Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag dels till kostnader för taxering till skatt å inkomst och förmögenhet, dels till kostnader för fastighetstaxering år 1928 jämte i dessa ämnen väckta motioner.

1927-05-24 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:153, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag dels till kostnader för taxering till skatt å inkomst och förmögenhet, dels till kostnader för fastighetstaxering år 1928 jämte i dessa ämnen väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

1

Nr 153.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1927 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under sjunde huvudtiteln gjorda framställningar angående

anslag dels till kostnader för taxering till skatt å inkomst

och förmögenhet, dels till kostnader för fastighetstaxering

år 1928 jämte i dessa ämnen väckta motioner.

(3:e avd.)

Uti den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd ock behov för budgetåret 1927—1928 har

Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln, innefattande anslagen till finansdepartementet,

(punkterna 23 och 24 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

över finansärenden nämnda dag) föreslagit riksdagen att

dels minska ordinarie förslagsanslaget till kostnader för taxering till

skatt å inkomst och förmögenhet, nu 3,000,000 kronor, med 200,000 kronor

till 2,800,000 kronor;

dels till kostnader för fastighetstaxering år 1928 för budgetåret 1927—

1928 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,000,000 kronor.

Utredningen i dessa ämnen återfinnes å sid. 34—37 i statsrådsprotokollet.

Förslagsanslaget till kostnader för taxering till skatt å inkomst och

förmögenhet, som i riksstaten för år 1917 upptogs med 820,000 kronor,

uppfördes i riksstaterna för åren 1918 och 1919 med 1,100,000 kronor samt

i 1920 års riksstat med 1,500,000 kronor. Jämväl för år 1921 var anslaget

upptaget till sistnämnda belopp. I riksstaten för år 1922 blev anslaget,

som under åren 1919 och 1920 avsevärt överskridits, höjt till 2,500,000

kronor, med vilket belopp anslaget ävenledes återfinnes i riksstaterna

för budgetåren 1923—1924 och 1924—1925. Vid 1925 års riksdag undergick

anslaget en ny förhöjning till 3,000,000 kronor, vilket belopp är upptaget

jämväl i riksstaten för innevarande budgetår.

Ifrågavarande anslag är avsett för bestridande av dels kostnader för

beredande, jämlikt 54 § 1 mom. i gällande förordning om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering, av ersättning åt ordförandena och

de av.Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna,

arvoden för protokolls- och längdföringen hos prövningsnämnderna,

arvode åt kronans ombud hos Stockholms stads prövBihang

till riksdagens protokoll 1927. G sand. 67 höft. (Nr 153—154.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 153.

ningsnämnd, gottgörelse för det i samband med taxeringsförrättningarna i

övrigt lämnade biträde av städernas tjänstemän ävensom bidrag till kommun,

som för taxeringsarbetet vidtagit särskilda anstalter, som befunnits

ändamålsenliga, och härför åtagit sig kostnader, dels ock vissa andra

taxeringskostnader såsom gottgörelse åt särskilt förordnat kronoombud,

ersättning för biträde åt kronans ombud vid förberedande göromål, nödiga

tryckningskostnader m''. m.

Jämlikt nyssnämnda lagrum må för bestridande av ifrågavarande kostnader

enligt Kungl. Maj:ts förordnande för varje år utgå högst ett belopp

av två procent av rikets hela inkomst- och förmögenhetsskattesumma för

året, sådan denna enligt taxeringsnämndernas beslut beräknas. Enligt

3 mom. i samma paragraf åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande

att senast den 20 juli varje år till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande

angående länets eller i fråga om Stockholm stadens hela inkomstoch

förmögenhetsskattesumma enligt taxeringsnämndernas beslut samt

angående den ersättning, som anses böra tillkomma ej mindre envar av

de personer inom länet eller Stockholms stad, vilka enligt bestämmelserna

i 1 mom. äro därtill berättigade, än även kommun, som i 2 mom. omförmäles.

Härvid skola angivas de grunder, som'' varit bestämmande vid

ersättningarnas beräknande och från kommun inkommen framställning

bifogas. Efter prövning av vad sålunda föreslagits bestämmer Kungl.

Maj:t, huru mycket av tillgängliga medel skall ställas till varje prövningsnämnds

förfogande, och äger nämnden efter förslag av Kungl.

Maj:tis befallningshavande fördela anvisat belopp mellan de till ersättning

berättigade. Vid ersättningarnas fördelning skall avseende fästas

vid den för de särskilda uppdragens utförande erforderliga skicklighet,

tid och arbete och bör i förekommande fall jämväl tagas i betraktande

ersättning, som kan hava blivit vederbörande av kommun tillerkänd och

kommunen av statsmedel gottgjord.

Enligt vad statsrådsprotokollet utvisar, hava de direkta utgifterna å

ifrågavarande anslag uppgått till

för år 1917 .................... kronor 1,167,987: 38

» » 1918 » 1,539,228:5»

» » 1919 » 1,990,993:75

» » 1920 » 2,897,009:63

» » 1921 :> 3,593,825: S6

» » 1922 » 3,035,023:88

» budgetåret 1923—1924 ............................ » 2,954,916: u

» 1924—1925 ............................ » 3,024,805:21

» » 1925—1926 ............................ » 3,076,869:23.

Utgifterna å anslaget hava sålunda under tiden 1917—1921 varit stadda

i stark stegring, men hava, sedan under sistnämnda år med dess låga

penningvärde höjdläget passerats, hållit sig tämligen konstanta vid omkring

3 miljoner kronor. Av de överväganden, som pågått inom finans
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

3

departementet, tiar emellertid synts framgå, att med hänsyn, bland annat,

till penningvärdets stegring en sådan avvägning av ersättningarna för taxe''

ringsarbetet bör kunna genomföras, att en jämkning nedåt av anslaget kan

vidtagas. Visserligen har det ansetts möjligt, att första årets tillämpning

av den avsedda nya kommunalskattereformen komme att öka detta års

faxeringsarbete, men denna ökning har synts kunna bliva jämförelsevis

obetydlig med hänsyn till att i viktiga punkter förenklingar i beskattningsgrunderna

böra stå att vinna. Vid vägande av dessa synpunkten

mot varandra har departementschefen ansett sig kunna förorda en nedsättning

av förevarande anslag med 200,000 kronor.

I 1 § av anvisningarna till bevillningsförordningen föreskrives, att allmän

fastighetstaxering skall verkställas år 1913 och sedermera vart femte

år, d. v. s. åren 1918, 1923, 1928 o. s. v. Med frångående av denna föreskrift

verkställdes emellertid allmän fastighetstaxering redan år 1922. I samband

med förslag vid 1926 års riksdag om fortsatt tillämpning av kommunalskatteprovisoriet

ifrågasattes, att undantag ånyo skulle göras från bevillningsförordningen

genom att anordna ny allmän fastighetstaxering år

1927. Av skäl, som framgå utav det vid propositionen nr 34 till nämnda

riksdag fogade statsrådsprotokollet över finansärenden för den 7 januari

1926, syntes detta emellertid icke böra ske. Till denna ståndpunkt anslöt sig

ock riksdagen (skrivelse nr 195). En allmän fastighetstaxering borde i

stället komma till stånd år 1928. Jämväl de förslag till revision av den

direkta beskattningen och av taxeringsväsendet, vilka hava förelagts 1927

års riksdag, utgå därifrån, att allmän fastighetstaxering skall verkställas

nästkommande år. Arbetet med denna taxering kommer till övervägande

delen att infalla under budgetåret 1927—1928.

För bestridande av kostnaderna för det under sagda budgetår infallande

arbetet med taxeringen ifråga erfordras alltså anslag på riksstaten.

Vad angår storleken av detta anslag har departementschefen erinrat, att

kostnaderna för 1922 års allmänna fastighetstaxering belöpte sig till i

runt tal 2,167,000 kronor. Ett lilja stort anslagsbehov har departementschefen

ansett nu icke förefinnas. Vissa för år 1922 års allmänna fastighetstaxering

verkställda förarbeten vore icke i samma utsträckning nödvändiga

vid den för år 1928 ifrågasatta fastighetstaxeringen, och hänsyn

borde därjämte tagas till det under mellantiden förändrade penningvärdet.

Ehuru avsevärda svårigheter förelåge att nu beräkna anslagsbehovet,

liar det synts departementschefen vid övervägande av olika på frågan

inverkande omständigheter, att ett belopp av omkring 1,600,000 kronor i

det hela borde vara tillräckligt. Å nästkommande budgetårs stat skulle

härav icke behöva uppföras mer än 1,000,000 kronor. Resterande beloppet

herde anvisas å riksstaten för budgetåret 1928—1929.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till

behandling förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena inom första

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

kammaren, nr 137, av herr A. J. Bärg och den andra inom andra kammaren,

nr 204, av herr N. Månsson i Erlandsro m. fl., vari hemställts att riksdagen

måtte besluta, att förslagsanslagen till kostnader för taxering till skatt

å inkomst och förmögenhet samt till kostnader för fastighetstaxering år

1928 måtte i riksstaten för hudgetåret 1927—1928 upptagas med 3,000,000 resp.

1,200,000 kronor.

Ifråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionen nr 137 inom första kammaren.

Utskottets

yttrande

Vid provning av förevarande förslag har utskottet ansett sig icke höra

tillstyrka anvisandet av högre anslag för nu ifrågavarande ändamål än

Kungl. Maj:t ifrågasatt.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och med avslag å herrar Bärgs och

Månssons i Erlandsro m. fl. ovanberörda motioner,

1:137 och II: 204, i vad desamma skilja sig från Kungl.

Maj:ts förslag,

a) minska ordinarie förslagsanslaget till kostnader

för taxering till skatt å inkomst och förmögenhet, nu

3,000,000 kronor, med 200,000 kronor till 2,800,000 kronor;

samt

b) till kostnader för fastighetstaxering år 1928 för

budgetåret 1927—1928 under sjunde huvudtiteln anvisa

ett extra förslagsanslag av 1,000,000 kronor.

Stockholm den 24 maj 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. JAndblad, A. F. Vennersten,

Oscar Olsson, J. L. Widell, J- Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, A. Pers, J. G. Walles, C. I. Asplund,

K. E. Andersson i Eliantorp och J. Clemedtson;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, C. It. Jansson i Falun,

L. J. Carlsson-Froslerud, O. Olsson i Kullenbergstorp, ö. Nilsson i Örebro, S. Persson i

Fritorp, E. Andersson i Prästbol, O. E. F. Järte, K. S. 1''. Word, J. Jönsson i Revinge och

C. A. Anderson i Storegården.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

5

Reservation:

av herrar Nilsson i Malmö, Anderson i Bistock ocli Ward, vilka till en

början åberopat innehållet av den i motionen 1:137 omförmälda skrivelsen

från länsstyrelsen i Malmöhus län, så lydande:

»Till Konungen.

Härmed vågar länsstyrelsen i underdånighet giva uttryck åt de bekymmer,

som länsstyrelsen icke kunnat undgå att känna vid genomläsning

av statsverkspropositionen angående de föreslagna anslagen under sjunde

huvudtiteln (23 och 24) till kostnader för taxering till skatt å inkomst och

och förmögenhet, samt till kostnader för fastighetstaxering år 1928.

Helt naturligt kan länsstyrelsen icke äga den överblick över förhållandena

för hela riket, som egentligen borde förutsättas för ett rätt bedömande

av dessa anslags tillräcklighet eller otillräcklighet, vadan länsstyrelsens

synpunkter på frågan givetvis begränsas till det egna.länet, men icke desto

mindre bär länsstyrelsen i känsla av eget ansvar för det mera eller,

mindre tillfredsställande sätt, på vilket taxeringsapparatema här i länet

funktionera, icke kunnat tillbakatränga en önskan att i underdånighet inför

Eders Kungl. Maj:t framlägga sina synpunkter på frågan.

Vad först angår ordinarie förslagsanslaget till kostnader för taxering

till skatt å inkomst och förmögenhet, har detta förut varit upptaget till

3,000,000 kronor, men har under budgetåret 1925—1926 överskridits med

nära 77,000 kronor. Oaktat detta överskridande fick länsstyrelsen i fjol

sitt förslag till andel av beloppet nedprutat med icke mindre än 11.6 procent.

Men vad värre var: det länsstyrelsen tilldelade beloppet förslog icke

för bestämmande av ungefärligen samma arvoden, som utgått år 1925,

utan en allmän nedsättning av arvodena nödvändiggjordes med omkring

10 procent, och detta huvudsakligen på den grund, att nya taxeringsdistrikt

nödvändiggjorts. Det må väl under sådana förhållanden vara förlåtligt,

om länsstyrelsen med verklig oro motser följderna av anslagets nedsättning

i statsverkspropositionen.

Chefen för Eders Kungl. Maj:ts finansdepartement har i sitt anförande

till statsrådsprotokollet påvisat utgifternas stegring, som framför allt inträdde

år 1920, och han synes hava — vilket ju kan förefalla rätt naturligt

— därav dragit den slutsatsen, att stegringen av utgifterna inträtt såsom

eu följd av, bland annat, penningvärdets sjunkande under de ifrågavarande

åren. Och med denna utgångspunkt är det också följdriktigt, att

han nu »med hänsyn till penningvärdets stegring funnit en sådan avvägning

av ersättningarna för taxeringsarbetet böra kunna genomföras, att eu

jämkning nedåt av anslaget kan vidtagas».

Länsstyrelsen vågar emellertid i underdånighet betvivla, att utgångspunkten

för nämnda resonemang är så alldeles oantastbar. Åtminstone

vill länsstyrelsen i underdånighet göra gällande, att utgiftsbehovets stegring

inom detta län hade helt andra orsaker, samt att penningvärdet icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

©ns i någon män spelat in vid länsstyrelsens förslag till ersättning. De

faktorer, som härvid varit för länsstyrelsen avgörande, liava uteslutande

sin grund dels i genomförandet av de i jämförelse med vad som dittills

gällt så krångliga skattelagarna, vilka ställt synnerligen störa krav på

kvalifikationer hos ordförandena samt framför allt på deras uppoffring

av tid och arbete för deklarationernas omsorgsfulla granskning, pa det

att icke alltför mycket av statens skatteintäkter skulle tillspillogivas, dels

ock i synnerhet däruti, att undan för undan nödvändiggjorts taxeringsdistriktens

uppdelning i flera distrikt, eftersom vid kronoombudets hos

prövningsnämnden granskning av taxeringsarbetet inom länet visat sig,

att distrikten varit för störa och en omsorgsfull granskning av deklarationerna

därför icke kunnat inom taxeringsnämnderna medhinnas. Det är

således uteslutande omsorgen om taxeringsväsendet och dess uppbringande

på högsta möjliga nivå, som här i länet föranlett utgifternas stegring.

Icke ett ögonblick skulle länsstyrelsen tveka att medgiva, att ifrågavarande

ersättningar kunde tåla en ytterligare nedprutning, om länsstyrelsens

ansvarskänsla icke lade hinder i vägen från att låta taxeringsapparaten

i första instans nedsjunka till att åter bliva vad den tidigare i stor

omfattning Ararit, nämligen en inregistreringsapparat för införande utan

vidare i taxeringslängderna av deklarerade belopp. Finge taxeringsnämndsordförandenas

arbete inskränka sig härtill, kunde de anses över hövan

betalta med nu utgående arvoden. Något bekymmer för rekryteringen

av ordförandeplatserna behövdes icke heller, ty aspiranter finnas alltid och

prövningen av deras lämplighet kunde inskränkas till huvudsakligen deras

skrivkunnighet samt förmågan att inlära tekniska handgrepp. Men utan

att nu hava gjort en undersökning av vad taxeringsapparatens förändring

till en inregistreringsapparat skulle betyda, vågar länsstyrelsen dock bestämt

påstå, att den siffra, som i statsverkspropositionen beräknats såsom

utbyte av inkomst- och förmögenhetsskatten, skulle behöva väsentligt nedbringas,

i händelse taxeringsnämnderna skulle eftersätta den nog så behövliga

granskningen av deklarationerna. Vad en sådan granskning betyder

kan i någon mån bedömas därav, att kronoombudets eftergranskning här i

länet aldrig lämnat så litet belopp, som hela taxeringsväsendet här i länet

kostat.

Länsstyrelsen har också i sin tid vid avgivande av underdånigt utlåtande

över ett förslag till ny taxeringsförordning, att föreläggas årets riksdag,

fått det starkaste intryck av förslagets syfte att söka rycka upp taxeringsapparaten

till att bliva vad den borde vara, nämligen en verkligt granskande

myndighet med hela sitt arbete inriktat på åstadkommande av taxeringar,

vilka så vitt möjligt borde avspegla de verkliga förhållandena. I sådant

syfte skulle taxeringsmyndigheterna kunna bemyndigas att i förekommande

fall erhålla tillgång till skattskyldigas bokföringar och för dessas

granskning påkalla biträde av bokföringsexperter. Om förslaget till

en sådan ny taxeringsförordning vunnit Eders Kungl. Maj:ts nådiga gillande,

synes detta i och för sig hava krävt en ökning av det ifrågavarande

anslaget i stället för en minskning, helst som förslaget måste föranleda en

ytterligare minskning av taxeringsdistriktens storlek och motsvarande ökning

av dessas antal, så vitt taxeringsnämnderna skola medhinna att tillfredsställande

utföra allt det arbete, som fordras av dom. En sådan ökning

av distriktens antal blir i allt fall nödvändig redan på grund av tillämpningen

av de nya skattelagar, vilka också torde komma att föreläggas årets

riksdag. Dessa komma nämligen att ställa ytterligare krav på taxeringsnämndernas

arbetskrafter och kvalifikationer.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

7

Länsstyrelsen anser sig äga desto större anledning till oro över anslagets

minskning, som redan den omständigheten att nya skattelagar införas, enligt

länsstyrelsens tidigare erfarenhet kommer att medföra en betydande

mängd avsägelse!'' från dugliga taxeringsnämndsordförande, vilka med lian''

syn till otillfredsställande betalning draga sig för det betydande arbete,

som otvivelaktigt blir förenat med att sätta sig in uti en ny lagstiftning

och tillämpa den. Även ur denna synpunkt synes anslagets minskning just

nu vara rätt så betänklig. För en länsstyrelse med 175 taxeringsdistrikt

blir det sannerligen icke lätt att rekrytera två platser i varje taxeringsdistrikt,

därest avsägelserna komma massvis, åtminstone om rekryteringen

skall ske på sådant sätt, att icke allt för mycket av statens skatteintäkter

skola genom bristfälliga taxeringar tillspillogivas.

Sparsamhetssynpunkter äro för länsstyrelsen ingalunda främmande, men

i ett fall som detta kan sparsamheten bliva mångdubbelt dyrbarare än vad

som besparas.

Samma betänkligheter, som nyss anförts, gälla icke i fråga om anslaget

till en allmän omtaxering av fast egendom år 1928. Blir denna taxering

mera eller mindre otillfredsställande, kan detta allenast i mindre avsevärd

grad inverka på statens skatteintäkter.

För kommunalbeskattningen ävensom jämväl i andra avseenden, vilka

icke här behöva omnämnas, är fastighetstaxeringens jämnhet och likformighet

dock utav mycket stor betydelse.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet bar chefen för finansdepartementet

meddelat, att 1922 års allmänna omtaxering kostade 2,167,000 kronor,

samt därvid uttalat, att lika stort anslagsbehov torde man icke nu beliöva

räkna med. Vissa för 1922 års allmänna fastighetstaxering verkställda förarbeten

torde icke i samma utsträckning bliva nödvändiga vid den för är

1928 ifrågasatta fastighetstaxeringen. På grund därav har anslaget beräknats

till 1,600,000 kronor.

Det är ju icke uteslutet, att chefen för finansdepartementet härvid syftat

på »vissa förarbeten», som utförts annorstädes än ute i orterna och som med

anslaget betalts. Men om därmed åsyftats sådana förarbeten, som utförts

hos länsstyrelserna och taxeringsmyndigheterna ute i orterna, så vågar

länsstyrelsen i underdånighet även beträffande detta anslag uttala sina betänkligheter.

Även om länsstyrelsen vågar tro, att 1922 års allmänna omtaxering av

fastigheter åtminstone i detta län slagit i stort sett väl ut, så måste man

dock komma ihåg, att en sådan taxering aldrig kan påräknas bliva fullt

tillfredsställande, då nya taxeringsgrunder första gången tillämpas. Vidare

får icke glömmas, att fastighetsvärdena vid den tidpunkt, då 1922 års

fastighetstaxering verkställdes, icke vunnit stabilitet utan befunno sig i ett

läge, då pendeln svängde med krisartad hastighet från en toppunkt nedåt,

utan att någon kunde uträkna, varest den slutligen skulle stanna. I sistberörda

avseende torde år 1928 kunna antagas bliva en lyckligare tidpunkt

för ett allvarligt försök till åstadkommande av en jämn och likformig fastighetstaxering.

Länsstyrelsen för sin del har således i underdånighet den

föreställningen, att alla de förarbeten, som kunna göras för utrönande av

fastighetsvärdenas stabila läge, bliva än viktigare och nödvändigare år

1928 än 1922. Därtill kommer, att tiden förra gången endast delvis medgav

möjligheter att i taxeringslängderna identifiera fastigheterna genom införande

av noggranna jordregisterbeteckningar och arealer. Detta arbete

måste vid 1928 års fastighetstaxering fullföljas samt för övrigt komplette
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

ras jämväl på grund av nya jordstyckningar. Enligt länsstyrelsens underdåniga

förmenande blir således detta taxeringsarbete år 1928 minst lika arbetssamt

och krävande som år 1922, om icke än mera. I varje händelse blir

det på nyss anförda skäl mera maktpåliggande.

Malmö i landskontoret den 20 januari 1927.

Fredrik Ramel.

Gr- V. Eiserman.»

samt med hänsyn till vad av länsstyrelsen sålunda anförts ansett, att utskottet

bort hemställa om bifall till de i ämnet väckta motionerna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:317 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag dels*till kostnad a1 i texten