Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till uppförande m. m. samt driften av hem för kroniskt sjuka jämte i ämnet väckta motioner.
1927-05-20 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1927:130, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till uppförande m. m. samt driften av hem för kroniskt sjuka jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
1
Ifr 130.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1927 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
statsbidrag till uppförande m. m. samt driften
av hem för kroniskt sjuka jämte i ämnet väckta
motioner.
(3:e avd.)
Uti den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov (nr 1) har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln
(punkt 63) föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition i
ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till bidrag till uppförande m. m.
samt driften av hem för kroniskt sjuka för budgetåret 1927—1928 beräkna
ett extra förslagsanslag av 500,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 24 februari
1927 dagtecknad proposition (nr 112), vilken hänvisats till statsutskottets
förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för sagda dag, föreslagit riksdagen att
dels under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstyrelsen samt hälsooch
sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna, till bidrag till uppförande
m. m. samt driften av hem för kroniskt sjuka, att användas i huvudsaklig
överensstämmelse med i propositionen angivna grunder, för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra förslagsanslag av 500,000 kronor;
dels och medgiva, att jord, som står under kronans omedelbara disposition
eller som tillhör någon av de under bruk och bergverk för nödigt skogsfång
upplåtna allmänningar eller någon av de genom domänstyrelsens försorg
utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas
fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, må,
efter av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall verkställd prövning, utan särskild
ersättning till kronan på de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t kan finna skäligt
bestämma, upplåtas till landsting, kommuner, föreningar eller enskilda för
anordnande av hem för kroniskt sjuka.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I 41 § 2 mom. i lagen om fattigvården den 14 juni 1918 äro vissa bestämmelser
meddelade rörande vården av fattiga kroniskt sjuka. Sålunda
föreskrives i första stycket av nämnda moment, att, därest genom landstings
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 saml. 56 käft. (Nr 130—133.) 107121 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
försorg upprättas anstalt för andra kroniskt eller obotligt sjuka än tuberkulösa
och vanföra, tillfälle till vård åt fattiga sjuka bör där beredas, samt att landstinget
må fastställa en avgift, ej överstigande hälften av vårdkostnaden, som
vederbörande fattigvårdsamhälle skall hava att erlägga för å sådan anstalt
intagen fattig. Vidare föreskrives i andra stycket av samma moment, sådant
detta lyder enligt lag den 11 juni 1926, att, om fattigvårdssamhälle berett
vård åt fattiga sjuka, som i första stycket avses, å särskild, samhället eller
annan tillhörig anstalt eller å en vid fattigvårdsanstalt för ändamålet anordnad
särskild avdelning, det fattigvårdssamhälle, som har att ansvara för vårdkostnaden,
under vissa villkor skall äga rätt att av vederbörande landsting
erhålla gottgörelse för hälften av utgiven dagavgift och annan vårdkostnad.
Vid framläggande för 1918 års lagtima riksdag av förslaget till fattigvårdslag
framhöll föredragande departementschefen, att vården av kroppsligt sjuka i princip
redan ålåge landstingen. Då enligt departementschefens mening frågan
om ordnandet av vården för kroniskt sjuka folie utanför fattigvårdslagstiftningen,
borde nämnda fråga snarast upptagas till en allsidig utredning.
Därvid borde, bland annat, komma under övervägande lämpligaste sättet
att anordna erforderliga anstalter samt frågan om statsbidrag till anläggning
och drift.
I andra särskilda utskottets utlåtande nr 1, vilket i denna del godkändes
av riksdagen och sedermera åberopades i dess skrivelse i ämnet, framhölls
följande: Behovet av särskilda vårdanstalter för fattiga kroniskt sjuka vore
mycket stort. Vården av de kroniskt sjuka borde emellertid ordnas icke
enbart för understödstagare utan för de sjuka i allmänhet. Frågan om den
kroniska sjukvården borde snarast bringas till lösning. Anskaffandet av
anstalter och ombesörjandet av vården syntes i första rummet böra bliva en.
landstingens angelägenhet. För att underlätta landstingens uppgift synteshär
liksom i fråga om tuberkulossjukvården staten böra lämna bidrag till
både byggnads- och driftkostnaderna. De grunder, som i övrigt här borde
följas, syntes först kunna uppgöras vid den utredning, som Kungl. Maj:t
borde anordna.
