Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inlösen av Kävlinge —Barsebäcks järnväg.

1927-03-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:32, Utlåtande i anledning av väckta motioner om inlösen av Kävlinge —Barsebäcks järnväg.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 32.

7

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1927 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inlösen av Kävlinge

—Barsebäcks järnväg.

(4:e avd.l

Uti två likalydande, till statsutskottet för förberedande behandling hänvisade

motioner, väckta den ena inom första kammaren (nr 84) av herr

J. Jönsson i Slätåker m. fl. samt den andra inom andra kammaren (nr 149)

av herr J. Jönsson i Revinge m. fl., har hemställts, att riksdagen för sin del

måtte besluta inlösen av Kävlinge—Barsebäcks järnväg så snart ske kan

mot en ersättning motsvarande järnvägsbolagets svävande skuld vid övertagandet,

dock högst etthundratiotusen (110,000) kronor.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Med stöd av § 46 i riksdagsordningen har utskottet över motionen inhämtat

här bifogade yttrande från järnvägsstyrelsen.

Utskottet kan i stort sett ansluta sig till de synpunkter järnvägsstyrelsen

anlagt på förevarande förslag om statsinlösen av Kävlinge—Barsebäcks

järnväg.

Av utredningen framgår, att, därest staten icke i detta fall ingriper, banans

tillgångar sannolikt komma att realiseras och driften å banan läggas ned.

Alldeles bortsett från de kännbara olägenheter, som för omkringliggande

befolkning skulle följa av järnvägsdriftens nedläggning, samt det samhällsekonomiskt

stora men* vilket en dylik omkastning av ortens trafikförhållanden

skulle medföra, komme ock vissa mera direkta statsintressen att kännbart

beröras av en sådan åtgärd. I detta avseende är att märka, hurusom

banans ena slutpunkt utgöres av den på statsbanan Malmö—Göteborg belägna

Kävlinge station, vilken jämväl är slutpunkt för den numera statsinlösta

Kävlinge—Sjöbo järnväg; banan Kävlinge—Barsebäck ansluter sig

således direkt till det övriga statsbanenätet, vilket härifrån tillföres viss trafik,

som genom driftens nedläggande komme att bortfalla. Ett bibehållande

av järnvägen Kävlinge—Barsebäck är ock av största betydelse för den med

statsmedel utbyggda hamnen Barsebäck, som, anlagd som fiskehamn, i allt

större utsträckning börjat angöras av mindre handelsfartyg.

Utskottets

utlåtande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 32.

Av statens järnvägars ledning har erinrats om de strävanden, som för närvarande

från statsmakternas sida göra sig gällande att söka åstadkomma ett

sammanförande i större enheter av små och i splittringen svagt ställda järnvägsföretag.

Även ur denna synpunkt måste en statsinlösen framstå som

motiverad, och det lärer i anslutning härtill vara befogat uttala en förväntan,

att banan på detta sätt lagd under enhetlig ledning skall kunna

lämna ett drift- och trafikekonomiskt sett gynnsammare resultat än på sista

tiden varit fallet.

Det torde alltså kunna fastslås, att ur allmän samhällelig synpunkt en

statsinlösen av ifrågavarande bana framstår som önskvärd samt att en sådan

inlösen även av järnvägstekniska skäl kan förordas. Med hänsyn härtill har

utskottet ansett sig kunna tillstyrka det motionsvis i detta avseende framlagda

förslaget.

Själva inlösningssumman för järnvägen, vilken med utgångspunkt från

storleken av den svävande skuld, som för närvarande åvilar företaget, i

motionerna angivits till högst 110,000 kronor, torde böra avrundas till 100,000

kronor, ett belopp, som under förhandenvarande förhållanden torde få anses

skäligt. Detta belopp torde böra under utgifter för kapitalökning såsom

reservationsanslag uppföras å nästkommande års riksstat.

Utskottet förutsätter, att järnvägsanläggningen överlämnas till staten fri

från inteckningar för gäld. I övrigt torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att

godkänna de närmare villkoren för anläggningens övertagande.

