Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställning angående det ordinarie anslaget till kungl. operan jämte en i ämnet väckt motion.

1927-03-18 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:45, Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställning angående det ordinarie anslaget till kungl. operan jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1927 kl. 2 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds i statsverkspropositionen under

åttonde huvudtiteln gjorda framställning angående det

ordinarie anslaget till kungl. operan jämte en i ämnet

väckt motion.

(2:a avd.)

I den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t i avseende å åttonde

huvudtiteln föreslagit riksdagen att i riksstaten för budgetåret 1927—1928

upptaga det ordinarie anslaget till kungl. operan med oförändrat belopp,

150,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första

kammaren av herr Edward Larson väckt motion, nr 140, däri hemställts,

att riksdagen vid beviljande av äskat anslag till kungl. operan för budgetåret

1927—1928 måtte besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Maj:t snarast möjligt för riksdagen ville framlägga förslag till

omorganisation av operaverksamheten i enlighet med vad i motionen föreslagits.

Beträffande de av motionären till stöd för denna framställning andragna

skälen får utskottet hänvisa till motionen.

Rörande motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande

från styrelsen för kungl. teaterns aktiebolag, vilket yttrande som bilaga är

fogat vid detta utlåtande.

Motionären har i huvudsak grundat sin framställning på uppgifter, vilka

lämnats i det betänkande, som den 29 april 1924 avgivits av de genom

Kungl. Maj:ts beslut den 8 juni 1923 tillkallade sakkunniga för utredning

rörande kungl. teaterns ekonomi. I motionen framhålles, att de besparingsåtgärder,

som av nämnda sakkunniga föreslagits, icke vore tillräckligt genomgripande,

och anvisas vissa utvägar för vinnande av ett bättre ekonomiskt

resultat av operans verksamhet.

utskottets Utskottet anser visserligen i likhet med motionären, att det allmännas kostyttrande.

nader för uppehållande av verksamheten vid kungl. operan äro förhållandevis

höga och att det vore synnerligen önskvärt, om en minskning av desamma

kunde äga rum. Emellertid finner utskottet, att de av motionären anvisade ut
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

19

vägarna sannolikt icke kunna — under de förutsättningar som föreiinnas i

fråga om den svenska operaverksamheten — leda till det åsyftade resultatet.

Fastmera håller utskottet före, att ett fortsatt genomförande av de av de

sakkunniga föreslagna besparingsåtgärderna bör kunna medföra ett så småningom

förbättrat ekonomiskt resultat av operaverksamheten. Utskottet har

på grund härav icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till motionen och

hemställer alltså,

att riksdagen må

a) i riksstaten för budgetåret 1927—1928 uppföra det

ordinarie anslaget till kungl. operan med oförändrat

belopp, 150,000 kronor;

b) avslå herr Edward Larsons ovannämnda motion,

1:140.

Stockholm den 18 mars 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 42.

opaginerad Kontrollera mot PDF

.20

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

Bilaga.

Till riksdagens statsutskott.

I>en av herr Edward Larson i riksdagens första kammare väckta motionen

angående omorganisation av kungl. operans verksamhet bygger till

stor del på den utredning rörande kungl. teaterns ekonomi och konstnärliga

verksamhet, som av den genom chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet

tillsatta s. k. operakommittén, bestående av fem sakkunniga, år 1924 inlämnades

till sagda departement. Störa delar av motionen äro direkt och ordagrant

hämtade ur utredningen, dock utan angivande av källan. Av denna

kommittés fem ledamöter äro nu trenne ledamöter och eu suppleant i kungl.

teaterns styrelse; bland dessa befinner sig även teaterchefen. Att styrelsen

låtit sig angeläget vara att följa operakommitténs direktiv med hänsyn till

operans organisation och skötsel, utan att avstå från fordringarna på ett

konstnärligt resultat, som kunde jämnställas endast med det allra bästa,

torde redan av denna grund kunna anses som helt naturligt. Nedan anförda

specificerade ekonomiska uppgifter giva ävenledes anvisning om att

styrelsens ansträngningar icke varit helt fruktlösa. Att förlustsiffran,

trots gjorda besparingar, ändock ter sig liög, i synnerhet vid jämförelse

med motsvarande siffror i tiden närmast före världskriget, har, som av det

följande framgår, tyvärr icke kunnat undvikas.

