Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om entledigande av indelt personal vid truppförband, som skola indragas.

1927-03-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:41, Utlåtande i anledning av väckt motion om entledigande av indelt personal vid truppförband, som skola indragas.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr hl.

9

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1927 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om entledigande av indelt

personal vid truppförband, som skola indragas.

(l:a avd.)

Uti en inom andra kammaren av herr N. Holmström i Gävle och H. Bäcklund

väckt motion (nr 209) har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att

indelt personal vid truppförband, som skola indragas, entledigas samt att åt

densamma skall utom pension, gratial o. dyl. utgå avskedsersättning, därest

den varit beordrad till ständig tjänstgöring, efter samma grunder som beträffande

övrigt fast anställt underbefäl, dock lägst 2,000 kronor, samt åt övriga

en tilläggspension på 200 kronor pr år under tio år eller ock motsvarande belopp

kapitaliserat och på en gång utbetalt, samt att riksdagen måtte vidtaga de härför

erforderliga ändringarna i riksstaten.

Till stöd för sin framställning hava motionärerna anfört följande:

»I motion nr 353: II till 1925 års riksdag hemställde undertecknade med anledning

av Kungl. Maj:ts proposition nr 50 till samma riksdag angående försvarsväsendets

ordnande, ’att sådana indelta, som under de senaste åren tjänstgjort

vid sina regementen under större delen av året, tillerkännas avskedsersättning

efter samma grunder, som föreslagits för äldre underbefäl varvid minst

sex månaders tjänstgöring pr år må räknas såsom fullgjort tjänsteår’.

I motiveringen till denna motion anfördes bl. a.: ''Dessa indelta hava- varit

av stort värde under de tider, då vakanserna i underbefälskadern hotat tjänstens

behöriga gång vid truppförbanden, och hava ett flertal av dem under

sådana perioder varit inkallade i tjänstgöring året om, oftast i viktiga och krävande

befattningar, såsom i egenskap av köks- och matsalsunderbefäl, dagkorpraler,

sjukvårdare, handräckningsbefälhavare o. d. Dessa hava sålunda

blivit helt beroende av militärtjänsten. I många fall ansökte de om avsked

omkring 1914—1915, vilket då emellertid icke kunde beviljas annat än för

hälsoskäl. I stället inkallades de till längre tjänstgöring, under vilken de så

småningom drogos från sitt civila arbete och bundos vid tjänsten i lika hög

grad som fast anställd personal. Man kan sålunda med fog säga, att det är

tjänstens krav, som fört dem i det läge, vari de nu befinna sig. Dessa torde

dörför med fullt berättigande kunna göra anspråk på gottgörelse i någon form,

om de icke mera kunna tagas i anspråk för ständig tjänstgöring.

Bihang till riksdagens protokoll 19S7. 6 sand. 8h käft. (Nr 37—hl.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr bl.

Det är sålunda angeläget, att den indelta personalen, som hittills tjänstgjort

under större delen av året, men icke längre kan påräkna sådan tjänstgöring,

hålles skadeslös. Då det gäller att finna en form för rättvis ersättning åt nämnda

befattningshavare, bör hänsyn tagas till huru lång tid de varit inkallade till

tjänstgöring under större delen av året. Sådan tjänstgöring synes då böra ligga

till grund för av skedsersättning efter samma grunder, som äldre underbefäl,

varjämte naturligtvis pension, gratial och dylikt i vanlig ordning utgår.’

1925 års riksdags första särskilda utskott, som behandlade motionen i sammanhang

med frågan om ersättning åt övertaligt äldre fast anställt underbefäl,

fann — ehuru tiden icke medgav en mera omfattande utredning — det i motionen

framställda förslaget värt beaktande, och ansåg sig böra framhålla önskvärdheten

av, att Kung!. Maj:t tager frågan under omprövning och så snart ske

kan framlägger det förslag, som må befinnas skäligt och lämpligt, vilket ju

också av riksdagen godkändes.

