Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till uppförande m. m. samt driften av hem för kroniskt sjuka jämte i ämnet väckta motioner.

1927-05-20 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:130, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till uppförande m. m. samt driften av hem för kroniskt sjuka jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

1

Ifr 130.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1927 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

statsbidrag till uppförande m. m. samt driften

av hem för kroniskt sjuka jämte i ämnet väckta

motioner.

(3:e avd.)

Uti den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov (nr 1) har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln

(punkt 63) föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition i

ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till bidrag till uppförande m. m.

samt driften av hem för kroniskt sjuka för budgetåret 1927—1928 beräkna

ett extra förslagsanslag av 500,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 24 februari

1927 dagtecknad proposition (nr 112), vilken hänvisats till statsutskottets

förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för sagda dag, föreslagit riksdagen att

dels under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstyrelsen samt hälsooch

sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna, till bidrag till uppförande

m. m. samt driften av hem för kroniskt sjuka, att användas i huvudsaklig

överensstämmelse med i propositionen angivna grunder, för budgetåret

1927—1928 anvisa ett extra förslagsanslag av 500,000 kronor;

dels och medgiva, att jord, som står under kronans omedelbara disposition

eller som tillhör någon av de under bruk och bergverk för nödigt skogsfång

upplåtna allmänningar eller någon av de genom domänstyrelsens försorg

utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas

fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, må,

efter av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall verkställd prövning, utan särskild

ersättning till kronan på de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t kan finna skäligt

bestämma, upplåtas till landsting, kommuner, föreningar eller enskilda för

anordnande av hem för kroniskt sjuka.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I 41 § 2 mom. i lagen om fattigvården den 14 juni 1918 äro vissa bestämmelser

meddelade rörande vården av fattiga kroniskt sjuka. Sålunda

föreskrives i första stycket av nämnda moment, att, därest genom landstings

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 saml. 56 käft. (Nr 130—133.) 107121 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

försorg upprättas anstalt för andra kroniskt eller obotligt sjuka än tuberkulösa

och vanföra, tillfälle till vård åt fattiga sjuka bör där beredas, samt att landstinget

må fastställa en avgift, ej överstigande hälften av vårdkostnaden, som

vederbörande fattigvårdsamhälle skall hava att erlägga för å sådan anstalt

intagen fattig. Vidare föreskrives i andra stycket av samma moment, sådant

detta lyder enligt lag den 11 juni 1926, att, om fattigvårdssamhälle berett

vård åt fattiga sjuka, som i första stycket avses, å särskild, samhället eller

annan tillhörig anstalt eller å en vid fattigvårdsanstalt för ändamålet anordnad

särskild avdelning, det fattigvårdssamhälle, som har att ansvara för vårdkostnaden,

under vissa villkor skall äga rätt att av vederbörande landsting

erhålla gottgörelse för hälften av utgiven dagavgift och annan vårdkostnad.

Vid framläggande för 1918 års lagtima riksdag av förslaget till fattigvårdslag

framhöll föredragande departementschefen, att vården av kroppsligt sjuka i princip

redan ålåge landstingen. Då enligt departementschefens mening frågan

om ordnandet av vården för kroniskt sjuka folie utanför fattigvårdslagstiftningen,

borde nämnda fråga snarast upptagas till en allsidig utredning.

Därvid borde, bland annat, komma under övervägande lämpligaste sättet

att anordna erforderliga anstalter samt frågan om statsbidrag till anläggning

och drift.

I andra särskilda utskottets utlåtande nr 1, vilket i denna del godkändes

av riksdagen och sedermera åberopades i dess skrivelse i ämnet, framhölls

följande: Behovet av särskilda vårdanstalter för fattiga kroniskt sjuka vore

mycket stort. Vården av de kroniskt sjuka borde emellertid ordnas icke

enbart för understödstagare utan för de sjuka i allmänhet. Frågan om den

kroniska sjukvården borde snarast bringas till lösning. Anskaffandet av

anstalter och ombesörjandet av vården syntes i första rummet böra bliva en.

landstingens angelägenhet. För att underlätta landstingens uppgift synteshär

liksom i fråga om tuberkulossjukvården staten böra lämna bidrag till

både byggnads- och driftkostnaderna. De grunder, som i övrigt här borde

följas, syntes först kunna uppgöras vid den utredning, som Kungl. Maj:t

borde anordna.