Utan subvention har den svenska lika litet som någon annan s. k. stående

opera någonsin kunnat bestå. Kostnaderna för den komplicerade och ytterst

dyrbara materiel och den stora personal, som kräves för »att på ett

konsten i allo värdigt sätt» framföra en opera hava aldrig i längden kunnat

täckas av recettmedlen. Operans existensberättigande som kulturanstalt

har dock icke dragits i tvivelsmål av de verkligt ansvarskännande

bland dem, som äga att bestämma över anslag för kulturella ändanlål varken

hos oss eller i andra länder.

Kungl. teaterns ledning har ansett sig handla rätt, då den utgått från

den förutsättningen, att operan är en kulturanstalt, som ej får släppa efter

på de krav, som finnas angivna i § 1 i reglementet för kungl. teatern och

som stipulera, att dess »uppgift är att på ett konsten i allo värdigt sätt utöva

musikalisk scenisk verksamhet, ävensom bringa till utförande konsertverk

samt, förutom de baletter, som ingå i vissa operor och sångspel, självständiga

balettverk». För att ekonomiskt möjliggöra talrikare och upprepade

besök har styrelsen sedan den gjort de reduktioner med hänsyn till

personalens storlek och löneförmåner, som ansågos möjliga, utan att svika

sin egen övertygelses och reglementets fordran på konstnärlighet, sänkt

biljettprisen. Publikfrekvensen liar också under de bägge sista spelåren

stegrats betydligt, 1925—26 med icke mindre än 66 personer per föreställning

jämfört med föregående år, vilket i sin ordning visade en ökning av

80 personer i förhållande till året förut.

Under det alltså biljettprisen exempelvis å större delen av parkett ej är

mer; än 50 öre högre nu än år 1898, då det nuvarande operahuset invigdes,

hava alla löner genom penningvärdets minskning och vår tids allt större

krav på förbättrade levnadsvillkor ökats avsevärt.

Den under de senaste 20 åren enormt utvecklade teatertekniken har i

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

21

högstagrad stegrat fordringarna på den sceniska utstyrseln, som, utan att

man på något sätt kan beskylla den nuvarande ledningen för hemfallande

åt utstyrselraseri, dock måste tillgodoses efter nutidens fordringar, och

som högst väsentligt stegrat budgeten under de senare åren. I samband

härmed kan ledningen ej underlåta att nämna det berättigade kravet på

framförandet allt oftare av självständiga balettverk, eu konstart, som alldeles

särskilt appelerar till dyrbara uppsättningar.

»Orsakerna till de senare årens stora förlustsiffror torde bland annat

vara dels den stora fasta personalen och denna personals starkt stegrade

löner under senare åren», under det att recettmedlen proportionellt endast

obetydligt stigit på grund av biljettprisens minimala höjning, »dels

bristande varsamhet i ekonomiska frågor». I det förra skälet ligger sanningen;

mot det senare anser sig kungl. teaterns ledning böra inlägga en

bestämd gensaga, om icke som »bristande varsamhet i ekonomiska frågor»

kan anses, att ledningen funnit sig böra, för att fylla berättigade krav på

operan som statsunderstödd kulturanstalt, under de trenne sista spelåren

föranstalta 12 skolföreställningar årligen till ytterst nedsatta priser samt

under detta spelår, för att nå de bredaste lagren inom samhället, s. k. folkföreställningar

till halva pris, vartill biljetter sålts i Folkets hus.

