Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående beredande av rätt för kvinnor att söka och innehava klockarbefattning.

1928-02-07 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1928:3, Utlåtande i anledning av väckt motion angående beredande av rätt för kvinnor att söka och innehava klockarbefattning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nv

• >

O.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1928 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående beredande

av rätt för kvinnor att söka och innehava

klockarbefattning.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 314,

vilken behandlats av första lagutskottet, har fru Östlund m. fl. hemställt, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte

vidtaga åtgärder för att kvinnor måtte erhålla rätt att söka och innehava

klockarbefattning och för riksdagen därom framlägga förslag.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin ifrågavarande hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

I de svenska landskapslagarnas kyrkobalkar förutsattes, att för varje församling

eller kyrka jämte prästen skulle vara anställd en befattningshavare

med uppgift företrädesvis att under prästen hava närmaste vård och tillsyn

över kyrkan och dess lösa egendom, särskilt kyrkans skrud, dopfunt och

ringklockor, hava nycklarna till kyrkan, sörja för ringningen samt i övrigt

vara prästen behjälplig i hans ämbete, t. ex. med bärande av bok och stola

(kappa) i socknen o. d. Då sörjandet för ringningen av klockorna utgjorde

ett av hans väsentligaste åligganden, kallades han klockare. Den ställning,

klockaren under katolska tiden åtminstone på landsbygden intog, får i det

hela anses hava varit en kyrkotjänares. Någon uppgift för honom beträffande

sången i kyrkan synes ej hava varit avsedd. Denna sköttes och leddes av

prästerskapet självt, i större församlingar genom särskilda korpräster. Vid

domkyrkorna ålåg ledningen av kyrkokörerna och undervisningen i sång i

regel en prästman, kallad kantor.

Vid reformationen ansågs klockaren fortfarande behövlig för de sysslor,

han dessförinnan haft. Han skulle nu leda menighetens kyrkosång. Med

det intresse, kyrkan hade för undervisningens befrämjande, fick klockaren

också efter hand sig uppdraget att undervisa och lära ungdomen i socknen

att läsa och skriva. Klockarens skyldighet härutinnan stadfästes genom 1686

års kyrkolag, som i korthet redogjorde för klockarens äldre åligganden, vilka

i det hela bibeliöllos, sådana de efter hand utvecklats.

I kyrkolagen vore stadgandena angående klockare av följande lydelse:

II kap. 8 §. När Herrens nattvard skall begås, måste kyrkovärden eller

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 sand. 1 avd. 2 käft. (Nr 3.)

Klockarinstitutionen

m. m.

293 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

klockaren frambära så många oblater och så mycket vin, som behöves, vilket

sättes på altaret, förrän instiftelseorden och Fader Vår däröver läsas.

24 kap. 11 §. Föräldrarna måste troligen förmanas att låta sina barn i

deras kristendomsstycken väl och fliteligen underrättas; och de, som den

omsorgen i församlingen åligger vare sig kapellan eller klockare, tillhållas

med flit att driva barnaläran och undervisa barnen att läsa i bok.

24 kap. 31 §. Klockaren skall---av kyrkoherden och församlingen

väljas, men icke utan löftesmän antagas. Han skall vara årlig, trogen och

flitig, boklärd och kunna sjunga och skriva, så att han däruti kan undervisa

församlingens ungdom. ,

24 kap. 32 §. Han skall ock vara kyrkan trogen och kyrkoherden och

församlingen lydig, sörja för ringningen och klämtningen, på behöriga tider

ställa timklockorna samt taga allt det i noga akt och förvar, som honom i

händer antvardas och förtros. Desslikes skall han vara prästerna vid gudstjänsten,

skriftermålen och, när det befalles, uti sockenbud samt annan kyrkotjänst

vid handen; men ingalunda genom någon kyrkoherdens enskilda tjänst

besväras, hindras eller avhållas ifrån den plikt honom åligger, med all flit

och trohet att driva barnaläran. Han skall ock bära kapitlets, prostens och

kyrkoherdens brev till prosten, när de honom tillhandakomma, till nästa

klockare och, där sådant försummas, till skadan, som därav timar, svara. I

det övriga, vad hans ämbete angar, sa rättar han sig efter den f Öl ordning,

som biskopen och konsistorium honom föreskriva.

24 kap. 33 §. Är klockaren oduglig, lat, vårdslös och genvördig emot

kyrkoherden eller församlingen och vill sig första resan på pastors enskilda

och andra resan på hans uti kappellanens eller kyrkans föreståndares närvaro

allvarsamma dock beskedliga förmaning intet rätta lata, da sätte kyrkoherden

med församlingens råd honom ifrån ämbetet, och eu annan tages i

hans ställe; men där kyrkoherden gör klockaren något för när, då soke

denne prosten, och där han ej nöjes med hans utslag, skall biskopen dem

åtskilja. . j

26 kap. 1 §. Vid varje domkyrka skall en skicklig syssloman forordnas,

som — — — penningar etc. Men det som dagligen brukas, gives klockaren

under händer, vilken jämte sysslomannen årligen, eller så ofta det behöves,

skall sig vårda låta, att ingenting må av mal, mögel och vanskötsel fördärvas,

så ock därhos tillse, att kalken och patenen alltid hållas väl rena, såväl som

allt annat som tarvas och behöves.

Det torde här böra anmärkas, att ledningen av kyrkosången icke nämndes

särskilt bland klockarens åligganden. Dock vill det synas, som om

de praktiska göromålen skulle stå tillbaka för klockarens ideella uppgifter,

och klockaren räknades enligt kyrkolagen bland kyrkans ämbetsmän.

