Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner.

1927-05-24 · 35 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:138, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr LSS.

1

Nr 13S.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1927 kl. 4 e. va.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående anslag

till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta

motioner.

(3:e avd.)

Uti den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1927—1928 har

Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkt 7) föreslagit riksdagen att, i

avvaktan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, till

bekämpande av arbetslösheten för sagda budgetår beräkna ett extra reservationsanslag

av 5,000,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 18 mars 1927

dagtecknad proposition, nr 236, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande

behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att till bekämpande av

arbetslösheten, i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen

angivna grunder, under femte huvudtiteln för budgetåret 1927—1928 anvisa

ett extra reservationsanslag av 5,000,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Av 1922 års riksdag beviljades, i anledning av den på socialdepartementets

föredragning avlåtna propositionen nr 11, för bekämpande av arbetslösheten

dels på tilläggsstat för nämnda år reservationsanslag till sammanlagt

belopp av 85,000,000 kronor, dels ock på extra stat för tiden 1 januari

—30 juni 1923 ett reservationsanslag å 5,000,000 kronor. Härförutom anvisades,

med bifall till den på kommunikationsdepartementets föredragning

avlåtna propositionen nr 12, för liknande ändamål på tilläggsstat för år 1922

under titeln »Utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet» ett reservationsanslag

å 5,000,000 kronor att utgå av lånemedel.

I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (femte huvudtiteln, punkt

20) anförde dåvarande chefen för socialdepartementet, bland annat, att det

enligt hans mening icke vore möjligt att vid tiden för nämnda propositions

avlåtande göra några fullt tillförlitliga beräkningar angående arbetsmarknadens

läge under den då återstående delen av vintern 1922—1923 och än

mindre angående dess förändringar under hela budgetåret 1923—1924. Han

anhöll därför att senare under 1923 års riksdag få förelägga Kungl. Maj:t

förslag i förevarande ämne. Emellertid syntes honom nödig försiktighet

Bihang till riksdagens protokoll 1927. G sand. 59 höft. (Nr 13S.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

bjuda att i avbidan på frågans slutliga behandling å riksstaten beräkna ett

anslag för arbetslöshetens bekämpande å förslagsvis 5,000,000 kronor.

Med bifall till den av föredragande departementschefen sålunda gjorda

hemställan föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avvaktan på den proposition,

som kunde komma att avlåtas i ämnet, för bekämpande av arbetslösheten

för budgetåret 1923—1924 beräkna ett extra reservationsanslag av 5,000,000

kronor.

Efter det departementschefen sedermera i skrivelse den 28 april 1923

anmodat statens arbetslöshetskommission att avgiva förslag rörande den

framställning till riksdagen i nu ifrågavarande ärende, vartill då rådande

förhållanden gåve anledning, avgav kommissionen den 11 maj 1923 det sålunda

begärda utlåtandet. I detta utlåtande framlade kommissionen en beräkning

över tillgångar och utgifter å anslaget för bekämpande av arbetslösheten

intill utgången av budgetåret 1923—1924. På grundval av denna

beräkning anförde kommissionen, att den icke funne det erforderligt att

av 1923 års riksdag begära något anslag för bekämpande av arbetslösheten.

I skrivelse den 17 maj 1923, nr 233, gav Kungl Maj:t sedermera riksdagen

tillkänna, att Kungl. Maj:t icke komme att till 1923 års riksdag avlåta

proposition i det under punkten 20 i femte huvudtiteln av statsverkspropositionen

för nämnda år omförmälda ärendet angående anslag för budgetåret

1923—1924 för bekämpande av arbetslösheten, i följd varav medel

för berörda ändamål ej vidare behövde beräknas a staten för nämnda budgetår.

Emellertid hade Kungl. Maj:t i proposition den 4 maj 1923, nr 230, på

socialdepartementets föredragning föreslagit riksdagen medgiva, att för vidtagande

av åtgärder till lindrande av nöden bland vissa arbetslösa järnbruksarbetare

finge av femte huvudtitelns allmänna besparingsfond tagas i

anspråk ett belopp av förslagsvis 70,000 kronor.

Denna proposition blev av riksdagen bifallen (riksdagens skrivelse nr 206).

Ytterligare är att nämna, att riksdagen, i anledning av ett i 1923 års

statsverksproposition på kommunikationsdepartementets föredragning framställt

förslag, för sådana arbeten för telegrafverkets, statens järnvägars och

statens vattenfallsverks räkning, vilka kunde påkallas för bekämpande av

arbetslösheten, för budgetåret 1923—1924 anvisade ett reservationsanslag av

2,000,000 kronor att utgå av lånemedel (riksdagens skrivelse nr 295).

För budgetåret 1924—1925 gjorde arbetslöshetskommissionen icke hemställan

om anvisande av något ytterligare anslag för bekämpande av arbetslösheten.

I anslutning härtill begärde Kungl. Maj:t icke något anslag för

ifrågavarande ändamål för nämnda budgetår.

I proposition till 1924 års riksdag, nr 113, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, att för färdigställande av vissa utav Norrlands statsarbeten påbörjade

arbetsföretag Unge användas, intill ett belopp av 1,750,000 kronor,

de av 1922 års riksdag för bekämpande av arbetslösheten beviljade reservationsanslagen.

Detta förslag blev av riksdagen bifallet (riksdagens skrivelse nr 128).

1 en den 23 maj 1924 till riksdagen avlåten proposition (nr 229) föreslog

Kungl. Maj:t sedermera riksdagen medgiva, att för färdigställande av vissa

utav Södra Sveriges statsarbeten påbörjade arbetsföretag finge användas,

intill ett belopp av 1,350,000 kronor, de nyssnämnda, av 1922 års riksdag

beviljade reservationsanslagen.

Jämväl detta förslag blev av riksdagen bifallet (riksdagens skrivelse nr 294).

I skrivelse den 9 december 1924 uttalade sig arbetslöshetskommissionen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

3

angående behovet av medel till arbetslöshetens bekämpande under budgetåret

1925—1926. Kommissionen anförde därvid, att behållningen å de anslag,

som av 1922 års riksdag anvisats för ifrågavarande ändamål, den 1 november

1924 utgjort 8,264,000 kronor. Då kostnaderna för kommissionens verksamhet

under de tio första månaderna av år 1924 uppgått till omkring 4,220,000

kronor och totalkostnaderna under nämnda år sannolikt icke komme att

överstiga 5 miljoner kronor, syntes det kommissionen vara grundad anledning

antaga, att de medel, varöver kommissionen förfogade, skulle förslå

till finansierandet av hjälpverksamhetens kostnader första halvåret 1926.

På grund härav funne kommissionen det icke påkallat att hemställa om

utverkande hos 1925 års riksdag av ytterligare anslag till arbetslöshetens

bekämpande.

Med hänsyn till vad kommissionen sålunda uttalat anförde föredragande

departementschefen i statsverkspropositionen till 1925 års riksdag (femte

huvudtiteln, sid. 37), att han ansåge sig icke böra föreslå Kungl. Maj:t afl

av riksdagen äska något nytt anslag till arbetslöshetens bekämpande. I enlighet

härmed begärde Kungl. Maj:t icke något anslag till ändamålet för

budgetåret 1925—1926.

I proposition till 1926 års riksdag, nr 213, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

att för bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1926—1927 anvisa ett

extra reservationsanslag av 8,000,000 kronor. Detta förslag grundade sig på

framställning av arbetslöshetskommissionen i skrivelse den 6 november 1925.

I denna skrivelse framlade kommissionen en beräkning över tillgångar och

skulder å anslaget till bekämpande av arbetslösheten. På grundval av denna

beräkning anförde kommissionen, att den ansåge sig berättigad utgå från

att till buds stående penningmedel skulle visa sig tillräckliga för bestridande

av hjälpverksamhetens kostnader under budgetåret 1925—1926. Beträffande

frågan om erforderliga medel för budgetåret 1926—1927 ansåg sig kommissionen

med hänsyn till de gångna årens erfarenheter och de osäkra förhållandena

på arbetsmarknaden böra förutsätta, att arbetslöshet av en omfattning,

som nödvändiggjorde statlig hjälp, även komme att förefinnas under

sistnämnda budgetår, och försiktigheten syntes bjuda, att anslaget för detta

budgetår beräknades till nyssnämnda belopp 8,000,000 kronor.

I en senare ingiven promemoria, dagtecknad den 13 mars 1926, anförde

kommissionen därefter, att det dåmera kunde antagas, att den 1 juli 1926

komme att finnas en behållning å tidigare anslag för ändamålet av omkring

1,233,000 kronor, bortsett från osäkra fordringar m. in. Förutsatt att kostnaderna

för hjälpverksamheten under budgetåret 1926—1927 komme att

uppgå till ungefär samma belopp som beräknats för nästföregående budgetår,

skulle vid sådant förhållande i runt tal ytterligare 5 miljoner kronor behövas

till möjliggörande av de statliga arbetslöshetsåtgärdernas upprätthållande i

ungefär samma omfattning som förut. Emellertid syntes detta belopp icke

tillräckligt för att trygga möjligheten av hjälpverksamhetens vidmakthållande

i påkallad omfattning. Med hänsyn till utsikterna på arbetsmarknaden och

i övrigt föreliggande förhållanden samt med beaktande jämväl därav att icke

alltför knappt tilltagna medel måste stå som reserv till förfogande dels i

form av rörelsekapital och dels för mötande av oförutsedda kommande händelser

eller därmed förbundna utgifter saknade kommissionen anledning

frångå sitt föregående förslag.

Till detta förslag anknöt sig även föredragande departementschefen, under

anförande att det syntes oeftergivligen nödvändigt, att anslaget tillmättes så

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande Nr 138.

att man vid eu eventuell ogynnsam utveckling på arbetsmarknaden hade

möjlighet att utvidga statens hjälpverksamhet. Av flera skäl syntes man

böra räkna med att arbetslöslietskommissionen under budgetåret 1926 — 1927

bleve nödsakad att till arbetslöshetens motverkande ingripa med större kraft

än under de båda nästföregående åren.

1 enlighet med denna framställning beviljade 1926 års riksdag (skrivelse

den 5 juni 1926 nr 344) för budgetåret 1926—1927 till bekämpande av arbetslösheten

ett extra reservationsanslag å 8,000,000 kronor.

Gällande författningsbestämmelser angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp

äro sammanfattade i en kungörelse av den 7 juli 1922 (nr 419), som

länder till efterrättelse tills vidare så länge anslag för ifrågavarande ändamål

utgår.

Därjämte har riksdagen vid särskilda tillfällen uttalat sig angående principerna

för den statliga hjälpverksamheten för arbetslösa. Sålunda meddelade

1922 års riksdag — efter det Kungl. Maj:t den 10 mars nämnda år

fattat beslut, innefattande jämkning i vissa avseenden av dittills gällande

regler — i skrivelse nr 291 nya direktiv för bedrivande av berörda verksamhet,

därvid särskilt spörsmålet om arbetskontlikts inverkan å den av

staten lämnade arbetslöshetshjälpen behandlades.

Vidare beslöt 1923 års riksdag i anledning av en till riksdagen avlåten

proposition, nr 52, att vid utövandet av omförmälda verksamhet skulle, utöver

då gällande direktiv, tillämpas vissa av statsutskottet närmare angi\ na

regler för yrkesbestämningen (riksdagens skrivelse den 13 april 1923, nr 79).

Med anledning av ett av Kungl. Maj:t meddelat beslut rörande hjälpverksamheten

i ett speciellt fall av arbetskonflikt upptogs vid behandlingen av

Kungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 213 till 1926 års riksdag frågan

om riktlinjerna för utövande av hjälpverksamheten i fall av arbetskonflikt

till förnyat skärskådande såväl i statsutskottet (utlåtande nr 168) som vid

ärendets behandling i riksdagens kamrar. I överensstämmelse med vad statsutskottet

i detta avseende hemställt, anförde riksdagen i sin förut omförmälda

skrivelse nr 344, i vilken riksdagen anmälde sitt beslut om an\ isande

av nytt anslag till bekämpande av arbetslösheten, i fråga om direktivens tilllämpning

bland annat följande.

»Då skilda uppfattningar gjort sig gällande i fråga om den råtta tillämpningen

av de nuvarande direktiven, vill riksdagen sammanfattningsvis i förtydligande

syfte framhålla:

att vid allmän konflikt inom ett yrkesområde all statens hjälpverksamhet

bör upphöra och yrkets samtliga arbetare i landet, respektive orten, avstängas

från statlig arbetslöshetshjälp;

att på enahanda sätt, som nyss sagts, skall förfaras beträffande sådan

’partiell’ konflikt, om vilken gäller, att den kan anses vara ett led i en

aktion med syfte att inverka på de allmänna löne- och arbetsvillkoren inom

yrkesområdet ifråga; samt ....

att vid annan partiell konflikt fråga om hänvisning av arbetssökande till

därav berört arbetsställe skall göras beroende särskilt därav, huruvida den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138. 5

lön och övriga villkor, som erbjudas, kunna, med hänsyn till de å orten för

arbetet gällande löne- och arbetsvillkoren, anses skäliga. I det fall. att därvid

såsom utgångspunkt för skälighetsprövningen lagts för annan liknande

yrkesutövning gällande kollektivavtal, bör avseende fästas endast vid faktiskt

utgående, lägsta löner eller däremot svarande bestämmelser.

