Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om befrielse för vissa officerare och underofficerare vid Gotlands artillerikår frän skyldighet att återbetala vissa till dem felaktigt utanordnade lönebelopp.

1927-04-01 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:57, Utlåtande i anledning av väckt motion om befrielse för vissa officerare och underofficerare vid Gotlands artillerikår frän skyldighet att återbetala vissa till dem felaktigt utanordnade lönebelopp.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 57.

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1927 kl. 2 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion om befrielse för

vissa officerare och underofficerare vid Gotlands artillerikår

frän skyldighet att återbetala vissa till dem

felaktigt utanordnade lönebelopp.

(l:a avel.)

Uti en inom andra kammaren av lierr G. Svedman väckt motion (nr 85)

har hemställts, att riksdagen måtte besluta om befrielse för vissa beställningsliavare

vid Gotlands artillerikår att återbetala i motionen närmare angivna,

icke gäldade belopp, sammanlagt uppgående till 8,324 kronor 73 öre.

Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande:

»Efter granskning av kungl. Gotlands artillerikårs räkenskaper för åren

1920—1923 har kungl. arméförvaltningens civila departements revisionsbyrå

gjort anmärkning på att till officerare och underofficerare vid nämnde kår

utbetalts

dels för mycket allmänt avlöningstillägg jämte därmed förenat dyrtidstillägg

och

dels för högt personligt dyrtidstillägg, allt beroende på, att ifrågavarande

beställningshavare blivit för tidigt uppflyttade i högre löneklass.

Av här bifogade tablåer och sammandrag framgår, att de till återbetalning

fastställda medlen från början gingo upp till sammanlagt 8,892 kronor

och 63 öre. Av detta belopp har, som tablåerna jämväl utvisa, återbetalts

sammanlagt 387 kronor och 90 öre, varjämte till inleverering ytterligare

erkänts 180 kronor. Det återstår sålunda att återbetala 8,324 kronor

och 73 öre.

De anmärkta utbetalningarna grunda sig på den tolkning, som från

vederbörande redogörares sida gjordes av vid tiden för de första utbetalningarna

gällande avlöningsreglemente. I § 7 av Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse

angående grunder för tillfällig löneförbättring under åren 1918 och

1919 för viss personal vid armén (Sv. förf.-saml. nr 407/1918) och motsvarande

nådiga kungörelse för år 1920 (Sv. förf.-saml. nr 316/1919) framliålles

nämligen, såsom ett förklarande tillägg till i omförmälda kungörelser förut

givna bestämmelser för berörda personals uppflyttning i löneklass (tilldelning

av avlöningstillägg), bland annat följande: »skolande härvid iakttagas,

att, då befordran sker till beställning, varå enligt §§ 1—2 löneförbättring

kan åtnjutas med olika belopp allt efter antalet tjänsteår, löneförbättringen

i varje fall skall beräknas efter det belopp för helt år, som skola tillkomma

beställningshavaren, därest han vid årets början innehaft beställningen ifråga».

Med stöd av dessa bestämmelser ansåg regementsintendenten vid samma

kår, att en beställningshavare för uppflyttning i högre löneklass under alla

förhållanden ägde att tillgodoräkna sig det år, varunder uppflyttning från

närmast lägre beställning skett.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande Nr 57.

ir>

De anmärkningsakter, som av civila departementets revisionsbyrå utfärdats

beträffande de gjorda utbetalningarna, grunda sig på, att vederbörande

beställningshavare icke uppnått vissa, i § 1 av ovan omnämnda kungl. kungörelse

omförmälda tjänsteår i närmast lägre beställning.

Redan vederbörande redgörare bestritt de av civila departementet gjorda

anmärkningarna, hava desamma i laga ordning underkastats kammarrättens

och regeringsrättens prövning, varvid de anmärkta beloppen hava fastställts

till återbetalning. Av respektive redogörare gjorda underdåniga ansökningar

att av nåd bliva befriade från återbetalningsskyldighet ha av Kungl.

