Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition angående ändring av förordningen av automobilskattemedel, dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln gjorda framställningar om vissa anslag till vägar, dels ock i dessa ämnen väckta motioner.
1927-05-27 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1927:151, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition angående ändring av förordningen av automobilskattemedel, dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln gjorda framställningar om vissa anslag till vägar, dels ock i dessa ämnen väckta motioner.
Dokumentets text
/Statsutskottets utlåtande Nr 151.
1
Nr 161.
Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1927 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition
angående ändring av förordningen av automobilskattemedel,
dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under sjätte huvudtiteln gjorda framställningar
om vissa anslag till vägar, dels ock i dessa
ämnen väckta motioner.
(4:e avd.)
Uti den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1927—1928 har Kungl.
Maj:t under sjätte huvudtiteln föreslagit riksdagen dels (punkt 10) att till
förbättring och underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga gator
och vägar för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av
4,800,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel,
dels ock (punkt 11) att till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken
viktiga vägar och broar å landsbygden m. m. för budgetåret 1927—1928
anvisa ett extra reservationsanslag av 19,200,000 kronor, att direkt utgå av
automobilskattemedel.
Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till sid. 14—15 i det vid
statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll över kommunikationsärenden
för nämnda dag.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet förehaft
till behandling följande inom riksdagen väckta motioner, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr
49, av herrar J. Johansson i Eriggeråker och E. Svensson och den andra inom
andra kammaren, nr 83, av herr G. Johanson i Hallagården m. fl., däri hemställts,
att riksdagen måtte besluta sådan ändring i förordningen angående
automobilskattemedlens fördelning, att bidrag av automobilskattemedel enligt
de i nämnda förordning angivna grunderna — dock så att i stället för de
verkliga kostnaderna räknas med de uppskattade kostnaderna — jämväl må
tillkomma sådana väghållningsdistrikt, vilkas vägunderhåll icke helt övertagits
medels vägkassa, samt att vederbörande utskott måtte låta utarbeta
de ändringar i ovannämnda förordning, som härav kunna föranledas;
dels en inom första kammaren av herr J. B. Johansson i Fredrikslund
väckt motion, nr 50, däri yrkats,
Bihang till riksdagens protokoll 11127. 6 sand. 65 höft. (Nr 151.) 113627
2
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
att riksdagen må
1) antaga följande förslag till ändrad lydelse av 3 § 2 mom. av gällande
förordning om fördelning av automobilskattemedel (Sv. förf.-sand. 1926:161):
»3 §.
1 mom.---------------------
2 mom. Av återstående femton procent må ett belopp, motsvarande
högst en tredjedels procent av landsbygdens andel av skattemedlen, enligt
Konungens förordnande användas för tillfälligt understödjande av sådant
forsknings- och undersökningsarbete, som anses i synnerlig grad befrämja
ett ändamålsenligt användande av ifrågavarande skattemedel, och återstoden
mellan länen fördelas på sätt Konungen förordnar.»
2) i samband därmed i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala, att Kung! Maj:ts
rätt att förfoga över städernas andel i automobilskattemedlen för forskningsoch
undersökningsarbeten förutsättes vara på liknande sätt begränsad;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,
nr 136, av herrar N. Anton Nilsson och J. Jönsson och den andra inom andra
kammaren, nr 84, av herr N. Månsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta sådana ändringar i förordningen om fördelning av automobilskattemedel,
att dels det jämlikt 3 § 1 mom. a) utgående underhållsbidraget
bestämmes till två tiondelar, dels samma bidrag må utgå å kostnader för
av vägkassa underhållen väg jämväl för det fall, att icke samtliga vägar inom
distriktet övertagits till underhåll medelst vägkassan,
dels oclc en inom andra kammaren av herr P. Bergström i Bäckland väckt
motion, nr 216, i vilken motionären föreslagit, att riksdagen måtte för sin
del besluta i förordningen om fördelningen av automobilskattemedlen göra
den ändringen, att även väghållningsdistrikt, som blott överflyttat mera trafikerade
vägar till underhåll medelst vägkassan, skall erhålla, för dessa vägars
underhåll sommar- och vintertid jämte därå löpande förvaltningskostnader,
bidrag av bilskattemedel i samma utsträckning som de vägdistrikt, vilka
överlåtit hela underhållet på vägkassan, beräknade efter den verkliga kostnaden
för vägarnas underhåll samt under villkor, som för övrigt gälla för
erhållande av bilskattemedlen till vägunderhåll.
Beträffande de av motionärerna till stöd för sina framställningar anförda
skäl får utskottet hänvisa till motionerna.
Vidare har Kungl. Maj:t under förenämnda huvudtitel (punkt 26) föreslagit
riksdagen dels höja det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet
på landet, nu 5,500,000 kronor, med 3,000,000 kronor till 8,500,000
kronor, att med 4,000,000 kronor direkt utgå av automobilskattemedel, dels
ock medgiva, att från förevarande anslag må utgå tilläggsbidrag, som avses
i 9 § i lagen den 13 juni 1919 om ödebygdsvägar.
I fråga om utredningen hänvisas till sid. 49—50 i förberörda statsrådsprotokoll.