Beträffande spörsmålet om arbetshänvisning erinras, att vid Kungl. Maj:ts

beslut den 10 mars 1922, innefattande vissa jämkningar i dittills gällande

direktiv och deras tillämpning, föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet

uttalade sig angående frågan om ett blockerat arbete kunde

anses som lämpligt arbetstillfälle, och därvid yttrade, att ''sådana fall förvisso

kunde förekomma, då samhällsintresset kräver, att hänsyn icke tages

till en arbetaregrupps blockadpåbud’. Både före och efter riksdagsbeslutet

1922 liar ock, tydligen med tillämpning av sagda princip, sådan arbetshänvisning

förekommit. .

Vidare gäller, att av arbetslöshetskommissionen i förenämnda tragor tattat

beslut skall genast träda i verkställighet och äga tillämpning till dess detsamma

blivit beträffande huvudsaken vederbörligen prövat.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen

för bekämpande av arbetslösheten i enlighet med hittills gällande

direktiv, tillämpade på sätt riksdagen ovan angivit, för budgetåret 1926—

1927 under riksstatens femte huvudtitel beviljat ett extra reservationsanslag

å 8,000,000 kronor.»

Genom beslut den 18 juni 1926 förordnade sedermera Kungl. Maj:t, att

ett exemplar av berörda riksdagsskrivelse skulle överlämnas till statens

arbetslöshetskommission till kännedom och efterrättelse.

I samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts förevarande proposition

har utskottet till behandling förehaft dels två likalydande motioner, väckta,

den ena inom första kammaren, nr 339, av herr G. Möller m. 11. och den

andra inom andra kammaren, nr 456 av herr P. A. Hansson in. 11. dels

ock en inom andra kammaren av herr ./. P. Dahlén m. 11. väckt motion,

nr 452.

I de båda förstnämnda motionerna har hemställts, att riksdagen mätte

besluta att till arbetslöshetens bekämpande anvisa ett extra reservationsanslag

— att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna givna

riktlinjer — å 8,000,000 kronor.

I den av herr Dahlén in. 11. väckta motionen har hemställts,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 236 måtte bevilja

ett förslagsanslag å 30 miljoner kronor att användas för understödjande

av kommunala och anordnande av statliga produktiva arbeten för de

arbetslösa,

att riksdagen måtte besluta, att arbetslöshetskommissionen och de direktiv,

som ligga till grund för dess verksamhet, avskaffas samt att hjälpverksamheten

för de arbetslösa organiseras så, att ledningen därav lägges direkt

under socialdepartementet och att kommunerna erhålla rätt att driva en

självständigare arbetslöshetspolitik,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

Utskottets

yttrande.

att riksdagen vid beviljande av ovannämnda anslag måtte fastställa sådana

direktiv för hjälpverksamheten, att alla oförvållat arbetslösa skola i möjligaste

mån beredas arbete mot avtalsenliga löner vid av kommuner eller

stat anordnade produktiva arbeten och att alla arbetslösa, som icke kunna

beredas arbete, tilldelas ett understöd, som ger full försörjning åt den arbetslösa

och dennes familj.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Över ifrågavarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

yttranden från socialstyrelsen och statens arbetslöslietskommission, vilka yttranden

äro såsom bilagor fogade vid detta utlåtande. (Bilaga 1 och 2.)

Såsom ovan nämnts, har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat socialstyrelsens

och statens arbetslöshetskommissions yttranden över de nyssnämnda

i ämnet väckta motionerna.

I sitt i ärendet avgivna yttrande har socialstyrelsen på anförda skäl

såsom sin mening uttalat, att det icke syntes lämpligt att för närvarande

ingå på några mera principiella omläggningar av den pågående hjälpverksamheten,

utan har styrelsen ansett, att verksamheten även under nästa

budgetår borde bedrivas efter de hittills följda och prövade riktlinjerna.

Arbetslöshetskommissionen, som mera ingående upptagit de i motionerna

framställda förslagen till behandling, synes utskottet med sitt yttrande

hava ådagalagt, att förhållandena icke kunna anses vara av den art, att

de motivera ett frånträdande av nu gällande principer för verksamheten

i fråga. Utskottet kan sålunda icke biträda de motionsvis gjorda yrkandena.

Utskottet vill ock erinra om att arbetslöshetsfrågan för närvarande är

ur olika synpunkter föremål för omfattande utredningsarbeten. Även detta

förhållande synes utskottet utgöra anledning till att någon ändring i nu

gällande principer icke utan trängande skäl bör vidtagas.

Vad anslagsfrågan angår, har, såsom nämnts, Ivungl. Maj:t äskat ett

anslag å 5,000,000 kronor, därvid Kungl. Maj:t utgått från, att en behållning

å hittills beviljade anslag å 3,325,000 kronor skulle kunna stå till

förfogande den 1 juli 1927. Enligt vad av arbetslöshetskommissionens

meromnämnda yttrande framgår, skulle emellertid vid ingången av budgetåret

1927—1928 finnas en behållning å minst 4 l a miljoner kronor. Vid

sådant förhållande har utskottet ansett det kunna ifrågasättas, huruvida

icke en reducering av det av Kungl. Maj:t äskade anslaget skalle kunna

utan olägenhet vidtagas, men har utskottet dock funnit sig böra tillstyrka

anvisandet av detsamma. Härav och av vad i övrigt anförts följer, att

utskottet icke kan biträda de motionsvis väckta yrkandena om anvisande

av högre belopp än det av Kungl. Maj:t äskade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138. <

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med avslag å herrar Möllers

in. fl. och P. A. Hanssons m. fl. ovanberörda motioner,

I: 339 och II: 456, i vad desamma skilja sig från propositionen,

samt med avslag å herr Dahléns m. fl. motion,

II: 452, till bekämpande av arbetslösheten, i

huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 18 mars 1927 angivna

grunderna, under femte huvudtiteln för budgetåret

1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av

5,000,000 kronor.

Stockholm den 24 maj 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. tf. Kvarnzelius, A. tf. Vennerslen. J. tf. Widell,

J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, 4. Pers, J. G. Walles, E. A. Hallin, C. tf Asplund, C. Johansson

i Hälsingborg, D. A. Petrén och tf. E. Andersson i Eliantorp; samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, C. tf. Jansson i Falun,

O. Olsson i lvullenbergstorp, A. Å:son Törnkoist i Karlskrona, tf. Krislensson i Göteborg.

O. Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp, tf. G. tf- Eriksson i Stockholm, O. tf. tf''. Järle,

-tf. Jönsson i Revinge och C. A. Anderson i Storegarden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

Reservation:

av herrar Nilsson i Malmö, Walles, Asplund, Johansson i Hälsingborg,

Petrén, Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist i Karlskrona,

Kristensson i Göteborg, Nilsson i Örebro och E. G. E. Eriksson i Stockholm,

som ansett utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Utskottet ansluter sig till den i Kungl. Maj:ts proposition hävdade uppfattningen,

att förhållandena på arbetsmarknaden i vårt land alltjämt äro

sådana, att statliga åtgärder till arbetslöshetens bekämpande äro av behovet

påkallade.

Vid granskning av de uppgifter, som lämnas i Kungl. Maj:ts proposition,

föreliggande motioner och över dessa avgivna yttranden, har utskottet konstaterat,

att hjälpens omfattning i förhållande till hela antalet anmälda hjälpbehövande

arbetslösa är alltför liten. Även om de av enbart vederbörande hemkommuner

hjälpta medräknas, kommer man under åren 1925 och 1926 upp

till högst 51.5 procent (mars 1925) och lägst 22.3 procent (november 1925)

av antalet anmälda hjälpbehövande arbetslösa personer. År 1926 äro motsvarande

siffror högst 47.2 procent (mars) och lägst 25.2 procent (oktober).

Emellertid är den verkliga omfattningen av arbetslösheten vid varje given

tidpunkt avsevärt större än arbetslöshetskommissionens statistik visar. Detta

framgår av de siffror, som framkommo vid den arbetslöshetsräkning, som

ägde rum den 5 maj innevarande år, då omkring 60,000 personer anmälde

sig arbetslösa. Det synes för den skull utskottet finnas grundad anledning

att giva hjälpen en vidgad omfattning. De svårigheter, som erfarenheten

visat vara för handen att uteslutande genom »arbetslinjen» uppnå en rimlig

effekt av den statliga arbetslöshetslijälpen, synas klarlägga, att, särskilt under

vintermånaderna, jämväl statsbidrag till kontant understödsverksamhet böra

komma till användning. Därvid böra dock icke kontantunderstöden fastställas

till så låga belopp som till hälften av den för de olika orterna av

kommissionen fastställda grovarbetarlöner utan så avpassas, att de giva nödtorftig

försörjning.

Med den mera permanenta prägel, som arbetslösheten numera har erhållit,

synes därjämte anledning föreligga att till ny prövning upptaga frågan om

en revision av de bestämmelser, vilka nu så gott som kategoriskt utesluta

vissa stora och betydelsefulla arbetaregrupper från det allmännas hjälp, en

revision, som bör avse att låta samtliga oförvitliga, verkligt hjälpbehövande

arbetslösa komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

9

Även om utskottet konstaterat, att arbetslöshetskommissionen från ock

med den 1 april innevarande år avskaffat skyldigheten för av arbetslöshet

drabbade kommuner, vilka erhållit sina arbetslösa placerade vid kommissionens

arbeten, att erlägga speciella bidrag till kommissionen, de så kallade

inkvarteringsbidragen, hava dock de år 1927 införda restriktionerna, nämligen

påläggandet på kommunerna att betala ortstilläggen samt indragningen

av portions- och regn vädersersättning, synts utskottet icke så motiverade,

att de böra bibehållas.

Beträffande de erinringar, som från flera håll under de senaste månaderna

och även inom riksdagen gjorts mot anordningarna vid av statens arbetslöshetskommission

bedrivna nödhjälpsarbeten, finner sig utskottet allenast

böra uttala, att utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t inom ramen av för

hjälpverksamheten gällande direktiv ordnar förläggnings- och avlöningsfrågorna

på ett sådant sätt, att någon saklig grund till erinringar icke

kommer att föreligga.

Vad beträffar löneförhållandena vid statens nödhjälpsarbeten, anser utskottet,

att lönerna allt fortfarande böra fastställas med utgångspunkt från

de grunder, vilka fastställdes av 1922 års riksdag, därvid utskottet vill

erinra om riksdagens uttalande, att nödhjälpslönen skall fastställas »med

skälig hänsyn till vederbörandes möjlighet att bereda sig uppehälle på

den fastställda nödhjälpslönen». Utskottet förbiser visserligen icke, att

stora svårigheter föreligga för att på ett tillfredställande sätt avgöra frågor

av denna art, men förutsätter dock att med den erfarenhet, som arbetslöshetskommissionen

förvärvat sig på hithörande områden, uppgiften ingalunda

behöver visa sig olöslig. Av vikt synes vara, att kommissionen vid fastställandet

av grovarbetarlönen för viss ort även medräknar förekommande

ackordsförtjänster på den öppna arbetsmarknaden. Därest grovarbetarlönerna

fastställas allenast med utgångspunkt från föreliggande uppgifter om timlönsförtjänster,

men ackordsförtjänsterna lämnas ur räkningen, torde man icke

kunna undgå, att med den omfattning, som ackordsarbetet numera har på

arbetsmarknaden i landet och därmed följande högre förtjänster, resultatet

blir missvisande.

Utöver bedrivandet av nödhjälpsarbeten i egen regi, medgivande av statsbidrag

till av kommun begärd understödsverksamhet, hyreshjälp och bidrag

till av kommun anordnad kursverksamhet, äger kommissionen jämväl att bevilja

statsbidrag till av kommun bedrivet arbete, s. k. statskommunalt arbetsföretag.

Statens bidrag till kommun, som anordnat dylikt arbetsföretag,

utgår med samma belopp, som skulle tillkommit kommunen, därest de vid

sådant arbete sysselsatta personerna hade uppburit kontant understöd med

bidrag av statsmedel.

Arbeten av detta slag hava särskilt under de senare åren kommit i ökad

användning för beredande av sysselsättning åt arbetslösa personer. Då arbetena

så gott som undantagslöst äro belägna inom vederbörande hemortskommuner,

lämpa desamma sig särskilt väl för beredande av sysselsättning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

lör familjeförsörjare, vilka i allmänhet hava svårigheter att under längre

tider vistas borta från sina hem.

Då det gäller att bereda hjälp för arbetslösa personer i vidgad omfattning,

erbjuder enligt utskottets mening dessa statskommunala arbetsföretag mycket

goda möjligheter. Utskottet har emellertid icke kunnat undgå att finna de

bestämmelser, som reglera statsbidragets utgående till dessa arbeten, onödigt

invecklade och medförande kontrollsvårigheter för kommissionen.

Enligt från kommissionen lämnade uppgifter uppgår statsbidraget till

statskommunala arbetsföretag inom de olika lönegrupperna till högst 25.4

procent i 3.4 5-kronorsgruppen och 32.8 procent i 6.io-kronorsgruppen. Därest

Kungl. Maj:t i visst fall medgivit, att statsbidrag till kontant understödsverksamhet

får utgå med 90 procent, bliva motsvarande bidragsprocentsatser

för statskommunalt arbetsföretag respektive 45.7 procent och 59.o procent.

Procentuellt taget äro bidragen i de olika lönegrupperna ojämna och

knappast rationellt avvägda. Det torde näppeligen kunna anföras bärande

skäl, varför kommuner med lågt löneläge skola åtnjuta ett relativt mindre

bidrag än en kommun med högre sådant.

Utskottet anser sig därför böra förorda att bestämmelserna i § 23 i kungörelsen

den 7 juli 1922 (nr 419) angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp

omformuleras så, att statsbidraget till statskommunalt arbetsföretag kommer

att utgå med en bestämd procentsats av nödhjälpslönen i vederbörande kommun.

