Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i grunderna för utlåningen från fonden för torvindustriens befrämjande.
1927-05-24 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1927:140, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i grunderna för utlåningen från fonden för torvindustriens befrämjande.
Dokumentets text
4
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
Nr 140.
Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1927 kl. 4 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss
ändring i grunderna för utlåningen från fonden för torvindustriens
befrämjande.
(4:e avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 4 mars 1927 dagtecknad proposition, nr
196, har Kungl. Makt under åberopande av det vid propositionen fogade utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden nämnda dag föreslagit riksdagen
dels medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse med de i berörda
statsrådsprotokoll angivna grunder lån måtte få från den nuvarande torvindustrilånefonden,
vars benämning skulle ändras till »industrilånefonden»,
lämnas till även andra fabriker och industriella företag än de till torvhanteringen
hörande, dels ock besluta, att räntan å lån, som framdeles bliva
från nämnda fond utlämnade för torvhanteringen avseende ändamål, skall
utgöra fem procent.
Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av förevarande ärende har föredragande
departementschefen anfört följande:
»En sammanfattning av den verkställda utredningen samt de hörda myndigheternas
yttranden synes beträffande manufakturförlagslånefonden giva vid
handen, att nämnda fond allt fortfarande äger sin obestridliga betydelse,
särskilt med avseende å fabriker av visst slag och mindre storleksordning.
Möjligheten att tillgodose det med fonden avsedda ändamålet har emellertid
starkt begränsats med hänsyn till de förhållandevis obetydliga medel, som
stå till förfogande för utlåning. Också ha sedan lång tid tillbaka från enskilda
näringsidkaresammanslutningar och från kommerskollegium förslag
framkommit om ökning av fondens kapitaltillgångar. Jag tillåter mig i
detta sammanhang även erinra om statsutskottets uttalande vid behandlingen
av tidigare omförmälda motion vid 1919 års riksdag. Det statsfinansiella
läget har emellertid hittills lagt hinder i vägen för ett tillmötesgående av
de framkomna kraven. Med hänsyn till rådande förhållanden synes det
mig icke heller nu möjligt att hos riksdagen äska nya anslag för en ökning
av fonden. Det avsedda syftet torde emellertid i viss mån kunna ernås
genom en annan åtgärd, vilken icke skulle behöva medföra att statsmakterna
iklädde sig några nya eller ökade bördor. Såsom den tidigare lämnade redogörelsen
för torvindustrilånefonden utvisar, är nämligen utlåningen från densamma
med hänsyn till riksdagens därför givna direktiv och torvhanteringens
nuvarande konjunkturläge starkt begränsad. Denna omständighet har
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
5
ju också föranlett, att i årets statsverksproposition förslag framkommit att
taga i anspråk 2 miljoner kronor från denna fond för lånebudgetens finansiering.
Det skulle måhända kunna ifrågasättas att av den nuvarande situationen
draga den slutsatsen, att fonden över huvud taget icke vidare vore behövlig
utan kunde helt avvecklas. För min del har jag emellertid kommit till den
bestämda uppfattningen, att detta icke vore tillrådligt. Även om det förhandenvarande
ogynnsamma läget för torvhanteringen icke kan betraktas
såsom blott tillfälligt, måste man dock taga hänsyn till bland annat att det
alltjämt pågående arbetet på torvbränsleproblemets lösning kan komma att leda
till sådana resultat, att låneunderstöd till torvbränslefabriker bliva av behovet
påkallade.
Huru härmed än må förhålla sig, så synes det mig, som om den ovan
omnämnda minskningen i utlåningen för torvändamål skulle öppna en väg
för att tillgodose de tidigare berörda önskemålen i fråga om ökade medel
för utlåning för industriändamål i allmänhet. Det lider enligt min uppfattning
icke något tvivel, att den utlåning, som hittills förekommit från
manufakturförlagslånefonden och som alltså härigenom skulle kunna i någon
mån utvidgas, även om den kvantitativt sett är av försvinnande betydelse
med hänsyn till industriens hela kapitalbehov, dock kan vara till verklig
nytta särskilt i sådana fall då det gäller understödjande av ur nationella
och andra synpunkter betydelsefulla tillverkningsgrenar.
