Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om fullföljande av utredningen angående rätten till växande vilda bär. • Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 207 i första kammaren av herrar Alexander Nilsson och Per Gustafsson samt nr 364 i andra kammaren av herr Svensson i Grönvik m. fl.

1928-02-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1928:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner om fullföljande av utredningen angående rätten till växande vilda bär. • Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 207 i första kammaren av herrar Alexander Nilsson och Per Gustafsson samt nr 364 i andra kammaren av herr Svensson i Grönvik m. fl.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 7.

5

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1928 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om fullföljande

av utredningen angående rätten till växande vilda

bär. •

Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 207 i första kammaren av herrar

Alexander Nilsson och Per Gustafsson samt nr 364 i andra kammaren av

herr Svensson i Grönvik m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om fullföljande av den utredning om

rätten till skogsbär, som 1919 års sakkunniga för revision av jordabalken

fått sig anbefalld, samt om de förslag till riksdagen, som av utredningen

kunna föranledas.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Den utredning, om vars fullföljande motionärerna nu hemställa, har tillkommit

på grund av en riksdagens skrivelse till Kungl. Maj:t år 1913.

Redan dessförinnan hade frågan om rätten till vilt växande bär varit föremål

för riksdagens prövning. Såväl år 1899 som år 1908 hade sålunda motioner

väckts med begäran om utredning i ämnet, men motionerna hade icke

vunnit riksdagens bifall. Till stöd för sitt avstyrkande utlåtande hade lagutskottet

sistnämnda år framhållit, att den rättsuppfattningen torde vara allmänt

utbredd, att jordägarens rätt icke i och för sig uteslö te annan från att

tillgodogöra sig ifrågavarande naturalster.

Frågan har även varit föremål för lagberedningens övervägande, och i sitt

år 1909 avgivna förslag till ny jordabalk upptog beredningen en bestämmelse

i detta ämne av följande lydelse: »Vilt växande bär och svamp äge en var

taga å annans mark, där det kan ske utan skada å ägor, dock ej å tomtplats

eller i trädgård, ej heller, mot förbud av ägaren eller den honom företräder,

inom ett avstånd därifrån av tre hundra meter.» Detta stadgande skulle å

ena sidan icke innebära ett lagfästande utan vidare av den sedvanerättsliga

uppfattningen, som tilläde en var rätt att på annans mark plocka bär och

andra dylika naturalster, men å andra sidan icke heller alldeles bryta med

den hävdvunna uppfattningen och obetingat förbehålla skogsbären åt jordägaren.

Tidigare behandling

av

frågan om

rätten till

vilt växande

bär.

Riksdagen

1899 och 1908.

Lagberedningen

1909.

328 28

s. 6 Kontrollera mot PDF

Riksdagen

1913.

Av riksdagens

framställning

föranledd utredning.

Kiksdagen

1927.

6 Första lagutskottets utlåtande Nr 7.

Vid prövning av vissa vid 1913 års riksdag väckta motioner, som föranledde

riksdagens ovanberörda skrivelse, framliöll lagutskottet, att, sedan frågan senast

förelegat till riksdagens behandling, densamma otvivelaktigt inträtt i ett

väsentligen förändrat läge, i det att åtminstone i de sydligare delarna av

landet, där skogsbären tillädes ett jämförelsevis högre värde, rättsuppfattningen

vore på väg att förändras i riktning mot ett starkare hävdande av

jordägarens anspråk på att skogsbären tillkomme honom i likhet med andra

alster av hans jord, samt att han fördenskull borde äga att utan intrång av

andra tillgodogöra sig desamma. Riksdagens förutnämnda skrivelse den 26

april 1913, nr 60, innefattade också hemställan om utredning, huruvida och

i vilken omfattning ägare och innehavare av jord måtte kunna beredas skydd

Aot tillägnande av å deras mark växande vilda bär, samt om framläggande

för riksdagen av förslag till lagstiftning i ämnet.