Den procentsats, som synes böra ersätta nuvarande bestämmelser,

anser utskottet böra sättas till 50. Utskottets synpunkter på denna fråga

skulle täckas av till exempel följande formulering:

Statsbidrag till kommun, som, på sätt i § 22 säges, anordnat nödhjälpsarbete,

utbetalas av arbetslöshetskommissionen och må kunna utgå med

högst hälften av det belopp per man och dag, som av arbetslöshetskommissionen

fastställts som nödhjälpslön för kommunen i fråga.

I motionerna 1:339 och II: 456 har jämväl till behandling upptagits nu

gällande direktiv beträffande arbetslöshetshjälpens förhållande till arbetskonflikter

på den öppna arbetsmarknaden.

Härutinnan hava motionärerna anfört, bland annat, följande:

»Den teori, som ligger bakom avstängningsregeln, är att arbetslöshetshjälp

till arbetare, inom vars fack arbetskonflikt råder, skulle strida mot principen

om samhällets neutralitet vid arbetskonflikter. Men vad menar man då

med samhällets neutralitet i arbetskonflikter''? Förnuftigtvis kan därmed

endast menas, att samhället varken bör ge stöd åt arbetsgivarna eller åt

arbetarna under en strejk eller en lockaut. Om man i neutralitetens namn

indrager arbetslöshetshjälpen under en arbetskonflikt måste detta innebära,

att man anser hjälpen åt de arbetslösa under en konflikt såsom ett samhällets

stöd åt den ena parten i arbetskonflikter:!, nämligen arbetareparten.

Alla medborgare torde erkänna den grundsatsen, att samhället icke skall

underhålla strejkande eller lockoutade arbetare, ehuru i något fall för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

11

hållandena faktiskt tvingat fattigvårdsmyndigheterna att bidraga till underhållet

av lockontade personers familjer. Men den grundsatsen att personer,

som befinna sig i en arbetskonflikt icke skola underhållas av samhället,

berör ju icke de arbetslösa. En arbetslös person kan varken strejka eller

lockoutas. Formellt är det fullständigt uteslutet, att den arbetslöse kan

räknas till någondera parten i eu arbetskonflikt. Det enda inflytande han

kan ha på utgången av en arbetskonflikt är det hot, som kan ligga däri,

att han på grund av sitt blottställda läge kan vara villig att upptaga det

arbete, som de strejkande nedlagt eller det varifrån den lockoutade utestängts.

Såsom arbetslös kan han med andra ord frestas att under eu

konflikt ställa sig till arbetsgivarens förfogande och inträda bland hans

hjälptrupper. Därest han erhåller arbetslöshetshjälp minskas eller upphäves

denna frestelse. Enligt denna uppfattning av neutralitetsprincipen

får alltså icke samhället genom sina åtgärder i ena eller andra avseendet

försvåra aller hindra arbetsgivarens möjlighet att erhålla strejkbrytare.

Det finns med visshet hundratusentals medborgare, som icke vilja erkänna,

att denna åsikt ger uttryck åt en upphöjd opartiskhet. Tvärtom anse de

liksom vi att den ängslighet, med vilken man velat undvika skenet av att

under en arbetskonflikt stödja arbetareparten, leder till ett faktiskt stöd åt

arbetsgivareparten, under samma konflikt.

Lika litet som samhället, om det vill iakttaga neutralitet under arbetskonflikter,

bör direkt stödja den ena av parterna bör detta ske indirekt

genom att blanda in den synpunkten, huruvida dess socialpolitik minskar

eller ökar deras skara, som kan tänkas benägen att taga strejkbryteriarbete.

Dylika synpunkter ha ingalunda i verkligheten något att skaffa med omsorgen

om samhällets neutralitet utan äro en spekulation i nöden såsom

hjälpare åt arbetsgivaresidan vid arbetskonflikter.

Under de svåra krisåren 1921 och 1922, då priser och löner skulle omjusteras

efter penningvärdets stegring missbrukades visserligen neutralitetens

namn såsom motiv för avstängningen från arbetslöshetshjälp för att dölja

det faktum, att man ansåg det överensstämma med samhällsnyttan att

stora lönereduktioner genomfördes med all möjlig snabbhet, och att man

därför ville avskräcka arbetareparten från att genom arbetskonflikter motsätta

sig även mycket långt gående lönepressningar.

Men vad som på vissa håll ansågs såsom samhällsnyttigt under en svårartad

produktionskris, under vilken halva landets industriarbetarebefolkning

var arbetslös och en stor del av de övriga arbetarna hade korttidsarbete,

kan icke försvaras under tider, som i stort sett äro normala.

Avstängningsregelns anhängare anföra vanligen två argument till förmån

för sin ståndpunkt. Enligt det ena är den arbetslöse så tillvida att anse

som part i arbetskonflikterna, att han, då han i sinom tid åter erhåller

arbete inom sitt fack, får arbeta under de villkor, som blivit bestämda

genom det vid fredsslutet upprättade avtalet. Uppenbart är emellertid att

statens organ vid avstängningen från arbetslöshetshjälp ingenting kan veta

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande Nr 138.

därom, huruvida den arbetslöse åter kommer att erhålla arbete inom sitt

fack eller ej. Det torde numera vara lika vanligt, att en arbetslös — utom

den säsongarbetslöse — för åratal är utestängd från sitt yrke som att han

lyckats återvända dit. Och om någon åter får arbete inom sitt gamla fack

kan varken arbetslöslietskommissionen eller de lokala arbetslöshetskommittéerna

veta, huruvida den lycklige blir den vid nödhjälpsarbete sysselsatte

eller någon annan, som måhända icke alls åtnjutit någon arbetslöshetshjälp.

Den intressegemenskap mellan de arbetslösa och de anställda, på vilken

de nuvarande direktivens anhängare bygga, är under nuvarande arbetslöshetsperiod

i stort sett ingenting annat än en konstruktion.

Det andra argumentet säger, att de arbetslösa, som äro medlemmar av en

fackorganisation, kunna öva inflytande på omröstningarna om påbörjandet

och avslutandet av en arbetskonflikt. En rundfråga från arbetslöshetskommissionen

till fackförbunden år 1923 gav emellertid till resultat, att så i

allmänhet icke var fallet. Sålunda ägde den arbetslöse icke rätt att deltaga

i dylika omröstningar i följande fackförbund:

Svenska Bleck- och plåtslagareförbundet

Grov- och fabriksarbetareförbundet

Bryggeriindustriarbetareförbundet

Gruvindustriarbetareförbundet

Handelsarbetareförbundet

J ärnvägsmannaförbundet

Kommunalarbetareförbundet

Metallindustriarbetareförbundet

Sko- och läderindustriarbetareförbundet

Stenindustriarbetareförbundet

Sågverksindustriarbetareförbundet

Transportarbetareförbundet

Typografförbundet

Väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet.

Däremot visade sig bestämmelserna rörande arbetslösas rätt att deltaga i

omröstningar rörande arbetskonflikter otydliga i följande förbund:

Svenska Måleriarbetareförbundes

Skrädderiarbetareförbundet

Tobaksindustriarbetareförbundet

Träarbetareförbundet

Tunnbinderiarbetareförbundet.

Det framgår härav att de arbetslösa i alla de största fackförbunden och

praktiskt taget i alla förbund, som icke äro utpräglade säsongarbetareförbund,

äro uteslutna från deltagandet i strejkomröstningar. Nämnda argument

kan därför icke tillmätas något avgörande värde.

Det enda skäl, med vilket den nuvarande avstängningsregeln skulle kunna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

13

allvarligt försvaras, vore, om de arbetslösa använde någon del av arbetslöshetshjälpen

till direkt understöd åt de i konflikt indragna arbetarna, men

detta sker som allmänt känt är icke.

Under dessa omständigheter finnes intet rimligt skäl att upprätthålla den

svenska arbetslöshetspolitikens allmänna avstängningsregel. I andra länder

är den, såvitt vi kunnat utröna, fullständigt okänd. I de länder, där arbetslöshetsförsäkring

efter olika system införts, kan det i vissa fall hända, att

personer, som blivit arbetslösa till följd av en arbetskonflikt, förvägras

arbetslöshetshjälp, men ingenstädes utanför Sverige torde avstängning från

arbetslöshetshjälp drabba personer, som voro arbetslösa före uppkomsten av

arbetskonflikten. Sverige torde vara ensamt om äran att ha uppfunnit en

avstängningsregel, som verkar retroaktivt och som i vissa fall drabbat personer,

vilka under åratal varit arbetslösa, innan arbetskonflikten inom deras

fack utbrutit.

Så blev t. ex. fallet vid Stripa gruvfält inom Ramsbergs socken, sedan

riksdagen år 1926 uttalat, att Stripakonflikten vore att anse såsom allmän

konflikt och att de arbetslösa i orten följaktligen borde avstängas från

arbetslöshetshjälp. Att gruvarbetarna vid Stråssa gruvfält — som så hårt

drabbades av riksdagsuttalandet om Stripakonfliktens innebörd — efter någon

månad överfördes till arbetskraftsöverskottet och då åter fmgo arbetslöshetshjälp

ändrar på intet sätt karaktären av huvudlöshet och brutalitet hos

själva avstängningsregeln.»

I likhet med motionärerna och på av dem anförda skäl hyser utskottet

den uppfattningen, att arbetslös person bör principiellt anses stå utanför

arbetskonflikterna och att alltså avstängning från arbetslöshetshjälp icke

må ifrågakomma under strejk eller lockout; dock att självfallet den person,

som deltager i strejk eller är föremål för lockout, icke må erhålla arbetslöshetshjälp.

Vidare bör arbetsplats, vid vilken arbetskonflikt pågår, ej

räknas till den öppna arbetsmarknadens arbetstillfällen och arbetslös alltså

icke anses skyldig att taga anställning å sådan arbetsplats vid äventyr

att arbetslöshetshjälpen eljest indrages. Såsom motionärerna framhållit, anser

utskottet ock, att den vid 1926 års riksdag införda regeln, att arbetslös

kan hänvisas till arbetsplats, där konflikt råder, är för den arbetslöse

förödmjukande samtidigt som den utgör ett statens angrepp mot den

solidaritetsgrund, på vilken arbetarerörelsen bygger och som tillfört hela

samhället stora värden.

Den svenska liänvisningsregeln saknar också motstycke i andra länders

arbetslöshetspolitik.

Beträffande det belopp, som för budgetåret 1921—1928 kan befinnas

behövligt för bedrivande av en mera omfattande hjälpverksamhet för oförvållat

arbetslösa personer, har arbetslöshetskommissionen gjort gällande,

att, då kalkylerna för bedömande av medelsförbrukningen uppgjorts med

en betydande marginal, även vid en utökning av hjälpverksamheten det

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 13S.

belopp av 5 miljoner kronor, som äskats i Kungl. Maj:ts proposition,

skulle vara tillräckligt under nästkommande budgetår. Då utskottet

emellertid anser, att de riktlinjer för hjälpverksamhetens bedrivande, som

utskottet ovan angivit, böra under instundande vintersäsong träda i tilllämpning,

och då en dylik mera omfattande hjälpverksamhet icke synes

böra äventyras genom brist på medel, får utskottet för sin del förorda

bifall till de i motionerna I: 339 och II: 456 gjorda yrkandena om anvisande

av ett belopp av 8 miljoner kronor för nästkommande budgetår.

Av vad utskottet sålunda anfört följer, att utskottet icke kan biträda

de förslag, som väckts i motionen II: 452.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och herrar Möllers m. fl. och P.

A. Hanssons m. fl. samt Dahléns m. fl. ovanberörda

motioner, I: 339, II: 456 samt II: 452, till bekämpande

av arbetslösheten i huvudsaklig överensstämmelse med

av utskottet förordade grunder, under femte huvudtiteln

för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag

av 8 miljoner kronor.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

13

Bilaga 1.

KUNGL. SOCIALSTYRELSEN.

Stockholm den 20 april 1927.

Till Riksdagens statsutskott.

På därom av statsutskottet gjord anhållan har Kungl. Maj:t genom beslut

den 8 april 1927 anbefallt socialstyrelsen att avgiva och till utskottet senast

den 20 samma månad överlämna yttrande över tre inom riksdagen väckta

motioner, dels nr 339 i första kammaren och dels — den likalydande — nr 456

samt nr 452 i andra kammaren i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående anslag till bekämpande av arbetslösheten. Till fullgörande av det

givna uppdraget får styrelsen anföra följande.

Att läget på arbetsmarknaden för närvarande är och under nu överskådlig

framtid fortfarande kommer att bliva sådant, att fortsatta hjälpåtgärder från

statens sida bliva påkallade, därom lärer man i allmänhet vara ense. Däremot

skilja sig meningarna väsentligt, när det blir fråga om att närmare

fixera hjälpbehovets storlek och karaktär samt hjälpåtgärdernas därav beroende

omfattning och art. De nu till behandling föreliggande motionerna

erbjuda talande exempel på huru olika dessa problem bedömas på olika håll.

Medan i motion nr 339 i första kammaren och nr 456 i andra kammaren

de arbetslösas antal uppskattats till omkring 50,000, har man i motion nr 452

i andra kammaren utgått från ett beräknat antal av 160,000.

I de båda förstnämnda likalydande motionerna förutsättes vidare, att de

hittillsvarande grunderna för den offentliga arbetslöshetshjälpen skola tillsvidare

bihållas i huvudsak oförändrade. I den sistberörda motionen föreslås

däremot genomgripande förändringar, väsentligen åsyftande, att staten skulle

förplikta sig att bereda varje arbetslös normalt avlönat arbete eller däremot

svarande arbetsfri inkomst. Det är ganska naturligt, att man redan på

grund av dessa olikheter i avseende å utgångspunkter kommit till helt olika

uppfattningar rörande behovet av hjälpåtgärder och därför erforderliga

skatteanslag.

