Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till fonden för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 jämte i ämnet väckta motioner.

1927-05-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:150, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till fonden för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 150.

Nr 150.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1927 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning om anslag till fonden för mötande av

förluster å aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 jämte i

ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

Uti den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1927—1928 har

Kungl. Maj:t under åberopande av det vid propositionen under rubriken

»Utgifter för kapitalökning» fogade utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden samma dag föreslagit riksdagen att såsom kapitalökning för

fonden för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan av år 1922

för budgetåret 1927—1928 anvisa ett anslag av 7,000,000 kronor.

Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

I anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hava väckts två

likalydande motioner, den ena inom första kammaren, nr 100, av herr E.

W ig forss m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 207, av herr

B. Eriksson m. fl., däri hemställts, att riksdagen måtte till fonden för

mötande av förluster å Kreditkassan av år 1922 avsätta ett belopp av

fem miljoner kronor; samt att riksdagen måtte hemställa om förslag från

Kungl. Maj:t angående formen för den fortsatta avvecklingen av Kreditkassans

engagemang i överensstämmelse med i motionen angivna riktlinjer.

Beträffande de av motionärerna till stöd för detta yrkande anförda

skälen får utskottet hänvisa till motionerna.

På Kungl. Maj:ts förslag i proposition nr 149 till 1922 års riksdag

beslutade riksdagen enligt skrivelse den 31 mars 1922, nr 78,

att såsom garantifond åt ett aktiebolag med uppgift att bereda stöd åt

inhemska banker finge genom riksgäldskontoret tillhandahållas ett belopp

av 50 miljoner kronor i 5 procents obligationer, utgivna av svenska staten.

Genom beslut den 31 mars 1922 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande

chefen för finansdepartementet att med Stockholms Enskilda Bank med

flera bankbolag träffa samt teckna överenskommelse rörande bildandet av

det sålunda avsedda aktiebolaget.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 150.

9

Det aktiebolag, benämnt aktiebolaget Kreditkassan av år 1922, som

sålunda bildades jämlikt ett mellan svenska staten, å ena, samt ett antal

banker, å andra sidan, upprättat, den 6 april 1922 dagtecknat kontrakt,

har i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade direktiv för bolagets

verksamhet att lämna stöd åt kreditanstalt, som i anledning av annan

kreditanstalts iråkade eller befarade insolvens bildats för övertagande

av den senare anstaltens förbindelser, dock under förutsättning att bolagets

styrelse finner tillfredsställande garanti förefinnas för anstaltens

soliditet.

I enlighet med de grunder, på vilka propositionen i ämnet vilade, begränsades

bolagets rätt att utlåna eller ikläda sig förbindelser till ett belopp

motsvarande förutnämnda garantifond och bolagets aktiekapital, 5

miljoner kronor, eller tillhopa 55 miljoner kronor.

Sedan efter framställning från fullmäktige i riksbanken 1923 års riksdag

enligt skrivelse den 27 februari 1923, nr 30, beslutat, att totalbeloppet

av Kreditkassans förpliktelser finge uppgå till högst dubbla summan av

kassans fonder, samt att kassan finge, när sådant visade sig oundgängligen

nödvändigt, medverka vid rekonstruktion av kreditanstalter även

genom lån till avlyftande av kreditanstalts engagemang, har i enlighet

härmed det belopp, kassan må äga utlåna eller ikläda sig förbindelser för,

bestämts till 110 miljoner kronor.

Nyssnämnda avtal av den 6 april 1922, som ligger till grund för Kreditkassans

bildande, förutsätter, att kassans verksamhet skall upphöra

med utgången av år 1927, vid vilken tidpunkt kassans engagemang sålunda

borde vara avvecklade. På sätt framgår av nästlidet års statsverksproposition,

under »Utgifter för kapitalökning» sid. 24, uttalade emellertid

dåvarande chefen för finansdepartementet, att de engagemang kassan iklätt

sig vore av den omfattning, att en avveckling vid sagda tid icke torde

kunna ske, utan att det syntes honom ofrånkomligt, att den verksamhet

kassan utövat i någon form fortsattes. I fråga om sättet, varpå detta

borde ske, var departementschefen dock då icke beredd att framlägga

förslag.

I anslutning härtill uttalade ock 1926 års riksdag i sin skrivelse nr 189

av den 4 maj 1926, att, om än med hänsyn till ingångna kapitalengagemang

det icke torde visa sig möjligt att inom den angivna tiden helt

avveckla Kreditkassans verksamhet, riksdagen dock utginge ifrån, att kassan

icke därefter ikläddes nya engagemang av beskaffenhet att kunna medföra

ökad risk för staten, med mindre riksdagens medgivande först inhämtades.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslöt samma års riksdag, att till

mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan år 1922 skulle insättas

en särskild fond och anvisade riksdagen till kapitalökning för denna fond

för budgetåret 1926—1927 ett anslag av 8 miljoner att täckas av andra

statsinkomster än lånemedel.

I en till chefen för finansdepartementet ingiven, den 4 december 1926

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 sand. 64 höft. (Nr It8—150.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 150.