Motionären påpekar, att de sakkunniga i sitt betänkande av den 29 april

1924 framlagt »förslag till vissa åtgärder, avseende att upphjälpa operans

ekonomi; balansräkningen för 1925—26 visar dock en ökad brist». Den av

motionären i tablån å sid. 2 angivna förlustsiffran för sagda spelår är emellertid

i det sammanhanget fullständigt oriktig.

Tablån ifråga är icke uppgjord av de sakkunniga. Den är hämtad ifrån

tvenne i sakkunniges betänkande, sid. 6 och 7 upptagna tabeller för åren

1898—1923, varvid dock de av motionären under rubriken inkomster anförda

siffrorna hänföra sig endast till recettinkomsterna. De sakkunniges

tabell på sid. 7 utvisar emellertid skillnaden i plus och minus å ena sidan

mellan tabellens samtliga utgifter och å den andra samtliga ordinarie inkomster,

således summan av Konungens bidrag, riksdagens bidrag, hyror,

räntor, recettinkomster och diverse inkomster. Siffrorna för spelåret

1925—26 bliva då 1,021,795 kronor 68 öre i stället för den av motionären angivna

summan 1,528,012 kronor 03 öre. För komplettering meddelas härnedan

jämväl siffrorna för de av motionären utelämnade spelåren 1923—24

och 1924—25.

1923— 1924 Recettinkomst 669,071:97 Underskott 1,076,931: 43

1924— 1925 » 556,739:50 » 1,060,529: os

Av ovan sagda framgår, att underskottet på operaverksamheten sedan

spelåret 1922—23 minskats med i runt tal lA miljon kronor och att förbättringen

stadigt fortskridit.

Styrelsen anser sig böra påpeka, att vid beräkning av ovanstående siffror

endast samma inkomstposter medtagits som under de i sakkunniges tabeller

angivna åren stått kungl. teatern till buds och att såväl Stockholms

stads anslag på 100,000 kronor, som nöjesskattemedlen, uppgående sista,

året till 70,857 kronor, icke medräknats som inkomst, i vilket fall underskottet

skulle blivit i samma mån mindre.

Motionären uppgiver riktigt att den fasta personalen 1915—16 utgjorde

endast 253 personer mot 276 personer 1923—24, men underlåter att nämna

att motsvarande siffra för 1925—26 var endast 245 personer, således till och

med mindre än 1915—16.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

Uppgiften att för kostymer ock dekorationer 1925—26 använts i runt tal

500.000 kronor, närmare bestämt 493,337 kronor 96 öre är riktig. Däremot

är motionärens uppgift att samma utgifter 1922—23 endast var omkring

316.000 kronor, fullständigt oriktig.

Utgifterna på dessa avdelningar voro nämligen sistnämnda år icke

316,000 kronor utan 625,592 kronor 59 öre. Styrelsen vill i detta sammanhang

påpeka, att i sist anförda siffror ingå icke endast utgifterna för inköp

av material och materiel, utan även samtliga löner och arbetarlöner

på respektive avdelningar samt såväl extra som ordinarie scenarhetares

och påklädares avlöningar. I samband härmed anser sig styrelsen böra

fästa utskottets uppmärksamhet på vilken betydande del av kungl. teaterns

utgifter som arbetarlönerna utgöra. Styrelsen har därför ansett lämpligt

låta sammanställa följande tabell över utgifterna för den tekniska avdelningen,

över avlöningarna till den konstnärliga personalen, ävensom en

översikt av de avlöningar som belöpa på de olika gruppernas medlemmar

för några av spelåren efter operans inflyttning i det nya operahuset.

Utgifter för den tekniska avdelningen.

1

1898—99 1904—-05

1914—15

1922—23

1925-26

Attributavdelningen:

Löner...................................................

2,600

2,800

2,900

7,400

8,600

Arbetare .............................................

1,300

1,400

700

6,000

4,900

Materiel................................................

2,900

2,300

3,500

9,800

25,900

Kostymavdelningen:

36,500

Löner...................................................

11,600

12,700

17,000

47,000

Arbetare .............................................

