Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om lagstiftning angående fartygs bemanning samt angående läkarintyg för sjöfolk.

1928-05-12 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1928:41, Utlåtande i anledning av väckt motion om lagstiftning angående fartygs bemanning samt angående läkarintyg för sjöfolk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1928 kl. 11 f. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion om lagstiftning angående

fartygs bemanning samt angående läkarintyg för sjöfolk.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 296,

vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Hansson i Stockholm m. fl.

hemställt, att riksdagen ville antaga i motionen närmare omförmälda förslag

till lag angående fartygs bemanning och till lag angående läkarintyg för sjöfolk.

Förslagen, som finnas fogade såsom bilagor till motionen I: 43 vid 1924 års

riksdag, innebära i huvudsak införande av en s. k. bemanningsskala, d. v. s.

på förhand bestämda regler, efter vilka besättningen å fartyg till antal och

kvalifikationer, speciellt ålder och utbildning, inom varje kategori av skeppstjänsten

skall i varje fall särskilt bestämmas.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, får

utskottet hänvisa till motionen.

Den i föreliggande motion omhandlade frågan har tidigare varit föremål för

riksdagens prövning, senast åren 1924 och 1926.

Vid 1924 års riksdag hemställdes sålunda i två likalydande motioner, nr 43

i första kammaren av herr Bindley m. fl. och nr 71 i andra kammaren av herr

Lövgren m. fl., att riksdagen måtte för sin del antaga ett vid motionerna fogat

förslag till lag angående fartygs bemanning ävensom, därest detta bifölles, ett

likaledes vid motionerna fogat förslag till lag angående läkarintyg för sjöfolk.

Dessa förslag voro byggda på de så kallade skeppstjänstkommitterades år 1920

avlämnade förslag till förordningar angående fartygs bemanning och angående

läkarintyg för sjöfolk, vilka förslag enligt Kungl. Maj :ts beslut den 26 oktober

1923 icke föranlett någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd. De av skeppstjänstkommitterade

utarbetade förslagen voro avsedda att utfärdas i administrativ

ordning, varemot enligt motionärernas förslag bestämmelserna skulle erhålla

civillags natur.

Första lagutskottet lämnade i sitt över motionerna avgivna utlåtande, nr 26,

en översikt av den svenska rättens huvudsakliga bestämmelser om fartygs bemanning

och den utländska rättens ståndpunkt i ämnet, varjämte utskottet redogjorde

för tidigare behandling av frågan om införande av bemanningsskala m. m.

För egen del anförde utskottet följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 saml. 1 avd. 32 käft. (Nr 41.)

Tidigare

behandling

av samma

fråga.

1924 års

riksdag.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 41.

Den stora betydelse, en tillfredsställande reglering av fartygens bemanningsförhållanden

äger för sjöfartssäkerheten, torde vara allmänt erkänd och har

vid upprepade tillfällen med styrka framhållits under de senaste decenniernas

lagstiftningsarbete. Enighet har sålunda rått i fråga om nödvändigheten att

söka skapa garantier för att fartygen erhålla en i såväl kvantitativt som

kvalitativt avseende betryggande bemanning. Med skäl kan emellertid ifrågasättas,

huruvida de bestämmelser, den gällande rätten härutinnan uppställer,

äro tillfyllest.

Såsom en allvarlig brist framstår det framför allt, att tillfredsställande

garantier saknas för att fartygen förses med besättningar, som beträffande

utbildning och erfarenhet fylla nödiga kvalifikationer. Det torde oek vara

obestridligt, att de faktiska bemanningsförhållandena i detta avseende giva

rum för anmärkningar, och anledning saknas icke att befara, att under

depressionstider eu viss benägenhet skall göra sig gällande att ersätta mera

kvalificerade sjömän med billigare arbetskraft.

I fråga om bemanningens storlek torde förhållandena ställa sig något

gynnsammare, då de bestämmelser, som meddelats rörande vaktindelning

och beträffande arbetstidens begränsning, äro ägnade att på indirekt väg

inverka reglerande på besättningsmännens antal. Även här synas emellertid

närmare bestämmelser, som direkt äro inriktade på att förebygga underbemanning,

hava eu uppgift att fylla.

