Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för tvä musikdirektörer vid armén att för uppflyttning i löncklass tillgodoräkna sig viss tjänstetid.

1927-04-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:56, Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för tvä musikdirektörer vid armén att för uppflyttning i löncklass tillgodoräkna sig viss tjänstetid.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

Utskottets

yttrande.

Nr 56.

Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1927 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för tvä

musikdirektörer vid armén att för uppflyttning i löncklass

tillgodoräkna sig viss tjänstetid.

(l:a avd.)

Uti eu av lierr C. Lovén inom andra kammaren vackt motion (nr 38) liar

hemställts, att riksdagen måtte medgiva, att musikdirektörerna vid Svea

ingenjörkår S. D. Lindeberg och vid Kungl. Livregementets grenadjärer

G. M. Y. Björkquist måtte för uppflyttning i löneförmåner enligt ll:e löncklassen

få tillgodoräkna sig den tjänstetid de innehaft, Lindeberg fr. o. m.

den 1 juli 1916 och Björkquist fr. o. m. den 2 juli 1909.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet, som med stöd av § 46 riksdagsordningen inhämtat yttrande

över motionen från försvarsväsendets lönenämnd, vilket yttrande såsom bilaga

är fogat vid detta utlåtande, ansluter sig till de av lönenämnden anförda

synpunkterna och får sålunda avstyrka motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Lovens förevarande motion II: 38 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 april 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 53.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

11

Bil

Till riksdagens statsutskott.

Sedan försvarsväsendets lönenämnd den 11 februari 11)27 av Kung], Majd

anbefallts avgiva yttrande över en inom andra kammaren väckt motion, nr

38, om rätt för musikdirektörerna S. D. Lindeberg och G. M. Y. Björkquist

att för uppflyttning i löneförmåner tillgodoräkna sig viss tjänstetid, fårlöuenämnden

i ärendet anföra följande.

I motionen hemställes, att riksdagen måtte medgiva, att musikdirektörerna

S. 1). Lindeberg vid Svea ingenjörkår och G. M. V. Björkquist vid Livregementets

grenadjärer måtte för uppflyttning i löneförmåner enligt ll:e

löneklassen få tillgodoräkna sig den tjänstetid de innehaft, Lindeberg fr. o. m.

den 1 juli 1916 och Björkquist fr. o. m. den 2 juli 1909.

Såsom i motionen uppgives, hava dessa frågor tidigare varit föremål för

Kungl. Maj:ts prövning. Med avseende härå torde böra erinras om följande.

Yad först angår Lindeberg, anförde han i ansökning den 17 mars 1922

bl. a.: Lindeberg, som vore född den 12 juni 1878, kom i kronans tjänst såsom

trumslagare vid Andra livgardet den 22 januari 1889. Efter att hava

erhållit avsked från nämnda regemente blev han sedermera den 31 januari

1901 konstituerad till musiksergeant vid Yästernorrlands regemente. I denna

befattning kvarstod han, till dess han den 31 december 1902 konstituerades

såsom musiksergeant av l:a klass vid fortifikationen. Uti sistnämnda grad

uppbar han lön, till dess han den 9 februari 1921 utnämndes till musikfanjunkare

vid fortifikationen. Före sistsagda dag hade han emellertid varit

placerad såsom äldste musikunderofficer vid fälttelegrafkåren fr. o. m. den

1 juli 1916 till den 1 april 1921, då han placerades vid Göta ingenjörkår.

Under tiden hade han, som den 30 maj 1913 avlagt musikdirektörsexamen,

vidare den 18 oktober 1917 utnämnts till musikunderlöjtnant i fortifikationen.

Den tjänst, han under tiden 1 juli 1916—1 april 1921 förrättat såsom äldste

musikunderofficer vid fälttelegrafkåren, borde enligt hans förmenande anses

likvärdig med det arbete, som han hade att utföra såsom musikledare vid

Göta ingenjörkår. Han hemställde därför att få för uppflyttning till ll:e

löneklassen tillgodoräkna angivna tid.

I anledning av Lindebergs ansökan anförde arméförvaltningens civila departement

i yttrande den 31 mars 1922 bl. a., att enligt fastställd organisation

någon musikfanjunkarebeställning icke funnes avsedd för fälttelegrafkåren,

samt att det därför syntes kunna förutsättas, att de göromål, som

ålegat Lindeberg under hans tjänstgöring såsom musikledare vid nämnda

kår, icke, vare sig till omfattning eller beskaffenhet, varit likvärdiga med

dem, som ålåge musikfanjunkare på stat. Civila departementet hemställde

därför, att ansökningen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj ds åtgärd.

Försvarsväsendets lönenämnd hemställde i utlåtande den 6 maj 1922, att

ansökningen icke måtte bifallas.

Kungl. Majd fann enligt beslut den 26 maj 1922 ansökningen icke kunna

bifallas.

Yad därefter beträffar Björkquist, anförde han i ansökning den 27 oktober

1921 bl. a.: Björkquist, som vore född den 28 september 1877, kom i

kronans tjänst såsom övertaligt spel vid Svea livgarde den 5 november 1891.

