Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:t.s proposition angående indragning av telegraf ullmäktige in. in. jämte en i ämnet, väckt motion.

1927-03-04 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:28, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:t.s proposition angående indragning av telegraf ullmäktige in. in. jämte en i ämnet, väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1927 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:t.s proposition angående

indragning av telegraf ullmäktige in. in. jämte

en i ämnet, väckt motion.

(4:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 4 januari 1927 dagtecknad proposition,

nr 45, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
l:o)

besluta, att telegraffullmäktige skola från och med den 1 januari

1929 indragas samt att arvodet till järnvägsfullmäktig skall från och med

1 januari 1928 utgå med ett belopp, för år räknat, av 3,000 kronor;

2:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att i 42 § i avlöningsreglementet den 19

juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk vidtaga de ändringar, som föranledas av riksdagens

beslut beträffande ovanberörda fullmäktige.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I en inom andra kammaren av herr L. J. Carlsson-Frosterud väckt motion

(nr 278) har hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition

nr 45 i vad den avser att telegraffullmäktige skola från och med den 1

januari 1929 indragas, samt

att riksdagen måtte besluta att årligt arvode av 1,500 kronor skall utgå

till vardera av två telegraffulllmäktige, gällande från 1 januari 1929.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning får

utskottet hänvisa till motionen.

På sätt chefen för finansdepartementet i innevarande års statsverksproposition

vid behandlingen av för flera huvudtitlar gemensamma frågor erinrat,

hava särskilda sakkunniga den 12 november 1926 framlagt av riksdagen i

skrivelse den 20 april 1926, nr 154, begärd utredning beträffande fullmäktig

systemet inom statsförvaltningen och de affärsdrivande verken.

Bland de institutioner, som de sakkunnigas utredning avser, äro järn vägsfullmäktige,

telegraffullmäktige, ledamöterna i vattenfallsstyrelsen, järnvägsrådet

och postsparbanksfullmäktige. Till vinnande av underlag för utredningen

hava de sakkunniga hos vederbörande ämbetsverk anhållit om upp
Bihang

till riksdagens protokoll 1927. 6 sand. 21 käft. (Nr 28 29) f.os 27 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 28.

Telegraf
fullmäktige.

gifter och yttranden beträffande nämnda institutioner samt härutöver i vissa

fall inhämtat ytterligare upplysningar.

Över de sakkunnigas förslag har statskontoret den 28 november 1926 avgivit

utlåtande, därvid statskontoret förklarat sig icke hava något att erinra

mot förslaget i de delar, varom här är fråga.

I fråga om ledamöterna i vattenfallsstyrelsen och järnvägsrådet hava de

sakkunniga icke föreslagit någon ändring vare sig beträffande antal, ställning

eller ersättning. Beträffande telegraffullmäktige, järn vägsfullmäktige och

postsparbanksfullmäktige hava de sakkunniga föreslagit vissa ändringar. I

fråga om postsparbanksfullmäktige avsåg de sakkunnigas förslag viss höjning

av två av dessa fullmäktiges arvoden. Emellertid har departementschefen

härutinnan icke ansett någon förändring böra ske.

Genom beslut av statsmakterna år 1907 förstärktes telegrafstyrelsen från

och med år 1908 med två utom telegrafverket utsedda télegraffullmäktigc.

Beträffande dessa fullmäktige, vilka av Kung! Maj:t förordnas för en tid av

högst tre år, stadgas i gällande instruktion för telegrafstyrelsen bland annat

följande:

