Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för tvä musikdirektörer vid armén att för uppflyttning i löncklass tillgodoräkna sig viss tjänstetid.
1927-04-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1927:56, Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för tvä musikdirektörer vid armén att för uppflyttning i löncklass tillgodoräkna sig viss tjänstetid.
Dokumentets text
10
Statsutskottets utlåtande Nr 56.
Utskottets
yttrande.
Nr 56.
Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1927 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för tvä
musikdirektörer vid armén att för uppflyttning i löncklass
tillgodoräkna sig viss tjänstetid.
(l:a avd.)
Uti eu av lierr C. Lovén inom andra kammaren vackt motion (nr 38) liar
hemställts, att riksdagen måtte medgiva, att musikdirektörerna vid Svea
ingenjörkår S. D. Lindeberg och vid Kungl. Livregementets grenadjärer
G. M. Y. Björkquist måtte för uppflyttning i löneförmåner enligt ll:e löncklassen
få tillgodoräkna sig den tjänstetid de innehaft, Lindeberg fr. o. m.
den 1 juli 1916 och Björkquist fr. o. m. den 2 juli 1909.
I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet, som med stöd av § 46 riksdagsordningen inhämtat yttrande
över motionen från försvarsväsendets lönenämnd, vilket yttrande såsom bilaga
är fogat vid detta utlåtande, ansluter sig till de av lönenämnden anförda
synpunkterna och får sålunda avstyrka motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att herr Lovens förevarande motion II: 38 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 1 april 1927.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 53.
Statsutskottets utlåtande Nr 56.
11
Bil
Till riksdagens statsutskott.
Sedan försvarsväsendets lönenämnd den 11 februari 11)27 av Kung], Majd
anbefallts avgiva yttrande över en inom andra kammaren väckt motion, nr
38, om rätt för musikdirektörerna S. D. Lindeberg och G. M. Y. Björkquist
att för uppflyttning i löneförmåner tillgodoräkna sig viss tjänstetid, fårlöuenämnden
i ärendet anföra följande.
I motionen hemställes, att riksdagen måtte medgiva, att musikdirektörerna
S. 1). Lindeberg vid Svea ingenjörkår och G. M. V. Björkquist vid Livregementets
grenadjärer måtte för uppflyttning i löneförmåner enligt ll:e
löneklassen få tillgodoräkna sig den tjänstetid de innehaft, Lindeberg fr. o. m.
den 1 juli 1916 och Björkquist fr. o. m. den 2 juli 1909.
Såsom i motionen uppgives, hava dessa frågor tidigare varit föremål för
Kungl. Maj:ts prövning. Med avseende härå torde böra erinras om följande.
Yad först angår Lindeberg, anförde han i ansökning den 17 mars 1922
bl. a.: Lindeberg, som vore född den 12 juni 1878, kom i kronans tjänst såsom
trumslagare vid Andra livgardet den 22 januari 1889. Efter att hava
erhållit avsked från nämnda regemente blev han sedermera den 31 januari
1901 konstituerad till musiksergeant vid Yästernorrlands regemente. I denna
befattning kvarstod han, till dess han den 31 december 1902 konstituerades
såsom musiksergeant av l:a klass vid fortifikationen. Uti sistnämnda grad
uppbar han lön, till dess han den 9 februari 1921 utnämndes till musikfanjunkare
vid fortifikationen. Före sistsagda dag hade han emellertid varit
placerad såsom äldste musikunderofficer vid fälttelegrafkåren fr. o. m. den
1 juli 1916 till den 1 april 1921, då han placerades vid Göta ingenjörkår.
Under tiden hade han, som den 30 maj 1913 avlagt musikdirektörsexamen,
vidare den 18 oktober 1917 utnämnts till musikunderlöjtnant i fortifikationen.
Den tjänst, han under tiden 1 juli 1916—1 april 1921 förrättat såsom äldste
musikunderofficer vid fälttelegrafkåren, borde enligt hans förmenande anses
likvärdig med det arbete, som han hade att utföra såsom musikledare vid
Göta ingenjörkår. Han hemställde därför att få för uppflyttning till ll:e
löneklassen tillgodoräkna angivna tid.
I anledning av Lindebergs ansökan anförde arméförvaltningens civila departement
i yttrande den 31 mars 1922 bl. a., att enligt fastställd organisation
någon musikfanjunkarebeställning icke funnes avsedd för fälttelegrafkåren,
samt att det därför syntes kunna förutsättas, att de göromål, som
ålegat Lindeberg under hans tjänstgöring såsom musikledare vid nämnda
kår, icke, vare sig till omfattning eller beskaffenhet, varit likvärdiga med
dem, som ålåge musikfanjunkare på stat. Civila departementet hemställde
därför, att ansökningen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj ds åtgärd.
Försvarsväsendets lönenämnd hemställde i utlåtande den 6 maj 1922, att
ansökningen icke måtte bifallas.
Kungl. Majd fann enligt beslut den 26 maj 1922 ansökningen icke kunna
bifallas.
Yad därefter beträffar Björkquist, anförde han i ansökning den 27 oktober
1921 bl. a.: Björkquist, som vore född den 28 september 1877, kom i
kronans tjänst såsom övertaligt spel vid Svea livgarde den 5 november 1891.
