Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronan tillhöriga vattenfall i Lagan m. m. ’

1927-05-03 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:94, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronan tillhöriga vattenfall i Lagan m. m. ’

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 94.

1

Nr 94.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1927 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning

av vissa kronan tillhöriga vattenfall i Lagan m. m.

’ (4:e avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 18 mars 1927 dagtecknad proposition, nr

243, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för sagda dag, föreslagit riksdagen

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna det vid berörda statsrådsprotokoll

fogade avtal mellan vattenfallsstyrelsen och Sydsvenska kraftaktiebolaget

angående försäljning och utarrendering av vissa kronan tillhöriga vattenfall

i Lagan m. m., dock med rätt för Kungl. Maj:t att däri vidtaga de jämkningar,

som kunna finnas påkallade;

dels, vid bifall härtill, i förslaget till riksstat för budgetåret 1927—1928

höja den under rubriken »Fasta lånemedel» upptagna inkomstposten »Återbetalningar»

med 537,125 kronor;

dels ock för inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar,

i den mån sådana åtgärder erfordras för ändamålsenlig utveckling

av statens kraftverksrörelse och icke kunna utan synnerlig olägenhet

uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut, för budgetåret 1927—1928

anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av 500,000 kronor, att

disponeras efter Kungl. Maj:ts prövning och avgörande.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 mars 1927 har vattenfallsstyrelsen

underställt statsmakternas prövning ett avtal mellan styrelsen och Sydsvenska

kraftaktiebolaget angående dels försäljning av Skeensfallet i Bolmån jämte

därtill hörande fastigheter i Annerstads socken, av s/ei mantal Brusarp i

Nöttja socken samt av Hjulsnäs- och Traherydsfallen i Lagan jämte därtill

hörande fastigheter i Hinneryds, Traheryds och Hamneda socknar, allt i

Kronobergs län, dels utarrendering till bolaget av Karseforsen och Laholmsfallet

i Lagan jämte därtill hörande fastigheter i Laholms och Ysby socknar

av Hallands län, dels ock beviljande av lån till bolaget för sistnämnda falls

utbyggande. , - y ;>

Sedan 1906 års riksdag anvisat ett anslag av högst 5,000,000 kronor för

inköp av sådana, helt eller delvis i enskild ägo befintliga vattenfall, som inom

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 sand. 42 höft. (Nr 94.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Å Statsutskottets utlåtande Nr 94.

den narmaste tiden kunde erfordras för drift av statens järnvägar, hava sedermera

för kronans rakning inköpts jämlikt Kung!. Maj:ts beslut den 30 januari

1907 Karseforsen jämte därtill hörande fastigheter för 1,285,000 kronor, enligt

Kungl. Maj ds beslut den 16 mars 1908 Skeensfallet jämte tillhörande

fastigheter för 250,000 kronor samt på grund av Kungl. Maj ds beslut den 29

maj, den 3 juli och den 23 december 1908 Hjulsnäsfallet och delar av Traherydsfallen

jämte tillhörande fastigheter för 125,000 respektive 162,100 kronor.

Därjämte hava för kronans räkning jämlikt Kungl. Majds beslut den 18 oktober

1917 och den 28 oktober 1921 för 86,256 kronor 43 öre inlösts de i enskildas

ägo varande andelar i Karseforsens laxfisken samt enligt Kungl. Maj ds

beslut den 20 oktober 1922 för 9,000 kronor förvärvats viss dämningsrätt

mellan Karseforsen och Laholmsfallet i Lagan.

Av de sålunda uppräknade vattenfallen och fastigheterna bär kronan under

de gångna åren kunnat draga endast ringa inkomst. Sålunda bär fisket ävensom

vissa strandområden varit utarrenderade, varjämte genom kontrakt den

4 5 oktober 1918 staden Laholm tillförsäkrats nyttjanderätt till en del av

Laholmsfallet för anläggande av ett mindre elektricitetsverk.