Telegraffullmäktig åligger att såsom ledamot av telegrafstyrelsen meddela

upplysningar och råd samt deltaga i överläggning uti ärende, vid vars avgörande

i styrelsen han är närvarande (§ 17). Telegraffullmäktige skola

efter kallelse av generaldirektören vara närvarande vid föredragning av ärenden,

som avse telegrafverkets organisation, samt frågor rörande grunderna

för personalens avlöningsförhållanden ävensom vid viktigare beslut i ärenden

av företrädesvis praktisk-ekonomisk innebörd, såsom upphandlingar av

materiel och effekter för belopp överstigande 50,000 kronor per post, inköp

och bebyggande av fastigheter eller större om- och tillbyggnader å fastigheter,

verkställande av nya, dyrbarare station sinredningar, inrättande eller

indragning av centraltelefon- eller telegrafstationer, utförande av nya, mera

betydande telefon- eller telegrafanläggningar, uppförande av fasta radiostationer,

taxefrågor av principiell betydelse, anslag att äskas hos riksdagen,

stater för telegrafverkets driftkostnader samt telegrafverkets årsberättelser

(§ 24).

För telegraffullmäktige bestämdes år 1907 ett årligt arvode av 3,000 kronor,

vilket genom beslut av 1919 års riksdag höjdes till 4,000 kronor, vartill

kommer resekostnads- och traktamentsersättning.

Såsom svar å vissa av de sakkunniga framställda frågor har telegrafstyrelsen

huvudsakligen anfört:

Enär telegrafverkets arbetsuppgift vore i högsta grad beroende av olikartade

och växlande konjunkturer och omständigheter, som icke kunde förutses

eller för någon avsevärd framtid ens beräknas, kunde telegrafstyrelsen

svårligen bedöma, huruvida tendens till ökat eller minskat anlitande av

telegraffullmäktige kunde anses förefinnas.

Då den erfarenhet, som styrelsen vunnit vid samarbetet med telegraffullmäktige,

vore god och styrelsen för sin del funnit sig hava haft nytta

av fullmäktiginstitutionen, hade denna institution från telegrafverkets synpunkt

visat sig hava motsvarat avsikten med dess inrättande, i följd varav

skälen därför fortfarande vore bärkraftiga och behov av densamma alltjämt

förelåge.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 28.

Med denna uppfattning om institutionens nytta för staten i den förvaltningsgren,

som telegrafstyrelsen laude om händer, kunde styrelsen dock icke

bedöma, huruvida från allmänintressenas sida svårigheter eller olägenheter

av något slag skulle yppa sig vid en eventuell begränsning eller fullständig

avveckling av institutionen i fråga, men styrelsen hölle före, att det även

från nämnda intressens synpunkt icke vore önskligt, att en dylik begränsning

eller avveckling skedde.

Något uppslag till andra utvägar för lekmäns deltagande i telegrafstyrelsens

arbete, om nuvarande former för sådant deltagande skulle anses böra

ändras, vore styrelsen icke i tillfälle att giva.

Vidare ansåge styrelsen, att det fasta arvodet, vars nuvarande storlek

syntes lämplig, givetvis borde föredragas framför en ersättning, beräknad

för sammanträdesdag eller för visst arbete eller dylikt.

De sakkunniga hava i denna fråga anfört bl. a. följande:

Vid prövning av behovet av en lekmannarepresentation vid telegrafstyrelsens

sida folie det omedelbart i ögonen, att det med telegrafverket närmast

jämförbara statliga affärsföretaget postverket icke såsom sådant hade en

fullmäktiginstitution vid sin sida; de s. k. postsparbanksfullmäktiges arbetsuppgifter

vore ju begränsade till vissa postsparbanks- och postgiroärenden.

Det borde vidare framhållas, att såväl statens järnvägar som vattenfallsstyrelsen

hade att i viss utsträckning räkna med konkurrens från andra

företagare. I motsats härtill måste det sägas, att såväl telegrafverket som

postverket intoge en monopolställning såsom affärsföretag.

De sakkunniga ville härefter erinra om de skäl, som huvudsakligen föranledde

telegraffullmäktiges knytande till verket. I första hand var tanken

den, att Kungl. Maj:t skulle genom fullmäktige utöva viss uppsikt över telegrafverkets

verksamhet samt att därvid kunde från Kungl. Maj:ts kansli avlyftas

handläggning av en del tillämpningsfrågor. Man både därvid i sikte,

att, om utvecklingen hunnit så långt, att ett kommunikationsdepartement

funnes, inom detsamma fackkunskapen i telegrafärenden givetvis vore genom

en byrå företrädd inför regeringen och således inrymd i ett av dennas närmaste

organ; då vore också utgångspunkten en helt annan, och förhållandena

skulle då antagligen ordnas annorlunda.