Av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunniga hava den 24 februari 1921 avgivit
betänkande och förslag i ämnet, vilket legat till grund för förevarande proposition.
Över de sakkunnigas förslag avgav medicinalstyrelsen den 10 mars 1921
infordrat utlåtande, varefter utlåtanden avgivits av överståthållarämbetet, som
överlämnat yttrande av Stockholms stadsfullmäktige, samt av länsstyrelserna
efter hörande av landstingen i länen. Härjämte har svenska stadsförbundets
styrelse yttrat sig i frågan.
Flertalet av dessa myndigheter och organisationer hava framhållit nödvändigheten
av att åtgärder vidtoges för åstadkommande av en bättre vård
av de kroniskt sjuka. Åtskilliga av de hörda myndigheterna hava ock påpekat
nödvändigheten av att staten bidroge till ordnande av den kroniska
sjukvården samt tillstyrkt de sakkunnigas förslag, att sådant bidrag skulle
Statsutskottets utlåtande Nr 130. 3
utgå dels i form av bidrag till anordnande av sjukhem, dels såsom bidrag
till sjukhemmens driftkostnader.
Härjämte må nämnas, att Svenska landsting sförbundets styrelse i en den
6 december 1923 till Kungl. Maj:t gjord framställning hemställt om åtgärder
till ordnande av den kroniska sjukvården i huvudsaklig överensstämmelse
med de sakkunnigas förslag.
I anledning av väckta motioner har 1926 års riksdag i skrivelse nr 5 A,
punkten 66, förklarat, att riksdagen ansåge det vara av vikt, att frågan om
anordnande av sjukhem av ifrågavarande slag snarast vunne sin lösning
samt anhållit, att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt framlägga förslag rörande
statsbidrag till sjukhem för kroniskt sjuka.
Sedan Kungl. Maj:t i anledning härav anbefallt medicinalstyrelsen att efter
verkställande av den ytterligare utredning i ämnet, som kunde finnas erforderlig,
till Kungl. Majt inkomma med förslag rörande statsbidrag till sjukhem
för kroniskt sjuka, har styrelsen i skrivelse den 27 september 1926
ånyo yttrat sig i ärendet. Styrelsen har därvid ansett sig böra framhålla,
att beviljandet av statsbidrag till sjukhem för kroniskt sjuka i viss mån
skulle innebära ett avsteg från dittills tillämpade regler i fråga om statens
understödjande av sjukvården, men har styrelsen, som främst hade att tillgodose
sjukvårdens intressen, funnit sig nu liksom förut böra tillstyrka, att
statsbidrag utginge för understödjande av hemmen ifråga.
Utlåtanden hava vidare avgivits av statskontoret, som ansett, att åtskilliga
skäl talade för att vården av kroniskt sjuka borde tillkomma landstingen
utan särskilt bidrag från statens sida, samt av pensionsstyrelsen, i vad frågan
avser förhållandet mellan ifrågasatt statsbidrag till hem för kroniskt sjuka
samt de pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring,
som kunde tillkomma å dylika hem intagna patienter.
Slutligen har svenska föreningen för invärtes medicin i en till Kungl. Maj:t
ingiven skrift av den 3 december 1926 gjort vissa uttalanden i ämnet.
Departementschefen har nu framhållit, att möjligheterna att bereda nöjaktig
vård åt de kroniskt sjuka för närvarande vore synnerligen begränsade, då
dessa sjuka icke kunde få kvarstanna å de allmänna sjukvårdsanstalterna
och då den vård, som kunde beredas dem å fattigvårdsanstalterna, ofta måste
vara otillfredsställande. De befintliga vårdmöjligheterna av tillfredsställande
beskaffenhet inskränkte sig, enligt vad departementschefen framhållit, till de
speciellt för kroniskt sjuka avsedda sjukhem eller sjukhusavdelningar, som
tillkommit på vissa orter. En undersökning hösten 1925 angående antalet
platser för kroniskt sjuka å sjukhem gåve vid handen, att detta antal då
utgjorde:
å 19 privata sjukhem, anordnade av föreningar eller enskilda............... 937
å 9 landstingsanstalter .............................................................................. 320
4 Statsutskottets utlåtande Nr 130.
å avdelningar vid fattigvårdsanstalter:
a) i städer med minst 15,000 invånare ................................................ 506
b) i andra kommuner inom landstingsområden.................................... 878
å sjukhus i städer, som ej deltaga i landsting ....................................... 995
Summa 3,636
Numera kunde antalet platser uppskattas till omkring 3,700, av vilka 350
komme på 10 landstingsanstalter enligt följande fördelning:
Landstingsområde.