Efter att där hava avancerat till vicekorpral erhöll han avsked den 30 september

1898. Sedermera inträdde han i nuvarande Livregementets grenad
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 36.

järer, i vilket regemente lian konstituerades till sergeant den 25 juni 1900

och, sedan han den 11 december 1902 avlagt musikdirektörsexamen, till

fanjunkare den 1 oktober 1903. Den 4 juni 1909 förordnades han att tjänstgöra

såsom musikledare vid regementet mot åtnjutande av sergeants av l:a

klass löneförmåner och med samma skyldigheter, som voro stadgade för

musikfanjunkare. Först den 11 maj 1915 blev han, efter att hava den 1

januari 1912 utnämnts till regementstrumslagare med skyldighet att uppehålla

befattningen såsom musikledare och den 23 februari 1912 utnämnts

till musikunderlöjtnant i nämnda regemente, utnämnd till musikfanjunkare

vid samma regemente. Han hemställde därför att få tillgodoräkna sig tiden

fr. o. m. den 4 juni 1909 för uppflyttning i löneklass såsom musikfanjunkare.

Arméförvaltningens civila departement anförde i yttrande den’ 30 dedember

1921 i anledning av Björkquists ansökning bl. a.: Jämlikt tjänstgöringsreglementet

för armén syntes vara förutsatt, att såsom musikledare

skulle kunna placeras även annan musikunderofficer än musikfanjunkare.

På grund härav och då Björkquist under tiden från den 4 juni 1909 och

intill utnämningen till musikfanjunkare den 11 maj 1915 åtnjutit allenast

de mot musiksergeantsbeställning svarande avlöningsförmåner, funne sig

departementet icke kunna tillstyrka bifall till ansökningen.

Försvarsväsendets lönenämnd anförde i utlåtande den 6 maj 1922, såvitt

nu är i fråga, att lönenämnden ansåge sig, på de av civila departementet

anförda skäl, böra hemställa, att Björkquists ansökning icke måtte bifallas.

Kungl. Maj:t fann enligt beslut den 26 maj 1922 icke heller ifrågavarande

ansökning kunna bifallas.

Såsom av det föregående framgår, råder överensstämmelse mellan förevarande

båda fall därutinnan, att såväl Lindeberg som Björkquist, den förre

under tiden 1 juli 1916—9 februari 1921 och den senare under tiden 4 juni

1909—11 maj 1915, mot åtnjutande av sergeants av Pa klass löneförmåner

tjänstgjort såsom musikledare, Lindeberg vid fälttelegrafkåren och Björkquist

vid Livregementets grenadjärer. Å andra sidan förete dessa fall sinsemellan

den olikheten, att såsom musikledare vid fälttelegrafkåren icke var

avsedd högre beställningshavare än sergeant, medan däremot å Livregementets

grenadjärers stat en musikfanjunkarebeställning fanns uppförd.

Med hänsyn till sistnämnda olikhet, synes det nödvändigt att här upptaga

föreliggande båda tillgodoräkningsfrågor var för sig.

Vad härvid först angår Lindeberg, är att märka, att han i sammanhang

med sin utnämning till musikfanjunkare överflyttades från fälttelegraf kåren,

för vilken, såsom nämnts, icke någon musikfanjunkarebeställning var avsedd,

till Göta ingenjörkår, beträffande vilken så åter var förhållandet. Anledningen

till berörda olikhet i musikorganisationen vid dessa båda truppförband

var givetvis den, att musikkåren vid fälttelegrafkåren till numerären

betydligt understeg musikkåren vid Göta ingenjörkår. Detta förhållande

synes också böra vara avgörande vid bedömandet av frågan, om tjänsten vid

fälttelegrafkåren, kan anses hava varit likvärdig med tjänsten vid nämnda

ingenjörkår. Det vill förefalla lönenämnden, att svaret på denna fråga utan

tvekan måste utfalla i den riktning, arméförvaltningens civila departement

och lönenämnden i sina förenämnda yttranden till Kungl. Maj:t angivit och

Kungl. Maj:ts beslut också gått.

Vidkommande därefter Björkquist, förrättade han under den tid, varom

i ärendet är fråga, tjänst såsom musikledare dels på grund av särskilt förordnande

och dels i egenskap av regementstrumslagare. Denna tjänst förrättades

vid det truppförband, där han sedermera blev musikfanjunkare med

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

13

enahanda göromål. Lönenämnden har sig icke bekant, av vilken anledning

musikledarskapet under angivna tid, för vilken dock eu musikfanjunkarebestiillning

fanns uppförd å truppförbandets stat, ordnades på nyssnämnda

sätt. Såsom arméförvaltningens civila departement och lönenämnden i sina

ovanberörda utlåtanden yttrat, torde emellertid tjänstgöringsreglementet för

armén icke lägga hinder i vägen för att under längre eller kortare tid placera

även annan musikunderofficer än musikfanjunkare såsom musikledare.

Kungl. Maj:t synes hava grundat sitt beslut på detta förhållande. Då en

viss motsvarighet härtill torde förefinnas i fråga om andra befattningar,

t. ex. kompanichefsbefattning, vill det ock synas lönenämnden, som om medgivandet

av den ifrågasatta förmånen åt Björkqvist, även om vissa skäl kunna

anföras till stöd därför, skulle kunna leda till ganska vittgående konsekvenser.

Stockholm den 17 februari 1927.

KARL LEVINSON.

Gösta Ekcroth.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.