Av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunniga hava den 24 februari 1921 avgivit

betänkande och förslag i ämnet, vilket legat till grund för förevarande proposition.

Över de sakkunnigas förslag avgav medicinalstyrelsen den 10 mars 1921

infordrat utlåtande, varefter utlåtanden avgivits av överståthållarämbetet, som

överlämnat yttrande av Stockholms stadsfullmäktige, samt av länsstyrelserna

efter hörande av landstingen i länen. Härjämte har svenska stadsförbundets

styrelse yttrat sig i frågan.

Flertalet av dessa myndigheter och organisationer hava framhållit nödvändigheten

av att åtgärder vidtoges för åstadkommande av en bättre vård

av de kroniskt sjuka. Åtskilliga av de hörda myndigheterna hava ock påpekat

nödvändigheten av att staten bidroge till ordnande av den kroniska

sjukvården samt tillstyrkt de sakkunnigas förslag, att sådant bidrag skulle

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 130. 3

utgå dels i form av bidrag till anordnande av sjukhem, dels såsom bidrag

till sjukhemmens driftkostnader.

Härjämte må nämnas, att Svenska landsting sförbundets styrelse i en den

6 december 1923 till Kungl. Maj:t gjord framställning hemställt om åtgärder

till ordnande av den kroniska sjukvården i huvudsaklig överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag.

I anledning av väckta motioner har 1926 års riksdag i skrivelse nr 5 A,

punkten 66, förklarat, att riksdagen ansåge det vara av vikt, att frågan om

anordnande av sjukhem av ifrågavarande slag snarast vunne sin lösning

samt anhållit, att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt framlägga förslag rörande

statsbidrag till sjukhem för kroniskt sjuka.

Sedan Kungl. Maj:t i anledning härav anbefallt medicinalstyrelsen att efter

verkställande av den ytterligare utredning i ämnet, som kunde finnas erforderlig,

till Kungl. Majt inkomma med förslag rörande statsbidrag till sjukhem

för kroniskt sjuka, har styrelsen i skrivelse den 27 september 1926

ånyo yttrat sig i ärendet. Styrelsen har därvid ansett sig böra framhålla,

att beviljandet av statsbidrag till sjukhem för kroniskt sjuka i viss mån

skulle innebära ett avsteg från dittills tillämpade regler i fråga om statens

understödjande av sjukvården, men har styrelsen, som främst hade att tillgodose

sjukvårdens intressen, funnit sig nu liksom förut böra tillstyrka, att

statsbidrag utginge för understödjande av hemmen ifråga.

Utlåtanden hava vidare avgivits av statskontoret, som ansett, att åtskilliga

skäl talade för att vården av kroniskt sjuka borde tillkomma landstingen

utan särskilt bidrag från statens sida, samt av pensionsstyrelsen, i vad frågan

avser förhållandet mellan ifrågasatt statsbidrag till hem för kroniskt sjuka

samt de pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring,

som kunde tillkomma å dylika hem intagna patienter.

Slutligen har svenska föreningen för invärtes medicin i en till Kungl. Maj:t

ingiven skrift av den 3 december 1926 gjort vissa uttalanden i ämnet.

Departementschefen har nu framhållit, att möjligheterna att bereda nöjaktig

vård åt de kroniskt sjuka för närvarande vore synnerligen begränsade, då

dessa sjuka icke kunde få kvarstanna å de allmänna sjukvårdsanstalterna

och då den vård, som kunde beredas dem å fattigvårdsanstalterna, ofta måste

vara otillfredsställande. De befintliga vårdmöjligheterna av tillfredsställande

beskaffenhet inskränkte sig, enligt vad departementschefen framhållit, till de

speciellt för kroniskt sjuka avsedda sjukhem eller sjukhusavdelningar, som

tillkommit på vissa orter. En undersökning hösten 1925 angående antalet

platser för kroniskt sjuka å sjukhem gåve vid handen, att detta antal då

utgjorde:

å 19 privata sjukhem, anordnade av föreningar eller enskilda............... 937

å 9 landstingsanstalter .............................................................................. 320

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande Nr 130.