Anstalt.
Antal
sjuksängar.
Stockholms läns.......
.... Avdelningen för kroniskt sjuka
å sjukhuset Eira, Stockholm......
.................. 10
» » .......
.... i Väsby.............................................
.................. 40
Uppsala » .......
.... » Enköping......................................
.................. 35
Södermanlands läns.
.... » Nyköping.......................................
.... » Söderköping.................................
.................. 64
Östergötlands » .
.................. 40
» »
.... » Vadstena.......................................
.................. 35
Kalmar läns norra .
.... » Hjorted..........................................
.................. 35
Kristianstads läns....
.... » Mansdala.......................................
.................. 35
Värmlands » .....
.... » Arvika ..........................................
.................. 22
Kopparbergs » .....
. .. » Hulån.............................................
.................. 16
J ämtlands »
.... » Kvarnsved ....................................
.................. 18
Summa 350
Dessutom liade Västmanlands läns landsting i samarbete med pensionsstyrelsen
uppfört en anstalt för kroniskt (reumatiskt) sjuka. Beslut om samarbete
med pensionsstyrelsen för åstadkommande av särskilda lasarettsavdelningar
för kroniskt sjuka hade fattats av Malmöhus och Skaraborgs läns
landsting. Underhandlingar påginge om inrättande av en dylik avdelning
även vid Umeå. lasarett. Departementschefen har framhållit, att bristen på
vårdmöjligheter icke kunde väntas avhjälpt utan understöd från statens sida,
men att man å andra sidan kunde räkna med en kraftig utveckling på ifrågavarande
område, därest uppmuntran och stöd från staten erhölles. Icke
mindre än åtta landsting hade vidtagit sådana förberedelser, att det med
visshet kunde påräknas, att vårdmöjligheterna å landstingsanstalter skulle
avsevärt ökas, därest statsbidrag erhölles.
Såsom ett skäl att med det snaraste skrida till positiva åtgärder i denna
fråga har vidare med styrka framhållits, att, därest statsbidrag icke erhölles,
fattigvårdssamhällena mångenstädes icke skulle kunna uppfylla fattigvårdslagens
åläggande för dem att före ingången av år 1931 hava sin anstaltsfråga
ordnad.
Departementschefen har med stöd av vad sålunda förekommit förordat
beviljande av statsbidrag ej blott till anskaffande av ökade vårdmöjligheter
för de kroniskt sjuka utan även till själva vården av dem, men har samtidigt
framhållit, att detta icke borde och icke kunde betraktas som ett ställningstagande
till den mycket större och mera invecklade frågan om statens understödjande
av den kroppsliga sjukvården över huvud.
Statsutskottets utlåtande ]\r 130.
5
Beträffande begreppet kroniskt sjuka framhålles i propositionen, att detta
är i sig självt svävande. Enligt Kungl. Maj:ts förslag bör statens understöd
begränsas till att avse sådana kroniskt — vare sig obotligt eller svårbotligt
— kroppssjuka, vilka visserligen äro i behov av sjukhusvård och därför icke
lämpligen kunna vårdas å allmän fattigvårdsanstalt, men vilkas tillstånd icke
berättigar till och vilka icke heller kunna få den särskilda art av vård, för
vilken de allmänna sjukvårdsinrättningarna äro avsedda.
De sjukdomar, som på grund härav företrädesvis skulle komma i betraktande,
äro följande:
1) elakartade svulster (kräfta, sarkom o. s. v.);
2) hjärn- och ryggmärgssjukdomar samt andra nervsystemets sjukdomar;
3) den kroniska reumatismen och närstående sjukdomar;
4) svår vanförhet;
5) cirkulationsorganens sjukdomar;
6) den patologiska seniliteten; samt
7) vissa andra sjukdomar, i synnerhet kronisk astma samt hopplösa fall
av lungtuberkulos, då patienterna ej kunnat få plats på sanatorierna.
Börande innebörden av Kungl. Majits förslag i övrigt märkes följande.
Bätt till statsbidrag för anordnande av sjukhem skulle tillkomma landstingen
samt lands- och stadskommuner, de senare med viss begränsning.
