Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande fondering av viss del av inkomsten å statens aktier i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag m. m.
1927-05-24 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1927:144, Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande fondering av viss del av inkomsten å statens aktier i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 1AA.
1
Nr 144.
Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1927 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande fondering av
viss del av inkomsten å statens aktier i Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag m. m. (4:e avd.)
I en inom första kammaren väckt, till statsutskottet remitterad motion,
nr 143, har av herr C. I. Asplund hemställts, att riksdagen ville i skrivelse
hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och framläggande för riksdagen av
förslag, i vad mån i framtiden till statskassan inflytande utdelning å statens
preferensaktier i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag samt royalty enligt
1908, 1913 och 1918 års överenskommelser méd nämnda bolag, aktiebolaget
Gellivare malmfält, trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund samt Norrbottens
järnverks aktiebolag — vilka belopp, under förutsättning att medgivna
malmkvantiteter hinna utfraktas före 1936 års slut, uppgå för åren
1927—1936 till sammanlagt nära 135 millioner kronor — må kunna fonderas
eller reserveras för att användas vid blivande inlösen av stamaktierna i
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och till efter denna inlösen nödigt driftkapital
för bolaget, vilket f. n. tillhandahålles av Grängesbergsbolaget, till
eventuell inlösen av anläggningarna vid Luossavaara enligt 1918 års avtal
samt i övrigt till ändamål, som tjäna till ökande av värdet av statens gruvegendom
inom Norrbottens län och till befordrande av malmens förädling
inom landet.
Vidare har herr E. Hage m. fl. i en inom andra kammaren väckt motion,
nr 210, under åberopande av vad som anförts i förenämnda motion, gjort
en med sagda motion likalydande hemställan.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till den sålunda inom första kammaren väckta motionen.
Enligt en vid 1922 års riksdag godkänd överenskommelse må vid statens
eventuella framtida förvärv av återstående halvparten av aktierna i Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag köpeskillingslikviden utsträckas över en tid
av fem eller, om så föredrages, tio år. Jämväl på annat sätt har genom
nämnda överenskommelse underlättats möjligheterna till en inlösen av ifrågavarande
gruvföretag. Även i det till godkännande av innevarande riksdag
framlagda förslaget till nytt avtal finnas motsvarande bestämmelser intagna.
Det lärer under sådana förhållanden få antagas, att en dylik framtida stats
Bihang
till riksdagens protokoll 1927. 6 sand. 61 haft. (Nr HA—1A5.)
Utskottets
yttrande.
2
Statsutskottets utlåtande Nr VtA.
inlösen skall finansiellt låta sig genomföras utan att redan nu eu fondering
av vinstmedel behöver påbörjas.
Beträffande de övriga olika uppslag rörande den framtida användningen
av ifrågavarande malmtillgångar, vilka här motionsvis framförts, vill utskottet
allenast erinra, att det torde kunna förväntas, att statens intressen i
hithörande avseenden skola utan särskild framställning från riksdagen tillvaratagas
på lämpligaste sätt.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att de av herr Asplund samt herr Hage m. fl. väckta
motionerna I: 143 och II: 210 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 24 maj 1927.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid föreslående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, A. F. Vennersten,
O. Bergqvist, J. G. Walles, C. I. Asplund, J. Jeansson, C. Johansson i Hälsingborg,
D. A. Petrén, K. E. Andersson i Eliantorp, J. Clemedtson och G. Kobb;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, C. R. Jansson
i Falun, P. Nilsson i Bonarp, O. Olsson i Kullenhergstorp, E. Kristensson i Göteborg,
O. Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp, E. Andersson i Prästbol, E. G. E. Eriksson
i Stockholm, J. Jönsson i Revinge och C. A. Anderson i Storegården.