Emellertid blev klockaren, huvudsakligen i följd av utfärdandet jämlikt

24 kap. 32 § kyrkolagen av föreskrifter för klockare, försatt i ställning av

kyrkobetjänt eller dylikt. Utöver vad kyrkolagen stadgade upptogos i domkapitlens

s. k. klockare- eller stiftsstadgar, bland annat, följande åligganden,

nämligen: att utföra psalmsång vid begravningar; vårda kyrkan och dess

lösa egendom; övervaka ordningen på kyrkogården angående grävning o. d.;

hålla kyrkans böcker och handlingar i ordning; mottaga, framlämna och

förvara publika handlingar; utskriva kungörelser angående gudstjänsten; uppbära

och anteckna en del inkomster till kyrkan; hava tillsyn över. att kyrkvaktare,

dödgrävare, ringare etc., där sådana finnas, rätteligen fullgöra sina

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

'')

Forsta lagutskottets utlåtande Nr 3.

skyldigheter; vårda kyrkans minnesmärken; so till, att kyrkan blir belyst;

medfölja pastor på husförhör o. s. v.

Utvecklingen har medfört åtskilliga förändringar i klockarens ställning

och åligganden. Den egentliga barnundervisningen får, till följd av folkskoleväsendets

utveckling, ej numera anses ingå i klockarens uppgift, och

sökande till enbart klockarbefattning behöver ej vidare styrka boklärdom.

Likaså torde undervisningsplikten i sång hava upphört. Dessa klockarens

uppgifter hava överflyttats på andra befattningshavare, och så är ock fallet

beträffande de flesta Övriga uppgifter, vilka övertagits av kyrkvaktare, dödgrävare

och ringare. Klockares brevbäringsskyldighet har upphävts, icke

heller tillämpas stadgandet, att klockaren skall vara prästerna »vid handen»

uti sockenbud o. d. Vid mässfall skall klockaren avkunna lysning till äktenskap.

I städerna är klockaren ofta skrivbiträde på pastorsexpeditionerna.

För tillsättning av klockartjänst gäller numera i huvudsak, enligt lagen

den 6 april 1894 och Kungl. Maj ds stadga den 4 maj samma år, att kyrkorådet

bland de sökande uppför tre på förslag samt att församlingen väljer klockaren

enligt de grunder, som för rösträtt vid kyrkostämma i allmänhet äro bestämda.

Redan från början av folkskoleväsendets omdanande blevo i åtskilliga

församlingar skotrar- och klockartjänsterna förenade, och hava församlingarna

sedan i allt större utsträckning begagnat sig av denna anordning.

Om löner för klockarsysslor stadgas i huvudsak i förordningen den 2 november

1883 angående allmänt ordnande av klockarnes löneinkomster.

Efter hand som förhallandena beträffande sången och musiken i kyrkorna

väsentligen förändrades, särskilt sedan orglar alltmer kommit i bruk, och

då klockarna i regel icke kunde traktera orgeln, tjänstgjorde särskilda organister,

om vilka redan i 1686 års kyrkolag stadgades, att de skulle väljas av

kyrkoherden och församlingen; vid domkyrkorna borde tillsättningen ske

med såväl konsistorii som församlingens och kyrkoherdens minne. Ehuru

inrättande av organistbefattning ej är i lag föreskrivet utan ansetts beroende

av församlingens beslut, hava efter hand organister eller åtminstone orgelspelare

anställts vid flertalet kyrkor, som hava orgel eller orgelharmonium,

varvid församlingarna sökt i allt större utsträckning förena denna syssla med

klockarbefattning.

I och för sig medförde anställandet av en organist vid sidan av klockaren

ej någon förändring i den senares skyldighet att leda kyrkosången, men

synes dock efter hand, då organisterna voro mera musikaliskt utbildade

än klockarna, ledningen av sången, åtminstone vid de tillfällen då orgel användes,

alltmera hava övergått på organisten, vilket även fått sitt uttryck

i ett flertal av nu gällande stiftsstadgar. Endast i vissa större städer hade,

i anslutning till den gamla skolkantorsinstitutionen, för ledningen av sången

särskilda personer anställts, benämnda kantorer (kyrkosångare). Sedermera

synes emellertid den uppfattning alltmera hava gjort sig gällande, att ledningen

av kyrkosången ej utan vidare inginge i klockar- eller organistbefattningen,

utan att särskild kyrkosång arbefattning borde inrättas, som dock kunde

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kvinnas behörighet

till

klockar

befattning.

Äldre

fristående

förslag■

1859—60 å:

riksdag.

1885 års

riksdag.

1892 års

riksdag.

4 Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

vara och i regel jämväl blivit förenad med klockar- och organistbefattningarna

eller endera av dessa.

Klockar- och organisttjänsterna kunde tidigare inneliavas allenast av män.

Då genom kungörelsen den 21 oktober 1859 förordnades, att vad i folkskolestadgan

funnes föreskrivet i avseende å lärare vid folkskolorna, aven

skulle äga tillämpning på kvinna, gjordes undantag för vad som vore stadgat

angående förening av folkskollärar- och klockartjänst, och upptages motsvarande

stadgande i § 34 av gällande folkskolestadga. Genom kungörelsen

den 8 mars 1861 föreskrevs emellertid, att till förestående av organistbefattning,

där denna ej vore med klockarsyssla förenad, vederbörande agde att

antaga kvinna, som fullgjort, vad författningarna i övrigt stadgade för kompetens

till sådan befattning, och har i senare tid Kungl. Maj:t i ett stort

antal fall i dispensväg medgivit kvinna att söka klockarbefattning.

Frågan om kvinnas behörighet att utan dispens söka och innehava klockarbefattning

var under mitten och slutet av 1800-talet särskilda gånger föremål

för riksdagens prövning.