Vad angår arbetslöshetens hela omfattning är det enligt socialstyrelsens

mening synnerligen svårt att nu kunna med större säkerhet verkställa

en uppskattning. Såväl styrelsen som arbetslöshetskommissionen nedlägga

mycken möda på att med olika metoder systematiskt samla och sammanställa

uppgifter, ägnade att belysa frågan. På detta sätt ha tillkommit

olika sifferserier, som torde lämna tämligen god ledning för bedömandet av

utvecklingen på området, men vilka däremot icke giva något mera bestämt

svar på frågan om hela antalet arbetslösa. Och än mindre lämna dessa

uppgifter närmare upplysning om de arbetslösas fördelning på olika grupper

med hänsyn till individernas yrke, ålder och arbetsduglighet eller ifråga

om arbetslöshetens varaktighet, orsaker o. s. v.

En undersökning av nu berörda och andra arbetslöshetsspörsmål synes

emellertid vara av stor betydelse för hjälpverksamhetens rationella planläggning

och bedrivande. Vid det första igångsättandet av denna verksamhet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

16

voro förhållandena sådana, att man väsentligen endast behövde tänka på

den tillfälliga industriella arbetslösheten vid krigets utbrott, och under dettas

fortgång mötte blott tid efter annan kortvarigare kriser inom vissa industrigrenar.

Under deflationskrisen 1921—22 gällde det huvudsakligen att bringa

hjälp åt de industriella yrkenas personal under en kortare övergångsperiod.

Men sedan dess har en otvivelaktig förändring inträtt. Det råder numera

icke någon ekonomisk kris, utan näringslivet har stabiliserats och återvunnit

sin tidigare intensitet. Icke desto mindre har särskilt genom stegringen av

antalet personer i arbetsduglig ålder ett betydande överskott av arbetskraft

uppkommit. Så synes vara förhållandet ej blott inom industrisamhällena

utan ock på landsbygden, som nu icke längre får avbörda sitt överskott till

städerna. Även på landsbygden har sålunda nu framträtt en arbetslöshet,

drabbande ej blott egentliga lantarbetare utan även en del småbrukare, som

tidigare genom lönearbete under viss tid plägat fylla ut sin inkomst från

jordbruket. Såväl på landsbygden som i industrisamhällena synes arbetslösheten

i främsta rummet träffa de av produktionen mindre eftersökta

åldrarna, d. v. s. dels de gamla och dels de unga årsklasserna. Bland dessa

senare löpa en mängd individer risken att icke alls komma in i något regelbundet

förvärvsarbete.

Om det nu anförda kan anses någorlunda korrekt angiva den nuvarande

arbetslöshetens huvudsakliga drag — varom dock för närvarande ej med

full säkerhet kan dömas — är det uppenbart, att i vårt land numera föreligger

ett väsentligt annat och mera omfattande arbetslöshetsproblem än det

man åsyftade att lösa med den hittillsvarande hjälpverksamheten. I varje

fall har här försiggått en betydande förändring, vars omfattning och innebörd

synes böra ingående undersökas.

Det må med avseende härå erinras, att arbetslöshetsfrågan nu är ur olika

synpunkter föremål för omfattande utredningsarbeten. Sålunda har statsrådet

och chefen för socialdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 9 april 1926 tillkallat sakkunniga för att inom departementet biträda

med verkställande av fortsatt utredning och avgivande av förslag angående

arbetslöshetsförsäkring och övriga åtgärder till bekämpande av arbetslöshetens

verkningar (1926 års arbetslöshetssakkunniga). Vidare har Kungl.

Maj:t genom beslut den 11 mars 1927 tillkallat en kommitté att verkställa

utredning rörande arbetslöshetens karaktär och orsaker samt medlen för dess

bekämpande (arbetslöshetsutredningen). Särskilt den sistnämnda kommittén

har igångsatt omfattande undersökningar, av vilka åtminstone vissa huvudsakliga

resultat ganska snart lära föreligga och antagligen bliva av värde

för bedömandet av den nuvarande arbetslöshetens omfattning och karaktär.

För iakttagande av varsamhet gentemot mera genomgripande ehuru endast

temporära förändringar på detta område talar även den omständigheten, att

den nuvarande hjälporganisationen ute i orterna vilar på ett antal kommunala

hjälporgan, vilkas under arbetslöshetskommissionens ledning utbildade

praxis och förvärvade erfarenhet utgöra eu betydelsefull grundval, som icke

utan trängande skäl bör rubbas genom dylika mera tillfälliga förfoganden.

Med hänsyn till nu berörda förhållanden synes det icke lämpligt att för närvarande

ingå på några mera principiella omläggningar av den pågående

hjälpverksamheten, utan lärer densamma även under det kommande budgetåret

böra bedrivas väsentligen efter de hittills följda och prövade riktlinjerna.

Detta utesluter emellertid ej, att vissa förändringar i den statliga hjälpverksamhetens

omfattning kunna vidtagas, vilka ej behöva förutsätta änd
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 13S.

17

ring i de hittills följda grundsatserna, ävensom att dessa kunna underkastas

smärre jämkningar, vilka låta sig förena med deras nuvarande huvudsakliga

innebörd.

Med visst fog synes kunna göras gällande, att nödhjälpsarbetena bedrivits

i jämförelsevis liten omfattning i förhållande redan till det hjälpbehov, som

givit sig direkt tillkänna. Huru härmed förhåller sig är dock svårt att

säkert bedöma, då vår kännedom om arbetslöshetens hela vidd och arbetslöshetsklientelets

sammansättning är ganska ofullständig. En icke oväsentlig

del av de arbetslösa under innevarande vinter har dock säkerligen utgjorts

av sådana säsongarbetare, vilkas löner äro bestämda med hänsyn tagen till

regelbunden ledighet under vintern och av vilka åtminstone vissa grupper

under några år haft osedvanligt goda arbetskonjunkturer. Det lärer ej kunna

bestridas, att hithörande arbetslösa stå i en väsentligt annan ställning än de

industriellt arbetslösa i gemen, när det gäller befogade anspråk på det allmännas

hjälpverksamhet. I en särskild ställning stå uppenbarligen också

exempelvis småbrukare, som gått miste om några veckors eller manaders

eljest vanligt tillfällighetsarbete o. s. v. Så länge vår överblick över och

inblick i arbetslösheten och de arbetslösas förhållanden är så bristfällig som

för närvarande, kan det icke mera bestämt avgöras, huru omfattande och

trängande det hjälpbehov är, som med hänsyn till gällande grundläggande

principer bör kräva större beaktande.

För att den väsentliga grenen av den nuvarande hjälpverksamheten, nödhjälpsarbetena,

skall motsvara sitt syfte erfordras, att en icke alltför obetydlig

del av de hjälpsökande, som motsvara villkoren för hänvisning till

nödhjälpsarbete, också kunna anvisas dylikt arbete. Det torde visserligen

ligga utanför gränsen för det praktiskt genomförbara att anordna arbetstillfällen

i den omfattning, som svarar mot säsongens växlingar. Och det torde

enligt det ovan anförda ej heller vara påkallat att så sker. Av dem, som

under vintersäsongen äro utan arbete och som då också redovisas såsom

arbetslösa, torde såsom redan antytts en relativt större del än under andra

årstider icke vara i verkligt behov av nödhjälpsarbete och skulle säkerligen

vid hänvisning till sådant avböja detsamma. Men även om man bortser

från dessa, torde nödhjälpsarbete under innevarande vinter ej ha stått till

förfogande i den utsträckning, som varit önskvärd.

Styrelsen har sig bekant, att arbetslöshetskommissionen gjort ansträngningar

för att förbereda arbetstillfällen i en omfattning, som kunde anses

svara mot det beräknade behovet. Uppenbart är emellertid, att betydande

svårigheter här yppa sig. Till en början måste ju förberedelserna träffas

i förväg vid en tidpunkt, då behovet av nödbjälpsarbeten ej ännu låter sig

närmare beräkna. Så vitt nu kan bedömas, torde man emellertid för det

kommande budgetåret knappast våga hoppas på att arbetslösheten skall bliva

mindre än under det nu löpande.

Med utgångspunkt från ett sådant antagande gäller det alltså enligt styrelsens

mening att söka finna lämpliga arbetsobjekt i ökad omfattning. Vårt

land torde också i förhållande till flertalet andra länder erbjuda sällsynt

rika tillfällen till samhällsnyttiga och lämpliga arbeten av den art, som här

kunna komma i betraktande, ett förhållande, som utgör en speciell, god betingelse

för att vi i vår arbetslöshetspolitik med framgång kunnat följa den

s. k. arbetslinjen. De enligt erfarenhetens vittnesbörd lämpligaste arbetsobjekten

torde i allmänhet falla inom statliga verksamhetsområden, och föreställer

sig styrelsen, att vid den samverkan, som äger rum mellan arbetslöshetskommissionen

och vederbörande fackmyndigheter, sådana arbetsobjekt

Bihang till riksdagens protokoll 1927. (i samt. 59 höft. (Sr 138.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

i önskvärd omfattning kunna beredas. Det är emellertid enligt styrelsens

mening av synnerlig vikt, att speciella, låt vara i och för sig beaktansvärda

verksynpunkter därvid få stå tillbaka för den samfällda statsnyttans och att

valet av arbetsobjekt göres till föremål för ett enhetligt och översiktligt bedömande

ur den senare synpunkten. Ett förfarande, som ur verksynpunkt

sett kan te sig såsom besparing, kan nödvändiggöra sådana åtgärder från

kommissionens sida, att förfarandet i själva verket åsamkar statsverket merutgifter.

De betänkligheter, som ur statsfinansiella och andra synpunkter kunna

hysas mot en utvidgning av hithörande hjälpverksamhet, minska givetvis i

styrka och bärkraft i samma mån som värdet för samhället av det arbete,

som utföres av de till nödhjälpsarbete hänvisade, bringas att motsvara det

allmännas kostnader för detsamma. Man torde våga hoppas och påstå, att

det övervägande flertalet av dem, som hänvisas till nödhjälpsarbete, äro

ansvarsmedvetna personer, vilka både vilja och kunna göra rätt för sig. I

varje fall synas nu gällande bestämmelser giva arbetslöslietskommissionen

tillräckliga maktmedel för att hos kommunerna påfordra effektiv gallring

av de arbetslösa, så att icke uppenbart arbetsovilliga element för stora kostnader

förhjälpas till lämpliga arbetsplatser, vilka de sedan lämna efter helt

kort tid utan att hava utfört nämnvärt arbete.

Vad angår kontant understödsverksamhet må erinras, att gällande bestämmelser

ej lägga hinder i vägen härför, och har ju sådan verksamhet även

förekommit under vintern. Fall kunna väl även tänkas i framtiden, där

dylik verksamhet ur såväl den arbetslöses som det allmännas synpunkt

erbjuder den lämpligaste formen för hjälp. Emellertid bör icke förbises, att

i den mån ett större antal arbetslösa kunna hänvisas till nödhjälpsarbeten,

sannolikheten ökas för att bland de återstående äro att finna personer, vilka

över huvud taget ej böra åtnjuta hjälp från statens sida.

Vad slutligen angår de s. k. konfliktdirektiven torde det ligga i sakens

natur, att på ett så ömtåligt område enighet svårligen kan vinnas, utan att

erinringar från det ena eller andra hållet alltid måste vara att vänta, huru

bestämmelserna än avvägas. De nuvarande konfliktdirektiven hava utformats

under hänsynstagande till det kända förhållandet, att fackorganisationerna

hos sina medlemmar — och även hos utomstående arbetare — under

alla förhållanden kräva full solidaritet. Detta solidaritetskrav tar sig uttryck

bl. a. däri, att fackorganisationerna måste till landsorganisationen inleverera

kontingenter även för sina arbetslösa medlemmar. Erinras må ock, att enligt

beslut vid de arbetslösas landskonferens nästlidna mars de arbetslösa och de

till nödhjälpsarbete hänvisade, vilka sammanslutit sig i med de fackliga

jämförliga organisationer, äga rätt att fritt övergå till de fackliga, vilka

de fortfarande anses tillhöra och till vilka de till nödhjälpsarbete hänvisade

åtminstone i vissa fall äro förpliktade att fortfarande erlägga sina

kontingenter.

Då även vid arbetskonflikter en principiell och ofta praktisk intressegemenskap

mellan de arbetslösa och de stridande arbetarna på nu anförda

och andra skäl merendels kan anses vara förhanden, måste statsmakterna

givetvis vid sådana konflikter ha uppmärksamheten noga fäst på verkningarna

av sina hjälpåtgärder för de arbetslösa. I de båda likalydande motionerna

har också konstaterats, att de lönereduktioner, som under krisåren 1921—22

ansågos ur samhällsnyttans synpunkt oundgängliga, underlättats genom

arbetarnas vetskap om att arbetslöshetshjälpen riskerades, därest de tillgrepo

arbetskonflikt för att motsätta sig dessa.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

19

Såsom allmän regel gäller också, att det av humanitära skäl förestavade

stödet för de arbetslösa individerna — som samtidigt i viss mån tjänar även

till stöd för arbetarsidans kollektiva strävan att uppehålla sin lönestandard

— vid fall av arbetskonflikt begränsas på sådant sätt, att icke det allmänna,

även där parterna befinna sig i strid, fortfarande stöder den ena sidan. Att

genom positiva bestämmelser kunna utan onödig stränghet mot individerna

trygga en dylik politik i alla de olika konfliktlägen, som kunna ifrågakomma,

är emellertid en mycket svår uppgift, synnerligast som man här har att

räkna med allmänna föreställningssätt och psykologiska faktorer, vilka försvåra

ett lungt praktiskt bedömande hos dem frågan direkt gäller. Erfarenheten

ham visat, att bestämmelser, som i tillämpningen varit av mindre

betydelse, likväl förmått sätta känslorna i rörelse och därigenom kommit

att bli allvarliga irritationsmoment. Det måste ur flera synpunkter anses

önskvärt att söka så vitt möjligt undvika sådana, utan att samtidigt göra

intrång på det väsentliga i de nuvarande direktiven. I detta sammanhang

kommer bland annat och ej minst i betraktande de betydelsefulla allmänna

önskemålen att — till gagn såväl för de arbetslösa själva som för samhället

— dels under statlig ledning bevara ett enhetligt handhavande från de skilda

kommunernas och från statens sida av åtgärderna mot arbetslösheten och

dels därvid kunna allt fortfarande följa arbetslinjen såsom dominerande del

av hjälpverksamheten, tvenne grundläggande principer för den nuvarande

arbetslöshetspolitiken, till vilka de båda likalydande motionerna ock ansluta sig.