Vid flera tillfällen hava diskussioner förts mellan Sydsvenska kraftaktiebolaget

och vattenfallsstyrelsen, huruvida bolaget kunde inköpa eller på annat

satt disponera över statens vattenkraft i Lagan. Dylika överläggningar ägde

rum, bland annat, åren 1917—1918, då vattenfallsstyrelsen med kraftbolaget

traffade avtal angående vattenhushållningen vid Skogaby och Karseforsen i

Lagan, ett avtal, som godkändes av 1918 års riksdag. Frågan om överlåtande

till kraftbolaget av statens vattenfall i Lagan var år 1919 jämväl föremål för

riksdagens prövning, i det att i tvenne inom riksdagen väckta motioner (1: 15

och II. 101) hemställdes om tillstånd för bolaget att inköpa eller arrendera

vissa av dessa vattenfall. Förutsättningarna voro emellertid då sådana, att

liksdagen ansåg sig icke kunna bifalla motionerna i fråga.

I sin förutnämnda skrivelse den 8 mars 1927 har nu vattenfallsstyrelsen

framhållit, att numera inträtt en del väsentliga förändringar, alla av den

beskaffenhet, att de underlättade det i ovanberörda motioner framförda

önskemålet. Härom bär styrelsen anfört, bland annat, följande:

»Till en början må då anföras, att det år 1919 räknades med en avsevärt

större kraftförbrukning för statens järnvägar än nu. Dels antogs trafiken

bliva större än man nu förväntar, dels vågade man icke räkna med en så

jämn kraftuttagning, som man nu med stöd av erfarenheterna från västra

stambanan anser sig kunna förutsätta. Till följd därav ansågs år 1919 all

statens kraft i Lagans vattensystem vara inom överskådlig tid erforderlig

för elektrifiering av södra Sveriges stambanor, vadan det ansågs olämpligt,

att staten sålde någon del av denna vattenkraft. Med nuvarande uppfattning

är däremot statens tillgång på vattenkraft så riklig, att staten utan

olägenhet kan avhända sig en del av densamma. Därnäst må nämnas, att

kraftbolaget vid överläggningar före år 1919 låtit vattenfallsstyrelsen förstå,

att ett avtal om arrendering av statens vattenfall i Lagan enligt bolagets

mening borde kombineras med rätt för bolaget att vid arrendets upphörande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 94.

3

erhålla kraftleverans ifrån andra statens kraftanläggningar (Trollhättan in. fl.).

Eljest skulle de konsumenter, som av bolaget försåges med kraft ifrån de

arrenderade vattenfallen, riskera att bliva ställda utan elektrisk energi i fortsättningen.

Naturligtvis skulle ett dylikt villkor varit i hög grad betungande

för staten. Läget är numera ett helt annat. Kraftbolaget har genom

förvärv av Hemsjö och Finsjö kraftaktiebolags vattenfall erhållit relativt

riklig tillgång på kraft och behöver icke kombinera ett arrende med ovan

angivna villkor. När, arrende eller köp av statens vattenfall nu från bolagets

sida ifrågasättes, torde orsaken närmast vara den, att bolaget önskar

att i första hand nyttiggöra vattenkraften i Lagan, där bolaget redan äger

betydande såväl bebyggda som outbyggda vattenfall och där bolaget, därest

större delen av Lagans fallhöjd samlas i dess hand, äger möjlighet att ordna

vattenhushållningen i älven efter enhetliga och ekonomiskt fördelaktiga linjer.

Bolaget har vidare numera möjlighet att, i den mån kraften från statens

vattenfall behöver tagas i anspråk för järnvägsdriften, från andra bolaget

tillhöriga vattenfall lämna den behövliga ersättningskraften.»

Vattenfallsstyrelsen har ock erinrat därom, att statens järnvägar sedan

1923 börjat tillämpa ett nytt system för krafttillförseln till statsbanorna, i

det att den elektriska strömmen för järnvägarna uttages från ledningsnätet

för den allmänna distributionen och den sålunda erhållna 50-periodiga trefasströmmen

omformas till 162/s-periodig enfasström i de stationer, från vilka

kontaktledningarna matas. Härigenom kunna kraftbolagets för trefasig 50- periodig ström monterade stationer utan förändringar komma till användning

för järnvägsdriften.

Vattenfallsstyrelsen har härefter redogjort för de förhandlingar, som under

de senaste åren förts mellan styrelsen och kraftbolaget, samt för huvuddragen

i ovan omförmälda, såsom resultat av dessa förhandlingar upprättade avtal,

och anför styrelsen i sådant avseende följande:

»Frågan om nyttiggörandet av statens vattenfall i Lagan har aktualiserats

i och med att kraftbolagets senaste vattenkraftanläggning vid Skogaby blivit

färdig och börjat fullbelastas. Utbyggandet av nya vattenfall har därigenom

kommit på dagordningen. Bolaget har till en början närmast haft för avsikt

att utbygga sina egna andelar i Traherydfallen. Emedan även staten

äger betydande andelar i dessa vattenfall och dessa andelar lämpligen höra

utnyttjas tillsammans med bolagets i en gemensam anläggning, begärde bolaget,

att staten skulle till bolaget överlåta sina andelar i denna fallsträcka.

