Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående grunder för åtnjutande av beviljat statsbidrag till uppförande av en för Norrbottens län avsedd tub erkulossjukvärdsanstalt
1927-05-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1927:115, Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående grunder för åtnjutande av beviljat statsbidrag till uppförande av en för Norrbottens län avsedd tub erkulossjukvärdsanstalt
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 115.
9
Jfr 115.
Ankom till riksdagen kansli den 17 maj 1927 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående
grunder för åtnjutande av beviljat statsbidrag
till uppförande av en för Norrbottens län avsedd
tub erkulossjukvärdsanstalt (centralsanatorium).
(3:e avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 18 mars 1927 dagtecknad proposition, nr
217, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för nämnda dag, föreslagit riksdagen att förklara, att det av 1925
års riksdag anvisade bidraget av 1,000,000 kronor till uppförande av en för
Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium) skall
utgå på sätt och under villkor, som departementschefen i sagda statsrådsprotokoll
angivit.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
I anledning av proposition (nr 100) beviljade 1925 års riksdag ett anslag
å 1,000,000 kronor som bidrag till uppförande av en för Norrbottens län
avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium) med minst 200 vårdplatser
ävensom statsbidrag till driftkostnaderna för anstalten länder viss
tid med högre belopp än det som enligt allmänna regler skulle utgå till dylik
anstalt.
Genom beslut den 18 juni 1925 förklarade sedermera Kungl. Maj:t, att
Kungl. Maj:t ville framdeles, på framställning av Norrbottens läns landsting,
meddela beslut såväl i fråga om utbetalande av statsbidragen som ock beträffande
villkor och bestämmelser för statsbidragens åtnjutande.
Norrbottens läns landsting har nu genom en av landstinget utsedd delegation
i skrivelse i februari 1927 gjort framställning i vissa hänseenden beträffande
grunderna för åtnjutande av omförmälda bidrag på 1,000,000
kronor.
Enligt gällande allmänna bestämmelser rörande bidrag för uppförande av
tuberkulossjukvårdsanstalter utgör statsbidragets storlek högst hälften av
byggnadskostnaden; dock att bidraget icke får överstiga 2,000 kronor för
varje sjukplats, vederbörande anstalt beräknas rymma.
Framställning rörande anslag till nu ifrågavarande anstalt hade ursprungligen
gjorts av 1923 års landsting i Norrbottens län. Framställningen grundade
sig på förslag, avgivet av en för ändamålet tillsatt kommitté. Denna kommitté
hade förklarat sig anse, att det vore nödvändigt att inom länet hava
10
Statsutskottets utlåtande Nr 115.
eu modern och väl utrustad vårdanstalt för lungtuberkulösa, d. v. s. ett
modernt centralsanatorium. Kommittén hade visserligen erinrat, att vid
Sandträsk, beläget 4 mil från Boden, funnes eu tuberkulossjukstuga med
80 platser. Men denna vore så primitiv och så enkelt utrustad, att den ej
på långt när motsvarade sitt ändamål utan måste betraktas som ett provisorium.
I sin förevarande framställning har nu landstingets delegation framställt
tre särskilda yrkanden. Dessa äro:
dels »att Kungl. Maj:t måtte skaffa landstinget förvissning om att landstinget,
som i enlighet med riksdagens direktiv sökt göra allt för att nedbringa
anläggningskostnaden, även om ett centralsanatorium för minst 200
platser förlägges till Sandträsk eller å annan lämplig plats, där detsamma
betingar en ej oväsentligt lägre kostnad än den i landstingets tidigare framställningar
angivna, kommer i åtnjutande av bidrag enligt riksdagens beslut»,
dels att Kungl. Maj :t måtte medgiva, att någon återbetalning av det tidigare
åtnjutna byggnadsbidraget till nuvarande anläggning i Sandträsk ej behöver
ske, när denna anläggning nedlägges efter tillkomsten av ett nytt centralsanatoriuin
på 200 platser, eller att, därest detta medgivande icke skulle
kunna lämnas, att Kungl. Maj:t måtte ange de grunder, efter vilka nämnda
bidrag skall återbetalas, därvid landstinget förutsatt, att dessa grunder
bliva dels så gynnsamma som möjligt, dels desamma vare sig det nya
centralsanatoriet förlägges till Sandträsk eller på annan plats, samt
dels att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att Norrbottens läns
landsting måtte få lyfta det för anläggning av centralsanatorium under vissa
villkor beviljade byggnadsbidraget i terminer, på sätt i framställningen närmare
angivits.