Utskottet, som framdeles under riksdagen kommer att avgiva förslag om

beredande av täckning för ifrågavarande anslag, får hemställa,

alt riksdagen må för inlösen av Kävlinge—Barsebäcks järnväg

för budgetåret 1927—1928 under utgifter för kapitalökning

anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

Stockholm den 8 mars 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 30.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 32.

9

Till riksdagens statsutskott.

Järnvägsstyrelsen

med yttrande över motioner om statsinlösen

av Kävlinge—Barsebäcks järnväg.

Bilaga.

Genom kungl. brev den 11 februari 1927 har järnvägsstyrelsen anbefallts

avgiva yttrande över två likalydande motioner till årets riksdag, väckta den

ena inom första kammaren (nr 84), den andra inom andra kammaren (nr

149), angående inlösen av Kävlinge—Barsebäcks järnväg, och får styrelsen

till åtlydnad härav anföra följande.

Såsom i motionen nämnes, erhöll banan, vars längd är 16 kilometer, koncession

år 1904 och öppnades för trafik år 1907, men pågingo kompletteringsarbeten

ända t. o. m. år 1912. Byggnadskostnad^! utgjorde vid slutet av

nämnda år 825,000 kronor eller omkring 50,000 kronor per kilometer. Sedermera

synas, av föreliggande statistik att döma, inga nämnvärda anläggningar

hava tillkommit. — I motionen omförmäles också, att för den ursprungliga

ägaren, Kävlinge—Barsebäcks järnvägsaktiebolag, proportionen mellan främmande

och eget kapital från början var tillfredsställande, i det att aktiekapitalet

utgjorde 310,000 kronor, under det att skulderna uppgingo till 280,000

kronor. Till fullständigande av denna uppgift bör emellertid nämnas, att

förenämnda kompletteringsarbeten synas ha väsentligen finansierats med lånemedel.

Vid slutet av år 1909 utgjorde nämligen aktiekapitalet 345,000 kronor,

skulderna däremot 560,000 kronor. Härigenom åsamkades bolaget en stor räntebörda,

som betänkligt förryckte dess ekonomi; för år 1909 ensamt bokfördes

en förlust av 34,000 kronor, summa underskott vid samma års slut uppgick

till 84,000 kronor. Den konsolidering, som företogs år 1910, och som bestod

i att av skulderna 160,000 kronor omvandlades i preferensaktier, medförde

givetvis en väsentlig förbättring, men kunde dock icke hindra bolagets likvidation.

— Den 1 juli 1913, då banan överläts åt ny ägare, uppgick det balanserade

underskottet till 165,000 kronor, varav drygt 140,000 kronor räntor, återstoden

driftsunderskott.

Den nya (och nuvarande) ägaren, Trafikaktiebolaget Kävlinge—Barsebäckshamn,

övertog banan för en köpeskilling av 320,000 kronor, eller 505,000

kronor under byggnadskostnaden. Det gamla bolagets förlust synes alltså ha

uppgått till ej mindre än 670,000 kronor.

Då det nya bolaget vid starten icke hade några lån å anläggningen — aktiekapitalet

330,000 kronor var tillräckligt för köpet — och dessutom började

sin verksamhet under en för järnvägarna i allmänhet gynnsam tid, hade man

tydligen anledning hoppas få inkomster och utgifter att gå ihop. I vad mån

detta lyckats framgår av följande siffror.

År

Brutto-

Summa

Vinst ( + ) eller för-

inkomster

utgifter

lust (—) för året

1914 ......

...... 60,300

62,400

— 2,100

1915 ......

...... 66.600

66,400

+ 200

1916 ......

...... 80,300

79,600

+ 700

1917 ......

...... 108,800

104,200

4- 4,600

1918 ......

...... 166,900

157,400

+ 9,500

1919 ......

...... 182,800

184,000

— 1,200

1920 ......

...... 164.200

203,000

— 38.800

Historik.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 32.

Framtida

utsikter.