Eftersom emellertid intet hinder längre mötte att för den allmänna kraftdistributionen

utnyttja även den statens vattenkraft, som är avsedd att sedermera

tagas i anspråk för järnvägselektrifieringen, ansåg vattenfallsstyrelsen

det mera rationellt att omedelbart lösa hela frågan om tillgodogörandet av

vattenkraften i Lagan. Från vattenfallsstyrelsen föreslogs därför i detta läge

av frågan, att en allmän uppgörelse skulle träffas mellan staten och kraftbolaget

på basis av följande riktlinjer.

Staten skulle medgiva, att dess vattenfall vid Hjulsnäs och Traheryd tillsammans

med bolagets fallandelar inbyggdes i en stor gemensam anläggning.

Staten skulle mot skälig ersättning utarrendera sina vattenfall i Lagans

vattensystem intill den tidpunkt, då de erfordrades för järnvägsdriften.

Staten skulle till kraftbolaget tills vidare överlåta handhavandet av vatten
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande Nr 94.

hushållningen i Lagans vattensystem, dock under tillgodoseende av statens

intressen.

Under de därefter bedrivna förhandlingarna hava dessa riktlinjer visserligen

i en del hänseenden blivit frångångna. Men själva grundtankarna hava

dock oförändrade bibehållits, nämligen alt kraftbolaget skulle, så långt möjligt

var, fa nyttiggöra kronans vattenkraft, under det att statens järnvägars

kraftbehov jämväl skulle på betryggande sätt tillgodoses.

Bolaget har hävdat den standpunkten, att statens andelar i Hjulsnäs- och

Traherydfallen borde med äganderätt överlåtas till bolaget, med hänsyn till

att bolaget enligt sin uppfattning redan hade majoriteten i denna fallsträcka.

Vattenfallsstyrelsen har accepterat detta förslag under villkor, att i köpet

medtoges även Skeenfallet, vilket efter överlåtandet av Traherydfallen icke

längre skulle med fördel kunna utnyttjas av staten. På bolagets begäran

bär slutligen i försäljningen medtagits ett obetydligt strömfall, som staten

äger vid Brusarp i Bolmån (fallhöjd c:a 0,78 meter enkel strand) och som

är av föga värde för kronan. Köpeskillingen för samtliga försålda fall har

®?tts tiH. 1>300’000 kronor, vilket belopp motsvarar statens inköpskostnad

upplupen ränta på ränta sedan tiden för inköpet samt därjämte

skälig ersättning för de fallandelar, vilka sedan gammalt tillhört kronan.

Till en början förutsattes vid förhandlingarna, att kraft skulle vid framtida

behov levereras från de försålda fallen till statens järnvägar, men denna

leveransskyldighet har sedermera på bolagets begäran slopats. Det har nämligen

befunnits, att statens järnvägar erhålla kraft till lägsta pris från Karseforsen—Laholmsfallen

samt att någon kraft från Traheryd- och Skeensfallen

icke under överskådlig framtid erfordras.

I detta sammanhang må bemärkas, att i den för kraftbolaget gällande bolagsordning

finnes till skydd mot utländska intressen inryckt sådant förbehåll,

som omförmäles i 2 § i lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar

i rätten att förvärva fast egendom.

Karseforsen—Laholmsfallen, vilka äro de bäst belägna och värdefullaste

av kronans fall i Lagan, skulle däremot enligt avtalet icke försäljas, utan

upplåtas till nyttjande mot dels en årlig arrendeavgift, dels skyldighet för

kraftbolaget att, när helst statens järnvägar så påfordrade, dock tidigast den

1 januari 1933, leverera kraft till elektrifieringen av de sydsvenska statsjärnvägama.

Denna skyldighet gäller uttryckligen, även om Karseforsen—

Laholmsfallen då icke skulle vara bebyggda, men begränsas till sin omfattning

av krafttillgången i dessa fall. Kraftpriset skall beräknas efter bolagets

självkostnader.