GUNNAR HUSS.

KURT BERGSTRÖM.

Bilaga 2.

STATENS ARBETSLÖSHETSKOMMISSION.

Till Riksdagens statsutskott.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt statens arbetslöshetskommission att till statsutskottet

avgiva utlåtande över tre inom riksdagen väckta motioner i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition nr 236 angående anslag till bekämpande

av arbetslösheten, nämligen nr 339 i första kammaren och 452 och 456 i

andra kammaren, får kommissionen härmed äran överlämna det begärda

yttrandet, därvid först behandlas motionen nr 452 och därefter i ett sammanhang

de likalydande motionerna 339 i första kammaren och nr 456 i andra

kammaren.

Motion nr 452 av herr Dahlén m. fl.

Motionen utgör ett angrepp på hela den i vårt land hittills förda arbetslöshetspolitiken.

Arbetslöshetskommissionen betecknas i motionen med benämningen

statens »utsvältningskommission», vars nödlijälpsarbeten i allmänhet

karakteriseras såsom »veritabla straffanstalter», där regimen förmenas

helt vara inställd på att göra livet så surt som möjligt för de arbets
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

lösa genom en hänsynslös betalning för arbetet, dåligt ordnad mathållning,

nsla bostadsförhållanden, en brysk behandling från arbetsbefälets sida o. s. v.

Det linnes lyckligtvis — närmast med hänsyn till de arbetslösa — all anledning

förutsätta, att, därest kommissionen och dess verksamhet gjort sig

förtjänta av de omdömen, som motionärerna anfört, statsmakterna skulle

långt före detta ha omedelbart inskridit för åstadkommande av en ändring

till det bättre. Kommissionen får i det följande anledning att närmare

återkomma till denna fråga men anser sig böra redan nu framhålla, att de

arbetslösas i och för sig beklagansvärda ställning väl ändock knappast kan

förbättras genom framställandet av dylika beskyllningar och påståenden mot

statsmakternas, enkannerligen kommissionens, åtgöranden att sök» bispringa

de arbetslösa i deras svåra belägenhet genom att temporärt bereda dem en

åtminstone nödtorftig bärgning, intill dess de ånyo kunna vinna anställning på

den öppna arbetsmarknaden. Med hänsyn till det sätt, varpå motionen blivit

upplagd, och till de djupgående meningsskiljaktigheter, som förefmnas mellan

motionärerna å ena sidan och kommissionen å andra sidan beträffande grundläggande

syn på arbetslöshetsproblemet och därav betingade åtgärder för

arbetslöshetens bekämpande, finner kommissionen det ändamålslöst att ingående

bemöta alla i motionen utvecklade synpunkter och krav men anser

sig dock böra ingå på några av motionärerna berörda spörsmål, där dessa

uppenbart byggt sina synpunkter och slutsatser på bristande kännedom om

fakta.

Motionärerna uttala önskemålet, att statsutskottet måtte vidtaga en undersökning

och för riksdagen framlägga en klar och överskådlig redogörelse

angående hela »nödhjälpsbyråkratiens», d. v. s. arbetslöshetskommissionen

och dess underlydande organ, omfattning i fråga om personal och kostnader.

Kommissionen är i tillfälle att omedelbart ställa vissa uppgifter härom till

förfogande.

En sammanfattning av statens kostnader för de nödhjälpsarbeten av

växlande art, som kommit till utförande under åren 1918—1924, ger till

resultat följande:

Kronor %

Kostnader för nödhjälpsarbetenas central- och distrikts
-

förvaltning .......................................................................

5,673,694: —

4.9

Arbetsplatsernas lednings-, material- och transportkost-

nader ...................................................................................

26,105,542: -

22.5

Arbetarnas förmåner............................................................

84,306,318: —

72.6

Summa bruttokostnader 116,085,554: — lOO.o.

Ovanstående sammanfattning visar, att de rena förvaltningskostnaderna

icke utgöra någon anmärkningsvärt stor del av de totala bruttokostnaderna.

Kommissionens utgifter för nödhjälpsarbetenas administration torde icke

upptaga större andel av totalkostnaderna än motsvarande utgifter i den

öppna marknadens företag av liknande art. Sedan nödhjälpsarbetena efter

år 1924 ytterligare förskjutits till skogliga arbetsplatser, hava förvaltningskostnaderna

än mer kunnat nedbringas, vilket från en annan sida sett betyder,

att arbetarnas andel av nödhjälpsarbetenas totalkostnader på senaste

tiden ökat.

Enligt numera tillgängligt sammandrag av kostnaderna för statens nödhjäpsarbeten

under det senaste verksamhetsåret eller år 1926, uppgingo dessa

till brutto kronor 4,071,674: —. I procent uträknat komma följande siffror

på olika huvudgrupper av kostnader:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

21

Central förvaltning ................................................................... 6.8 %

Arbetsplatsernas lednings-, material- och transportkostnader 8.5 %

Arbetarnas förmåner ...........................................................84.7 %

Summa 100.o .

Skenbart ha de centrala administrationskostnaderna ökats: från 4.9 %

till 6.8 %. I själva verket ha de däremot nedgått, beroende på att förvaltningsapparaten

omlades i början av år 1924: Södra Sveriges Statsarbetens

till Göteborg förlagda kontor avskaffades (Norrlands Statsarbeten hade

upphört redan tidigare), distriktskontoren indrogos och arbetenas ledning förlädes

centralt till arbetslöshetskommissionen. Effekten av omorganisationen

visar sig däri, att medan olika slag av förvaltnings-, lednings-, materialoch

transportkostnader under åren 1918—1924 upptogo 27.4 (4.9 % +

22.5 %) av de totala kostnaderna för nödhjälpsarbetena, motsvarande siffra

för år 1926 utgjorde 15.3 % (6.8 % + 8.5 %'')■ Härav föll på de direkta

förvaltnings- och ledningskostnaderna 12.8 % 1918—1924 resp. 10.9 % 1926.

Den å kommissionens kansli anställda personalen har aldrig varit större,

än som oundgängligen betingats av arbetsuppgifternas omfattning. Samma

förhållande gäller beträffande arbetsledningspersonalen vid resp. arbetsföretag.

Hela antalet av i kommissionens tjänst anställda befattningshavare utgjorde

den 28 februari i år 138 personer, av vilka 39 (vaktmästare, chaufför,

städerskor och viss för kortare tid tillfälligt anställd personal däri inräknade)

tillhörde den centrala förvaltningen i Stockholm och 99 den lokala

arbetsledningen. Större delen av denna personal har sysselsatts med uppgifter,

som föranletts av arbetslöshetskommissionens befattning med nödhjälpsarbeten

å ett 60-tal arbetsplatser, där månatligeu under de egentliga

vintermånaderna 3,000 å 5,000 arbetslösa haft anställning. Chefstjänstemännens

löner fastställas av Kungl. Maj:t efter i stort sett samma normer,

som gälla för den centrala förvaltningens befattningshavare i liknande ställning,

medan lönerna för den övriga personalen bestämmas av kommissionen

själv. Även lönerna beträffande denna personal ligga i allmänhet på samma

nivå, som för tjänstemännen inom den centrala förvaltningen.

Då motionen mynnar ut i förslag om en mycket stark ökning av anslaget för

nödhjälpslindrande åtgärder är det naturligt, att motionärerna vinnlagt sig

om att söka giva den nuvarande arbetslösheten så stora proportioner som

möjligt. Motionärernas härutinnan anförda siffror synas dock icke kunna

tillmätas någon beviskraft.

Det må till en början vara tillåtet fästa uppmärksamheten på att motionärerna

ställt kommissionens låga arbetslöshetssiffror emot vissa andra i

motionen anförda siffror såsom mätare på den faktiska arbetslöshetens

storlek i landet, ehuru kommissionen sedan lång tid tillbaka brukat i sina

rapporter till chefen för socialdepartementet framhäva, att dess statistik icke

gör anspråk på att inregistrera arbetslöshetens absoluta omfattning i Sverige

utan endast avser att meddela uppgift om antalet hjälpsökande arbetslösa

inom de kommuner, som kommissionen kunnat ålägga rapportskyldighet,

d. v. s. sådana, som erhålla hjälp av staten. Det kan nämligen ej rimligen

krävas av de kommuner, som själva reda upp sina arbetslöshetssvårigheter,

att månatligen tillhandagå kommissionen med utförliga arbetslöshetsrapporter.

Icke heller torde något annat rapportsystem med nu rådande villkor

för den statliga arbetslöshetslijälpen kunna etableras. Kommissionen vill

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

dock tillägga, att de uppgifter, densamma sedan ett par år tillbaka varit i

tillfälle att meddela rörande arbetslöshetens omfattning i landet, ehuru i

och för sig bristfälliga, dock visat sig på ett ganska tillfredsställande sätt

återspegla arbetsmarknadens allmänna tendenser och förskjutningarna i arbetslöshetsläget

på samma sätt som de, vilka framgå exempelvis av fackföreningarnas

procentsiffror och jämförelsetalen från de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna.

Därutöver äga de för kommissionen själv ett betydande

värde, i det att månadsrapporternas uppgifter bilda grundvalen för

bedömandet av hjälpbehovet inom de kommuner, vilka påkalla kommissionens

bistånd.

Med förbigående av de okontrollerbara siffror, som motionärerna anfört i

vad det gäller arbetslösheten bland ungdomen, vars omfattning det för

närvarande icke lärer vara möjligt att ens approximativt angiva, må

framhållas följande beträffande uppskattningen av det nuvarande antalet

arbetslösa.

I januari månad 1923, då kristidsarbetslösheten under deflationsperioden

kulminerade, voro 163,000 personer anmälda såsom arbetslösa (ej endast

hjälpsökande) hos landets cirka 800 lokala arbetslöshetsorgan. Detta inträffade

alltså vid en tidpunkt, då nästan all industri i landet förlamats,

då statens och kommunernas hjälpverksamhet nådde en i vårt land hittills

aldrig uppnådd omfattning, och då vidare en generöst bedriven allmän

kontant understödsverksamhet torde ha frammanat ett intresse hos nästan

alla arbetslösa personer i landet att anteckna sig hos de kommunala hjälporganen.

Nu däremot går industrien i stort sett för fullt och arbetslösheten

inskränker sig väsentligen till arbetare inom vissa industrier, grovarbetare

samt till vissa yngre arbetareelement, liedan av denna jämförelse synes

det uppenbart, att motionärerna, som beräkna de arbetslösas nuvarande

antal till 160,000, måste ha baserat sina beräkningar av dagens arbetslöshetssiffra

på lösa grunder, i trots av att de presterat ett slags kalkyl över

den verkställda uppskattningen.

Sannolikt ha motionärerna önskat teckna det aktuella läget på arbetsmarknaden

i så mörka färger som möjligt för att jämväl motivera behovet

av en vittomfattande kontant understödsverksamhet. Man föranledes till

detta antagande också därav, att motionärerna begagnat mycket starka uttryck,

då det gällt att utmåla den hjälpform, som för närvarande huvudsakligen

kommer till användning i den statliga hjälpverksamheten, nämligen

nödhjälpsarbetena.

Då arbetslöshetskommissionen vid upprepade tillfällen och nyligen —■ dels

i ett den 18 mars i år dagtecknat utlåtande till Kungl. Maj:t över vissa

besvär från Göteborg och dels genom personligt besök å arbetsplatserna, nu

senast den 9 innevarande månad vid arbetsplatsen Falerumsvägen, Kalmar

län, i anledning av de uppgifter om påstådda missförhållanden därstädes,

som på senaste tiden förekommit i vissa tidningar — haft tillfälle att konstatera

o veder häftigheten av de skildringar beträffande nödhjälpsarbetarnas

bostadsförhållanden och övriga arbetsvillkor, som särskilt under denna vinter

sett dagen, torde kommissionen kunna begränsa sig till att i nämnda fråga

hänvisa till här bilagda avskrift av sitt förenämnda utlåtande av den 18

mars. Likaledes anhåller kommissionen att få hänvisa till samma utlåtande,

i vad det gäller motionärernas erinringar mot lönepolitiken vid statens nödhjälpsarbeten,

liksom också beträffande deras uttalanden i fråga om kommissionens

övervältrande på kommunerna av vissa hjälpverksamhetens

kostnader.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande Nr 13S.

I motionen hemställes vidare, att såväl kommissionen som gällande direktiv

böra avskaffas samt hjälpverksamheten för de arbetslösa så organiseras,

att ledningen lägges direkt under socialdepartementet, varjämte påyrkas

rätt för kommunerna att driva en självständigare arbetslöshetspolitik. Vidkommande

spörsmålet om arbetslöshetskommissionens och gällande direktivs

avskaffande torde det icke ankomma på kommissionen att i dessa frågor

avgiva något särskilt uttalande.