Brutto
inkomster
-

1921 ............ 177,200

1922 ............ 76,200

1923 ............ 87,600

1924 ............ 86,900

1925 ............ 97,900

Summa

Vinst ( + ) eller för

utgifter

lust (—) för året

165,200

+ 12,000

104,400

— 28,200

101,400

— 13,800

98,700

— 11,800

94,400

+ 3,500

(För år 1926 är resultatet ännu icke fullständigt känt. Ett betydligt driftsunderskott,

förorsakat av betodlingens inställande, har dock kunnat konstateras.

)

Så länge kriget pågick, var ställningen för banan alltså jämförelsevis tillfredsställande,

ehuru densamma väl knappast kan hava haft egentliga krigstidstransporter.

Bland utgifterna för åren 1916—1918 ingår nämligen avsättning

till förnyelsefond med tillsammans 20,000 kronor, den enda som

hittills förekommit. Däremot har efterkrigskrisen här som på många andra

håll visat sig ödesdiger samt åsamkat bolaget skulder, vilka draga rätt dryg

ränta, för det senaste året omkring 4,000 kronor. Icke för att detta belopp

är stort i förhållande till rörelsens omfattning, då man icke har något nämnvärt

driftsöverskott att räkna på, är emellertid även den minsta räntebörda

av betydelse.

Av det nu anförda framgår, att banan hittills varit en dålig affär för sina

ägare. Endast under särdeles gynnsamma år hava inkomsterna varit tillräckliga

för att täcka utgifterna inkl. kostnader för förnyelse. Detta är givetvis

ett dåligt tecken för framtiden.

Då det gäller att söka bedöma de framtida utsikterna, torde man närmast

böra utgå från erfarenheterna för åren 1923—25, vilka för järnvägarna i

allmänhet väl kunna betecknas som någorlunda normala. — Från det abnormt

ogynnsamma år 1926 torde däremot böra bortses.

För nämnda trenne år hava utgifterna ställt sig på följande sätt.

År

Driftkostnader

Räntor Ö

vriga kostnader

S:a utgifter

1923 .......

. . 98.700

2,200

500

101,400

1924 .......

. . 95,700

3,000

—

98,700

1925 .......

. . 90,300

4,100

—

94,400

Inkomsterna för

samma år visa

följande uppdelning.

År

Egentliga tra- fikinkomster

Extra trafik- inkomster

Div. inkomster

av järnv.-driflen

Summa

1923 ......

. . 79,500

700

7,400

87,600

1924 ......

. . 79,100

1 200

6,600

86,900

1925 ......

. . 90,400

800

6,700

97,900

Driftkostnaderna ha alltså under de senaste åren stadigt pressats nedåt,

under det att inkomsterna ökats. Frågan blir då, huruvida denna nedpressning

av ugifterna kan förväntas fortsatt ytterligare. En inom styrelsen verkställd

undersökning har givit vid handen, att någon nämnvärd sådan förbättring

icke är att påräkna. Man torde alltså under förutsättning av 1925

års trafik få kalkylera med en driftkostnad under enskild förvaltning av

c:a 90,000 kronor.

Under rubriken »diverse inkomster av järnvägsdriften» upptagna belopp

utgöras till största delen av postarvoden, och ha som synes hållit sig nästan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 32.

11

konstanta. De torde jämväl vara tämligen oberoende av inträffade förändringar

i fråga om sockerbetodlingen.

Detta gäller däremot säkerligen icke om extra trafikinkomster, vilka pläga

variera med godstrafiken; då emellertid beloppen äro rätt obetydliga, skall

här bortses från möjlig nedgång i desamma.

De egentliga trafikinkomstema ha fördelat sig på följande sätt (1921 och

1922 insättas för jämförelse).

1925 1924 1923 1922 1921

Persontrafik .......... 18,134 17,290 17,737 20,332 25,827

Post.................. 462 465 464 460 643

Godstrafik ............ 71,744 61,318 61.325 47,380 142.610

Summa 90,340 79,073 79,526 68,172 169,080

Inkomsterna av posttransporter ha alltså under de senaste åren hållit sig

alldeles oförändrade. Nedgången från förkrigsåren, då ersättningen i fråga

uppgick till 1,800 kronor, har tydligen berott på övergång från postkupé till

enklare befordringssätt. Härutinnan kan man icke vänta någon återgång.