15,700

22,900

24,200

88,700

63,100

Materiel................................................

23,100

18,300

23,300

169,500

103,900

Dekorationsavdelningen:

23,900

Löner...................................................

7,900

8,500

8,300

26,300

Arbetare .............................................

27,400

30,200

35,600

162,800

152,400

Materiel ..............................................

65,000

26,400

24,500

146,600

120,900

Belysningsavdelningen:

Löner ..................................................

4,300

5,400

5,800

9,600

9,300

Arbetare ...........................................

8,700

5,500

6,200

25,450

25,200

Belysning och materiel...........................

45,000

33,800

26,400

48,600

38,000

Värmeavdelningen:

Avlöning .............................................

7,100

7,300

8,000

25,200

23,400

Materiel och koks.................................

19,100

22,500

26,500

53,300

34,800

Bevakningsavdelningen:

4.200

19,600

Avlöning .............................................

5,000

4,400

20,000

Materiel................................................

30

700

350

1,150

660

ltenhållningsavdelningen:

22,200

Avlöning .............................................

5,400

6,800

7,700

24,900

Reparationer .......................................

11,500

5,000

57,900

16,100

20,600

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 45. 23

Den konstnärliga personalens avlöning inklusive dyrtidstillägg.

1898 — 99

1904—05

1914—15

1922 — 23 1925—26

Soliststaten .............................................

149,200

188,600

202,700

369,800

298,700

Orkestern ................................................

110,100

125,200

200,400

579.700

513,600

Baletten...................................................

32,700

33,300

51,400

200,300

137,900

Kören ..................................................

58,300

68,700

89,800

281,200

239,700

Löner inklusive dyrtidstillägg.

Löner i medeltal:

.

1898—99

1904—05

1914 — 15

1922—23

1925—26''

Orkestern I:a viol högsta ..........................

2,100

2,100

3,200

7,500

7,400 !

lägsta ...........................

1,100

1,100

2,300

6,400

5,900 ;

blåsare högsta ...........................

2,100

2,100

3,200

8,100

8,000 |

lägsta ..........................

800

900

2.100

6,700

6,100

extra högsta ..........................

800

800

1,800

5,700

5,500 ;

lägsta ...........................

600

600

1,800

5,300

4,980

Baletten premiär högsta ...........................

2,200

2,200

3.600

8,500

6.500

lägsta ...........................

1,500

2,000

2,100

5,950

4,500

sekund högsta ..........................

1,000

1.000

1,400

5,400

4,200 i

lägsta ...........................

700

800

1.300

5.100

-1,200

figurant högsta ...........................

650

650

800

4,500

3,200

lägsta ...........................

400

550

600

2.700

1,800

Kören manliga högsta ...........................

1,000

1.200

1,400

4,150

4,300

lägsta ..........................

600

700

1.200

3,850

4.000

kvinnliga högsta ...........................

800

1,000

900

3,200

3,200

lägsta ...........................

600

600

700

2,900

2,900

Uppgift för taxering:

1898—99

1904—05

1914—15

1922—23

1925—26

Maskinarbetare .......................................

1,100

1,200

1,800

5,200

5,100

Belysningsarbetare....................................

1,100

1,200

1,800

5,000

4,850 i

Snickare 11 månader .............................

1,000

1.000

1.300

4,820

4,160 !

Skräddare 11 månader ..............................

650

650

1,300

4.500

4,200

Sömmerskor.............................................

500

500

600

2,700

2,300

Maskinister ............................................

1,900

1,500

1,900

1,500

1,700

4,900

4,650

Eldare ..................................................

900

1,080

1.500

4,200

3,900 j

Städerskor .............................................

500

600

600

2,160

2,000

Styrelsen har med beklagande sett att motionären vid sitt bedömande av

resultatet av kungl. teaterns verksamhet under senare år stöder sig på i de

flesta fall oriktiga siffror, siffror som, om de varit korrekta, skulle visat

en alltjämt fortskridande om ock långsam förändring i den önskade riktningen

och icke som i motionen angives en motsatt utveckling.