Den årliga arrendesumman, 173,500 kronor, som skall utgå redan från

och med den 1 juli 1927, motsvarar 5 % ränta å statens inköpskostnad för

Karseforsen jämte därå upplupen ränta på ränta sedan tiden för inköpet

ävensom skälig ersättning för de staten sedan gammalt tillhöriga Laholmsfallen

samt för staten tillhörigt fiske.

_ I kontraktet hava intagits detaljerade bestämmelser om huru bolagets

självkostnader skola beräknas. Det angives, vilka kostnader, som skola inräknas

i det kapital, vara ränta skall debiteras, och i vad mån vissa omkostnader

få tilläggas detta kapital. Vidare lämnas anvisning rörande den

räntefot, som skall tillämpas, samt rörande årliga avsättningar till ett värdeminskningskonto,

som motsvarar avskrivning av anläggningarna i mån av

deras normala förslitning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 94.

5

I avtalet stipuleras vidare rätt men också skyldighet för staten att vid

arrendetidens slut inlösa de anläggningar, som av bolaget utföras i de arrenderade

fallen. Inlösensumman bär bestämts till bolagets självkostnad med

avdrag för de belopp, som vid inlösentillfället finnas påförda värdeminskningskontot.

Det må här framhållas, att ingendera kontrahenten haft anledning

att påyrka vare sig särskilt stora eller särskilt små avsättningar till

värdeminskningskontot. För små avsättningar skulle nämligen leda till för

hög inlösensumma, när vattenkraftanläggningarna en gång skola inlösas av

staten, under det att, om avsättningarna å andra sidan tillmätas för rikligt,

kraftavgifterna för statens järnvägar under arrendetiden bliva för höga.

Utgående därifrån att statens järnvägar behöva under vattenbrist, för vissa

toppbelastningar, vid fel i vattenkraftanläggningama och dylikt använda kompletterande

ångkraft, har vattenfallsstyrelsen försökt att redan nu tillförsäkra

statens järnvägar sådan kompletteringskraft till bolagets självkostnadspris

ifrån bolagets anläggningar, där denna kraft troligen kan alstras billigare

än i en statens järnvägar tillhörig reservcentral. Vattenfallsstyrelsen har

vidare försökt erhålla avtal med bolaget om överföring av kraft över bolagets

ledningsnät och till dess självkostnadspris från Karseforsen—Laholmsfallen

till de punkter, där statens järnvägar önska uttaga kraften, nämligen

Alvesta, Hässleholm, Lund och Båstad. Bolaget har förklarat sig villigt

att, i den mån bolaget finner det möjligt, leverera nämnda ångkraft ävensom

att överföra den för järnvägarna erforderliga kraften över sina ledningar.

Men obligatorisk skyldighet i dessa hänseenden har bolaget icke velat ikläda

sig. Med all sannolikhet torde emellertid det åsyftade samarbetet i dessa

avseenden komma till stånd även utan en på förhand stipulerad, oavvislig

skyldighet. Vad beträffar kraftöverföringsanläggningarna, så torde det nämligen

vara till samma fördel för bolaget som för statens järnvägar, att ett

gemensamt ledningsnät användes, ty därigenom minskas överföringskostnadema

för båda. Vad angår leverans av kompletterande ångkraft, så är avtalet

så avfattat, att bolaget, i händelse det vägrar att leverera sådan ångkraft,

som statens järnvägar finna vara erforderlig, får i viss män utan ersättning

påtaga sig olägenheten av vissa spetsar i järnvägens kraftuttagning.

Slutligen är i kontraktet arrendetidens längd beroende av i vad mån

kraftbolaget tillmötesgår statens järnvägars önskemål beträffande både leverans

av ångkraft och överföring av kraft. Kraftbolaget har från början påyrkat,

att arrendetiden skulle bestämmas till 55 år. I kontraktet har vattenfallsstyrelsen

medgivit en arrendetid av minst 40 år, med rätt för kraftbolaget

att få denna arrendetid förlängd till 55 år, därest frågan om ångkraft

och kraftöverföring av kraftbolaget ordnats på ett för statens järnvägar tillfredsställande

sätt. Enär bolaget sätter stort värde på den längre arrendetiden,

torde bolaget sörja för att dessa frågor bliva ordnade till statens järnvägars

belåtenhet.