å avdelningar vid fattigvårdsanstalter:

a) i städer med minst 15,000 invånare ................................................ 506

b) i andra kommuner inom landstingsområden.................................... 878

å sjukhus i städer, som ej deltaga i landsting ....................................... 995

Summa 3,636

Numera kunde antalet platser uppskattas till omkring 3,700, av vilka 350

komme på 10 landstingsanstalter enligt följande fördelning:

Landstingsområde.

Anstalt.

Antal

sjuksängar.

Stockholms läns.......

.... Avdelningen för kroniskt sjuka

å sjukhuset Eira, Stockholm......

.................. 10

» » .......

.... i Väsby.............................................

.................. 40

Uppsala » .......

.... » Enköping......................................

.................. 35

Södermanlands läns.

.... » Nyköping.......................................

.... » Söderköping.................................

.................. 64

Östergötlands » .

.................. 40

» »

.... » Vadstena.......................................

.................. 35

Kalmar läns norra .

.... » Hjorted..........................................

.................. 35

Kristianstads läns....

.... » Mansdala.......................................

.................. 35

Värmlands » .....

.... » Arvika ..........................................

.................. 22

Kopparbergs » .....

. .. » Hulån.............................................

.................. 16

J ämtlands »

.... » Kvarnsved ....................................

.................. 18

Summa 350

Dessutom liade Västmanlands läns landsting i samarbete med pensionsstyrelsen

uppfört en anstalt för kroniskt (reumatiskt) sjuka. Beslut om samarbete

med pensionsstyrelsen för åstadkommande av särskilda lasarettsavdelningar

för kroniskt sjuka hade fattats av Malmöhus och Skaraborgs läns

landsting. Underhandlingar påginge om inrättande av en dylik avdelning

även vid Umeå. lasarett. Departementschefen har framhållit, att bristen på

vårdmöjligheter icke kunde väntas avhjälpt utan understöd från statens sida,

men att man å andra sidan kunde räkna med en kraftig utveckling på ifrågavarande

område, därest uppmuntran och stöd från staten erhölles. Icke

mindre än åtta landsting hade vidtagit sådana förberedelser, att det med

visshet kunde påräknas, att vårdmöjligheterna å landstingsanstalter skulle

avsevärt ökas, därest statsbidrag erhölles.

Såsom ett skäl att med det snaraste skrida till positiva åtgärder i denna

fråga har vidare med styrka framhållits, att, därest statsbidrag icke erhölles,

fattigvårdssamhällena mångenstädes icke skulle kunna uppfylla fattigvårdslagens

åläggande för dem att före ingången av år 1931 hava sin anstaltsfråga

ordnad.

Departementschefen har med stöd av vad sålunda förekommit förordat

beviljande av statsbidrag ej blott till anskaffande av ökade vårdmöjligheter

för de kroniskt sjuka utan även till själva vården av dem, men har samtidigt

framhållit, att detta icke borde och icke kunde betraktas som ett ställningstagande

till den mycket större och mera invecklade frågan om statens understödjande

av den kroppsliga sjukvården över huvud.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande ]\r 130.

5

Beträffande begreppet kroniskt sjuka framhålles i propositionen, att detta

är i sig självt svävande. Enligt Kungl. Maj:ts förslag bör statens understöd

begränsas till att avse sådana kroniskt — vare sig obotligt eller svårbotligt

— kroppssjuka, vilka visserligen äro i behov av sjukhusvård och därför icke

lämpligen kunna vårdas å allmän fattigvårdsanstalt, men vilkas tillstånd icke

berättigar till och vilka icke heller kunna få den särskilda art av vård, för

vilken de allmänna sjukvårdsinrättningarna äro avsedda.

De sjukdomar, som på grund härav företrädesvis skulle komma i betraktande,

äro följande:

1) elakartade svulster (kräfta, sarkom o. s. v.);

2) hjärn- och ryggmärgssjukdomar samt andra nervsystemets sjukdomar;

3) den kroniska reumatismen och närstående sjukdomar;

4) svår vanförhet;

5) cirkulationsorganens sjukdomar;

6) den patologiska seniliteten; samt

7) vissa andra sjukdomar, i synnerhet kronisk astma samt hopplösa fall

av lungtuberkulos, då patienterna ej kunnat få plats på sanatorierna.

Börande innebörden av Kungl. Majits förslag i övrigt märkes följande.

Bätt till statsbidrag för anordnande av sjukhem skulle tillkomma landstingen

samt lands- och stadskommuner, de senare med viss begränsning.