I anledning av Kungl. Maj:ts sistnämnda förslag hava inom riksdagen
väckts följande motioner, nämligen inom första kammaren nr 51 av herr
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
3
N. Gabnelsson fn. fl. och nr 135 av herr N. Wohlin m. fl. samt inom andra
kammaren nr 219 av herr G. Johanson i Hallagården m. fl. och nr 212 av
herr C. A. Anderson i Storegården m. fl.
Herr Gabrielsson in. fl. hava i sin motion hemställt, att riksdagen måtte
avslå Kungl. Maj:ts framställning i 1927 års statsverksproposition, VI huvudtiteln,
punkten 26, där Kungl. Maj.t hemställer, att 4,000,000 kronor av bilskattemedel
skola användas för lättande av statens deltagande i vägunderhållet
på landet, samt
att i stället såsom statsbidrag för vägunderhållet på landsbygden uppföres
ett förslagsanslag av 5,500,000 kronor att utgå efter grunder, som redan
av riksdagen äro bestämda.
I den av herr Wohlin m. fl. väckta motionen, vilken är likalydande med
den av herr Johanson i Hallagården m. fl. väckta motionen, har yrkats, att
det i årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkt 26) föreslagna
ordinarie förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet på landet, nämligen
8,500,000 kronor, helt måtte utgå av skattemedel i den ordning, som
hittills städse skett.
Slutligen hava herr Anderson i Storegården m. fl. hemställt, att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj:ts framställning i 1927 års statsverksproposition,
VI huvudtiteln, punkten 26, där Kungl. Maj:t hemställer, att 4,000,000
kronor av bilskattemedel skola användas för lättande av statens deltagande
i vägunderhållet på landet, samt
att i stället såsom statsbidrag för vägunderhållet på landsbygden uppföres
ett förslagsanslag av 5,500,000 kronor att utgå efter grunder, som redan
av riksdagen äro bestämda.
Sedermera har Kungl. Maj:t i eu till riksdagen den 24 februari 1927 avlåten
proposition, nr 175, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande
behandling, under åberopande av det vid propositionen fogade utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden nämnda dag, föreslagit
riksdagen
dels antaga följande
Förslag
till
Förordning
om lindrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 28 maj 1926 (nr 161)
om fördelning av automobilskattemedel.
Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ i förordningen den 28 maj 1926
om fördelning av automobilskattemedel skola, 3 § i nedan angiven del, hava
följande ändrade lydelse:
1 §•
Av de under visst budgetår jämlikt förordningarna om automobilskatt,
om särskild skatt å automobilgummiringar och om särskild skatt å bensin
4 Statsutskottets utlåtande Nr 151.
och motorsprit eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt
18 § i förstnämnda förordning må liava meddelat, influtna skattemedel
(automobilskattemedel) skola, sedan med nämnda medel bestritts hälften
av de enligt gällande lag angående väghållningsbesvärets utgörande på
landet utgående statsbidragen till vägunderhåll och vinterväghållning, tjugu
procent tillfalla rikets städer för att användas för dessas gatu- och väghållning
samt åttio procent landsbygden för att användas företrädesvis till
förbättring och underhåll av för den allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla
vägar och broar.
3 §•
1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent
på följande sätt:
a) Till våghål] ningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll
medelst vägkassan, utgår bidrag med femton procent av distriktets verkliga
kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning under nästföregående kalenderår,
dock allenast därest vägunderhållet hela det året ålegat vägkassan;
och skall därvid i nämnda kostnad jämväl inbegripas all förvaltningskostnad,
som icke uppenbarligen avser byggande av väg.
Till grund — — — — — — — — — — förklaras förverkad,
b) Vad av — — — — — — — — — — särskilda län.
2 mom. Av återstående — — — — — — Konungen förordnar.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927; skolande särskild fördelning
av de under första halvåret 1927 influtna automobilskattemedel
äga rum i enlighet med de nya bestämmelserna, dock att därvid bidrag
enligt 3 § 1 mom. a) icke skall utgå.
dels oclt att, med ändring av Kung!. Maj:ts i 1927 års statsverksproposition
framlagda förslag angående upptagande under sjätte huvudtiteln
i riksstaten för budgetåret 1927—1928 av det ordinarie anslaget till bidrag
till vägunderhållet på landet, i nämnda riksstat uppföra ifrågavarande ordinarie
anslag sålunda:
Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag...... kronor 4,250,000
Ytterligare bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag,
att direkt utgå av automobilskattemedel......... » 4,250,000.
Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till det vid propositionen
fogade utdrag av statsrådsprotokollet i ärendet.
I anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition har inom riksdagen
väckts åtskilliga motioner.
Sålunda har i en inom första kammaren av herrar H. Andersson och
A. O. Frändén väckt motion, nr 209, hemställts, att riksdagen måtte
dels antaga följande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
o
Förslag
till
Förordning
om lindrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 28 maj 192G (nr 161)
om fördelning av automobilskattemedel.
Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ i förordningen den 28 maj 1926
om fördelning av automobilskattemedel skola, 3 § i nedan angiven del, hava
följande ändrade lydelse:
1 §•
Av de under visst budgetår jämlikt förordningarna om automobilskatt,
om särskild skatt å automobilgummiringar och om särskild skatt å bensin
och motorsprit eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt
18 § i förstnämnda förordning må hava meddelat, influtna skattemedel
(automobilskattemedel) skola tjugu procent tillfalla rikets städer för att
användas för dessas gatu- och väghållning samt åttio procent landsbygden
för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll av för den
allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar och broar.