Inkomsterna i persontrafik visa ej heller några större variationer under

de senaste åren. Jämfört med förkrigsåren är ställningen mycket otillfredsställande,

i det att inkomsterna endast äro ungefär lika höga som 1914. under

det antalet resande nedgått från 39,000 till 26,000. — Det är givetvis den

starka konkurrensen från motorfordonen, som här gjort sig gällande. Möjligt

är ju, att den förbättring av tidtabellen, som utan annan kostnad än för

bränsle torde kunna ernås vid samarbete med Kävlinge—Sjöbo järnväg,

skulle kunna medföra en i och för sig ej så oväsentlig inkomstökning. Förestående

siffror visa emellertid, att även en så stark ökning som med 15

procent ej ger mer än 2,700 kronor brutto. Avdrages härifrån den oundvikliga

ökningen i bränsle- och underhållskostnad, blir nog ej mycket kvar.

Man torde därför — här liksom för redan behandlade slag av inkomster —

lämpligen kunna räkna med 1925 års resultat.

Banans ekonomi är tydligen nästan helt beroende av godstrafikens omfattning.

Går densamma ned, som fallet var år 1922, blir också affärsresultatet

dåligt. — Angående transporterade godskvantiteter föreligga tämligen

utförliga uppgifter, och visa dessa betydande variationer. Så var under det

ogynnsamma året 1922 godsmängden endast c:a 12,000 ton, under 1925 —

det gynnsammaste av de senare åren — däremot nära 25,000 ton. Skillnaden

ligger på rotfrukter (vitbetor) samt avfall därav, vilka båda varugrupper

ökats från 5,300 ton till 20,100 ton. Sockerbetorna spela samma dominerande

roll i fråga om inkomsterna som beträffande kvantiteterna. Enligt en

lämnad specialuppgift utgjorde nämligen under år 1925 banans inkomst av

trafik för sockerindustrien 53,700 kronor eller 79 procent av totala godstrafiksinkomsten.

År 1926, då av kända skäl ingen nämnvärd betodling förekommit, har i

konsekvens därmed resultatet försämrats med omkring 40,000 kronor.

Det är uppenbart, att denna ensidighet i trafik innebär en betydande risk.

allra helst som det rör sig om en tillverkning, vars tillvaro av många anses

till väsentlig del beroende på statsmakternas åtgärder, ävensom av i vad

mån samförstånd råder mellan betodlarna och sockerindustrien. För de

närmaste åren förefaller dock situationen väsentligt ljusare än vad man för

blott några månader sedan kunde hoppas — tack vare den 5-åriga överensdels

anslutande järnvägar, däribland statsbanorna, berörda. Vad hamnen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlutande Nr 32.

kommelse, som i november 1926 träffats mellan å ena sidan Skånes betodlares

centralförening och å andra sidan Svenska Sockerfabriksaktiebolaget,

och vilken anses komma att icke blott säkerställa en betodling av åtminstone

samma omfattning som ar 1925 utan jämväl tack vare överenskommelsen

om fraktfördelning tillförsäkra järnvägarna betydande bettransporter. Såvitt

inom järnvägsstyrelsen är känt, har förevarande järnväg ej heller utlovat

någon sänkning av sina tariffer under 1925 års nivå. Visserligen var, som

bekant, 1925 års betskörd ovanligt stor, men synes man i allt fall ha anledning

hoppas pa, att för de närmaste aren inkomsterna av berörda transporter

genomsnittligt ej skola ligga alltför mycket — låt säga 10,000 kronor

under de för ar 1925 erhållna. Huru det skall bli i en mera avlägsen

framtid undandrager sig givetvis allt bedömande.