Reservationer:
av herr Asplund, vilken ansett, att i utlåtandet bort från den i ämnet väckta
motionen intagas följande:
»På grund av 1918 års avtal kan staten bliva skyldig inlösa de av Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund gjorda anläggningarna i Luossavaara
efter utgången av år 1930. Oaktat finansieringen av en eventuell statsinlösen
av stamaktierna i L.—K. A. B. efter 1936 års slut blivit ganska tillfredsställande
ordnad genom 1922 års avtal, kan det dock vara önskvärt, att medel,
som kunna avsättas av de väldiga inkomsterna i royalty under de närmaste
åren före inlösen finnas tillgängliga. I händelse av en sådan inlösen kan det
nya L.—K. A. B., vari staten skulle vara ensam aktieägare, givetvis icke få
åtnjuta samma förmån som det nuvarande bolaget har genom tillhandahål
-
Statsutskottets utlåtande Nr 144.
3
laude från trafikbolaget av nödigt driftkapital, vilket torde bliva behövligt i
betydligt större omfattning än förut, då man omedelbart torde vara hänvisad
till uteslutande djupbrytning i underjordiska arbetsrum. Sker ej inlösen torde
likväl efter 1937 års slut, sedan staten i full utsträckning erhållit lika rätt för
sina preferensaktier till utdelning, Irolaget nödgas anskaffa eget driftkapital,
varjämte då, om ej förr, föreligger tvång att till självkostnadspris leverera till
trafikaktiebolaget utfallna kvantiteter och till fulla värdet kontant ersätta
bolaget för övrig ej medhunnen malmbrytning intill sju miljoner ton. Med
hänsyn till ovanstående har jag ansett mig höra hemställa om en skrivelse till
Kungi. Maj:t från riksdagen med begäran om utredning, i vad mån av i
framtiden inflytande utdelning och royalty för gruvbrytningen i Kiiruna
varna, Gellivare och Luossavaara må kunna fonderas eller reserveras för antydda
ändamål.
Samtidigt vill jag emellertid framhålla, att i anslutning till den mening, som
var vägledande vid föregående uppgörelser, den inhemska malmförädlingens
intressen lämpligen kunde med någon del av ifrågavarande inkomster tillgodoses
genom åtgärder, som kunde vara ägnade att möjliggöra tillhandahållande
av billigare råmaterial för ståltillverkningen i den mellansvenska bergslagen
än som kan framställas därstädes med dess dyrare reduktionsmedel och dyrare
krafttillgångar. Detta gäller såväl tillverkning av tackjärn som järn enligt
direkta metoder, av vilka nu flera utvecklats så långt även i ekonomiskt avseende,
att man när som helst kan förvänta, att de skola komma till användning
i stor skala. En åtgärd i delta hänseende har påpekats uti den i dag av
herr Bergqvist och mig väckta motionen om ställande av räntefria medel till
vattenfallsstyrelsens förfogande för utförande av en kraftledning från Porjus
till det norbottniska kustlandet. Samtidigt som detta skulle bringa eu kraftig
hjälp till den tynande sågverksindustrin i Norrbotten, skulle även stora mängder
bränsle, som nu måste förbrännas för kraftalstring vid sågveken och sulfatfabikerna
m. m., kunna bliva lediga och ställas till jämtillverkningens förfogande,
vilken i sin tnr därigenom skulle kunna förbruka större kraftmängder
för tillverkning av tackjärn och järnsvamp och därmed öka mängden av
inom landet tillgängligt billigt råmaterial för ståltillverkningen. Skulle denna
ökning tänkas åstadkommen i bergslagen skulle däremot prisen otvivelaktigt
stiga genom de dyrare frakterna för det ökade träkolsbehovet och den dyrare
kraften i bergslagen.
