Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten jämte i ämnet väckta motioner.

1928-05-11 · 123 sidor, varav 113 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 113 av 123 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LJoU 1928:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1928 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående den

statsunderstödda egnahemsverksamheten jämte i ämnet

väckta motioner.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att,

i avbidan på den proposition i ämnet, som Kungl. Maj:t kunde komma

att avlåta till riksdagen, för budgetåret 1928—1929 beräkna under nionde

huvudtiteln dels för statens egnahemsstyrelse ett belopp av 43,000 kronor

(punkten 84), dels till förvaltningsbidrag till egnabemslåneförmedlarna

ett belopp av 820,000 kronor (punkten 85), dels för utlämnande av statsbidrag

till hushållningssällskap för jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet

ett belopp av 125,000 kronor (punkten 86), dels ock för utlämnande

av premielån till egnabemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten

ett belopp av 725,000 kronor (punkten 87), ävensom under

utgifter för kapitalökning, bil. 4, såsom kapitalökning för egnahemslånefonden

ett belopp av 9,000,000 kronor (statens utlåningsfonder, punkten 2).

Genom en den 17 februari 1928 dagtecknad proposition, nr 97, vilken

hänvisats till jordbruksutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att

1) dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse

med de i bilagorna A, B och C till statsrådsprotokollet intagna bestämmelser,

utfärda

a) kungörelse angående allmänna grunder för den statsunderstödda

egnahemsverksamheten,

b) kungörelse med reglementariska föreskrifter angående den statsunderstödda

egnahemslåne- och premielåneverksamheten,

c) kungörelse med reglementariska föreskrifter angående den statsunderstödda

jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten;

2) dels godkänna sådan ändring av § 3 tredje stycket av de utav riksdagen

1925 antagna allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker

i Norrland och Dalarna, att ledningen av och kontrollen över kolonisationsnämndernas

verksamhet skall utövas av statens egnahemsstyrelse i

stället för genom jordbruksdepartementet;

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 saml. 3 avd. 2 höft. (Nr 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

3) dels för statens egnahemsstyrelse för budgetåret 1928—1929 anvisa ett

extra förslagsanslag av ................................................................ kronor 40,000;

4) dels för utlämnande för 1928 av förvaltningsbidrag till egnahems
låneförmedlarna

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag

av........................................................................................................ kronor 810,000;

5) dels för utlämnande för 1928 av statsbidrag till hushållningssällskap

för jordförmedlingsverksamhet för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra

förslagsanslag av......................................................... kronor 125,000;

6) dels för utlämnande av premielån till egnahemslåntagare för nyodlings
och

nybyggnadsarbeten för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra reservationsanslag

av ................................................................................ kronor 725,000;

7) dels medgiva, att Kungl. Maj:t må för 1929 bevilja statslån från egnahemslånefonden

intill ett belopp av 18,000,000 kronor, därav 12,500,000

kronor för jordbrukslägenbeter och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter;

8) dels såsom kapitalökning till egnabemslånefonden för budgetåret 1928—

1929 anvisa ett reservationsanslag av.................................... kronor 9,000,000;

9) dels medgiva, att Kungl. Maj:t må av jordföimedlingsfondens kapitalbehållning

till jordanskaffningslån åt hushållningssällskap, enligt av departementschefen

i statsrådsprotokollet härom tillstyrkta grunder, disponera under

1929 tillhopa högst så stort belopp, att vad som utestår i beviljade jordanskaffningslån

icke vid något tillfälle under sagda år överstiger 1,500,000

kronor;

10) dels ock medgiva, att den del av jordförmedlingsfondens till ny utlåning

disponibla kapitaltillgång, som ej anvisas såsom jordanskaffningslån

jämlikt vad ovan under 9 sägs, må av Kungl. Maj:t under 1929 användas

för utlämnande av förlagslån åt aktiebolag och föreningar enligt av departementschefen

i statsrådsprotokollet härom tillstyrkta grunder.

I samband med denna proposition bar utskottet till behandling förehaft

tjugusex inom riksdagen väckta motioner, nämligen

dels följande före propositionens avlämnande väckta motioner:

I: 118 av herrar Tjällgren och Per Andersson,

I: 163 av herr Möller m. fl.,

I: 203 och 204 av herr Lindhagen,

I: 236 av herr Sjöblom,

II: 199 av herr Laurin m. fl.,

II: 295 av herr Hansson i Stockholm m. fl.,

II: 305 av herrar Andersson i Tungelsta och Olovson i Västerås samt

II: 357 och 360 av herr Hage m. fl.;

dels ock följande i anledning av propositionen väckta motioner:

I: 260 av herr Gabrielsson,

I: 267—276 av herr Lindhagen,

I: 277 av herr Erik Anderson m. fl.,

II: 447 av herr Sköld m. fl.,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 3

II: 454 av herrar Lilliecreutz och Hedlund i Häste,

II: 455 av herr Månsson i Erlandsro samt

II: 456 av herr Magnusson i Tumhult m. fl.

För motionärernas yrkanden redogöres här nedan.

Av motionerna hava 1:163, 203 och 204 samt II: 295, 357, 360 och 455

hänvisats till lagutskottet och för behandling överlämnats till andra lagutskottet;

de övriga motionerna hava hänvisats till jordbruksutskottet.

Enligt överenskommelse mellan andra lagutskottet och jordbruksutskottet

hava ifrågavarande proposition och förenämnda motioner hänskjutits till

behandling i sammansatt andra lag- och jordbruksutskott.

Genom statsmakternas beslut hava vissa åtgärder redan vidtagits i syfte De nuvarande

att befordra uppkomsten av egna hem och mindre jordbruk. egnahems
anordnin
Vid

1904 års riksdag beslöts inrättandet av egnahemslånefonden i syfte ?.arnas aM.

att bereda tillfälle för mindre bemedlade personer att erhålla lån för för- "^drag™"

värvande på landsbygden av egna hem. De närmare bestämmelser, som Egnahemsiånereglerat

lånerörelsen, hava under årens lopp varit föremål för jämkningar. fonden
Nu

gällande egnahemslånebestämmelser återfinnas i kungörelsen den 27

juni 1919 (nr 483) angående allmänna villkor och bestämmelser för statens

egnahemslånerörelse, med däri sedermera vidtagna ändringar genom kungörelser

den 25 maj 1923 (nr 126), den 29 juni 1926 (nr 359), den 17 december

1926 (nr 512), den 18 juni 1927 (nr 239) och den 23 september 1927

(nr 369). Därjämte må nämnas kungörelsen den 26 september 1919 (nr 623)

med särskilda föreskrifter angående erhållande och tillgodonjutande av statslån

från egnahemslånefonden samt kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 509)

angående särskilda villkor och bestämmelser för livförsäkring å personer,

som erhålla lån ur statens egnahemslånefond, med i sistnämnda kungörelse

genom kungörelsen den 23 september 1927 (nr 370) vidtagen ändring.

Enligt hithörande bestämmelser äger Kungl. Maj:t att årligen bevilja

statslån från egnahemslånefonden till s. k. låneförmedlare (hushållningssällskap,

kommuner samt vissa aktiebolag och föreningar), vilka hava att

på egen risk och med egen beslutanderätt men under viss statlig kontroll

använda erhållna statslånebelopp för utlämnande av egnahemslån enligt

givna regler. Hushållningssällskap hedriver lånerörelsen genom en egnahemsnämnd,

bestående av utav sällskapet tillsatta personer jämte en för

statens räkning, av vederbörande länsstyrelse utsedd ledamot, vilken äger

deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Egnahemsnämnden utser

ombud i kommunerna. Låneförmedlarna åtnjuta årligt förvaltningsbidrag av

statsmedel, belöpande sig till 0.5 procent av förmedlarens ej till betalning

förfallna kapitalskuld till egnahemslånefonden vid årets början. Låneförmedlarna

stå under uppsikt och kontroll av egnahemsavdelningen inom

jordbruksdepartementet. Egnahemslånerörelsen avser lägenheter å landsbygden

eller å till stad hörande område, för vilket stadsplan ej blivit fast
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Premielån.

Jordförmed
lingsfonden.

4 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

ställd, samt omfattar två olika grenar, en för främjande av förvärv av

jordbrukslägenheter och en för bostadslägenheter. Lån för jordbrukslägenhet

får utgå till högst 6/B av lägenhetens värde och lån för bostadslägenhet

till högst 3/é av värdet.

Enligt i propositionen återgivna uppgifter hava under åren 1905—1926

utlämnats 45,339 egnahemslån, varav

10,545 lån för obebyggda jordbrukslägenheter,

18,019 » » bebyggda » ,

13,497 » » obebyggda bostadslägenheter,

3,278 » » bebyggda »

Härav hade det helt övervägande antalet lån förmedlats av hushållningssällskapen,

vilka utlämnat 40,033 egnahemslån, därav 27,071 för jordbrukslägenheter

och 12,962 för bostadslägenheter. Sammanlagda lånesumman utgjorde

i runt tal 172 miljoner kronor, varav 117 miljoner kronor i lån

för jordbrukslägenheter och 55 miljoner kronor i lån för bostadslägenheter.

Särskilt under de fem senaste åren hade lånerörelsen nått stor omfattning,

i det under denna tid årligen utlämnats ungefär 3,500 egnahemslån till ett

sammanlagt årligt belopp av 16 å 17 miljoner kronor.

Vid 1923 års riksdag infördes en anordning med premielån till egnahemslåntagare

för nyodlings- och nybyggnadsarbeten. För ändamålet har riksdagen

anvisat särskilda anslag. Bestämmelser om anslagets användning äro

meddelade i kungörelsen den 25 maj 1923 (nr 128).

Premielån får av vederbörande låneförmedlare beviljas egnahemslåntagare,

som åsyftar att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet

nytt jordbruk eller att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller

grundförbättringsarbete i avsevärd mån förbättra eller utvidga den med

egnahemslånet förvärvade jordbrukslägenheten. Då de med premielånet avsedda

odlings- och byggnadsarbetena äro färdiga, anses premielånet guldet.

Enligt i propositionen återgiven statistik hava under åren 1923—1926

premielån beviljats till 4,207 egnahemslåntagare, som nybildat jordbruksegnahem,

till sammanlagt belopp av 2,142,670 kronor. Av premielånen

hava 4,104 utlämnats av hushållningssällskapen.

Vid 1907 års riksdag inrättades jordförmedlingsfonden, avseende underlättande

av inköp på landsbygden eller å till stad hörande, men utanför det

planlagda området belägen mark av större jordområden, som kunde erhållas

för billigt pris och särskilt lämpade sig att helt och hållet eller till väsentlig

del utstyckas till egnahemslägenheter.

De bestämmelser, som för närvarande reglera utlåningen från jordförmedlingsfonden,

äro intagna i kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 484) angående

allmänna villkor och bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden, kungörelsen

den 26 september 1919 (nr 622) med särskilda föreskrifter angående

erhållande och tillgodonjutande av statslån från sagda fond samt kungörel
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 5

sen den 19 mars 1926 (nr 55) angående utlämnande av förlagslån från jordförmedlingsfonden.

Enligt uppgift i propositionen uppgick jordförmedlingsfondens kapitalbehållning

i början av maj 1927 till 3,560,898 kronor, varav 1,383,236

kronor vid tillfället ifråga voro utlånade.

Statsbidrag för understödjande av jordförmedlingsverksamhet utgick ^atiabidrag

under åren 1911—1923 såsom statsanslag till särskilt upprättade jordförmed- ''medTingT

lingsbyråer. En omläggning av hithörande statsbidrag beslöts vid 1923 års

riksdag, i det statsbidrag till jordförmedlingsbyråer upphörde från och med

1924. Riksdagen anvisade i stället från och med budgetåret 1923—1924

anslag för utlämnande av statsbidrag till hushållningssällskap för täckande

av kostnader och risk, som åsamkas dem i samband med bedriven jordförmedling.

Bidraget utgår efter 2 och i vissa fall 3 procent av egnahemslånebeloppet

för lägenheter, som uppbringas genom sällskapens jordförmedling.

I ämnet nu gällande bestämmelser återfinnas i kungörelsen den

18 mars 1927 (nr 119).

Under senaste tid hava vissa offentliga utredningar verkställts rörande Ärendets föregnahemsfrågan

och andra härmed sammanhängande jordspörsmål, vilka historia,

utredningar antingen legat till grund för förslagen i nu förevarande proposition

eller åberopats i vissa av de i ämnet väckta motioner.

Beträffande den senare gruppen av utredningar må erinras om de för- .Tordkommisslag

i ämnet, som framställts av den utav Kungl. Maj:t den 29 november sonett.

1918 tillsatta jordkommissionen.

Vid jordkommissionens tillsättande uppdrogs åt denna att bland annat

verkställa utredning och avgiva förslag, huruvida och i vad mån tvångsavlösning

av jord för tillgodoseende av jordbruksändamål utöver vad för

det dåvarande vore stadgat borde på lagstiftningens väg genomföras. I

anledning härav avlämnade kommissionen den 11 november 1922 två alternativa,

med I och II betecknade och av skilda ledamöter omfattade förslag

till lagstiftning om statsåtgärder för bildande av nya jordbruk, därvid

ytterst expropriation för markanskaffning skulle ifrågakomma. Förslagen

med motiveringar jämte reservationer ingå i jordkommissionens betänkande,

del IV, »om bildande av nya jordbruk m. m.» (statens offentliga utredningar

1922: 47). I andra lagutskottets utlåtande nr 39 till 1924 års riksdag

lämnas en sammanfattande redogörelse över förslagen ävensom däröver avgivna

yttranden. Jordkommissionens nu åsyftade förslag äro jämväl såsom

bilagor fogade till den vid årets riksdag av herr Lindhagen väckta motionen

I: 267.

Jordkommissionen hade i sitt den 11 november 1922 avgivna betänkande,

del IV, jämväl upptagit frågan om en enhetlig organisation för jordfrågan

till övervägande i samband med av kommissionen avgivna tvenne förslag

angående lagstiftning för anskaffande av jord för bildande av nya jordbruk.

Det förslag, som betecknats såsom I, innehöll även ett förslag till lag om

en statsorganisation för sociala jordfrågor. Redogörelse över förslaget jämte

däröver avgivna yttranden återfinnes i andra lagutskottets utlåtande nr 41

s. 6 Kontrollera mot PDF

Riksdagen

1924—1927.

Expropriation

a? jord för

bildande av

nya jordbruk.

6 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

till 1924 års riksdag. Lagförslaget i fråga är även fogat såsom bilaga till

den av herr Lindhagen vid årets riksdag väckta motionen I: 274.

Den 28 fehruari 1923 avlämnade jordkommissionen, i sitt betänkande del

VI, (statens offentliga utredningar 1923:40) principutlåtande rörande lagbestämmelser

om avlösning av vissa arrendejordbruk samt förbättring av

ofullständiga jordbruk jämte ett av kommissionens ordförande, herr Lindhagen,

för dennes del uppgjort utkast till lag i förenämnda ämnen. Redogörelser

för jordkommissionens hithörande förslag jämte däröver avgivna

yttranden återfinnas, i vad angår frågan om tvångsavlösning av arrendejordbruk,

i andra lagutskottets utlåtande nr 37 till 1924 års riksdag samt,

i vad angår frågan om lagstiftning angående förbättring av ofullständiga

jordbruk, i andra lagutskottets utlåtande nr 31 till 1925 års riksdag.

Förenämnda av herr Lindhagen uppgjorda utkast till lag i berörda ämnen

är därjämte såsom bilaga fogat till motionen I: 268 till 1928 års riksdag.

I jordkommissionens betänkande den 28 februari 1923, del VI. ingår

vidare, jämte annat, ett principutlåtande rörande lagstiftning om försäljning

av fideikommissjord. I första lagutskottets utlåtande nr 38 till 1924 års

riksdag lämnas redogörelse över jordkommissionens betänkande i denna

fråga.

Slutligen må nämnas, att i jordkommissionens sist nämnda betänkande,

del VI, jämväl framlagts ett utkast till lag om tillhandahållande av tomtmark

för nya bostäder. Även i detta hänseende bygger jordkommissionens förslag

på tvångsåtgärder genom expropriation av mark. Redogörelse över lagutkastet

och däröver avgivna yttranden är lämnad i andra lagutskottets

utlåtande nr 39 till 1924 års riksdag.

De av jordkommissionen sålunda avhandlade spörsmål hava tidigare

bringats inför riksdagens provning genom motioner åren 1924—1927.

Vid 1924 års riksdag väcktes två likalydande motioner, I: 97 och II: 178,

vari yrkades, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Maj:t ville skyndsamt låta i överensstämmelse med i motionerna

angivna allmänna synpunkter utarbeta och för riksdagen framlägga förslag

till lag om expropriation av jord för, bland annat, bildandet av nya jordbruk.

Andra lagutskottet framhöll i utlåtande nr 39, bland annat, att utskottet

ej vore övertygat om, att något verkligt behov av tvångsförfarande för

beredande av nödig jord till bildande av nya jordbruk skulle föreligga.

Staten hade möjlighet att genom upplåtelser från kronojord, genom befordrande

av egnahemslånerörelsen samt genom understödjande och organiserande

av offentlig jordförmedling verksamt främja landets kolonisation och bereda

den jordsökande allmänheten tillfälle att förvärva erforderliga brukningsdelar.

Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd. Vid utskottets utlåtande var fogad en reservation av

sju ledamöter, vilka hemställde om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran

om skyndsamt förslag till lag om expropriation av jord för bildande av nya

jordbruk. Riksdagen biföll utskottets hemställan, i första kammaren med

63 röster mot 35 och i andra med den förseglade sedelns tillhjälp.

Vid 1925 års riksdag väcktes fyra motioner i ämnet. I motionerna 1:162

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts ''utlåtande Nr 2. 7

och 11:167 hemställdes, att riksdagen ville hos regeringen anhålla, att det

av norrlandskommittén framlagda och av regeringen ännu cj prövade krav

på en expropriationslagstiftning såsom stöd för angelägenheten att i Norrland

och Dalarna å bolags och enskilda spekulanters mark bilda nya jordbruk

måtte omsider upptagas till behandling och föranleda en proposition till

riksdagen. I motionerna 1:163 och II: 168 hemställdes, att riksdagen

ville hos regeringen anhålla, att jordundersökningens och jordkommissionens

framställningar om en expropriationslag även för mellersta och

södra delarna av riket, såsom yttersta stöd för strävandet att därstädes

å bolags, enskilda spekulanters och större enskilda jordägares mark bilda

nya jordbruk, måtte upptagas till behandling och föranleda en proposition

till riksdagen. I utlåtande, nr 25, över sagda fyra motioner hemställde

andra lagutskottet, att motionerna icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda. Vid utskottets utlåtande var fogad en reservation

av sju ledamöter, vilka hemställde, att riksdagen ville anhålla

dels att Kungl. Maj:t, med beaktande av norrlandskommitténs förslag i

ämnet, ville till stöd för bildande av nya jordbruk (kolonisation) å bolags

och enskilda spekulanters mark i Norrland och Dalarna överväga förslag

till en lag om expropriation, och dels att Kungl. Maj:t, med beaktande av

jordundersökningens och jordkommissionens förslag i ämnet, ville till stöd

för bildande av nya jordbruk (kolonisation) å bolags, enskilda spekulanters

och större enskilda jordägares mark i mellersta och södra delarna av riket

överväga förslag till en lag om expropriation. Utskottets hemställan bifölls

av riksdagen.

Vid 1926 års riksdag väcktes två motioner, II: 176 och II: 177, vari

framställdes enahanda yrkande, som i motionerna 1:162 och 1:163 vid

1925 års riksdag, d. v. s. angående expropriationslagstiftning för främjande

av kolonisationen dels i Norrland och Dalarna dels ock i södra

och mellersta Sverige. I utlåtande nr 14 hemställde andra lagutskottet

— under erinran om pågående utredningar genom 1925 års kolonisationssakkunniga

samt 1925 års jordundersökningskommission — att förenämnda

motioner icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Reservationer

avgåvos av två ledamöter. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt.

Vid 1927 års riksdag väcktes en motion, 1:168, angående nödvändigheten

av expropriation såsom ett yttersta medel för vissa jordfrågors lösning, däribland

strävandet för rikets kolonisation. Motionen hänvisades till första

kammarens andra tillfälliga utskott, som i utlåtande nr 2 enhälligt avstyrkte

motionen. Första kammaren beslöt, att motionen ej skulle föranleda någon

kammarens åtgärd, vadan frågan alltså ånyo avvisades.

Vid 1925 års riksdag behandlades vissa motioner, vilka anslöto sig till

jordkommissionens förenämnda betänkande angående bildande av nya jordbruk,

dock utan att expropriationsfrågan därvid särskilt berördes. Dessa

motioner föranledde den riksdagsskrivelse, som sedermera legat till grund

Rikets kolonisation.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

för igångsättande av den utredning, varpå nu förevarande proposition i

väsentliga delar bygger. I berörda motioner, 1:164 och II: 169, hemställdes,

att riksdagen ville dels uttala sig för att kolonisationsfrågan inriktades på

rikets kolonisation och att detta borde ske genom en allmän, av staten ledd

nybyggesverksamhet och dels för ändamålet för egen del besluta eller hos

Konungen begära en lagstiftning i huvudsaklig anslutning till grunderna

för jordkommissionens förslag till lag om statsåtgärder för bildandet av nya

jordbruk. Motionerna i fråga behandlades av sammansatt andra lag-och

jordbruksutskott, som i sitt utlåtande, nr 1, anförde följande.

Att undersöka möjligheterna för beredande av försörjning åt rikets starkt

tillväxande befolkning vore uppenbarligen en angelägenhet av stor samhällelig

vikt. Genom den hämmade emigrationen till främmande länder i

förening med industriens och stadsmannanäringarnas begränsade förmåga

att giva sysselsättning åt de växande skarorna trädde landets befolkningsfråga

allt mera i förgrunden. Icke minst betydelsefull torde frågan vara

för landsbygdens del, varest det årliga födelseöverskottet för det dåvarande

uppginge till mellan 30,000 och 40,000 personer. Mot bakgrunden av tidens

befolkningsproblem torde därför böra övervägas, huruvida icke landsbygdens

tätnade skaror måtte kunna — där förutsättningar härför funnes — beredas

tillfälle att kvarstanna inom jordbruket ävensom i vad mån den produktiva

jorden måtte kunna ytterligare utnyttjas i syfte att skapa vidgade utkomstmöjligheter

för folköverskottet, särskilt genom bildandet av nya jordbruk

och erforderlig utveckling av äldre. Inom olika trakter av riket funnes

helt visst betydande arealer odlingsbar jord, som genom kolonisationsåtgärder

av skilda slag kunde erövras för kulturen och giva upphov till nya

försörjningstillfällen. De av kolonisationskommittén verkställda inventeringarna

bekräftade, att vidsträckta odlingsarealer vore till finnandes inom

Norrland. Enligt uttalanden av lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen,

länsstyrelserna i Norrbottens och i Jämtlands län samt

svenska mosskulturföreningen, vilka uttalanden återgåves i Kungl. Maj:ts

proposition till 1925 års riksdag, nr 90, angående kolonisation å kronoparker

i Norrland och Dalarna, skulle den i enskild ägo befintliga norrländska

odlingsjorden vara med hänsyn till läge och beskaffenhet vida mera lämplig

för bebyggelse än de huvudsakligen i Lapplands skogsregion belägna kronoparkernas

mark. Men även inom landets mellersta och södra delar funnes

odlingsmöjligheter, vilka hittills icke utnyttjats. Det syntes vara av vikt

att snarast få undersökt, huruvida och på på vad sätt en systematisk kolonisation

må kunna bedrivas även å andra trakter än de norrländska kronoskogarna.