I motionerna framhålles möjligheten av ökade inkomster genom trafiken

över Barsebäckshamn. Även i denna punkt måste en viss ljusning sägas

hava inträtt, i det att dels hamnen i sitt nya skick för år 1926 haft att uppvisa

en mycket större trafik än tidigare, dels generaltullstyrelsen genom beslut

den 18 januari 1927 bifallit i motionerna omförmäld framställning om

inrättande av (ullexpedition därstädes. Det synes under sådana förhållanden

icke vara för optimistiskt för godstrafiken som helhet räkna med en inkomst

mitt emellan 1925 och 1924 års, d. v. s. omkring 65,000 kronor. Banans

totala inkomster skulle följaktligen kunna beräknas till samma belopp som

driftkostnaderna eller 90,000 kronor.

Vad man synes kunna förvänta under de relativt gynnsamma förhållanden,

som inträtt tack vare förenämnda överenskommelse, är alltså blott en

ungefärlig täckning av de löpande driftkostnaderna. Att erhålla tillräckliga

medel för den förnyelse av anläggningarna, som så småningom blir oundgängligen

nödvändig, och vilken enligt gängse normer skulle kräva en avsättning

av omkring 10,000 kronor årligen, eller till de låt vara obetydliga

räntorna, synes däremot vara tämligen uteslutet.

...I det fö.regående har räknats med att banan allt fortfarande skulle drivas

självständigt. Om densamma övertages av staten, dock fortfarande med förvaltning

som enskild järnväg, bortfalla vissa administrationskostnader, vilka

beräknats till 2,500 kronor årligen. Genom samtrafikering med Kävlinge_-

Sjöbo järnväg erhålles vidare en del redan antydda fördelar beträffande

rullande materielens användning, vilka skulle kunna i någon mån bidraga

till en förbättring av driftsresultatet.

Även vid förvaltning genom statens järnvägar torde dock vissa om än

icke så betydande årliga förluster komma att uppträda. Under förutsättning,

att trafikens uppehållande genom enskild försorg kunde anses säkerställd’

skulle följaktligen ett avstyrkande av föreliggande inlösenförslag vara det

från järnvägsstyrelsens sida naturliga.

Av de till riksdagen ingivna handlingarna synes emellertid framgå, att

utsikterna för trafikens upprätthållande på sådant sätt numera icke'' äro

störa, även om det år 1926 fattade beslutet om realisering av bolagets tillgångar

måhända icke får anses alldeles oryggligt. Då ansvaret för banan

praktiskt taget pavilar blott en enda person, vilken redan bragt särdeles

stora offer, kan järnvägsstyrelsen emellertid mycket väl förstå sagda beslut.

Att banans försvinnande skulle, trots den relativt obetydliga trafiken,

innebära en samhällsekonomisk förlust, synes järnvägsstyrelsen uppenbart.

Konsekvenserna komma i främsta rummet att drabba befolkningen inom

trafikområdet, men bli jämväl dels den av staten ägda hamnen i Barsebäck,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 32.

13

angår är densamma visserligen närmast byggd för fiskets skull, men härleda

i allt fall de erhållna inkomsterna till allra största delen från den allmänna

varutrafiken, för vilken man väl alltid räknat med järnvägens fortbestånd.

Beträffande statens järnvägar är det att nämna, dels att banan vid Kävlinge

station erlägger ett förvaltningsbidrag å c:a 6,000 kronor årligen, dels att

sannolikt blott en ringa del av de transporter, som nu gå till och från banan

över Kävlinge, komma att efter banans nedläggande ligga kvar å statsbanan.

Statens järnvägars inkomst av dessa transporter är endast känd för den del,

som gått från banan, vilken år 1925 lämnade 8,800 kronor. Då godstrafiken

i riktning från banan var mycket mindre än i motsatt riktning, 460 ton mot

2,200, synes det uppenbart, att den totala inkomsten icke understigit 25.000

kronor brutto, mot vilken inkomst stå oväsentliga merkostnader för detta

trafikarbetes utförande.