I det följande understryker motionären, att operaverksamheten behöver

ekonomiskt stöd, om den skall kunna fortsätta, men att det hör »begränsas

till rimliga belopp». Vad som menas med rimliga belopp, nämnes ej. Emellertid

konstateras, att »flera föreställningar under spelåret 1925—26» ha

lämnat under 700 kronor recettinkomster, vilket väl tyder på, att det måste

vara något fel på organisationen av operaverksamheten. Vad uppgiften

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

om att »ilera föreställningar lia lämnat under 700 kronor recettinkomster»

beträffar, så är denna uppgift sann med hänsyn till en barnföreställning,

som gavs omedelbart före jul med betydligt nedsatta priser. Tvenne abonnemangsföreställningar,

varav en med ändrat program, både visserligen i

aftonkassa under 700 kronor, men där förbiser motionären, att abonnemang

tillkommer med omkring 900 kronor. Att emellertid ett par dåligt besökta

föreställningar ovillkorligen skola tyda på, »att det måste vara något fel

på organisationen av operaverksamheten» verkar knappast övertygande;

men det hänger väl tillsammans med motionärens sista anmärkning nämligen

att för stort antal föreställningar gives, vilket förhållande »framför

allt torde hava den största betydelse för operans ekonomi». »Att i en stad

med Stockholms folkmängd uppehålla eu operaverksamhet omfattande, såsom

spelåret 1925—26, 228 under 11 månader av året ofta fåtaligt besökta

föreställningar, är ett slöseri, som inget annat- jämförligt land torde anse

sig ha råd till».

11 månader på året har i mannaminne aldrig operan spelat; 9 34 månader

har varit maximum. Under denna tid har operan spelåret 1925—26 givit

228 föreställningar, varav 56 varit utsålda; 57 kvällar, alltså nära 2 av de

934 månaderna, hava varit föreställningsfria aftnar, som använts till

»grundliga förberedelser av varje enskild föreställning och för nyheters

instudering, för dekoration suppställningar och belysningsprovningar».

Ledningen tror sig också med lugn kunna påstå, att föreställningarna varit

väl förberedda och ägt en »hög konstnärlig nivå». Kungl. teatern har, därvid

följande operasakkunnigas direktiv, för att höja föreställningarnas

konstnärliga nivå nedbringat dessas antal från 249 spelåret 1922—23 till

228 spelåret 1925—26, i vilket antal jämväl ingå de 12 ny organiserade skolföreställningarna.

Att inom institutionen drivits det »strängaste arbete»

både med hänsyn till förberedelser av föreställningar och dessas antal, bör

väl knappast giva1 anledning till klander; hur ett intensivt utnyttjande av

en för året anställd personals hela förmåga till produktion av rik repertoar

och många och väl förberedda föreställningar kan kallas »ett slöseri, som

inget annat jämförligt land torde anse sig ha råd till», har ledningen svårt

att förstå. Det vore väl snarare ett oförlåtligt slöseri att icke helt och

fullt utnyttja personalens hela arbetsförmåga i angivet syfte. Vem har

för övrigt bevisat, att färre föreställningar skulle öka publikfrekvensen?

Härefter kommer emellertid motionären med ett positivt förslag. »Metropolitan

Opera i New York, en stad med över 6 miljoner invånare, har endast

öppet 6 månader av året. Detta säger inte så litet. En begränsning

av tiden till högst 6 månader av året, och utom i särskilda fall med 3,

högst 4 föreställningar i veckan skulle enligt mitt förmenande högst avsevärt

förbättra vår svenska operas ekonomi». Alltså, operans personal

skulle engageras för 6 månader, varigenom motionären väl tänkt sig, att

operans engagemangsstat skulle minskas med jämnt hälften. Det bleve

otvivelaktigt en verklig besparing, i synnerhet om de av motionären föreslagna

90 föreställningarna under 6 mån åder ssäsongen alltid vore slutsålda.