3 §■
1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent
på följande sätt:
a) Till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll
medelst vägkassan, utgår bidrag med tjugofem procent av distriktets verkliga
kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning under nästföregående kalenderår,
dock allenast därest vägunderhållet hela det året ålegat vägkassan;
och skall därvid i nämnda kostnad jämväl inbegripas all förvaltningskostnad,
som icke uppenbarligen avser byggande av väg.
Till grund — — — — — — — — — — förklaras förverkad.
b) Yad av — — — — — — — — — — särskilda län.
2 mom. Av återstående — — — — — — — Konungen förordnar.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927; skolande särskild
fördelning av de under första halvåret 1927 influtna automobilskattemedel
äga rum i enlighet med de nya bestämmelserna, dock att därvid bidrag
enligt 3 § 1 mom. a) icke skall utgå.
dels ock att, med ändring av Ivungl. Maj:ts i 1927 års statsverksproposition
framlagda förslag upptagande under sjätte huvudtiteln i riksstaten
för budgetåret 1927 —1928 av det ordinarie anslaget till bidrag till vägunderhållet
på landet, i nämnda riksstat uppföra ifrågavarande ordinarie
anslag sålunda:
6
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag kronor 8,500,000.
Vidare har herr O. Jcppsson m. fl. i en inom andra kammaren väckt
motion, nr 311, yrkat, att riksdagen, med bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts
proposition nr 175, måtte besluta sådan ändring i 3 § i förordningen
den 28 maj 1926 om fördelning av automobilskattemedel, att till väghållningsdistrikt,
vars samtliga vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan,
bidrag utgår med trettiofem procent av distriktets verkliga kostnader
för vägunderhåll och vinterväghållning under nästföregående kalenderår.
Slutligen har i en inom andra kammaren av herr N. Månsson i Erlandsro
m. fl. väckt motion, nr 322, hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj:ts i proposition nr 175 framlagda förslag, i vad det avser bestridande
med automobilskattemedel av det jämlikt väglagen utgående bidraget till
vägunderhåll och vinterväghållning.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för ifrågavarande framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Såsom framgår av det vid statsverkspropositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden den 4 januari 1927 (Inkomsterna: Egentliga
statsinkomster) har chefen för finansdepartementet vid anmälan inför
Kungl. Maj:t av frågorna rörande finansplanen för statsregleringen jämte
beräkning av statens inkomster för budgetåret 1927 —1928 anfört, att
beräkningen av automobilskattemedlen, vilka i staten för innevarande budgetåret
1926 —1927 upptagits till 19 miljoner kronor, syntes kunna höjas
till 24 miljoner. Till detta belopp borde då också sammanlagda beloppet
av de två med ifrågavarande inkomsttitel korresponderande utgiftsanslagen
under sjätte huvudtiteln till städernas och landsbygdens vägväsende höjas.
Efter erinran att automobilskattemedlen för närvarande utdelas helt till
de väghållningsskyldiga såsom bidrag till förbättring och underhåll av för
automobiltrafiken viktiga vägar, gator och broar, uttalade departementschefen
vidare, att automobiltrafiken syntes för framtiden böra i skälig omfattning
deltaga i statens utgifter för vägväsendet. I avbidan på slutförandet
av en inom finansdepartementet igångsatt utredning i ämnet utgick
departementschefen tillsvidare ifrån, att en omläggning skulle medföra
en ökning i automobilskattemedlens avkastning av 4 miljoner kronor.
I anslutning till detta uttalande av chefen för finansdepartementet framställde
chefen för kommunikationsdepartementet vid anmälan inför Kungl.
Maj:t av frågorna om reglering av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel
för budgetåret 1927 —1928 de förslag rörande automobilskattemedlens
fördelning m. m. (punkterna 11, 12 och 26 av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 4 januari 1927), som ovan nämnts.
Beträffande särskilt det under punkt 26 framställda förslaget anförde
departementschefen följande:
»Enligt 9 § i lagen den 13 juni 1919 om ödebygdsvägar skall, sedan
ödebygdsväg övertagits till allmänt underhåll, av statsmedel utgå — ut
-
Statsutskottets utlåtande Nr 151. 7
över det ordinarie underhållsbidrag av tre tiondelar av underhållskostnaden,
som avses i 60 § väglagen — ett särskilt tilläggsbidrag med belopp
motsvarande tre tiondelar av uppskattade kostnaden för vägens underhåll.
I väghållningsdistrikt, där särskilda omständigheter äro för handen, må
dock, enligt vad därom särskilt föreskrives, tilläggsbidraget kunna utgå
med högre belopp intill sex tiondelar av nämnda kostnad. Vid dessa
bestämmelsers tillkomst synes hava förutsatts, att omförmälda tilläggsbidrag
skulle utgå antingen från nu förevarande anslag eller ock av särskilt
för ändamålet anvisat anslag. Sådant särskilt anslag har emellertid
ännu icke beviljats. Någon vägande erinran mot att berörda tilläggsbidrag
— liksom det ordinarie statsbidraget till underhåll av ödebygdsvägar
— lämpligen kan utgå från anslaget till bidrag till vägunderhållet
på landet, kan jag ej finna. Jag får därför tillstyrka, att riksdagens medgivande
härtill inhämtas. Då de tilläggsbidrag, som må komma att utbetalas
under nästa budgetår, icke lära uppgå till något mera betydande
belopp, erfordras icke någon höjning av förevarande anslag i anledning
av ett dylikt medgivande.