Vid 1859—60 års riksdag förelågo tre särskilda motioner därom, att kvinna

måtte kunna förordnas till bestridande av vissa för henne passande tjänstebefattningar,

däribland klockar- och organistbefattningar. I sitt i anledning

av motionerna avgivna betänkande, nr 147, anförde allmänna besvärs- och

ekonomiutskottet, bland annat, att i betraktande av de särskilda olikartade

förrättningar, som ålåge klockare, utskottet ej ansåge skal att förorda kvinnors

antagande till dylika befattningar; varemot, i utskottets tanke, kvinnor

skulle med fördel kunna användas till bestridande av organisttjänster. I

enlighet med utskottets hemställan anhöllo rikets ständer i skrivelse den

15 oktober 1860, nr 166, det Kungl. Maj:t täcktes i nåder utfärda en författning,

varigenom kvinna berättigades varda antagen att förestå organistbefattning,

där denna icke vore förenad med klockarsyssla, såvida betyg företeddes

om erforderlig skicklighet för bestridande av ifrågavarande befattning.

I anledning av denna skrivelse utfärdades den förut omförmälda kungörelsen

den 8 mars 1861.

Vid 1885 års riksdag föreslogs uti en inom andra kammaren väckt

motion, nr 96, att riksdagen ville i skrivelse anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t vidtaga nödiga åtgärder för beredande av rättighet för kvinna att

innehava klockartjänst. Andra kammarens första tillfälliga utskott hemställde

i utlåtande, nr 7, att motionen icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda, och då utskottets hemställan bifölls av andra kammaren,

hade frågan alltså förfallit.

I en något vidgad form upptogs berörda fråga i eu inom andra kammaren

vid 1892 års riksdag väckt motion, nr 98, i vilken hemställdes, att

riksdagen måtte besluta, dels att kvinna, vilken fullgjort vad författningarna

för kompetens till sådan befattning i övrigt stadgade, måtte söka och mneliava:

a) klockartjänst; b) kyrkosångarbefattning; dels att folkskolestadgans

§ 34 samt kungl. kungörelsen den 8 mars 1861 erliölle sådan förändrad

s. 5 Kontrollera mot PDF

Förlita lagutskottets utlåtande Nr 3. 5

lydelse, att hinder ej lunnes för folkskolelärarinna eller för kvinnlig organist

att söka och innehava klockar- och kyrkosångarbefattningar. I utlåtande,

m 17, hemställde lagutskottet, att riksdagen, i anledning av motionen,

måtte i skrivelse anhålla, att Kung! Maj:t ville låta utarbeta och

för riksdagen framlägga förslag till bestämmelse, att kvinna måtte lika med

man söka och innehava klockarbefattning. Vid utskottets utlåtande reserverade

sig åtskilliga ledamöter, vilka ansett, att utskottet bort avstyrka bifall

till motionen. Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren men avslogs

av första kammaren, i följd varav frågan ånyo förfallit.

Frågan om kvinnas behörighet till klockarbefattning gjordes vidare till 1910 ärs

föremål för eu vid 1910 års riksdag inom andra kammaren väckt mo- riksdae''

tion, nr 155, i anledning varav riksdagen, efter lagutskottets i utlåtande,

nr 9, därom gjorda hemställan, i skrivelse den 11 mars 1910, nr 29, anhöll,

det Kungl. Maj.t täcktes låta för riksdagen framlägga förslag till bestämmelse,

att kvinna ägde rätt att lika med man söka och innehava klockarbefattning.

Förevarande spörsmål bär jämväl kommit under behandling vid utredning

av frågan om ändrade bestämmelser rörande klockarinstitutionen och i samband

därmed angående organist- och kyrkosångarbefattningarna, vilken fråga

sedan lång tid tillbaka varit föremål för utredning.

Den 31 januari 1908 avgåvo särskilda inom ecklesiastikdepartementet

tillkallade sakkunniga betänkande angående klockarinstitutionen in. in. och

föreslogo därvid, att i stället för klockare skulle i församlingarna anställas

kantorer samt att, där orgel funnes, skulle anställas jämväl organist. I och

med kantorsinstitutionens införande skulle kyrkosångarbefattningarna av sig

själva upphöra att finnas till. Kantorns huvudsakliga uppgift skulle nämligen

bliva att leda och lyfta kyrkosången samt att åt församlingens ungdom

lämna sångundervisning. Men vidare skulle kantorn utföra vissa göromål

av icke kyrkomusikalisk art, som förut ålegat klockaren och icke ansetts

kunna överflyttas på kyrkobetjäningen. I ett förslag till stadga för organister

och kantorer upptogo de sakkunniga i Kap. I § 3 bestämmelse därom,

att kvinna vore behörig att innehava så väl organist- som kantorstjänst.

Sedan hovrättsrådet K. J. Ekman i egenskap av sakkunnig inom ecklesiastikdepartementet

för frågans fortsatta beredning, särskilt vad anginge

vissa med klockarinstitutionen förenade löneförmåner, den 7 januari 1915

avgivit eu promemoria i ämnet, tillkallades nya sakkunniga, vilka den 19

maj 1915 till Kungl. Maj:t överlämnade av motiv åtföljda förslag dels till

lag angående kantorer, dels till grunder för statsbidrag till kantorers avlönande.

De sakkunniga anslöto sig till uppfattningen, att klockarinstitutionen

borde bibehållas, dock väsentligen reformerad. Därvid skulle emellertid,

för undvikande av ett stort antal befattningshavare, klockar-, kyrkosångaroch

organistbefattningarna, med undantag för vissa större stadsförsamlingar,

gemensamt innehavas av en befattningshavare, benämnd kantor, som järn
-

Förslag i

samband med

kantorsfrågan.

1908 års sakkunnigbetänkande.

1915 års sakkunnigbetänkande

m. m.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

val skulle hava till åliggande att lämna biträde å pastorsexpeditionen, för

vilket ändamål under vissa förutsättningar statsbidrag skulle utgå. I 13 §

2 mom. av förslaget till lag angående kantorer upptogs stadgande därom,

att kvinna vore behörig att erhålla kantorstjänst. Enligt 3 § 7:o i de sakkunnigas

förslag skulle det emellertid åligga kantor att vid mässfall leda

församlingens gudstjänstfirande. Då en dylik uppgift icke lämpligen syntes

kunna utföras av kvinna, hade detta stadgande begränsats till det fall, att

manlig kantor tjänstgjorde.