Förslaget bär endast -ett fel; det är outförbar!. Åtminstone för den

ledning, som nu bär ansvaret för engagemangsuppgörelserna vid kungl.

teatern, redan därför att reglementet för kungl. teatern, bakom vilket dock

ligger stor erfarenhet, föreskriver årsanställning. Icke en kår inom

teatern skulle kunna gå in på ett engagemang på 6 månader, ty vad skulle

personalen taga sig till under årets Övriga 6 månader? Var finna yrkesskickliga

scenarbetare, belysningspersonal, snickare, skräddare, korister, balett
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

25

personal, musici, solister m. fl. som mot halvårsengagemang skulle låta

binda sig vid operan» För all del: årsengagemang och 6 månaders tjänstgöring.

Men bur ginge det då med besparingen? Vi beliöva endast tänka

på solisterna. Alla de unga förträffliga förmågor, som under senaste tre

åren tillförts kungl. teaterns ensemble, skulle omedelbart begiva sig till

utlandet, enkannerligen Tyskland, däy de helt säkert skulle mottagas med

öppna armar och genast erhålla årsengagemang, som säkerligen icke skulle

understiga vad de nu uppbära vid kungl. teatern. Även våra redan hallstämplade

främsta förmågor skulle genast söka sig ut i världen.

Motionären tror, att en inskränkning av föreställningarnas antal vid

operan skulle av solisterna önskas, för att de därigenom skulle få ren

friare ställning, som för dem möjliggör tillfälliga gästuppträdande å utländska

scener». Man behöver ej vara mycket initierad i teaterförhållanden

för att veta, att gästspel i utlandet ej alltid stå till buds. Gästspel

med underlagt kontrakt, d. v. s. en slags debut för engagemang kunna flera

i vår förträffliga solistensemble ganska visst genast erhålla; då söka de

sig emellertid samtidigt bort härifrån för att utrikes erhålla, vad de bär

ej kunna få, därest motionärens förslag skulle förverkligas, nämligen årsanställning.

En artist, som runt om i världen endast låter engagera sig

för gästspel, glider alltid ur eu fast ensemble, var i världen han eller hon

än finnes. För sådana konstnärer är just Metropolitan Opera i New York

till, och det var särdeles olyckligt av motionären att framdraga just denna

opera som en förebild för vår egen statsunderstödda kulturanstalt.

Metropolitan Opera är en lyxopera, en dyrbar leksak för New Yorks

miljardärer, som å tout prix under sin .operasäsong önska få världens främsta

operanamn samlade i »miljardäremas egen opera». Där betalas under

6 månader gager till såväl kårer som solister, som vida överstiger, vad

andra operor kunna betala för år. Metropolitan Opera har också årligen

under sin 6 månaders säsong ett underskott av en till två miljoner dollars

alltså icke mindre än 3 3/4—71/, miljoner kronor. Målet för denna opera är

att kunna presentera så många och så dyrbara s. k. stjärnor som möjligt.

Repertoaren väljes också ofta endast med hänsyn till stjärnornas glansroller

och ej till de fordringar, man har rätt att äga och bör äga gent

emot en kulturanstalt sådan som vår opera önskar och hoppas vara, nämligen

en undervisningsanstalt med skyldighet att å repertoaren hålla operalitteraturens

mästerverk genom tiderna.

Motionären anser: »i samband med eu minskning av föreställningarnas

antal borde också en viss begränsning av repertoaren vara välbetänkt.»

»Det stora antalet föreställningar», fortsätter motionären, »innebär ju också,

att det i stor utsträckning blir samma operor som återkomma år efter

år. Man får väl förutsätta, att operapubliken icke allt för ofta önskar

se eller höra samma stycke, följaktligen måste dessa många föreställningar

vara en direkt orsak till den ringa publikfrekvensen.»