Vad beträffar innehållet av de i 9 § i lagen om ödebygdsvägar förutsatta,
men ännu ej utfärdade särskilda föreskrifterna angående villkoren
för att tilläggsbidrag må kunna utgå med högre belopp än tre tiondelar
av underhållskostnaden, torde vid bedömande av frågan om utgåendet av
förhöjt tilläggsbidrag i främsta rummet hänsyn böra tagas till vederbörande
väghållningsdistrikts ekonomiska ställning och den ökning i vägliållningstungan,
som ödebygdsvägs övertagande till allmänt underhåll innebär.
Därest av riksdagen antages ett under utarbetning varande förslag
till sådan ändring i lagen om ödebygdsvägar, att tidpunkten för ödebygdsvägs
övertagande till allmänt underhåll flyttas från den nu bestämda, eller
då vägen vunnit nödig stadga och fasthet, till ett tidigare stadium, nämligen
så snart vägen blivit färdigställd, synes emellertid vid tilläggsbidrags
utmätande även böra beaktas frågan, huruvida ödebygdsväg vid övertagandet
motsvarar skäliga anspråk på stadga och fasthet. År så icke förhållandet,
bör väghållningsdistriktet genom förhöjt tilläggsbidrag få vederlag
för den ökning i underhållskostnaden, som föranledes av vägens mindre
goda beskaffenhet. Den närmare utformningen av berörda bestämmelser
torde få ankomma på Kungl. Maj:t.
Genom den alltjämt stigande automobiltrafiken hava kostnaderna för väghållningen,
i främsta rummet vägunderhållet, kraftigt stegrats. Följden härav
har blivit ökade utgifter icke blott för de väghållningsskyldiga, som i första
hand få vidkännas kostnadsökningen, utan jämväl för staten, i det att särskilt
utgifterna för statsbidraget till vägunderhållet på landet, såsom jämväl
av ovan angivna belastningssiffror framgår, häftigt stigit. I ersättning för
denna kostnadsökning erhålla de väghållningsskyldiga numera av automobilskattemedel
bidrag såväl till vägunderhållet den tid marken är bar som till
vinterväghållningen, varjämte betydande belopp av automobilskattemedel
8
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
användas för att genom vägförbättringar nedbringa kostnaderna för vägunderhållet.
Däremot har automobiltrafiken hittills icke lämnat något vederlag
för den betydande höjning av statsverkets kostnader för statsbidrag
till vägunderhållet på landet, som framkallats av nämnda trafik, utan
har denna utgiftsökning fått bäras av samtliga skattdragare. Med hänsyn
härtill torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke • automobiltrafiken
bör i högre grad än hittills lämna bidrag till vägväsendet och därvid i skälig
omfattning deltaga i statens utgifter för statsbidrag till vägunderhållet.
Inom finansdepartementet pågår för närvarande utredning i förevarande avseende.
I avbidan på denna utrednings residtat torde den del av ovan
föreslagna anslagsbelopp, 8,500,000 kronor, som beräknas böra täckas med
automobilskattemedel, förslagsvis upptagas till 4,000,000 kronor.»
På framställning av Kung!. Maj:t i proposition nr 170 beslöt 1925
års riksdag, att till väghållningsdistrikt, som medelst vägkassan övertagit
underhållet, skulle utan föregående ansökan utgå av automobilskattemedel
ett bidrag motsvarande 10 procent av distriktets verkliga kostnader för
vägunderhåll, vinterväghållning och förvaltning, som ej avsåge byggande
av väg, att bidraget skulle utgå av den efter utjämningsandelens avsättande
förefintliga återstoden av landsbygdens andel i automobilskattemedlen,
innan sagda återstod fördelades på länsfonder, samt att storleken av
utjämningsandelen nedsattes från 20 till 15 procent av landsbygdens andel
av skattemedlen. I enlighet härmed utfärdades den 28 maj 1926 ny
förordning om fördelning av automobilskattemedel. Stadgande om det direkta
väghållningsbidraget till vägdistrikten återfinnes i 3 § 1 mom. a)
av förordningen. De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari
1927 och hava erhållit tillämpning första gången vid verkställd fördelning
av de under år 1926 influtna automobilskattemedlen. Dessa medel uppgå
till i runt tal 21,600,000 kronor.
I propositionen nr 175 till innevarande års riksdag har nu Kung! Maj:t
framlagt förslag om höjande av det utav automobilskattemedel till väghållningsdistrikt
utgående direkta väghållningsbidraget från 10 till 15
procent å kostnaden. Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av denna fråga
har föredragande departementschefen yttrat följande:
»I annat sammanhang har jag underställt Kungl. Maj:ts prövning fråga
om ändrade skattegruncler för väghållningsbesvärets utgörande på landet,
varjämte det är min avsikt att inom den närmaste tiden anmäla förslag
om sådan ändring i väglagen, att det ordinarie statsbidraget jämlikt nämnda
lag må utgå jämväl å vinterväghållningskostnad. Jämsides med dessa åtgärder
har emellertid till lättande för de väghållningsskyldiga av den genom
automobiltrafiken ökade underhållskostnaden det direkta väghållningsbidraget
synts böra något höjas.