I kontraktet stadgas uttryckligen, att kraftbolagets skyldighet att leverera

kraft till staten skall vara begränsad till statens järnvägars behov inom

banområdena i södra Sverige. Kraftbolaget kan nämligen icke åtaga sig

varken leverans av kraft till statens järnvägar utanför banområdena eller

till andra statsinstitutioner utan att riskera konflikt med bestämmelserna i

sådana avtal, som kraftbolaget redan avslutat med sina underleverantörer

av kraft.»

I fråga om vattenfallsstyrelsens sålunda framlagda förslag har departementschefen

anfört i huvudsak följande:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 94.

»Då någon elektrifiering av statens järnvägar i södra Sverige hittills icke

kommit till stånd, hava ifrågavarande kronans vattenfall i Lagans flodområde

icke av staten uthyggts. Fråga har emellertid uppstått att söka utnyttja

denna avsevärda vattenkraft, till dess den behöver tagas i anspråk för

sitt ursprungligen avsedda ändamål. Denna fråga har blivit aktuell därigenom,

att Sydsvenska kraftaktiebolaget, som äger vissa delar av Traherydsfallen,

för tillgodoseende av det ökade kraftbehovet inom sitt distributionsområde

önskat erhålla dispositionsrätt över kronan tillhöriga delar av nämnda

vattenfall för alt kunna tillgodogöra sig detta fallkomplex i en anläggning.

Med hänsyn till de erfarenheter, som vunnits vid elektrifiering av linjen

Stockholm—Göteborg, kan man numera beräkna, att endast eu del av statens

vattenkraft i Lagan erfordras för tillgodoseende av behovet av elektrisk

kraft för statens järnvägar i södra Sverige för eu avsevärd tid framåt. Då

kraft till statens järnvägar skulle kunna levereras till fördelaktigaste pris från

Karseforsen och Laholmsfallet, skulle de övriga vattenfallen kunna användas

för andra ändamål än järnvägsdrift. Men även Karseforsen och Laholmsfallet

skulle lämpligen kunna disponeras för den allmänna kraftdistributionen

i avvaktan på järnvägselektrifieringen i dessa delar av landet.

Det skulle kunna ifrågasättas, att staten i sådant syfte själv utbyggde

dessa vattenfall, särskilt som vissa av dem, nämligen Karseforsen och Laholmsfallet,

ställa sig synnerligen gynnsamma ur utbyggnadssynpunkt. Emellertid

måste kraften från dessa vattenfall tills vidare, intill dess järnvägselektrifieringen

i Sydsverige genomföres, komma att utnyttjas uteslutande

för allmän distribution. Det torde då knappast vara nationalekonomiskt

riktigt att nu börja en statens kraftdistribution i södra Sverige, där Sydsvenska

kraftaktiebolaget redan i huvudsak ombesörjer kraftdistributionen

och har ett utgrenat fördeiningsnät. För sådant ändamål skulle erfordras

utbyggande av särskilda ledningar parallellt med eller ingripande i bolagets.

En sådan lösning skulle medföra, att betydande belopp i lednings- och

administrationskostnader utan nytta bortkastades, varjämte en osund och

förlustbringande konkurrens mellan de båda kraftdistributionsföretagen kunde

befaras. Att överföra kraften från Lagan norrut till vattenfallsstyrelsens

distributionsområden låter visserligen sig göra, men delta synes ur nationalekonomisk

synpunkt olämpligt, då behov av kraften förefinnes närmare kraft

källan och kraftbehovet längre norrut kan tillgodoses av vattenfallsstyrelsens

redan färdiga anläggningar.

Under sådana förhållanden och då det ur såväl enskild som allmän synpunkt

är synnerligen angeläget, att kronans betydande vattenkraft i Lagan

snarast möjligt kommer till nyttig användning synes mig utnyttjandet av

vattenfallen i Lagan för närvarande bäst kunna ordnas därigenom, att, på

sätt vattenfallsstyrelsen hemställt, skötseln och driften av samtliga där utbyggda

och planerade kraftstationer omhänderhavas av ett enda företag.

Angående det föreslagna överlåtandet av äganderätten till Skeens-, HjulsnäsTraherydsfallen

är att märka, att det anses tveksamt, huruvida icke bolaget

skulle kunna enligt vattenlagens föreskrifter tillgodogöra sig även kronans

andelar i Hjulsnäs- och Traherydsfallen, att Skeensfallet i sådan händelse

måste anses vara av ringa värde för kronan, att dessa fall icke, såvitt nn

kan bedömas, äro erforderliga för järnvägselektrifieringen samt att de av

bolaget erbjudna köpeskillingarna måste anses tillfredsställande. Då vidare

avtalet angående Karseforsens och Laholmsfallets utnyttjande medför, att

kronan utan att frånhända sig äganderätten till dessa och utan att behöva

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 94.