Genom den statsunderstödda egnahemsverksamheten torde visserligen

en ganska omfattande jordbruksbildning hava ägt rum, särskilt under

senaste år, liksom därigenom också åstadkommits rätt avsevärda utvidgningar

å äldre lägenheter i form av tilläggsodlingar och markförbättringar. Men

för uppbringande av större till jordbruksnybildning lämpade jordområden

liksom för utförande av erforderliga grövre, flera lägenheter gemensamt berörande

kolonisationsåtgärder — såsom anläggande av vägar, vattenavledning

m. m. — torde nuvarande egnahemsanordningar näppeligen vara tillräckliga.

Härtill komme, att egnahemslåneförmedlarna knappast torde kunna

med nu utgående statsunderstöd påtaga sig de kostnader och den lisk, som

antagligen bleve förenad med dylik bygdbrytning, och ej heller lämna nybyggaren

det stöd, som torde krävas för att en mindre bemedlad skulle

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 9

kunna mäkta genomföra det helt visst oftast vanskliga och kostsamma

företaget att från obruten mark skapa ett nytt sjävständigt jordbruk. Hela

den föreliggande frågan torde emellertid höra göras till föremål för en

skyndsam, objektiv och förutsättningslös utredning rörande möjligheterna

och förutsättningarna för en vidgad inre kolonisation samt vägarna för

dennas ändamålsenliga bedrivande. Enär en verksamhet av denna art inrymde

omfattande ekonomiska problem samtidigt som den givetvis vore en

fråga av stor social räckvidd, torde spörsmålets ekonomiska sida därvid

jämväl böra vederbörligen utredas.

Under åberopande av det anförda hemställde sammansatta andra lagoch

jordbruksutskottet, att riksdagen i anledning av förevarande motioner

1:164 och II: 169 måtte i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville föranstalta om utredning, huruvida och på vad sätt kolonisation

å odlingsbar jord må kunna genom statliga åtgärder åvägabringas inom

landet i vidare utsträckning än vad för närvarande är fallet, samt för riksdagen

framlägga de förslag, som därav må föranledas. En ledamot anmälde

reservation mot motiveringen.

Riksdagen biföll vad utskottet hemställt och anhöll i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 29 april 1925, nr 150, under åberopande av vad som anförts i

förenämnda av riksdagen godkända utskottsutlåtande, att Kungl. Maj:t ville

föranstalta om sådan utredning, som avsåges i utskottets hemställan.

Vid 1924 års riksdag väcktes två likalydande motioner I: 98 och II: 179,

vari yrkades, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Maj:t ville skyndsamt för riksdagen framlägga förslag till en

för handläggning av de sociala jordärendena lämpad organisation. I utlåtande,

nr 41, hemställde andra lagutskottet, att riksdagen måtte i

skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande

behovet och lämpligheten av en för sociala jordärenden lämpad

organisation samt för riksdagen framlägga de förslag, som härutinnan kunde

erfordras. Fyra ledamöter yrkade i reservation, att motionerna ej skulle

till någon riksdagens åtgärd föranleda. I första kammaren avslogs utskottets

hemställan med 52 röster mot 37, medan andra kammaren med

91 röster mot 84 antog skrivelseförslaget.

Vid 1925 års riksdag yrkades i motionerna 1:169 och II: 174, att riksdagen

ville anhålla hos regeringen om ett övervägande och förslag till en

ändamålsenlig och ekonomiskt överkomlig organisation för sociala jordärenden.

Dessa motioner behandlades av sammansatt andra lag- och

jordbruksutskott, som i utlåtande nr 2 hemställde, att riksdagen måtte

i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga under

övervägande behovet och lämpligheten av en för sociala jordärenden lämpad

organisation samt för riksdagen framlägga de förslag, som härutinnan kunde

erfordras. Åtta ledamöter yrkade i reservation, att motionerna icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda. Med bifall till reservationen avslog

riksdagen utskottets hemställan.

Vid 1926 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion, nr 179,

Organisation

för sociala

jordärenden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

vari yrkades, att riksdagen ville anhålla hos regeringen om ett övervägande

och förslag till en ändamålsenlig och ekonomiskt överkomlig organisation

för sociala jordärenden. Motionen behandlades av andra lagutskottet,

som i utlåtande nr 7 — under hänvisning till pågående utredning i organisationsfrågan

— hemställde, att motionen icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda. Ingen reservation avgavs. Riksdagen biföll vad utskottet

hemställt.

Tvångsavlös. Vid 1924 års riksdag hemställdes i motionerna I: 92 och II: 173, att riksrendejordbruk.

daSen måtte 1 skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t ville

skyndsamt för riksdagen framlägga förslag till lag om tvångsavlösning av

arrendejordbruk. I utlåtande nr 37 hemställde andra lagutskottet, att

motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Vid utlåtandet

voro fogade dels en reservation av sex ledamöter, vilka hemställde,

att riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t skyndsamt för riksdagen framlade

förslag till lag om avlösning av arrendejordbruk, dels ock en blank

reservation. Riksdagen biföll utskottets hemställan, i första kammaren

med 65 röster mot 35 och i andra kammaren med 82 röster mot 77.

Vid 1925 års riksdag hemställdes i motionerna 1:166 och II: 171, att riksdagen

ville, i anslutning till norrlandskommitténs avsikter samt jordkommissionens

framställningar, hos regeringen begära övervägande och förslag

till en lagstiftning om frilösning av arrendejordbruk. Andra lagutskottet

anförde i utlåtande, nr 32, i huvudsak följande.

Det måste i stort sett anses såsom eu synnerligen önskvärd utveckling,

att de självägande jordbrukarnas antal ökades genom att arrendatorer och

andra brukare av annans jord med äganderätt förvärvade den jord, de brukade.

Vissa hämmande faktorer förefunnes emellertid, vilka gjorde, att ett

överförande av de osjälvständiga jordbruken i brukarnas ägo för närvarande

icke komme till stånd i den omfattning, som önskligt vore. Berörda hinder

borde undanröjas och åtgärder vidtagas, vilka vore ägnade att underlätta

överenskommelse mellan vederbörande angående äganderättens överlåtande

å brukaren. I detta avseende framstode såsom en önskvärd åtgärd genomförandet

av en förbättrad jorddelningslagstiftning. Vidare ville utskottet

understryka vikten av att spörsmålet om förenkling i fråga om fastighets

frigörande från densamma besvärande inteckningar med det snaraste bringades

till lösning. Det väsentligaste hindret bottnade emellertid i de svårigheter,

som för respektive arrendatorer vore förknippade med köpens finansiering.

Utskottet ville betona önskvärdheten av att från statsmakternas

sida möjliggjordes ekonomisk hjälp åt de osjälvständiga brukare, som ville

och vore i tillfälle att förvärva äganderätten till av dem brukade områden.

Viss utvidgning av egnahemslånerörelsen skulle i hög grad främja frilösen

av arrendejordbruk. Andra utvägar kunde måhända ock för ändamålet utfinnas.

En närmare undersökning från statsmakternas sida av vad i hithörande-

hänseende kunde åtgöras vore av förhållandena påkallad. Vidare

borde från det allmännas sida vidtagas en närmare undersökning, huru det

förhölle sig med benägenheten från bolagens sida att vilja avyttra av dem

tidigare förvärvade jordbruk, vilka sedermera av bolagen förvandlats till

arrendejordbruk. Skulle det därvid visa sig, att å bolagen ankommande

hinder för jordbrukens förvärvande befunnes möta för respektive brukare,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra talj och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. II

syntes utskottet fog finnas för övervägande av lagstiftningsåtgärder, syftande

till att överkomma sålunda mötande hinder. Vad nu sagts rörande bolag

syntes utskottet till viss del gälla även beträffande s. k. enskilda spekulanter.

Utskottet hemställde, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om övervägande från regeringens sida av åtgärder, som voro ägnade

att främja frilösning av arrendejordbruk i större utsträckning ilo för närvarande

skedde, därvid jämväl borde komma under prövning behovet av en

särskild lagstiftning för frilösning av arrendejordbruk, tillhöriga bolag och

enskilda spekulanter, ävensom om framläggande för riksdagen av de förslag,

vartill dessa överväganden kunde föranleda. Vid utskottets utlåtande voro

fogade dels en reservation av fyra ledamöter, vilka hemställde, att motionerna

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda, dels en blank reservation

av en ledamot, dels ock en reservation av en ledamot, som yrkade,

att riksdagen ville hos regeringen begära övervägande av en lagstiftning

och andra åtgärder för främjande av frilösning av arrendejordbruk, tillhöriga

bolag, ekonomiska föreningar, enskilda spekulanter och större godsägare.

Riksdagen biföll utskottets hemställan samt avlät i ämnet skrivelse till

Kungl. Maj:t den 2 juni 1925, nr 309.

Vid 1927 års riksdag hemställdes i motionen 1:168, att riksdagen hos

Kungl. Maj:t ville begära, att vid övervägandet av jordfrågorna jämväl

beaktades nödvändigheten av ett expropriationsförfarande såsom ett yttersta

medel bland annat i strävandet för utbrytning av arrendejordbruk. Första

kammarens andra tillfälliga utskott avstyrkte enhälligt motionen i

utlåtande nr 2. Första kammaren beslöt bifalla utskottets hemställan.

Vid 1925 års riksdag väcktes motioner, 1:168 och II: 173, vari yrkades,

att riksdagen ville anhålla hos regeringen att, på sätt norrlandskommittén

och jordkommissionen ansett nödigt, måtte övervägas och för riksdagen

framläggas förslag till lagstiftning om förbättring av ofullständiga jordbruk.

Andra lagutskottet hemställde i utlåtande, nr 31, att motionerna

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Vid utlåtandet voro

fogade dels en reservation av tre ledamöter, vilka hemställde, att riksdagen

måtte besluta skrivelse till Kungl. Maj:t i motionernas syfte, dels ock

av en ledamot, som hemställde, att riksdagen ville hos regeringen begära

övervägande av en lagstiftning och andra åtgärder för förbättring av ofullständiga

jordbruk. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1926 års riksdag väcktes två motioner, 1:135 och II: 178, vari framställdes

enahanda yrkande, som i nyssnämnda motioner 1:168 och II: 173

vid 1925 års riksdag. I utlåtande nr 15 framhöll andra lagutskottet i

huvudsak följande.

Det i motionerna väckta spörsmålet vore föremål för övervägande såväl

vid den pågående undersökningen rörande möjligheten att uppbringa jord

för bildande av nya jordbruk och utvidgning av ofullständiga jordbruk som

vid den under riksdagens prövning liggande frågan om jorddelningslagstiftning.

Man syntes under sådana förhållanden för närvarande icke kunna

bilda sig någon mera bestämd uppfattning om den utsträckning, i vilken

Förbättring

av ofullständiga

jordbruk.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

Tillhandahållande

av

tomtmark för

nya bostäder.

Kunyl. Maj:t

igångsätter

utredning

rörande de

jordfrågor,

varom riksdagen

begärt

utredning.

den i motionerna framförda jordfrågan under den närmaste tiden kunde

väntas bliva främjad genom statens understödjande verksamhet eller genom

annan lagstiftning än expropriationslagstiftning. Det vore tydligt, att man

till följd härav även saknade möjlighet att nu överblicka det område, inom

vilket sistnämnda slag av lagstiftning skulle kunna avses att komma till

användning.

Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda. En ledamot hemställde i reservation, att riksdagen måtte

bifalla motionerna. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Vid 1927 års riksdag hemställdes i motionen 1:168, att riksdagen hos

Kungl. Maj:t ville begära, att vid övervägandet av jordfrågorna jämväl

beaktades nödvändigheten av ett expropriationsförfarande såsom ett yttersta

medel i strävandet för fulländning av ofullkomligt jordbruk. I utlåtande

nr 2 blev motionen enhälligt avstyrkt av första kammarens andra tillfälliga

utskott. Första kammaren biföll utskottets hemställan.

Vid 1924 års riksdag väcktes de likalydande motionerna I: 97 och II: 178,

vari yrkades, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Maj:t ville skyndsamt låta utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag, bland annat, till lag om expropriation för bostadsändamål. I utlåtande,

nr 39, hemställde andra lagutskottet, att motionerna icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda. Till utskottets utlåtande var fogad

en ^reservation av sju ledamöter, vilka hemställde om skrivelse till

Kungl. Maj:t med begäran om skyndsamt förslag till lag om expropriation

av jord för bostadsändamål. Riksdagen beslöt enligt utskottets hemställan,

i första kammaren med 63 röster mot 35 och i andra kammaren med den

förseglade sedelns tillhjälp.

Vid 1925 års riksdag hemställdes i motionerna 1:165 och II: 170, att riksdagen

ville i anslutning till jordundersökningens och jordkommissionens

förslag hos regeringen begära övervägande och förslag rörande l:o) en lagstiftning

om tillhandahållande av tomtmark för nya bostäder; och 2:o) en

expropriationslagstiftning såsom stöd för uppgörelser om anskaffande av

erforderlig tomtmark för nya bostäder, i den mån detta skäligen kunde äga

rum, från bolags, enskilda spekulanters och större enskilda jordägares fastigheter.

I utlåtande, nr 26, hemställde andra lagutskottet, att motionerna

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. I reservation hemställde

sju ledamöter om bifall till motionernas under 2:o) angivna yrkande.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen hava de under senare

år vid upprepade tillfällen motionsvis framställda yrkanden om riksdagsskrivelser

till Kungl. Maj:t med begäran om förslag till lagbestämmelser i

ovan angivna, av jordkommissionen utredda frågor icke föranlett några

riksdagens åtgärder, med undantag dock beträffande två spörsmål, varom

riksdagen år 1925 begärde utredning, nämligen frågorna angående rikets

kolonisation och frilösning av arrendejordbruk.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 13

Riksdagens förut nämnda skrivelse den 29 april 1925, nr 150, angående

rikets kolonisation anmäldes för Kungl. Maj:t den 6 juni 1925, därvid

Kungl. Maj:t bemyndigade chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla

högst fem sakkunniga personer för verkställande inom departementet av

utredning av frågan om ytterligare åtgärder för främjande av kolonisationen

å mark i enskild ägo. I enlighet härmed tillkallade dåvarande departementschefen

samma dag »1925 års kolonisationssakkunniga» att enligt vissa

riktlinjer verkställa den sålunda beslutade utredningen.

Den andra av de här åsyftade riksdagsskrivelserna, nämligen riksdagens

skrivelse den 2 juni 1925, nr 309, angående frilösning av arrendejordbruk

anmäldes den 21 augusti 1925 för Kungl. Maj:t, som därvid beslöt att dels

uppdraga åt 1925 års kolonisationssakkunniga att verkställa utredning, i

vilken omfattning och under vilka former bistånd borde av staten lämnas

arrendatorer för avhjälpande av de med frilösningen av arrendejordbruk

förknippade finansiella svårigheter, dels ock uppdraga åt ordföranden hos

förenämnda sakkunniga att jämte två av chefen för jordbruksdepartementet

tillkallade sakkunniga personer verkställa undersökning rörande enskilda

jordägares benägenhet att avyttra arrendejordbruk till respektive brukare

samt mark för bildande av nya jordbruk liksom för utvidgning av ofullständiga

jordbruk. Dåvarande departementschefen tillkallade samma dag

utredningsmän att verkställa sist åsyftade undersökning, vilka konstituerade

sig under benämningen »1925 års undersökningskommission för upplåtelse

av jord».

Efter slutfört uppdrag avlämnade sagda kommission med skrivelse den

23 april 1927 berättelse över sin verksamhet, innehållande en av bilagor

åtföljd redogörelse för verkställd undersökning rörande bolags villighet att

upplåta för jordbruksändamål lämplig jord. I nu förevarande proposition

lämnas å sid. 116—120 en sammanfattande redogörelse för innehållet av

sist sagda berättelse.

Sedan 1925 års kolonisationssakkunniga verkställt utredningar rörande de

spörsmål, som enligt Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 6 juni och den

21 augusti 1925 hänskjutits till dem, hava de sakkunniga den 14 juli 1927

avlämnat betänkande med förslag angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten

(statens offentliga utredningar 1927: 12).

Beträffande det närmare innehållet av kolonisationssakkunnigas förslag

tillåter utskottet sig att hänvisa till propositionen. Här må blott lämnas

en sammanfattande översikt över förslagets grunddrag.

Förslaget bygger i väsentliga delar på nuvarande egnahemsanordningar,

därvid emellertid ifrågasättes reformering framför allt beträffande rörelsens

lokala och centrala organisation samt i fråga om verksamhet för anskaffning

av jord till bildande av nya jordbruk, för underlättande av arrendefrilösning

och för utveckling av ofullständiga jordbruk.

1925 års kol<y

nisationssakkunniga.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

Rörande organisationen hava de sakkunniga ansett, att egnahemsverksamheten

alltjämt borde utmärkas genom stark decentralisation. Såsom lokalorgan

borde behållas hushållningssällskapens egnahemsnämnder. Egnahemsnämndernas

ställning och sammansättning borde dock ändras. Egnahemsnämnds

majoritet skulle tillsättas av staten, som skulle utse halva antalet

ledamöter och en av ledamöterna att vara ordförande med utslagsröst.

Staten skulle utöva ledning av och i ekonomiskt hänseende ensam stå bakom

nämnden genom att icke blott tillhandahålla erforderliga låne- och anslagsmedel

utan även i detalj pröva och direkt bestrida de med verksamheten

förenade förvaltningskostnader och förluster. Hushållningssällskapens medverkan

skulle i huvudsak inskränkas till deltagande i valet av ledamöter i

egnahemsnämnden, som likväl skulle tillerkännas befogenhet att i sällskapets

namn och å dess vägnar självständigt handlägga förekommande egnahemsärenden,

varjämte sällskapen skulle stödja nämnderna genom tillhandahållande

mot ersättning av tjänstemän och lokaler. De sakkunniga hava

vidare förordat, att egnahemsnämnderna liksom nu skulle biträdas av egnahemsombud

i socknarna. Därjämte har föreslagits, att ombudsinstitutionen

kompletterades med av kommunerna utsedda representanter, därest kommun

själv så önskade. Rätten för enskilda egnahemsföretag att ur egnahemslåne-

och jordförmedlingsfonderna erhålla statslån föreslås borttagen.

De sakkunniga hava vidare funnit det vara mycket angeläget, att den

omfattande och betydelsefulla egnahemsverksamheten erhölle en mera målmedveten

och planmässig ledning än hittills, samt hava i detta syfte föreslagit,

att det centrala egnahem sorganet förstärktes och gåves en mera

självständig ställning. Sålunda skulle den nuvarande egnahemsavdelningen

inom jordbruksdepartementet ombildas till en statens egnahemsstyrelse under

sagda departement. För egnahemsstyrelsen, som skulle bestå av en chef

och tre från det praktiska livet hämtade ledamöter jämte visst antal tjänstemän

och biträden, beräknade de sakkunniga ett anslagsbehov av 58,000

kronor årligen.

En av den reformerade egnahemsorganisationens viktigaste uppgifter

skulle vara jordanskaffningsverksamhet i syfte att för härtill lämpliga

jordsökande personer bereddes tillfälle att förvärva tjänlig jord till bildande

av nya jordbruk eller till utveckling av ofullständiga jordbruk eller att

frilösa arrendejordbruk. Det borde åligga egnahemsnämnd att, med anledning

av inkomna jordansökningar och nämndens kännedom i övrigt om

behovet att uppbringa jord, söka tillgodose dylika ansökningar och sådant

jordbeliov. Verksamheten borde i första hand ske med anlitande av det enskilda

initiativet, De sakkunnigas förslag avser därjämte, att egnahemsorganen

böra vara beredda att — i den mån så erfordras för reglering och

komplettering av det enskilda initiativet — själva ombestyra jordanskaffning,

d. v. s. genom jordinköp, styckningar och försäljningar driva fastiglietshandel.

Sådan verksamhet hava de sakkunniga benämnt jordanskaffning

i egnahemsnämndernas egen regi. Utgångspunkten för igångsättande

härav skulle, enligt förslaget, städse vara det verkliga behovet och de förefintliga

möjligheterna i varje särskild trakt, vilket skulle medföra, att sådan

verksamhet bleve av skiftande art allt efter olika förhållanden och landsdelar.

Rörelsekapital för egnahemsnämndernas jordanskaffning i egen regi

skulle tillhandahållas av staten i form av lån från en fond, benämnd jordanskaffningsfonden

och bildad genom omändring av den nuvarande jordförmedlingsfonden,

samt i vissa fall — då fråga vore om oodlad jord — därjämte

genom anslag från det till nyuppförande under nionde huvudtiteln

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 15

föreslagna jordanskaffningsanslaget. Verksamheten skulle helt, ske på statens

ekonomiska risk. Uppkomma överskott, skulle detta inbetalas till statsverket,

att tillföras den s. k. jordanskaffningsfondens riskfond. Täckning av underskott

skulle ske med anlitande av medel från sagda riskfond, vilken vid

verksamhetens början borde genom särskilt anslag tillföras ett belopp av

250,000 kronor. Verksamheten skulle ske under egnahemsstyrelsens överinseende

samt jämlikt särskilda reglementariska föreskrifter. Vid all av

egnahem sorganisationen bedriven jordanskaffningsverksamhet skulle noga

tillses, att jorden vore för ändamålet tjänlig, att lägenheterna erhölle lämplig

storlek och marktilldelning sa att bärkraftiga jordbruk uppstode, att

jordsökande prövades äga goda personliga förutsättningar, samt att jorden

tillhandahölles till sådant pris och under sådana villkor i övrigt, att tillträdaren

borde kunna genomföra företaget.

I fråga om egnahemslåne- och premielåneverksamheten anknyter förslaget

sig mycket nära till nuvarande anordningar, dock med den skillnad,

att den ekonomiska risken för lånerörelsen skulle överflyttas från låneförmedlarna

till staten. I fråga om villkoren för de enskilda egnahemslånens

utlämnande föreslås endast smärre jämkningar, såsom, bland annat, att

lånegränsen, mellan jordbruks- och bostadslägenheter skulle uppflyttas, att

bostadslån i regel icke finge beviljas i eller kring tätare bebyggt samhälle,

samt att den nuvarande övre åldersgränsen (50 år) för låns erhållande

skulle bortfalla. Ett viktigt förslag — som har samband med frågan om

utveckling av ofullständiga jordbruk — är införandet av en ny typ av

tilläggslån, vilken fråga behandlas här nedan. Årsutlåningen från egnahemslånefonden

föreslås höjd från 18 miljoner kronor till 20 miljoner kronor.

Likaså föreslås, att det belopp, vartill premielån åt egnahemslåntagare

per år få utlämnas, liöjes från 650,000 kronor till 800,000 kronor.

På i huvudsak samma sätt, som ovan angivits i fråga om jordanskaffningsverksamheten,

skulle den reformerade egnahemsorganisationen vidare

hava till allmän uppgift att underlätta arrendefrilösningar i syfte att innehavare

av arrendegårdar, åtminstone upp till 25 hektar åker, förhjälptes att

förvärva av dem innehavda jordbruk.