Över de sakkunnigas betänkande avgå vos yttranden av myndigheter m. fl.,

ur vilka yttranden följande uttalanden må hämtas såsom berörande den nu

föreliggande frågan.

Domkapitlet i Västerås fann starka betänkligheter tala mot anställande av

kvinna i ifrågavarande förenade tjänster.

Domkapitlet i Göteborg utlät sig: Att i lag fastslå kvinnas behörighet till

erhållande av klockartjänst syntes icke välbetänkt. Visserligen vore hon

redan nu behörig att antagas till organist. Men till sådan tjänst torde hon

vara vida mera passande än till bestridande av de sysslor, som tillhörde

den egentliga klockartjänsten. Vore sistnämnda tjänst förenad med organist-

och kantorsbefattning, borde rätt att söka sådan syssla fortfarande av

Kungl. Maj:t i dispensväg beviljas med den inskränkning, som hittills varit

vanlig, nämligen att sagda rätt endast skulle gälla beträffande viss församling,

visst pastorat eller visst stift.

Domkapitlet i Härnösand yttrade : Då enligt förslaget kantorsbefattningarna

såväl ur ekonomisk som kyrkligt-organisatorisk synpunkt finge en helt

annan ställning än hittills, vore det icke välbetänkt att utom i enstaka fall,

som Kungl. Maj:t kunde medgiva i dispensväg, tillerkänna kvinna, särskilt

gift kvinna, behörighet till kantorstjänst. Hänvisningen till den genom

1861 års kungörelse kvinna medgivna rätten att antagas till organist vore

fullkomligt missvisande. Det läge intet för vår uppfattning stötande eller

olämpligt uti, att eu kvinna vid gudstjänsten handhade orgelspelningen.

Men helt annorlunda bleve det, om hon skulle framträda och avkunna

lysningar in. in. De sakkunniga själva hade i detta fall mast lämna den

icke oviktiga frågan öppen, huru med ledningen av gudstjänst skulle förfaras

vid förfall för pastor.

Allmänna svenska prästföreningen anförde: Efter förslaget skulle kvinna

vara behörig att erhålla kantorstjänst. Där kvinna valts, skulle inskränkning

i hennes tjänstgöring ske så till vida, att hon icke skulle vid mässfall

leda församlingens gudstjänst. Vilken, som vid dylika tillfällen skulle utföra

detta, nämndes icke. De sakkunniga syntes hava ansett, att, da kvinna

vore behörig att vara organist, hon också borde få bliva kantor. Kantorsbefattningen

inneslöte dock en mängd göromål, som ställde dess innehavare

i relation till församlingen på ett annat sätt än enbart organisttjänsten. Det

kunde ifrågasättas, om kvinna vore lämplig att inöva och leda kyrkokör,

utöva uppsikt över kyrkobetjäningen m. m. Men toges jämväl dessa uppgifter

från den kvinnliga kantorn, syntes så väsentliga inskränkningar ske i

hennes tjänstgöring, att pastor och församling icke kunde vara fullt betjänade

av en kvinnlig kantor. Mången gång kunde för en gift kvinna uppstå

hinder att fullgöra tjänsten, och vikarie vore ej lätt i hast anskaffa.

Om kvinna skulle få söka och innebära kantorsbefattning, syntes böra av

Konungen avgöras efter ansökan i varje särskilt fall.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtande AV

^Sveriges allmänna organist- och kali tor sförening ansåg momentet höra erhålla

den lydelse, att kvinna vore behörig erhålla kantorat] än st först efter

av Kung! Magt i varje särskilt fall beviljad dispens.

Statskontor et framhöll, att stadgandet borde lyda: »Ivan tors t jä t ist kan inneliavas

av kvinna.»

Genom beslut den 1 oktober 1915 uppdrog Kungl. Maj:t åt regeringsrådet

Gabriel Thulin att inom ecklesiastikdepartementet biträda vid utarbetande

av förslag till ändrade bestämmelser rörande klockarinstitutionen.

Med en i september 1919 dagtecknad skrivelse överlämnade Thulin till

chefen för ecklesiastikdepartementet dels en utredning angående klockar-,

organist- och kantors(kyrkosångar)befattningarna, innefattande historisk-statistisk

översikt, förslag till klockarinstitutionens omreglering samt riktlinjer

för ny lagstiftning ävensom tabellbilagor, i vilka, bland annat, ingick en

redogörelse för samtliga klockare eller organister anslagna boställen och

jordar, dels ock förslag till lag angående kantorer jämte därmed sammanhängande

författningsförslag.

På grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 oktober 1919 tillkallade

sedermera chefen för ecklesiastikdepartementet ytterligare fyra sakkunniga

att inom ecklesiastikdepartementet under Thulins ordförandeskap biträda

med fortsatt utredning rörande klockarinstitutionen. De sakkunniga avlämnade

ett den 6 mars 1920 dagtecknat betänkande, innehållande, bland annat,

av motiv atföljda förslag till lag angående kantorer, till lag angående mässfallsgudstjänst

samt till lag angående anställande i vissa fall av kvrkoskrivare

å pastorsexpeditionerna. De sakkunnigas förslag, som i huvudsak

anslöt sig till de av Thulin utarbetade riktlinjerna för ny lagstiftning i

ämnet, var byggt huvudsakligen på följande grunder:

I stället för de nuvarande klockar-, organist- och kyrkosångarbefattningarna

skulle inrättas kantorsbefattningar. Kantor tillädes egenskap av kyrklig

tjänsteman. Ivantorsbefattningarna voro av två huvudslag: kantorsbefattning,

som val a\ sedd att utgöra befattningshavarens huvudsakliga verksamhet

[självständig kantor slef ältning), och kantorsbefattning, som var avsedd att

för befattningshavaren utgöra en bisyssla (kantorsbefattning med begränsad

tjänstgöring). Kantorsbefattning med begränsad tjänstgöring var av högre eller

lägre grad. Hade kantorsbefattning med begränsad tjänstgöring i viss föreskriven

ordning förenats med folkskollärartjänst, benämndes den skolkantorsbefattmng.