7

avvakta tidpunkten för elektrifierandet av statsbanorna i södra Sverige erhåller

nöjaktig avkastning av fallen, så anser jag mig kunna förorda, att förevarande

förslag nu bringas till genomförande.»

I övrigt har departementschefen i ärendet uttalat sig sålunda:

»Vad beträffar det mellan vattenfallsstyrelsen och Sydsvenska kraftaktiebolaget

upprättade avtalet, avviker detsamma, i vad det avser utarrendering

av Karseforsen och Laholmsfallet, i åtskilliga avseenden från gällnde grunder

för förvaltningen av kronans till enskilda upplåtna vattenfall. Särskilt är

detta förhållandet beträffande upplåtelsetiden, återställandet av fallen till

kronan efter nämnda tids slut samt säkerheten för upplåtelse vill korens fullgörande.

Det är uppenbart, att berörda grunder i ett så egenartat fall som

det förevarande näppeligen kunna i sin helhet tillämpas. På sätt § 9 i avtalet

närmare utvisar innebär avtalet till en början upplåtelse av arrenderätt

till de i samma paragraf angivna fastigheter jämte därtill hörande grund och

vatten i Lagan, men skall denna arrenderätt, efter det viss lantmäteriförrättning

ägt rum, beträffande de vattenområden och fastigheter, som tagas i

anspråk för kraftverksanläggningen, övergå till vattenfallsrätt. De föreslagna

bestämmelserna rörande ifrågavarande upplåtelse synas emellertid vara av

beskaffenhet att för statens del kunna godtagas. 1 fråga om upplåtelsetiden,

vilken efter de första 55 åren kan automatiskt förlängas med 10 år i sänder,

bör givetvis tillses, att densamma icke på detta sätt utsträckes längre än

till de 95 år, vartill enligt ovanberörda grunder den sammanlagda upplåtelse - tiden högst må uppgå. Bestämmelserna om lösen av byggnader in. m. vid

nyttjanderättstidens slut synas skäliga. Beträffande fullgörandet av bolagets

skyldigheter enligt avtalet har särskild säkerhet härför icke kunnat erhållas.

Med hänsyn till att bolagets aktieägare huvudsakligen äro kommuner och i

betraktande av vad vattenfallsstyrelsen i detta hänseende i övrigt anfört torde

dock icke höra befaras, att bolagets åligganden icke skulle komma att fullgöras.

Länsstyrelsen i Hallands län har beträffande de av vattenfallsstyrelsen

omförmälda underhandlingarna mellan bolaget och Laholms stad angående

kraftleverans till staden framhållit önskvärdheten av att staden erhölle gottgörelse

för vad staden nedlagt å sitt eget kraftverk. Såsom länsstvrelsen

ifrågasatt lärer Kung!. Maj:t ock komma att beakta denna fråga, innan förevarande

avtal slutligt godkännes.

Vidare har länsstyrelsen framhållit, att vid bolagets utbyggande av Laholmsfallet

riksantikvarien måtte beredas tillfälle att föreslå erforderliga åtgärder

för skyddande och bevarande, i den mån sådant låter sig göra, av ruinresterna

av den gamla borgen Lagaholm. Jag förutsätter, att även denna fråga i

sinom tid ägnas vederbörligt beaktande.

I likhet med länsstyrelsen finner jag den i § 19 innefattade bestämmelsen

om kraftleverans till statsbanorna inom södra Sverige böra förtydligas till

att omfatta jämväl banor, som inom denna del av landet kunna under

kontraktstiden anläggas eller övertagas av staten.

Vidkommande det i § 36 omförmälda statslån till kraftbolaget för kraftanläggningens

utförande torde, därest behov därav skulle uppstå, åtgärder

för beredande av sådant lån i sinom tid höra vidtagas.

För det fall att någon jämkning i avlalsförslaget skulle finnas erforderlig,

torde Kungl. Maj:t höra erhålla bemyndigande att vidtaga dylik jämkning.

Av köpeskillingen för de försålda fallen, 1,300,000 kronor, torde på sätt

riksräkenskapsverket föreslagit den de], som motsvarar bokförda värdet av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 94.