Även föreningar och enskilda borde kunna komma i åtnjutande av dylikt
statsbidrag, därest fullt betryggande garantier kunde lämnas rörande fortbeståndet
av en anstalt, tillhörig förening eller enskild.
Såsom en allmän regel skulle gälla, att statsbidrag ingenstädes skulle
utgå för det fall att vårdavgiften överstege 1 krona 50 öre, dock med den
modifikationen, att för det fall, att den vårdade vore person från annat landstingsområde
respektive från annan kommun, bidrag borde få utgå, ändå att
högre vårdavgift uttoges än nyss sagts.
Därest ett hem, till vilket anläggningsbidrag åtnjutits, omlades, så att
avgifterna höjdes över nämnda gräns, borde detta anses på samma sätt som
ett användande av hemmet till annat ändamål än kronisk sjukvård. Det
borde i sådant fall bero på Kungl. Majits beprövande, om statsbidrag skulle
helt eller delvis återbäras.
Statsbidrag — anskaffnings- samt driftsbidrag — skulle lämnas endast för
visst antal platser i förhållande till folkmängden, och det statsunderstödda
platsantalet borde sättas lika med det uppskattade minimiantalet vårdbehövande
fattiga kroniskt sjuka eller en på tusen invånare. För städer, som icke deltaga
i landsting, skulle dock statsbidraget utgå endast för en plats för varje
2,000-tal av folkmängden.
Beträffande frågan om den tid, från vilken statsbidrag borde utgå, har
i fråga om anskaffningsbidraget föreslagits, att detta bidrag skulle utgå för
anstalter, vilkas uppförande eller inrättande påbörjats eller vilka förvärvats
efter ingången av år 1927. Vad angår driftsbidraget har motsvarande begränsning
icke ifrågasatts.
I fråga om statsbidragets storlek innebär Kungl. Maj:ts förslag, att bidraget
6
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
till inrättande av nya vårdplatser icke må uppgå till mer än lialva kostnaden
för uppförande, inköp eller om- och tillbyggnad av anstalt av ifrågavarande
slag samt att bidragsbeloppen begränsas till 1,500 kronor för vårdplats i
nyuppförd anstalt, till 1,000 kronor för vårdplats i inköpt byggnad och till
750 kronor för vårdplats i en i vederbörandes ägo befintlig, till vårdhem av
ifrågavarande slag ändrad byggnad.
Vid bestämmande av storleken av det till driften utgående bidraget har
departementschefen med stöd av gjorda beräkningar utgått från en genomsnittlig
normal vårdkostnad av omkring 3 kronor för dag och patient samt
anslutit sig till principen, att driftkostnaden för den kroniska sjukvården
bör, i den mån den icke täckes av vårdavgifter, delas i tre ungefär lika stora
delar på stat, kommun och landsting.
På sätt framgår av sid. 34 och 35 i propositionen har föreslagits, att
statsbidraget till driften av hemmen bestämmes till 1/3 (3 kronor — 30 öre) =
90 öre för vårddag. Härvid har 30 öre ansetts motsvara dagsbeloppet av
den avgiftspension och det pensionstillägg, som tillkommer den vårdade
jämlikt pensionsförsäkringslagen.
Särskilda villkor för åtnjutande av statsbidrag är o avsedda att upptagas
i den stadga angående den kroniska sjukvården, som i sinom tid synts böra
utfärdas.
Vid bestämmande av statens kostnader för nästa budgetår för nu ifrågavarande
ändamål har det antal platser, för vilket driftkostnadsbidrag kunde
beräknas komma att utgå under samma budgetår, uppskattats till omkring
2,500 men å andra sidan har på anförda grunder räknats med, att utbetalning
av driftkostnadsbidrag komme att ske allenast för i medeltal en tredjedel av
året. Med denna utgångspunkt beräknas kostnaden för driftsbidrag till
09° X 365 X 2,500_273>750 eller avrundat 275,000 kronor.
Vad angår anskaffningsbidraget, har beräknats, att sådant bidrag under
nästkommande budgetår skulle komma att utbetalas allenast till 50 platser
i nyuppförda anstalter och 150 platser, inredda i för ändamålet inköpta byggnader.