Beträffande det lämpligaste sättet att avhjälpa de brister, som vidlåda den

svenska bemanningslagstiftningen, har utskottet funnit övervägande skäl tala

för den av motionärerna i anslutning till skeppstjänstkommitterade föreslagna

utvägen att söka genom särskilda bestämmelser direkt fastställa vad som

i ena eller andra fallet skall erfordras i bemanningshänseende. Att genom

en dylik bemanningsskala de bästa möjliga garantier för en betryggande

bemanning stå att vinna, synes utskottet uppenbart. Mot eu dylik anordning

bar emellertid anmärkts, att en bemanningsskala vore ägnad att försvåra

vederbörligt hänsynstagande till teknikens utveckling och införandet

av sådana förbättrade arbet sanordningar, som skulle göra en reduktion av

den i bemanningsskalan föreskrivna besättningsstyrkan motiverad och lämplig.

Vidare hava farhågor uttalats för att rederinäringen skulle bliva oskäligt

betungad och att dess ställning i den internationella konkurrensen skulle

försämras. De anförda synpunkterna kräva utan tvivel allvarligt beaktande.

Om man vid bemanningsskalans anordnande framgår med nödig varsamhet,

synas emellertid svårigheterna kunna övervinnas.

Av synnerlig vikt är det härvid, att bemanningsskalan erhåller en smidig

form, varigenom den utan större tidsutdräkt och omgång kan anpassas efter

de växlande förhållandena. Ur denna synpunkt är enligt utskottets uppfattning

en bemanningsskala, som utfärdats i administrativ ordning, att

föredraga framför en genom civillag fastställd bemanningsskala. Innan en

bemanningsförordning första gången utfärdas, torde emellertid lämpligen

riksdagen böra beredas tillfälle att yttra sig över förordningens bestämmelser.

Fastställes bemanningsskalan i administrativ ordning och förses den därjämte

med lämpliga dispensbestämmelser, torde faran för att bemanningsskalan

skulle verka hämmande på utvecklingen kunna anses avlägsnad.

Vid bemanningsskalans anordnande måste enligt sakens natur den största

hänsyn tagas till rederinäringens bärkraft och till bemanningsförhållandena i

övriga sjöfartsidkande länder. Där så sker, bör någon fara icke förefinnas för

att rederinäringens ställning genom införandet av en bemanningsskala skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 41.

försämras. Såsom redan skeppstjänstkommitterade framhållit, kan det tvärtom

ur konkurrenssynpunkt endast vara förmånligt, att samtliga redare i landet

måste hava enahanda bemanning å likadana fartyg på samma trader, och i

den internationella konkurrensen torde en väl avvägd bemanningsskala icke

kunna vara den svenska rederinäringen till men.

De mångahanda hänsyn, som vid bemanningsskalans anordnande måste

beaktas, låta det framstå såsom ofrånkomligt, att bemanningsskalan bygges

på i allo fullständiga och aktuella sakuppgifter. Den utredning, som skeppstjänstkommitterade

verkställt, ligger flera år tillbaka i tiden, och de uppgifter

från de senaste åren, som utskottet kunnat inhämta, äga ej den fullständighet,

som skulle erfordras för eu detaljgranskning av de av motionärerna

framlagda förslagen. Yad dessa förslag beträffar, kan även ifrågasättas, om

ej de däri meddelade, delvis mycket detaljerade och komplicerade bestämmelserna

i ett eller annat avseende kunna förenklas. Utskottet anser därför, att

en överarbetning av skeppstjänstkommitterades förslag bör verkställas, innan

riksdagen tager ståndpunkt till bemanningsskalans närmare utformning och

därmed sammanhängande detaljfrågor.

På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen måtto

i anledning av förevarande motioner i skrivelse till Kung!. Maj :t anhålla,

att Kungl. Maj :t ville taga frågan om fastställandet av en bemanningsskala

under förnyat övervägande samt, efter verkställd överarbetning av skeppstjänstkommitterades

förslag och sedan riksdagen beretts tillfälle att däröver

avgiva yttrande, fastställa de bestämmelser, som i ifrågavarande hänseende

kunde befinnas lämpliga.

Mot detta utlåtande reserverade sig fem av utskottets ledamöter för avslag

å motionerna samt en ledamot utan angivet yrkande.

Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren med 92 röster mot 80

men avslogs av första kammaren med 69 röster mot 39, i följd varav frågan

förfallit.

I en vid 1926 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 286, framställde

herr Lövgren i Nyborg m. fl. enahanda yrkande i detta ämne som det

vid 1924 års riksdag.