I den först behandlade frågan, nämligen den, huruvida statsbidragets belopp
kunde röna någon inverkan därav att byggnadskostnaden nedbringats
så lågt, att det beviljade statsbidraget komme att utgöra mer än hälften
därav, har departementschefen framhållit, att innebörden av 1925 års riksdags
ifrågavarande beslut ej syntes fullt klar samt därefter anfört följande:
»Icke heller erliålles någon säker ledning till bedömande av denna innebörd
av de anföranden, som höllos då ärendet diskuterades i riksdagens
kamrar. Visserligen gjordes därvid uttalanden, som närmast ge vid handen,
att meningen med statsutskottsreservanternas, av riksdagen sedermera godkända
förslag skulle vara, att statsbidraget skulle utgå med fixerat belopp
— 1,000,000 kronor — oavsett byggnadskostnadernas storlek. Men å andra
sidan utvecklades från ett flertal håll, att då bidraget bestämts att utgå med
ett bestämt totalbelopp för minst 200 vårdplatser, däri skulle ligga en uppfordran
till landstinget att genom nedbringande av sammanlagda byggnadskostnaden
söka erhålla några vårdplatser utöver minimiantalet 200. Bakom
en dylik uppfattning kan anses hava legat det antagandet, att den då beräknade
byggnadskostnaden för sanatoriet näppeligen skulle kunna, även om
platsantalet bestämdes till jämnt 200, nedbringas med något avsevärdare
belopp, och då denna kostnad utgjorde betydligt över 2 miljoner kronor,
Statsutskottets utlåtande Nr 115.
11
kan det således knappast anses klart, att den konsekvensen, att statsbidraget
skulle kunna bliva större än lialva byggnadskostnaden, varit åsyftad.
Oavsett att det sålunda icke med säkerhet kan sägas, huruvida riksdagen
med sitt beslut år 1925 verkligen avsett att dispensera från den vanliga regeln
att statsbidraget ej får överstiga halva byggnadskostnaden eller icke, synas nu
ur saklig synpunkt starka skäl kunna anföras för att någon rubbning i statsbidragets
belopp icke göres med anledning av de sedermera jämkade bvggnadsplanerna.
I och för sig måste det uppenbarligen vara till stor fördel,
att det lyckats landstinget att genom förändrade anordningar så väsentligt
nedbringa den beräknade byggnadskostnaden. Vad i ärendet anförts
lärer’ vidare giva vid handen, att med hänsyn till landstingets svaga ekonomiska
ställning en åtgärd, varigenom landstinget skulle komma att få bära
större del av kostnaden än den, som man i förevarande förslag räknat med,
skulle än ytterligare fördröja och kanske helt omöjliggöra centralsanatoriets
uppförande. Såväl landstingsskattens höjd som storleken av de belopp,
landstinget anslagit för tuberkulossjukvården, göra det tydligt, att det icke
rimligen kan förutsättas, att landstinget skall gå in för eu lösning, som nu
skulle medföra ytterligare stegring därutinnan. Detta skulle enligt uppgift
kunna med föreliggande förslag med nätt nöd undgås. Då 1925 års riksdags
beslut formellt icke innebär något hinder mot statsbidragets utbetalande oavsett
de nedbringade byggnadskostnaderna, är det alltså på nu anförda skäl
min avsikt att, därest riksdagen icke i förevarande ärende uttalar annan uppfattning,
tillstyrka Kungl. Maj:t att förklara, att landstinget skall vara berättigat
att för ett — för nu beräknad byggnadskostnad av omkring 1,700,000
kronor — enligt godkända ritningar uppfört centralsanatorium med minst
200 vårdplatser, isoleringsplatser oberäknade, uppbära det beviljade statsbidraget
å 1,000,000 kronor. Att emellertid av annan anledning visst avdrag
faktiskt kan ifrågakomma, skall nämnas i det följande.»