Anskaffningsbidraget skulle alltså uppgå till (50 x 1,500 kronor)
= 75,000 kronor + (150 X 1,000) = 150,000 kronor eller sammanlagt 225,000
kronor. Summan av anskaffnings- och driftkostnadsbidragen blir alltså enligt
denna uppskattning 500,000 kronor.
I sammanhang med Kungi. Maj:ts förevarande proposition har utskottet
till behandling förehaft dels en inom första kammaren av herr J. F:son
Holmgren väckt motion, nr 224, dels ock tvenne likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren, nr 217, av herr A. J. Bärg och den andra
inom andra kammaren, nr 324, av herr K. Andersson i Katrineholm m. fl.
I den av herr Holmgren väckta motionen har yrkats, att riksdagen, med
bifall till Kungl. Maj:ts förslag i övrigt, ville besluta att ställa som villkor
för erhållande av statsbidrag till uppförande eller drift av hem för kroniskt
sjuka, att hemmet är så rustat eller så beläget, att de sjuka tillförsäkras
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 130. <
sakkunnig vård och en behandling, som är ägnad att i möjligaste mån återställa
deras hälsa och arbetsförmåga.
I de båda andra motionerna har yrkats, att riksdagen med godtagande i
övrigt av Kungl. Maj:ts förevarande proposition ville
dels besluta,
att statsbidrag till uppförande eller inrättande av hem för kroniskt sjuka
måtte utgå jämväl till anstalter, som av landsting för ändamålet uppförts
eller inrättats under åren 1919—1926,
att undantagandet av vissa för »sjukvård överhuvud» förut använda anstalter
från rätten till statsbidrag till uppförande eller inrättande av hem
för kroniskt sjuka icke måtte gälla i fråga om tillförne av landsting eller
stad utanför landsting till lasarett eller sjukstugor använda anstalter,
att det i propositionen begärda statsanslaget om 500,000 kronor måtte ökas
i den mån, som betingas av de sålunda föreslagna ändringarna i grunderna
för statsbidragens utgående;
dels medgiva,
att motsvarande ändring, som av Kungl. Maj:t i arets statsverksproposition
förordats i fråga om grunderna för bidrag till uppförande m. m. av epidemisjukhus,
måtte företagas jämväl i fråga om grunderna för statsbidrag till
uppförande m. m. av tuberkulossjukhus, som omändras till hem för kroniskt
sjuka.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får
utskottet hänvisa till motionerna.
Såsom i propositionen erinras, har 1918 års lagtima riksdag uttalat, att
behovet av särskilda vårdanstalter för fattiga kroniskt sjuka måste anses
mycket stort. Riksdagen framhöll ock, att vården av dessa icke borde ordnas
endast för understödstagare utan för de sjuka i allmänhet samt att frågan
om den kroniska sjukvården snarast borde bringas till lösning. Anskaffandet
av anstalter och ombesörjandet av vården syntes riksdagen i första rummet
bliva en landstingens angelägenhet, men borde, liksom i fråga om tuberkulossjukvården,
för underlättande av landstingens uppgift staten lämna bidiag
till både byggnads- och driftkostnaderna. Såsom även erinrats, förklarade
ock sistlidet års riksdag i anledning av väckta motioner, att riksdagen ansåge
det vara av vikt, att denna fråga snarast löstes.
Den numera genom Kungl. Maj:ts försorg verkställda utredningen beträffande
statsbidrag till nu ifrågavarande anstalter synes utskottet till fullo
bestyrka riktigheten av vad riksdagen sålunda uttalat. Att positiva åtgärder
i denna fråga med det snaraste vidtagas, synes utskottet särskilt motiverat
därav, att, därest statsbidrag icke erhålles, fattigvårdssamhällena mångenstädes
icke lära kunna uppfylla fattigvårdslagens åläggande för dem att före
ingången av år 1931 hava sin anstaltsfraga ordnad.
Såsom första fråga vid behandlingen av nu förevarande ärende har departementschefen
upptagit spörsmålet om den lämpliga avgränsningen a\
det område, som bör bliva föremål för statens understödjande verksamhet.
Utskottets
yttrande.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
Enligt departementschefens, med medicinalstyrelsens och de sakkunnigas
i stort sett överensstämmande mening skulle statens understöd begränsas
till att avse sådana kroniskt — vare sig obotligt eller svårbotligt — kroppssjuka,
vilka visserligen vore i behov av sjukhusvård och därför icke lämpligen
kunde vårdas å allmän fattigvårdsanstalt, men vilkas tillstånd icke berättigade
till och vilka icke heller kunde få den särskilda art av vård, för vilken de
allmänna sjukvårdsinrättningarna vore avsedda. Mot den sålunda föreslagna
avgränsningen har utskottet för sin del icke funnit skäl till erinran.