Efter att där hava avancerat till vicekorpral erhöll han avsked den 30 september
1898. Sedermera inträdde han i nuvarande Livregementets grenad
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 36.
järer, i vilket regemente lian konstituerades till sergeant den 25 juni 1900
och, sedan han den 11 december 1902 avlagt musikdirektörsexamen, till
fanjunkare den 1 oktober 1903. Den 4 juni 1909 förordnades han att tjänstgöra
såsom musikledare vid regementet mot åtnjutande av sergeants av l:a
klass löneförmåner och med samma skyldigheter, som voro stadgade för
musikfanjunkare. Först den 11 maj 1915 blev han, efter att hava den 1
januari 1912 utnämnts till regementstrumslagare med skyldighet att uppehålla
befattningen såsom musikledare och den 23 februari 1912 utnämnts
till musikunderlöjtnant i nämnda regemente, utnämnd till musikfanjunkare
vid samma regemente. Han hemställde därför att få tillgodoräkna sig tiden
fr. o. m. den 4 juni 1909 för uppflyttning i löneklass såsom musikfanjunkare.
Arméförvaltningens civila departement anförde i yttrande den’ 30 dedember
1921 i anledning av Björkquists ansökning bl. a.: Jämlikt tjänstgöringsreglementet
för armén syntes vara förutsatt, att såsom musikledare
skulle kunna placeras även annan musikunderofficer än musikfanjunkare.
På grund härav och då Björkquist under tiden från den 4 juni 1909 och
intill utnämningen till musikfanjunkare den 11 maj 1915 åtnjutit allenast
de mot musiksergeantsbeställning svarande avlöningsförmåner, funne sig
departementet icke kunna tillstyrka bifall till ansökningen.
Försvarsväsendets lönenämnd anförde i utlåtande den 6 maj 1922, såvitt
nu är i fråga, att lönenämnden ansåge sig, på de av civila departementet
anförda skäl, böra hemställa, att Björkquists ansökning icke måtte bifallas.
Kungl. Maj:t fann enligt beslut den 26 maj 1922 icke heller ifrågavarande
ansökning kunna bifallas.
Såsom av det föregående framgår, råder överensstämmelse mellan förevarande
båda fall därutinnan, att såväl Lindeberg som Björkquist, den förre
under tiden 1 juli 1916—9 februari 1921 och den senare under tiden 4 juni
1909—11 maj 1915, mot åtnjutande av sergeants av Pa klass löneförmåner
tjänstgjort såsom musikledare, Lindeberg vid fälttelegrafkåren och Björkquist
vid Livregementets grenadjärer. Å andra sidan förete dessa fall sinsemellan
den olikheten, att såsom musikledare vid fälttelegrafkåren icke var
avsedd högre beställningshavare än sergeant, medan däremot å Livregementets
grenadjärers stat en musikfanjunkarebeställning fanns uppförd.
Med hänsyn till sistnämnda olikhet, synes det nödvändigt att här upptaga
föreliggande båda tillgodoräkningsfrågor var för sig.
Vad härvid först angår Lindeberg, är att märka, att han i sammanhang
med sin utnämning till musikfanjunkare överflyttades från fälttelegraf kåren,
för vilken, såsom nämnts, icke någon musikfanjunkarebeställning var avsedd,
till Göta ingenjörkår, beträffande vilken så åter var förhållandet. Anledningen
till berörda olikhet i musikorganisationen vid dessa båda truppförband
var givetvis den, att musikkåren vid fälttelegrafkåren till numerären
betydligt understeg musikkåren vid Göta ingenjörkår. Detta förhållande
synes också böra vara avgörande vid bedömandet av frågan, om tjänsten vid
fälttelegrafkåren, kan anses hava varit likvärdig med tjänsten vid nämnda
ingenjörkår. Det vill förefalla lönenämnden, att svaret på denna fråga utan
tvekan måste utfalla i den riktning, arméförvaltningens civila departement
och lönenämnden i sina förenämnda yttranden till Kungl. Maj:t angivit och
Kungl. Maj:ts beslut också gått.
Vidkommande därefter Björkquist, förrättade han under den tid, varom
i ärendet är fråga, tjänst såsom musikledare dels på grund av särskilt förordnande
och dels i egenskap av regementstrumslagare. Denna tjänst förrättades
vid det truppförband, där han sedermera blev musikfanjunkare med
Statsutskottets utlåtande Nr 56.
13
enahanda göromål. Lönenämnden har sig icke bekant, av vilken anledning
musikledarskapet under angivna tid, för vilken dock eu musikfanjunkarebestiillning
fanns uppförd å truppförbandets stat, ordnades på nyssnämnda
sätt. Såsom arméförvaltningens civila departement och lönenämnden i sina
ovanberörda utlåtanden yttrat, torde emellertid tjänstgöringsreglementet för
armén icke lägga hinder i vägen för att under längre eller kortare tid placera
även annan musikunderofficer än musikfanjunkare såsom musikledare.
Kungl. Maj:t synes hava grundat sitt beslut på detta förhållande. Då en
viss motsvarighet härtill torde förefinnas i fråga om andra befattningar,
t. ex. kompanichefsbefattning, vill det ock synas lönenämnden, som om medgivandet
av den ifrågasatta förmånen åt Björkqvist, även om vissa skäl kunna
anföras till stöd därför, skulle kunna leda till ganska vittgående konsekvenser.
Stockholm den 17 februari 1927.
KARL LEVINSON.
Gösta Ekcroth.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.