Landstingsdelegationens andra yrkande gick, som förut nämnts, ut på
att landstinget måtte erhålla befrielse från eller minskning vid återbetalning
av det för nuvarande sjukstuga i Sandträsk uppburna statsbidraget på den
grund att vårdplatserna i denna sjukstuga komme att i samband med centralsanatoriets
tillkomst upphöra. I detta hänseende har departementschefen
anfört följande:
»Den nu behandlade frågan har endast indirekt sammanhang med statsbidraget
till det nya centralsanatoriet. Detta har beviljats till fixt belopp
av 1,000,000 kronor, och någon direkt minskning av sagda belopp synes alltså
ej böra ifrågasättas. Emellertid var frågan om det nya sanatoriets plats ej
under behandling vid 1925 års riksdag, och det är därför naturligt, att sambandet
med det tidigare till Sandträsksanstalten lämnade bidraget icke då
kom till uttryck. Formellt sett är alltså nu endast fråga om återbäring av
det uppburna bidraget.
Vad denna fråga angår, synes det mig till en början uppenbart, att
i princip återbäringsskyldighet föreligger i dylika fall. Detta torde ligga
bakom föreskriften om den förbindelse, vederbörande har att avge om att icke
utan tillstånd använda anstalten för annat ändamål. "V isserligen lärer, enligt
12
Statsutskottets utlåtande Nr 115.
vad jag från statskontoret inhämtat, något fall av dylik återbäring hittills
icke hava förekommit, men tanken på att sådan återbäringsskyldighet föreligger
har i skilda sammanhang kommit till uttryck; jag vill här endast erinra
om behandlingen i 1926 års statsverksproposition av frågan om anslag
till Apelvikens kustsanatorium (femte huvudtiteln sid. 233) samt i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag av frågan om epidemisjukhus’ användande
till andra statsunderstödda ändamål (femte huvudtiteln sid. 253).
I enlighet med vad statskontoret i sistnämnda ärende anfört, lärer visserligen
Kungl. Maj:t för visst fall äga dispensera från återbäringsskyldighet.
Nu förevarande fråga synes mig emellertid, i det läge vari den föreligger,
vara av den principiella betydelse, att densamma bör underställas riksdagen.
Med hänsyn till den omfattning, i vilken på senare tid byggnadsbidrag av
statsmedel lämnats för skilda ändamål, lärer nämligen i framtiden motsvarande
spörsmål gång efter annan uppkomma.
Redan från början vill jag uttala, att tillräckliga skäl för befrielse från
all återbäring icke synas mig i detta fall föreligga. Emellertid anser jag
förslaget om visst avdrag vid återbäringen innebära en riktig tanke. Såsom
byggnadsstyrelsen anfört, är det nämligen icke mera än rättvist, att i sådana
fall en del av den oundvikliga värdeminskning, som byggnader med tiden
undergå, kommer att falla på staten. Mot avdragets bestämmande enligt de
av byggnadsstyrelsen förordade grunderna har jag icke heller något att erinra.
I detta fall skulle alltså avdraget, med utgångspunkt från en ålder på anstalten
vid nedläggandet av 20 år, kunna beräknas till 32,000 kronor och
det belopp, som skall återbäras, således till 48,000 kronor. Emellertid synes
det mig, med hänsyn till att tidpunkten för Sandträsksanstaltens nedläggande
icke nu kan bestämt förutsägas, vara lämpligare att föreskriva, att vid återbäringen
avdrag må ske med (2 % av 80,000) 1,600 kronor för varje år från
det anstalten efter godkänd avsyning togs i bruk för sitt ifrågavarande ändamål,
till dess vården därstädes helt eller till huvudsaklig del upphör. Återbäringen
torde i detta fall böra ske i samband med lyftande av det nya statsbidraget.