Även föreningar och enskilda borde kunna komma i åtnjutande av dylikt

statsbidrag, därest fullt betryggande garantier kunde lämnas rörande fortbeståndet

av en anstalt, tillhörig förening eller enskild.

Såsom en allmän regel skulle gälla, att statsbidrag ingenstädes skulle

utgå för det fall att vårdavgiften överstege 1 krona 50 öre, dock med den

modifikationen, att för det fall, att den vårdade vore person från annat landstingsområde

respektive från annan kommun, bidrag borde få utgå, ändå att

högre vårdavgift uttoges än nyss sagts.

Därest ett hem, till vilket anläggningsbidrag åtnjutits, omlades, så att

avgifterna höjdes över nämnda gräns, borde detta anses på samma sätt som

ett användande av hemmet till annat ändamål än kronisk sjukvård. Det

borde i sådant fall bero på Kungl. Majits beprövande, om statsbidrag skulle

helt eller delvis återbäras.

Statsbidrag — anskaffnings- samt driftsbidrag — skulle lämnas endast för

visst antal platser i förhållande till folkmängden, och det statsunderstödda

platsantalet borde sättas lika med det uppskattade minimiantalet vårdbehövande

fattiga kroniskt sjuka eller en på tusen invånare. För städer, som icke deltaga

i landsting, skulle dock statsbidraget utgå endast för en plats för varje

2,000-tal av folkmängden.

Beträffande frågan om den tid, från vilken statsbidrag borde utgå, har

i fråga om anskaffningsbidraget föreslagits, att detta bidrag skulle utgå för

anstalter, vilkas uppförande eller inrättande påbörjats eller vilka förvärvats

efter ingången av år 1927. Vad angår driftsbidraget har motsvarande begränsning

icke ifrågasatts.

I fråga om statsbidragets storlek innebär Kungl. Maj:ts förslag, att bidraget

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

till inrättande av nya vårdplatser icke må uppgå till mer än lialva kostnaden

för uppförande, inköp eller om- och tillbyggnad av anstalt av ifrågavarande

slag samt att bidragsbeloppen begränsas till 1,500 kronor för vårdplats i

nyuppförd anstalt, till 1,000 kronor för vårdplats i inköpt byggnad och till

750 kronor för vårdplats i en i vederbörandes ägo befintlig, till vårdhem av

ifrågavarande slag ändrad byggnad.

Vid bestämmande av storleken av det till driften utgående bidraget har

departementschefen med stöd av gjorda beräkningar utgått från en genomsnittlig

normal vårdkostnad av omkring 3 kronor för dag och patient samt

anslutit sig till principen, att driftkostnaden för den kroniska sjukvården

bör, i den mån den icke täckes av vårdavgifter, delas i tre ungefär lika stora

delar på stat, kommun och landsting.

På sätt framgår av sid. 34 och 35 i propositionen har föreslagits, att

statsbidraget till driften av hemmen bestämmes till 1/3 (3 kronor — 30 öre) =

90 öre för vårddag. Härvid har 30 öre ansetts motsvara dagsbeloppet av

den avgiftspension och det pensionstillägg, som tillkommer den vårdade

jämlikt pensionsförsäkringslagen.

Särskilda villkor för åtnjutande av statsbidrag är o avsedda att upptagas

i den stadga angående den kroniska sjukvården, som i sinom tid synts böra

utfärdas.

Vid bestämmande av statens kostnader för nästa budgetår för nu ifrågavarande

ändamål har det antal platser, för vilket driftkostnadsbidrag kunde

beräknas komma att utgå under samma budgetår, uppskattats till omkring

2,500 men å andra sidan har på anförda grunder räknats med, att utbetalning

av driftkostnadsbidrag komme att ske allenast för i medeltal en tredjedel av

året. Med denna utgångspunkt beräknas kostnaden för driftsbidrag till

09° X 365 X 2,500_273>750 eller avrundat 275,000 kronor.

Vad angår anskaffningsbidraget, har beräknats, att sådant bidrag under

nästkommande budgetår skulle komma att utbetalas allenast till 50 platser

i nyuppförda anstalter och 150 platser, inredda i för ändamålet inköpta byggnader.

Anskaffningsbidraget skulle alltså uppgå till (50 x 1,500 kronor)

= 75,000 kronor + (150 X 1,000) = 150,000 kronor eller sammanlagt 225,000

kronor. Summan av anskaffnings- och driftkostnadsbidragen blir alltså enligt

denna uppskattning 500,000 kronor.