Första lagutskottet intog beträffande den i motionen behandlade frågan samma

ståndpunkt, som kom till uttryck vid 1924 års riksdag, och utskottets

utlåtande, nr 22, utmynnade i en hemställan av samma innehåll, som nyss

återgivits.

Mot utlåtandet reserverade sig sex av utskottets ledamöter för avslag å motionen

och en ledamot utan angivet yrkande.

Utskottets hemställan! avslogs av båda kamrarna.

De med förevarande motion framlagda förslagen till lagar angående fartygs

bemanning och angående läkarintyg för sjöfolk överensstämma med de av 1924

års riksdag till behandling förehavda förslagen. Då utskottet beträffande denna

fråga alltjämt intager den ståndpunkt, som kom till uttryck i första lagutskottets

vid 1924 års riksdag avgivna utlåtande i ämnet, får utskottet hemställa,

1926 års

riksdag.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 41.

att riksdagen måtte i anledning av förevarande motion i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville taga

frågan om fastställandet av en bemanningsskala under förnyat

övervägande samt, efter verkställd överarbetning av skeppstjänstkommitterades

förslag och sedan riksdagen beretts tillfälle

att däröver avgiva yttrande, fastställa de bestämmelser,

som i ifrågavarande hänseende kunna befinnas lämpliga.

Stockholm den 12 maj 1928.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Klefbeck*, Anderson i Hägelåkra, Svenson

i Eskhult, John O. Karlsson*, Jonsson i Lycksele, Wagnsson och Bissmark;

från andra kammaren: herrar Leo*, Nilsson i Antnäs, Johansson i Brånad och

Sjögren*, fru Ostlund samt herrar Olsson i Kalmar, Olsson i Rimforsa och Olsson i

Mellerud.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation:

av herrar Anderson i Hägelåkra, Svenson i Eskhult, John O. Karlsson,

Bissmark, Nilsson i Antnäs, Johansson i Brånad och Olsson i Kalmar, vilka

anfört:

”De med förevarande motion framlagda förslagen till lagar angående fartygs

bemanning och angående läkarintyg för sjöfolk överensstämma med de av 1924

års riksdag till behandling förehavda förslagen och bygga i huvudsak på skeppstjänstkommitterades

år 1920 avlämnade förslag. Såsom utskottet omnämner,

hava sistberörda förslag enligt Kungl. Maj ds beslut den 26 oktober 1923 icke

föranlett någon Kungl. Maj ds vidare åtgärd. Till grund för detta beslut ligga

de skäl, som framgå av chefens för handelsdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet.

Denne anförde, bland annat, att det synnerligen omfattande lagstiftningsarbete,

som på sjöfartens område utförts, inneburit en mångfald

nya, i vissa avseenden ytterst detaljerade bestämmelser av reglerande natur,

varigenom sjöfartsnäringen pålagts inskränkningar och bördor av understundom

mycket kännbar beskaffenhet. Sjöfartens internationella karaktär

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 41.

5

påkallade vidare den största varsamhet i lagstiftningsarbetet, så att icke

åligganden och band pålades sjöfartsnäringen, vilka gjorde dess i och för

sig ömtåliga ställning i den internationella konkurrensen, särskilt under nu

rådande ovissa konjunkturförhållanden, än svårare. Förändringar och nyheter

i lagstiftningen kunde här medföra störa vanskligheter. Endast lagstiftningsförslag,

som vore oundgängligen nödiga och av oomtvistlig nytta,

syntes därför böra ifrågakomma till genomförande. På av departementschefen

anförda skäl fann han, att våra bemanningsförhållanden måste anses

vara av den beskaffenhet, att ytterligare lagstiftning i detta ämne knappast torde

hava någon mera angelägen praktisk uppgift att fylla. Då det syntes honom,

att ytterligare bemanningsbestämmelser utöver redan gällande vore varken behövliga

eller nyttiga, kunde han icke biträda skeppstjänstkommitterades förslag

i detta avseende.

Dessa av departementschefen anförda skäl synas gälla allt fortfarande. Härtill

kommer, att erfarenheten från Norge, i vilket land en bemanningsskala

varit gällande sedan den 1 januari 1919, visat, att sådana bemanningsbestämmelser

äro ägnade att bereda sjöfartsnäringen betydande svårigheter.

Under åberopande av vad sålunda anförts få vi hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.’''

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.