Departementschefen har härefter till behandling upptagit frågan om genomförande
av en gemensam, hela landet omfattande organisationsplan för den
kroniska sjukvården och därvid såsom sin mening på anförda skäl framhållit,
att en dylik plan för närvarande icke syntes genomförbar. Yad härutinnan
och i detta sammanhang anförts, har ej heller föranlett till erinran
från utskottets sida. I likhet med departementschefen anser utskottet sålunda,
att statsbidrag till ifrågavarande anstalter icke kan anses äga annan
karaktär än ett bidrag, avsett såsom understöd av frivillig kommunal eller
enskild verksamhet.
Med avseende å den utsträckning, i vilken statsbidrag bör utgå, har departementschefen
ifrågasatt vissa begränsningar.
Enligt det föreliggande förslaget skulle bidrag utgå till landsting, landsoch
stadskommuner samt i förekommande fall till kommunalförbund. Därest
fullt betryggande garantier för fortbeståndet av anstalt, varom nu är fråga,
kunde lämnas, skulle enligt Kung!. Maj:ts förslag förening och enskild person
jämväl kunna komma i åtnjutande av bidrag, dock att understöd endast
skulle lämnas i de fall, där vården å hem vore avsedd för fattiga sjuka.
Då detta lättast komme till synes genom den för vården fastställda vårdavgiften,
har en gräns ansetts böra dragas så, att understöd endast utginge
i förhållande till det antal platser, för vilket vårdavgiften icke överstege
visst lägre belopp. Efter jämförelse med de vanligaste vårdavgifterna å
landstings- och kommunala vårdanstalter har förordats, att gränsen i detta
hänseende sattes vid en vårdavgift av en krona och femtio öre för vårddag.
Enligt utskottets mening synes emellertid, åtminstone tillsvidare, anläggningsbidrag
åt föreningar och enskilda icke böra ifrågakomma, intill dess
större erfarenhet vunnits ifråga om de åtgärder, som från landstingens och
primärkommunernas sida inom närmaste tiden kunna komma att vidtagas.
Driftkostnadsbidrag synes däremot utskottet jämväl böra tilldelas föreningar
och enskilda.
Såsom av propositionen framgår, innebär Kungl. Maj:ts förslag, att den
nyss ifråga om föreningar och enskilda angivna vårdavgiftsgränsen skulle
komma till tillämpning beträffande alla slag av anstalter. Till förslaget
härutinnan ansluter sig utskottet, dock att utskottet i likhet med departementschefen
anser, att för det fall att den vårdade är person från annat
landstingsområde, respektive från annan kommun, bidrag torde böra få utgå,
ändock att högre vårdavgift uttages än nyss sagts.
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
9
Såsom ytterligare begränsning med avseende å den utsträckning, i vilken
statsbidrag bör utgå, bär föreslagits, att dylikt bidrag endast skulle lämnas
för ett visst antal platser i förhållande till folkmängden. I sådant hänseende
har ifrågasatts, att det statsunderstödda platsantalet måste sättas lika med
det uppskattade minimiantalet vårdbehövande fattiga kroniskt sjuka eller
till en på tusen invånare, dock att för städer, som icke deltaga i landsting,
anskaffnings- och driftbidrag må utgå endast för en plats för varje 2,000-tal
av folkmängden. Även enligt utskottets mening måste det anses nödvändigt,
att en begränsning, avseende såväl anskaffnings- som driftsbidraget, stadgas,
och utskottet har av i propositionen åberopade skäl funnit sig böra tillstyrka
Kungl. Maj:ts i sådant avseende framlagda förslag. I likhet med departementschefen
anser dock utskottet att, i överensstämmelse med vad som
föreskrivits angående statsbidrag till uppförande av tuberkulossjukvårdsanstalter,
även beträffande hemmen för kroniskt sjuka bör gälla, att den nu
förordade begränsningen icke skall tillämpas i fråga om anstalter, som äro
avsedda för vård av sjuka från hela riket utan företräde för sjuka från visst
län eller viss kommun. Icke heller lärer begränsningen böra äga avseende
å driftkostnadsbidrag till anstalter drivna av föreningar eller enskilda. De
regler departementschefen i övrigt förordat i avseende å tillämpningen av
den föreslagna folkmängdsgränsen hava icke föranlett erinran från utskottets
sida.