För utveckling av ofullständiga jordbruk hava de sakkunniga föreslagit

åtgärder i syfte, att tillskottsjord anskaffades till de för små jordbruken,

att kredit bereddes innehavarna för tillskottsjordens förvärv och för den sålunda

vidgade eller förutvarande arealens tillgodogörande genom odling

eller andra kulturåtgärder eller genom åbyggnadernas på grund härav eventuellt

behövliga till- eller ombyggnad ävensom att direkt ekonomisk hjälp

lämnades innehavarna till uppmuntran och underlättande av dylika nyttiga

arbeten. Statens medverkan härvid borde ske i omedelbar anslutning till

egnahemsverksamheten i övrigt. Under erinran att enligt nuvarande egnahemslånebestämmelser

finge tilläggslån — avsedda för utvidgning av jordområdet

å jordbrukslägenhet eller bostadslägenhets omläggning till jordbrukslägenhet

— blott beviljas person, som redan innehade egnahemslån,

hava de sakkunniga föreslagit utvidgad kreditgivning till ofullständiga

jordbruks utveckling genom att särskilda lån ur egnahemslånefonden (»tillläggslån»)

linge utlämnas, även om den person, som avsåge att utvidga och

förbättra innehavd lägenhet till ett mera bärkraftigt jordbruk, icke förut

åtnjöte statens egnahemslån. För utlämnande av dylika tilläggslån skulle,

jämte de för egnahemslåneverksamheten i allmänhet gällande föreskrifter,

särskilda villkor och bestämmelser lända till efterrättelse.

Slutligen hava de sakkunniga ifrågasatt, att egnahemsorganisationen skulle

s. 16 Kontrollera mot PDF

Huvuddragen

av Kungl,

Maj.-ts förslag

i propositionen

nr 97

till 1928 års

riksdag.

16 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

i viss ordning medverka jämväl vid egnahemsupplåtelser från publik jord,

därvid egnahemsnämnderna i vissa fall skulle i sin jordanskaffningsverksamhet

helt övertaga till styckning lämpliga kronoegendomar.

över kolonisationssakkunnigas betänkande hava infordrade utlåtanden

avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret, statskontoret, lantbruksstyrelsen,

lantmäteristyrelsen, domänstyrelsen, socialstyrelsen, kammarkollegium, samtliga

länsstyrelser, bostadskreditsakkunniga, prästlöneregleringssakkunniga,

allmänna civilförvaltningens lönenämnd, samtliga hushållningssällskap, ett

antal egnahemslåne- och jordförmedlande föreningar, bolag och kommuner

samt Sveriges allmänna lantbrukssällskap. I propositionen lämnas redogörelse

för yttrandenas innehåll.

Ärendet har därefter varit föremål för ytterligare utredning och beredning

inom jordbruksdepartementet.

Kungl. Maj:ts förslag i propositionen nr 97 till årets riksdag utgör en

överarbetning av 1925 års kolonisationssakkunnigas förenämnda förslag och

innebär på flera viktiga punkter avvikelser från detta. De förslag, som

Kungl. Maj:t nu förelagt riksdagen, avse — i likhet med kolonisationssakkunnigas

förslag — viss reformering av den statsunderstödda egnaliemsverksamheten

i syfte att ernå efter nuvarande förhållanden bättre anpassade

ekonomiskt organisatoriska anordningar för anskaffande och tillgodogörande

av till jordbruksnybildning tjänlig jord, för underlättande av arrendefrilösning

och för utveckling till större bärkraft av ofullständiga jordbruk.

I propositionen har föredragande departementschefen gjort följande allmänna

uttalande om grundprinciperna för det fortsatta egnahemsarbetet.

»Den uppfattningen torde numera vara allmän, att egnahems frågan är av

synnerligen stor samhällelig betydelse. Särskilt gäller detta sådan verksamhet,

som avser att främja bildandet av självständiga, bärkraftiga jordbruk

av den art, att brukaren med familj därav erhåller utkomst och arbete.

Denna verksamhets sociala och ekonomiska betydelse är icke minst framträdande

under en tid, då svårigheter finnas för beredande av försörjning

åt den befintliga och än mer åt en växande befolkning.

Den hittillsvarande egnahemsverksamheten har otvivelaktigt åstadkommit

stora och goda resultat. Riksdagens förut nämnda framställningar i ämnet

äro emellertid ett uttryck för den helt visst riktiga uppfattningen, att ytterligare

åtgärder äro behövliga, i syfte att främja anskaffande och tillgodogörande

av för jordbruksnybildning tjänlig jord, frilösning av arrendejordbruk

och utveckling av äldre jordbruk. Under den tidrymd av drygt tjugo

år, varunder det statsunderstödda egnahemsarbetet pågått, hava hithörande

anordningar varit föremål för en av förhållandena och vunnen erfarenhet

betingad successiv ombildning och utveckling. Sålunda hava vid nära nog

varje riksdag partiella reformer vidtagits ifråga om egnahemsväsendet, ej

sällan — såsom särskilt 1908, 1919 och 1923 — av ganska genomgripande

natur. I själva verket har egnahemsrörelsen visat sig äga sådan inneboende

egen styrka och sådana naturliga förutsättningar, att den för verk
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 17

samheten tid efter annan ändrade ramen snart nog visat sig för trång eller

i allt fall i behov av förbättringar.

Tiden torde nu vara inne att taga ett nytt steg i arbetet att främja

uppkomsten av självständiga och bärkraftiga mindre jordbruk och därigenom

underlätta för landsbygdens obesuttna befolkning att bilda egna hem. Därvid

gäller det särskilt att, såsom riksdagen också begärt, siska ernå efter

nuvarande förhållanden bättre anpassade ekonomiskt-organisatoriska anordningar

för anskaffande och tillgodogörande av till jordbruksnybildning

tjänlig jord, för underlättande av arrendefrilösning samt för utveckling till

större bärkraft av ofullständiga jordbruk.

I fråga om förutsättningarna för egnaliemsverksamhetens utveckling i

antydd riktning hava de sakkunnigas utredningar givit det — i yttrandena

i stort sett ej motsagda — resultat, att erforderlig tillgång till tjänlig jord

och lämpligt folkmaterial torde finnas. För min del vill jag understryka

de sakkunnigas principuttalande, att allenast för ändamålet fullt lämplig

jord bör komma till användning samt att den största omsorg måste iakttagas

vid valet av egnahemsbildare. Över huvud taget bör hela den hithörande

verksamheten vila på en sund ekonomisk grund, så att endast sådana åtgärder

vidtagas, som äro ägnade att befordra uppkomsten av ekonomiskt bärkraftiga

företag. I detta hänseende är det av vikt, att jordbruken erhålla

lämplig storlek samt att kostnaderna för förvärvet och iordningställandet

ej hliva högre, än att de kunna förräntas.

Den fortsatta egnahemsverksamheten bör icke forceras utan avse en lugn,

av förhållandenas naturliga krav anpassad utveckling i syfte att ernå ett

gott och bestående resultat. I likhet med de sakkunniga anser jag, att den

fortsatta egnahemsverksamheten bör bedrivas med rikligt utrymme för det

enskilda initiativet och med smidig anpassning efter olika trakters förhållanden

och behov ävensom att man i största möjliga omfattning bör bygga på

hittillsvarande anordningar och utnyttja vunnen god erfarenhet. Jag är

även ense med de sakkunniga om vikten av, att det allmännas befogade

krav på ökad planmässighet och ändamålsenlighet i rörelsens skötsel tillgodoses,

så att största möjliga garanti ernås för de anvisade statsmedlens

rätta och fruktbärande användning. Med hänsyn härtill torde denna omfattande

och starkt växande, socialt betydelsefulla verksamhet vara i behov

av något fastare och mera planmässig organisation än hittills, med i viss

mån ökat statligt inflytande på verksamhetens ledning och kontroll.»

Om de viktigaste bestämmelserna i Kungl. Maj:ts föreliggande förslag må

i detta sammanhang i korthet erinras.

Beträffande egnahemsverksamhetens lokala organisation föreslås följande

anordningar rörande hushållningssällskapens egnahemsnämnder. Under uppsikt

och kontroll av statens centrala egnahemsorgan skall hushållningssällskap

för sitt områdes vidkommande omhänderhava den statsunderstödda

egnahemsverksamheten enligt de av staten i särskilda kungörelser i ämnet

meddelade bestämmelser. Skötseln av sällskapets egnahemsverksamhet skall

utövas genom en av sällskapet inrättad, under detta sorterande egnahemsnämnd

med uppgift att i sällskapets namn och å dess vägnar handhava

sällskapets egnahemsverksamhet. Egnahemsnämnd bör bestå av fem ledamöter

eller, där sällskapet av särskild anledning finner ökning av antalet

påkallad, sju ledamöter. Till ledamöter böra utses för uppdraget lämpliga

Bihang Ull riksdagens protokoll 1928. 9 saml. 3 avd. 2 häft. (Nr 2.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

och sakkunniga personer, företrädande den jordbrukande befolkningen, den

låne- och jordsökande allmänhetens intressen, de statligt-administrativa synpunkterna

samt förtrogenhet med områdets olikartade bygdeförhållanden.

Av ledamöterna skola en mera än hälften väljas av sällskapet (genom

dess förvaltningsutskott). Övriga ledamöter (alltså två av fem eller tre av

sju) tillsättas för statens räkning av det centrala egnahemsorganet. Ordföranden

utses bland nämndens ledamöter av sällskapet (dess förvaltningsutskott)

eller, om sällskapet så bestämmer, av nämnden.

Hushållningssällskapen skola driva egnahemslåner öreisen, liksom nu, på

egen ekonomisk risk. Till täckande av sällskapens med egnaliemsverksamlieten

förenade förvaltningskostnader och å egnahemslånerörelsen uppkommande

förluster skall dock varje sällskap åtnjuta visst årligt statsbidrag,

utgående efter andra grunder än de nu gällande. De sakkunnigas förslag

om egnahemsombud och fakultativa egnahemskommittéer i socknarna har i

huvudsak upptagits i propositionen. Egnahemsföreningar och -bolag samt

kommuner bibehållas vid rätten att kunna på i huvudsak nu gällande

villkor erhålla statslån ur egnahemslåne- och jordförmedlingsfonderna.

Rörande det centrala egnahemsorganet biträdes de sakkunnigas förslag,

att jordbruksdepartementets egnahemsavdelning omändras till en särskild

statens egnahemsstyrelse med uppgift att svara för egnahemsärendenas centrala

handläggning och därvid utöva ledning, uppsikt och kontroll över den

lokala egnahemsorganisationen samt vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå

övriga erforderliga åtgärder för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga

bedrivande och utveckling. Därjämte skall å egnahemsstyrelsen överflyttas

utövandet av den ledning av och kontroll över de norrländska kolonisationsnämndernas

verksamhet, som enligt § 3 av de utav riksdagen år 1925

antagna allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland

och Dalarna ankommit på jordbruksdepartementet. Angående egnahemsstyrelsens

sammansättning, arbetskrafter och avlöningsstat föreslås vissa

inskränkningar i de sakkunnigas organisationsförslag, varigenom årskostnaden

för styrelsen, som skulle uppföras å extra stat, nedbringas till 40,000

kronor.

Det föreslås vidare i propositionen, att egnahemsorganisationen på ett

mera effektivt sätt än hittills upptager jordförmedlings- och jordanskaffningsfrågorna

på sitt arbetsprogram. Under instämmande i de sakkunnigas

förslag om allmänna grunder vid sådan verksamhet — såsom i fråga om

jordsökandes förutsättningar, jordområdenas lämplighet, lotternas ändamålsenliga

storlek och minsta möjliga kostnad vid egnahemsbildandet — föreslås,

att egnahemsorganisationen bör vid jordanskaffningsverksamhetens bedrivande

söka att i första rummet och i största möjliga utsträckning taga

det enskilda initiativet i sin tjänst samt därvid leda, understödja och kontrollera

detta, så att resultatet bliver ur allmän synpunkt tillfredsställande.

Jordanskaffning i egnahemsorganisationens egen regi bör i regel igångsättas

allenast i sådana fall, där dylik verksamhet visat sig erforderlig för

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!)

Sammansatt (ludra lag- och jordbruk!''tillskotts utlåtande Nr ''2.

att tillgodose ett påtagligt behov från .jordsökandes sida, som icke på ett

tillfredsställande sätt kan fyllas genom enskildas verksamhet på området.

Finansieringen av verksamheten bör ske medelst användandet av viss, av

riksdagen bestämd del av jordförmedlingsfondens kapitaltillgång. De sakkunnigas

förslag om jordanskaffningsanslag har ej upptagits. I huvudsaklig

överensstämmelse med vad riksdagen medgivit i fråga om utlämnande

av viss del av jordförmedlingsfondens kapital såsom förlagslån för jordförmedling

höra de lån, som utlämnas för jordanskaffning i egnahemsorganens

egen regi, utlämnas mot fyra procents årlig lunta och de närmare villkor,

som Kungl. Maj:t i vart fall må finna lämpligt föreskriva, i syfte att garantier

erhållas för lånens rätta och lämpliga användning. Därvid bör såsom huvudregel

gälla, att Kungl. Maj:t må äga att, efter utredning av egnahemsstyrelsen

och efter prövning av de i vart enskilt fall förekommande omständigheter

samt med anlitande av den härför avsedda delen av jordförmedlings!onden,

bevilja hushållningssällskap jordanskaffningslån för inköp av viss fastighet

och bestridande av de för fastighetens exploatering, enligt fastställd plan,

förenade kostnader. Det sammanlagda belopp, som sålunda torde böra få

beviljas såsom jordanskaffningslån, torde till en början böra begränsas till

1.500.000 kronor, medan jordförmedlingsfondens återstående del, ungefär

2,000,000 kronor, bör få användas för utlämnande av förlagslån enligt härom

nu gällande grunder till vissa egnahemsföreningar och egnahemsbolag.

Jämte det staten påtager sig den egentliga af färsrisken för hithörande jordanskaffning,

bör staten därjämte från ett särskilt förslagsanslag under nionde

huvudtiteln tillhandahålla hushållningssällskapen visst förvaltningsbidrag

för jordanskaffningsverksamheten. Jordköpet sker av sällskapet, efter förslag

av dess egnahemsnämnd. Köpet liksom stycknings- och försäljningsplanen

skall godkännas av Kungl. Maj:t. Lottförsäljningar beslutas i regel

av sällskapet.

I viss ordning skall förlagslån ur jordförmedlingsfonden fortfarande få

utlämnas till lämpligt befunna egnahemsföreningar och -bolag, vilka skulle

bedriva jordförmedling på egen ekonomisk risk.

Reglerna för den fortsatta utlåningen av egnahemslån och premielån

skola i det väsentliga anslutas till nuvarande bestämmelser. Sålunda föreslås,

att låneförmedlarna liksom hittills skola bedriva lånerörelsen på egen

risk. De av de sakkunniga föreslagna jämkningarna i vissa hänseenden av

detaljreglerna för lånerörelsen hava delvis upptagits i propositionen. Därjämte

har bland annat föreslagits införande av ett nytt stadgande i syfte

att förebygga skövling av skog å egnahemslägenheter. Ärsutlåningen ur

egnabemslånefonden föreslås bibehållen vid 18 miljoner kronor. Anslaget

till premielån åt egnahemslåntagare skulle höjas från 650,000 kronor till

725.000 kronor.

Vad därefter angår egnahemsorganisationens medverkan till arrendefrilösningars

befrämjande, ansluter propositionen sig till kolonisationssakkunnigas

förslag, att hushållningssällskapens egnahemsnämnder böra, på

s. 20 Kontrollera mot PDF

Huvuddragen

av motio■erna.

20 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

begäran av jordägare eller arrendatorer, söka lämna råd och biträde vid

värdering, bedömande av lotternas storlek och förseende med jord av skilda

slag, köpeavtals ingående, ordnande av lagfarts- och inteckningsfrågor samt

upprättandet av ansökningar om erforderliga och påräkneliga lån eller

bidrag av statsmedel. Skulle visst hushållningssällskap icke vara villigt

att låta sin egnahemsnämnd tillmötesgå från jordägare eller arrendatorer

framställda anspråk på biträde med lämnande av här ifrågavarande råd

och hjälp, bör det i dylikt fall ankomma på statens egnahemsstyrelse att,

i mån av behov och möjlighet, lämna den begärda medverkan. Även i

andra fall, såsom särskilt vid planläggandet av omfattande arrendefrilösningar

från exempelvis större bolagsdomäner, kunde anledning finnas för egnahemsstyrelsen

att mera direkt medverka vid frågans ordnande. Den jordanskaffningsverksamhet

i egnahemsnämndernas egen regi, som enligt förslaget

må förekomma i vissa fall, torde understundom komma att till större

eller mindre del avse även frilösningar av torp och andra arrendejordbruk.

De av de sakkunniga föreslagna åtgärder för utveckling av ofullständiga

jordbruk, främst införande av s. k. tilläggslån, hava upptagits i Kungl.

Maj:ts förslag.

Beträffande den publika jordens användning för egnahemsändamål upptager

icke propositionen förslag till direkta åtgärder, utan meddelas, att

hithörande frågor äro föremål för utredningar genom särskilda sakkunniga.

Vissa av de till utskottets behandling hänskjuta motioner anknyta sig

omedelbart till Kungl. Maj:ts förslag eller i övrigt till nu gällande egnahemsbestämmelser

samt åsyfta ändringar eller tillägg i fråga om särskilt

angivna delar av sagda förslag eller bestämmelser. Sålunda yrkas i motionerna

I: 277 och II: 45S avslag på förslaget att omändra jordbruksdepartementets

egnahemsavdelning till en statens egnahemsstyrelse. Motionerna

I: 260 och II: 454 avse huvudsakligen den ändring i Kungl. Maj:ts förslag

rörande jordanskaffningen, att egnahemsstyrelsen skall i stället för Kungl.

Maj:t godkänna jordinköp och fastställa styckningsplan. I motionen II: 447

hemställes om bifall till propositionen med vissa jämkningar såsom att ombud

för egnahemsstyrelsen skola utses för varje län med uppgift att tillvarataga

låntagarnas intressen m. m., och ifrågasättes härför ett nytt anslag av

50,000 kronor, att de hushållningssällskapens tjänstemän, som biträda egnahemsnämnden,

ej få åtaga sig enskilda uppdrag åt jordsäljare, att skärpt

kontroll åvägabringas över enskilda egnahemsföretag och jordförmedlare

samt att årsutlåningen av egnahemslån höjes till 20 miljoner kronor och

av premielån till 800,000 kronor. I sagda motion II: 447 yrkas därjämte,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville begära utredning och förslag

till beredande av möjligheter för lantarbetare och därmed jämställda mindre

bemedlade att komma i besittning av jord för jordbruks bedrivande. Yrkanden

i sistnämnda syfte framföras jämväl i motionerna 1:118, II: 199 och II: 305,

därvid i de två förstnämnda begäres utredning angående möjligheterna att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 21

genom räntefria lån till högst 1/e av egnahemslägenliets värde underlätta

vissa obeinedlade personers förvärv av självständiga jordbruk. 1 motionen

I: 236 hemställes om skrivelse till Kungl. Maj:t rörande åtgärder för att åt

egnahemsköpare trygga tillgång till husbehovsskog.

De av herr Lindhagen i anledning av propositionen väckta motionerna

I: 267—276 avse lösning av en serie jordsociala spörsmål genom i lag fastställda

bestämmelser av i huvudsak samma innehåll, som på sin tid föreslagits

av jordkommissionen. Yrkandena i motionerna grupperas särskilt kring

spörsmålen om bildandet av nya jordbruk, frilösning av arrendejordbruk,

förbättring av ofullständiga jordbruk och tillhandahållandet av tomtmark

för nya bostäder, därvid städse såsom yttersta medel föreslås expropriationsbestämmelser

för vinnande av erforderliga och rimliga uppgörelser vid den

tid, på den plats, i den ordning, mot det pris och till förmån för den person

som vederbör. Vidare ifrågasattes i vissa av dessa motioner särskild lagstiftning

rörande försäljning av fideikommissjord ävensom angående skogsvården

till stöd för egnahemsrörelsen. Även yrkas införande av låneunderstöd

åt kooperativa jordbruk. I fråga om organisationen hemställes, att

denna omlägges i huvudsaklig anslutning till jordkommissionens förslag i

ämnet. Anslagssumman för hithörande låne- och understödsverksamhet föreslås

höjd med ett belopp, förslagsvis 106 miljoner kronor. I den sista av

nu nämnda motioner hemställes, att därest de föregående nio motionerna ej

anses kunna i sin helhet eller till vissa delar omedelbarligen bifallas, riksdagen

ville antingen med avslag å propositionen hemställa hos Kungl. Maj:t

om nytt förslag enligt vissa åsyftade grunder eller ock besluta ett provisorium

med iakttagande i möjligaste mån av gjorda erinringar samt i skrivelse

till Kungl. Maj:t begära ett definitivt förslag, byggt på ovan angivna grunder.

Slutligen må nämnas en tredje grupp motioner, avseende mera speciella

lagstiftningsspörsmål. I motionerna 1:163 och II: 295 hemställes sålunda om

utredning rörande revision i vissa hänseenden av gällande lag om expropriation

i syfte dels att utvidga de ändamål, varför expropriation må äga rum,

dels ock att ernå ändrade grunder för prissättning vid expropriation. Jämväl

i motionerna I: 204 och II: 360 avhandlas frågan om expropriationslagstiftning

såsom yttersta medel i strävandena att anskaffa jord för bildande av

nya jordbruk, arrendefrilösningar och utveckling av ofullständiga jordbruk.

Frågan om kontroll å den vid 1927 års riksdag antagna sociala arrendelagens

effektivitet behandlas i motionerna 1:203 och II: 357. I motionen

II: 455 slutligen yrkas ändring i visst avseende av lagen den 18 juni 1925

angående förbud i vissa fall för bolag och föreningar att förvärva fast

egendom.

I den mån nu föreliggande motioner ej lämpligen kunna behandlas i

samband med utskottets yttrande rörande de olika delarna av Kungl. Maj:ts

förslag, återkommer utskottet till sålunda kvarstående motioner i en särskild

avdelning av detta utlåtande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Proposi
tionen.

Motioner.

Utskottet.

Utskottet.

22 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

Granskningen av de utav Kungl. Maj:t framlagda förslagen och de i

ärendet väckta motionerna har givit utskottet anledning till de uttalanden

och ändringar, som nedan anmärkas.

A) Kungl. Maj:ts förslag och i omedelbar anslutning därtill

motionsvis framställda ändrings- och tilläggsförslag.

1) Förslag till kungörelse angående allmänna grunder för den statsunderstödda

egnahemsverksamheten.

Rubriken och ingressen.

Detta kungörelseförslag innehåller bestämmelser huvudsakligen angående

egnahemsorganisationen samt det ekonomiska mellanhavandet mellan staten

och de lokala egnahemsorganen (de s. k. låneförmedlarna).

Beträffande ordningen för antagandet av de i förevarande kungörelseförslag

— liksom i efterföljande två kungörelseförslag — intagna bestämmelser,

har departementschefen uttalat, att det torde ankomma på Kungl. Maj:t att,

sedan ärendet varit föremål för riksdagens prövning, i administrativ ordning

utfärda berörda författningsbestämmelser. Dessa borde givetvis i fråga

om såväl förslagets i statsrådsprotokollet behandlade huvudgrunder som ock

dess övriga rent sakliga innehåll överensstämma med vad däri tillstyrkts,

men torde Kungl. Maj:t böra äga att vid bestämmelsernas utformande, i

mån av behov, vidtaga smärre jämkningar av huvudsakligen formell natur.

Medgivande borde således inhämtas av riksdagen, att Kungl. Maj:t Ange i

ämnet utfärda kungörelser i huvudsaklig överensstämmelse med de i bilagorna

A, B och C till statsrådsprotokollet angivna förslag.