Maj:t lämnats utan bifall. Slutligen hava de enskilda befattningshavarna, i

insikt om, att, därest den ifrågavarande redogörare ådömda återbetalningsskyldiglieten

icke bleve upphävd, de i sista hand komme att bliva återbetalningsskyldiga,

i en förnyad underdånig anhållan av nåd sökt befrielse från

en sådan återbetalningsskyldighet. Enligt inhämtad upplysning är ifrågavarande

underdåniga framställning av regeringsrätten genom beslut av den 4

januari 1927 avstyrkt, och lärer det sålunda finnas föga utsikt för att

Kungl. Maj:t skulle mot regeringsrättens avstyrkan finna skäl i att lämna

sitt bifall till den gjorda framställningen.

Då sålunda såväl de reviderande som de dömande myndigheterna tolkat

ovan berörda författningar på annat sätt, än vad förhållandet varit med

redogörarna vid ifrågavarande kassaförvaltning, måste det givetvis ur juridisk

synpunkt anses ostridigt, att de anmärkta beloppen grunda sig på feltolkning

av ifrågavarande författningar från dessa redogörares sida. Härvid

torde dock böra uppmärksammas, att denna feltolkning haft sin anledning

i de mindre klart avfattade bestämmelser, som ifrågavarande avlöningsreglemente

innehåller för här omnämnda avlöningstilläggs utbetalande. Enligt

inhämtad upplysning hava liknande feltolkningar skett vid ett flertal andra

truppförband, även om dessa feltolkningar icke föranlett utbetalningar till

så stora belopp och ej heller till personal av sådan omfattning vid samma

truppförband, som här har varit fallet.

Emellertid böra förhållandena bedömas även ur andra synpunkter. Det

torde till en början böra framhållas, att de i egentlig mening ansvariga

för utbetalningarna, nämligen respektive redogörare, på grund av ordalydelsen

av kammarrättens utslag, tillförsäkrats möjlighet och rättighet att

»hos vederbörande söka sitt åter». Aven om det sålunda vore för redogörarna

ekonomiskt möjligt att till statsverket gälda, vad de på grund av

sina — med hänsyn till de, enligt vad som förut framhållits, mindre klart

avfattade bestämmelserna i gällande avlöningsreglemente visserligen fullt

förklarliga — misstag felaktigt utbetalat, blir det dock de enskilda löntagarna,

som i sista hand bliva återbetalningsskyldiga. Sett ur dessas synpunkt

måste det anses synnerligen hårt och även obilligt, att de skola påbördas

ett ekonomiskt ansvar, vars tillvaro de vid tiden för utbetalningarna

icke ägde möjlighet att förutse. Genom desamma erliöllo de visserligen eu

högre inkomst, än vad som enligt avlöningsreglementets verkliga innebörd

skulle hava tillkommit dem, men detta skedde efter vederbörande redogörares

beslut och i — som dessa ansågo — full överensstämmelse med av

Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser. Det förefanns således ingen som

helst anledning till misstanke från de enskilda löntagarnas sida, att de utbetalda

löneförhöjningarna icke voro baserade på avlöningsreglementets föreskrifter.

Utbetalningarna skedde därjämte under en för alla samhällsklasser

och måhända särskilt för statens löntagare svår dyrtid. Att under sådana

förhållanden dessa löntagare, vilka numera samtliga äro familjeförsörjare

och alla utan undantag voro och alltjämt äro för sin existens uteslutande

hänvisade till sina löner, av dessa skulle reservera medel för möjliggörandet

s. 16 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

16 Statsutskottets utlåtande Nr 57.

av en i framtiden, för dem då fullkomligt oförutsedd återbetalningsskyldighet,

kan icke räknas med. Enda möjligheten för dem att fullgöra denna

återbetalningsskyldighet är, enligt av samtliga lämnad upplysning, skuldsättning.

Att detta med den för militära befattningshavare erkänt låga lönenivån

förorsakar vederbörande stora svårigheter ligger i öppen dag. Därtill

kommer det ovisshetstillstånd, som indragningarna på grund av 1925 års

reducerade försvarsorganisation medföra, vilka, för dem som drabbas av

desamma, medföra en ej ringa lönereducering.

Även andra synpunkter böra läggas till grund för frågans sakliga bedömande.