I fråga om tiden, från vilken anskaffningsbidrag bör utgå, har i propositionen
föreslagits, att statsbidrag skulle beviljas för anstalter, vilkas uppförande
eller inrättande påbörjats eller vilka förvärvats efter ingången av
innevarande år. Från rätt till statsbidrag skulle enligt Kungl. Maj ds förslag
vara uteslutna alla anstalter, som vid nämnda tidpunkt av den, som
ämnar driva dem för kronisk sjukvård, användes för sjukvård över huvud,
också om icke användningen alls eller icke uteslutande avsåge vård av kroniskt
sjuka. I motionerna I: 217 och II: 324 har yrkats, att statsbidrag till
uppförande eller inrättande av hem för kroniskt sjuka måtte utgå jämväl
till anstalter, som av landsting för ändamålet uppförts eller inrättats under
åren 1919—1926 samt att undantagandet av vissa för sjukvård över huvud förut
använda anstalter från rätt till statsbidrag icke måtte gälla i fråga om förut
av landsting eller stad utanför landsting till lasarett eller sjukstuga använda
anstalter. Även om enligt utskottets mening billighetsskäl i viss män tala
för att rätten till ifrågavarande statsbidrag utvidgas att gälla även av motionärerna
angivna anstalter, har utskottet dock funnit de av departementschefen
angivna skälen för nu ifrågavarande begränsning vara av sådan avgörande
betydelse, att utskottet ansett sig icke kunna förorda vad motionärerna
föreslagit. Utskottet ansluter sig alltså jämväl i denna del till Kungl. Maj:ts
förslag.
Vad härefter angår storleken av anskaffnings- och driftsbidragens belopp
samt dessas fördelning, hava förslagen härutinnan icke givit utskottet anledning
till erinran.
Såsom särskilt villkor för åtnjutande av statsbidrag har ansetts böra
10
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
stadgas, att vården skall stå under tillsyn av särskild förordnad läkare.
Hur noggrann tillsynen bör vara, borde huvudsakligen få bero på arten av
vårdfallen och har några allmänna regler därför icke synts kunna uppställas.
Enligt departementschefens mening borde det ankomma på medicinalstyrelsen
att pröva, huruvida de i sådant avseende vidtagna anordningarna vore
tillfyllest, och borde läkaren övervaka, att hemmet vore så anordnat, att garanti
vunnes för verklig medicinsk skötsel. Till departementschefens uttalande
härutinnan ansluter sig utskottet. I detta sammanhang har utskottet
velat framhålla angelägenheten av att, på sätt de sakkunniga föreslagit,
direktiv fastställas för säkerställande av ett godkännande av anstalter,
som äro enkelt byggda men likväl ur sjukhussynpunkt fylla de krav, som
rimligen böra ställas på ett sjukhem. Avsynandet och godkännandet torde
böra ske under så billiga former som möjligt.
I motionen I: 224 har hemställts, att riksdagen med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag i övrigt ville besluta att ställa som villkor för erhållande av
statsbidrag till nu ifrågavarande anstalter, att anstalten är så rustad eller så
belägen, att de sjuka tillförsäkras sakkunnig vård och en behandling, som är
ägnad att i möjligaste mån återställa deras hälsa och arbetsförmåga. Motionären
synes med sitt förslag närmast hava avsett, att det borde vara hälsoocli
sjukvårdens och icke fattigvårdens organ, som borde förvalta kommunernas
ifrågavarande sjukvårdsanstalter.
Enligt vad av propositionen framgår, har förslag i enahanda riktning
framställts av Föreningen för invärtes medicin, vilket förslag emellertid departementschefen
ansett sig icke kunna biträda. Enligt departementschefens
mening skulle nämligen detsamma ofta leda till splittring och andra svårigheter
i organisationen och därigenom verka hindrande på utvecklingen av
vården, varjämte en dylik överflyttning icke syntes i någon större grad tjäna
de medicinska intressena. Departementschefens mening härutinnan delar
utskottet. I övrigt synas de i Kungl. Maj:ts förslag uppställda villkoren
vara av den art och innehåll, att ytterligare skärpningar i villkoren för statsbidrags
åtnjutande icke synas vara påkallade.