I förslaget till lag angående kantorer angåvos de allmänna huvudgrunderna

för kantors tjänståligganden. De närmare bestämmelserna angående

dessa åligganden skulle meddelas i en särskild stadga angående

kantorer, som Kungl. Maj:t skulle äga utfärda i administrativ väg. Den

särskilda stadgan, vartill de sakkunniga avgivit förslag, skulle jämväl innehålla

bestämmelser angående behörighetsvillkor samt tillsättning, tjänstledighet,

avsked och ansvar för fel i tjänsten. Kantors tjänståligganden

voro dels av kyrkomusikalisk, dels av icke kyrkomusikalisk art. Huvudvikten

låg dock å de kyrkomusikaliska göromåien. Bland göromål av icke

kyrkomusikalisk art hade för innehavare av självständig kantorsbefattning

Regeringsrådet

Thulins

utredning.

1920 års

sakkunnig
betänkande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

upptagits att i viss utsträckning biträda å pastorsexpeditionen, där sådant

biträde erfordrades. Beträffande kvinnas behörighet till kantorsbefattning

innehöll 33 § av förslaget till lag angående kantorer följande stadgande:

»Kantorsbefattning må sökas även av kvinna, kantorsdistriktet obetaget att

beträffande kantorsbefattning, som ej är skolkantorsbefattning, vid befattningens

ledigförklarande bestämma, att befattningen må sökas endast av

man; ägande kantorsdistriktet därvid jämväl bestämma, att befattningen må

sökas av kvinna endast såvida hon är ogift, samt att, om till befattningen

utses ogift kvinna, hon skall vara skyldig frånträda befattningen, savida

hon ingår i gifte.» Detta stadgande kompletterades av en bestämmelse i

§ 4 av förslaget till stadga angående kantorer så lydande: »Befinnes, där

kantorsbefattning innehaves av kvinna, efter kyrkorådets prövning, att vissa

göromål, som eljest åligga kantor, icke lämpligen böra av kvinnlig kantor

utföras, skall hon vara skyldig att på egen bekostnad och under sitt ansvar

låta dem verkställas genom person, som av kyrkorådet godkannes.»

I större kantorsdistrikt skulle, jämte kantorsbefattning, få inrättas antingen

särskild befattning för orgelspelningen och vad därmed sammanhängde

(organistbefattning) eller särskild befattning för den icke kyrkomusikaliska

delen av kantors verksamhet (klocka)-- eller kyrkofogdebefältning) eller

ock båda dessa särskilda befattningar. Bland göromålen för innehavare av

klockar- eller kyrkofogdebefattning låg huvudvikten vid biträde å pastorsexpeditionen,

som denne befattningshavare var skyldig lämna.

Förslaget till lag angående mässfallsgudstjänst innebar, att domkapitlet

ägde uppdraga åt kantor, klockare (kyrkofogde) eller annan person, som

funnes därtill lämplig, att, där å sön- eller helgdag prästen av sjukdom

eller annat hinder var urståndsatt att fullgöra sin tjänst i kyrkan, leda församlingens

gudstjänstfirande medelst psalmsång, läsning och bön i enlighet

med de närmare anvisningar, som av domkapitlet meddelades.

Enligt förslaget till lag angående anställande i vissa fall av kyrkoskrivare

å pastorsexpeditionerna skulle det åligga vederbörande församling att till

kyrkorådets förfogande ställa erforderliga medel för avlönande av kyrkoskrivare

under tid, då sådant biträde erfordrades å pastorsexpeditionen. I

de fall, då självständig kantorsbefattning eller klockar- eller kyrkofogdebefattning

inrättats, hade dock innehavare av dessa befattningar att i första

hand biträda vid arbetet å pastorsexpeditionen i den omfattning, som för

dem bestämdes.

Kantorsfrågan Ifrågavarande lagförslag anmäldes inför Kung! Maj:t den 9 april 1920,

inför 1920 års härvid Kungl. Maj:t beslöt, att lagrådets utlåtande skulle inhämtas över

förslagen. Vid avgivande av berörda utlåtande yttrade lagrådet vid 3o §

i det remitterade förslaget till lag angående kantorer, att den befogenhet

gentemot kvinnlig kantor, vilken enligt § 4 i förslaget till stadga angående

kantorer skulle tillkomma kyrkorådet, syntes, om den över huvud skulle

införas, vara av den beskaffenhet, att bestämmelsen därom borde inrymmas

i lagen. Dess plats vore då i förevarande paragraf.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första lagutskottets utlåtande AV •?.

D;i lagrådets utlåtande sedermera den 24 augusti 1920 anmäldes för

Kungl. Maj:t, anförde departementschefen bland annat:

»Då den befogenhet gentemot kvinnlig kantor, vilken enligt § 4 i förslaget

till stadga angående kantorer skulle tillkomma kyrkorådet, icke synes

mig höra i lag eller författning införas, har vad lagrådet vid 33 § erinrat

icke föranlett någon ändring i sistnämnda lagrum.

I detta sammanhang föranlåtes jag erinra därom, att jämlikt Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 27 maj 1919 sakkunniga tillkallats att inom justitiedepartementet

biträda med utredning av frågan om beredande av utsträckt

behörighet för kvinnor att vinna tillträde till civil statstjänst. Sedan nämnda

utredning slutförts, torde det böra tagas under övervägande, om det icke

kan finnas lämpligt, att de bestämmelser, som med anledning av utredningen

kunna varda utfärdade för kvinnliga statstjänare, i tillämpliga delar

jämväl böra göras gällande för kvinnliga kantorer.»