I sammanhang med Kungi. Maj:ts förevarande proposition har utskottet

till behandling förehaft dels en inom första kammaren av herr J. F:son

Holmgren väckt motion, nr 224, dels ock tvenne likalydande motioner, väckta

den ena inom första kammaren, nr 217, av herr A. J. Bärg och den andra

inom andra kammaren, nr 324, av herr K. Andersson i Katrineholm m. fl.

I den av herr Holmgren väckta motionen har yrkats, att riksdagen, med

bifall till Kungl. Maj:ts förslag i övrigt, ville besluta att ställa som villkor

för erhållande av statsbidrag till uppförande eller drift av hem för kroniskt

sjuka, att hemmet är så rustat eller så beläget, att de sjuka tillförsäkras

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 130. <

sakkunnig vård och en behandling, som är ägnad att i möjligaste mån återställa

deras hälsa och arbetsförmåga.

I de båda andra motionerna har yrkats, att riksdagen med godtagande i

övrigt av Kungl. Maj:ts förevarande proposition ville

dels besluta,

att statsbidrag till uppförande eller inrättande av hem för kroniskt sjuka

måtte utgå jämväl till anstalter, som av landsting för ändamålet uppförts

eller inrättats under åren 1919—1926,

att undantagandet av vissa för »sjukvård överhuvud» förut använda anstalter

från rätten till statsbidrag till uppförande eller inrättande av hem

för kroniskt sjuka icke måtte gälla i fråga om tillförne av landsting eller

stad utanför landsting till lasarett eller sjukstugor använda anstalter,

att det i propositionen begärda statsanslaget om 500,000 kronor måtte ökas

i den mån, som betingas av de sålunda föreslagna ändringarna i grunderna

för statsbidragens utgående;

dels medgiva,

att motsvarande ändring, som av Kungl. Maj:t i arets statsverksproposition

förordats i fråga om grunderna för bidrag till uppförande m. m. av epidemisjukhus,

måtte företagas jämväl i fråga om grunderna för statsbidrag till

uppförande m. m. av tuberkulossjukhus, som omändras till hem för kroniskt

sjuka.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Såsom i propositionen erinras, har 1918 års lagtima riksdag uttalat, att

behovet av särskilda vårdanstalter för fattiga kroniskt sjuka måste anses

mycket stort. Riksdagen framhöll ock, att vården av dessa icke borde ordnas

endast för understödstagare utan för de sjuka i allmänhet samt att frågan

om den kroniska sjukvården snarast borde bringas till lösning. Anskaffandet

av anstalter och ombesörjandet av vården syntes riksdagen i första rummet

bliva en landstingens angelägenhet, men borde, liksom i fråga om tuberkulossjukvården,

för underlättande av landstingens uppgift staten lämna bidiag

till både byggnads- och driftkostnaderna. Såsom även erinrats, förklarade

ock sistlidet års riksdag i anledning av väckta motioner, att riksdagen ansåge

det vara av vikt, att denna fråga snarast löstes.

Den numera genom Kungl. Maj:ts försorg verkställda utredningen beträffande

statsbidrag till nu ifrågavarande anstalter synes utskottet till fullo

bestyrka riktigheten av vad riksdagen sålunda uttalat. Att positiva åtgärder

i denna fråga med det snaraste vidtagas, synes utskottet särskilt motiverat

därav, att, därest statsbidrag icke erhålles, fattigvårdssamhällena mångenstädes

icke lära kunna uppfylla fattigvårdslagens åläggande för dem att före

ingången av år 1931 hava sin anstaltsfraga ordnad.

Såsom första fråga vid behandlingen av nu förevarande ärende har departementschefen

upptagit spörsmålet om den lämpliga avgränsningen a\

det område, som bör bliva föremål för statens understödjande verksamhet.

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

Enligt departementschefens, med medicinalstyrelsens och de sakkunnigas

i stort sett överensstämmande mening skulle statens understöd begränsas

till att avse sådana kroniskt — vare sig obotligt eller svårbotligt — kroppssjuka,

vilka visserligen vore i behov av sjukhusvård och därför icke lämpligen

kunde vårdas å allmän fattigvårdsanstalt, men vilkas tillstånd icke berättigade

till och vilka icke heller kunde få den särskilda art av vård, för vilken de

allmänna sjukvårdsinrättningarna vore avsedda. Mot den sålunda föreslagna

avgränsningen har utskottet för sin del icke funnit skäl till erinran.