Telegraffullmäktiges inrättande stod även i samband med strävandet att

åt telegrafverket giva en organisation, som vore mera avpassad efter verkets

huvudsakligen industriellt-ekon ondska verksamhet och underlättade eu affärsmässig

förvaltning därav. Otvivelaktigt hade under den sedermera förflutna

tiden till verket knutits en tjänstemannastab av praktisk läggning, vadan

verkets skötsel i mycket stor omfattning bedreves efter fullt affärsmässiga

principer.

Om lekmän skulle kunna på ett effektivt sätt deltaga i telegrafverkets

löpande förvaltning, borde de vara fastare knutna till verket än vad fallet

vore med telegraffullmäktige. Ett tillgodoseende av önskemål i denna riktning

skulle emellertid kräva en organisationsändring. De sakkunniga ville

icke heller förorda, att denna tanke nu upptoges till övervägande, då de

icke vore övertygade om behovet under nuvarande förhållanden av ett fastare

lekmannainflytande i telegrafstyrelsen och icke hade tillgång till det" material,

som skulle erfordras för stödjande av ett sådant förord.

Att någon mera betydande olägenhet skulle yppa sig vid eu eventuell

indragning av telegraffullmäktige torde enligt de sakkunnigas mening icke

vara att befara. De ärenden, i vilkas handläggning telegraffullmäktige huvudsakligen

deltagit, torde under nuvarande förhållanden lika väl kunna avgöras

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 28.

Järnvägs.

fullmäktige.

av telegrafstyrelsen utan biträde av särskilda lekmän. Vad anginge frågor

om taxeändringar och dylika allmänheten mer eller mindre direkt berörande

ärenden, vore det intet tvivel, att önskemål i dessa ämnen kunde från

näringssammanslutningarna eller deras organ — såsom handelskamrarna och

Sveriges industriförbund — framföras utan förmedling av telegraffullmäktige.

En indragning av telegraffullmäktige skulle enligt de sakkunnigas mening

icke innebära ett sönderbrytande av telegrafstyrelsens organisation på samma

sätt, som skulle bliva fallet, därest eu motsvarande åtgärd vidtoges beträffande

ledamöterna av vattenfallsstyrelsen.

Vidkommande slutligen de statsfinansiella intressen, som den ene av de

båda fullmäktige skulle företrädesvis bevaka, kunde de sakkunniga icke finna,

att dessa i nämnvärd grad vore beroende av ett i nuvarande form organiserat

lekmannainflytande inom telegrafstyrelsen.

Vid sådant förhållande och då vissa av de skäl, som anfördes för institutionens

inrättande, icke vidare syntes bärkraftiga, samt de sakkunniga icke

av telegrafstyrelsens yttrande biivit övertygade om behovet och nyttan ur

statens och det allmännas synpunkt av ifrågavarande lekmannainstitution,

hava de sakkunniga tillstyrkt, att telegraffullmäktige indragas.

Slutligen hava de sakkunniga, vidkommande det till telegraffullmäktige

nu utgående arvodet, uttalat, att detta arvode, som till sitt belopp senast

fastställdes år 1919, syntes efter nuvarande penningvärde och med hänsyn

till omfattningen av telegraffullmäktiges arbete vara avsevärt högre än vad

som borde utgöra skälig ersättning för fullmäktiges arbete.