Vad däremot angår kravet på att hjälpverksamheten bör ställas direkt

under socialdepartementet, förefaller det oklart, vad motionärerna härmed

åsyfta. I själva verket existerar redan nu en sådan anordning, alldenstund

arbetslöshetskommissionen är direkt underställd Kungl. Maj:t i socialdepartementet.

Skulle motionärerna till äventyrs med kommissionens avskaffande

åsyfta, att behandlingen av alla ärenden angående arbetslöshetshjälp borde

förläggas till socialdepartementet, synes detta realiter innebära, att departementet

måste utrustas med särskild arbetskraft för ändamålet, enär det väl

icke gärna kan ifrågasättas, att de av sitt nuvarande arbete upptagna departementstjänstemännen

skulle lämna detta för att ägna sig åt arbetslöshetsuppgifterna

eller att deras arbetsbörda skulle utökas till att omfatta

bägge arbetsuppgifterna. Konsekvensen bleve följaktligen — bortsett från

att eu sådan anordning icke skulle låta sig förena med svenska statsförvaltningsprinciper

— att departementet måste förses med särskilda sakkunniga

i arbetslöshetsfrågor och med särskild personal för handläggning

av alla frågor om arbetslöshetshjälp, d. v. s. att precis det nuvarande systemet

konime att fortbestå ehuru under departemental skylt.

Motionärerna framställa ännu tvenne yrkanden, som kommissionen önskar

att i korthet upptaga till bemötande, nämligen dels krav på avtalsenliga

löner vid statens nödhjälpsarbeten, dels krav på att alla, som icke kunna

beredas arbete, skola tilldelas ett understöd, som ger full försörjning åt den

arbetslöse och hans familj.

Kravet på avtalsenliga löner för nödhjälpsarbetarna — i förevarande

motion dock begränsat till att ondast komma i fråga »i möjligaste mån»

.— har sedan länge från motionärerna närstående håll framförts i den offentliga

diskussionen utan att hittills blivit klart preciserat, vad därmed egentligen

åsyftas. Skola kollektivavtalen för grovarbetare, jordbruksarbetare

eller skogsarbetare tillämpas eller skola de avtal gälla, som reglera lönerna

för majoriteten av arbetare på någon ort, dit nödhjälpsarbeten må förläggas,

eller skall något speciellt kollektivavtal konstrueras, som generellt reglerar

nödhjälpsarbetarnas lönevillkor 1 För arbetslöshetskommissionen synes det

vara av större betydelse, att avseende fästes därvid, att både stat och kommun

nu sedan åratal framgångsrikt praktiserat ett system, enligt \ ilket

lönerna vid nödhjälpsarbetena blivit satta under den öppna arbetsmarknadens

löner, och att det bland alla, som förvärvat sig erfarenhet beträffande

dessa svåra frågor, icke torde råda mer än eu uppfattning om att detta

system väl bestått provet, Därest här angivna löneprinciper icke tillämpats,

skulle de arbetslösa förvisso ha eftersträvat att hålla sig kvar vid de statliga

nödhjälpsarbetena och sålunda icke ansträngt sig att utnyttja den öppna

marknadens arbetstillfällen. Om avtalsenliga löner tillämpats vid nödhjälpsarbetena

skulle detta också tvivelsutan ha framkallat en konkurrens med

den öppna arbetsmarknadens löner, vilket hade varit så mycket betänkligare,

som detta skulle ha kommit att verka direkt förhöjande på det allmänna

löneläget och därigenom helt visst ha bidragit till högre driftskostnader för

näringslivet och i allmänhet sålunda även till att öka i stället för att mot
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

verka arbetslösheten. Kommissionen finner sig följaktligen icke kunna förorda,

att någon ändring kommer till stånd med avseende på principerna

för lönesättningen vid statens nödhjälpsarbeten.

Då spörsmålet, huruvida det kan vara med statsintresset förenligt att tilldela

alla arbetslösa, som icke kunna beredas arbete, understöd och därjämte

dylika understöd så tillmätta, att desamma medgiva full försörjning, kommer

att av kommissionen beröras vid behandlingen av motionerna n:ris 339

ocli 456, varest också en mera utförlig motivering i detta ämne anförts,

tillåter sig kommissionen att härutinnan hänvisa till sitt yttrande över

sagda motioner.

I anledning av motionärernas yrkande om att 30 milj. kronor måtte anvisas

för hjälpåtgärder, torde få åberopas de synpunkter på kostnadsfrågan,

som kommissionen framlagt för Kungl. Maj:t och vilka av Kungl. Maj:t

återgivits i propositionen rörande anvisandet av 5 milj. kronor för hjälpverksamheten

under nästa budgetår. Kommissionen får för övrigt anledning

att återkomma även till denna fråga vid sitt yttrande över motionerna n:ris

339 och 456.

Av vad arbetslöshetskommissionen här anfört torde framgå, att kommissionen

anser sig böra avstyrka bifall till samtliga de förslag, som framställts

i hr Dahlöns in. fl. motion.

Motionerna nr 339 av hr Möller m. fl. och nr 456 av hr Hansson m. fl.

Då motionärerna sammanfattat sina förslag och önskemål i sju punkter,

synes det kommissionen lämpligast, att dess eget yttrande anknytes till dessa

punkter i den ordning, de angivits.

Med åberopande av vissa ur kommissionens månadsrapporter hämtade

uppgifter rörande antalet hjälpta arbetslösa under de senare åren söka motionärerna

uppvisa den statliga hjälpverksamhetens otillräckliga omfattning,

vilken förmenas ha sin grund i en på de senare åren allt mer stegrad benägenhet

hos kommissionen att inskränka hjälpåtgärderna samt i bristande

smidighet i systemet. Motionärerna framhålla vidare, att åtstramningen av

statens arbetslöshetshjälp icke lett till den åsyftade avvecklingen av arbetslösheten

i vårt land. I anknytning härtill uttala motionärerna övertygelsen

om att en arbetslöshetspolitik enligt av kommissionen tillämpad praxis icke

fyller sitt syfte och fördenskull måste anses vara i stort sett förfelad. För

att råda bot på följderna av det tillämpade systemet, anse motionärerna,

att den nuvarande och otillräckliga hjälpformen med nödhjälpsarbeten måste

kompletteras med återupptagandet av den praktiskt taget avskaffade kontanta

understödsverksamheten, varjämte även en revision bör företagas

ifråga om nu gällande bestämmelser om avstängning beträffande vissa arbetaregrupper

från åtnjutande av arbetslöshetshjälp. Hjälpverksamheten bör

enligt motionerna sålunda vidgas till att omfatta samtliga oförvitliga oförvållat

arbetslösa. Slutligen anse motionärerna, att ekonomiskt hårt betungade

kommuner må såsom hittills medgivas högre statsbidrag än 50 %.

Vid en undersökning av den nuvarande hjälpverksamhetens omfattning

synes jämförelse icke böra ske med förhållandena under tidigare år, då

ännu kristidsarbetslösheten och efterverkningarna av densamma gjorde sig

gällande, utan bör sikte tagas på de förhållanden, som varit rådande under

åren 1925, 1926 och 1927 eller de år, under vilka den arbetslöshet, som det

allmänna haft att bemästra, varit någorlunda ensartad. Procentsiffrorna med

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

25

avseende på hela antalet av staten hjälpta (vid statliga och statskommunala

nödhjälpsarbeten anställda samt uppbärande kontanta understöd med bidrag

av statsmedel) under åren 1925—1927 hava varit följande:

1925

1926

1927

Januari ...........................

12.1

17.7

18.7

Februari ........................

19.S

23.8

24.5

Mars ..............................

26. g

27.5

—

April ..............................

28.2

30.1

—

Maj.................................

26.8

2o.o

—

Juni ..............................

26.ti

23>

—

Juli .............................

25.s

22.7

—

j Augusti...........................

26. ti

18.4

—

September........................

21.5

16.6

-

Oktober...........................

15.7

14.4

—

November.......................

14.8

13.4

—

December.......................

14.1

13.1

—

Dessa uppgifter giva ju vid handen, att några förändringar av nämnvärd

betydelse ifråga om hjälpens omfattning icke förekommit under åren 1925

—1927. En viss utökning av hjälpåtgärderna har likväl ägt rum under de

båda senaste vintrarna, såväl i absoluta tal som i procent uträknat.

De sifferuppgifter rörande omfattningen av statens hjälp till kommunernas

arbetslösa, som arbetslöshetskommissionen månatligen meddelar socialdepartementet,

och vilka, såsom antytts, även i motionen åberopats, giva

emellertid icke en fullt riktig föreställning om den statliga hjälpverksamhetens

betydelse för kommunerna och de arbetslösa. I siffrorna ingå nämligen

endast antalet av dem, som mottagit hänvisning till statens nödhjälpsarbeten,

men de utsäga ingenting om antalet av dem, som erbjudits hjälp

men vägrat att taga sådan. Många kommuner finnas emellertid, som icke

kunnat tillfullo utnyttja de platser, som kommissionen ställt till deras förfogande.

Till belysande av det anförda må följande siffror andragas:

Under tiden 1 november 1926—19 mars 1927 hava 5,181 platser vid statliga

nödhjälpsarbeten erbjudits kommunerna, men hava av dessa endast 4,475

blivit utnyttjade. 706 platser hava sålunda under denna tid icke blivit

besatta. Det förtjänar även beaktas, att när det exempelvis i rapporterna

omnämnes, att hela antalet hjälpsökande arbetslösa vid en given tidpunkt

uppgått till ett visst antal, detta ingalunda betyder, att statlig hjälp ifrågasatts

för samtliga dessa personer, ej heller att sådant hjälpbehov föreligger,

som lämpligen bör tillfredsställas med statliga arbetslöshetsåtgärder. Icke

så få av de anmälda torde nämligen vara mer eller mindre arbetsodugliga

åldringar, sjuka eller på annat sätt mindre arbetsföra individer, vilka det

måste vara kommunernas egen sak att lämna nödigt bistånd.

Kommissionen har med här meddelade uppgifter velat ådagalägga, att

hjälpverkamheten på sistone — om ock alltjämt präglad av viss återhållsamhet

— likväl icke haft den hårt restriktiva betoning, som motionärerna

vilja göra gällande. Även utdelning av kontanta understöd med bidrag av

statsmedel har under de två senaste åren i begränsad utsträckning medgivits

ett antal kommuner i Bohuslän och översta Norrland, vadan kommissionen

följaktligen icke ställt sig avvisande till tanken att vid särskilt dokumenterat

behov av sådan hjälp och på därom av kommunerna gjorda framställningar

bevilja statsbidrag för ändamålet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

Därest emellertid motionärernas förslag om en mera allmänt utsträckt

understödsverksamhet vunne riksdagens bifall, skulle detta onekligen innebära

en brytning med de principer, som hittills framgångsrikt tillämpats i

den statliga hjälpverksamheten. Både kommissionen själv och flertalet av

de kommuner, med vilka densamma stått i förbindelse, hava samfällt haft

ogynnsamma erfarenheter av en icke-restringerad kontant understödsverksamhet,

särskilt där denna ej förbundits med något slag av motprestation.

Allt talar också för att ett förnyat beträdande av understödslinjen skall

ånyo mana fram samma olägenheter, som tidigare gjort sig gällande. Kommissionen

har ett aktuellt belägg för denna sin mening. Under större delen

av året förekommer icke utlämnandet av kontanta understöd i Malmö, men

anses detta likväl nödvändigt under vintermånaderna, då staden också med

fattigvårdsmedel upprätthåller en kommunal kontant understödsverksamhet.

Under dessa månader brukar arbetslöshetssiffran starkt springa i höjden,

vissa månader med c:a 1,000 personer. Samma förhållande har i år konstaterats

beträffande Göteborgs stad. Tidigare hade arbetslöshetssiffran även

för denna stad brukat sjunka, sedan högvintern passerats. I år har däremot

förekommit ett omvänt förhållande härutinnan, vilket synes helt och hållet

bero på, att staden i vinter igångsatt en med kommunala medel finansierad

understödsverksamhet. Kontanta understöd bringa sålunda med sig vissa

ur social synpunkt mindre önskvärda följder. En på dylika understöd fotad

hjälpverksamhet synes kommissionen jämväl mindre väl överensstämma med

grundtankarna i de allmänna direktiv, som gälla för statens hjälp till de

arbetslösa. Denna hjälps tillhandahållande medelst beredande av anställning

för de hjälpbehövande vid nödlijälpsarbete, synes kommissionen däremot

långt bättre stå samman med principerna för en rationell arbetslöslietspolitik.

Kommissionen har likväl ingalunda varit främmande för det förhållandet,

att hjälpen under arbetslöshetens kulminationsperiod i början på varje vinter

icke varit alldeles tillräcklig. Åtskilliga svårigheter möta emellertid, särskilt

på grund av att det visat sig svårt att uppbringa såsom vinterarbeten lämpliga

arbetsobjekt. Kommissionen har emellertid för avsikt att nu såsom

tillförene och om möjligt ännu mera grundligt än tidigare söka planera för

kommande vintersäsong, och hyser kommissionen även förhoppning om att

dessa åtgöranden skola krönas med framgång och härigenom arbetstillfällen

göras tillgängliga i sådan utsträckning, att arbetsvilliga, o förval lat arbetslösa

skola äga möjlighet att i vidgad omfattning erhålla anställning vid

statens nödhjälpsföretag. Skulle så visa sig ej bliva förhållandet torde medgivandet

av kontant understödsverksamhet under begränsad tid och till begränsat

antal behövande inom av arbetslöshet mera hårt trängda kommuner

vara lämpligt och riktigt.