Departementschefen har härefter till behandling upptagit frågan om genomförande

av en gemensam, hela landet omfattande organisationsplan för den

kroniska sjukvården och därvid såsom sin mening på anförda skäl framhållit,

att en dylik plan för närvarande icke syntes genomförbar. Yad härutinnan

och i detta sammanhang anförts, har ej heller föranlett till erinran

från utskottets sida. I likhet med departementschefen anser utskottet sålunda,

att statsbidrag till ifrågavarande anstalter icke kan anses äga annan

karaktär än ett bidrag, avsett såsom understöd av frivillig kommunal eller

enskild verksamhet.

Med avseende å den utsträckning, i vilken statsbidrag bör utgå, har departementschefen

ifrågasatt vissa begränsningar.

Enligt det föreliggande förslaget skulle bidrag utgå till landsting, landsoch

stadskommuner samt i förekommande fall till kommunalförbund. Därest

fullt betryggande garantier för fortbeståndet av anstalt, varom nu är fråga,

kunde lämnas, skulle enligt Kung!. Maj:ts förslag förening och enskild person

jämväl kunna komma i åtnjutande av bidrag, dock att understöd endast

skulle lämnas i de fall, där vården å hem vore avsedd för fattiga sjuka.

Då detta lättast komme till synes genom den för vården fastställda vårdavgiften,

har en gräns ansetts böra dragas så, att understöd endast utginge

i förhållande till det antal platser, för vilket vårdavgiften icke överstege

visst lägre belopp. Efter jämförelse med de vanligaste vårdavgifterna å

landstings- och kommunala vårdanstalter har förordats, att gränsen i detta

hänseende sattes vid en vårdavgift av en krona och femtio öre för vårddag.

Enligt utskottets mening synes emellertid, åtminstone tillsvidare, anläggningsbidrag

åt föreningar och enskilda icke böra ifrågakomma, intill dess

större erfarenhet vunnits ifråga om de åtgärder, som från landstingens och

primärkommunernas sida inom närmaste tiden kunna komma att vidtagas.

Driftkostnadsbidrag synes däremot utskottet jämväl böra tilldelas föreningar

och enskilda.

Såsom av propositionen framgår, innebär Kungl. Maj:ts förslag, att den

nyss ifråga om föreningar och enskilda angivna vårdavgiftsgränsen skulle

komma till tillämpning beträffande alla slag av anstalter. Till förslaget

härutinnan ansluter sig utskottet, dock att utskottet i likhet med departementschefen

anser, att för det fall att den vårdade är person från annat

landstingsområde, respektive från annan kommun, bidrag torde böra få utgå,

ändock att högre vårdavgift uttages än nyss sagts.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

9

Såsom ytterligare begränsning med avseende å den utsträckning, i vilken

statsbidrag bör utgå, bär föreslagits, att dylikt bidrag endast skulle lämnas

för ett visst antal platser i förhållande till folkmängden. I sådant hänseende

har ifrågasatts, att det statsunderstödda platsantalet måste sättas lika med

det uppskattade minimiantalet vårdbehövande fattiga kroniskt sjuka eller

till en på tusen invånare, dock att för städer, som icke deltaga i landsting,

anskaffnings- och driftbidrag må utgå endast för en plats för varje 2,000-tal

av folkmängden. Även enligt utskottets mening måste det anses nödvändigt,

att en begränsning, avseende såväl anskaffnings- som driftsbidraget, stadgas,

och utskottet har av i propositionen åberopade skäl funnit sig böra tillstyrka

Kungl. Maj:ts i sådant avseende framlagda förslag. I likhet med departementschefen

anser dock utskottet att, i överensstämmelse med vad som

föreskrivits angående statsbidrag till uppförande av tuberkulossjukvårdsanstalter,

även beträffande hemmen för kroniskt sjuka bör gälla, att den nu

förordade begränsningen icke skall tillämpas i fråga om anstalter, som äro

avsedda för vård av sjuka från hela riket utan företräde för sjuka från visst

län eller viss kommun. Icke heller lärer begränsningen böra äga avseende

å driftkostnadsbidrag till anstalter drivna av föreningar eller enskilda. De

regler departementschefen i övrigt förordat i avseende å tillämpningen av

den föreslagna folkmängdsgränsen hava icke föranlett erinran från utskottets

sida.