Sedermera hava de indelta soldaterna själva genom styrelsen för Sveriges

Indeltas Soldatförbund i en den 17 juni 1926 dagtecknad till herr statsrådet

och chefen för kungl. försvarsdepartementet ställd skrivelse anhållit, att denna

motion måtte beaktas, då frågorna angående den kvarvarande indelta personalen

vid armén till följd av riksdagens begäran därom skola utredas och förslag framläggas

för riksdagen. I denna skrivelse anföra de indelta dessutom, att flertalet

av dem, som fortfarande äro inkallade till ständig tjänstgöring, på sin tid

blivit beordrade därtill mot sin vilja. De hava sålunda måst lämna sitt civila

arbete och uteslutande ägna sig åt militärtjänsten, vilket, sedan 1901 års härordning

genomförts, icke torde hava varit meningen. Under sådana förhållanden

måste dessa, som av nämnda orsaker kommit att ägna större delen av sitt

liv åt det miltära, anses vara lika berättigade till avskedsersättning, därest de

entledigas från den militära tjänsten, som övrigt, äldre underbefäl, i all synnerhet

som alla indelta äro äldre till levnadsåren och sålunda som civila arbetssökande

ha än värre än det yngre underbefälet, som meddelas avsked på grund

av försvarsväsendets omorganisation.

Det hade givetvis varit önskvärt, att Kungl. Maj:t till årets riksdag hade

framlagt förslag i detta stycke, men enligt vad vi erfarit lär något sådant icke

vara att förvänta. Likväl synas oss åtgärder nödvändigtvis böra vidtagas redan

i år beträffande den indelta personal, som hör till regementen, vilka äro

bestämda till indragning, ty det torde icke vara skäligt att härmed låta anstå

till en kommande riksdag. Man kan nämligen icke förutsätta, att Kungl. Maj:t

har för avsikt att överföra dessa indelta till de kvarvarande truppförbanden.

Bästa sättet synes oss vara, att riksdagen beslutar att entlediga alla de indelta,

som nu tillhöra regementen, vilka äro bestämda till indragning, och att den indelta

personalen, som varit beordrad till ständig tjänstgöring, då tillerkännes

avskedsersättning efter de grunder, som vi i vår ovannämnda motion nr 353: II

till 1925 års riksdag föreslagit. Vad den övriga indelta personalen beträffar,

som endast'' fullgjort dem årligen åliggande repetitionsövning, synes också denna

böra entledigas och kompenseras. Att transportera dem till andra regementen

synes oss, som ovan sagts, icke möjligt, men å andra sidan lära dessa indelta,

som vid genomförandet av 1901 års härordning medgavs kvarstå i tjänst, så

länge de voro till krigstjänst dugliga, icke heller kunna utan vidare avskedas.

Då de på grund av försvarsväsendets omorganisation icke längre äro erforderliga,

torde de vara berättigade erhålla särskild gottgörelse för sitt entledigande,

och en framkomlig väg synes då vara, att de tillerkännas utom pension, gratial

''m. m. i vanlig ordning en tilläggspension under förslagsvis tio år på 200 kronor

pr år eller ock motsvarande belopp kapitaliserat och på en gång utbetalt vid

avskedets erhållande. Vidkommande kostnaderna härför torde dessa icke komma

att överstiga det belopp, som staten för närvarande utbetalar i s. k. rote
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 4l.

11

lindringsbelopp till de kvarvarande rotehållarna, utan torde kostnaderna för

såväl avskedsersättningen som också tilläggspensionerna komma att avsevärt

understiga, vad de indelta kosta, därest de skola bibehållas i tjänst. Utan att

staten tillskyndas några merkostnader kunna således samtliga i tjänst varande

indelta vid de till indragning bestämda truppförbanden givas möjlighet till en

någorlunda tryggad ålderdom, och tjänstens krav på de kvarvarande truppförbanden

lära heller icke komma att eftersättas, då de av 1925 års riksdag

fastställda personalstaterna för truppförbanden i varje fall icke synas inrymma

till truppförbanden överflyttade indelta från andra indragna truppförband.»

Utskottet, som under hand erfarit, att avsikten icke är att entlediga den indelta

personalen vid de truppförband, som skola indragas, utan att personalen

i stället skall överflyttas till tjänstgöring vid de kvarvarande truppförbanden,

har med anledning härav icke funnit sig kunna föreslå, att någon åtgärd i av

motionärerna ifrågasatt riktning vidtages av riksdagen.

Utskottet hemställer,

att herrar Holmströms i Gävle och Bäcklunds förevarande

motion II: 209 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 mars 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 36.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.