I de av herr Lindhagen väckta motionerna 1: 267—271 och 1:273 hemställes,

att de i hithörande ämnen erforderliga bestämmelserna måtte fastställas

genom lag.

Beträffande ordningen för bestämmelsernas utfärdande biträder utskottet

Kungl. Maj:ts förslag och förordar alltså, att hithörande bestämmelser intagas

i kungörelse, som må utfärdas av Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande.

Kap. I.

Om statens egnahemsstyrelse och den statsunderstödda lokala egnahemsorganisationen.

§ 1.

Realgranskningen av det föreliggande organisationsförslaget har synts utskottet

lämpligen böra äga rum i anslutning till behandlingen av de i följande

paragrafer intagna bestämmelser om statens egnahemsstyrelse samt om

den lokala egnaliemsorganisationens olika led.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt undra turj- och, jordbruksutskotts utluta lida Nr 2. 23

Statens egnahemsstyrelse.

§ 2.

Det centrala organet för den statsunderstödda egna hen overksam heten har

sedan 1920 utgjorts av egnahemsavdelningen inom jordbruksdepartementet.

Vid dennas inrättande 1919 utgingo statsmakterna (Prop. 1919: 106; R. skr.

1919: 339) från, att det förr eller senare bleve nödvändigt att för egnahemsväsendets

centrala ledning anordna en ny statsinstitution, men att man för

det dåvarande borde — i avvaktan på ny utredning — stanna vid en provisorisk

anordning med bildandet av en egnahemsavdelning a extra stat

inom jordbruksdepartementet, vilken borde anordnas ungefär som om ett

centralt ämbetsverk inflyttats i departementet. Särskild instruktion för

egnahemsavdelningen, som utgöres av statens egnahemsinspektör med biträde

av en amanuens och ett kvinnligt skrivbiträde, har ej utfärdats, men

gällande kungörelser om egnahemslånerörelsen och jordförmedlingsverksamheten

reglera avdelningens åligganden i olika hänseenden.

I propositionen föreslås, att det nuvarande centrala egnahemsorganet skall

omändras från en avdelning inom jordbruksdepartementet till en under

detta sorterande statens egnahemsstyrelse.

Enligt nu förevarande § 2 skall egnahemsstyrelsen, med säte i Stockholm,

hava till uppgift att svara för egnahemsärendenas centrala handläggning

och därvid utöva ledning, uppsikt och kontroll över låneförmedlarna i vad

angår av dem utövad statsunderstödd egnahemsverksamliet och vad därmed

sammanhänger samt vidtaga de övriga åtgärder, som enligt kungörelseförslaget

och eljest meddelade föreskrifter ankomma på styrelsen, ävensom att

i allmänhet verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande

och utveckling.

Till stöd för detta förslag har departementschefen anfört bland annat

följande.

Den statsunderstödda egnahemsverksamlieten borde, trots den decentralisation

som alltjämt skulle utmärka densamma, vara underkastad en ändamålsenlig

och jämförelsevis stark central ledning och kontroll från det allmännas

sida. Redan den utsträckning, vari statsmedel placerats i rörelsen, påkallade

noggrann, sakkunnig och omfattande tillsyn över medlens riktiga och lämpliga

användning. Betydelsen härav vore så mycket större, som egnaliemsverksamlieten

i dess olika former vore i särskilt hög grad av ingripande

samhällelig vikt. Ett antal hushållningssällskap hade såsom ett angeläget

önskemål framhållit, att de lokala egnahemsorganen borde i ökad utsträckning

få komma i åtnjutande av bistånd och råd i sitt arbete från ett centralt

egnahemsorgan. Ett ytterligare skäl att nu ägna särskild uppmärksamhet

åt centralorganets ändamålsenligaste anordnande läge däri, att rätt

omfattande förslag nu framställdes om egnahemsverksamhetens utveckling

med upptagande av delvis nya uppgifter.

Vidare syntes det vara av vikt, att i ledningen plats också bereddes för

några personer från det praktiska livet. Dessa kunde mera direkt än tjänstemännen

representera de intressen, särskilt jordbruksnäringen och den jord
-

Egnahems
verksamhetens
nuvarande
centralorgan.

Proposi
tionen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

och lånesökande allmänheten, som omedelbart berördes av egnahemsarbetet.

Ledningen skulle härigenom få ökad anslutning till det praktiska livets

större förtroende från de på liknande sätt sammansatta lokalorganen liksom

från allmänheten samt bättre förutsättningar att kunna verkställa erforderliga

utredningar av allmän innebörd rörande uppkommande egnahemsfrågor

och andra hithörande spörsmål.

Även med den uppfattning, åt vilken departementschefen nu givit uttryck,

nämligen att statens centrala egnahemsorgan behövde förstärkas och omläggas,

stode frågan ännu öppen, huruvida härför, såsom kolonisationssakkunniga

under instämmande av ett stort antal myndigheter ifrågasatt, en

särskild egnahemsstyrelse behövde inrättas eller om den centrala ledningen

fortfarande kunde omliänderhavas av en direkt med jordbruksdepartementet

införlivad egnaliemsavdelning eller borde anförtros åt något befintligt centralt

ämbetsverk.

Vad då först anginge den eventuella utvägen att överflytta egnahemsärendenas

centrala handläggning till ett befintligt ämbetsverk, därvid lantbruksstyrelsen

ifrågasatts i några få yttranden, kunde departementschefen helt

ansluta sig till den i propositionen nr 106/1919 under riksdagens instämmande

uttalade mening, att denna väg icke borde beträdas. Frånsett den

omständighet, som hade varit avgörande vid ärendets behandling av statsmakterna

år 1919 — nämligen att egnahemsrörelsen vore av sådan speciell

natur, bland annat med hänsyn till dess sociala och ekonomiskt-tekniska

sidor, att den icke borde såsom sidouppgift inordnas under huvudsakligen för

andra verksamhetsgrenar inrättade ämbetsverk — torde det varken av besparingsskäl

eller ur egnahemsrörelsens egen synpunkt vara något att vinna

genom dylik omflyttning.

Då departementschefen alltså icke kunde förorda, att egnahemsarbetets

centrala ledning inlades under något redan existerande centralt ämbetsverk,

återstode valet mellan ett bibehållande av en egnaliemsavdelning inom jordbruksdepartementet

eller dennas utbrytande ur departementet till en självständig

styrelse. Med hänsyn till det förut påvisade behovet av centralorganets

förstärkning måste dess sammansättning och arbetskrafter bliva i

sak ungefär lika, antingen det ena eller andra alternativet valdes. Vid valet

mellan dessa alternativ borde beaktas, att det centrala egnaheinsorganets huvuduppgifter

icke varit och i fortsättningen än mindre bleve av samma art

som departementens arbete i övrigt med kanslimässig beredning av konseljärenden.

De vore i stället av självständigt förvaltande, kontrollerande och

utredande art. Att märka vore, att egnahemsavdelningen år 1919 uppbyggdes

såsom ett försök att genomföra det av departementalkommitterade på sin tid

förordade systemet med de centrala ämbetsverkens inflyttande i departementen.

Den erforderliga kommunikationen mellan verket och departementschefen

skulle därvid — såsom också skett i fråga om egnahemsavdelningen

— huvudsakligen äga rum genom muntliga framställningar eller i särskilda

fall genom promemorior. Ur konstitutionell och administrativ synpunkt

torde det vara ägnat att bereda ökad klarhet och bättre ansvarsfördelning,

om det centrala egnahemsorganet gåves samma ställning som andra statliga

förvaltningsorgan med rätt och skyldighet att under eget ansvar självständigt

handlägga de ärenden, som organet och icke Kungl. Maj:t skulle

avgöra. Härtill komme, att det ur egnahemsrörelsens egen synpunkt

givetvis bleve fördelaktigt, att det centrala organet finge odelat och självständigt

ägna sig åt hithörande uppgifter. Den föreslagna, mycket viktiga

anordningen med ledningen av centralorganet delvis förlagd i hän
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 25

derna på lekmannaledamöter från det praktiska livet syntes ej heller lämpligen

kunna förenas med centralorganets fortsatta inbyggande direkt inom

Kungl. Maj:ts kansli. Ur kostnadssynpunkt torde det ej spela någon roll,

om en på visst sätt utökad egnahemsavdelning bibehölles inordnad inom

departementet eller om ett på samma sätt sammansatt och med samma

arbetskrafter utrustat centralt egnahemsorgan förlädes under departementet

såsom en särskild egnahemsstyrelse. Det i vissa yttranden mot den senare

anordningen framförda i och för sig beaktansvärda skälet, att nya ämbetsverk

över huvud taget ej borde inrättas, torde dock icke böra vara så avgörande,

att man av detta skäl borde avstå från en i och för sig önskvärd

lösning av frågan. Det gällde ju icke att skapa ett alldeles nytt förvaltningsorgan,

ty ett centralt egnahemsorgan funnes redan. Frågan vore, om

det icke av sakliga och administrativa skäl vore lämpligare och riktigare

att förläna detta organ en ändrad ställning. Då detta, såsom ock kolonisationssakkunniga

och ett stort antal hörda myndigheter framhållit, kunde

anses vara behövligt och i ej ringa grad ägnat att befordra egnahemsverksamhetens

ändamålsenliga utövning, förordade departementschefen den ifrågasatta

omläggningen av jordbruksdepartementets egnahemsavdelning till en

särskild statens egnahemsstyrelse.

I de likalydande motionerna 1:277 av herr Erik Anderson m. fl. och

II: 456 av herr Magnusson i Tumhult m. fl. yrkas, att riksdagen måtte

avslå propositionen nr 97 i vad den avsåge inrättandet av en statens egnahemsstyrelse.

Till stöd för detta yrkande har anförts i huvudsak följande.

Egnahemsstyrelsen bleve ett nytt ämbetsverk. Inrättandet och överorganiserandet

av en del nya ämbetsverk under senaste årtionden manade till

försiktighet. Styrelsen bleve också dyrbar, och fara vore för att hela verksamheten

byråkratiserades. Dessutom vore det ingalunda ådagalagt, att

endast på detta sätt en riktig och önskvärd ledning av egnahemsverksamheten

kunde åstadkommas. Det nuvarande centralorganet inom departementet

kunde tvivelsutan genom en utvidgning bliva fullt lämpligt att fortfarande

fungera även efter det egnahemsverksamheten blivit så förstorad,

som i propositionen avsåges. Många förhållanden talade för, att man endast

med stor försiktighet borde rubba den förvaltningsorganisation, som hittills

med framgång fungerat.

I motionen 1:274 av herr Lindhagen hemställes, att riksdagen ville besluta

sådana ändringar och tillägg i Kungl. Maj:ts organisationsförslag, 1)

att organisationen får en enhetlig socialt betonad läggning, 2) att organisationen

av de nya sociala uppgifterna skiljes från organisationen av den tekniska

jordbruksvärden i riket, 3) att organisationen i erforderlig mån kan

framträda såsom målsman för den svagare, oerfarnare och hjälplösare parten

samt 4) att organisationen omlägges i huvudsaklig anslutning till de av

jordkommissionen ifrågasatta linjerna.

Jordkommissionens åsyftade organisationsförslag innebar i huvudsak följande

rörande centralorganet.

En centralstyrelse för sociala jordfrågor skulle organiseras antingen fristående

eller i omedelbar samverkan med annan institution; i senare fallet

dock så, att den kunde verka självständigt och ej hämmades av främmande

Motioner.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Propositionen.

Motion.

26 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

inflytelser. Centralstyrelsens uppgift skulle vara att representera enhetligheten

i arbetet för de sociala jordfrågornas lösning, att taga de ledande

initiativen i de förehavanden, som bleve organisationen förelagda, samt utöva

effektiv inspektion över läns- och kommunorganens verksamhet. Styrelsen

skulle ock utgöra instans för vissa besvär och klagomål.

Utskottet kan på i huvudsak de skäl, som anförts i propositionen, biträda

förslaget om inrättande av en egnahemsstyrelse i stället för den nuvarande

egnahemsavdelningen inom jordbruksdepartementet. Därigenom torde en

bättre ledning av och en starkare kontroll över den mycket omfattande och

ur olika synpunkter synnerligen betydelsefulla egnahemsverksamheten kunna

vinnas. För erhållande av tillfredsställande resultat särskilt beträffande de

nya uppgifter i fråga om jordanskaffning, arrendefrilösning och utveckling

av ofullständiga jordbruk, som nu ifrågasättas, torde centralorganets förstärkning

och omändring vara av behovet påkallad. Förevarande paragraf föranleder

alltså icke erinran från utskottets sida.

§ 3.

I denna paragraf stadgas bestämmelser om egnahemsstyrelsens sammansättning

och grunder för dess arbetssätt. Sålunda föreslås, att styrelsen skall

bestå av en chef och fyra ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t,

varjämte hos styrelsen anställas tjänstemän och biträden enligt vad därom

särskilt bestämmes. Chefen, tillika benämnd statens egnahemsinspektör, skall

i främsta rummet vara ansvarig för styrelsens förvaltning. Ledamöterna

skola deltaga i överläggningar och beslut rörande sådana viktigare ärenden,

som jämlikt styrelsens av Kungl. Maj:t utfärdade instruktion skola avgöras

samfällt av chefen och ledamöterna i plenum. Till ledamöter böra utses för

uppdraget lämpliga och sakkunniga personer, därav tre med insikt om egnahemsverksamhetens

praktiska bedrivande och företrädande de olika intressen,

som därav beröras. Den fjärde ledamoten, med uppgift att huvudsakligen

deltaga vid behandlingen inom styrelsen av frågor rörande medelsförvaltningen

och kontrollen däröver, skall representera samarbetet mellan statskontoret

och styrelsen.

Under hänvisning till redogörelsen under § 2 för den av herr Lindhagen

väckta motionen 1:274, vari bland annat yrkats, att organisationen skulle

omläggas i huvudsaklig anslutning till de av jordkommissionen ifrågasatta

linjerna, må i detta sammanhang erinras om jordkommissionens förslag till

sammansättning av den av kommissionen förordade centralstyrelsen för sociala

jordfrågor.

Sist sagda styrelse skulle bestå av en ordförande och två andra ledamöter,

vilka jämte tre suppleanter skulle utses av Konungen för tre år i

sänder. Styrelsen skulle för vissa frågors behandling kunna efter Konungens

förordnande förstärkas med en eller flera personer, som ägde deltaga i överläggningarna

men ej i besluten. Vid tillsättande av såväl centralstyrelsen

som de lokala organen enligt jordkommissionens förslag skulle gälla, att till

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt undra lag- och jordbruksutskotts utlutande Nr 2. 27

medlemmar endast utsåges personer, som kunde antagas äga erforderlig erfarenhet

samt håg och förståelse för ifrågavarande statsverksamhet.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande del med den

ändring, att egnahemsstyrelsens ledamotsantal nedsättes frän fyra till tre

samt att samtliga tre ledamöter böra vara för uppdraget lämpliga och sakkunniga

personer från det praktiska livet med insikt om egnahemsverksamhetens

bedrivande och företrädande de olika intressen, som därav beröras.

Den i paragrafens fjärde stycke andra punkten intagna föreskrift om särskild

uppgift för en fjärde ledamot, vilken skulle representera samarbetet

mellan statskontoret och styrelsen, bör alltså utgå. Det erforderliga samarbetet

mellan sagda myndigheter bör kunna ordnas genom rådplägning

mellan vederbörande inom de båda ämbetsverken utan att särskild representant

för statskontoret belägger en plats inom egnahemsstyrelsens ledning.

I styrelsens instruktion torde böra intagas bestämmelser, bland annat, därom,

att vid lika röstetal inom styrelsen skall den mening gälla, som biträdes

av chefen.

Utskottet förutsätter, att till ledamot av egnahemsstyrelsen icke utses

person, som samtidigt är ordförande eller. ledamot i egnahemsnämnd eller i

.styrelse för bolag eller förening, som erhållit statslån för egnahemsverksamhetens

bedrivande. Det krav måste nämligen upprätthållas, att samtliga

inom egnahemsstyrelsen — vilken bland annat får till uppgift att

uppgöra förslag till låne- och anslagsmedlens fördelning mellan låneförmedlarna

samt att utöva kontroll över dem — komma att i görligaste

mån stå obundna av den lokala organisationens intressen och åtgärder.

I anslutning till nu förevarande paragraf vill utskottet behandla ett

yrkande i den av herr Sköld m. fl. väckta motionen II: 447, nämligen förslaget

att efter § 3 skulle införas en ny paragraf av följande innehåll: »I

varje län skall finnas minst ett av egnahemsstyrelsen för två år i sänder utsett

ombud med uppgift att företräda egnahemslåntagarnas intressen samt tillhandagå

desamma med råd och upplysningar såväl vid övertagandet av

egnahemslägenhet och dess bebyggande som även därefter. Såsom dylikt

ombud bör utses för egnahemsverksamlieten intresserad person, som besitter

kunskap om jordbrukets skötsel, ekonomi och bebyggande samt är förtrogen

med förfarandet vid fastighetsöverlåtelser.»

Denna hemställan har motiverats i huvudsak sålunda.

Egnahemslåntagarna vore i stort behov av råd och handledning beträffande

såväl fastighetsköp som fastighetens bebyggande och jordbrukets igångsättande

m. m. De behövde därför en kunnig rådgivare vid sin sida. Från

låneförmedlaren finge de ej den nödiga hjälpen. Det vore därför till ofantligt

gagn, om i varje län kunde utses åtminstone en kunnig och intresserad

person att vara egnahemsstyrelsens ombud med uppgift att tillvarataga

egnahemslåntagarnas intressen och bistå dem med råd och dåd. Särskilt

nödvändig vore tillgången till dylik rådgivare för arrendatorer, som

önskade friköpa sina arrendegårdar. Erfarenheten vid tillämpningen av

ensittarlagen hade klart visat betydelsen härav. Samtidigt skulle egnahems
-

Ut skottet.

Motionen

11:447

i viss del.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Propositio
nen.

28 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

styrelsen få ett effektivt organ för sin kontroll över verksamheten ute på

fältet. Ett dylikt ombudsmannaskap skulle säkerligen kunna skötas såsom

bisyssla. Hushållningssällskapens tjänstemän borde i allmänhet ej utses

härtill, men väl kunde man tänka på någon praktiskt inriktad lärare vid

lantmannaskola eller dylikt.

Utskottet tillmäter visserligen stor vikt, att råd och hjälp lämnas den

låne- och jordsökande allmänheten, men det hör förväntas, att egnahemsorganen

skola, efter den nu ifrågasatta reformeringen, kunna utöva sådan

verksamhet på ett mera effektivt sätt än hittills. Med hänsyn härtill och

till den beräknade kostnadsökningen av 50,000 kronor för den i förevarande

motion föreslagna nya ombudsinstitutionen samt enär i allt fall erfarenheten

först bör utvisa, att man icke genom egnahemsorganisationens omläggning

i övrigt vinner vad i motionen åsyftats, vill utskottet icke för närvarande

tillstyrka motionärernas förslag om anställande av ombud i länen för egnahemsstyrelsen.

Hushållningssällskapens egnahemsnämnder.

§ 4.

I fråga om egnahemsverksamhetens lokala organisation innebär Kungl.

Maj:ts förslag, att hushållningssällskapen skola liksom nu ombesörja den

huvudsakliga verksamheten i orterna.

Nu förevarande paragraf stadgar, att hushållningssällskap skall utöva

den statsunderstödda egnahemsverksamheten genom en av sällskapet inrättad,

på i § 5 angivet sätt sammansatt egnahemsnämnd, med uppgift att

i sällskapets namn och å dess vägnar bedriva egnahemslåne- och premielåneverksamhet

samt jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet enligt

de i kungörelsen samt särskilt utfärdade reglementen meddelade bestämmelser

samt i övrigt verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga

bedrivande och utveckling inom sällskapets område. För egnahemsnämnd

skall gälla instruktion, antagen av hushållningssällskapet och godkänd av

egnahemsstyrelsen.

Av departementschefens yttrande i ämnet inhämtas i huvudsak följande.

En lösning av frågan om lokalorganisationen efter den linjen, att egnahemsnämnderna

icke skulle uppträda i hushållningssällskapens utan i eget

eller i statens namn, hade vid närmare övervägande visat sig behäftad

med så stora praktiska och principiella olägenheter, att den icke kunde

anses framkomlig. Därför hade det undersökts, huruvida ej de önskemål,

som läge bakom ett förslag om fristående nämnder, kunde i huvudsak

tillgodoses genom att hushållningssällskapens nuvarande ställning inom den

lokala egnaliemsorganisationen bibehölles till sina grunddrag. Dessa önskemål

torde innebära, att staten finge något ökat inflytande på egnahemsarbetets

lokala skötsel, så att större garantier skapades för verksamhetens

bedrivande enligt det allmännas fordringar, att statens bidrag till bestridande

av de med rörelsen förenade kostnader och förluster avvägdes på

ett mera rättvist och rationellt sätt än nu samt att sällskapen kunde på ett

effektivt sätt bidraga till ordnandet av jordanskaffningsfrågan. En lösning

av frågan med tillgodoseende av dessa önskemål men utan rörelsens full
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 29

ständiga förstatligande i ekonomiskt hänseende kunde ske sålunda. Den

lokala verksamheten skulle handhavas, liksom nu, av respektive hushållningssällskap

genom en egnahemsnämnd, vilkens ställning dock borde så

ändras, att staten erhölle något ökat inflytande på arbetet, dock ej så

dominerande att sällskapets huvudmannaegenskap bortskymdes. Sällskapet

borde, liksom nu, förmedla egnahemslån och därvid svara för förvaltningskostnader

och låneförluster mot erhållande av visst årligt och lämpligt

avvägt statsbidrag. Där jordanskaffning visade sig behövlig, borde staten

kunna i vart särskilt fall anlita sällskapet såsom dylik verksamhets

utövare, mot det att staten tillhandahölle sällskapet härför erforderligt

rörelsekapital och — i detta fall i motsats till vad gällde rörande lånerörelsen —

ställde sig såsom garant för jordanskaffningsföretagets ekonomi.

Yrkandena i herr Lindhagens motion 1:274, för vilka redogjorts ovan

under § 2, avse jämväl länsorganisationen. Jordkommissionens i motionen

åberopade organisationsförslag innebar i detta hänseende i huvudsak

följande.

Inom varje län skulle finnas en jordkommission, som skulle i fråga om

handläggningen av jordfrågor, som vore av social betydelse, företräda det

praktiska initiativtagandet på orterna och det omtänksamma verkställande

arbetet därstädes samt tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar.

Jordkommissionen skulle föra talan för staten såsom målsman för den

angelägenhet, som förelåge, och för den person, som skulle tillgodoses.

Frågan om den lokala egnahemsorganisationens ändamålsenliga anordnande

är av mycket stor vikt, enär det verkställande arbetet på området

måste i det väsentliga utföras av i nära kontakt med ortsförhållandena stående

länsorgan. I propositionen har diskuterats, huruvida denna organisation

borde bibehållas inordnad under hushållningssällskapen eller göras fristående,

därvid departementschefen kommit till det resultat, att den senare

vägen icke kunde anses framkomlig. Med hänsyn till de i propositionen sålunda

framhållna svårigheter att ur sällskapens organisation utbryta den med

denna intimt sammankopplade egnahemsverksamheten samt i betraktande

av behovet av fruktbärande växelverkan mellan arbetet för jordbruksnybildning

och hushållningssällskapens verksamhet för det mindre jordbrukets

allmänna utveckling, har utskottet ansett sig böra i denna del biträda Kungl.

Maj:ts förslag. Detta förslag torde ock innebära avsevärda förbättringar

ur allmän synpunkt rörande egnahemsnämndernas ställning jämfört med

nuvarande anordningar. Den föreslagna ändringen av egnahemsnämndernas

sammansättning, varom förmäles under § 5, bör sålunda vara ägnad att i

ökad omfattning tillgodose statens intressen samt öka nämndernas förutsättningar

att på ett ur det allmännas synpunkt ändamålsenligt sätt utöva

den statsunderstödda egnahemsverksamheten.

§ 5.

Enligt gällande bestämmelser skall hushållningssällskaps egnahemsnämnd

bestå av utav sällskapet eller dess förvaltningsutskott utsedda personer jämte

Motion.

Utskottet.

Nuvarande

anordning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Proposi
tionen.

Motion.

Utskottet.

30 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

eu för statens räkning, av vederbörande länsstyrelse utsedd ledamot, vilken

äger deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Rörande egnahemsnämnds sammansättning föreslås i propositionen följande.

Hushållningssällskaps egnahemsnämnd skall bestå av fem ledamöter eller,

där sällskapet av särskild anledning så finner påkallat, sju ledamöter.

Suppleanter utses till i regel högst samma antal som ledamöter. Till ledamöter

böra utses för uppdraget lämpliga och sakkunniga personer inom

sällskapets område, företrädande den jordbrukande befolkningen, den jordoch

lånesökande allmänhetens intressen, de statligt-administrativa synpunkterna

samt förtrogenhet med områdets olikartade bygdeförhål hunden. Av

ledamöterna skall halva antalet och en därutöver väljas av sällskapets förvaltningsutskott,

som även utser suppleanter för dem. Övriga ledamöter

och suppleanter utses för statens räkning och tillsättas av egnahemsstyrelsen.

Ledamot liksom suppleant utses för en tid av högst fyra år. Egnahemsnämnds

ordförande utses bland nämndens ledamöter av sällskapets förvaltningsutskott

eller, om förvaltningsutskottet så bestämmer, av nämnden.

I de två sista styckena av förevarande paragraf stadgas därjämte föreskrifter

rörande röstning inom egnahemsnämnden samt om nämndledamöternas

inbördes ansvarighet.

Det i herr Lindhagens förenämnda motion I: 274 åberopade organisationsförslaget

(jordkommissionens förslag) innebar i huvudsak följande rörande

länsorganens sammansättning.

Länens jordkommissioner skulle bestå av tre ledamöter, nämligen en av

Konungen utsedd ordförande samt två andra ledamöter, valda den ena av

landstinget och den andra av hushållningssällskapet. För varje ledamot

skulle utses en suppleant. För vederbörande skulle gälla samma kvalifikationer,

som här ovan angivits i fråga om ledamöterna av den utav kommissionen

föreslagna centralstyrelsen för sociala jordfrågor.

I motiveringen till motionen har bland annat gjorts erinran mot, att egnahemsnämnds

statsutsedda ledamöter skulle tillsättas av egnahemsstyrelsen;

dessa borde under alla förhållanden utses av Kungl. Maj:t.

Antalet ledamöter i egnahemsnämnd bör enligt utskottets mening bestämmas

till fem jämte lika antal suppleanter. Förslaget i propositionen,

att ledamotsantalet må kunna i särskilda fall höjas till sju, bör alltså utgå,

något som kan vara ägnat att minska hushållningssällskaps förvaltningskostnader

för nämnden, vilken med fem ledamöter lärer erbjuda tillräcklig

representation för olika intressen och sakkunskap på hithörande områden.

I anslutning härtill bör det i tredje stycket förekommande, i formellt hänseende

otillfredsställande uttrycket, att »av ledamöterna skall halva antalet

och en därutöver väljas av sällskapets förvaltningsutskott», ersättas med

den bestämmelsen, att tre av ledamöterna väljas av sällskapets förvaltningsutskott.

Ändringsförslaget kräver jämväl viss omformulering av femte

stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 31

Vad beträffar tillsättandet av de två ledamöterna för statens räkning

jämte suppleanter för dem, vill utskottet i anslutning till vad som uttalats

i motiven till herr Lindhagens motion I: 274 föreslå den ändring i Kungl.

Maj:ts förslag, att dessa ledamöter och suppleanter skola utses icke av egnahemsstyrelsen

utan av Kungl. Maj:t. Tillsättandet av dessa ledamöter

lärer nämligen vara en funktion av den art, att den icke lämpligen bör

delegeras åt särskild ämbetsmyndighet utan förbehållas Kungl. Maj:t, som

för övrigt torde hava större möjligheter att, efter inhämtande av erforderliga

förslag och övervägande av ärendet ur allmänna synpunkter, utvälja de

för uppdraget mest lämpliga personer.

Kungl. Maj:ts förslag, att ordföranden skall utses bland nämndens ledamöter

av sällskapets förvaltningsutskott eller, om förvaltningsutskottet så

bestämmer av nämnden, bör enligt utskottets mening ändras i så måtto, att

nämnden under alla förhållanden själv äger utse en av sina ledamöter att vara

ordförande. Därest i vissa fall hushållningssällskaps av Kungl. Maj:t godkända

stadgar innehålla annan föreskrift om ordningen för utseendet av

ordförande i sällskaps nämnder, bör detta — därest riksdagen godkänner

utskottets förslag — ej utgöra hinder för egnahemsnämnd att, på sätt nu

föreslås, själv välja ordförande.

§ 6.

I denna paragraf föreslås, bland annat, att hushållningssällskap skall

ansvara för, att dess egnahemsnämnd tillgodoses med för egnahemsverksamhetens

behöriga bedrivande erforderliga tjänstemän och biträden samt nödiga

lokaler och inventarier, ävensom att en av sällskapet anställd jordbrukskonsulent

med åliggande att biträda egnahemsnämnden bör — så vida ej

annan anordning medgives i nämndens instruktion — vid nämndens sammanträden

närvara och föredraga ärendena.

I motionen II: 447 av herr Sköld m. fl. har yrkats, att ett tillägg göres

till § 6 av innehåll, att de hushållningssällskapens tjänstemän, som hava

åliggande att biträda egnahemsnämnden, icke få åtaga sig enskilda uppdrag

åt jordsäljare.

Ur motiven för detta yrkande må här återgivas följande.

Det måste krävas, att hushållningssällskapens tjänstemän icke låta sig

begagnas som den enskilde jordstyckarens ombud. Därför måste åtminstone

de hushållningssällskapens tjänstemän, som hava att tillhandagå egnahemsnämnden,

förbjudas åtaga sig uppdrag för enskilda jordstyckare.

Att till förevarande paragraf, mot vilken utskottet i övrigt ej haft erinran,

göres ett tillägg i enlighet med yrkandet i nu förevarande motion II: 447,

finner utskottet vara lämpligt. Det bör nämligen icke få förekomma, att

någon av de hushållningssällskapens tjänstemän, som taga befattning med

sällskapets egnahemsverksamhet, påtaga sig uppdrag mot ersättning i någon

form av enskilda personer eller företag, som utöva jordstyckningsverksamhet

Proposi
tionen.

Motion.

Utskottet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

Utskottet.

Nuvarande

bestämmelser.

Proposi
tionen.

eller eljest bedriva försäljning av egnahemslägenheter. Dessa tjänstemän

böra givetvis stå helt fria gent emot den egnahemssäljande allmänheten,

vilkens åtgärder i vad angår upplåtelser av egnahemslägenheter kunna

komma att bliva föremål för samma tjänstemäns handläggning inom egnahemsnämnden.

Bifaller riksdagen vad utskottet sålunda tillstyrkt, torde

viss jämkning i bestämmelserna angående statsbidrag till avlönande av

jordbrukskonsulenter böra vidtagas av Kungl. Maj:t.

§§ 7-8.

Utskottet har intet att erinra mot dessa paragrafer, vari bland annat

stadgas föreskrifter rörande revision av egnahemsnämndernas förvaltning

och räkenskaper.

Egnahemsombud och egnahemskommittéer i kommunerna.

§§ 9 och 10.

Enligt nu gällande bestämmelser skall inom varje kommun av hushållningssällskaps

område finnas anställt ett av egnahemsnämnden utsett

ombud med uppgift att biträda nämnden i dess verksamhet samt tillhandagå

lånesökande med råd och anvisningar, dock kan, där så finnes lämpligt,

gemensamt ombud utses för högst tre kommuner.

I propositionen föreslås under § 9 följande. Hushållningssällskaps egnahemsnämnd

skall utse egnahemsombud, i regel ett ombud för varje kommun inom

sällskapets område, med uppgift att biträda nämnden och verka för egnahemsverksamhetens

ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom ombudets

distrikt. Där särskilda skäl sådant betinga, må ombuds distrikt omfatta två eller

flera intill varandra liggande kommuner eller ock del av kommun. Till egnahemsombud

bör utses person i orten, som har intresse för egnahemsverksamheten

samt besitter för uppdraget goda personliga förutsättningar. Det

ankommer på sällskapet att besluta, huruvida och enligt vilka grunder egnahemsombud

må för uppdraget tilldelas ersättning av sällskapet, börande

härom meddelade föreskrifter intagas i egnahemsnämndens instruktion.

Den föreslagna § 10 innebär följande. En var kommun äger att, genom

det organ som utövar kommunens beslutanderätt, välja två egna representanter,

företrädande huvudsakligen den ene de jord- och lånesökandes krets

och den andre de jordägandes, att jämte det enligt § 9 för kommunen utsedda

egnahemsombud bilda kommunens egnahemskommitté med uppgift att,

under egnahemsombudets ordförandeskap, biträda egnahemsnämnden och

verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling

inom kommunen. Är kommun delad i två eller flera ombudsdistrikt, må

två sådana representanter väljas för vart och ett av kommunens ombudsdistrikt.

Kommun, som valt representanter till egnahemskommitté, har att

härom underrätta egnahemsnämnden.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 33

Herr Lindhagens yrkanden i motionen 1:274 (se ovan under §§ 2—5)

avse jämväl kommunorganen. I detta hänseende hade jordkommissionen, vars

betänkande åberopas i motionen, föreslagit följande.

I varje kommun skulle i mån av behov finnas en jordkommitté. Dylik

kommitté skulle ock kunna tillsättas för två eller flera kommuner gemensamt.

Likaså skulle två eller flera kommittéer kunna utses för kommun

av stor omfattning. Kommitté skulle åligga att uti frågor, som berörde

jord inom dess verksamhetsområde, medverka vid utförandet av jordkommissionens

uppgift samt därvid bereda framställningar, tillmötesgå allmänheten

med råd och upplysningar samt taga initiativ. Jordkommitté skulle

inrättas, när kommunalfullmäktige eller, där sådana ej funnes, kommunalstämma

ansåge sådant önskligt eller jordkommissionen i länet eller minst tjugo

i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade personer därom hos

kommunalfullmäktige eller kommunalstämma gjorde framställning. I kommun,

där jordkommitté ej funnes, skulle kommunalnämnden vara jordkommitté

intill dess sådan inrättats. Ordförande och övriga ledamöter i jordkommitté

skulle väljas av kommunalfullmäktige eller, där sådan ej funnes,

av kommunalstämma. Antalet ledamöter skulle vara minst tre med lämpligt

antal suppleanter. För medlemmarna i jordkommitté skulle gälla

samma kvalifikationer, som här ovan angivits i fråga om ledamöterna

av den utav jordkommissionen föreslagna centralstyrelsen för sociala jordfrågor.

Slutligen stadgades närmare föreskrifter i syfte att jordkommitté

och dess medlemmar städse skulle på ett skyndsamt och välvilligt sätt besvara

allmänhetens förfrågningar och dylikt.

Då utskottet i fråga om nu förevarande paragrafer tillstyrker Kungl.

Maj:ts förslag i oförändrat skick, sker detta under framhållande av betydelsen,

att egnahemsombuden och egnahemskommittéerna i kommunerna i

största möjliga utsträckning lämna den jord- och lånesökande liksom den låntagande

allmänheten råd och biträde rörande hithörande egnahemsangelägenheter.

I 1925 års kolonisationssakkunnigas betänkande har ett kapitel ägnats

frågan om egnahemsorganisationens upplysnings- och rådgivningsverksamhet

(sid. 148—151). Departementschefen har i propositionen uttalat, att vid sådan

verksamhets utövande de av de sakkunniga uppdragna riktlinjer borde

bliva uppmärksammade, men att något förslag av den art, att ärendet borde

underställas riksdagen, icke vore av nöden i detta hänseende. Utskottet vill

understryka rådgivnings- och upplysningsverksamhetens stora betydelse samt

förutsätter, att egnahemsstyrelsen, enligt den för styrelsen tillärnade instruktionen,

vidtager av förhållandena påkallade åtgärder i syfte att de av kolonisationssakkunniga

härom uppdragna riktlinjer omsättas i handling.

Låneförmediande kommuner, aktiebolag och föreningar.

§§ 11-12.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att kommuner samt vissa aktiebolag och

föreningar bibehållas vid rätten att på i huvudsak nu gällande villkor erhålla

statslån för bedrivande av egnahemsverksamhet.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 sand. 3 avd. 2 höft. (Nr 2.)

Motion.

Utskottet.

Propositionen.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

34 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

Motion.

Utskottet.

Utskottet.

I motionen II: 447 av herr Sköld m. fl. yrkas dels ändring av § 12

mom. 1 c) i så måtto, att uttrycket »att aktiebolaget eller föreningen har

till uppgift att befrämja förvärvandet av egna hem» erhåller lydelsen »att

aktiebolaget eller föreningen har till uteslutande uppgift att befrämja förvärvandet

av egna hem medelst statslån och statsanslag», dels ock att § 12

mom. 3 måtte utgå.

Till stöd för dessa yrkanden har i motionen anförts bland annat följande.

I syfte att utesluta vinstmöjligheter för enskilda låneförmedlare borde

föreskrivas, att de icke få bedriva någon annan verksamhet än att vara

organ för den statsunderstödda egnahemsverksamheten, ty endast härigenom

kunde det kontrollerande organet få full överblick över affärstransaktionerna.

För att icke förtäckt vinstutdelning ägde rum genom fastställande av orimliga

löner och arvoden eller därigenom, att intressenter tillförsäkrades otillbörliga

fördelar vid t. ex. styckningsföretags realiserande, torde i egnahemsstyrelsens

instruktion böra intagas åläggande för styrelsen att även i detta

avseende hålla vederbörande under sträng uppsikt.

Utskottet finner de motionsvis sålunda framställda ändringsförslagen förtjäna

beaktande. Genom dessa torde ytterligare säkerhet erhållas för att

såsom låneförmedlare icke komma att anlitas andra föreningar och bolag

än sådana, vilkas tillvaro helt dikteras av intresse för egnahemsverksamheten

och ej av andra motiv. Då det emellertid liksom hittills kan förekomma

och i särskilda fall befinnas lämpligt, att en enskild låneförmedlare

vid sidan av den statsunderstödda egnahemsverksamheten bedriver viss

annan med denna sammanhängande, gagnande verksamhet — såsom exempelvis

ordnandet och vidmakthållandet av det uppkomna egnahemssamhällets

väg- och ledningsnät, uppmuntrande av trädgårdsodling å egnahemslottema

m. m. — torde hinder icke böra möta för Kungl. Maj:t att, där särskilda

skäl så föranleda, medgiva dispens från den ifrågasatta föreskriften, att

företaget skall hava till uteslutande uppgift att befrämja förvärvandet av

egna hem med statsunderstöd. Där dylik dispens lämnas, torde den i § 12

mom. 3 intagna föreskrift om förande av särskilda räkenskaper för företagets

statsunderstödda egnahemsverksamhet böra tillämpas. Utöver vad nu

anförts föranleda paragraferna ej erinran från utskottets sida.

Kap. II.

Om statslån och statsanslag till låneförmedlarna.

Egnahemsstatslån och premielåneanslag.

§§ 13—25.

Här intagna bestämmelser, reglerande mellanhavandet mellan staten och

låneförmedlarna rörande lån från egnahemslånefonden och premielåneanslag,

överens! ömma i allt väsentligt med i ämnet gällande föreskrifter samt

kunna av utskottet lämnas utan erinran.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 35

Jordanskaffningslån.

§§ 26-31.

Såsom förut erinrats understödjer staten för närvarande verksamhet för

jordförmedling huvudsakligen genom utlämnande av lån från jordförmedlingsfonden.

Enligt kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 484) gälla vissa allmänna villkor

och bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden.

Vid sidan om dessa bestämmelser kan emellertid, enligt riksdagens medgivande

1923, 1924 och 1926, förlagslån ur jordförmedlingsfonden utlämnas

i friare former.

I kungörelsen den 19 mars 1926 (nr 55) har sålunda meddelats, att

riksdagen medgivit att, utan hinder av de utav riksdagen 1919 antagna

allmänna villkor och bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden,

Kungl. Maj:t må av fondens tillgängliga kapitalbehållning till förlagslån

för förmedling genom eller under kontroll av hushållningssällskap

av jord till egna hem för jordbruksändamål disponera från och med 1926

tillsvidare tillhopa högst så stort belopp, att vad som utestår i beviljade

förlagslån icke vid något tillfälle överstiger sammanlagt 2,500,000 kronor,

att utlämnas mot en ränta av fyra procent om året och under de villkor i

övrigt, som Kungl. Maj:t kan finna gott att i varje särskilt fall föreskriva,

i syfte att betryggande garantier ernås för förlagslånens användande till

avsett ändamål. I kungörelsen förordnas, att ansökning om erhållande av

sådant förlagslån skall, ställd till Kungl. Maj:t, ingivas till jordbruksdepartementets

egnahemsavdelning, som har att föranstalta om erforderlig utredning

i ämnet och därefter underställa ansökningen Kungl. Maj-ts prövning.

Medan utlåningen ur jordförmedlingsfonden enligt 1919 års allmänna

bestämmelser varit mycket ringa — under tiden 1920—1927 hava blott

347,100 kronor beviljats i dylika lån — har efterfrågan på förlagslån i

friare former däremot varit mera omfattande. Under tiden */7 1923_S1/12

1927 hava sålunda 1,333,000 kronor beviljats i form av förlagslån.

I propositionen föreslås nu, att statslån ur jordförmedlingsfonden må,

under benämning jordanskaffningslån, utlämnas till hushållningssällskap på

de ändrade villkor, som närmare angivas i förevarande paragrafer. Propositionen

upptager därjämte särskilt förslag till kungörelse med reglementariska

föreskrifter rörande bland annat den verksamhet, som hushållningssällskap

ma komma att bedriva medelst jordanskaffningslån.

I motionen 1:270 av herr Lindhagen yrkas under 1), att i jordanskaffningen

även skall inga tillhandahallande av tomtmark för nya bostäder

Motionären anser det vara en lucka i propositionen, att man ej ägnat

omsorg om anskaffande av tomtmark för bostäder, en fråga som hotade att

bliva undanskjuten trots dess betydelse.

Nuvarande

villkor för lån

från jordförmedlingsfonden.

Propositio
nen.

Motioner.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

36 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

I motionen 1:260 av herr Gabrielsson hemställes om sådan ändring i

Kungl. Majtts förslag, att varje jordinköp skall underställas egnahemsstyrelsen

för godkännande samt att, innan försäljning av jordområde, som

inköpts med statsmedel, får ske, egnahemsstyrelsen skall fastställa plan för

områdets exploatering och styckning. Vidare yrkas i motionen II: 454 av

herrar Lilliecreutz och Hedlund i Häste, att sådan ändring göres i Kungl.

Majtts förslag, att det uppdrages åt statens egnahemsstyrelse att dels bevilja

jordanskaffningslån, dels ock besluta om godkännande av inköp av och

fastställande av exploateringsplan för fastighet, som av hushållningssällskap

förvärvas med anlitande av sådant lån. Till stöd för dessa yrkanden hava

huvudsakligen följande synpunkter framhållits.

Jordanskaffningsverksamheten borde, för att få praktisk betydelse, ej

tyngas av allför omständliga och tidsödande formaliteter. Om varje jordinköp

skulle underställas Kungl. Maj:t, uppstode tidsutdräkt och verksamheten

försvårades i hög grad. Med hänsyn såväl till den sammansättning, som

egnahemsstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts förslag vore avsedd att erhålla, som

ock därtill, att styrelsen skulle förordnas av Kungl. Maj:t, syntes beslutanderätten

i här berörda frågor utan olägenhet eller risk för det allmänna

kunna överlåtas på egnahemsstyrelsen.

Utskottet vill ansluta sig till den i propositionen av departementschefen

uttalade uppfattning, att verksamhet i syfte att för lämpliga jordsökande

personer underlätta ändamålsenlig anskaffning av tjänlig egnahemsjord är

grundläggande för egnahemsarbetet. Lämpliga anordningar, som kunna

befrämja jordförmedlings- och jordauskaffningsverksamhet, äro därför

förtjänta av att genomföras. Kungl. Maj:ts föreliggande förslag torde vara

ägnat att öka möjligheterna för egnahemsorganen att jämte den låneförmedlande

rörelsen även bedriva en av förhållandena påkallad direkt

verksamhet för anskaffande av jord. Utskottet kan därför i huvudsak

biträda detta förslag, därvid utskottet dock förordar bifall till de i förenämnda

motioner I : 260 och II : 454 framställda ändringsförslag, innebärande

att egnahemsstyrelsen medgives rätt godkänna jordinköp m. m. och

bevilja jordanskaffningslån. Genom dessa ändringsförslag torde en förenkling

i proceduren för jordanskaffningsföretags igångsättande vinnas, utan

att den erforderliga kontrollen eftersättes, något som icke kan vara annat

än till gagn för verksamhetens praktiska bedrivande.

Då utskottet sålunda förordar godkännande i sak av nu förevarande

paragrafer med sist nämnda ändring, innebär detta, att utskottet ej funnit

yrkandet i motionen 1:270 om tomtmarlcsanskaffning böra föranleda ändring

av förslaget. Jordanskaffningsverksamhetens främsta uppgift bör enligt

utskottets uppfattning avse bildandet av bärkraftiga jordbruk, och i detta

hänseende synes § 26, där det rörande användningen av jordanskaffningslån

talas om egna hem huvudsakligen för jordbruksändamål, vara tillfredsställande.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 37

FUrlagslån.

§§ 32—35.

Granskningen av Kungl. Maj:ts förslag under dessa paragrafer har ej

föranlett erinran.

Kap. III.

Om bidrag av statsmedel till bestridande av låneförmedlarnas förvaltningskostnader

och förluster.

§§ 36—40.

Kungl. Maj:ts förslag rörande reglerna för utlämnande av statsbidrag till

bestridande av låneförmedlarnas förvaltningskostnader och förluster synes

utskottet väl avvägt samt påkallar följaktligen ej erinran.

Kap. IV.

Övergångsbestämmelser.

§§> 41-43.

Ej heller i denna del föranleder förslaget i propositionen anmärkning från

utskottets sida.

2) Förslag till kungörelse med reglementariska föreskrifter rörande den

statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten.

Rubriken och ingressen.

Rörande ordningen för utfärdandet av hithörande bestämmelser vill utskottet,

beträffande såväl propositionen och motioner som utskottets uttalande,

åberopa vad som anförts under rubriken och ingressen till det ovan under

1) granskade kungörelseförslaget.

§ 1.

Kungl. Maj:ts förslag innehär, att egnahemslån må, liksom hittills, utlämnas

till viss person för att bereda honom tillfälle att förvärva ett eget

hem. Egnahemslån kan avse antingen jordbrukslägenhet (jordbrukslan)

eller bostadslägenhet (bostadslån). Under erinran att enligt nuvarande lånehestämmelser

därjämte få utlämnas tilläggslån, avsett för utvidgning av

jordområdet å jordbruksegnahem eller bostadsegnahems omläggning till jordbrukslägenhet,

åt person, som redan innehar egnahemslån, föreslås vidare i

propositionen kreditgivning till ofullständiga jordbruks förkovran genom

att egnahemslån (tilläggslån) få utlämnas för utvidgning och förbättring av

jordbrukslägenhet, som lånesökanden redan innehar, till ett mera bärkraftigt

jordbruk, så och för bostadslägenhets omläggning till jordbrukslägenhet.

Här avsett tilläggslån skulle alltså få utlämnas, även om sökanden ej förut

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Proposi
tionen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Motion.

Utskottet.

38 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

ätnjöte statens egnahemslån. För dylika tilläggslån föreslås särskilda låneregler,

vilka intagits i § 15.

Med anledning av utredning, som 1925 års kolonisationssakkunniga verkställt

rörande kreditgivning med anlitande av egnahemslånefonden jämväl

för samfälld jordbruksdrift (kooperativa jordbruk), har departementschefen

meddelat i propositionen, att han icke vore beredd att därom tillstyrka

åtgärd.

I motionen I: 272 av herr Lindhagen hemställes, att riksdagen med anledning

av egnahemspropositionen ville uttala sig för, att lån må efter prövning

för varje särskilt fall utlämnas ur egnahemslånefonden såsom understöd

åt kooperativa jordbruk.

Under framhållande av den stora betydelse, som bör tillmätas de föreslagna

tilläggslånen för ofullständiga jordbruks utveckling, vill utskottet

förorda nu förevarande paragraf. Därjämte önskar utskottet påkalla närmare

uppmärksamhet åt det i herr Lindhagens nyss nämnda motion avhandlade

spörsmål om låneunderstöd jämväl åt kooperativa jordbruk.

Inom riksdagen tidigare motionsvis framställda förslag om statlig kredit

åt kooperativa jordbruk hava visserligen icke föranlett någon riksdagens

åtgärd. Åren 1922 och 1924 beslöt dock andra kammaren skrivelse till

Kungl. Maj:t angående utredning i frågan, men första kammaren biträdde

icke beslutet. Vid 1926 års riksdag avstyrkte jordbruksutskottet i utlåtande

nr 10 en motion i ämnet, men motiverade detta med att utredning om beredande

av kapital till samfällda jordbruk redan påginge genom 1925 års

kolonisationssakkunniga. I de sakkunnigas betänkande har ett kapitel ägnats

frågan, därvid de sakkunniga förklarat sig icke vilja avstyrka, att den anordning

försöksvis finge prövas, att om i något konkret fall en lämplig

förening för samfälld jordbruksdrift komme att uppträda såsom lånesökande,

det icke borde möta avgörande hinder för Kungl. Maj:t att, efter förslag

från vederbörande egnahemsnämnd och egnahemsstyrelsen samt efter noggrann

prövning, medgiva, att dylikt lån ur egnahemslånefonden finge beviljas

föreningen. I anslutning härtill hava de sakkunniga å sid. 146 och

147 i sitt betänkande skisserat särskilda bestämmelser att gälla vid utlämnande

av sådant lån ur egnahemslånefonden, som avsåge förvärv av samfällt

jordbruk.

För egen del anser utskottet, att förnyat övervägande bör ske, huruvida

icke den av de sakkunniga anvisade vägen eller annan åtgärd må kunna

genomföras i syfte att i särskilda fall förhjälpa härtill lämpliga personer

att gemensamt förvärva och bruka någon större eller medelstor jordbruksegendom.

Utan att förbise de vanskligheter, som kunna vara förenade med

samfälld jordbruksdrift, anser utskottet det vara rimligt, att låneunderstöd

icke ovillkorligen förnekas dylika företag. Utskottet kommer därför att

föreslå skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag

rörande låneunderstöd åt kooperativa jordbruk.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 39

§ 2.

I denna paragraf stadgas föreskrifter om lånesökandes personliga kvali- Propositionen.

flkationer. Därvid föreslås, att egnahemslån ej må tilldelas annan person,

man eller kvinna, än den, som är svensk medborgare, minst 21 år gammal,

gjort sig känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel och visserligen

ej saknar medel att i någon mån bidraga till genomförande av med lånet

avsett företag men är i behov av kraftigt bistånd härför samt prövas äga

goda personliga förutsättningar för genomförandet av företaget, däri inbegripet,

då fråga är om jordbrukslån och tilläggslån, drivande av ett mindre

jordbruk.

I detta sammanhang må redogöras för motionsvis framförda yrkanden Motioner.

om utredning eller omedelbara åtgärder i syfte att ökade möjligheter må

öppnas för mindre bemedlade och obemedlade att förvärva egna jordbruk.

Hithörande yrkanden sammanhänga jämväl med frågan om lånehjälpens

storlek samt åtgärder för jordanskaffning, men har det synts utskottet lämpligt,

att åsyftade motioner behandlas i anslutning till nu förevarande paragraf,

som berör frågan om de personer, vilka kunna ifrågakomma till låns

erhållande.

I de likalydande motionerna 1:118 av herrar Tjällgren och Per Andersson

samt II: 199 av herr Laurin m. fl. hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kung! Maj:t anhålla om utredning angående möjligheten ett genom

räntefria lån till högst ]/s av värdet å den till förvärv föreslagna egnahemslägenheten

underlätta obemedlade lantarbetares, hemmansägare-, arrendatorsoch

småbrukaresöners förvärv av självständiga jordbruk. I motionen II: 305

av herrar Andersson i Tungelsta och Olovson i Västerås yrkas, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till sådan

ändring av bestämmelserna rörande egnahemslån för jordbruksändamål, att

egendomslösa lantarbetare kunna bliva i tillfälle att förvärva från större

egendomar utstyckade mindre brukningsdelar. I motionen 1:267 av herr

Lindhagen hemställes under 2) och 3), att det beträffande förslaget om bildandet

av nya jordbruk klart utsäges, att obemedlade med personliga kvalifikationer

skola beredas tillgång till nya jordbruk likaväl som andra kolonister

samt att bidrag utan återbetalningsskyldighet lämnas dylika obemedlade,

i den mån detta vore nödvändigt för att jordbruket skulle bära sig

eller kunna göra det utan orimliga försakelser. I punkt 4) i motionen hemställes

vidare, att omtanke icke minst ägnas hemmasöner och hemmadöttrar,

vilka lättare kunna gå till verket med stöd av föräldrahem och andra förbindelser

i hemorten. I motionerna I: 268 och 269 av herr Lindhagen framställas

yrkanden i enahanda syften, som under 2) och 3) i motionen I: 267,

rörande åtgärder för frilösning av arrendejordbruk och förbättring av ofullständiga

jordbruk. I den av herr Sköld m. fl. väckta motionen II: 447

hemställes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

och förslag till beredande av möjlighet för lantarbetare och därmed

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

TJtskottet.

jämställda mindre bemedlade att komma i besittning av jord för jordbruks

bedrivande.

Ur motiven för dessa yrkanden må följande i korthet här återgivas.

I herrar Tjällgrens och Per Anderssons samt herr Laurins m. fl. motioner

framhålles, att många dugliga lantarbetare och med dem likställda på

grund av otillräckligt eget kapital nu utestängdes från möjligheten att

skaffa sig egna jordbruk. Deras brist på medel borde ej få utgöra ett oöverstigligt

hinder, ty de personliga förutsättningarna vore de viktigaste. Genom

räntefria lån av statsmedel med framskjuten amortering kunde utsikterna

för obemedlade att egnahemslånevägen skaffa sig självständiga jordbruk ökas.

Herrar Andersson i Tungelsta och Olovson i Västerås anmärka, att vid

styckning av egendomar hade omtanke i regel ej ägnats de anställda lantarbetarna.

Trots deras kvalifikationer för nybyggesverksamhet saknade de

möjligheter att bliva självständiga jordbrukare, ty de hade så knapp inkomst,

att de ej kunnat spara ihop det kapital, som egnahemsbyggarna själva måste

äga för att erhålla egnahemslån. Möjlighet borde öppnas för dem, därest de

ansåges lämpliga, att förutom egnahems- och premielån erhålla räntefritt

lån å lång frist.

I herr Lindhagens motioner uttalas, att personer med två tomma händer

men goda personliga förutsättningar icke borde förvägras hjälp för bildandet

av jordbruk. Bleve kostnaderna för företagets bildande och igångsättande

för stora, så att nybygget ej skäligen kunde bära dem, borde genom

statsbidrag värdet nedsättas till vad för nybygget och dess innehavare ansåges

överkomligt.

I herr Skölds m. fl. motion betonas, att problemet att för de mindre

bemedlade öppna en väg till jorden vore svårlöst. Uppslagen att utlämna

lån på ännu billigare villkor än de vanliga borde undersökas, ehuru åtskilligt

talade för att svårigheterna ej därmed vore ur världen. Därför borde

även andra vägar undersökas för möjliggörande av jordanskaffning åt mindre

bemedlade. Tillstånd kunde t. ex. givas låneförmedlare att med anlitande

av särskild avdelning av egnahemslånefonden utarrendera styckningslotter

med rätt för arrendatorn att efter viss tid övertaga lägenheten som eget

hem. Någon verkligt obemedlad kunde dock ej heller på denna väg ha

stora möjligheter, ty en arrendator måste disponera 2 å 3,000 kronor för att

komma igång. Torpsystemet vore möjligen en väg för obemedlade lantarbetare

att svinga sig upp till självständiga jordbrukare. Kanske statslån

kunde givas jordägare för uppförande av torp att på vissa villkor utlämnas

till obemedlade lantarbetare. Åtgärder borde vidtagas för en utredning av

spörsmålet om de obemedlades jordfråga, varvid de framförda liksom andra

uppslag borde övervägas.

Jämte det utskottet tillstyrker nu förevarande paragraf, vill utskottet med

anledning av motionerna påkalla skrivelse om utredning rörande ökade

möjligheter för de mindre bemedlade att erhålla egna jordbruk. Utskottet

finner nämligen dessa motioners syfte behj är tans värt. Spörsmålet är emellertid

svårlöst. För bildande och drivande av ett eget jordbruk kräves i regel

ett ganska betydande kapital icke blott för fastighetens förvärvande och

iordningställande utan även för anskaffande av levande och döda inventarier

samt för driftens igångsättande. Befintligheten hos en jordsökande

av ett sparkapital är ofta en borgen för hans förmåga att ekonomiskt ordna

s. 41 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 41

för sig samt medverkar till att skuldbördan för lägenhetens förvärvande

bliver mindre tyngande. Emellertid bör i anslutning till de i motionerna

framförda olika synpunkter undersökas, vad som ytterligare lämpligen kan

åtgöras för att underlätta för eljest väl kvalificerade personer ur den egendomslösa

lantbefolkningens led, vilka i brist på tillräckligt eget kapital hittills

varit utestängda från egnahemsanordningarna, att på ena eller andra vägen

nå målet att bliva självständiga jordbrukare. Mycket talar för, att det i

herr Skölds m. fl. motion framförda uppslaget med arrendesystemet såsom

mellanform vid en lantarbetares strävan att erhålla eget jordbruk kan

— åtminstone för vissa landsdelars vidkommande — vara förtjänt av att

närmare övervägas. Vid utredningen böra emellertid jämväl de av de övriga

motionärerna anvisade vägarna bliva föremål för beaktande. Utskottet

kommer alltså att hemställa om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran

om utredning och förslag i förevarande motioners syfte.

§ 3.

I likhet vad nu gäller stadgas i paragrafens första stycke, att egnahems- Propositionen.

lån för jordbrukslägenheter bör beviljas i syfte att främja nybildning av

jordbruk samt att sådant lån i regel icke bör beviljas i andra, än i sagda

stycke närmare angivna fall.

Rörande tillämpningen i visst fall av nu förevarande stadgande har i

propositionen uttalats följande.

Då departementschefen förordade sagda föreskrifts bibehållande, ifrågasattes

dock, att detta ej skulle utgöra hinder för Kungl. Maj:t att medgiva

undantag från åsyftade allmänna föreskrift, där fråga vore om sådan långivning,

som skulle föranledas av det förslag, som framställts i den till

årets riksdag avlåtna propositionen, nr 51, angående organiserande av en

reservstat för furirer vid Gotlands trupper. Därvid hade ifrågasatts, att

furirer, som med s. k. egnahemskontrakt överginge till sagda reservstat,

borde kunna erhålla egnahemslån företrädesvis för inköp av bebyggd fastighet.

I anslutning till vad chefen för försvarsdepartementet vid propositionens

avlåtande härom anfört förordade nu chefen för jordbruksdepartementet, att

Kungl. Maj:t vid tilldelandet av statslån ur egnahemslånefonden till Gotlands

läns hushållningssällskap må äga rätt att lämna medgivande åt sällskapet

att bevilja egnahemslån åt nyss åsyftade furirer utan hinder därav,

att lägenheten ej vore av den art, som avsåges i förut nämnda allmänna

föreskrift. Under förutsättning att riksdagen ej hade erinran mot sådan

tillämpning av föreskriften, torde Kungl. Maj:t böra äga rätt att redan

från och med ingången av budgetåret 1928 - 1929, då sagda reservstat vore

avsedd att organiseras, lämna Gotlands läns hushållningssällskap dispens i

förevarande hänseende.

I paragrafens andra och tredje stycke föreslås nya bestämmelser rörande

arten av de jordbrukslägenheter, för vilkas förvärvande egnahemslån böra

få utgå. Sålunda bör lägenhet befinnas lämplig till jordbruk med härför

tjänlig jord och ändamålsenlig storlek samt erforderlig tillgång av olika

markslag, varjämte upplåtelsevillkoren böra vara för köparen skäliga. Vidare

bör jordbrukslån företrädesvis beviljas för förvärv av lägenhet av den stor
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Motioner.

42 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

lek, att bärkraltigt jordbruk uppstår, varå brukaren med familj erhåller

bärgning och sysselsättning; dock må jordbrukslån ock kunna beviljas för

förvärv av jordbrukslägenhet av mindre storlek, avsedd till hantverkareeller

arbetaresmåbruk eller dylikt.

Paragrafens tredje stycke innehåller viss ändrad föreskrift rörande lånegränsen

mellan jordbruks- och bostadslägenheter.

I motionen I: 267 av herr Lindhagen hemställes i fråga om bildandet av

nya jordbruk under 5) och 6), att grundläggande bestämmelser fastställas

och verksam kontroll utövas för att jordbruken må erhålla tillräckligt med

inägor, skog och bete samt att — i huvudsaklig anslutning exempelvis till

jordkommissionens förslag I till lag om statsåtgärder för bildande av nya

jordbruk — skäliga grunder för prissättningen föreskrivas. I motionerna

1:268 och 269 av herr Lindhagen hemställes om liknande bestämmelser

beträffande frilösning av arrendejordbruk och förbättring av ofullständiga

jordbruk. I motionen 1:268 yrkas vidare under 2), att vid prissättningen

arrendatorerna i synnerhet fritagas från att ersätta deras egna och förfädrens

nyodlingsarbeten.

I det uti herr Lindhagens motion 1:267 åberopade förslaget av jordkommissionen

stadgades rörande grunder för prissättningen bland annat följande.

Lösen för jord skulle bestämmas efter det värde, vartill uti orten jord

av ifrågavarande läge och beskaffenhet kunde anses böra skäligen uppskattas.

Till ledning för bestämmande av berörda värde, vartill skulle tjäna fastighetens

taxeringsvärde, gåvos i övrigt åtskilliga reglerande föreskrifter, däribland

att odlingsbar mark skulle ersättas efter det värde, som borde åsättas

den utan hänsyn till det särskilda värde, vartill markens brukbarhet för

odling kunde uppskattas.

I motionen I: 236 av herr Sjöblom hemställes, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte taga under omprövning,

vad som kan åtgöras för att åt egnahemsköpare trygga tillgången

till husbehovsskog. Ur motiven till denna hemställan inhämtas i huvudsak

följande.

När ° statsmakterna genom bestämmelsen i 5 § mom. 2 i 1923 års

skogsvårdslag sörjt för att å redan befintliga brukningsdelar husbehovsskogen

icke finge äventyras, syntes konsekvensen bjuda, att åtgärder jämväl

vidtoges för att tillgången på husbehovsskog — i den mån detta vore möjligt

— säkerställdes å de många småbruk, som nybildades. Tyvärr avverkade

åtskilliga jordägare och jordförmedlare huvudparten av den icke yngre

skogen, innan en egendom styckades till småbruk. Olägenheterna för de

nyvordna jordinnehavarna att blott få kvar trasskog och orensade hyggen

hade varit påtagliga. Det skulle för egnahemssträvandenas lyckliga framgång

vara synnerligen önskvärt, att ett samarbete mellan jordsäljaren och

skogsvårdsstyrelserna städse komme till stånd vid styckningsplanens upprättande.

Under alla förhållanden borde åtgärder vidtagas av staten för

att nyss berörda förutsättning för en lycklig framtid av egnahemsbildandet

ej äventyrades. I vad mån dessa åtgärder borde omfatta ändrade grunder

för jordavsöndringsförfarandet eller ändrade normer för egnahemslånens be
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande, Nr 2. 43

viljande eller om möjligen andra utvägar kunde utletas, syntes lämpligen

böra bliva föremål för snar utredning.

Departementschefens förenämnda uttalande rörande tilliimpningen av föreskriften

i paragrafens första stycke, då fråga är om utlämnande av egnahemslån

åt furirer vid Gotlands trupper, som med s. k. egnahemskontrakt

övergå till den vid årets riksdag beslutade reservstaten för furirer vid sagda

trupper, föranleder ej erinran från utskottets sida.

De i paragrafens andra och tredje stycke intagna föreskrifter om lägenhets

utrustande med erforderlig tillgång av olika markslag, om för köpare skäliga

upplåtelsevillkor och om låns beviljande företrädesvis för bildande av bärkraftigt

jordbruk torde i huvudsak tillgodose de krav, som i hithörande

avseenden böra uppställas ur allmän synpunkt. Vid tillämpningen av dessa

föreskrifter bör givetvis i görligaste mån tillses, att jordbrukslägenhet förutom

erforderlig areal åker även innehåller, där så kan ske och ortens

förhållanden det påkalla, skogs- och betesmark för husbehov av bränsle och

gagnvirke samt för erforderligt bete å härför lämplig mark. Att egnahemsorganen

vid låneansökningars prövning och styckningsplaners granskning

jämväl böra ägna uppmärksamhet åt spörsmålet, att egnahemslotterna ej

upplåtas med skövlat skogskapital, synes vara av vikt. Likaså förutsätter

utskottet, att egnahemsorganen komma att tillse, att prisen å egnahemslägenheterna

bliva för de tillträdande låntagarna skäliga.

Under framhållande av det nu sagda tillstyrker utskottet godkännande av

paragrafen samt anser de förenämnda motionerna vara därmed besvarade.

§§ 4-21.

Kungl. Maj:ts i dessa paragrafer intagna förslag föranleder ej erinran

eller uttalanden från utskottets sida.

3) Förslag till kungörelse med reglementariska föreskrifter rörande den

statsunderstödda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten.

Rubriken och ingressen.

Rörande ordningen för bestämmelsernas utfärdande åberopar utskottet

vad i denna sak ovan anförts under kungörelseförslaget angående allmänna

grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten.

Allmänna bestämmelser.

§§ 1-4.

Vad här föreslagits i propositionen biträdes av utskottet.

Jordansökan och egnahemsombuds befattning härmed.

§§ 5-6.

I dessa paragrafer stadgas föreskrifter om jordsökandes personliga kvalifikationer

samt om den ordning, i vilken jordsökande har att påkalla den

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Proposi
tionen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Motioner.

Utskottet.

Proposi
tionen.

44 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

statsunderstödda egnahemsorganisationens biträde för erhållande av jord till

bildande av nytt jordbruk eller till utveckling av ofullständigt jordbruk

eller för frilösning av arrendejordbruk.

I motionen I: 267 av herr Lindhagen hemställes under punkt 1), att det

allmännas bistånd framstår såsom kolonistens rättighet, begränsad visserligen

av det möjliga, och ej såsom företrädesvis en nåd, slumpvis utdelad av

jordägaren och tämligen okontrollerade myndigheter, samt under punkt 7),

att vägledande bestämmelser om behörighet beträffande såväl kompetens

som företrädesrätt vid konkurrens om visst jordbruk stadgas. I motionerna

I: 268 och 269 av herr Lindhagen hemställes, att vad yrkats i motionen

I: 267 under punkt 1) måtte i tillämpliga delar jämväl gälla vid frilösning

av arrendejordbruk och förbättring av ofullständiga jordbruk. Slutligen

yrkas i motionen I: 268 av herr Lindhagen under punkt 1), att arrendator

och hans familj erhålla skälig företrädesrätt till frilösning och rätt att

skäligen välja den tid därtill, som är för dem överkomlig.

Beträffande nu förevarande spörsmål vill utskottet tillstyrka Kungl.

Maj:ts förslag.

Hushållningssällskaps egnahemsnämnds allmänna befattning med lordförmedlingsverksamheten.

§ 7.

I propositionen föreslås, att hushållningssällskaps egnahemsnämnd bör

med anledning av till nämnden inkomna jordansökningar, vilka böra inregistreras

i särskild förteckning och nämndens kännedom i övrigt om behovet

att för i § 1 avsedda ändamål uppbringa jord, söka vidtaga erforderliga

åtgärder för tillgodoseende av dylika ansökningar och sådant jordbehov.

Egnahemsnämnd bör för den skull för sitt områdes vidkommande

a) söka förvärva ingående kännedom om tillgången å jord för förenämnda

ändamål, oavsett om jorden är i enskild eller publik ägo, samt i särskild

förteckning inregistrera sålunda erhållna uppgifter,

b) verka för att lämplig jordtillgång genom den enskilda företagsamheten

utnyttjas för ifrågavarande ändamål samt därvid, bland annat, sprida uppgifter

om tillgänglig jord,

c) lämna jordsökande, som avses i § 5, anvisning å i den allmänna marknaden

salubjuden lämplig jord, samt i mån av behov och möjlighet, biträde

vid jordområdes och köpevillkors bedömande, köps avslutande och härmed

sammanhängande angelägenheters ordnande, ävensom

d) på begäran av jordsäljare, i mån av behov och möjlighet, granska styckningsplaner,

salupris och försäljningsvillkor samt medverka vid utväljandet

av köpare ävensom, där så heflnnes lämpligt, för jordsäljares räkning och

på hans risk enligt skriftligt avtal ombestyra hithörande verksamhets utförande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 4.)

I motionen II: 447 av herr Sköld m. fl. hemställes, att § 7 d) erhåller

följande lydelse, nämligen att egnahemsnämnd bör för sitt området vidkommande

— — — »d) granska jordsäljares styckningsplaner, salupris och försäljningsvillkor,

i anledning därav göra de erinringar oeh vidtaga de åtgärder,

som kunna vara av behovet påkallade, samt medverka vid utväljandet

av köpare ävensom, där så befinnes lämpligt, för jordsäljares räkning

och på hans risk enligt skriftligt avtal ombestyra hithörande verksamhets

utförande.» I motionen yrkas vidare, att i förslaget intages en ny paragraf

så lydande. »Då annan låneförmedlare än hushållningssällskap planlägger

styckning av område till egnahemslägenheter, skall preliminär plan för

områdets styckning, exploatering och försäljning jämte kalkyler för styckningsföretagets

genomförande ingivas till egnahemsstyrelsen senast åtta

dagar innan åtgärder vidtagas för styckningslotts utbjudande till försäljning.

Om annan än låneförmedlare planlägger dylik styckning, skall motsvarande

uppgifter i enahanda ordning ingivas till vederbörande låneförmedlare,

vid risk att redan på grund av försummelse härutinnan egnahemslån

icke komma att beviljas. Nu senast omförmälda uppgifter skola av låneförmedlaren

ofördröjligen delgivas egnahemsstyrelsens ombud i länet.»

Till stöd för dessa yrkanden hava motionärerna anfört i huvudsak följande.

För att underlätta egnahemsorganens kontroll över enskilda jordstyckare

borde viss anmälningsplikt för de senare stadgas. Då det i många fall tillgått

så, att enskilda jordstyckare inköpt en egendom, styckat den och försålt

lotterna till jordsökande, innan egnahemsnämnderna fått tillfälle att pröva

företagets lämplighet i och med ansökan om egnahemslån, hade den jordsökande

ofta kommit in i en för honom ruinerande affär, utan att de organ,

som bure ansvaret för egnahemsverksamhetens bedrivande, blivit i tillfälle

att ställa saken till rätta. Givet vore, att egnahemsnämnderna även genom

ett sådant förfarande i vissa fall fått sin prövningsfrihet beskuren vid behandling

av låneansökningar. Vad som nu sagts om enskilda jordstyckare,

gällde ofta även om t. ex. egnahemsbolag. För att sätta de inför det allmänna

ansvariga organen i tillfälle att från början följa jordstyckningsföretagen

borde därför stadgas skyldighet för jordstyckare samt egnahemsföreningar

och bolag att till vederbörande ingiva preliminära styckningsplaner

redan innan styckningslotterna utbjödes till försäljning. Härav

borde likväl icke följa, att dylika planer skulle godkännas, innan styckningen

finge fullföljas. Ingripandet från de officiella organen borde, då

sådant funnes erforderligt, i stället ske genom förhandlingar.

Kungl. Maj:ts förslag i denna del synes utskottet lämpligen böra, på sätt

i herr Skölds m. fl. motion föreslagits, jämkas och kompletteras i syfte att

starkare kontroll från egnahemsstyrelsens och egnahemsnämndernas sida utövas

över jordsäljares stycknings- och försäljningsverksamhet, i den mån

denna är avsedd att befrämjas genom statslån. Utskottet förordar alltså

de i motionen i denna del framställda ändrings- och tilläggsförslag, dock

Motion.

Utskottet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

bor sista punkten i den föreslagna nya paragrafen utgå i betraktande därav,

att utskottet här ovan avstyrkt anställande av särskilda ombud för egnahemsstyrelsen

i länen.

Hushållningssällskapens jordanskaffning medelst användande av jord
anskaffningslån.

§§ 8 och 9.

I anslutning till vad utskottet förordat under §§ 27 och 28 i förslaget

till kungörelse angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten

torde — i anledning av motionerna I: 260 och II: 454 —

sådan ändring böra vidtagas i nu förevarande § 9 a) och h), att det uppdrages

åt egnahemsstyrelsen att godkänna här avsett jordköp och fastställa

stycknings- och exploateringsplan.

4) Förslag om viss ändring av § 3 tredje stycket av de utav riksdagen

1925 antagna allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker

i Norrland och Dalarna.

Nu gällande Vid 1925 års riksdag antogos på förslag av Kungl. Maj:t allmänna grunes

amme ser. cier för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna (prop.

nr 90; R. skr. nr 299). Dessa grunder äro intagna i kungörelsen den 26

juni 1925 (nr 291). Enligt § 3 första stycket äger Kungl. Maj:t att, i mån

av behov, tillsätta kolonisationsnämnder i de sex nordligaste länen för handläggning

av frågor om kolonisationsåtgärder å kronoparker i Norrland och

Dalarna. Enligt sista stycket i paragrafen utövas ledningen av och kontrollen

över sagda nämnders verksamhet genom jordbruksdepartementet. I

kungörelse den 18 december 1925 (nr 486) med tillämpningsföreskrifter till

nyss nämnda kungörelse nr 291/1925 stadgas i § 11, att den närmare uppsikt

och kontroll över kolonisationsnämnds verksamhet, som jämlikt § 3 i

den senare kungörelsen skall utövas genom jordbruksdepartementet, skall

omhänderhavas av egnahemsinspektören i samma departement.

Under framhållande av att ett behov förelåge att fastare än vad nu vore

fallet, knyta den centrala ledningen och kontrollen över de norrländska

kolonisationsnämndernas verksamhet till det centrala egnahemsorganet, har

i propositionen hemställts, att riksdagen ville godkänna sådan ändring av

de utav riksdagen 1925 antagna allmänna grunder för upplåtande av kolonat

å kronoparker i Norrland och Dalarna, att ledningen av och kontrollen över

kolonisationsnämndernas verksamhet skall utövas av statens egnahemsstyrelse

i stället för genom jordbruksdepartementet.

Enär utskottet här ovan förordat Kungl. Maj:ts förslag om egnahemsavdelningens

inom jordbruksdepartementet omändring till en statens egna
-

Proposi
tionen.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 47

hemsstyrelse, har utskottet ej erinran mot, att den uppgift, som egnahemsinspektören

hittills haft i fråga om kontroll och ledning över de norrländska

kolonisationsnämndernas verksamhet, i samband med centralorganets utflyttning

från departementet uppdrages åt egnahemsstyrelsen.

5) Anslagsbehovet för budgetåret 1928—1929.

I propositionen har erinrats därom, att staten för närvarande understödjer

egnahemsverksamheten genom medelsanvisningar sålunda, att å nionde

huvudtiteln plägar årligen upptagas dels ett extra förslagsanslag för egnahemsavdelningen

inom jordbruksdepartementet av 18,400 kronor, dels ett

extra reservationsanslag för utlämnande av premielån till egnaliemslåntagare

för nyodlings- och nybyggnadsarbeten av 650,000 kronor, dels ock anslag

till hushållningssällskapen för jordförmedlingsverksamhet till belopp, att för

ändamålet kan beviljas 125,000 kronor årligen, varjämte riksdagen under

utgifter för kapitalökning plägar dels medgiva, att 18,000,000 kronor årligen

må utlånas från egnahemslånefonden och dels såsom kapitalökning till

fonden anvisa reservationsanslag till belopp, som behöver tillföras fonden

för möjliggörande av dylik årlig maximiutlåning. Genom beslut vid 1927

års riksdag begränsades sistnämnda kapitalökningsanslag att avse ett belopp,

som erfordrades för närmast förestående utbetalningar å beviljade egnahemslån.

Några nya kapitalökningsanslag till jordförmedlingsfonden hava under

senaste år icke varit av nöden. Såsom bidrag till egnahemslåneförmedlarnas

förvaltningskostnader och låneförluster äger Kungl. Maj:t årligen disponera

ett belopp, motsvarande 0.5 procent av förmedlarnas ej till betalning förfallna

kapitalskuld till egnahemslånefonden vid årets början.

Rörande frågan om medelsbehovet har departementschefen inledningsvis

anfört följande.

Att för en längre tid framåt uppskatta de önskvärda och erforderliga

anslagsbeloppen för hithörande verksamhet torde näppeligen vara möjligtFör

övrigt torde det på detta område höra vara så, att verksamhetens omfattning

bestämdes av de anslagsbelopp, som riksdagen för ett år i sänder

anvisade, och icke tvärtom. De i propositionen tillstyrkta anordningar vore

nämligen icke av den art, att de framtvingade automatiska anslagsstegringar,

utan bleve riksdagen i tillfälle att år från år, allt efter föreliggande omständigheter,

bestämma storleken av de låne- och anslagsmedel, som borde

anvisas för ändamålet. I sistnämnda avseende utgjorde dock statsbidragen

till lokalorganens förvaltningskostnader och låneförluster så till vida ett

undantag, som dylika bidrag i likhet med vad hittills varit fallet även för

framtiden måste utgå enligt en fast regel samt i förhållande till rörelsens

omfattning och de uteliggande lånens kvarvarande kapitalbelopp. Vad

Nu utgående

anslag.

Proposi
tionen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

Proposi
tionen.

Motioner.

Utskottet.

anginge storleken av sistberörda förvaltnings- och riskbidrag både departementschefen

därför låtit uppgöra beräkningar jämväl för vissa kommande

år. Hithörande beräkningar återfunnes i bilagan E till statsrådsprotokollet.

De anslagsfrågor, som nu borde göras till föremål för riksdagens prövning,

gällde budgetåret 1928—1929 samt avsåge statens egnahemsstyrelse,

h) förvaltningsbidrag till egnahemslåneförmedlarna, c) statsbidrag till hushållningssällskap

för jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet, d)

premielån till egnahemslåntagare samt e) kapitalökning till egnahemslånefonden.

a) Statens egnahemsstyrelse.

Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för statens egnahemsstyrelse

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av 40,000 kronor.

Kostnadsstaten för styrelsen har av departementschefen beräknats sålunda.

Befattningshavare.

Chefen för egnahemsstyrelsen, tillika statens egnahemsinspektör, arvode å

13,000 kronor ...............................................................

....... .

1 byrådirektör för tekniskt-ekonomiska ärenden .........

B. 26

1 sekreterare ........................................................................

....... B. 21

1 kanslibiträde ....................................................................

....... B. 7

Avlöningsstat.

Avlöningar...........................................................................

29,848: —

Arvoden till tre ledamöter vardera å 1,000 kronor och

till en ledamot å 500 kronor.....................................

3,500: —

33,348: —

Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis........................

1,200: —

Dagarvoden, förslagsvis .....................................................

2,000: —

Extra biträden, högst.......................................................

3,452: —

Summa

40,000: —

Vidare har i propositionen uttalats, att expensmedel torde böra av Kungl.

Maj:t ställas till styrelsens förfogande av nionde huvudtitelns allmänna

expensanslag. För sådant ändamål torde kunna beräknas komma att åtgå

omkring 2,000 kronor. Styrelsens resekostnader torde redovisas å anslaget

till rese- och traktamentsersättningar under nionde huvudtiteln. Därest lokal

för styrelsen ej skulle kunna beredas i kronan tillhörig fastighet utan förhyrande

av lokal för någon tid bleve nödvändig, torde härför erforderligt

belopp kunna av Kungl. Maj:t anvisas av tillgängliga medel.

I detta sammanhang erinras om de förut redovisade motionerna 1: 277

och II: 456, vari yrkas avslag på förslaget om egnahemsstyrelsens inrättande.

Utskottet, som ovan tillstyrkt inrättandet av statens egnahemsstyrelse,

men därvid förordat nedsättning av styrelsens ledamotsantal från fyra till

tre, får i anslutning härtill vidtaga den jämkning i anslagsberäkningen,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 49

att, då arvodet till den fjärde ledamoten å 500 kronor enligt utskottets förslag

icke kommer att utgå, anslaget nedsättes från 40,000 kronor till 39,500

kronor. Vidare vill utskottet göra den erinran, att benämningen å den befattningshavare,

som föreslås placerad i lönegraden B. 21, bör ändras från

sekreterare till notarie. I övrigt har granskningen av anslagsäskandet beträffande

egnahemsstyrelsen ej föranlett erinran från utskottets sida.

I detta sammanhang får utskottet, som ovan förklarat sig ej kunna förorda

förslaget i motionen II: 447 av herr Sköld m. fl. om anställande i

länen av ombud för egnahemsstyrelsen, avstyrka den i samma motion under

2:o) framställda hemställan, att riksdagen för anställande av dylika ombud

måtte anvisa ett extra anslag av 50,000 kronor.

b) Förvaltningsbidrag till egnahemslåneförmedlarna.

Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för utlämnande för 1928 av

förvaltningsbidrag till egnahemslåneförmedlarna för budgetåret 1928—1929

anvisa ett extra förslagsanslag av 810,000 kronor.

Till stöd för detta äskande har departementschefen anfört i huvudsak

följande.

Enligt vad från statskontoret meddelats, uppgick sammanlagda beloppet

av från egnahemslånefonden den 31 december 1927 hos låneförmedlarna

utestående statslån till 163,440,000 kronor. Om härifrån droges

det belopp, som statskontoret beräknat utgöra de under våren 1928 till fonden

inflytande ordinarie kapitalavbetalningarna — det bortsåges här från de

svårberäkneliga extra amorteringarna — eller i runt tal 1,173,000 kronor,

skulle låneförmedlarnas ej till betalning förfallna kapitalskuld till fonden

den 31 december 1927 hava utgjort i runt tal (163,440,000—1,173,000 =)

162,267,000 kronor. Förvaltningsbidragen, enligt gällande grunder, till låneförmedlarna

skulle alltså för 1928 komma att uppgå till sammanlagt 811,335

kronor, vilket belopp kunde avrundas till 810,000 kronor. Hithörande

förvaltningsbidrag, avseende alltså kalenderåret 1928, torde utbetalas under

senare halvåret 1928; och borde därför av riksdagen nu äskas, att sagda belopp,

810,000 kronor, anvisades såsom extra förslagsanslag för budgetåret

1928—1929. Förvaltningsbidragen till låneförmedlarna för kalenderåret 1929

skulle enligt beräkningar i bilaga till statsrådsprotokollet uppgå till sannolikt

ungefär 860,000 kronor i procentbidrag, vartill skulle komma 125,000

kronor i form av de nya så kallade tilläggsbidragen. Då dessa bidrag icke

torde utbetalas förrän under senare halvåret 1929, lärer anslag härför behöva

äskas först för budgetåret 1929—1930.

Då utskottet ej funnit anledning till erinran mot nu förevarande anslagsberäkning,

får utskottet i denna del biträda Kungl. Maj:ts förslag.

Proposi
tionen.

Vt skott et.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 sand. 3 avd. 2 höft. (Nr 2.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

Propo
sitionen.

c) Statsbidrag till hushållningssällskapen för jordförmedlings- och jord
anskaffningsverksamhet.

Kungl. Maj:t har hemställt, att riksdagen måtte för utlämnande för 1928

av statsbidrag till hushållningssällskap för jordförmedlingsverksamhet för

budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av 125,000 kronor.

Till stöd för detta yrkande har departementschefen anfört i huvudsak

följande.

Egnahemsinspektören hade meddelat följande redogörelse rörande användningen

av de av riksdagen hittills anvisade anslagen för statsbidrag till

hushållningssällskapen för jordförmedlingsverksamhet.

Budgetår

1923— 1924

1924— 1925

1925— 1926

1926— 1927

Av riksdagen

beviljat anslag

kronor

200,000: —

128,387: 16

60,000: —

60,000: —

År, som an- slaget avser

/7-3i/12 1923

\ 1924

1925

1926

1927

Av Kung],

Maj:t beviljat

statsbidrag

kronor

75,000

125,400

125,000

125,000

125,000

Belopp, som

hushållnings- sällskapen

styrkt sig äga

utfå

kronor

37,834: so

95,822: —

96,568: —

102,262: —

X

tillhopa

448,387: 16

—

575,400

332,486: so

Egnahemsinspektören hade vidare beräknat, att av det för 1927 av Kungl.

Maj:t beviljade statsbidraget sällskapen torde efter styrkt behörighet komma

att utfå omkring 115,000 kronor. Å anslaget skulle därefter återstå en behållning

till 1928 av (448,387:16—447,486:5 0 =) 900 kronor 66 öre.

För verksamhetsåret 1928 gällde bestämmelserna i kungörelsen den 18

mars 1927 (nr 119) angående statsbidrag till hushållningssällskapen för jordförmedlingsverksamhet,

innebärande att sällskapen icke på förhand beviljades

statsbidrag utan Ange rätt att, efter utgången av 1928, erhålla det statsbidrag,

vartill verksamheten enligt kungörelsens bestämmelser berättigade.

Det beräknades, att hushållningssällskapen skulle komma att för verksamhetsåret

1928 äga att i statsbidrag utfå i runt tal 125,000 kronor. Detta

belopp komme att utbetalas under förra delen av kalenderåret 1929. Då

såsom nyss visats ingen nämnvärd reservation komme att finnas tillgänglig

på anslaget, torde Kungl. Maj:t höra föreslå riksdagen att för ändamålet

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av 125,000 kronor.

Då departementschefen intet hade att erinra mot den av egnahemsinspektören

sålunda verkställda anslagsberäkningen, förordade han, att Kungl. Maj:t

måtte av riksdagen äska anvisande för instundande budgetår av anslag för

ändamålet med sagda belopp 125,000 kronor. Anslaget avsåge bidrag till hushållningssällskap

för den jordförmedlingsverksamhet, som de utövade under

1928 enligt nu gällande grunder.

Vad anginge statsbidrag till sällskapen för den jordanskaffningsverksamhet,

som vissa av dem må komma att under 1929 bedriva med anlitande av

jordanskaffningslån enligt de nya bestämmelserna, torde anslag för ändamålet

ej behöva äskas förrän av nästa års riksdag. Utbetalandet av här

s. 51 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 51

ifrågavarande bidrag för 1929, sannolikt avseende ett belopp av omkring

40,000 kronor, torde nämligen ej äga rum förrän under förra halvåret

1930.

Jämväl rörande detta anslagsbelopp tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts

förslag.

d) Premielån till egnahemslåntagare.

Kungl. Maj:t har hemställt, att riksdagen för utlämnande av premielån

till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten för budgetåret

1928—1929 ville anvisa ett extra reservationsanslag av 725,000 kronor.

Rörande denna anslagsfråga inhämtas av propositionen följande.

Kolonisationssakkunniga hade föreslagit, att det under en följd av år för

ändamålet utgående anslagsbeloppet 650,000 kronor måtte för budgetåret

1928—1929 höjas till 800,000 kronor. Anslaget hade hittills visat sig knappt,

samtidigt som premielåneverksamheten vore av mycket stor betydelse för

jordbruksnybildningens främjande.

Departementschefen ansåge höjning av anslaget synnerligen önskvärd

men funne sig nödsakad begränsa höjningen till 75,000 kronor. Ett belopp

av 725,000 kronor borde sålunda äskas av riksdagen för budgetåret 1928

—1929.

I motionen II: 447 av herr Sköld m. fl. har under 3) hemställts, att anslaget

i fråga måtte höjas till 800,000 kronor. Till stöd för yrkandet har

anförts följande.

Utöver ändamålsenliga anordningar och tillgång på jord fordrades, att

staten ställde nödigt kapital till förfogande. Genom förslagen i propositionen

tillkomme nya uppgifter, vilka krävde kapital. I anslutning till ett av

motionärerna framställt yrkande om höjning av årsutlåningen från egnahemslånefonden

— för vilket senare skall redogöras — borde även anslaget

för utlämnande av premielån höjas.

I detta sammanhang må vidare nämnas herr Lindhagens motion I: 275,

vari hemställes, att riksdagen ville 1) anslå erforderliga låne- och understödsmedel

för de nya sociala uppgifter, som med anledning av propositionen

och väckta motioner nu skola tillgodoses; samt 2) i sådant avseende, enligt

statsutskottets närmare utredning, bevilja ett ytterligare anslag motsvarande

exempelvis vad som ansetts böra ifrågakomma för flottans nybyggnad eller

106,000,000 kronor. Av motiveringen till detta yrkande inhämtas bland

annat följande.

Beträffande bidrag utan återbetalningsskyldighet till medellösa jordbrukssökande,

så funnes redan en ansats därtill i premielånen, som kunde utbyggas.

Under världskrisen subvenerades både nyodlingar och bostadsbyggande

på nämnda sätt. Ansåges de nuvarande budgeterna ej räcka till

för ovan nämnda ändamål, måste beloppet anskaffas genom lånemedel eller

beskattning. Jordkommissionen hade för sådan händelse ifrågasatt övervägande

av en extra beskattning på förmögenheten.

Utskottet.

Propo
sitionen.

Motioner.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

Utskottet.

Propositio
nen.

Utskottet vill understryka det av departementschefen i statsrådsprotokollet

i detta sammanhang gjorda uttalande, att det är synnerligen önskvärt, att

anslaget för utlämnande av premielån — för närvarande 650,000 kronor —

höjes. I propositionen har höjningen begränsats till 75,000 kronor, men

utskottet finner de i förevarande motioner anförda skäl för ytterligare

höjning starkt motiverade. Premielånen äro i särskilt hög grad ägnade att

öka möjligheterna för jordbruksnybildning och för produktiv förkovran av

egnahemsjordbruk samt att underlätta för de mindre bemedlade att åtkomma

egna jordbruk. Mycket stor efterfrågan å premielån har också redan med

nuvarande egnahemsanordningar förekommit, och med den i propositionen

föreslagna utvidgningen av rörelsen med delvis nya uppgifter — såsom

jordanskaffning och tilläggslån för utveckling av ofullständiga jordbruk —

torde behov av detta anslags höjning säkerligen göra sig starkt gällande

redan från och med 1929. Utskottet förordar därför anvisande av den i

motionen II: 447 upptagna anslagssumman av 800,000 kronor.

e) Kapitalökning till egnahemslånefonden.

Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att dels medgiva, att Kungl. Maj:t

må för 1929 bevilja statslån från egnahemslånefonden intill ett belopp av

18,000,000 kronor, därav 12,500,000 kronor för jordbrukslägenheter och

5,500,000 kronor för bostadslägenheter, dels ock såsom kapitalökning till

egnahemslånefonden för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av 9,000,000 kronor.

Angående frågan om utlåning sbeloppet för 1929 från egnahemslånefonden

inhämtas av propositionen följande.

Kolonisationssakkunniga hade ifrågasatt beloppets höjning till 20 miljoner

kronor, därav 14.5 miljoner kronor för jordbrukslägenheter och 5.5 miljoner

kronor för bostadslägenheter. Det nuvarande utlåningsbeloppet (12.5

miljoner kronor för jordbruks- och 5.5 miljoner kronor för bostadslägenheter)

hade redan nu — enligt de sakkunnigas uttalanden — visat sig knappt i

förhållande till efterfrågan. Den vidgade egnahemsverksamheten komme att

kräva ökat behov av lånemedel. En mera omfattande verksamhet för, bland

annat, arrendejordbruks frilösning, införandet av tilläggslån för anskaffande

av jord till ofullständiga jordbruk samt rörelsens tydligare inriktning på

befrämjandet av bildande utav bärkraftiga större jordbruksegnahem komme

givetvis att nödvändiggöra större årlig utlåning än hittills.

Departementschefen funne det vara ett i och för sig behjärtansvärt önskemål,

att utlåningen kunde givas sådan omfattning, särskilt i vad anginge

lån för jordbrukslägenheter, att det efter noggrann låneprövning fullt

berättigade lånebehovet därigenom må bliva tillgodosett. Ur denna synpunkt

kunde givetvis starka skäl anföras till stöd för förslaget om årsutlåningens

ökning till 20 miljoner kronor. Emellertid måste härvid även

statsfinansiella synpunkter beaktas, särskilt med hänsyn därtill, att en del

av kapitalökningsanslagen täcktes av andra statsinkomster än lånemedel.