I fråga om tiden, från vilken anskaffningsbidrag bör utgå, har i propositionen

föreslagits, att statsbidrag skulle beviljas för anstalter, vilkas uppförande

eller inrättande påbörjats eller vilka förvärvats efter ingången av

innevarande år. Från rätt till statsbidrag skulle enligt Kungl. Maj ds förslag

vara uteslutna alla anstalter, som vid nämnda tidpunkt av den, som

ämnar driva dem för kronisk sjukvård, användes för sjukvård över huvud,

också om icke användningen alls eller icke uteslutande avsåge vård av kroniskt

sjuka. I motionerna I: 217 och II: 324 har yrkats, att statsbidrag till

uppförande eller inrättande av hem för kroniskt sjuka måtte utgå jämväl

till anstalter, som av landsting för ändamålet uppförts eller inrättats under

åren 1919—1926 samt att undantagandet av vissa för sjukvård över huvud förut

använda anstalter från rätt till statsbidrag icke måtte gälla i fråga om förut

av landsting eller stad utanför landsting till lasarett eller sjukstuga använda

anstalter. Även om enligt utskottets mening billighetsskäl i viss män tala

för att rätten till ifrågavarande statsbidrag utvidgas att gälla även av motionärerna

angivna anstalter, har utskottet dock funnit de av departementschefen

angivna skälen för nu ifrågavarande begränsning vara av sådan avgörande

betydelse, att utskottet ansett sig icke kunna förorda vad motionärerna

föreslagit. Utskottet ansluter sig alltså jämväl i denna del till Kungl. Maj:ts

förslag.

Vad härefter angår storleken av anskaffnings- och driftsbidragens belopp

samt dessas fördelning, hava förslagen härutinnan icke givit utskottet anledning

till erinran.

Såsom särskilt villkor för åtnjutande av statsbidrag har ansetts böra

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

stadgas, att vården skall stå under tillsyn av särskild förordnad läkare.

Hur noggrann tillsynen bör vara, borde huvudsakligen få bero på arten av

vårdfallen och har några allmänna regler därför icke synts kunna uppställas.

Enligt departementschefens mening borde det ankomma på medicinalstyrelsen

att pröva, huruvida de i sådant avseende vidtagna anordningarna vore

tillfyllest, och borde läkaren övervaka, att hemmet vore så anordnat, att garanti

vunnes för verklig medicinsk skötsel. Till departementschefens uttalande

härutinnan ansluter sig utskottet. I detta sammanhang har utskottet

velat framhålla angelägenheten av att, på sätt de sakkunniga föreslagit,

direktiv fastställas för säkerställande av ett godkännande av anstalter,

som äro enkelt byggda men likväl ur sjukhussynpunkt fylla de krav, som

rimligen böra ställas på ett sjukhem. Avsynandet och godkännandet torde

böra ske under så billiga former som möjligt.

I motionen I: 224 har hemställts, att riksdagen med bifall till Kungl.

Maj:ts förslag i övrigt ville besluta att ställa som villkor för erhållande av

statsbidrag till nu ifrågavarande anstalter, att anstalten är så rustad eller så

belägen, att de sjuka tillförsäkras sakkunnig vård och en behandling, som är

ägnad att i möjligaste mån återställa deras hälsa och arbetsförmåga. Motionären

synes med sitt förslag närmast hava avsett, att det borde vara hälsoocli

sjukvårdens och icke fattigvårdens organ, som borde förvalta kommunernas

ifrågavarande sjukvårdsanstalter.

Enligt vad av propositionen framgår, har förslag i enahanda riktning

framställts av Föreningen för invärtes medicin, vilket förslag emellertid departementschefen

ansett sig icke kunna biträda. Enligt departementschefens

mening skulle nämligen detsamma ofta leda till splittring och andra svårigheter

i organisationen och därigenom verka hindrande på utvecklingen av

vården, varjämte en dylik överflyttning icke syntes i någon större grad tjäna

de medicinska intressena. Departementschefens mening härutinnan delar

utskottet. I övrigt synas de i Kungl. Maj:ts förslag uppställda villkoren

vara av den art och innehåll, att ytterligare skärpningar i villkoren för statsbidrags

åtnjutande icke synas vara påkallade.