I avgiven reservation har eu av de sakkunniga, herr L. J. Carlsson-Erosterud,

på anförda skäl förklarat sig varken kunna biträda förslaget om fullständig

avveckling av telegraffullmäktiginstitutionen eller kunna förorda nedsättning

i fullmäktiges antal. Däremot har reservanten med biträdande av de sakkunnigas

uttalande om det nuvarande arvodets storlek föreslagit en nedsättning

av detsamma till 1,500 kronor för år.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Av utredningen i ärendet framgår, att telegraffullmäktiges sakkunskap på

senare år i allt mindre utsträckning tagits i anspråk vid förvaltningen av

telegrafverket. Verkets karaktär och den organisation, det numera har, torde

också göra detsamma mindre beroende av den möjlighet till närmare beröring

med det allmänna affärslivet, som fullmäktiginstitutionen varit avsedd

att bereda. Det vill därför synas, som om något större behov av eu vid

telegrafverket knuten fullmäktiginstitution icke längre förefinnes. Med hänsyn

härtill och på de av de sakkunniga anförda skäl anser jag mig böra

förorda, att telegraffullmäktige indragas. Då de nuvarande telegraffullmäktige

äro förordnade för en tid av tre år, räknat från och med den 1 januari 1926,

lärer med indragningen få anstå till ingången av år 1929.

Vid bifall till förenämnda förslag skulle för telegrafverket inträda eu årlig

kostnadsbesparing av 8,000 kronor förutom resekostnads- och traktamentsersättningar.

»

Genom beslut av statsmakterna år 1907 ställdes från och med år 1908 vid

järnvägsstyrelsens sida två järnvägsfullmäktige jämte en suppleant för dem.

Järnvägsfullmäktige och suppleanten för dem förordnas av Kungl. Maj:t för

en tid av två år, dock att, för det fall att två fullmäktige samtidigt skola

förordnas, förordnandet för den ene av dem meddelas för en tid av tre år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 28. 5

Järn vägsfullmäktiges arvode, som år 1907 bestämdes till 5,000 kronor för

år, böjdes genom beslut av 1919 års riksdag till 6,000 kronor.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag om indragning av telegraffullmäktige

vill utskottet erinra om den betydelse, som redan från inrättandet tillmätts

dessa befattningar. Ifrågavarande fullmäktige tillkommo i samband med en

år 1907 beslutad nyorganisation av telegrafverket, avseende bland annat att

åt telegrafstyrelsen giva eu organisation, avpassad efter verkets huvudsakligen

industriellt-ekonomiska verksamhet och underlättande en affärsmässig

förvaltning av verket. De fullmäktige skulle, på sätt förutsattes i det av

tillkallade sakkunniga utarbetade omorganisationsförslaget, hava att uppbära

»det allvarliga förtroendet att såsom statsmakternas och allmänhetens representanter»

utöva kontroll över verkets skötsel.

Enligt utskottets mening bör man icke underskatta värdet av att vid prövningen

av de mången gång statsekonomiskt och samhälleligt mycket viktiga

frågor, som höra under telegrafstyrelsen, äga tillgång till insiktsfulla och

erfarna personer, vilka under det ansvar, som åvilar av Kungl. Maj:t utsedda

förtroendemän, hava att deltaga i dessa frågors prövning. Tvivelsutan

torde på detta sätt ökad trygghet kunna vinnas för att ensidigt tekniska

och byråkratiska synpunkter icke i alltför hög grad få göra sig gällande.

Av verksledningen har vitsordats att telegraffullmäktigeinstitutionen

från verkets synpunkt visat sig motsvara avsikten med dess inrättande. Dylika

goda erfarenheter kunna ock åberopas från järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen,

där jämväl åt lekinannaelementet beretts viss plats inom verkets

styrelse. Påpekas må, hurusom ifrågavarande organisationsform överensstämmer

med den, som i allmänhet tillämpas inom de icke-statliga företagen

där som bekant den fackkunniga ledningen oftast arbetar under viss kontroll

av en direktion eller bolagsstyrelse.