Det synes alltså icke obilligt att föreskriva som villkor för dettas
slutliga lyftande, att, därest sjukstugan då nedlagts, återbäring enligt nu angivna
regler skett eller sker.»
Beträffande den tredje av landstingsdelegationen väckta frågan rörande
tiden för lyftande av det nya byggnadsbidraget har departementschefen
yttrat:
»Av vad vid ärendets behandling vid 1925 års riksdag förekommit synes det
mig uppenbarligen framgå, att statsbidraget var avsett att uppbäras i efterhand
på vanligt sätt. Med hänsyn till landstingets ekonomiskt betryckta läge och
önskvärdheten av att centralsanatoriet utan vidare uppskov kommer till stånd
anser jag det emellertid skäligt, att för detta speciella fall, däri statsmakterna
redan förut ansett omständigheterna påkalla vittgående undantag från de allmänna
statsbidragsreglerna, jämväl den lättnaden medgives, att bidraget till
vissa delar får lyftas, innan byggnadsarbetet slutförts. Jag vill emellertid
ytterligare betona, att ett eventuellt dylikt medgivande icke får anses prejudicerande
för något annat fall, således icke ens därest det ifrågakommer att
Statsutskottets utlåtande Nr 115. 13
lämna extra understöd till centralsanatorier i andra län. Till ytterligare understrykande
av det speciella syftet med undantaget vill jag förorda, att
som villkor för dess tillgodonjutande uppställes, att 1927 års landsting i
länet fattar beslut om omedelbart uppförande av centralsanatorium av ifrågavarande
storlek.
Beträffande det närmare innehållet av medgivandet förordar jag, att detsamma
bestämmes så, att, på sätt medicinalstyrelsen tillstyrkt, bidraget må utbetalas
dels i tre terminer, med 300,000 kronor varje gång, sedan minst motsvarande
andel — alltså varje gång tre tiondelar — av hela byggnadsarbetet utförts
och det vid besiktning konstaterats, att utförandet skett i enlighet med godkända
ritningar, dels med ett slutbelopp av återstående 100,000 kronor, sedan
byggnaden blivit fullt färdig samt avsynats och av medicinalstyrelsen godkänts.
I nu icke angivna hänseenden torde de allmänna statsbidragsbestämmelserna
böra gälla i förevarande fall.»
Vid granskning av Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet
funnit sig böra tillstyrka densamma. Utskottet vill emellertid hava uttalat,
att det av riksdagen beviljade särskilda statsbidraget till driftkostnaderna
vid centralsanatoriet enligt utskottets mening torde böra utgå för samtliga
vårdplatser allenast under den förutsättningen, att sjukstugan i Sandträsk
icke nedlägges. Skulle sjukstugan helt eller delvis icke tagas i bruk, torde
alltså detta böra föranleda, att det antal platser, till vilka det högre bidraget
må utgå, reduceras i samma mån som plätsantalet i sjukstugan minskas.
Under hänvisning till vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen må förklara, att det av 1925 års riksdag anvisade
bidraget av 1,000,000 kronor till uppförande av en för
Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium)
skall utgå på sätt och under, villkor, Kungl. Maj:t
föreslagit, och med iakttagande beträffande statsbidraget till
driftkostnaderna av vad utskottet ovan förordat.
Stockholm den 17 maj 1927.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVAENZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. F. Vennersten, J. L. Widell,
G. P. V. Nilsson i Gränebo, A. Pers, .7. G. Walles, E. A. Hallin, G. I. Asplund,
G. Johansson i Hälsingborg, T). A. Petrén, J. B. Johansson i Fredrikslund och
K. A. W. Björck-,
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,
P. Nilsson i Bonarp, L. J. Garlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, A.
Å:son Törnkvist i Karlskrona, P. M. Olsson i Blädinge, E. Kristensson i Göteborg,
B. F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, E. G. E. Eriksson i Stockholm och
G. Strindlund.
Utskottets
yttrande.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1927:250 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för åtnjutande av beviljat statsbidrag till uppförande av en för Norrbottens l a1 i texten