Jag har icke anledning att här närmare uppehålla mig vid de vägande
skäl, som tala för ett direkt väghållningsbidrag av automobilskattemedel
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
9
till viigdistrikten, ej heller vid de grunder na. na., efter vilka ett dylikt
bidrag bör utgå. I detta avseende tillåter jag mig hänvisa till innehållet
i det tidigare åberopade, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
sakkunniga avgivna betänkandet järnte det av min företrädare i ämbetet
i anslutning till detsamma gjorda uttalandet till det vid Kungl. Maj:ts
proposition nr 170 till 1926 års riksdag fogade statsrådsprotokollet. Yad
angår bidragets storlek må emellertid erinras, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt de sakkunniga — vilka föreslagit att bidraget skulle utgå
av landsbygdens utjämningsandel — såsom ett skäl för bidragets begränsande
för det dåvarande till 10 procent anfört, att ett dylikt bidrag på
lämpligt sätt hölle sig inom utjämningsandelen av de för landsbygden avsedda
automobilskattemedel, att Kungl. Maj:t, som väl frångick förslaget om bidragets
utgående av utjämningsandelen, likväl ansett sig sakna anledning
att föreslå ändring i bidragets storlek, samt att riksdagen — i anledning
av motionsvis framförda yrkanden om höjande av bidraget såsom för lågt
tillmätt för att tillnärmelsevis motsvara den betydande ökningen av väghållningsbördan
— förklarat sig visserligen icke vilja frånkänna de anförda
synpunkterna visst berättigande men ansett försiktigheten bjuda, att
bidraget för det dåvarande icke sattes högre än Kungl. Maj:t föreslagit.
Uppenbarligen är det av vikt att i föreliggande avseende framgå med
viss varsamhet. För bidraget bör icke få tagas i anspråk allt för stor
del av landsbygdens andel i skattemedlen. Denna andel hade i förra årets
statsverksproposition för budgetåret 1926—1927 beräknats till 15,200,000
kronor eller 3,200,000 kronor mera än för närmast föregående år. Under
år 1926 har emellertid ökningen i automobilskattemedlen ytterligare fortgått,
och landsbygdens andel i nämnda års medel uppgår till icke mindre
än omkring 17,275,000 kronor. I årets statsverksproposition har motsvarande
andel för budgetåret 1927—1928 beräknats till ett med ytterligare
nära 2,000,000 kronor förhöjt belopp eller till 19,200,000 kronor. Inför
denna ökning av automobilskattemedlen lärer man — utan att åsidosätta
tillgodoseendet av de ändamål, vartill medlen i första hand skola användas,
och med fasthållande i övrigt av gällande principer för medlens användning
— så till vida kunna tillmötesgå de gång efter annan framförda kraven
på ytterligare lindring i underhållstungan, att det direkta väghållningsbidraget
nu höjes från 10 till 15 procent av kostnaden. Höjningen, som
förutsätter ändring i 3 § 1 mom. a) i förordningen om fördelning av
automobilskattemedel, torde böra vinna tillämpning vid utdelandet av nästa
års bidrag.
Efter samråd med mig kommer chefen för finansdepartementet att denna
dag underställa Kungl. Maj:ts prövning förslag, att hälften av det jämlikt
väglagen utgående statsbidraget till vägunderhåll och, vid bifall till det
av mig förut berörda förslaget om viss ändring i väglagen, jämväl till
vinterväghållning skall bestridas av automobilskattemedel. I enlighet
10
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
Utskottets
yttrande.
härmed och då det enligt väglagen utgående statsbidraget belöper sig
till 30 procent av väghållningsdistriktens underhållskostnad skulle även
för statsverkets del en anpart motsvarande 15 procent av distriktens
kostnad komma att täckas av sådana medel. Stadgande härom torde böra
inflyta i 1 § i förordningen om fördelning av automobilskattemedel. I anslutning
härtill torde vidare det i budgetförslaget under sjätte huvudtiteln
till 8.5 miljoner kronor upptagna förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet
på landet, med viss jämkning av vad jag därutinnan tidigare ifrågasatt,
böra upptagas sålunda:
Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag...... kronor 4,250,000
Ytterligare bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag,
att direkt utgå av automobilskattemedel » 4,250,000.
För möjliggörande av en snabbare fördelning av automobilskattemedlen,
varom från flera håll önskemål framkommit, torde fördelningen lämpligen
böra framdeles avse de under visst budgetår i stället för såsom
för närvarande under visst kalenderår influtna medlen; fördelningen skulle
då kunna ske redan på hösten före det år, arbetsföretagen i allmänhet
igångsättas. Övergången till en dylik omläggning synes kunna så genomföras,
att en särskild fördelning verkställes under instundande höst, avseende
de under första halvåret influtna medlen. Yid denna extra fördelning
skulle för första gången tagas i anspråk medel för täckande av
hälften av statsbidraget enligt väglagen, beräknat å 1926 års underhållskostnad
och redovisat i 1927/8 års budget. Däremot skulle givetvis vid
denna fördelning icke ifrågakomma något bidrag jämlikt 3 § 1 mom. a) i
förordningen om fördelning av automobilskattemedel, då ju sådant bidrag
för året redan utbetalts till väghållningsdistrikten. Omläggningen betingar
viss jämkning i 1 § i berörda förordning.