Även för att giva ett direkt ökat värde åt statens övriga gruvegendom i
Norrbottens län och för att förekomma en fördyrande forcering av brytningen
i Kiirunavaara, vilken ej torde kunna helt undvikas, om bolaget skall med
hinna att till 1936 ås slut uttaga alla ännu obrutna, i de olika avtalen medgivna
malmkvantiteter, kunde ifrågavarande inkomster lämpligen användas. Jag
syftar härmed närmast på att, särskilt om ryktena om eu väsentligt ökad möjlighet
för avsättning av malm på utlandet visa sig grundade, det kunde befinnas
lämpligt att för fyllande av dessa avsättningsmöjligheter öppna jämvägsför
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr li4.
bindelse till något eller några andra välbelägna, staten tillhöriga malmfält,
exempelvis Svappavaara-Leveäniemi och det på vägen dit liggande Mertainen
och låta bolaget vid något av dessa fält uttaga någon del av den malmkvantitet,
vars uttagande genom alltför forcerad brytning i Kiirunavaara kan bliva både
betydligt dyrare och medföra vissa besvärligheter vid eu fortsatt gruvdrift
därstädes efter statsinlösen av stamaktierna. Godtager man den i årets stats
verksproposition beräknade brytningen i Kiirunavaara, 4,700,000 ton för år
1927, och förutsätter beträffande åren 1928—1936, att den årliga medelbrytningen
icke utan en ogynnsamt forcerad underjordsbrytning kan uppdrivas
höge än 6 miljoner ton, så skulle vid 1936 års slut återstå mellan 8 och 9
miljoner ton av de under krigsperioden 1/8 1914—31/12 1920 utfallna kvan
titerna Kirunamalm att levereras till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
av L.—K. A. B. till självkostnadspris efter 1936 i händelse av statsinlösen,
men eljes efter 1937. Denna kvantitet skulle till betydligt lägre kostnad
— även om hänsyn tages till den några mil längre järnvägsfrakten och den
något lägre järnprocenten — under förutsättning av gynnsamma avsättningsmöjligheter
under de närmaste åren, kunna tillhadahållas trafikbolaget exempelvis
från Svappavaaras över den planerade järnvägens nivå liggande delar,
som beräknas innehålla 15 miljoner ton malm och äro särdeles gynnsamt liggande
för dagbrytning. Denna skillnad i produktionspris fritt banvagn Kiruna
skulle för staten eller L.—K. A. B. innebära en viss vinst å brytningen i förhållande
till en leverans från Kiirunavaara av ifrågavarande utfallna kvantiteter.
Genom ett nytt malmfälts öppnande för brytningen skulle den totala
malmproduktionen icke heller behöva undergå en så häftig kvantitativ minskning
efter 1936, som fallet skulle bliva, om man hade att driva de nu brutna
malmfälten enbart på djupbrytning.
I en denna dag av herr Lindblad och mig väckt motion om förnyat övervägande
av frågan om ett statligt övertagande av Braganzadistriktets kolfyndigheter
på Spetsbergen har också framhållits den störa betydelse dessa fyndigheter
kunna få för ett förädlande i viss utsträckning av statens nuvarande
och blivande malmtillgångar i Norrbottens län, och att det därför vore väl
motiverat, att för detta förvärv anlita statens inkomster å utdelning och
royalty för malmbrytningen i Norrbotten.»
samt att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»I sitt den 22 sistlidne mars avgivna yttrande över Kung]. Maj:ts samma
dag avgivna proposition med förslag till avtal emellan staten och Luossavaara—Kiirunavaara
Aktiebolag in. fl. bolag bar statskontoret gjort bland
annat följande erinran.
''Avtalet skulle tydligtvis komma att årligen tillföra staten högst betydligt
ökade inkomster, beroende dels på den ökade malmbrytningen, dels på
statens större delaktighet i bolagets vinst. Inkomsten uppkommer genom en
exploatering av landets naturtillgångar, som innebära en konsumtion av
Statsutskottets utlutande Nr HA.
