet, att den då beräknade

byggnadskostnaden för sanatoriet näppeligen skulle kunna, även om

platsantalet bestämdes till jämnt 200, nedbringas med något avsevärdare

belopp, och då denna kostnad utgjorde betydligt över 2 miljoner kronor,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

11

kan det således knappast anses klart, att den konsekvensen, att statsbidraget

skulle kunna bliva större än lialva byggnadskostnaden, varit åsyftad.

Oavsett att det sålunda icke med säkerhet kan sägas, huruvida riksdagen

med sitt beslut år 1925 verkligen avsett att dispensera från den vanliga regeln

att statsbidraget ej får överstiga halva byggnadskostnaden eller icke, synas nu

ur saklig synpunkt starka skäl kunna anföras för att någon rubbning i statsbidragets

belopp icke göres med anledning av de sedermera jämkade bvggnadsplanerna.

I och för sig måste det uppenbarligen vara till stor fördel,

att det lyckats landstinget att genom förändrade anordningar så väsentligt

nedbringa den beräknade byggnadskostnaden. Vad i ärendet anförts

lärer’ vidare giva vid handen, att med hänsyn till landstingets svaga ekonomiska

ställning en åtgärd, varigenom landstinget skulle komma att få bära

större del av kostnaden än den, som man i förevarande förslag räknat med,

skulle än ytterligare fördröja och kanske helt omöjliggöra centralsanatoriets

uppförande. Såväl landstingsskattens höjd som storleken av de belopp,

landstinget anslagit för tuberkulossjukvården, göra det tydligt, att det icke

rimligen kan förutsättas, att landstinget skall gå in för eu lösning, som nu

skulle medföra ytterligare stegring därutinnan. Detta skulle enligt uppgift

kunna med föreliggande förslag med nätt nöd undgås. Då 1925 års riksdags

beslut formellt icke innebär något hinder mot statsbidragets utbetalande oavsett

de nedbringade byggnadskostnaderna, är det alltså på nu anförda skäl

min avsikt att, därest riksdagen icke i förevarande ärende uttalar annan uppfattning,

tillstyrka Kungl. Maj:t att förklara, att landstinget skall vara berättigat

att för ett — för nu beräknad byggnadskostnad av omkring 1,700,000

kronor — enligt godkända ritningar uppfört centralsanatorium med minst

200 vårdplatser, isoleringsplatser oberäknade, uppbära det beviljade statsbidraget

å 1,000,000 kronor. Att emellertid av annan anledning visst avdrag

faktiskt kan ifrågakomma, skall nämnas i det följande.»

Landstingsdelegationens andra yrkande gick, som förut nämnts, ut på

att landstinget måtte erhålla befrielse från eller minskning vid återbetalning

av det för nuvarande sjukstuga i Sandträsk uppburna statsbidraget på den

grund att vårdplatserna i denna sjukstuga komme att i samband med centralsanatoriets

tillkomst upphöra. I detta hänseende har departementschefen

anfört följande:

»Den nu behandlade frågan har endast indirekt sammanhang med statsbidraget

till det nya centralsanatoriet. Detta har beviljats till fixt belopp

av 1,000,000 kronor, och någon direkt minskning av sagda belopp synes alltså

ej böra ifrågasättas. Emellertid var frågan om det nya sanatoriets plats ej

under behandling vid 1925 års riksdag, och det är därför naturligt, att sambandet

med det tidigare till Sandträsksanstalten lämnade bidraget icke då

kom till uttryck. Formellt sett är alltså nu endast fråga om återbäring av

det uppburna bidraget.

Vad denna fråga angår, synes det mig till en början uppenbart, att

i princip återbäringsskyldighet föreligger i dylika fall. Detta torde ligga

bakom föreskriften om den förbindelse, vederbörande har att avge om att icke

utan tillstånd använda anstalten för annat ändamål. "V isserligen lärer, enligt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

vad jag från statskontoret inhämtat, något fall av dylik återbäring hittills

icke hava förekommit, men tanken på att sådan återbäringsskyldighet föreligger

har i skilda sammanhang kommit till uttryck; jag vill här endast erinra

om behandlingen i 1926 års statsverksproposition av frågan om anslag

till Apelvikens kustsanatorium (femte huvudtiteln sid. 233) samt i statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag av frågan om epidemisjukhus’ användande

till andra statsunderstödda ändamål (femte huvudtiteln sid. 253).

I enlighet med vad statskontoret i sistnämnda ärende anfört, lärer visserligen

Kungl. Maj:t för visst fall äga dispensera från återbäringsskyldighet.

Nu förevarande fråga synes mig emellertid, i det läge vari den föreligger,

vara av den principiella betydelse, att densamma bör underställas riksdagen.

Med hänsyn till den omfattning, i vilken på senare tid byggnadsbidrag av

statsmedel lämnats för skilda ändamål, lärer nämligen i framtiden motsvarande

spörsmål gång efter annan uppkomma.