Vidare torde för vinnande av den erforderliga enhetligheten beträffande
nämnda båda underhållsbidrag böra vidtagas den ändringen i 3 § 1 mom. a)
ifrågavarande förordning, att däri omförmält bidrag, liksom statsbidraget
enligt väglagen i motsvarande fall, beräknas å verkliga kostnaden under
året närmast före det fördelningen äger rum; därmed vinnes jämväl den fördelen,
att redan 1928 års bidrag kunna beräknas å kostnader, för vilka
på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper ligga till grund.»
Vad först angår förslaget om att av det till bestridande av ordinarie väghållningsbidraget
erforderliga anslaget å 8,500,000 kronor halva beloppet
eller alltså 4,250,000 kronor skulle utgå av automobilskattemedel är, såsom
departementschefen ock framhållit, att märka, hurusom vägunderhållet genom
automobiltrafiken häftigt stegrats. I motsvarande utsträckning hava också
statens utgifter för bestridande av den å staten belöpande anparten av
dessa utgifter växt. Ej heller bör förbises den nedgång i inkomsterna från
statens järnvägar, som automobiltrafiken i alltmera kännbar grad visat sig
medföra; vissa merutgifter för säkerhetsanordningar, vägkorsningar m. m.
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
11
tillskyndas också statens järnvägar på grund av automobiltrafiken. Under
sådana förhållanden torde få anses skäligt, att täckning för dessa statens
kostnader till en viss del beredes från automobilskattemedlen och utskottet
har för sin del intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Likaledes anser sig utskottet kunna tillstyrka propositionens förslag om
att det från automobilskattemedel utgående extra bidraget till vägunderhållet
inom vägliållningsdistrikt, vilkas samtliga vägar övertagits till underhåll
av vägkassa, höjes från nuvarande 10 procent till 15 procent. Mot den
ytterligare ökning av detta bidrag, varom i vissa motioner framställts yrkande,
måste däremot utskottet ställa sig avvisande. Utskottet vill i detta
avseende erinra om vikten av att ifrågavarande underhållsbidrag icke må
alltför mycket komma att inkräkta på möjligheterna att från automobilskattemedlen
bereda anslag till erforderliga förbättringsarbeten; allmänt
torde erkännas, att dylika arbetens utförande mångenstädes utgör en nödvändig
förutsättning för ett rationellt och ekonomiskt vägunderhåll.
I vissa motioner har yrkats, att ifrågavarande särskilda bidrag till vägunderhållet
måtte få utgå jämväl till distrikt, där vägkassan blott delvis
övertagit nämnda underhåll. I avseende härå vill utskottet allenast erinra,
hurusom vissa i liknande syfte vid 1926 års riksdag väckta motioner
icke vunno riksdagens bifall samt att enligt gällande bestämmelser bidrag
från automobilskattemedel till underhåll av här avsedda vägar kan efter
särskild framställning beviljas för fall att underhållet är på grund av automobiltrafik
i synnerlig grad försvårat.
Såsom i en av J. B. Johansson i Fredrikslund i ämnet väckt motion
(I: 50) erinras, hava 1926 års statsrevisorer i sin till innevarande års riksdag
avgivna berättelse ansett sig böra fästa uppmärksamheten på, att med den
inträdda starka stegringen av automobilskattemedlen den andel av dessa
medel, som Kungl. Maj:t äger använda för forskningsändamål m. m., i motsvarande
grad höjts, i viss mån utöver vad som tidigare förutsetts. I anslutning
härtill har motionären yrkat, att nuvarande procentsatsen skulle
sänkas till en tredjedels procent, varjämte därutöver föreslagits viss annan
ändring av nuvarande författningsbestämmelse i ämnet.
Under hänvisning till den sålunda av statsrevisorerna verkställda utredningen
får utskottet tillstyrka, att ifrågavarande procentsats sättes till en
halv procent.
Utskottet vill därjämte förutsätta, att Kungl. Maj:t i samband med det
förslag till beräkning och disposition av automobilskattemedlen, som årligen
förelägges riksdagen, lämnar redogörelse för i vilken utsträckning och för
vilka särskilda ändamål anslag från automobilskattemedel under sistförflutet
kalenderår med stöd av ifrågavarande bestämmelse anvisats för forskningsocli
undersökningsarbeten.