5
själva kapitalet. Eu sund finanspolitik borde därför kräva, att icke inkomsten
i sin helhet tages i anspråk för statens löpande utgifter utan att en avsevärd
del i stället nedlägges i andra kapitaltillgångar av ränlabel natur eller så
lunda användes till bestridande av sådana statsverkets utgifter för kapitalökning,
till vilka eljest lånemedel bruka anlitas. Denna fråga äger givetvis
icke direkt sammanhang med den nu föreslagna uppgörelsen mellan staten
och bolagen. Det synes emellertid statskontoret motiverat, att statsmakterna
till principiellt övervägande upptaga berörda för statens framtida finanspolitik
viktiga fråga redan då de beslut skola fattas, som komma att tillföra
staten det ökade inkomstflöde.’»
Av de kalkyler beträffande det nya malmavtalet, som den 2 innevarande
maj ställts till statsutskottets förfogande, framgår, att statens samlade vinst
oberäknat skatter för de närmaste åttio åren å malmbrytningen i Luossavaara,
Kiirunavaara och Gellivare malmfält vid eu total årsbytning av 8
miljoner ton uppgår till ungefär 2 miljarder 917 miljoner kronor vid inlösen
enligt nuvarande avtal i slutet av år 1936 till 2 miljarder 577 miljoner kronor
vid inlösen enligt nya avtalsförslaget i slutet av år 1947 (i båda fallen sedan
inlösensumman och övriga ersättningar guldits) och därest ingen inlösen i
någotdera fallet äger nim, till 1 miljard 420 miljoner enligt nuvarande avtal
och 1 miljard 610 miljoner kronor enligt nya avtalet. Statens inkomster
för ifrågavarande 80-årsperiod bliva sålunda under alla förhållanden av
synnerligen betydande mått.
Då en gång malmtillgången måste taga slut eller brytningen i varje fall
måste komma ned till så stort djup, att den icke längre blir lönande, skulle
en ödesdiger minskning av statens inkomster uppstå, om de tidigare åtnjutna
inkomsterna icke i tillräcklig grad använts till ändamål av räntal>el natur,
varigenom en ersättning kan beredas staten, sedan inkomsterna av malmbrytingen
upphört eller nedgått till mer blygsamma mått.
Även torde förtjäna påpekas, hurusom gruvbrytningen uti Norrbottens
län är en av huvudbetingelserna för dess ekonomiska existens. Det är därför
för länet av alldeles särskild betydelse, att innan gruvbrytningen nedgått
alltför långt från nuvarande dimensioner, andra näringskällor blivit så utvecklade,
att länets invånare kunna livnära sig å dessa.
Dessutom torde böra beaktas, att i den mån åtgärder kunna med anlitande
av de rikliga inkomsterna från gruvdriften vidtagas för åstadkommande av
en malmförädling, som nyttiggör den överflödande vattenkraften och det
myckna skogs- och sågverksavfallet, icke blott länets existensmöjligheter
kraftigt ökas, utan även den nu avtynande järn- och ståltillverkningen i Övriga
delar av landet kan erhålla ett billigt råmaterial för vidareförädling, varvid
exportvärdet av dess produkter kan kraftigt ökas samtidigt som malmtillgångarnas
livslängd kan flerdubblas utan försämring av handelsbalansen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
<6
Statsutskottets utlåtande Nr 144.
Under åberopande av ovan anförda hemställer utskottet alltså,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t måtte med beaktande av de synpunkter, utskottet
ovan anfört, föranstalta om utredning, huruvida i
framtiden till statskassan inflytande utdelning och royalty
från malmbrytningen i Luossavaara, Kiirunavaara och Gellivare
malmfält i viss utsträckning må kunna fonderas eller
reserveras för att användas, därest inlösen av stamaktierna
i Luossavaara—Kiirunavaara aktie!»olag kommer i fråga och
i övrigt till ändamål, som tjäna till värdeökning av statens
gruvegendom i Norrbottens län och till befordrande av malmens
förädling inom landet, samt för riksdagen framlägga
det förslag i ämnet, vartill utredningen må giva anledning.»
av herrar Beryqvist, Walles och Eriksson i Stockholm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.