Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande fondering av viss del av inkomsten å statens aktier i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag m. m.

1927-05-24 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:144, Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande fondering av viss del av inkomsten å statens aktier i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1AA.

1

Nr 144.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1927 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande fondering av

viss del av inkomsten å statens aktier i Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag m. m. (4:e avd.)

I en inom första kammaren väckt, till statsutskottet remitterad motion,

nr 143, har av herr C. I. Asplund hemställts, att riksdagen ville i skrivelse

hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och framläggande för riksdagen av

förslag, i vad mån i framtiden till statskassan inflytande utdelning å statens

preferensaktier i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag samt royalty enligt

1908, 1913 och 1918 års överenskommelser méd nämnda bolag, aktiebolaget

Gellivare malmfält, trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund samt Norrbottens

järnverks aktiebolag — vilka belopp, under förutsättning att medgivna

malmkvantiteter hinna utfraktas före 1936 års slut, uppgå för åren

1927—1936 till sammanlagt nära 135 millioner kronor — må kunna fonderas

eller reserveras för att användas vid blivande inlösen av stamaktierna i

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och till efter denna inlösen nödigt driftkapital

för bolaget, vilket f. n. tillhandahålles av Grängesbergsbolaget, till

eventuell inlösen av anläggningarna vid Luossavaara enligt 1918 års avtal

samt i övrigt till ändamål, som tjäna till ökande av värdet av statens gruvegendom

inom Norrbottens län och till befordrande av malmens förädling

inom landet.

Vidare har herr E. Hage m. fl. i en inom andra kammaren väckt motion,

nr 210, under åberopande av vad som anförts i förenämnda motion, gjort

en med sagda motion likalydande hemställan.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till den sålunda inom första kammaren väckta motionen.

Enligt en vid 1922 års riksdag godkänd överenskommelse må vid statens

eventuella framtida förvärv av återstående halvparten av aktierna i Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag köpeskillingslikviden utsträckas över en tid

av fem eller, om så föredrages, tio år. Jämväl på annat sätt har genom

nämnda överenskommelse underlättats möjligheterna till en inlösen av ifrågavarande

gruvföretag. Även i det till godkännande av innevarande riksdag

framlagda förslaget till nytt avtal finnas motsvarande bestämmelser intagna.

Det lärer under sådana förhållanden få antagas, att en dylik framtida stats
Bihang

till riksdagens protokoll 1927. 6 sand. 61 haft. (Nr HA—1A5.)

Utskottets

yttrande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr VtA.

inlösen skall finansiellt låta sig genomföras utan att redan nu eu fondering

av vinstmedel behöver påbörjas.

Beträffande de övriga olika uppslag rörande den framtida användningen

av ifrågavarande malmtillgångar, vilka här motionsvis framförts, vill utskottet

allenast erinra, att det torde kunna förväntas, att statens intressen i

hithörande avseenden skola utan särskild framställning från riksdagen tillvaratagas

på lämpligaste sätt.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att de av herr Asplund samt herr Hage m. fl. väckta

motionerna I: 143 och II: 210 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 24 maj 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid föreslående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, A. F. Vennersten,

O. Bergqvist, J. G. Walles, C. I. Asplund, J. Jeansson, C. Johansson i Hälsingborg,

D. A. Petrén, K. E. Andersson i Eliantorp, J. Clemedtson och G. Kobb;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, C. R. Jansson

i Falun, P. Nilsson i Bonarp, O. Olsson i Kullenhergstorp, E. Kristensson i Göteborg,

O. Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp, E. Andersson i Prästbol, E. G. E. Eriksson

i Stockholm, J. Jönsson i Revinge och C. A. Anderson i Storegården.

Reservationer:

av herr Asplund, vilken ansett, att i utlåtandet bort från den i ämnet väckta

motionen intagas följande:

»På grund av 1918 års avtal kan staten bliva skyldig inlösa de av Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund gjorda anläggningarna i Luossavaara

efter utgången av år 1930. Oaktat finansieringen av en eventuell statsinlösen

av stamaktierna i L.—K. A. B. efter 1936 års slut blivit ganska tillfredsställande

ordnad genom 1922 års avtal, kan det dock vara önskvärt, att medel,

som kunna avsättas av de väldiga inkomsterna i royalty under de närmaste

åren före inlösen finnas tillgängliga. I händelse av en sådan inlösen kan det

nya L.—K. A. B., vari staten skulle vara ensam aktieägare, givetvis icke få

åtnjuta samma förmån som det nuvarande bolaget har genom tillhandahål
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

3

laude från trafikbolaget av nödigt driftkapital, vilket torde bliva behövligt i

betydligt större omfattning än förut, då man omedelbart torde vara hänvisad

till uteslutande djupbrytning i underjordiska arbetsrum. Sker ej inlösen torde

likväl efter 1937 års slut, sedan staten i full utsträckning erhållit lika rätt för

sina preferensaktier till utdelning, Irolaget nödgas anskaffa eget driftkapital,

varjämte då, om ej förr, föreligger tvång att till självkostnadspris leverera till

trafikaktiebolaget utfallna kvantiteter och till fulla värdet kontant ersätta

bolaget för övrig ej medhunnen malmbrytning intill sju miljoner ton. Med

hänsyn till ovanstående har jag ansett mig höra hemställa om en skrivelse till

Kungi. Maj:t från riksdagen med begäran om utredning, i vad mån av i

framtiden inflytande utdelning och royalty för gruvbrytningen i Kiiruna

varna, Gellivare och Luossavaara må kunna fonderas eller reserveras för antydda

ändamål.