Men även om hjälpverksamheten sålunda skulle komma att erhålla en större

omfattning än på sistone, följer harav icke enligt kommissionens förmenande,

att verksamheten bör tillåtas svälla till sådana dimensioner, att hjälp genom

statens försorg beredes alla hjälpsökande. Ty förutom att det alltjämt måste

anses böra i första hand påvila kommunerna att taga sig an de arbetslösas

sak måste avgörande hänsyn tagas till den synpunkten, att statens nuvarande

hjälpverksamhet är grundad på vissa principer, som ej utan våda för det

tillämpade hjälpsystemet kunna rubbas. Dit räknar kommissionen exempelvis

behovsprövningen och avstängningen av vissa yrkens arbetslösa, beträffande

vilken sistnämnda fråga det blir anledning för kommissionen att återkomma

vid yttrandet över punkt 5 i motionen. Hjälpen bör sålunda aldrig

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

27

enligt arbetslösketskommissionens mening komma att omsluta alla, vilka

anmäla sig såsom hjälpbehövande, utan bör fortfarande räknas med att

staten bisträcker allenast en viss begränsad kvot av alla hjälpsökande.

Med avseende på gestaltningen av statens hjälp hava motionärerna uttalat

ytterligare tvenne önskemål, dels rörande nödhjälpslönerna och dels rörande

kontantunderstödens storlek. Beträffande nödhjälpslönerna göres gällande,

att desamma böra fastställas med fullt beaktande av den regeln, att arbetarna

böra kunna bereda sig uppehälle på den fastställda nödhjälpslönen. Enligt

kommissionens uppfattning torde redan det för närvarande tillämpade lönesystemet,

som vilar på av statsmakterna utan egentlig meningsskiljaktighet

meddelade föreskrifter, tillgodose ifrågavarande önskemål. Nödhjälpslönen

anpassas nämligen efter den öppna marknadens lön på de orter, där nödhjälpsarbeten

bedrivas. Erinringarna emot det nuvarande systemet kunna

fördenskull ändast hava avseende på kommissionens i praxis givna tolkning

av direktiven eller närmare besett frågorna, dels huruvida den av kommissionen

för varje ort fastställda grovarbetarelönen motsvarar ortens faktiska

löneförhållanden och dels huruvida den procent, varmed kommissionen reducerar

grovarbetarelönen för nödhjälpslönens fastställande, är riktigt avvägd.

Då kommissionen vid fastställandet av den lägsta grovarbetarelön, för vilken

arbete i mera avsevärd omfattning inom en ort kan erhållas, grundar sitt

omdöme på en granskning av de löneuppgifter, som lämnats från kommunerna,

och beslut i denna sak fattas i närvaro av kommissionens samtliga

ledamöter, vilka numera helt företräda statsintresset, synes det tillämpade

systemet innefatta nödiga garantier för ernåendet av största möjliga opartiskhet

vid grovarbetarelönens fixerande.

Den procentskala, efter vilken resp. grovarbetarelöner fr. o. m. detta års

början reduceras vid nödhjälpslönens uträknande, framgår av nedanstående

tabell:

Fastställd

grovarbetarelöu

pr dag

Kr.

Nödhjälpslön

pr dag

vid ackordsarbete

Kr.

Reduktions-

procent

8: —

6: 10

24

7: 50

5: b 5

22

7: —

5: oo

20

(5: 5 0

5: 3 0

18

6: —

4: 95

17

5: 5 0

4: oo

16

o: —

4: 2 5

15

4: so

3: 9 5

12

4: —

3: :o

8

8: 50

3: 15

1

Såsom tabellen utvisar, är spänningen mellan grovarbetarelön och nödhjälpslön

större i de högre lönegrupperna men sjunker successivt på sådant

sätt, att densamma i det närmaste upphör i de lägsta lönegrupperna. Det

torde icke tarvas någon närmare förklaring rörande anledningen härtill. Då

nu det övervägande antalet statliga nödhjälpsarbeten kommer till utförande

på orter med en nödhjälpslön på 3:4 5 kr. å 3: 7 o kr. pr dag vid ackordsarbete,

förefaller det arbetslöshetskommissionen som om de nödhjälpslöner,

vilka tillämpas, böra i stort sett möjliggöra för de arbetslösa att »kunna

bereda sig uppehälle på den fastställda nödhjälpslönen».

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

Här nedan återgivna tablå avser att belysa fördelningen kvartalsvis under

år 1926 av antalet nödhjälpsarbetare på de olika grupper av nödhjälpslöner,

som under sagda år förekommo vid de statliga nödhjälpsarbetena. Anmärkningsvis

påpekas, dels att den lägsta lönegruppen kr. 3: 20 upphört att finnas

till fr. o. m. år 1927, efter vilken tidpunkt den lägsta nödhjälpslönen sålunda

utgör kr. 3:45, dels att de i lönesystemet ingående tvenne högsta lönebeloppen,

kr. 6: 40 och 6: —, ej under år 1926 kommit till användning vid

de statliga nödhjälpsarbetena. Till förklaring av den starka nedgången

inom lönegruppen kr. 4: 05 efter första kvartalets utgång må framhållas, att

sagda kvartals höga siffra berodde på att många arbetare då voro anställda

vid flottledsbyggena i Norrland, vilka till övervägande delen upphöra med

vårens inträde.

Nödhjälps-

lön

lista

kvart.

2:dra

kvart.

3:dje kvart.

4: de

kvart.

Antal

arbets-

platser

Antal

arbetare

Antal

arbets-

platser

Antal

arbetare

Antal

arbets-

platser

Antal

arbetare

Antal

arbets-

platser

1

Antal

| arbetare

5: 70

1

29

1

28

5: 4 0

2

145

2

192

1

| 72

1

60

5: 10

1

167

i

90

1

64

2

80

4: 05

7

1,532

5

180

2

216

5

469

3: 7 0

1

33

1

49

1

26

—

—

3: 45

7

609

6

485

6

356

7

383

3: 20

36

1,904

97

1,433

17

956

29

1,540

Summa

55 4,419

43

2,457

28

1,690

44 2,532

Till klargörande av inkomstförhållandena vid kommissionens arbetsplatser

närslutes vidare såsom bilaga en förteckning (tablå) över samtliga till arbetarna

utbetalade avlöningar och andra kontanta förmåner under hela år

1926. I densamma ha sammanfattats de uppgifter, som för varje enskild

person äro uträknade och överlämnade till vederbörande taxeringsmyndigheter

inom rikets kommuner. Förteckningen angiver länsvis vilka kommuner,

som under angivna år haft arbetslösa placerade vid statliga nödhjälpsarbeten,

den sammanlagda förtjänsten, det antal dagar vederbörande arbetare

vistats på arbetsplatserna samt medelförtjänsten per man och dag. I dessa

förtjänstbelopp ingå effektiva och ineffektiva löner på sätt nedanstående

sammanställning utvisar.

Effektiva löner, inklusive lagbaspengar ....................................... 2,699,002: 32

Ineffektiva löner, ortstillägg, sjukavlöningar, portionsbidrag,

regndagsersättning samt ersättning vid jul- och påskhelger 487,262: 0 6

Kronor 3,186,264: 3 8

Skillnaden mellan deklarationsuppgifternas sammanräknade slutsumma å

förteckningen, kronor 3,175,493: 72, och här ovan angivna belopp, kronor

3,186,264:3 8, som hämtats ur kommissionens räkenskaper, eller kronor

10,770: 6 6, är beroende på att utbetalningar av de avlöningar, vilka hade

avseende på år 1925, blevo i början av år 1926 antecknade å vederbörandes

avlöningskort för den tid mellan den 1/1—31/is 1925, då arbetarnas förtjänster

faktiskt kommo till, under det att beloppen infördes i kommissionens räkenskaper

i början av år 1926. En förskjutning av beloppen har till följd

härav ägt rum vid årsskiftet 1925—1926.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

29

Den här ovan åberopade förteckningen utvisar för hela riket en under år

1926 utbetalad avlöningssumma av kronor 3,175,493: 7 2 till 8,294 olika nödhjälpsarbetare

under 712,216 dagar (effektiva och ineffektiva) eller i genomsnitt

4: 4 6 per man och dag.

Därest man från hela det angivna antalet dagar, under vilka ersättning

i någon form utgått, avdrager de ineffektiva dagarna (28,166 st.), återstå

684,050 effektiva arbetsdagar. Om vidare från den enligt uppgiften här

ovan utbetalade totala lönesumman, kronor 3,186,264: 3 8, avdragas de ineffektiva

lönerna, d. v. s. värdet av ortstillägg, portionsbidrag, sjukersättning,

regndagsersättning samt ersättning vid jul- och påskhelger, kronor 487,262: o6,

återstå kronor 2,699,002: 32, vilket innebär, att nödhjälpsarbetarnas effektiva

förtjänst å arbetsplatserna under år 1926 i genomsnitt utgjort kronor

3: 95 per dag.

Enligt motionärernas önskemål böra kontantunderstöden icke schematiskt

fastställas till halva nödhjälpslönen (de utgöra sedan den 1 december 1922

max. hälften av grovarbetarelönen) utan så anordnas, att de giva den

arbetslöse nödtorftig försörjning. Motionärerna vända sig här tydligen, dels

emot kommissionens under år 1922 fattade beslut om arbetslöshetsunderstödens

sänkning i förhållande till den för varje kommun fastställda grovarbetarelönen,

och dels emot att understöden utmätas med fixa belopp, oavsett

det individuella hjälpbehovet. Vad först angår den på sin tid vidtagna

sänkningen av understödsbeloppen, torde det vara tillräckligt erinra om att

kommissionens beslut härom hade sin grund i gjorda erfarenheter. Det

hade nämligen visat sig, att de understödssatser, som före beslutet tillämpades,

medförde, att de arbetslösa, i den mån möjlighet gavs att välja mellan

understöd och nödhjälpsarbete, i allmänhet föredrogo understöden. Sedan

denna jämkning ifråga om understödsbeloppen genomförts, minskades berörda

olägenheter avsevärt.

Givetvis skulle det vara fördelaktigt, om arbetslöshetsunderstöden kunde

avpassas efter de hjälpsökandes individuella behov. Detta skulle emellertid

hava varit praktiskt ogenomförbart under massarbetslöshetens skede

och möter även vid en begränsad understödsverksamhet betydande svårigheter,

icke minst för de lokala organ, som det tillkommer att omhänderhava

understödens fördelning. Då det dessutom är antagligt, att systemet med

utlämnande av understöd utan motprestation under den tid, som kan återstå

av den nuvarande hjälporganisationens tillvaro, endast skall sparsamt komma

till användning, och det slutligen synes kommissionen av praktiska skäl

lämpligast att den nuvarande anordningen med fixa understöd bibehålles,

finner sig kommissionen icke kunna tillstyrka ändring i här nämnda hänseende.

I punkt 4 hava motionärerna uttalat, att arbetslöshetshjälpen bör så fördelas

mellan staten och kommunerna, att de senares bördor icke bliva mer

betungande än avsikten var från början av den statliga hjälpverksamhetens

inrättande. Då arbetslöshetskommissionen utförligt uppehållit sig vid denna

fråga i sitt utlåtande över av Edgar Sjödahl m. fl. i Göteborg anförda besvär,

däri även kommissionens motivering för portions- och regnvädersersättningens

borttagande anförts, anhåller kommissionen att få hänvisa till

detta utlåtande med tillfogande av den upplysningen, att kommissionen fr.

o. m. ingången av april månad d. å. helt och hållet beslutat avskaffa inkvarteringsbidraget.

Kommissionen förmodar, att densamma härigenom även

tillgodosett ett av motionärernas kardinala önskemål.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

Punkten 5 i motionen innefattar krav på, att arbetslöshetshjälpen icke

bör begränsas till att gälla vissa fack eller yrken. Erinringar hava även

tidigare framställts mot kommissionens avstängningar av vissa yrkens arbetslösa

från hjälp, utan att de överklaganden av kommissionens beslut, som

skett hos Kungl. Maj:t, lett till något upphävande av de träffade dispositionerna

i saken. Avstängningsåtgärderna vila på den enligt kommissionens

uppfattning riktiga principen, att säsongarbetare och arbetare inom sådana

yrken, vilkas utövare normalt icke äro att betrakta såsom tillhörande de

egentliga industriarbetarnas kategori, böra falla utanför hjälpverksamheten.

I förra fallet avses exempelvis byggnadsarbetare, stuveriarbetare, tegelbruksarbetare,

m. fl. I senare fallet återigen huvudsakligen jordbruks- och skogsarbetare.

De arbetslösa inom sistnämnda grupper utgöras till övervägande

del antingen av säsongarbetare eller också av besutna, småbrukare m. fl.

Kommissionen anser sig också kunna på grund av vunnen erfarenhet fastställa,

att verkningarna av gällande bestämmelser, enkannerligen vad skogsområdenas

arbetslösa angår, varit gagnande för det allmänna och säkerligen

bidragit till att tillgängliga arbetstillfällen i skogarna blivit i önskad

omfattning utnyttjade. Kommissionen finner det följaktligen icke påkallat,

att någon ändring vidtages i de bestämmelser, som gälla beträffande de

arbetslösas yrkesbegränsning, i synnerhet som kommissionen alltjämt är

villig att vid styrkt behov medgiva undantag från avstängningsbestämmelserna.

Motionärerna hava ägnat huvudparten av sin motion åt motiveringen av

vissa önskemål rörande de s. k. konfliktdirektiven och därmed sammanhängande

problem.