På hemställan av departementschefen beslöt Kungl. Maj :t förenämnda den

24 augusti 1920 att i skrivelse, nr 13, till kyrkomötet inhämta kvrkomötets

yttrande, huruvida kyrkomötet godkände vid skrivelsen fogade förslag till

1) lag om kantorer; 2) lag om mässfallsgudstjänst; samt 3) lag om anställande

i vissa fall av kyrkoskrivare å pastorsexpeditionerna. I det förstnämnda

lagförslaget upptogs under 32 § ett stadgande, lika lydande med ovan

återgivna bestämmelse i 1920 års förslag.

I skrivelse den 29 november 1920, nr 50, anmälde kyrkomötet, med förklarande

att Kungl. Majits förevarande förslag icke kunnat av kyrkomötet i

oförändrat skick godkännas, att kyrkomötet för sin del antagit förslag till

lagar i förevarande ämnen av den lydelse i kyrkomötets skrivelse angåves.

Stadgandet i 32 § av förslaget till lag om kantorer lämnades därvid

orubbat.

Vid anmälan den 7 januari 1921 i statsråd av kyrkomötets ifrågavarande

skrivelse konstaterade föredragande departementschefen, att av vissa skäl

förslaget till lag om kyrkoskrivares anställande ej kunde göras till föremål

för proposition till riksdagen. På hemställan av departementschefen föreslog

sålunda Kungl. Maj.t genom proposition den 7 januari 1921, nr 22,

riksdagen att antaga de vid propositionen fogade, av kyrkomötet godkända

förslagen till lag om kantorer samt lag om mässfallsgudstjänst.

I sitt i anledning av propositionen avgivna utlåtande, nr 25, anförde första

lagutskottet, efter en erinran om de huvudsakliga bestämmelserna angående

klockare och organister, bland annat:

»Genom antagandet av nu förevarande lagförslag skulle dessa spridda

stadganden upphävas och ersättas av en enhetlig lagstiftning i ämnet. Ett

sådant sammanförande av de nu på skilda håll förekommande stadgan(lena

rörande ifrågavarande befattningsliavare måste i ocli för sig anses

innebära en fördel. Likaså må erkännas, att dessa stadganden för närvarande

äro behäftade med åtskilliga brister, som på en del håll kunna medfora

olägenheter. Icke desto mindre anser utskottet det kunna sättas i

fråga, om en lagstiftning av den art och omfattning, som i förevarande proposition

föreslås, verkligen är pakallad av ett mera allmänt behov, som

måste omedelbart tillgodoses. I det stora flertalet kommuner i vårt land

torde man nämligen hittills utan större olägenheter hava funnit sig i de

Kantors frågan

inför 1921 års

riksdag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

nu rådande förhållandena på ifrågavarande område. Att märka är också,

att i de kommuner, där ett livligare intresse för kyrklig sang och musik

av en eller annan anledning förefunnits, detta mycket väl har kunnat utvecklas

och underhållas utan stöd av en reglerande lagstiftning. Sistnämnda

förhållande torde ådagalägga, att kyrkosångens och kyrkomusikens ställning

inom kommunerna föga påverkas av lagstiftningen på området samt i stället

ytterst är beroende av det intresse hos kommunens medlemmar, som kan

''förefinnas. Genom lagstiftningsåtgärder torde ett sådant intresse av mera

bestående art icke kunna skapas. Då år 1900 det första initiativet togs

till de utredningar, som till sist resulterat uti det nu föreliggande lagförslaget,

anfördes icke heller önskvärdheten av kyrkosångens och kyrkomusikens

höjande som det huvudsakliga skälet för en ändring i de bestående

förhållandena på detta område. Ej heller utgick nämnda initiativ från de

för kyrkomusikens utveckling närmast ansvariga kommunala och kyrkliga

myndigheterna, utan från de för den kyrkliga sången och musiken anställda

befattningshavarna själva.

Om utskottet sålunda ställer sig tveksamt redan till frågan, huruvida

något allmänt och trängande behov av en lagstiftning sådan som den nu

föreslagna verkligen förefinnes, så vågar utskottet bestämt ifrågasätta lämp-ligheten

av vissa av de grunder, på vilka förslaget Diar. Särskilt bär utskottet

funnit det ägnat att väcka allvarliga betänkligheter, att den nu föreslagna

ordningen i vissa avseenden skulle innebära ett enligt utskottets

förmenande icke påkallat ingrepp i de kommunala myndigheternas självbestämningsrätt.

»

På därefter närmare anförda skäl hemställde första lagutskottet, att ifrågavarande

båda lagförslag icke måtte av riksdagen bifallas. Mot denna ut

skottets hemställan reserverade sig tvenne av utskottets ledamöter, som

ansett, att utskottet bort tillstyrka propositionen, ävensom ytterligare eu

ledamot utan angivet yrkande.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan och anmälde i

skrivelse den 12 april 1921, nr 119, sitt beslut för Kungl. Maj:t.

Kantorsfrågan I anledning av en vid 1925 års kyrkomöte väckt motion anhöll kyrkoår

1925 års mötet i skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 oktober 1925, nr 15, att det senast

kyrkomöte. ^ kyrkomötet antagna förslaget till lag om kantorer m. m. snarast möjligt

måtte, utan rubbning i de huvudsyften, man därmed avsett att vinna, underkastas

eu överarbetning i syfte att fa undanröjda de hinder, som föranlett,

att förslaget ej av riksdagen godkänts. Enligt vad utskottet inhämtat, hai

kyrkomötets hemställan icke ännu varit föremål för Kungl. Maj.ts provning.

Behörighets- Förutnämnda jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1919 tillSakmTa9nS

kallade sakkunniga för utredning av frågan om beredande av utsträckt

f°rs og. behörighet {ör kvinnor att vinna tillträde till civil statstjänst (behörighetssakkunniga)

avlämnade den 14 februari 1920 första delen av sitt betänkande,

avseende frågan om kvinnors tillträde till fullmaktstjänster och innefattande

förslag till erforderliga grundlagsändringar. Förslaget vilade på grundvalen

av principiell likställighet mellan män och kvinnor. De sakkunniga behandlade

därvid ur allmänna synpunkter frågan om kvinnors tillträde till

prästerliga tjänster. I sammanfattningen av betänkandets innehåll uttalades

den uppfattning, att genom bestämmelser av kyrkolags natur borde stadgas,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

dels att kvinna skulle kunna prästvigas och dels att kvinna skulle äga behörighet

att innehava prästerlig tjänst, dock med den inskränkning, att

kvinnlig präst icke skulle kunna anställas eller förordnas mot vederbörande

församlings vilja.