Med förmälan att utskottet icke haft någon erinran mot Kungl. Maj.ts
förslag beträffande sådan ändring av 1 § av gällande förordning, att fördelningen
av automobilskattemedlen må avse de under visst budgetår i stället
för kalenderår influtna medlen, liksom ej heller mot den föreslagna ändringen
12
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
i 3 § 1 mom. a) rörande den kostnad, å vilken underhållsbidraget må beräknas,
får utskottet hemställa,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts framställda
förslag och herr Johanssons i Fredrikslund ovanberörda
motion 1:50 samt med avslag å de av herrar Johansson i
Friggeråker och E. Svensson, Gabrielsson m. fl., Wohlin m. fl.,
N. Anton Nilsson och Jönsson samt H. Andersson och Frändén
inom första kammaren väckta motionerna (49, 51,135,136 och
209) och de av herrar Johanson i Hallagården m. fl, Månsson
i Erlandsro m. fl., Anderson i Storegården m. fl., Bergström
i Bäckland samt Jeppsson m. fl. inom andra kammaren väckta
motionerna (83, 84, 212, 216, 219, 311 och 322)
a) Ull förbättring och underhåll av städernas för automobiltrafiken
vildiga gator och vägar för budgetåret 1927—1928 anvisa
ett extra reservationsanslag av 4,800,000 kronor, att direkt utgå
av automobilskattemedel;
b) till förbättring och underhåll av för automobil trafiken viktiga
vägar och broar å landsbyggden m. m. för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 19,200,000
kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel;
c) 1) i riksstaten för budgetåret 1927—-1928 uppföra ordinarie
anslaget till vägunderhållet på landet sålunda:
Bidrag till vägunderhållet på lan de t, förs l ags -
anslag ........................................................... kronor 4,250,000
Ytterligare bidrag till vägunderhållet på landet,
förslagsanslag, att direkt utgå av automobilskattemedel
.......................................... » 4,250,000.
2) medgiva, att från förevarande anslag må utgå tilläggsbidrag,
som avses i 9 § i lagen den 13 juni 1919 om ödebygdsvägar;
d)
för sin del godkänna bifogade förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 28
maj 1926 (nr 161) om fördelning av automobilskattemedel.
Stockholm den 27 maj 1927.
På statsutskottets vägnar:
ANDEBS ANDEESON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar A. C. Lindblad, A. F. Vennersten, J. Nilsson
i Malmö, G. F. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, E. A. Hallin, C. I. Asplund,
P. A. Bergström, G. A. Carlsson i Gävle, C. Johansson i Hälsingborg, J. B. Johansson
i Fredrikslund och G. Kobb;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, O. Olsson i Kullenbergstorp,
P. M. Olsson i Blädinge, E. Kristensson i Göteborg, B. F:son Holmgren,
O. Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp, E. Andersson i Prästbol, J. Olofsson i
Digernäs, O. Andersson i Höör, P. G. Jonsson och C. A. Anderson i Storegården.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
1
lo
Reservationer:
1) Beträffande frågan om automobilskattemedlens användande för allmänna
vägunderhållsanslaget:
av lierrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Olsson i Kullenbergstorp,
Olsson i Blädinge, Persson i Fritorp ocli Anderson i Storegården,
vilka ansett, att utskottets yttrande i denna del bort hava följande lydelse:
»Yad först angår Kungl. Maj:ts förslag att från det till beredande av
ordinarie vägliållningsbidraget erforderliga anslaget å 8,500,000 kronor halva
beloppet skulle utgå av automobilskattemedel, vill utskottet framhålla det
betänkliga i att på detta sätt genom särbeskattning bereda täckning för en
ordinarie statsutgift, och utskottet måste för sin del ställa sig avvisande mot
detta Kungl. Maj:ts förslag.»;
samt att utskottet bort hemställa dels under mom. c) 1), att riksdagen
måtte höja det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet på
landet, nu 5,500,000 kronor, med 3,000,000 kronor till 8,500,000 kronor,
dels ock att § 1 i det under mom. d) omförmälda förslaget till förordning
i ämnet skulle erhålla följande lydelse:
1 §•
Av de under visst budgetår jämlikt förordningarna om automobilskatt,
om särskild skatt å automobilgummiringar och om särskild skatt å bensin
och motorsprit eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt
18 § i förstnämnda förordning må hava meddelat, influtna skattemedel
(automobilskattemedel) skola tjugu procent tillfalla rikets städer för att användas
för dessas gatu- och väghållning samt åttio procent landsbygden för
att användas företrädesvis till förbättring och underhåll av för den allmänna
samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar och broar;
2) Beträffande frågan om procentsatsen för det från automobilskattemedlen
utgående bidraget till vägunderhåll:
av herrar Vennersten, Nilsson i Gränebo, Hallin, Johansson i Fredrikslund,
Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i Blädinge, Holmgren, Persson i Fritorp,
Olofsson i Digernäs och Anderson i Storegården, vilka ansett, att utskottets
yttrande i denna del bort hava följande lydelse:
»Beträffande därefter frågan om höjning av det från automobilskattemedel
utgående bidraget till vägunderhåll vill utskottet erinra om de förslag, som
motionsvis framkommit rörande ytterligare ökning av detta bidrag utöver
av Kungl. Maj:t föreslagna 15 procent. Med hänsyn till den stora börda,
som vägunderhållet för närvarande utgör för de vägunderhållningsskyldiga,
föreligger enligt utskottets mening goda skäl för en dylik ytterligare höjning.
För att emellertid icke i alltför hög grad inkräkta på de övriga ändamål
— vägförbättringar m. m. — som automobilskattemedlen avse att tillgodose,
har utskottet ansett sig böra stanna vid en höjning till 20 procent.»;
samt att förty § 3 mom. 1 a) i det under mom. d) av utskottets hem
-
14
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
ställan omförmälda förslaget till förordning i iimnet borde i den del, varom
nu är fråga, hava följande lydelse.