Samtidigt vill jag emellertid framhålla, att i anslutning till den mening, som

var vägledande vid föregående uppgörelser, den inhemska malmförädlingens

intressen lämpligen kunde med någon del av ifrågavarande inkomster tillgodoses

genom åtgärder, som kunde vara ägnade att möjliggöra tillhandahållande

av billigare råmaterial för ståltillverkningen i den mellansvenska bergslagen

än som kan framställas därstädes med dess dyrare reduktionsmedel och dyrare

krafttillgångar. Detta gäller såväl tillverkning av tackjärn som järn enligt

direkta metoder, av vilka nu flera utvecklats så långt även i ekonomiskt avseende,

att man när som helst kan förvänta, att de skola komma till användning

i stor skala. En åtgärd i delta hänseende har påpekats uti den i dag av

herr Bergqvist och mig väckta motionen om ställande av räntefria medel till

vattenfallsstyrelsens förfogande för utförande av en kraftledning från Porjus

till det norbottniska kustlandet. Samtidigt som detta skulle bringa eu kraftig

hjälp till den tynande sågverksindustrin i Norrbotten, skulle även stora mängder

bränsle, som nu måste förbrännas för kraftalstring vid sågveken och sulfatfabikerna

m. m., kunna bliva lediga och ställas till jämtillverkningens förfogande,

vilken i sin tnr därigenom skulle kunna förbruka större kraftmängder

för tillverkning av tackjärn och järnsvamp och därmed öka mängden av

inom landet tillgängligt billigt råmaterial för ståltillverkningen. Skulle denna

ökning tänkas åstadkommen i bergslagen skulle däremot prisen otvivelaktigt

stiga genom de dyrare frakterna för det ökade träkolsbehovet och den dyrare

kraften i bergslagen.

Även för att giva ett direkt ökat värde åt statens övriga gruvegendom i

Norrbottens län och för att förekomma en fördyrande forcering av brytningen

i Kiirunavaara, vilken ej torde kunna helt undvikas, om bolaget skall med

hinna att till 1936 ås slut uttaga alla ännu obrutna, i de olika avtalen medgivna

malmkvantiteter, kunde ifrågavarande inkomster lämpligen användas. Jag

syftar härmed närmast på att, särskilt om ryktena om eu väsentligt ökad möjlighet

för avsättning av malm på utlandet visa sig grundade, det kunde befinnas

lämpligt att för fyllande av dessa avsättningsmöjligheter öppna jämvägsför
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr li4.

bindelse till något eller några andra välbelägna, staten tillhöriga malmfält,

exempelvis Svappavaara-Leveäniemi och det på vägen dit liggande Mertainen

och låta bolaget vid något av dessa fält uttaga någon del av den malmkvantitet,

vars uttagande genom alltför forcerad brytning i Kiirunavaara kan bliva både

betydligt dyrare och medföra vissa besvärligheter vid eu fortsatt gruvdrift

därstädes efter statsinlösen av stamaktierna. Godtager man den i årets stats

verksproposition beräknade brytningen i Kiirunavaara, 4,700,000 ton för år

1927, och förutsätter beträffande åren 1928—1936, att den årliga medelbrytningen

icke utan en ogynnsamt forcerad underjordsbrytning kan uppdrivas

höge än 6 miljoner ton, så skulle vid 1936 års slut återstå mellan 8 och 9

miljoner ton av de under krigsperioden 1/8 1914—31/12 1920 utfallna kvan

titerna Kirunamalm att levereras till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

av L.—K. A. B. till självkostnadspris efter 1936 i händelse av statsinlösen,

men eljes efter 1937. Denna kvantitet skulle till betydligt lägre kostnad

— även om hänsyn tages till den några mil längre järnvägsfrakten och den

något lägre järnprocenten — under förutsättning av gynnsamma avsättningsmöjligheter

under de närmaste åren, kunna tillhadahållas trafikbolaget exempelvis

från Svappavaaras över den planerade järnvägens nivå liggande delar,

som beräknas innehålla 15 miljoner ton malm och äro särdeles gynnsamt liggande

för dagbrytning. Denna skillnad i produktionspris fritt banvagn Kiruna

skulle för staten eller L.—K. A. B. innebära en viss vinst å brytningen i förhållande

till en leverans från Kiirunavaara av ifrågavarande utfallna kvantiteter.

Genom ett nytt malmfälts öppnande för brytningen skulle den totala

malmproduktionen icke heller behöva undergå en så häftig kvantitativ minskning

efter 1936, som fallet skulle bliva, om man hade att driva de nu brutna

malmfälten enbart på djupbrytning.