Yad angår det i motionerna I: 217 och II: 324 gjorda yrkandet, att motsvarande
ändring, som förordats av Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition
i fråga om grunderna för bidrag till uppförande m. m. av epidemisjukhus,
måtte företagas jämväl i fråga om grunderna för statsbidrag till uppförande
m. m. av tuberkulossjukhus, som omändras till hem för kroniskt sjuka, har
utskottet icke utan föregående utredning av Kungl. Maj:t ansett sig kunna
förorda förslaget ifråga.
Vidkommande slutligen de av Kungl. Maj:t framlagda kostnadsberäkningarna
hava desamma icke givit utskottet anledning till erinran, dock att
utskottet ansett, att särskilda anslag böra i riksstaten upptagas för uppförande
m. m. av hem för kroniskt sjuka samt för driften av hemmen ifråga.
Anslaget för uppförande m. m. av hemmen torde böra bestämmas till 225,000
kronor och anslaget till driften av hemmen till 275,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts och då utskottet funnit sig böra tillstyrka
vad Kungl. Maj:t i övrigt föreslagit, får utskottet alltså hemställa,
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
11
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition samt med avslag å herrar Holmgrens, Bärgs och
Anderssons i Katrineholm m. fl. ovanberörda motioner, I: 224
och 217 samt II: 324,
I) under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstyrelsen
samt hälso- och sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna
för budgetåret 1927—1928 anvisa
a) till bidrag till uppförande m. m. av hem för kroniskt
sjuka, att användas i huvudsaklig överensstämmelse med av
utskottet förordade grunder, ett extra förslagsanslag av 225,000
kronor;
b) till bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka, att användas
i huvudsaklig överensstämmelse med av utskottet förordade
grunder, ett extra förslagsanslag av 275,000 kronor;
samt
II) medgiva, att jord, som står under kronans omedelbara
disposition eller som tillhör någon av de under bruk och
bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar eller någon
av de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar,
vilka icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas
fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond,
må, efter av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall verkställd prövning,
utan särskild ersättning till kronan på de villkor i övrigt,
Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, upplåtas till landsting,
kommuner, föreningar eller enskilda för anordnande av
hem för kroniskt sjuka.
Stockholm den 20 maj 1927.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, A. F.
Vennersten, J. L. Widell, G. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, A. Pers, E. A.
Hallin, G. I. Asplund, P. A. Bergström, C. Johansson i Hälsingborg och 1). A.
Petrén;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, C. R.
Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. Å:son
Törnkvist i Karlskrona, P. M. Olsson i Blädinge, E. Kristensson i Göteborg, B. F:son
Holmgren, A. Persson i Fritorp, J. Olofsson i Digernäs och K. S. V. Ward.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
Reservation
av herrar Hallin och Petrén, som ansett att utskottets yttrande och förslag bort
hava följande ändrade lydelse:
»Såsom i propositionen---— — — — — — _ _ _ _ _ _
utskottets sida.
I fråga om----från använda anstalter. Utskottet har icke kun
nat
undgå att finna fog för tillmötesgående åtminstone i viss mån av motionärernas
yrkande. Om sålunda utskottet ansett sig icke kunna helt biträda
motionärernas yrkande, har utskottet dock funnit skäligt och billigt,
att statsbidrag må kunna utgå även till av motionärerna avsedda anstalter
med hälften av det statsbidrag, som avses för de hem, som påbörjats eller
förvärvats efter ingången av innevarande år. Med hänsyn till den ståndpunkt,
utskottet intagit till Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anläggningsbidrag
till föreningar och enskilda, synes någon ökning av de av Kungl.
Maj:t beräknade kostnaderna på grund härav icke behöva ske.
Vad härefter------alltså hemställa,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och herrar Bärgs och Anderssons i Katrineholm
m. fl. ovanberörda motioner samt med avslag å herr Holmgrens
motion, I: 224,
I) under femte huvudtiteln----för budgetåret 1927—
1928 anvisa
a) till bidrag------ 225,000 kronor;
b) till bidrag — —--— — 275,000 kronor; samt
II) medgiva, att-----kroniskt sjuka.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1927:266 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående statsbidrag till uppförande m. m. samt driften av hem för kroniskt sjuka. s. 6 i texten