Arbetslöshetskommissionen har vid olika tillfällen såsom sin mening uttalat,

att de principer, som reglera hjälpverksamhetens förhållande till arbetskonflikter,

giva ett i stort sett tillfredsställande uttryck åt den neutralitet,

som staten har att iakttaga vid konflikterna på den öppna arbetsmarknaden.

Under hänvisning till den utländska lagstiftningen på detta ömtåliga område,

vilken anses ådagalägga förefintligheten av ett motsatsförhållande

mellan i vårt land tillämpade principer och de, som gälla i den utländska

lagstiftningen, hävda motionärerna däremot, att vårt lands konfliktdirektiv

brista i fråga om sådan neutralitet, till följd varav de framställa förslag om

viss omgestaltning av gällande bestämmelser på detta område. Då delade

uppfattningar bryta sig emot varandra i dessa frågor, och den kungl. kommitté,

som för närvarande är sysselsatt med att allsidigt utreda spörsmålet

om den framtida läggningen av statens hjälpverksamhet för de arbetslösa,

kan antagas ägna ingående uppmärksamhet åt detta problem, och riksdagen

sålunda torde bliva satt i tillfälle att måhända redan nästa år taga del av

denna utrednings resultat och förslag, håller arbetslöshetskommissionen för

sin del före, att nu gällande konfliktdirektiv böra tillsvidare bestå i oförändrat

skick.

Motionen utmynnar i en hemställan om anvisande för nästa budgetår

av ett anslag å 8 milj. kronor för arbetslöshetens bekämpande.

Då motionärerna icke påyrka någon principiell förändring ifråga om riktlinjerna

för statens hjälpverksamhet, lärer väl den ökning av anslagsbeloppet

med 3 milj. kronor, som motionärerna föreslå, motsvara den beräknade

kostnaden för hjälpverksamhetens utvidgning. Såsom kommissionen

emellertid framhållit i den skrivelse, som legat till grund för kungl. Maj:ts

proposition i ämnet till årets riksdag, har kommissionen vid kalkylen av

hjälpverksamhetens kostnader under nästa budgetår räknat med en ganska

betydande marginal. Den 1 mars d. å. stodo c:a 7 milj. kr. till disposition

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

31

för verksamheten. Då nu kostnaderna för månaderna mars—juni icke torde

överskrida c:a 2 å 2 1/2 milj. kronor, torde följaktligen vid ingången av

det nya budgetåret 1927—1928 i varje fall minst 4 1/2 milj. kronor bliva

disponibla. Därest nu 5 milj. kronor av innevarande års riksdag beviljas,

kommer följaktligen tillhopa c:a 9 x/2 å 10 milj. kronor att finnas tillgängliga

för hjälpverksamhet under kommande budgetår, ett belopp, som kommissionen

anser behövligt särskilt med hänsyn till vad ovan uttalats beträffande

hjälpåtgärdernas vidgade omfattning under nästa budgetår men

full väl tillräckligt för verksamheten. Kommissionen anser sig sålunda

böra avstyrka motionen även i denna del.

Stockholm den 20 april 1927.

På arbetslöshetskommissionens vägnar:

ALLAN CEDERBORG

/ G. H. Nordström.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

Bilaga A.

Tablå utvisande kommuner länsvis, vilka under år 1926 haft arbetslösa personer

placerade vid statliga nödhjälpsarbeten, antal arbetare, sammanlagd förtjänst,

effektiva och ineffektiva arbetsdagar samt medelinkomst per man och dag kommunvis

samt medelinkomsten för samtliga per man och dag under år 1926.

Län

Kommun

Antal

arbe-

tare

Förtjänst

Dagar

Förtjänst

i medeltal

per man

och dag

Antal

arbe-

tare

Sun

Förtjänst

m a

Dagar

Förtjänst

i medeltal

per man

och dag

länsvis

Stockholms län.

Norrtälje.................

5

34.2 5

15

2.28

Solna ...................

27

6,131.06

1,358

4.52

Stockholm ...............

599

276,888.97

60,396

4.58

Ununge ..................

120

61,734.56

15,853

3.8 9

Vaxholm.................

12

3,373.24

698

4.8 3

Värmdö ..................

2

228.0 9

53

4.80

765

348,390.17

78,373

4.4 5

Uppsala län■

Älvkarleby...............

5

857.06

188

4.5 6

5

857.06

188

4.56

Södermanlands län.

Eskilstuna ...............

69

29,659.54

6,531

4.54

Katrineholm ............

15

1,850.0 7

451

4.io

Nyköping ........... ...

24

9,772.72

2,096

4.6 6

Oxelösund ...............

13

2,092.78

537

3.9 0

121

43,375.10

9,615

4.51

Östergötlands län.

Kvillinge..................

10

3,992.6 7

1,063

3.76

Linköping ...............

90

35,773.71

8,036

4.4 6

Mjölby.....................

15

5,030.89

1,329

3.7 9

Motala.....................

19

10,231.11

2,108

4.86

Motala ländsk........

98

23,409.78

5,396

4.34

Norrköping...............

236

102,371.99

21,312

4.80

Skedevi ..................

10

2,997.3 9

825

3.6 8

Söderköping ............

3

241.21

6 6

3.66

Valdemars vik............

5

153.40

40

3.84

486

184,201.66

40,175

4.68

Jönköpings län.

Huskvarna...............

5

1,298.36

420

3.0 9

Jönköping ...............

oo

19,530.80

4,294

4.55

Norra Solberga .........

14

1,624.42

446

3.64

Nässjö .....................

67

33,286.7 6

6,200

5.3 7

141

55,740.3 3

11,360

4.91

Kronobergs län.

Hovmantorp ............

19

3,920.0 7

1,019

3.86

Ljungby ..................

5

1,191.14

301

3.96

Värnamo..................

18

4,063.65

828

4.91

Växjö ...................

33

14,712.44

3,519

4.18

75

23,887.30

5,667

4.2 2

Kalmar län.

Döderliult ...............

5

493.10

130

3.7 9

Oskarshamn ............

131

83,756.7 6

18,292

4.58

Västrum ..................

8

1,218.36

365

3.34

144

85,468.2 2

18,787

4.55

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

33

Län

Kommun

Antal

arbe-

tare

Förtjänst

Dagar

Förtjänst

i medelta

per man

och dag

Antal

arbe-

tare

Sun

Förtjänst

m a

Dagar

Förtjänst

i medelta]

per man

och dag

länsvis

Blekinge län.

10

5 776 40

1,467

3 94

Karlskrona...............

94

40jl66.Si

8,747

4.59

Ronneby ländsk.......

5

436.17

95

4.59

Tving .....................

8

5,115.90

1,240

4.18

117

51,495.2 8

11,549

4.16 I

Kristianstads län.

Broby västra............

It

2,364.5 2

747

3.17

Gråmanstorp ............

2

559.12

157

3.56

13

2,923.6 4

904

3.23

Malmöhus län.

Ekeby.....................

8

5,744.5 2

1,331

4.32

Eslöv .....................

10

3,816.28

1,014

3.76

Fosie .....................

10

2,082.18

550

3.7 9

j Hälsingborg ............

55

13,809.74

3,574

3.80

1

1 Landskrona ............

127

52,295.7 4

11,041

4.74

Malmö.....................

634

244,902.56

48,530

5.05

Trälleborg ...............

9

913.79

209

4.37

Ystad .....................

9

1,008.41

254

3.97

862

324,573.17

66.503

4.88 ''

Hallands län.

Enslövs skn.............

5

885.38

237

3.7 4

Halmstad ...............

76

35,082.17

7,880

4.45

Snöstorp..................

17

5,758.03

1,421

4.05

98

41,725.58

9.538

4.37

Göteborgs o. Bohus län.

Brastad ..................

8

1,599.23

522

3.06

Göteborg..................

785

321,779.2 7

69,393

4.64

Hjertum ..................

6

101.80

24

4.24

Mölndal ..................

29

15,430.88

2,568

6.oi

Uddevalla ...............

42

14,138.io

3,326

4.25

870

353,049.2 s

75,833

4.66

Älosborgs län.

Alingsås ..................

9

1,990.81

416

4.7 9

Borås .....................

40

8,215.58

1,954

4.20

Dals Ed ..................

9

1,037.05

256

4.05

Rinna .....................

4

1,761.16

465

3.7 9

Nödinge ..................

10

469.86

157

2.99

Trollhättan...............

419

252,641.18

49,030

5.15

Vassända-Naglum ......

7

438.91

148

2.97

498

266,554.4 5

52,426

5.08

Skaraborgs län.

Varvs socken............|

5

689.8 81

173|

3.98

5

689.38

173

3.9S

Värmlands län.

Ekshärad..................

9

3,566.14

798

4.47

Filipstad..................

22

7,325.66

1,610!

4.55

Forsliaga..................

12

2,467.02

668!

3.69

Grava ....................

11

2,284.50

572,

3.99

Karlstad ..................

26

5,697.59

1,039

5.48

Karlstad skn.............

11

3,812.3 9

925

4.12

Kristinehamn............

69

37,233.2 6

7,613

4.89

;

Ransäter..................

33

3,919.4 7

872

4.4 9

Norra Råda ............

73

25,864.38

5,921

4.87

Visnum ..................

40

10.912.S9

2,827

3.86

306

103,083.90

22,845

4.51 1

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 samt. 59 höft. (Nr 138.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

S u m

m a

Antal

arbe-

tare

Förtjänst

Dagar

Förtjänst

i medeltal

per man

och dag

Antal

arbe-

tare

Förtjänst

Dagar

Förtjänst 1

i medeltal

per man

och dag

länsvis

Örebro lätt.

Degerfors..................

25

8,479.68

2,027

4.18

Hidinge ..................

2

1,371.57

330

4.io

Hjulsjö.....................

53

16,971.93

4,522

3.75

Karlskoga ...............

20

1,334.7 4

308

4.88

Kvistbro ..................

10

1,674.0 7

401

4.18

Lindesberg...............

14

3,887.34

994

3.91

Linde .....................

no

47,740.29

12,406

3.85

Ljusnarsberg ............

123

52,356.91

13,313

3.98

Nora ländsk.............

48

21,134.10

5,190

4.07

Ramsberg ...............

138

77,851.92

17,179

4.63

558

Örebro.....................

15

548.80

162

3.89

Västmanlands län.

Arboga.....................

20

8,542.34

2,016

4.24

Hed........................

19

13,769.20

3,440

4.oo

Karbenning...............

20

8,767.22

2,176

4.03

Norberg ..................

102

38,289.2 9

10,404

3.6 8

Västerås ..................

187

54,659.98

11,594

4.7 1

Sala ........................

5

852.42

229

3.72

Skinnskatteberg ......

34

6,815.30

1,799]

3.79

388

Västaniors ...............

1

271.75

73

3.7 2

Kopparberys län.

Avesta.....................

108

35,321.8 7

9,073

3.89

By...........................

21

7,236.2 5

1,870

3.87

Falun ....................

33

7,031.71

1,565

4.49

G arp enberg...............

2

319.28

102

3.18

Grangärde ...............

93

35,026.9 4

8,088

4.88

Grvtnäs ..................

19

5,357.09

1,410

3.80

Husby .....................

7

244.00

97

2.62

Ludvika ländsk.......

46

19,482.8 7

4,379

4.45

Norrbärke ...............

144

73,990.14

17,623

4.2 0

Stora Tuna...............

132

34,312.7 9

8,529

4.02

605

Gävleborgs län.

Söderala .................

5

140.24

43

3.2 6

Valbo .....................

26

5,268.54

1.419

3.71

31

Västernorrlands län.

Bjärtrå.....................

2

140.9 7

34

4.14

44

A Inö........................

42

7,387.65

1,572

4.70

Jämtlands län.

Ås...........................

5

211.92

40

5.2 9

Östersund ...............

59

11,466.94

| 2,324

4.98

64

Västerbottens län.

Byske .....................

152

31,987.86

7,981

4.oi

Fällfors ..................

8

1,650.8 7

404

4.09

160

Norrbottens län.

Gällivare..................

118

37,384.4 5

9,024

4.14

Hortlax ..................

68

25,881.99

5,731

4.52

Jukkasjärvi...............

1

284.7 7

9b

] 2.9 7

1

233,851.3 6

131,967.50

56,832

31,731

4.11

4.16

218,322.50

52,736

5,408.78

1,462

7,528.62

1,606

11,678.8 0

2,364

33,638.7 8

8,385

4.14

8.7 0

4.69

4.94

4.oi

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 13S.

35

L ä n

Kommun

Antal

arbe-

tare

Förtjänst

Dagar

Förtjänst

i medeltal

per man

och (lag

S u m

m a

Antal

arbe-

tare

Förtjänst

Dagar

Förtjänst

i medeltal

per man

och dag |

länsvis 1

Norrbottens län (forts.).

Korpilombolo............

10

2,464.60

598

4.12

Luleå stad ...............

51

14,565.68

3,277

4.44

Nederkalix ............•••

743

250,322.63

60,195

4.16

Nederluleå ...............

19

2,380.oi

603

3.95

Nedertorneå ............

141

35,146.98

8,401

4.18

Norrfjärden...............

65

21,395.06

4,552

4.70

Piteå socken ............

366

182,281.63

42,143

4.83

Råneå .....................

196

46,377.84

11,302

4.io

Tärendö ..................

13

3,299.63

816

4.04

T öre........................

107

17,010.59

4,262

3.99

Överkalix ..............

15

3,822.84

928

4.12

Överluleå..................

25

4,964.41

1,236

4.02

1.938

647,582.81

153.164

4.23

Summa

8,294

3,175,493.12

712,216

4.46

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:270 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten