Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bidrag till återupprättande av viss industriell verksamhet i Nederkalix socken jämte en i ämnet väckt motion.
1927-05-30 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1927:156, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bidrag till återupprättande av viss industriell verksamhet i Nederkalix socken jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 156.
1
Nr 156.
Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1927 kl. 3 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bidrag
till återupprättande av viss industriell verksamhet i Nederkalix
socken jämte en i ämnet väckt motion.
(4:e avd.)
Uti en till riksdagen den 20 maj 1927 avlåten proposition, nr 252, vilken
hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, bar Kungl. Maj:t,
under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden nämnda dag, föreslagit riksdagen
dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i enlighet med vad i berörda statsrådsprotokoll
anförts, lämna bistånd till återupprättande av viss industriell
verksamhet i Nederkalix socken i Norrbottens län,
dels å riksstaten för budgetåret 1927—1928 bland utgifter för kapitalökning
under titeln »Låneunderstöd» för understöd till återupprättande av viss
industriell verksamhet anvisa ett reservationsanslag å 2,000,000 kronor, därav
att täckas av andra statsinkomster än lånemedel 500,000 kronor och att
täckas av lånemedel 1,500,000 kronor,
dels ock, vid bifall till sistnämnda hemställan, höja den i förslaget till
riksstat för budgetåret 1927—1928 upptagna inkomsttiteln »Tillfälliga lånemedel»
med 1,500,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till åberopade statsrådsprotokollet.
Utskottet har i sammanhang med behandlingen av förevarande proposition
ansett sig böra upptaga till behandling en inom andra kammaren
av herr O. W. Lövgren i Nyborg väckt motion, nr 138, däri yrkats, att
riksdagen bland utgifter för kapitalökning under budgetåret 1927—1928
måtte uppföra en summa av 10,000,000 kronor, under namn av »Näringsrevisionsfonden»,
att ställas till Kungl. Maj:ts disposition enligt i motionen
föreslagna grunder.
I fråga om de till stöd för detta yrkande anförda skäl får utskottet hänvisa
till motionen.
Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av förevarande ärende har föredragande
departementschefen anfört följande:
Bihang till riksdagens protokoll 7927. C samt. C.9 höft. (Sr 156.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 156.
»Under de senaste åren har frågan om det nödläge, vari vissa delar av
övre Norrland blivit försatta i anledning av krisårens industriella omvälvningar,
blivit alltmera brännande. Av den redogörelse, som i det föregående
lämnats för utvecklingen av förhållandena i Nederkalix med angränsande
nejd, framgår, att den situation, som där uppkommit, är av så säregen
art och att svårigheterna äro så omfattande och djupgående, att de medel,
med vilka den statliga och kommunala arbetslöshetspolitiken i övrigt arbetat,
i detta fall icke kunna i längden bringa den erforderliga hjälpen. I detta
avseende vill jag särskilt hänvisa till de uppgifter angående arbetslöshetens
omfattning, som framkommit vid den senaste arbetslöshetsräkningen.
Orsakssammanhanget är visserligen icke i alla avseenden lätt att klarlägga,
men i det stora hela torde man kunna säga, att sammanbrottet av den stora
industrikoncernen aktiebolaget Ytterstfors-Munksund, vilken dominerat det
ekonomiska livet i ifrågavarande trakt, och den senare reorganisationen av
denna koncern med förflyttning av dess huvudsakliga verksamhet till annan
ort helt och hållet omkastat förutsättningarna för Kalixbefolkningens ekonomiska
existens. Detta gäller icke endast de uti sulfatfabriken och sågverksrörelsen
direkt eller indirekt sysselsatta arbetarna utan även traktens
övriga befolkning. Liknande företeelser hava visserligen kommit till synes
även på andra håll och äro väl över huvud taget oskiljaktiga från de industriella
omläggningar, som efterfölja en allmän kris, men på grund av de
vanskliga och ogynnsamma villkor, under vilka befolkningen i övre Norrland
lever, har situationen här blivit fullständigt ohållbar. Av arbetslöshetskommissionens
redogörelse framgår, att utan särskilda åtgärder någon avsevärd
förbättring i förhållandena icke är att vänta. Någon möjlighet att
omedelbart bereda de berörda befolkningsgrupperna uppehälle inom annan
del av landet lärer icke heller förefinnas.
Om icke effektiva medel med det snaraste användas för stödjande av befolkningens
ekonomi, kunna konsekvenserna uppenbarligen bliva högst allvarliga
och för eu längre framtid försänka denna befolkning i social och
ekonomisk depression. Ställer man vid sidan av den nu tecknade mörka
bilden det faktum, att inom kommunen framträtt en energisk och målmedveten
strävan att med egna krafter så långt de räcka förbättra ställningen,
synes det mig, som om statsmakterna icke kunde undgå att till allvarlig
prövning upptaga den frågan, huruvida man icke bör med positiva åtgärder
inskrida till förmån för denna så hårt drabbade befolkning, även om detta
innebär ett frångående av hittills tillämpade grundsatser. Denna uppfattning
har ju också kommit till uttryck i de av arbetslöshetskominissionen samt
av kommerskollegium och socialstyrelsen avgivna utlåtandena.
Såsom tidigare omnämnts, har man inom kommunen enats om en plan,
som i huvudsak går ut på att med stöd från största möjliga antal av kommunens
innevånare på nytt igångsätta den nedlagda sulfatcellulosatillvcrkningen
och sågverksrörelsen vid Karlsborg. För detta ändamål har bildats
en förening, Nederkalix industri u. p. a., vilken dels inlett underhandlingar
med aktiebolaget Ytterstfors-Munksunds konkursbo om övertagande av bolagets
fasta anläggningar på platsen, dels ock från domänstyrelsen erhållit
anbud på ett långfristigt leveranskontrakt å den för driften behövliga råvaran.
Utan att i detta sammanhang ingå på något bedömande av det värde
med hänsyn till resultatet av eu blivande industriell drift, som bör tillerkännas
de uti ifrågavarande båda avseenden liimnade utfästelserna, synas
dock härmed själva grundförutsättningarna för ett igångsättande av det
blivande företaget under icke alltför ogynnsamma auspicier ha blivit givna.
Statsutskottets utlutande Nr 15(J.
3
Frågan om anskaffandet av det kapital, soin måste investeras i det
planerade företaget, har emellertid ännu icke fått sin lösning. De kontanta
tillskott, som ortsbefolkningen utan låneunderstöd kan lämna, äro av näraliggande
skäl icke särdeles betydande, och för en kapitaltillförsel från annat
håll lärer endast under bestämda förutsättningar finnas möjligheter. Det
kreditinstitut, som varit förläggare åt Ytterstforsbolaget, har nämligen förklarat
sig berett att såsom likvid för anläggningarna vid Karlsborg mottaga
aktier till ett belopp av 800,000 kronor i ett blivande, för anläggningarnas
drivande avsett bolag och att även framdeles tillhandahålla detta
bolag erforderlig kredit men har därtill fogat det villkor, att bolagets aktiekapital
bestämmes till lägst 3 miljoner kronor. Även om man räknar med
den möjlighéten, att upp till 200,000 kronor skulle kunna uppbringas från
enskilda aktietecknare utanför föreningen Nederkalix industri u. p. a.,
återstår sålunda att anskaffa ett kapital av 2 miljoner kronor. Såsom
tidigare erinrats, hade Nederkalix kommun förklarat sig beredd att för
föreningens räkning teckna borgen för ett lån av 11/i miljon kronor, varmed
alltså 7i av återstående kapitalbeloppet skulle hava täckts. Med
hänsyn till den ställning regeringsrätten intagit till frågan om medgivande
för kommunen att teckna sådan borgen, får emellertid frågan härom anses
hava förfallit. Vid sådant förhållande synes icke någon annan utväg återstå
än att staten träder hjälpande emellan. Det förslag i sådant hänseende,
som varit underställt myndigheternas prövning, innebär, att den
säkerhet, som sålunda ifrågasatts för föreningens lån, ersättes med statens
borgen eller ock att staten själv ställer beloppet såsom lån till föreningens
förfogande. Härutöver skulle för anskaffande av det återstående felande
beloppet en aktieteckning från statens sida till ett belopp av högst 500,000
kronor ifrågakomma.
Vid övervägande av detta förslag har jag ingalunda förbisett de stora
betänkligheter både av principiell och praktisk natur, som kunna anföras
mot de ifrågasatta eller andra liknande åtgärder från statens sida. Vad
beträffar frågan om understöd i form av lån, förekommer ju visserligen i icke
ringa utsträckning, att staten inträder såsom kreditgivare åt den enskilda
företagsamheten. Här må erinras bland annat om tillvaron av manufakturförlagslånefonden,
vilken ju har karaktären av eu permanent institution för
tillgodoseende av vissa industriella lånebehov. Likaså existera sedan gammalt
fonder för utlämnande av lån till torvindustriföretag, till rederiföretag o. s. v.
Dessa olika grenar av låneverksamhet äro emellertid underkastade starka
begränsningar och detaljerade föreskrifter ifråga om såväl förutsättningarna
för lånens beviljande som de säkerheter, vilka böra ställas för desamma.
Vad förutsättningarna för lånens utdelande beträffa]'' har det i den så att
säga normala låneverksamheten från statens sida städse tillsetts, att en
uppmuntran åt respektive företag icke kan väcka berättigad gensaga från
övriga företag inom den näringsgren, som vederbörande företag tillhör. Ur
sistnämnda synpunkt kan naturligen ett igångsättande med statlig hjälp av
su 1 fatcellulosati 11 verkningen vid Karlsborg föranleda betänkligheter på den
grund att denna industri för närvarande arbetar under relativt ogynnsamma
förhållanden. Vad angår frågan om säkerheterna för ett eventuellt lån, synes
det vidare tämligen givet, att medlemmarna i föreningen Nederkalix industri
u. p. a. icke annat än undantagsvis kunna vara i tillfälle att prestera sådana
säkerheter, som utöver aktierna i det blivande bolaget enligt affärsmässiga
grunder kunna tjäna som grundval för kredit. Vad dessa aktiers värde
beträffar, kommer detsamma ju helt och hållet att bero på resultatet av
4
Statsutskottets utlåtande Nr 156.
den blivande verksamheten. Att i detta avseende göra några mera bestämda
uttalanden torde vara vanskligt. Det bör dock sägas, att ett bedömande i ett
sammanhang av de nyss åberopade yttrandena från sakkunnigt håll rörande
det planerade företagets räntabilitet synes ägnat att ingiva förhoppningar
om att företaget skall kunna bliva vinstgivande. Åtskilliga av de faktorer,
som ingå i kalkylerna för förslaget, äro dock av svåröverskådlig natur, och
man synes icke kunna bortse från att ett visst riskmoment förefinnes. — De
betänkligheter, åt vilka jag nu givit uttryck i lånefrågan, göra sig naturligtvis
än mera gällande, då fråga uppstår om aktieteckning från statens
sida i bolaget, något som ju också framhållits av kommerskollegium och
socialstyrelsen.
Om jag trots de invändningar mot tanken på ett statligt ingripande av
här antytt slag, som sålunda kunna göras, likväl anser mig böra tillstyrka
vidtagande av åtgärder för ifrågavarande ändamål, så är detta därför, att
jag för min del icke finner det försvarligt att i en situation av så exceptionell
karaktär som den nu förevarande lämna en hel landsdel utan erforderligt
stöd. I en eller annan form komma i varje fall statsmakterna att få vidkännas
högst avsevärda utgifter för möjliggörande av Kalixbefolkningens
existens. I överensstämmelse med vad särskilt arbetslöshetskommissionen
anfört förefaller det mig då avgjort vara att föredraga att söka bereda befolkningen
möjlighet att genom eget arbete komma ut ur det nuvarande
nödläget. Endast på en sådan väg kan för övrigt uppnås ett resultat av
betydelse för en längre framtid.
På sätt framgår av vissa yttranden i ärendet, synas dessutom starka
nationella hänsyn motivera ett ingripande av nu angivna art i denna gränsbygd.
Vad beträffar förutsättningarna för det sålunda ifrågasatta statsingripandet
må först nämnas, att enligt vad jag från chefen för jordbruksdepartementet
inhämtat, hinder vad på honom ankommer ej möter för tillmötesgående av
det från intressenternas sida framställda önskemålet, att tiden för giltigheten
av det ifrågasatta avverkningskontraktet med domänstyrelsen bestämmes till
15 år under de villkor, som Kungl. Maj:t må pröva lämpliga.
En given förutsättning för statens bistånd till återupprättande av berörda
industriföretag bör uppenbarligen vara, att säkerhet vinnes dels för att
överenskommelse på skäliga betingelser kommer till stånd med konkursförvaltningen
om övertagande av de för driften erforderliga anläggningarna m. m.,
dels för att den behövliga driftkrediten på rimliga villkor ställes till förfogande
av det förut avsedda kreditinstitutet eller annan penninginrättning.
Innan full klarhet vunnits i nu berörda hänseenden, lärer någon utbetalning
av medel från statens sida icke böra ifrågakomma.
I anslutning till vad ämbetsverken anfört torde det kunna förväntas, att
de arbetstillfällen, som genom den nu ifrågasatta statshjälpen åstadkommas,
i första hand förbehållas ortens arbetslösa. Man torde även kunna hysa en
viss förhoppning, att i förevarande fall samtliga parter skola vara besjälade
av önskan att såvitt möjligt undvika driftstörningar på grund av arbetstvister.
Av den föregående redogörelsen har framgått, att meningarna varit ganska
delade om den lämpligaste formen för lämnande av statens bistånd. I sådant
hänseende har föreslagits dels lån för teckning av aktier i det nya bolaget
eller lån till detta bolag direkt, dels aktieteckning i viss omfattning från
Statsutskottets utlåtande Nr 156. 5
statens sida i det nya företaget, dels borgen för lån till aktieteckning. Huruvida
och i vilken omfattning den ena eller den andra understödsformen bör
komma i fråga, torde i viss mån få vara beroende av den finansiering i
övrigt av företaget, som förhållandena anvisa såsom möjlig och lämplig.
Avgörandet härutinnan lärer därför böra lämnas åt Kungl. Maj:t, med föreskrift
dock att högst det ifrågasatta beloppet eller 500,000 kronor må användas
för aktieteckning direkt av staten. Likaledes torde det böra ankomma
på Kungl. Maj:t att bestämma om lånets förräntning, ställande av tillgänglig
säkerhet för detsamma ävensom övriga lånevillkor liksom även att tillse,
att staten tillerkännes det inflytande över företagets ledning, som må
finnas erforderligt. För ändamålet torde ett gemensamt anslag böra uppföras
under rubriken »låneunderstöd». Skulle det befinnas lämpligt att
teckna aktier i det ifrågasatta bolaget, lärer framdeles kunna omföringsvis
göras den omflyttning från riksliuvudbokens konto för låneunderstöd till
kontot för statens aktier, som av aktieteckningen må betingas.
Vad angår sättet för beredande av de medel, som må komma att erfordras för
ifrågavarande ändamål, torde, på sätt i liknande fall ägt rum, det ifrågasatta
låneunderstödet höra bestridas med tillfälliga lånemedel. Det för en
eventuell aktieteckning direkt av staten erforderliga beloppet torde däremot
böra bestridas av skattemedel. Då enligt vad nyss anförts maximibeloppet
för sådan aktieteckning bör vara 500,000 kronor, bör det belopp, som alltså
skall bestridas av andra statsinkomster än lånemedel, bestämmas till samma
summa. Det sålunda behövliga beloppet torde böra anvisas på nästa budgetårs
stat. Enligt vad jag inhämtat av chefen för finansdepartementet
torde icke härigenom rubbning föranledas i den för riksdagen framlagda
finansplanen för nämnda budgetår.
Med hänsyn till ärendets synnerligen brådskande beskaffenhet synes detsamma
kunna jämlikt § 54 riksdagsordningen föreläggas riksdagen utan
hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet
stadgade tiden gått till ända.»
Enligt utskottets mening måste starka betänkligheter göra sig gällande
mot eu statssubvention sådan som den ifrågavarande och detta såväl ur
principiell synpunkt som med hänsyn till utsikterna för ifrågavarande industriföretags
lyckliga ekonomiska genomförande.
Emellertid har såväl av arbetslöshetskommissionen som kommerskollegium
och socialstyrelsen utförligt belysts de behjärtansvärda skäl, som kunna
anföras för att staten understödjer de pågående ansträngningarna att åter få
i gång den industriella verksamheten i denna av arbetslöshet svårt hemsökta
gränstrakt.
Med hänsyn härtill och ehuru utskottet, såsom ovan nämnts, ställer sig i
hög grad tveksamt i fråga om beträdandet av den väg, som i propositionen
ifrågasättes, finner sig dock utskottet på skäl som i propositionen anförts
böra tillstyrka, att understöd lämnas ifrågavarande företag i den utsträckning,
som i propositionen förutsättes. Utskottet anser dock, att statens deltagande
i företagets finansiering helst icke bör taga den direkta aktieteckningens
form.
I avseende å förslagets detaljer vill utskottet framhålla nödvändigheten av
att, innan slutligt avtal om statshjälpen träffas, trygghet vunnits för att
rt,skottets
yttrande.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 156.
det blivande bolaget, utöver statshjälpen, förfogar över tillräckligt anläggnings-
och rörelsekapital. Härjämte anser sig utskottet böra uttala, att
domänstyrelsens medverkan i den planerade hjälpaktionen endast bör lämnas
på ett fullt affärsmässigt sätt.
Beträffande herr Lövgrens i Nyborg i ämnet väckta motion vill utskottet
erinra, hurusom nämnda motion närmast tillkommit med tanke på arbetslösheten
i Kalixbygden; vid bifall till förevarande proposition torde alltså
huvudsyftet med motionen hava ernåtts. Vad i övrigt angår motionärens
förslag om inrättande av en näringsrevisionsfond, måste utskottet, med hänsyn
till de betydande ekonomiska vanskligheter, ett sådant förslags genomförande
skulle innebära för staten, ställa sig avvisande till förslaget. Att
märka är ock, hurusom någon utredning utöver den av motionären lämnade
motiveringen icke föreligger rörande möjligheterna för ett sådant förslags
genomförande.
Under åberopande av det sålunda anförda får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må
a) medgiva, att Kungl. Maj:t må, i enlighet med vad
i statsrådsprotokollet över socialärenden den 20 maj
1927 anförts, lämna bistånd till återupprättande av viss
industriell verksamhet i Nederkalix socken i Norrbottens
län;
b) å riksstaten för budgetåret 1927—1928 bland utgifter
för kapitalökning under titeln »Låneunderstöd»
för understöd till återupprättande av viss industriell verksamhet
anvisa ett reservationsanslag å 2,000,000 kronor,
därav att täckas av andra statsinkomster än lånemedel
500,000 kronor och att täckas av lånemedel 1,500,000
kronor;
II. att den av herr Lövgren i Nyborg i ämnet väckta
motionen, II: 138, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet ovan anfört, icke må av riksdagen
bifallas.
Beträffande Kungl. Maj:ts förslag om höjning av inkomststiteln »Tillfälliga
lånemedel» kommer utskottet att i annat sammanhang yttra sig.
Stockholm den 30 maj 1927.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVAENZELIUS.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 156.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. II. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, .4. F. Vennerslen,
J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, J. G. Walles, E. .4. Hallin,
C. I. Asplund, J. Jeansson, C. Johansson i Hälsingborg och G. Kubb; samt
från andra kammaren: herrar 4. Anderson i Råstock, 4. Wiklund, P. Nilsson i Bo
narp,
L. J. Carlsson-Frosternd, O. Olsson i Kullenbergstorp, 4. 4:so;i Törnkoist i Karlskrona,
P. M. Olsson i Blädinge, E. Kristensson i Göteborg, E. G. E. Eriksson i Stockholm. J. Olofsson
i Digernäs, P. C. Jonsson och 0. E. F. Järte.
Reservationer:
1) av herrar Lindblad, Nilsson i Malmö, Walles, Asplund, Johansson i
Hälsingborg, Anderson i Råstock, Carlsson-Frosterud, Törnkvist i Karlskrona,
Kristensson i Göteborg, Eriksson i Stockholm och Jonsson, vilka ansett, att
utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Kungl. Maj:ts förevarande förslag om bistånd till den industriella verksamheten
i Kalixbygden finner utskottet i hög grad behjärtansvärt och utskottet
får för sin del tillstyrka, att understöd lämnas här avsedda företag
för cellulosatillverkning och sågverksrörelse vid Karlsborg i den utsträckning
och under de former i övrigt som angivas i propositionen.
Vid prövningen av förevarande fråga kan dock enligt utskottets mening
icke bortses ifrån att liknande svårartade krisförhållanden med nedlagd industri
och omfattande arbetslöshet för närvarande råda på många andra
platser inom skilda delar av landet. Spörsmålet om vad som kan och bör
åtgöras för att förebygga och minska den stora arbetslöshet, som följt med
efterkrigsårens industriella depression, torde överhuvud böra betraktas som ett av
det nuvarande samhällets mest angelägna och svåra problem. Att staten i
detta allvarliga läge allenast skulle ställa sig passivt avvaktande i förhoppning
om samhällets ekonomiska tillfrisknande och anpassning efter de nya
förhållandena kan knappast anses försvarligt. Den uppfattningen torde i
allt högre grad göra sig gällande, att de statliga åtgärderna på arbetslöshetens
område icke endast kunna begränsas till lindring av verkningarna av rådande,
arbetslöshet utan att ansträngningarna också måste inriktas på direkta
ingripanden för att minska densamma.
Dylika statsingripanden hava icke tidigare helt saknats. För s. k. statsbeställningar
vid verkstäder och fabriker anvisades sålunda av 1922 års
riksdag ett anslag av 15,000,000 kronor. Detta skedde med tanke särskilt
på att kunna värna den höga ståndpunkt, som de svenska industriarbetarna
intaga samt för att hjälpa vederbörande industriföretag över en kris, som
hotade medföra driftsinställelse med därav följande upplösning av den ar
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 156.
betarstam, som ofta utgör ett dylikt företags kanske värdefullaste tillgång.
Hjälpkrediter för export av industrialster till främmande länder hava också
tidigare lämnats.
I samband med framkomna yrkanden om tullförhöjningar hava också vid
upprepade tillfällen från olika håll betonats vikten av statlig hjälp till
lindring av krisförloppet och industriens stöd. I detta avseende må särskilt
nu erinras om den tidigare vid innevarande riksdag behandlade frågan om
höjd tull å automobiler. I samband därmed har bevillningsutskottet i sitt
i ärendet avgivna utlåtande (nr 40) ansett sig böra fästa uppmärksamheten
på den nyligen igångsatta tillverkning av personautomobiler som vid ett nystartat
svenskt företag igångsatts och som grundats på sammansättning av huvudsakligen
vid olika äldre svenska industriföretag tillverkade delar; från detta
företags sida hade framhållits önskvärdheten av statsåtgärder för att lätta
anskaffningen av det kapital, som vore en förutsättning för en utvidgning
och fortsättning av driften. I anslutning härtill har bevillningsutskottet
framhållit önskvärdheten av att en utredning genom Kungl. Maj:ts försorg
igångsattes rörande möjligheterna att på annat sätt än genom en tullförhöjning
stödja detta företag.
Här framdragna exempel torde icke vara ensamstående. Tvivelsutan finnas
andra företag, vilka kunna vara förtjänta av statens understöd för undanröjande
av kreditsvårigheter, som måhända utgöra ett avgörande hinder för
deras fortsatta verksamhet, men vilka företag under förutsättning av erforderlig
tillgång till driftkapital till måttlig ränta torde hava utsikter att
bestå genom den nuvarande krisen.
Att i här avsedda fall hänvisa vederbörande företagare till de statliga
kreditfonder (manufakturförlagslånefonden och industrilånefonden), som redan
förefinnas, kan icke anses tillfyllest, då dessa fonders kapitaltillgångar äro
ganska begränsade; de avse därjämte att tjäna helt andra ändamål än sådan
extraordinär kreditgivning som den ifrågavarande.
Å andra sidan kan det icke anses nödvändigt eller lämpligt att en ny
fond inrättas för detta ändamål, i all synnerhet som anordningen närmast
skulle hava ett försöks karaktär. Efter förebild av det anslag på 10,000,000
kronor, som vid ett tidigare tillfälle anvisats för beredande av varukredit
åt vissa nödlidande länder (se riksdagens skrivelse 1922:291, sid. 19) torde
för tillgodoseende av ifrågavarande syfte — nämligen hjälpkredit åt svensk
industri till lindrande av arbetslöshet — böra ställas till Kungl. Maj:ts
förfogande ett reservationsanslag, vars belopp utskottet ansett böra begränsas
till 5,000,000 kronor.
Från detta anslag skulle i första hand utgå bidrag till Kalixindustrien
i enlighet med de grunder, som angivas i Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
I övrigt torde knappast vara möjligt fastställa några allmänna normer
för användningen av ett anslag sådant som det ifrågavarande, utan torde,
Statsutskottets utlåtande Nr 156.
9
på sätt gällt beträffande ovan angivna anslag till varukredit åt vissa nödlidande
länder, böra ankomma på Kungl. Maj:t att förfoga över anslaget
efter sig företeende behov och med anpassande av villkoren efter det enskilda
fallet.
Vid anslagets användning bör emellertid enligt utskottets mening fasthållas,
att avsikten med detta är att, där ur arbetslöshetssynpunkt särskilda
skäl föreligga, möjliggöra ett ingripande från Kungl. Maj:ts sida medelst
åtgärder av hjälpkredits natur till förmån för svenska industriföretag, som
-antingen redan äro i verksamhet eller vilkas igångsättning endast kan åstadkommas
genom dylikt särskilt stöd.
I den mån detta är nödvändigt, bör direkt teckning av aktier eller andelar
jämväl få ifrågakomma.
Enskilt kapital bör i varje fall i viss omfattning vara tecknat och inbetalt,
varjämte givetvis ur räntabilitetssynpunkt bärande kalkyler böra föreligga.
Vidare förutsättes att det enskilda kapital, som investerats i företaget,
icke erhåller förmånsställning i förhållande till staten. Tvärtom böra sådana
anordningar vara träffade, att statens risk inträder först i andra rummet.
Vad angår sättet för beredande av täckning för ifrågavarande anslag vill
utskottet erinra, hurusom i förevarande proposition förutsatts, att av där
hegärda anslag å 2,000,000 kronor 500,000 kronor skulle täckas av andra
statsinkomster än lånemedel. Med hänsyn till de ökade risker, som inträda
vid en höjning av förevarande anslag till här tillstyrkta belopp av 5,000.000
kronor, torde av nämnda summa ett belopp av 1,000,000 kronor böra anvisas
att utgå av andra statsinkomster än lånemedel, medan täckning för återstående
4,000,000 kronor skulle beredas av lånemedel.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande proposition
och den av herr Lövgren i Nyborg i ämnet väckta
motionen (11:138), må å riksstaten för budgetåret 1927
—-1928 under utgifter för kapitalökning och titeln »Låneunderstöd»
till hjälpkredit åt svensk industri till lindrande
av arbetslöshet anvisa ett reservationsanslag av
5.000. 000 kronor,
därav att täckas av andra inkomster än lånemedel
1.000. 000 kronor och att täckas av lånemedel 4,000,000
kronor.
Beträffande Kungl. Maj:ts förslag om höjning av inkomsttiteln ''Tillfälliga
lånemedel’ kommer utskottet att i annat sammanhang yttra sig.»;
2) av herrar Nilsson i Bouarp, Olsson i Blädinge och Järte, vilka ansett,
att utskottet bort hemställa om avslag å såväl Kungl. Maj:ts proposition
som den i ämnet väckta motionen;
Bihang till riksdagens protokoll 1927. G samt. G!) höft. (Sr 150.) -
10
Statsutskottets utlåtande Nr 156.
3) av herr Olsson i Kullenbergstorp, som anfört följande:
»Då jag ej under något förhållande kan biträda meningen, att staten
skall, genom teckning av aktier eller andelar bliva meddelägare i nödlidande
företag, men däremot under vissa förhållanden skulle kunna tillstyrka
lån till dylika företag, har jag i frågans nuvarande läge nödgats
yrka rent avslag å Kungl. Maj:ts proposition.»;
4) av herr Bergqvist, som ansett, att utskottets motivering bort hava
följande lydelse:
»Enligt utskottets mening — — — affärsmässigt sätt.
Då Nederkalix grannkommun Töre befinner sig i nästan samma belägenhet
som Kalix, vill utskottet hava uttalat, att hinder ej må möta för Kungl.
Maj:t att, därest omständigheterna sådant medgiva utan eftersättande av
Kalixintresset, inom ramen av här förordade förslag underhjälpa trävaruindustriens
upptagande jämväl i Töre.
Beträffande herr Lövgrens i Nyborg — — — genomförande.»;
5) av herr Hallin.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1927:310 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till återupprättande av viss industriell verksamhet i Nederkalix socken. s. 1 i texten