Vad angår de former, under vilka medel från torvindustrilånefonden —
efter dess eventuella reducering genom den i årets statsverksproposition föreslagna
överföringen av 2 miljoner kronor till statsbudgetens inkomstsida —
skulle lämpligen kunna ställas till disposition för även andra industrigrenar
än torvindustrien, hava, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, olika
förslag framkommit. Den utväg, som tidigare av flera skäl förefallit mig
närmast till hands liggande nämligen att helt enkelt sammanslå de båda
fonderna, torde med hänsyn till de av kommerskollegium och statskontoret framförda
betänkligheterna böra åtminstone för närvarande lämnas ur räkningen.
Även den modifierade form av sammanslagning, som innefattas i kommerskollegii
ovan återgivna förslag, synes på sätt statskontoret framhållit vara ägnad
att framkalla vissa olägenheter. Under sådana förhållanden torde det lämpligaste
sättet att uppnå det avsedda ändamålet vara att begära riksdagens
medgivande till sådana jämkningar i de för torvindustrilånefondens användning
tillämpade grunder, att möjlighet beredes att med lån tillgodose även
andra industrigrenar än tillverkningen av torvbränsle och torvströ. Därvid
lärer, på sätt av lantbruksstyrelsen framhållits, beaktande särskilt böra
skänkas sådana tillverkningsgrenar, som stå lantbruket nära, såsom framställning
av lantbruksmaskiner, lantbruksredskap och gödningsämnen, konservering
av jordbruks- och trädgårdsprodukter m. m. På sätt ovan antytts
böra givetvis, i den mån förhållandena kunna härtill föranleda, lån från
fonden alltjämt lämnas även för torvförädlingsändamål. Emellertid synes
det önskvärt, att fondens förändrade karaktär kommer till uttryck i dess
benämning, vilken, på sätt statskontoret föreslagit, torde böra ändras till
»industr ilånef onden ».
I fråga om villkoren för de lån, som skulle komma att för andra än torvändamål
utlämnas från fonden, anser jag mig i huvudsak kunna biträda
vad kommerskollegium föreslagit, vilket alltså innebär, att dessa villkor
skulle komma att bliva desamma, som de för manufakturförlagslånefonden
tillämpade. Lånetiden, vilken för manufakturförlagslån för närvarande ut
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
Utskottets
yttrande.
gör åtta år med fyra år amorteringsfria, torde dock böra sättas till högst
tio år. Räntesatsen synes böra utgöra fem procent.
Vad beträffar den framtida utlåningen för torvindustriändamål, i den mån
sådan förekommer, synas de nu för torvindustrilånefonden gällande bestämmelser
även i fortsättningen böra därvid tillämpas. Lånetiden skulle alltså
här utgöra sexton år med fyra år amorteringsfria. Det synes mig emellertid
ur statsfinansiell synpunkt lämpligt, att räntan även för dessa lån sättes
till fem procent (för närvarande fyra).»
Enligt utskottets mening hade det tvivelsutan varit önskligt, om en sammanslagning
av ifrågavarande båda fonder — manufaktursförlagslånefonden
och torvindustrilånefonden — kunnat åstadkommas. Med hänsyn till de
betänkligheter, som häremot anförts av myndigheterna, torde man dock tillsvidare
böra stanna vid propositionens förslag, som innebär att lån från torvindustrilånefonden
— hädanefter benämnd industrilånefonden — skulle få
lämnas även till andra industrigrenar samt att i övrigt lånevillkoren för
de båda fonderna skulle i stort sammanfalla.
Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer
utskottet.
att riksdagen må
a) medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse med
de grunder, som angivas i statsrådsprotokollet över handelsärenden
den 4 mars 1927, lån måtte få från den
nuvarande torvindustrilånefonden, vars benämning skulle
ändras till »industrilånefonden», lämnas till även andra
fabriker och industriella företag än de till torvhanteringen
hörande,
b) besluta, att räntan å lån, som framdeles bliva från
nämnda fond utlämnade för torvhanteringen avseende
ändamål, skall utgöra fem procent.
Stockholm den 24 maj 1927.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtande nr 139.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1927:293 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i grunderna för utlåningen från fonden för torv industriens befrämjande. a1 i texten