Denna riksdagens framställning föranledde utarbetande inom justitiedepartementet

av ett utkast till lag om rätt till bärplockning och tillvaratagande

av vissa andra naturalster. Detta utkast vilade på väsentligen samma grunder

som ovan angivna av lagberedningen förordade bestämmelser. Över utkastet

avgåvo verk och myndigheter m. fl. infordrade yttranden. Ärendet överlämnades

sedermera till de sakkunniga, vilka år 1919 tillkallats för att biträda

i justitiedepartementet vid fortsatt behandling av frågan om ny jordabalk

(1919 års jordabalkssakkunniga). Emellertid förordnade Kungl. Maj:t den 24

november 1922, att det åt dessa sakkunniga anförtrodda utredningsarbetet

skulle vila från och med den 1 januari 1923 och därefter icke utan Kungl.

Maj ds särskilda medgivande upptagas. Enligt vad utskottet inhämtat, har

de sakkunnigas arbete icke ännu återupptagits, och något förslag i här förevarande

ämne hava de sakkunniga icke heller avgivit.

Den i förevarande motioner väckta frågan om fullföljande av berörda utredning

var föremål för behandling vid 1927 års riksdag i anledning av

motionerna nr 150 i första kammaren av herrar Per Gustafsson och Wohlin

samt nr 240 i andra kammaren av herr Svensson i Grönvik rn. Jl.

I utlåtande, nr 28, över motionerna anförde första lagutskottet, efter erinran

om frågans tidigare behandling, följande:

»Såsom framgår av det anförda, hava hittills utarbetade förslag angående

rätten till vilt växande bär icke lett till lagstiftning på området. Enligt utskottets

mening hava i de nu väckta motionerna icke förebragts sådana skäl,

att frågan om rätten till skogsbären bör göras till föremål för särskild utredning

och således utbrytas ur sitt naturliga sammanhang med revisionen

av jordabalken. Det lärer kunna tagas för givet, att arbetet med denna revision

kommer att återupptagas, så snart omständigheterna det medgiva.

Med hänsyn härtill anser utskottet det icke lämpligt, att framställning nu

göres till Kungl. Maj:t om fidlföljande av den utav 1913 års riksdag begärda

utredningen i detta ämne.»

Utskottet hemställde, att ifrågavarande motioner icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

I en vid utlåtandet fogad reservation anförde sju av utskottets ledamöter:

»Den utredning angående rätten till växande vilda bär, vilken på föranledande

av riksdagens skrivelse den 26 april 1913 igångsattes, har sedan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 7. 7

flera år tillbaka fått vila, och någon utsikt till dess snara återupptagande

synes icke vara för handen.

_Då samma skäl som föranledde den omnämnda riksdagsskrivelsen i oförminskad

grad alltjämt gorå sig gällande och anledning ej synes föreligga

att uppskjuta utredningen ifraga i avvaktan på en blivande revision av jordabalken,

få vi sålunda hemställa, att ifrågavarande motioner måtte av riksdagen

Infallas.»

Vid frågans behandling i riksdagen stannade kamrarna i olika beslut, i

det att forsta kammaren med 57 röster mot 44 biföll reservationen, medan

andra kammaren utan rösträkning biföll utskottets hemställan. Frågan hade

alltså förfallit.

Enligt vad utskottet inhämtat, har Västerbottens läns hushållningssällskap

i skrivelse till Kung! Maj:t den 28 december 1927 hemställt, att Kungl.

Maj.t täcktes låta återupptaga och fullfölja omförmälda utredning samt, om

möjligt, framlägga förslag i ärendet till 1928 års riksdag. Framställningen

har ännu icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Da utskottet beträffande den i motionerna behandlade frågan alltjämt intager

den ståndpunkt, som kommit till uttryck i utskottets vid 1927 års

riksdag avgivna utlåtande i anledning av de då väckta motionerna i samma

ämne, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda. i

Stockholm den 7 februari 1928.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Lerdala, Borell, Schlyter,

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Klefbeck, Larson

John O. Karlsson*, Jonsson i Lycksele och Bissmark;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, af Ekenstam, Leo, Nilsson i Antnäs

Karlsson i Vatö, Carlson i Mölndal, Olsson i Rimforsa* och Persson i Trången*. ’

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Borell, BtssmarJc, af Ekenstam och Nilsson i Antnäs, vilka anfört:

»På de skäl, som anförts i den vid utskottets utlåtande nr 28 vid 1927

års riksdag fogade reservationen, vilken intagits i förevarande utlåtande

anse vi, att utskottet bort hemställa,

att ifrågavarande motioner måtte av riksdagen bifallas.»

Frametällnin

till Kungl.

Maj:t i

ämnet.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.