I en denna dag av herr Lindblad och mig väckt motion om förnyat övervägande

av frågan om ett statligt övertagande av Braganzadistriktets kolfyndigheter

på Spetsbergen har också framhållits den störa betydelse dessa fyndigheter

kunna få för ett förädlande i viss utsträckning av statens nuvarande

och blivande malmtillgångar i Norrbottens län, och att det därför vore väl

motiverat, att för detta förvärv anlita statens inkomster å utdelning och

royalty för malmbrytningen i Norrbotten.»

samt att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»I sitt den 22 sistlidne mars avgivna yttrande över Kung]. Maj:ts samma

dag avgivna proposition med förslag till avtal emellan staten och Luossavaara—Kiirunavaara

Aktiebolag in. fl. bolag bar statskontoret gjort bland

annat följande erinran.

''Avtalet skulle tydligtvis komma att årligen tillföra staten högst betydligt

ökade inkomster, beroende dels på den ökade malmbrytningen, dels på

statens större delaktighet i bolagets vinst. Inkomsten uppkommer genom en

exploatering av landets naturtillgångar, som innebära en konsumtion av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande Nr HA.

5

själva kapitalet. Eu sund finanspolitik borde därför kräva, att icke inkomsten

i sin helhet tages i anspråk för statens löpande utgifter utan att en avsevärd

del i stället nedlägges i andra kapitaltillgångar av ränlabel natur eller så

lunda användes till bestridande av sådana statsverkets utgifter för kapitalökning,

till vilka eljest lånemedel bruka anlitas. Denna fråga äger givetvis

icke direkt sammanhang med den nu föreslagna uppgörelsen mellan staten

och bolagen. Det synes emellertid statskontoret motiverat, att statsmakterna

till principiellt övervägande upptaga berörda för statens framtida finanspolitik

viktiga fråga redan då de beslut skola fattas, som komma att tillföra

staten det ökade inkomstflöde.’»

Av de kalkyler beträffande det nya malmavtalet, som den 2 innevarande

maj ställts till statsutskottets förfogande, framgår, att statens samlade vinst

oberäknat skatter för de närmaste åttio åren å malmbrytningen i Luossavaara,

Kiirunavaara och Gellivare malmfält vid eu total årsbytning av 8

miljoner ton uppgår till ungefär 2 miljarder 917 miljoner kronor vid inlösen

enligt nuvarande avtal i slutet av år 1936 till 2 miljarder 577 miljoner kronor

vid inlösen enligt nya avtalsförslaget i slutet av år 1947 (i båda fallen sedan

inlösensumman och övriga ersättningar guldits) och därest ingen inlösen i

någotdera fallet äger nim, till 1 miljard 420 miljoner enligt nuvarande avtal

och 1 miljard 610 miljoner kronor enligt nya avtalet. Statens inkomster

för ifrågavarande 80-årsperiod bliva sålunda under alla förhållanden av

synnerligen betydande mått.

Då en gång malmtillgången måste taga slut eller brytningen i varje fall

måste komma ned till så stort djup, att den icke längre blir lönande, skulle

en ödesdiger minskning av statens inkomster uppstå, om de tidigare åtnjutna

inkomsterna icke i tillräcklig grad använts till ändamål av räntal>el natur,

varigenom en ersättning kan beredas staten, sedan inkomsterna av malmbrytingen

upphört eller nedgått till mer blygsamma mått.

Även torde förtjäna påpekas, hurusom gruvbrytningen uti Norrbottens

län är en av huvudbetingelserna för dess ekonomiska existens. Det är därför

för länet av alldeles särskild betydelse, att innan gruvbrytningen nedgått

alltför långt från nuvarande dimensioner, andra näringskällor blivit så utvecklade,

att länets invånare kunna livnära sig å dessa.

Dessutom torde böra beaktas, att i den mån åtgärder kunna med anlitande

av de rikliga inkomsterna från gruvdriften vidtagas för åstadkommande av

en malmförädling, som nyttiggör den överflödande vattenkraften och det

myckna skogs- och sågverksavfallet, icke blott länets existensmöjligheter

kraftigt ökas, utan även den nu avtynande järn- och ståltillverkningen i Övriga

delar av landet kan erhålla ett billigt råmaterial för vidareförädling, varvid

exportvärdet av dess produkter kan kraftigt ökas samtidigt som malmtillgångarnas

livslängd kan flerdubblas utan försämring av handelsbalansen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

<6

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

Under åberopande av ovan anförda hemställer utskottet alltså,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte med beaktande av de synpunkter, utskottet

ovan anfört, föranstalta om utredning, huruvida i

framtiden till statskassan inflytande utdelning och royalty

från malmbrytningen i Luossavaara, Kiirunavaara och Gellivare

malmfält i viss utsträckning må kunna fonderas eller

reserveras för att användas, därest inlösen av stamaktierna

i Luossavaara—Kiirunavaara aktie!»olag kommer i fråga och

i övrigt till ändamål, som tjäna till värdeökning av statens

gruvegendom i Norrbottens län och till befordrande av malmens

förädling inom landet, samt för riksdagen framlägga

det förslag i ämnet, vartill utredningen må giva anledning.»

av herrar Beryqvist, Walles och Eriksson i Stockholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.