Som kulturanstalt bär operan likasom andra kulturanstalter, såsom

skolor, museer, bibliotek o. s. v. undervisningsskyldighet. Operan måste

på sin repertoar alltid äga och räkna som sin högsta ära att värdigt framföra

den lyrisk-dramatiska konstens mästerverk. Mozarts, Wagners och

Verdis verk — för att nu nämna de tre främsta av operalitteraturens

mästare — få aldrig saknas. Gluck, Beethoven, Weber, Rossini, Meyerbeer,

Aubert, Bizet, Gounod, Puccini m. fl. få ej heller vara orepresenterade.

Dessa mästares verk utgöra, vad man kallar operans stamrepertoar. Ett

av de verk, som under spelåret 1925—1926 vid sitt framförande inbringade

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

föga mer än den av motionären som bevisande fel i organisationen nämnda

summan 700 kronor, var Beethovens »Fidelio». Ledningen ber få framkalla,

att den anser det vara en plikt för institutionen att, just emedan

den är statsunderstödd framföra denna underbara opera, trots det att

den knappast kan bliva ett s. k. populärt verk.

Dessutom måste kungl. teatern självfallet bibringa allmänheten kännedom

om även andra än ovannämnda mästares verk och icke minst våra

dagars operor. Ett verk av senare datum, som upptogs under det gångna

spelåret och med utomordentliga lovord hälsades av den offentliga kritiken,

var Debussys »Pelléas och Helgande». Verket hör till dem, sola

aldrig kunna bli populära, men har varit av grundläggande betydelse för

den moderna musikens utveckling, varför ledningen ansåg det vara för

kulturanstalten eu given plikt att framföra detsamma. Skall operan fylla

sin skyldighet gent emot stamrepertoaren, fylla berättigade krav på att

få operalitteraturen intill våra dagar någorlunda allsidigt representerad

och dessutom ägna »Patriis Musis» sin särskilda omvårdnad, då måste

repertoaren komma att omfatta ett 30- å 40-tal operor.

Det råder intet tvivel om, att »en reducering av antalet föreställningar

skulle underlätta repertoarens planläggande enligt såväl konstnärliga som

praktiska grunder», ehuru detta underlättande av planläggningen knappast

torde vara nödvändigt.

Motionärens påstående, att »en minskning av föreställningarna hör givetvis

även medföra ett bättre utnyttjande av personalen, varigenom denna

hör kunna minskas rätt avsevärt», torde numera icke hålla streck. Under

förutsättning att man vill bibehålla den höga konstnärliga nivå, som nu existerar,

förstår nog var och en, att det ej blir någon förändring i sammansättningen

av orkester och kör, om man uppför några få eller ett större

antal operaverk. Solistpersonalen är sammansatt med tanke på besättningen

i den s. k. stamrepertoaren. I flera operor som omöjligt kunna avföras

från dagsrepertoaren, är så gott som hela solistpersonalen engagerad,

ja, i »Mästersångarna» eller de svenska operorna »Adils och Elusiv»,

»Arnljot» m. 11. är personalförteckningen så stor att solistpersonalen inte

ens förslår för solopartierna. Och någon liten reserv måste ju finnas för

att i händelse av sjukdomsfall hålla repertoaren flytande, vilket sannerligen

ej blir lättare, om man liar färre verk att välja på. Detta behov av

reserv är så mycket nödvändigare hos oss, som vår opera i händelse av sjukdomsfall

ej kan erhålla, som exempelvis i Tyskland är fallet, ersättning

från eu i närheten liggande med opera utrustad stad.

Om motionärens pa sakkunniges utredning av 1924 stödda förslag om operans

övertagande av konsertföreningens verksamhet ansey sig kungl. teaterns

ledning i detta sammanhang ej behöva uttala sig.

Motionären gör slutligen följande sammanfattning av sin motion: »De

åtgärder, som av sakkunnige föreslagits för att upphjälpa operans ekonomi,

skulle otvivelaktigt medföra vissa besparingar, om dessa anvisningar

följdes. De gå emellertid enligt mitt förmenande ej tillräckligt långt.