Utskottets

yttrande.

de med lånemedel förvärvade fallen, eller 537,125 kronor inlevereras till

riksgäldskontoret och uppföras å riksstatens inkomstsida under rubrikerna

»Fasta lånemedel, återbetalningar». Återstoden, 762,875 kronor, torde i avvaktan

på erforderlig utredning rörande den av vattenfallsstyrelsen ifrågasatta

nedskrivningen av vattenfallsverkets fond böra innestå hos styrelsen

och betraktas såsom en vattenfallsverkets skuld till statsverket.

Vattenfallsstyrelsen har hemställt, att hela köpeskillingen måtte få användas

för inköp av vattenfall och fastigheter m. m. Enligt vad jag inhämtat

är av behållningen å tidigare för sådant ändamål anvisade anslag eller 721,265

kronor 48 öre ett belopp av 217,660 kronor avsett till erläggande av ännu

oguldna köpeskillingar för redan förvärvade vattenfall och fastigheter. Emellertid

bedriver vattenfallsstyrelsen för närvarande underhandlingar om inköp

för kronans räkning av i enskild ägo befintliga andelar i vissa, kronan redan

delvis tillhöriga vattenfall, vilka andelars förvärvande anses önskvärt men

väntas kräva avsevärda kapitalutlägg. Då dylikt förvärv kan anses lämpligt

jämväl ur den synpunkten, att därigenom ersättning vinnes för den vattenkraft,

som genom förevarande avtal avhändes kronan, synes intet vara att

erinra mot att erforderliga medel härför beredas. Den förstärkning av ifrågavarande

anslag, som i anledning härav är erforderlig, lärer dock kunna begränsas

till 500,000 kronor, och torde detta belopp på sätt riksräkenskapsverket

föreslagit, böra anvisas såsom kapitalökningsanslag.»

Här avsedda vattenfall i Lagan hava tidigare inköpts eller från domänstyrelsen

överflyttats till vattenfallsstyrelsens förvaltning med tanke på en blivande

elektrifiering av statens järnvägar i södra Sverige. Med nuvarande kolpriser

och under nuvarande konjunkturer i övrigt synes emellertid ovisst,

när en dylik elektrifiering kan genomföras.

Genom här framlagda avtal med Sydsvenska kraftaktiebolaget öppnas möjlighet

till ett nyttiggörande av ifrågavarande fallsträckor redan under den

närmaste tiden samtidigt med att tillgodoseendet av statens järnvägars kraftbehov

vid en framtida elektrifiering av ifrågavarande järnvägslinjer säkerställts.

Då jämväl i övrigt ifrågavarande avtal torde få anses ur statens synpunkt

godtagligt, får utskottet tillstyrka förslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen

måtte

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna det vid statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 18 mars 1927

såsom bilaga A fogade avtal mellan vattenfallsstyrelsen och

Sydsvenska kraftaktiebolaget angående försäljning och utarrendering

av vissa kronan tillhöriga vattenfall i Lagan

in. m., dock med rätt för Kungl. Maj:t att däri vidtaga de

jämkningar, som kunna finnas påkallade;

b) för inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande

av nyanläggningar, i den mån sådana åtgärder erfordras för

ändamålsenlig utveckling av statens kraftverksrörelse och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 94.

9

icke kunna utan synnerlig olägenhet uppskjutas i avbidan på

särskilt riksdagsbeslut, för budgetåret 1927—1928 anvisa ett

reservationsanslag av 500,000 kronor att disponeras efter

Kungl. Maj:ts prövning och avgörande.

Beträffande Kungl. Maj ds förslag om höjning av inkomstposten Återbetalningar

ävensom sättet för beredande av täckning av ifrågavarande anslag

kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.

Stockholm den 3 maj 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell, J.

Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, J. G. Walles, E. A. Hallin,

C. I. Asplund, P. A. Bergström och J. B. Johansson i Fredrikslund;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, .4. Wiklund, C. B. Jansson

i Falun, P. Nilsson i Bonarp, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp,

P. M. Olsson i Blädinge, E. Kristensson i Göteborg, E. G. E. Eriksson i Stockholm,

J. Olofsson i Digernäs, K. S. V. Ward och C. A. Anderson i Storegården.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 samt. 42 höft. (Nr 94.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:191 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående försäljning av vissa kronan tillhöriga vattenfall i Lagan m. m. a1 i texten