Utskottets

yttrande.

dagtecknad promemoria har nu kassans styrelse — med förmälan att, sedan

innehållet i riksdagens ovan berörda skrivelse blivit för kassan känt, densamma

icke iklätts något nytt engagemang — såsom sin uppfattning meddelat,

att, enligt vad styrelsen kunde finna, en avveckling till 1927 års

utgång måste anses utesluten. Styrelsen har för den skull hemställt om

åtgärd för att kassan må kunna efter utgången av nämnda år fortsätta

sin nuvarande verksamhet.

Med avseende härå har departementschefen, såsom framgår av statsrådsprotokollet

i ärendet, gjort följande uttalande:

»I likhet med vad dåvarande chefen för finansdepartementet i fjolårets

statsverksproposition uttalade samt 1926 års riksdag och nu senast styrelsen

för Kreditkassan gjort gällande, anser även jag, att den verksamhet,

som omhänderhaves av Kreditkassan icke kan avvecklas med innevarande

års utgång. Också därutinnan delar jag styrelsens mening, att den hittillsvarande

formen för verksamhetens bedrivande bör bibehållas även vid

avvecklingen av kassans engagemang. Åt nuvarande avtal mellan svenska

staten, å ena, samt vissa banker, å andra sidan, torde alltså böra förlänas

fortsatt giltighet. Enligt meddelande från Kreditkassans ledning hava

bankerna förklarat sig icke hava något att häremot erinra. Att, på

sätt styrelsen ifrågasatt, nu fastställa tiden för kassans fortbestånd till 1932

års slut synes mig dock icke av behovet påkallat, utan har jag under

övervägande, huruvida man icke borde stanna för en kortare tid för avvecklingen.

Därest från riksdagens sida invändning icke framställes mot

en förlängning, är det min avsikt att senare underställa frågan härom

Kungl. Maj:ts prövning.»

Departementschefen har vidare anfört, att det anslag om 8 miljoner

kronor, som av 1926 års riksdag anvisades till fonden, svarade mot storleken

av de förluster, som vid tiden för statsverkspropositionens framläggande

ansågs fullt konstaterade. På sätt framginge av styrelsens promemoria

den 4 december 1926, hade också under det gångna året förluster

på en del engagemang uppstått, varjämte ytterligare förluster vore att

förvänta. De nya förluster, som vid årsskiftet 1926—1927 fullt konstaterats,

kunde enligt från styrelsen lämnat meddelande uppskattas till omkring 7

miljoner kronor. Ett häremot svarande belopp syntes böra äskas av riksdagen

på riksstaten för nästkommande budgetår för avsättning till omförmälda

fond. Självfallet vore, att jämväl det sålunda ifrågasatta kapitalökningsanslaget

borde täckas av andra statsinkomster än lånemedel.

I den i ämnet väckta motionen framhålles att hädanefter en annan form

skulle kunna visa sig mera tjänlig för en tillfredsställande avveckling

av kassans engagement än den kombination av statens och vissa enskilda

bankers intressen, som kom till stånd genom riksdagsbeslutet år 1922.

Denna fråga bör enligt utskottets mening göras till föremål för en utredning,

som bör omfatta icke blott den lämpligaste formen för kassans

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 150.

11

avveckling utan även en ingående undersökning av de olika engagementens

art, värde och lämpligaste skötsel. Utredningen samt därpå grundade

förslag torde böra verkställas och utarbetas så, att densamma kan i god

tid föreläggas nästa års riksdag.

Utskottet anser följaktligen, att någon förlängning av den vid slutet av

innevarande år utgående tiden för kassans verksamhet bör medgivas, men

att denna utsträckta tid dock bör begränsas så mycket som möjligt.

Utskottet förväntar emellertid, att kassans styrelse, under tiden till dess

nästa års riksdag fattat beslut i frågan, icke vidtager några åtgärder, som kunna

inskränka riksdagens fria och obundna beslutanderätt.

Detta direktiv bör dock icke fattas så, att det utgör hinder för vidtagande

från styrelsens sida av åtgärder, som kunna befinnas nödiga för verksamhetens

fortsatta och behöriga drivande vid under kassans kontroll stående

industriella verk. Någon avyttring av kassans tillgångar bör icke äga

rum i andra fall än där sådant för nämnda verksamhet drivande kan befinnas

påfordrat.

Vad angår det begärda anslaget för avsättning till fonden för mötande

av förluster å kreditkassans verksamhet, har utskottet med hänsyn därtill,

att enligt utskottets uppfattning kassans verksamhet torde böra få fortgå

ytterligare ett år, ansett avsättningsbeloppet kunna, i enlighet med vad

motionsvis föreslagits, för nästkommande budgetår begränsas till 5,000,000

kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt herrar Wigforss m. fl. och B. Erikssons m. fl.

ovanberörda motioner (1:100 och II: 207)

a) såsom kapitalökning för fonden för mötande av

förluster å aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 för

budgetåret 1927—1928 anvisa ett anslag av 5,000,000

kronor;

b) medgiva, att tiden för Kreditkassans verksamhet

förlänges till utgången av år 1928;

c) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville låta verkställa utredning angående den

lämpligaste formen för avvecklingen av Kreditkassans

engagement samt för nästkommande års riksdag framlägga

det förslag i ämnet, vartill utredningen kan

föranleda.

Stockholm den 27 maj 1927.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 148.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:295 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till fonden för mötande av förlusta'' ä aktiebola s. 1 i texten