Yad angår det i motionerna I: 217 och II: 324 gjorda yrkandet, att motsvarande

ändring, som förordats av Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition

i fråga om grunderna för bidrag till uppförande m. m. av epidemisjukhus,

måtte företagas jämväl i fråga om grunderna för statsbidrag till uppförande

m. m. av tuberkulossjukhus, som omändras till hem för kroniskt sjuka, har

utskottet icke utan föregående utredning av Kungl. Maj:t ansett sig kunna

förorda förslaget ifråga.

Vidkommande slutligen de av Kungl. Maj:t framlagda kostnadsberäkningarna

hava desamma icke givit utskottet anledning till erinran, dock att

utskottet ansett, att särskilda anslag böra i riksstaten upptagas för uppförande

m. m. av hem för kroniskt sjuka samt för driften av hemmen ifråga.

Anslaget för uppförande m. m. av hemmen torde böra bestämmas till 225,000

kronor och anslaget till driften av hemmen till 275,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts och då utskottet funnit sig böra tillstyrka

vad Kungl. Maj:t i övrigt föreslagit, får utskottet alltså hemställa,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

11

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition samt med avslag å herrar Holmgrens, Bärgs och

Anderssons i Katrineholm m. fl. ovanberörda motioner, I: 224

och 217 samt II: 324,

I) under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstyrelsen

samt hälso- och sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna

för budgetåret 1927—1928 anvisa

a) till bidrag till uppförande m. m. av hem för kroniskt

sjuka, att användas i huvudsaklig överensstämmelse med av

utskottet förordade grunder, ett extra förslagsanslag av 225,000

kronor;

b) till bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka, att användas

i huvudsaklig överensstämmelse med av utskottet förordade

grunder, ett extra förslagsanslag av 275,000 kronor;

samt

II) medgiva, att jord, som står under kronans omedelbara

disposition eller som tillhör någon av de under bruk och

bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar eller någon

av de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar,

vilka icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas

fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond,

må, efter av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall verkställd prövning,

utan särskild ersättning till kronan på de villkor i övrigt,

Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, upplåtas till landsting,

kommuner, föreningar eller enskilda för anordnande av

hem för kroniskt sjuka.

Stockholm den 20 maj 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, A. F.

Vennersten, J. L. Widell, G. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, A. Pers, E. A.

Hallin, G. I. Asplund, P. A. Bergström, C. Johansson i Hälsingborg och 1). A.

Petrén;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, C. R.

Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. Å:son

Törnkvist i Karlskrona, P. M. Olsson i Blädinge, E. Kristensson i Göteborg, B. F:son

Holmgren, A. Persson i Fritorp, J. Olofsson i Digernäs och K. S. V. Ward.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

Reservation

av herrar Hallin och Petrén, som ansett att utskottets yttrande och förslag bort

hava följande ändrade lydelse:

»Såsom i propositionen---— — — — — — _ _ _ _ _ _

utskottets sida.

I fråga om----från använda anstalter. Utskottet har icke kun
nat

undgå att finna fog för tillmötesgående åtminstone i viss mån av motionärernas

yrkande. Om sålunda utskottet ansett sig icke kunna helt biträda

motionärernas yrkande, har utskottet dock funnit skäligt och billigt,

att statsbidrag må kunna utgå även till av motionärerna avsedda anstalter

med hälften av det statsbidrag, som avses för de hem, som påbörjats eller

förvärvats efter ingången av innevarande år. Med hänsyn till den ståndpunkt,

utskottet intagit till Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anläggningsbidrag

till föreningar och enskilda, synes någon ökning av de av Kungl.

Maj:t beräknade kostnaderna på grund härav icke behöva ske.

Vad härefter------alltså hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och herrar Bärgs och Anderssons i Katrineholm

m. fl. ovanberörda motioner samt med avslag å herr Holmgrens

motion, I: 224,

I) under femte huvudtiteln----för budgetåret 1927—

1928 anvisa

a) till bidrag------ 225,000 kronor;

b) till bidrag — —--— — 275,000 kronor; samt

II) medgiva, att-----kroniskt sjuka.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:266 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående statsbidrag till uppförande m. m. samt driften av hem för kroniskt sjuka. s. 6 i texten