De sakkunnigas omförmälda betänkande lag till grund för Kung!. Maj:ts

förslag till 1920 ars riksdag om ändrad lydelse av bland annat § 28 regeringsformen,

vilket förslag riksdagen antog såsom vilande till vidare grundlagsenlig

behandling. Den ar 1921 slutligt antagna nya lydelsen av nämnda

grundlagsbud angiver, att till ämbeten och tjänster, vilka äro av den egenskap

att Konungen fullmakter dära utfärdar, må med tillämpning av grunder,

som av Konungen och riksdagen godkänts, även kvinnor kunna utnämnas

och befordras, dock att kvinna ej må utnämnas till prästerlig tjänst, där ej

annorledes blivit bestämt i den ordning, 8< § 2 mom. regeringsformen

stadgar.

I andra delen av ifrågavarande betänkande, avlämnad den 27 december

1920, berördes frågan om kvinnors tillträde till prästerliga tjänster endast

så till vida, att i den föreslagna lagen innefattande bestämmelser angående

kvinnas tillträde till statstjänst en bestämmelse upptogs, enligt vilken

eventuella regler angående kvinnas tillträde till prästerlig eller annan kyrklig

tjänst förklarades skola meddelas i annan ordning än genom den lag,

som skulle hava till ändamål att reglera kvinnas behörighet att innehava

statstjänster i allmänhet. I den sedermera utfärdade lagen den 22 juni 1923

innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst

och annat allmänt uppdrag blev, i överensstämmelse härmed, frågan

om prästerliga eller andra kyrkliga tjänster utbruten till behandling i särskild

lagstiftning.

Sistnämnda lagstiftningsfråga har ock gjorts till föremål för särskild utredning

uti ett av behöriglietssakkunniga jämte ytterligare en sakkunnig person

den 24 januari 1923 avgivet betänkande, innefattande utredning och förslag i

fråga om kvinnas behörighet att innehava prästerlig och annan kyrklig tjänst.

Enligt detta förslag skall i fråga om behörighet att prästvigas och att innehava

prästerlig tjänst med vissa angivna undantag kvinna vara likställd med

man. I fråga om behörighet att innehava kyrklig tjänst, vilken icke är att

hänföra till prästerlig tjänst, skall kvinna, utan inskränkning, vara likställd

med man. Angående sistberörda tjänster hava de sakkunniga, bland annat,

anfört: Under en lagstiftning, med vilken åsyftades att reglera kvinnas tillträde

till prästerlig befattning, syntes böra inbegripas bestämmelser i samma

avseende rörande övriga kyrkliga tjänster. Beträffande ifrågavarande till den

s. k. kyrkobetjäningen hörande eller i övrigt för biträde åt prästerskapet

avsedda befattningar, vilka för närvarande vore endast ofullständigt reglerade

genom lagstiftning, borde enligt kommitterades uppfattning likställighet mellan

man och kvinna kunna, där den icke redan funnes, genomföras utan särskilda

inskränkningar. Särskilt syntes detta gälla, om, på sätt föresloges,

kvinna erhölle tillträde till prästämbetet. — Slutligen hava de sakkunniga

anmärkt, att det framlagda förslaget till lag innefattande bestämmelser an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Fristående

förslag vid

1926 års

riksdag.

12 Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

gående kvinnas tillträde till prästerlig och annan kyrklig tjänst, i saknad av

bestämmelser rörande gift kvinna, avsåge att genomföra likställighet mellan

ogift och gift kvinna. En av de sakkunniga har dock ansett lagstiftning om

kvinnas tillträde till prästämbetet böra begränsas till att gälla ogift kvinna;

och skulle kvinnlig präst, som trädde i giftermål, därmed anses hava nedlagt

det prästerliga ämbetet.

Över behörighetssakkunnigas sistberörda betänkande hava domkapitlen

och Stockholms stads konsistorium ävensom Allmänna svenska prästföreningen

under senare halvåret 1923 och början av år 1924- inkommit med utlåtanden.

Det torde här böra nämnas, att Växjö domkapitel i sitt utlåtande

framhållit, att eu strävan på vissa håll gjorde sig gällande att skilja folkskollärarbefattning

från klockar- och organisttjänst. De senare tjänsterna

skulle, enligt domkapitlets mening, mycket väl kunna skötas av kvinna.

Med dessa skulle kanske ock kunna förenas tjänst såsom biträde å pastorsexpedition

eller i annat församlingsarbete.

Sedan ovanberörda utlåtanden inkommit, har någon åtgärd i ärendet icke

vidtagits.

I en vid 1926 års riksdag inom andra kammaren väckt motion nr 36 —

av herr Pehrsson i Göteborg — bragtes frågan om kvinnas behörighet till

klockarbefattning ånyo under riksdagens prövning. I motionen framfördes

enahanda begäran om skrivelse till Kungl. Maj:t som i den nu förevarande,

av fru Östlund m. fl. väckta motionen.