Därest den ådömda återbetalningsskyldigheten i sin fulla utsträckning

skall fullgöras, skulle detta komma att ske under för ifrågavarande

löntagare följande synnerligen ogynnsamma förhållanden, nämligen

dels att penningvärdet, sedan de felaktiga utbetalningarna skedde, högst

väsentligt nedgått, och

dels att deras löner efter denna tidpunkt i avsevärd grad reducerats.

Dessutom hava de utbetalda beloppen lagts till grund för beskattning

såväl till stat som till kommun, varvid den ökade inkomsten i vissa fall

medfört högre skatteskala. Att häruti efteråt ernå rättelse torde vara förenat

med mycket stora svårigheter.

Då sålunda, enligt vad som framhållits, de å motionen bifogade sammandrag

upptagna officerarna och underofficerarna, därest den dem i sista hand

ådömda återbetalningsskyldigheten skall fullgöras, skulle förorsakas stora

ekonomiska svårigheter, och då de av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelserna

för ifrågavarande utbetalningar icke varit så tydligt avfattade, att

misstag vid deras praktiska tillämpning kunna anses hava varit helt uteslutna,

och då slutligen ifrågavarande löntagare icke ägt möjlighet att förutse

de konsekvenser, som de gjorda utbetalningarna för dem medfört, får

jag hemställa, att riksdagen måtte besluta om befrielse för ifrågavarande

befattningshavare att återbetala å bifogade tablåer upptagna ännu icke gäldade

belopp, sammanlagt uppgående till 8,324 kronor 73 öre.»

Utskottet har inhämtat, att utbetalningar av enahanda beskaffenhet skett

även vid andra truppförband, men att de utbetalda beloppen, sedan anmärkning

framställts, i allmänhet blivit i dessa fall återbetalta av dem, till vilka

utbetalningarna skett. Med hänsyn härtill kan utskottet icke finna skäl

föreligga för riksdagen att, såsom i motionen ifrågasatts, medgiva befrielse

från återbetalningsskyldighet i förevarande fall, i all synnerhet som ett

dylikt medgivande måste i betraktande av den i ärendet förebragta utredningen

anses vara ägnat att föranleda likartade krav från personer, vilka

oriktigt uppburit statsmedel.

Utskottet, som alltså anser sig böra avstyrka motionen, hemställer,

att herr Svedmans förevarande motion II: 85 icke må av

riksdagen bifallas.

Stockholm den 1 april 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 53.

s. 17 Kontrollera mot PDF

iStatsutskottets utlåtande Nr 57.

17

Reservationer:

av herr A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, vilken anfört följande:

»Riksdagen har tidigare vid åtskilliga tillfällen medgivit befrielse från

återbetalningsskyldighet för oriktigt utbetalda avlöningsmedel. I sådant hänseende

vill jag allenast erinra om att återbetalningsskyldighet på grund av

särskilda skäl efterskänkts för oriktigt utbetalda avlöningsförmåner till underofficerare

vid flottan (statsutskottets uti. nr 129 år 1925) och till vissa kontrolltjänstemän.

Ett av de skäl, som från riksdagens sida anförts för sådan

befrielse, har varit, att jämförelsevis lång tid förflutit mellan tidpunkten för

avlöningens utbetalning och fastställandet av återbetalningsskyldighet, varigenom

värdet av det till återbetalning fastställda beloppet undergått en

väsentlig förhöjning.

Det synes mig, som om åtskilliga av de skäl, som tidigare föranlett riksdagen

att i vissa fall efterskänka återbetalningsskyldighet, förefinnas i det

av motionären angivna fallet. Härtill kommer den omständigheten, att den

tillfällige redogörare, som verkställt de utbetalningar, varom här är fråga, i

själva verket torde hava varit bunden av den tolkning av författningsbestämmelserna

i ämnet, som tillämpats av den ordinarie redogöraren.

Då därjämte vissa ömmande förhållanden i detta fall föreligga, har jag

ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av herr Svedmans förevarande

motion II: 85 må medgiva, att Kungl. Maj:t må efterskänka

återbetalningsskyldighet för ett belopp av 8,324 kronor 73 öre,

utgörande till vissa beställningshavare vid Gotlands artillerikår

oriktigt utbetalda avlöningsmedel.»

av herr J. Jönsson i Revinge.

Bihang till riksdagens protokoll 1027. 6 samt. 27 käft. (Nr 53—57.)

718 27 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.