Erinras må vidare, hurusom samtidigt med att telegrafverkets självständiga

ställning och rörelsefrihet i förhållande till statsmakterna alltmera tenderat

att ökas, verksamheten alltjämt varit i växande. Till de för samfärdseln så

viktiga frågorna om telegraf- och telefonväsendets utveckling har på senaste

tiden kommit rundradioverksamheten med alla de allmänheten i hög grad

berörande spörsmål, som därmed äro förknippade. Att under sådana förhållanden

nu skrida till en avveckling av fullmäktigeinstitutionen måste utskottet

finna mindre välbetänkt.

Utskottet anser alltså att de båda telegraffullmäktigebefattningarna alltjämt

böra bibehållas. En förutsättning för att institutionen skall bliva till

avsedd nytta är likvisst, att den i tillbörlig utsträckning får tillföra verksledningen

sin erfarenhet och göra sitt inflytande på besluten gällande, vilket

bland annat bör tryggas genom lämplig avfattning av vederbörande instruktion.

Beträffande arvodet för telegraffullmäktige får utskottet tillstyrka, att

detta bestämmes till det motionsvis föreslagna beloppet 1.500 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag om sänkning av arvodet till järnvägsfullmäktige

från 6,000 till 3,000 kronor har icke givit utskottet anledning till erinran.

htskottets

yttrande
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande Nr 28.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts förevarande proposition,

i vad densamma avser indragning av telegraffullmäktige,

och med bifall till den i detta hänseende av herr CarlssonFrosterud

väckta motionen (II: 278) må

l:o) besluta, att arvodet till telegraffullmäktig skall från och

med den 1 januari 1929 utgå med ett belopp, för år räknat,

av 1,500 kronor samt till järnvägsfullmäktig från och med den

1 januari 1928 med ett belopp, för år räknat, av 3,000 kronor;

2:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att i 42 § i avlöningsreglementet

den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk vidtaga

de ändringar, som föranledas av riksdagens beslut beträffande

ovanberörda fullmäktige.

Stockholm den 4 mars 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KYARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, A. F. Vennersten,

J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist,

A. Pers, C. I. Asplund, P. A. Bergström, G. G. V. Hammarskjöld och K. A. W.

Björk;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, P. Nilsson

i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge,

B. F:son Holmgren, 0. Nilsson i Örebro, E. G. E. Eriksson i Stockholm, G. Strindlund,

P. G. Jonsson och K. S. V. Ward.

Reservation:

av herrar A. F. Vennersten, J. L. Widell, C. F. V. Nilsson i Gränebo, O.

Bergqvist, C. G. V. Hammarskjöld, A. Wiklund, S. Bengtsson i Norup, P.

M. Olsson i Blädinge, B. F:son Holmgren och G. Strindlund, vilka ansett att

utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Beträffande Kungl. Maj:ts förslag om indragning av telegraffullmäktige

får utskottet hänvisa till den i ärendet lämnade utredningen, vilken verkställts

på framställning från riksdagen.

För egen del vill utskottet erinra om de strävanden, som för närvarande

göra sig gällande att inom olika områden av den statliga administrationen

åstadkomma förenkling och begränsningar. Den nu förordade åtgärden torde

böra betraktas som ett led i detta arbete.

Då åtgärden dessutom, såvitt hittillsvarande erfarenhet givit vid handen,

synes kunna ske utan större olägenhet för verket, får utskottet tillstyrka

Kungl. Maj:ts i detta avseende framlagda förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 28.

i

Ej heller i övrigt har propositionen givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition

och med avslag å herr Carlsson-Frosteruds i ämnet

väckta motion(II: 278), må

l:o) besluta, att telegraffullmäktige skola från och med den

1 januari 1929 indragas samt att arvodet till järnvägsfullmäktig

skall från och med den 1 januari 1928 utgå med ett belopp, för

år räknat, av 3,000 kronor;

2:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att i 42 § i avlöningsreglementet

den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk vidtaga

de ändringar, som föranledas av riksdagens beslut beträffande

ovanberörda fullmäktige.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:66 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts ;proposition angående indragning av telegraf fullmäktige m. m. s. 6 i texten