Ovan har förutsatts, att banan även efter ett eventuellt statsförvärv, skulle

förvaltas som enskild järnväg, särskilt i taxehänseende. Vilken förändring,

som skulle inträda vid ett fullständigt införlivande i statsbanenätet, är svårt

att bedöma, enär vid nuvarande konkurrens med motortrafiken det nämligen

är mycket svårt att åstadkomma några mera pålitliga kalkyler angående trafikens

variationer med ändringar i taxan. Inför svårigheten att på dylika

korta slättbygdsbanor utan förlust av trafik hålla taxeläget högt lära i varje

fall väsentliga taxesänkningar få förutsättas, och även om man torde böra

utgå från, att vid en omedelbar övergång till statens järnvägars lägre taxa

någon inkomstminskning kommer att till en början uppträda, så bör den

nu under alla förhållanden icke vara väsentlig.

Om frågan ses enbart från statens järnvägars synpunkt, synes det alltså

vara fullt ut lika förmånligt för statens järnvägar att övertaga banans drift

som att låta densamma läggas ned. Sett ur allmän synpunkt måste det

emellertid tillmätas mera vikt, att ett förebyggande sker av de väsentliga

olägenheter, som vid en sådan nedläggning skulle uppstå för invånarna i

de av banan berörda kommunerna. Att ingå på dessa torde icke vara järnvägsstyrelsens

sak, så mycket mer som samstämmiga uttalanden föreligga

från resp. kommunalstämmor. Järnvägsstyrelsen vill däremot framhålla,

att förevarande fråga enligt styrelsens uppfattning sakligt sett är tämligen

likartad de spörsmål, som tidigare uppkommit, då det visat sig, att enskilda

järnvägar, vilka erhållit statslån, ej kunnat förränta dessa. Då staten genom

riksgäldskontoret nödgats inköpa banorna, har ju det verkliga huvudsyftet

varit att hindra driftens nedläggande. Det formella skälet, att man ville

rädda det investerade statskapitalet, har nämligen knappast varit att tro på;

åtminstone för de banor, som hittills övertagits, är nog detta definitivt förlorat,

huru man än burit sig åt eller för framtiden vill bära sig åt.

Nu finnes för den bana, det här gäller, visserligen intet statslån eller

annat statens penningengagemang, men synes detta knappast behöva vara

något mera avgörande skäl för statsmakterna att ställa sig avvisande, då

ju samma realskäl som i tidigare fall tala för ett statens övertagande av

bekymret med kommunikationsledens bevarande i drift. I dessa tider har

ju också intresset för åtgärder till ett sammanförande av de många små

och i splittringen svagt ställda järnvägsföretagen till större enheter börjat

vakna, och det synes styrelsen då, att ej heller staten bör undandraga sig

att medverka i dylikt syfte, då, som här är fallet, eu mindre järnväg, sett

såväl geografiskt som ur trafiktekniska synpunkter, väl låter sig ansluta till

statens järnvägars nät.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 32.

Då ett övertagande av banan endast har eu helt ringa inverkan på statens

järnvägars ekonomi, anser styrelsen alltså övervägande skäl tala för att

staten mottager densamma, på sätt som i motionen förutsättes, och är det

då enligt styrelsens förmenande bäst, att steget genast tages fullt ut till en

fullständig inkorporering med statens järnvägar, varvid sådana förhållanden

redan från början åstadkommas för här berörda trakt, som nu blivit rådande

beträffande närbelägna nyligen inkorporerade Kävlinge—Sjöbo-banan.

Beträffande den framtida förvaltningen, personalens övertagande m. m.

bör emellertid därvid dock förutsättas, dels att personalen erhåller sådan

placering i statens järnvägars löneskala, att någon mera betydande ökning

av utgifter icke härigenom skall uppkomma, dels att den köpeskilling, varom

här kan bliva fråga — i motionen angiven till högst 110,000 kronor —

icke tillägges statens järnvägars i första hand räntepliktiga kapital av lånemedel.

Järnvägsstyrelsen har under nu angivna villkor för sin del intet att erinra

mot bifall till motionen.

Stockholm den 23 februari 1927.

Erik Malmkvist,

Tjf.

Kungl. järnvägsstyrelsen

Axel Granholm.

CENTRALTRYCKERIET. STOCKHOLM 1927

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:71 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om inlösen av Kävlinge—Barsebäcks järnväg. s. 14 i texten