Skall en verklig förbättring i operans ekonomi kunna vinnas, då måste

också spelåret förkortas. Hur man än ordnar och vad man än spelar, så

torde det visa sig omöjligt att frambringa publik i tillräckligt antal till de

många föreställningar, som nu givas — men, även om man skulle kunna

göra vad jag anser omöjligt, nämligen uppbringa publ it: till så stort anantal,

att det bleve utsålt vid varenda föreställning under hela spelåret,

skulle det ändå uppstå en brist av omkring en miljon kronor per år. Härav

framgår med all tydlighet, att företaget är i hög grad överorganiserat.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

27

Nu kan visserligen sägas, att största delen av bristen täckes genom lotterimedel,

och det är sant, men även dessa medel böra användas, där de

komma till verklig nytta.»

Ehuru det helt visst är sant, att, som motionären redan tidigare i sin

skrivelse yttrat, »det finnes så många ännu mer behjärtade ändamål, som

äro i behov av understöd», får man ingenstädes i motionen intrycket att

icke motionären erkänner operans existensberättigande som kuituranstalt

och nödvändigheten av subvention för att hålla eu konsten värdig operaverksamhet

vid makt.

Endast med »bibehållande av hög konstnärlig nivå» fyller operan sin

höga kulturella uppgift, därom synas motionären och operans ledande män

vara eniga; de bägge parterna äro säkert också eniga i viljan att göra

alla besparingar, som äro möjliga, utan att giva efter i konstnärlighet. Varken

vår operas höga konstnärliga nivå eller dess ledande mäns allvarliga

bemödanden att iakttaga största möjliga sparsamhet ha av motionären förnekats;

nej, men »företaget är i hög grad överorganiserat»! Eu 6 månaders

opera om året, och engagemangsstaterna äro reducerade till hälften.

Det ekonomiska stödet, utan vilket operaverksamheten ej kan fortsätta,

har »begränsats till rimliga belopp».

Motionären bär säkert aldrig tänkt sig, att detta vore detsamma som

att döda vår opera. En av Europas äldsta och förnämsta, vår egen gustavianska

opera, som vi alla älska och äro stolta över, som är känd och beundrad

av hela den bildade musikaliska världen, skulle icke längre finnas

till! Nej, detta är otänkbart! Det har redan framhållits, hur det skulle

gestalta sig inom solistensemblen, därest halvårsengagemang skulle erbjudas;

inom de övriga kårerna bleve det säkerligen ännu svårare att få arbetsvilliga

med halvårsanställning.

Det är ju möjligt, att en del rester av den forna stolta ensemblen, som

ej lyckats finna ny anställning, skulle tillfälligtvis bliva tvungna att gå in

på de av motionären föreslagna villkoren; med inkallande av utländska

eventuella lediga musiei skulle kanske också den nödvändiga numerären

nås. Men hur skulle det gå med den höga konstnärliga nivån, utan

vilken operan ej bär berättigande som kulturanstalt? Operan skulle under

sådana förhållanden bli en »stagione», eu tillfällighetsopera, som skulle

få litet eller intet med kultur att skaffa.

Vår opera, sådan den nu är, kan upptaga tävlan med vilken operainstitution

i världen som helst, därom kunna alla, som haft tillfälle anställa

jämförelse, bära vittne.

Hellre ingen opera än en dålig eller medelmåttig! Endast det bästa är

gott nog!

Som bilagor överlämnas härmed:

Utredning rörande kungl. teaterns ekonomi och konstnärliga verksamhet

samt motionen med markerande av de ställen som äro direkt avskrift

ur nämnda utredning.

De remitterade handlingarna återgå.

Stockholm den 8 februari 1927.

Styrelsen för Kungl. teaterns aktiebolag.

HANS von STEDINGK.

•JOHN FORSELL.

ERIK BERNSTRÖM.

ARTHUR THIEL.

0LALI.0 MORALES.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.