7 §3‘
1 mom. —--
a) Till---med två tiondelar av distriktets-------
3) Beträffande frågan om väghållningsdistriktets övertagande av samtliga vägar
i distriktet till underhåll såsom villkor för bidrag från automobilskattemedlcn:
av herrar Vennersten, Nilsson i Gränebo, Asplund, Johansson i Fredrikslund,
Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i Blädinge, Holmgren och Anderson
i Storegården, vilka ansett, att utskottets yttrande i denna del bort hava
följande lydelse:
»För närvarande uppställes såsom villkor för att ifrågavarande extra bidrag
till vägunderhållet skall utgå, att samtliga vägar inom distriktet övertagits
till underhåll av vägkassan. Såsom tidigare av vissa länsstyrelser framhållits,
torde dock skäl saknas att från bidrags åtnjutande utestänga väghållningsdistrikt,
vilka exempelvis övertagit allenast genomlöpande större
stråkvägar. Det torde få anses rättvist, att dylika väghållningsdistrikt erhålla
motsvarande hjälp med underhållet av dessa vägar. För att detta skall
kunna ske, torde emellertid föreskrift böra utfärdas om skyldighet för vägdistrikt
att hava räkenskaperna så förda, att härav framgår, huru stor del
av distrikts väghållningskostnader, som belöper å till underhåll av vägkassa
övertagna vägsträckor. Beträffande distrikt, som endast delvis övertagit underhållet,
torde ock rätten till bidrag böra begränsas att avse vägunderhåll och
vinterväghållning men icke förvaltningskostnad.»;
samt att förty § 3 mom. 1 a) i det under mom. d) av utskottets hemställan
omförmälda förslaget till förordning i ämnet borde i den del, varom
nu är fråga, hava följande lydelse:
»§ 3.
1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent
på följande sätt:
a) Till väghållningsdistrikt, vars vägar helt eller delvis övertagits till
underhåll medelst vägkassan, utgår bidrag med----av distriktets verk
liga
kostnad under nästföregående kalenderår för vägunderhåll och vinterväghållning
å sålunda övertagna vägar. Hava distriktets samtliga vägar
övertagits, må i nämnda kostnad jämväl inbegripas all förvaltningskostnad,
som icke uppenbarligen avser byggande av väg. Sådant bidrag utgår dock
icke, med mindre vägunderhållet hela nästföregående kalenderår ålegat vägkassan.
Till grund för beräknandet av ovan berörda verkliga kostnad skola läggas
på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper. Beträffande väghållningsdistrikt,
som endast delvis övertagit distriktets vägar till underhåll av
vägkassan, skola räkenskaperna vara så förda, att härav framgår huru stor
del av distriktets kostnader för vägunderhåll, som belöper å till underhåll
av vägkassan övertagna vägsträckor, ävensom för vinterväghållning.»;
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
15
Bil.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 28 maj 1926 (nr 161)
om fördelning av automobilskattemedel.
Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ i förordningen den 28 maj 1926
om fördelning av automobilskattemedel skola, 3 § i nedan angivna del,
hava följande ändrade lydelse:
1 §•
Av de under visst budgetår jämlikt förordningarna om automobilskatt,
om särskild skatt å automobilgummiringar och om särskild skatt å bensin
och motorsprit eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt
18 § i förstnämnda förordning må hava meddelat, influtna skattemedel
(automobilskattemedel) skola, sedan med nämnda medel bestritts hälften av
de enligt gällande lag angående väghållningsbesvärets utgörande på landet
utgående statsbidragen till vägunderhåll och vinterväghållning, tjugu procent
tillfalla rikets städer för att användas för dessas gatu- och väghållning
samt åttio procent landsbygden för att användas företrädesvis till förbättring
och underhåll av för den allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla
vägar och broar.
3 §•
1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent
på följande sätt:
a) Till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll
medelst vägkassan, utgår bidrag med femton procent av distriktets verkliga
kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning under nästföregående
kalenderår, dock allenast därest vägunderhållet hela det året ålegat vägkassan;
och skall därvid i nämnda kostnad jämväl inbegripas all förvaltningskostnad,
som icke uppenbarligen avser byggande av väg.
Till grund — — — — — — — — — — — förklaras förverkad,
b) Yad av — — — — — — — — — — — särskilda län.
2 mom. Av återstående femton procent må ett belopp, motsvarande högst
en halv procent av landsbygdens andel av skattemedlen, enligt Konungens
förordnande användas till understödjande av sådana forsknings- och undersökningsarbeten,
som anses i synnerlig grad befrämja ett ändamålsenligt
användande av ifrågavarande skattemedel, och återstoden mellan länen
fördelas på sätt Konungen förordnar.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927; skolande särskild
fördelning av de under första halvåret 1927 influtna automobilskattemedel
äga rum i enlighet med de nya bestämmelserna, dock att därvid bidrag
enligt 3 § 1 mom. a) icke skall utgå.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1927:311 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Ma,j:ts proposition angående ändring av förordningen om automobilskattemedel, dels Kungl. Maj:ts i statsverks s. 3 i texten