Redan från början vill jag uttala, att tillräckliga skäl för befrielse från

all återbäring icke synas mig i detta fall föreligga. Emellertid anser jag

förslaget om visst avdrag vid återbäringen innebära en riktig tanke. Såsom

byggnadsstyrelsen anfört, är det nämligen icke mera än rättvist, att i sådana

fall en del av den oundvikliga värdeminskning, som byggnader med tiden

undergå, kommer att falla på staten. Mot avdragets bestämmande enligt de

av byggnadsstyrelsen förordade grunderna har jag icke heller något att erinra.

I detta fall skulle alltså avdraget, med utgångspunkt från en ålder på anstalten

vid nedläggandet av 20 år, kunna beräknas till 32,000 kronor och

det belopp, som skall återbäras, således till 48,000 kronor. Emellertid synes

det mig, med hänsyn till att tidpunkten för Sandträsksanstaltens nedläggande

icke nu kan bestämt förutsägas, vara lämpligare att föreskriva, att vid återbäringen

avdrag må ske med (2 % av 80,000) 1,600 kronor för varje år från

det anstalten efter godkänd avsyning togs i bruk för sitt ifrågavarande ändamål,

till dess vården därstädes helt eller till huvudsaklig del upphör. Återbäringen

torde i detta fall böra ske i samband med lyftande av det nya statsbidraget.

Det synes alltså icke obilligt att föreskriva som villkor för dettas

slutliga lyftande, att, därest sjukstugan då nedlagts, återbäring enligt nu angivna

regler skett eller sker.»

Beträffande den tredje av landstingsdelegationen väckta frågan rörande

tiden för lyftande av det nya byggnadsbidraget har departementschefen

yttrat:

»Av vad vid ärendets behandling vid 1925 års riksdag förekommit synes det

mig uppenbarligen framgå, att statsbidraget var avsett att uppbäras i efterhand

på vanligt sätt. Med hänsyn till landstingets ekonomiskt betryckta läge och

önskvärdheten av att centralsanatoriet utan vidare uppskov kommer till stånd

anser jag det emellertid skäligt, att för detta speciella fall, däri statsmakterna

redan förut ansett omständigheterna påkalla vittgående undantag från de allmänna

statsbidragsreglerna, jämväl den lättnaden medgives, att bidraget till

vissa delar får lyftas, innan byggnadsarbetet slutförts. Jag vill emellertid

ytterligare betona, att ett eventuellt dylikt medgivande icke får anses prejudicerande

för något annat fall, således icke ens därest det ifrågakommer att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 115. 13

lämna extra understöd till centralsanatorier i andra län. Till ytterligare understrykande

av det speciella syftet med undantaget vill jag förorda, att

som villkor för dess tillgodonjutande uppställes, att 1927 års landsting i

länet fattar beslut om omedelbart uppförande av centralsanatorium av ifrågavarande

storlek.

Beträffande det närmare innehållet av medgivandet förordar jag, att detsamma

bestämmes så, att, på sätt medicinalstyrelsen tillstyrkt, bidraget må utbetalas

dels i tre terminer, med 300,000 kronor varje gång, sedan minst motsvarande

andel — alltså varje gång tre tiondelar — av hela byggnadsarbetet utförts

och det vid besiktning konstaterats, att utförandet skett i enlighet med godkända

ritningar, dels med ett slutbelopp av återstående 100,000 kronor, sedan

byggnaden blivit fullt färdig samt avsynats och av medicinalstyrelsen godkänts.

I nu icke angivna hänseenden torde de allmänna statsbidragsbestämmelserna

böra gälla i förevarande fall.»

Vid granskning av Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet

funnit sig böra tillstyrka densamma. Utskottet vill emellertid hava uttalat,

att det av riksdagen beviljade särskilda statsbidraget till driftkostnaderna

vid centralsanatoriet enligt utskottets mening torde böra utgå för samtliga

vårdplatser allenast under den förutsättningen, att sjukstugan i Sandträsk

icke nedlägges. Skulle sjukstugan helt eller delvis icke tagas i bruk, torde

alltså detta böra föranleda, att det antal platser, till vilka det högre bidraget

må utgå, reduceras i samma mån som plätsantalet i sjukstugan minskas.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen må förklara, att det av 1925 års riksdag anvisade

bidraget av 1,000,000 kronor till uppförande av en för

Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium)

skall utgå på sätt och under, villkor, Kungl. Maj:t

föreslagit, och med iakttagande beträffande statsbidraget till

driftkostnaderna av vad utskottet ovan förordat.

Stockholm den 17 maj 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVAENZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. F. Vennersten, J. L. Widell,

G. P. V. Nilsson i Gränebo, A. Pers, .7. G. Walles, E. A. Hallin, G. I. Asplund,

G. Johansson i Hälsingborg, T). A. Petrén, J. B. Johansson i Fredrikslund och

K. A. W. Björck-,

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,

P. Nilsson i Bonarp, L. J. Garlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, A.

Å:son Törnkvist i Karlskrona, P. M. Olsson i Blädinge, E. Kristensson i Göteborg,

B. F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, E. G. E. Eriksson i Stockholm och

G. Strindlund.

Utskottets

yttrande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:250 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för åtnjutande av beviljat statsbidrag till uppförande av en för Norrbottens l a1 i texten