I utlåtande nr 16 lämnade första lagutskottet eu redogörelse för klockarinstitutionen

samt för behandlingen av frågan om kvinnas behörighet till

klockarbefattning, varjämte utskottet meddelade vissa statistiska uppgifter

beträffande antalet beviljade och avslagna ansökningar av kvinnor om rätt

att söka och innehava klockarbefattning m. in. Härefter anförde utskottet:

»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, är den av motionären

väckta frågan alltjämt i olika sammanhang beroende på utredning. Intill

dess lösning vunnits av de större frågor, i samband med vilka förevarande

spörsmål är under övervägande, lärer frågan om kvinnas behörighet till

klockartjänst kunna utan någon mera avsevärd olägenhet vila. Det bör erinras,

att enligt kungörelsen den 8 mars 1861 gäller, att till förestående av

organistbefattning, där denna ej är med klockarsyssla förenad, vederbörande

må äga att antaga kvinna, som fullgjort, vad författningarna i övrigt stadga

för kompetens till sådan befattning. Och vidare bliva, såsom den av utskottet

lämnade statistiken utvisar, av kvinnor gjorda ansökningar om dispens

att söka och innehava klockarbefattning så gott som undantagslöst bifallna

av Kungl. Maj:t. Utskottet finner vid nu angivna förhållanden icke skäl att

tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj:t i motionens syfte.»

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Vid utlåtandet var fogad en reservation av två av utskottets ledamöter,

vilka yrkat bifall till motionen.

Vid frågans behandling i riksdagen stannade kamrarna i olika beslut, i

det att första kammaren biföll motionen och andra kammaren utskottets

hemställan. Frågan hade alltså förfallit.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 3. 13

Den ovanstående utredningen visar, att någon lagstiftning i förevarande

ämne ännu icke kommit till stånd. Efter dispens hava emellertid, såsom

nämnts, kvinnor beretts tillträde till ifrågavarande befattningar Enligt i

omförmälda kistorisk-statistiska översikt av klockärinstitutionen intagna uppgifter,

avseende år 1916, skulle då hava funnits 92 kvinnliga befattningshavare,

darav 59 anstalta vid folk- eller småskolor. Av dessa bestredo 63,

darav 23 oexaminerade, klockar- eller klockar- och organistbefattning. Av

återstående 29, som innehade organist- eller organist- och kyrkosångard

er orgelspelarbefattning, vore 14 oexaminerade. Anledningen till att

så stort antal voro oexaminerade har ansetts delvis ligga däri, att åtskilliga

allenast såsom vikarier eller eljest mera tillfälligt uppehållit ledig

befattning, eller att platsen tillsatts endast som klockar- eller klockar- och

orgelspelarbefattning.

Beträffande antalet under de senast förflutna tio åren förekommande

dispensansökningarna har utskottet inhämtat följande uppgifter:

Bifallna Ayslagna

1918 ................................. 11 o

1919 ................................. 9 0

1920 ................................. 7 i

1921 ................................. 11 o

1922 ............................... 7 o

Bifallna Avslagna

1923 ................................. 16 1

1924 ........................... 99 i

1925 ................................ 19 2

1926 ................................ 27 0

1927 ................................. 27 0

Vid det förnyade övervägande, som utskottet ägnat den i motionen väckta

frågan, har utskottet icke funnit skäl frånträda sin vid 1926 års riksdag

uttalade uppfattning. Utskottet får alltså hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 februari 1928.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKEUMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit*

fSS&ÄSS-S-TÄÄ “''**1 L»d*“*

andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Leo, Nilsson i Antnäs, Jansson i

soai SödertäfleAa,^0M * VatÖ’ ^ 0sthmd samt herrar Persson 1 Trången* och Christen
-

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Statistik.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

Reservation

av herrar Åkerman, KlefbecTc, Scepter, Svenson i Eskhult, Bissmarlc, Lindqvist

i Halmstad och Karlsson i Yätö samt fru Östlund, vilka ansett, att utskottets

eget yttrande bort hava följande lydelse:

»Vid behandlingen år 1926 av det i förevarande motion väckta spörsmålet

uttalade utskottet, att intill dess lösning vunnits av de större frågor, i samband

med vilka detta spörsmål vore under övervägande, frågan om kvinnas

behörighet till klockartjänst syntes kunna utan någon mera avsevärd olägenhet

vila. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, befinna sig emellertid de

utredningsarbeten, som avse nämnda större frågor, alltjämt i samma läge som

år 1926, och det torde för närvarande icke vara möjligt att bilda sig en tillförlitlig

uppfattning angående den tidpunkt, då lösningen av dessa frågor

kan väntas.* Vid sådant förhållande anser sig utskottet nu böra förorda, att

frågan om kvinnas behörighet till klockartjänst varder upptagen till behandling

för sig. Enligt utskottets mening tala starka skäl for ett tillmötesgående

av kravet å likställighet mellan man och kvinna i förevarande hänseende.

Att utestänga kvinnor från klockarbefattningarna, då så gott som

alla andra verksamhetsfält öppnats för dem, skulle vara berättigat allenast,

om nämnda befattningar vore förenade med göromål av sådan art, att desamma

icke lämpligen kunde uträttas av kvinnor. Att så i allmänhet icke

är förhållandet synes utskottet tydligt och framgår jämväl därav, att ansökningar

om dispens, på sätt den lämnade statistiken utvisar, så gott som

undantagslöst beviljas. Och skulle i någon församling klockarsysslorna for

sitt behöriga skötande kräva en manlig befattningshavare, komma givetvis

kvinnliga sökande icke i åtanke vid tillsättningen av eu sådan tjänst. Den

omständigheten, att dispens regelmässigt beviljas, kunde synas giva ett visst

foa- för den uppfattningen, att det skulle vara av jämförelsevis ringa betydelse,

om kvinnor nu berättigades att söka och innehava klockarbefattningar.

Emellertid är att märka, att förutom det besvär, som nu förorsakas de sökande

ävensom i någon mån vederbörande myndigheter, varje dispensansökan

är förenad med kostnader, som för mången kunna vara nog så kännbara.

Sålunda betingar den expedition, som innefattar Kungl. Maj:ts beslut om

beviljad dispens, 40 kronor i stämpelavgift, vartill givetvis kunna komma

andra utgifter.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion, måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville vidtaga

åtgärder i syfte att bereda kvinna rätt att söka och innehava

klockarbefattning samt för riksdagen därom framlägga

förslag.»

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:15 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående beredande av rätt för kvinnor att söka och innehava klockarbefältning. a1 i texten