Egnahemslånerörelsen vore även, icke minst på grund av lånens långa

omloppstid och de ännu relativt små återbetalningarna å äldre lån, en

s. 53 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 53

verksamhet som vore ställd på mycket lång sikt och som därför under eu

avsevärd tid framåt komme att ställa stora anspråk på statskassan. De t

erinrades om chefens för linansdepartementet meddelande i årets statsverksproposition,

att — även med en bibehållen årsutlåning ur fonden av 18

miljoner kronor — det skulle dröja ända till inpå 1950-talet, innan balans

uppnåddes mellan amorteringarna till fonden och de utbetalade lånen. En

verkställd särskild utredning hade vidare visat, att de för en årsutlåning

av 18 miljoner kronor erforderliga kapitalökningsanslagen till fonden endast

för närmaste tioårsperiod torde komma att uppgå till ungefär 114 miljoner

kronor. Detta belopp skulle ökas till omkring 130 miljoner kronor, därest

årsutlåningen höjdes till 20 miljoner kronor. Efter övervägande av olika

på frågan inverkande omständigheter hade departementschefen stannat vid,

att det belopp, vartill Kungl. Maj:t för 1929 må bevilja statslån från egnahemslånefonden

borde bibehållas vid 18 miljoner, därav 12.5 miljoner kronor

för jordbrukslån och 5.5 miljoner kronor för bostadslån.

Vad härefter angår frågan om kapitalökning sbehovet för egnahemslånefonden

för budgetåret 1928—1929 inhämtas av propositionen följande.

Kolonisationssakkunniga hade i ämnet verkställt följande uppskattning.

Låneförmedlarnas påräkneliga utbetalningar 1928—s%

1929 å beviljade egnahemslån ........................................... 18,000,000 kronor

Dessa utbetalningar torde kunna bestridas med av vissa

förmedlare redan innehavda odisponerade lånebelopp till

så stor del, som motsvarar ungefär.................................... 5,000,000 kronor

Låneförmedlarnas behov att under tiden 7, 1928—

1929 i statskontoret utbekomma ytterligare lånemedel 13,000,000 kronor

Härför torde kunna disponeras dels sannolik kassabehållning

i fonden 1/1 1928 ....................................1,000,000 kr.

dels påräkneliga amorteringar våren 1929 3,000,000 » 4,000,000 kronor

Återstående belopp erfordras såsom kapitalökning för budgetåret

1928—1929 ................................................................ 9,000,000 kronor.

Departementschefen hade . ej erinran mot denna anslagsberäkning, som

vore grundad på antagandet, att årsutlåningen vore 20 miljoner kronor men

att låneförmedlarnas utbetalningar under budgetåret 1928—1929 å beviljade

egnahemslån likväl skulle omfatta 18 miljoner kronor; den av dem

ifrågasatta höjda årsutlåningen skulle, med hänsyn till nu gällande föreskrift

om beviljade statslåns utbetalande endast i mån av behov, först

framdeles taga sig uttryck i form av ökade utbetalningar av lånebelopp.

Kapitalökningsanslaget till egnahemslånefonden för budgetåret 1928—1929

borde därför — oaktat departementschefen räknade med bibehållen årsutlåning

av 18 miljoner kronor •— upptagas till 9 miljoner kronor.

I den av herr Sköld m. fl. väckta motionen II: 447 har under 4) hemställts,

att Kungl. Maj:t medgives rätt att för 1929 bevilja statslån från

egnahemslånefonden intill ett belopp av 20,000,000 kronor, därav 14,500,000

kronor för jordbrukslägenheter och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter.

Till stöd härför har bland annat framhållits följande.

Trots det att institutet med tilläggslån komme till och krävde vissa belopp

och trots att man förmodade, att genom de nya bestämmelserna arrendefrilösningen

med tillhjälp av egnahemslån skulle ökas, skulle enligt propo
-

Motioner.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Proposi
tionen.

54 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

sitionen icke mera medel stå till förfogande än förut. Detta måste medföra,

att egnahemsverksamheten i övrigt skulle minskas och icke ökas. Då vore

verkligen föga vunnet med att genomföra bättre bestämmelser. På grund

härav framställdes förslag om utökning av Kungl. Maj:ts rätt att bevilja

lån ur egnahemslånefonden från föreslagna 18 miljoner kronor till det av

kolonisationssakkunniga äskade beloppet eller 20 miljoner kronor, varav

14.5 till jordbrukslägenheter och 5.5 till bostadslägenheter. Även detta belopp

torde vara otillräckligt, men man borde nog avvakta någon erfarenhet

om det nya systemets verkningar, innan ytterligare ökning av medelanvisningarna

beslutades.

I detta sammanhang må ånyo erinras om herr Lindhagens motion I: 275,

vari yrkas anvisande av ytterligare 106,000,000 kronor.

Även beträffande årsutlåningen från egnahemslånefonden finner utskottet

vägande skäl anförda i motionerna för beloppets böjande, nämligen från 18 till

20 miljoner kronor. Att märka är, att de föreslagna nya anordningarna med

effektivare jordanskaffning och arrendefrilösning samt icke minst tilläggslån för

ofullständiga jordbruks utveckling givetvis komma att ställa ökade krav på

fonden. I propositionen har också framhållits, att starka skäl kunna anföras

till stöd för förslaget om årsutlåningens ökning till 20 miljoner kronor.

Av statsfinansiella skäl har Kungl. Maj:t dock stannat vid 18 miljoner

kronor. Då emellertid statens ränteinkomst å de nya egnahemslån, som

komma att utlämnas enligt förslaget, motsvarar något över 4.5 procent,

torde det för rörelsen erforderliga lånekapitalet sannolikt kunna av staten

uppbringas till sådan effektiv ränta, att statsverket vid denna utlåning

numera icke torde åsamkas egentlig utgift. På det att utlåningen ur egnahemslånefonden

må kunna givas sådan omfattning, särskilt i vad angår

lån för jordbrukslägenheter, att det efter noggrann lagprövning fullt berättigade

lånebehovet bliver tillgodosett, vill utskottet alltså förorda årsutlåningens

ökning för 1929 till 20 miljoner kronor, därav 14.5 miljoner

kronor för jordbrukslägenheter och 5.5 miljoner kronor för bostadslägenheter.

Då såsom framgår av nyss återgivna utredning i propositionen, kapitalökningsbehovet

för fonden för budgetåret 1928—1929 utgör 9 miljoner

kronor, även om årsutlåning 1929 höjes till 20 miljoner kronor, tillstyrker

utskottet Kungl. Maj:ts förslag rörande kapitalökningsanslaget till egnahemslånefonden

för instundande budgetår.

f) Utlåningen ur jordförmedlingsfonden av jordanskaffningslån och

förlagslån.

Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att medgiva, att Kungl. Maj:t må

av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning till jordanskaffningslån åt hushållningssällskap,

enligt i propositionen härom tillstyrkta grunder, disponera

s. 55 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 55

under 1929 tillhopa högst så stort belopp, att vad som utestår i beviljade

jordanskaffningslån icke vid något tillfälle under sagda år överstiger 1,500,000

kronor, samt att den del av jordförmedlingsfondens till ny utlåning disponibla

kapitaltillgång, som ej anvisas såsom jordanskaffningslån jämlikt vad

nyss sagts, må av Kungl. Maj:t under 1929 användas för utlämnande av

förlagslån åt aktiebolag och föreningar enligt i propositionen härom tillstyrkta

grunder.

Mot vad sålunda föreslagits bar utskottet ej annan erinran, än att det

enligt vad utskottet ovan tillstyrkt skulle uppdragas åt egnahemsstyrelsen

att, inom sagda belopp av 1,500,000 kronor, bevilja ifrågavarande jordanskaffningslån.

Innan utskottet övergår till de i vissa av förevarande motioner framställda

förslag i särskilda spörsmål, må här anmärkas, att den av utskottet

ovan intagna ståndpunkt rörande Kungl. Maj:ts föreliggande förslag giver

vid handen, att utskottet icke kunnat biträda herr Lindhagens förut återgivna

motion I: 276, vari yrkats avslag å propositionen eller beslutande av

ett provisorium.

B) Motionsvis framställda särskilda förslag, ej avhandlade ovan

under A.

1) Frågan om kontroll över den sociala arrendelagen.

I motionerna I: 203 av herr Lindhagen och II: 357 av herr Hage m. fl.

har hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära övervägande

av sådant tillägg till den sociala arrendelagen, att någon kontroll å lagens

tillämpning utan omfattande kostsamma anordningar må kunna genom jordbrukskommissionerna

eller annorledes åstadkommas.

Till stöd för detta yrkande har anförts bland annat följande.

• Den vid 1927 års riksdag antagna sociala arrendelagstiftningen inläte sig

icke på någon kontroll över lagens tillämpning. Denna omtanke vore fortfarande

verkningslöst lagd på den svagare parten, som skulle skyddas.

Såsom förnummes från orterna, komme lagen mångenstädes icke till tilllämpning.

Kontrakt vore ock ofta olagliga. Lagen vore i själva verket

komplett oduglig, om jordägare önskade kringgå densamma. Jordkommissionen

hade föreslagit en lagstiftning om en statsorganisation för sociala

jordfrågor. Denna skulle äga utöva kontroll i mån av behov, och blotta

hotet härom borde verka mäktigt till lagens efterlevnad. Enligt uppsiktslagen

upprättades jordbrukskommissioner. Åt dessa kunde provisoriskt uppdragas

att utöva även någon kontrollverksamhet på arrendelagens efterlevnad.

Vid resor i orterna för uppsiktslagens kontrollerande läge det nära

till hands, att kommissionerna samtidigt även toge stickprov på arrendelagens

tillämpning och i lagen finge någon befogenhet att i det speciella

Utskottet.

Motioner.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

Riksdagen

1927.

Utskottet.

Motion.

fallet och androm till varnagel påkalla upprättandet av ett laga kontrakt.

Det förefölle, som om man vid stiftandet av en sådan lag måste intressera

sig även för lagens effektivitet. Kontrollen behövde icke alls bli »av synnerligen

omfattande art» med ovan förordade stickprov utan extra kostnad. I

Finland ansåges kontrollen vara en sådan huvudsak, att där föreskrevs till

och med, att varje kontrakt skulle granskas och godkännas.

I anledning av Kungl. Majrts proposition till fjolårets riksdag, nr 182,

med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom m. m. väcktes en motion (I: 313) i samma

syfte som nu förevarande. Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet

anförde i sitt utlåtande nr 1 (sid. 88 och 89) följande.

»Enligt utskottets mening torde en kontroll av den art, som avses i förevarande

motion, komma att bliva synnerligen omfattande, därest den skall

kunna fylla den uppgift, som motionärerna åsyftat. Motionärerna hava

nämligen ansett, att vederbörande kontrollmyndighet skulle tilläggas initiativ,

upplysningsverksamhet och målsmanskap. Utskottet har icke funnit sådana

skäl anförda, att de föranleda utskottet att förorda anordnande av en dylik

omfattande kontrollverksamhet.»

Två ledamöter avgåvo reservation och hemställde, att riksdagen ville hos

Kungl. Maj:t begära förslag till 1928 års riksdag i syfte att skapa någon

garanti på den sociala arrendelagens tillämpning genom de i uppsiktslagen

omnämnda jordbrukskommissionerna eller annorledes.

Utskottets avstyrkande hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar.

Enär intet inträffat, som i föreliggande fråga skulle kunna föranleda ett

ståndpunktstagande i annan riktning än 1927, vidhåller utskottet sitt förenämnda

uttalande vid fjolårets riksdag samt finner alltså skäl icke anförda

för förordande av den ifrågasatta kontrollverksamheten.

i. . ..

™ 2) Frågan om ändring i 1925 års lag om bolags fastighetsförvärv.

I den av herr Månsson i Erlandsro väckta motionen II: 455 har hemställts,

att riksdagen må besluta att i 1925 års lag om rätt att besitta fast

egendom vidtaga sådan ändring, att egnahemsförening eller bolag, som av

Kungl. Maj:t antagits såsom låneförmedlare för den statsunderstödda egnahemsverksamheten,

måtte befrias från skyldighet att inhämta Kungl. Maj:ts

tillstånd till fastighetsförvärv.

Till stöd för detta yrkande har motionären anfört i huvudsak följande.

För att låneförmedlande bolag och föreningar må kunna utöva sin gagnande

verksamhet på tillfredsställande sätt, borde de ej betungas med att,

enligt 1925 års lag om rätt att besitta fast egendom, söka Kungl. Maj:ts

tillstånd för jordförvärv i varje särskilt fall. Denna föreskrift ställde dem

i sämre ställning än enskilda i rent affärssyfte verksamma fastighetsförmedlare,

vilka utan särskilt tillstånd eller offentlig kontroll kunde köpa

jord. För att göra ett fördelaktigt förvärv av jord vore det ofta nödvändigt,

att affären kunde göras snabbt. En jordägare ställde sig ofta tveksam

s. 57 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlutande. Nr 2. 57

till en försäljning, då jordförmedlaren måste göra förvärvet beroende av,

att han efter en avsevärd tid framåt erhölle tillstånd till detta. Uet syntes

vidare mindre förenligt med hithörande koncessionslagstiftnings allmänna

syften, att en förening av här avsedd art, som — under offentlig uppsikt

och med stimulans av statsmedel — för sina medlemmars och andra mindre

bemedlade jordspekulanters räkning arbetade för att på lämpligt sätt överföra

jord i händerna på självägande jordbrukare, skulle i princip vara

hindrad att förvärva jord på grund av lagbestämmelser, som torde tillkommit

just för att befordra, att den produktiva jorden innehades av sådana

personer, vilka lämpligen borde bruka och besitta dylik jord.

Före lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag och

förening att förvärva fast egendom gällde dels den s. k. norrländska förbudslagen

den 4 maj 1906 dels och en liknande, provisorisk förbudslag av den

20 maj 1921 beträffande övriga delar av riket. Den senare lagen hade

genom särskilda åren 1922, 1923 och 1924 utfärdade lagar givits förlängd

giltighet, vardera gången för ett år.

I samband med behandlingen av proposition till 1923 års riksdag om den

provisoriska lagens förlängning ytterligare ett år uttalade riksdagen, i anledning

av väckt motion om generellt undantagande för egnahemsföreningar

och egnahemsbolag från koncessionsplikt, att detta förslag vore väl värt

beaktande, men då dylik undantagsbestämmelse ej funnes inrymd i den norrländska

förbudslagen samt bristande överenstämmelse därutinnan mellan

denna och 1921 års lag ej syntes önsklig, vore det lämpligt, att den i motionen

väckta frågan ej i samband med prolongeringen av den provisoriska lagen

tillsvidare på ytterligare ett år upptoges till bedömande, utan att därmed

borde anstå till dess under då föreslagna provisorietid komme att tagas

ståndpunkt till spörsmålet om en definitiv lagstiftning på området.

Frågan om definitiv lagstiftning på området behandlades vid 1925 års

riksdag. Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet, nr 205,

(däri under 4 § femte stycket av förslaget till lag angående förbud i vissa fall

för bolag och förening att förvärva fast egendom bestämdes, att Konungen

skulle äga giva bolag eller förening tillstånd att förvärva viss fastighet i

det fall, att med fastighetens förvärvande vore avsett att främja bildandet

av egna hem eller mindre jordbruk) ävensom i ämnet väckta motioner, däribland

motionen I: 283 av herr Lindhagen (vari yrkats att nyss nämnda

stycke av § 4 borde utgå) anförde andra lagutskottet i sitt utlåtande, nr 33, i

denna punkt godkänt av riksdagen, följande.

»Bildandet av egna hem och mindre jordbruk är ju ett i hög grad berättigat

samhällsintresse. I åtskilliga yttranden, som avgivits beträffande

ifrågavarande lagstiftning, har ock ifrågasatts att från tillämpningen av en

förbudslagstiftning av nu ifrågavarande slag borde undantagas sådana bolag

eller föreningar, vilka enligt sina stadgar syssla med anskaffande av bostäder

och egnahem in. m. Då nu Kungl. Maj:t föreslagit, att förvärv, som avse

att främja ifrågavarande ändamål, skulle hänföras till fallen av lindrigare

koncessionsvillkor, vill utskottet uttala sin fulla anslutning härtill. Att en

noggrann prövning av kvalifikationen hos vederbörande bolag eller förening

Riksdagen

1923 och 1925.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

Pågående utredning

i

ämnet.

Utskottet.

Motion.

och av den uppgivna styckningens lämplighet icke därigenom kommer att

eftersättas, förutsätter utskottet såsom visst. Härvidlag torde särskilt de

lokala myndigheternas yttranden komma att bliva för den prövande myndigheten

vägledande. Beträffande förvärv, som avse fastigheter i närheten av

stad och därmed likställt samhälle, torde inhämtande av yttrande jämväl

från vederbörande myndigheter i staden eller samhället i förekommande fall

böra ske.»

Enligt vad utskottet inhämtat har utredning i den fråga, som avses i nu

förevarande motion It 455, nyligen verkställts genom de jämlikt Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1927 tillkallade sakkunniga för verkställande

av utredning av frågan om ändringar i förfaringssättet och bestämmelserna

rörande försäljningar och andra upplåtelser från kronans jordbruksdomäner.

Dessa sakkunniga hava numera framlagt ett på Kungl. Maj ds

prövning beroende förslag till vissa lagändringar i det av motionären angivna

syfte.

Utskottet finner visserligen motionärens förslag i och för sig beaktansvärt.

Med den av utskottet ovan tillstyrkta starkare kontrollen över låneförmedlande

bolags och föreningars egnaliemsverksamhet synes icke heller någon

egentlig risk vara förenad med införande av friare former för dylika företag

att förvärva fast egendom för bildande av egna hem och smärre jordbruk.

Då frågan om lagändring i den i motionen åsyftade riktning emellertid

redan gjorts till föremål för utredning och förslag genom särskilda sakkunniga,

finner utskottet det ej vara påkallat att i frågans nuvarande läge

förorda omedelbar åtgärd från riksdagens sida.

3) Frågan rörande lagstiftning om fideikommiss.

I herr Lindhagens motion 1:271 hemställes, att riksdagen med anledning

av egnahemspropositionen, så vitt den rör jordanskaffningen, ville besluta sådana

ändringar och tillägg i förslaget, 1) att såsom bidrag till jordanskaffningen

även skall tillitas särskilda prestationer vid försäljning av fideikommissjord

i huvudsaklig anslutning till den danska lagstiftningen, samt 2)

att grundlinjerna för detta bidrag utformas genom lag.

I motiven anför motionären bland annat följande.

En lag måste reglera fideikommissens snara avlösning. Nu realiserades

förrådet av fideikommissens arrendegårdar på administrativ väg. Den härför

åberopade 1810 års författning medgåve dock, enligt motionärens mening,

icke den administrativa myndigheten rätt till sådan allmän realisation.

Vidare behövdes vid denna ett lagligt skydd för arrendatorerna, så att jordägaren

ej enhälligt bestämde, om försäljning skulle ske, om priserna och

betalningssättet, om vilken som skulle tillåtas köpa samt om äventyret för

arrendatorn att få övergiva arrendet, ofta fäderneärvt, därest han ej obetingat

fann sig i villkoren. Slutligen borde övervägas, om ej från det allmännas

sida borde krävas något vederlag i köpeskillingen och i rätt till inköp av

någon del av jorden på grund av det ökade värde, som tillädes fastigheterna

s. 59 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra talj- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 59

genom statsmakternas medgivande, att de i strid med fideikommissurkunden

finge säljas till gängse pris i den allmänna marknaden. Den danska lagstiftningen

om avlösning av fideikommiss hade slagit in på denna väg.

Den åberopade danska lagstiftningen på området innebär i korthet

följande.

Genom lag den 4 oktober 1919 föreskrives, att innehavare av län, stamhus

och fideikommissgods kunna få övertaga besittningen såsom fri egendom,

därest den, som besitter dylikt gods, dels till statskassan inbetalar en

viss kontant summa (20 eller 25 procent av godsets värde eller, om han

dröjer med framställning i ämnet, 25 eller 30 procent), dels ock ställer en

tredjedel av den till fri egendom övertagna jorden till statens förfogande

mot i lagen bestämd ersättning. Den, som ej vill begagna sig av sagda

möjlighet, skall erlägga en årlig avgift till staten av 1 eller 1.2 procent av

värdet. Avlösningen ordnades genom särskilda värderingsnämnder, vari

staten utsåg tre och jordbesittaren två ledamöter. Den kontanta inbetalningen

till statskassan användes till statliga inköp av jord. Den jord, som

besittarna avstå till staten, användes till bildande av husmansbruk.

Riksdagen bär tidigare gjort framställningar i fideikommissfrågan. Sålunda

anhöll riksdagen i skrivelse den 16 mars 1909, nr 47, att Kungl.

Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser,

på vilka villkor lantfastigbet, som utgjorde fideikommiss, måtte

kunna av innehavaren helt eller delvis säljas mot det att köpeskillingen i

stället sattes såsom fideikommiss. Vidare anhöll 1914 års senare riksdag

i skrivelse den 22 september 1914, nr 279, att Kungl. Maj:t täcktes,

efter verkställd utredning rörande de i riket bestående fideikommisstiftelser

i såväl fast som lös egendom, taga under övervägande, dels på vilka villkor

bestående fideikommisstiftelser måtte, där ej särskild anledning till undantag

förelågo, kunna upphävas, dels ock huruvida och på vad sätt bestämmelser,

innefattande förbud mot instiftande av nya fideikommiss i lös egendom,

måtte kunna meddelas, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kunde föranleda.

I anledning av 1914 års riksdagsskrivelse uppdrog Kungl. Maj:t åt envoyén

A. Ehrensvärd att i ämnet verkställa utredning. Denna utredning

hann icke avslutas, dock avlämnade Ehrensvärd 1919 ett förslag till lag

om fideikommisstiftelsers upplösning.

Åt jordkommissionen uppdrogs att slutföra den av riksdagen begärda utredningen

i fideikommissfrågan. Då kommissionens arbete 1923 avbröts,

förelåg intet utarbetat förslag i ämnet utan endast ett principutlåtande

jämte vissa andra förarbeten (kommissionens betänkande del VI). Redogörelse

för kommissionens betänkande i frågan återfinnes i första lagutskottets utlåtande

nr 38 till 1924 års riksdag.

Frågan bringades 1924 ånyo inför riksdagen genom motioner. Första

lagutskottet hemställde i utlåtande nr 38 om skrivelse till Kungl. Maj:t

Med bifall till utskottets hemställan anhöll riksdagen i skrivelse den 23

Riksdagen

1909 och 1914.

Jord kommissionen.

1924 år8 riksdag.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

maj 1924, nr 201, — med förklarande, att riksdagen fortfarande ansåge det

böra tagas under övervägande, dels på vilka villkor bestående fideikommisstiftelser,

där ej särskild anledning till undantag föreligger, kunde upphävas,

dels ock huruvida och på vad sätt bestämmelser, innefattande förbud mot

instiftande av nya fideikommiss i lös egendom, kunde meddelas — att Kungl.

Maj:t ville efter utredning för riksdagen snarast möjligt framlägga förslag

till lagbestämmelser i syfte att fastighet, som utgör fideikommiss, må kunna,

där ej särskilda skäl tala däremot, för bildande av nya självständiga jordbruk

eller egna hem helt eller delvis säljas mot det att köpeskillingen i

stället sättes såsom fideikommiss.

Till lagrådet Med anledning av riksdagens sistnämnda skrivelse utarbetades inom justitie19fat

förslag departementet ett förslag till lag om försäljning i vissa fall av fideikomissm.

m. egendom.

Enligt förslaget skulle det tillkomma länsstyrelserna att med vissa inskränkningar

medgiva försäljning av fideikommiss jord, därest försäljningen

avsåge bildande av mindre jordbruk eller tillgodoseende av behov av mark

för bostadsändamål, eller försäljningen skedde till vissa nyttjanderättshavare.

Köpeskillingen skulle avsättas och förvaltas såsom fideikommisskapital.

Sedan förslaget den 13 mars 1925 remitterats till lagrådet, avstyrkte lagrådets

samtliga ledamöter i utlåtande den 30 mars 1925 förslagets upphöjande

till lag.

Då den 21 november 1925 till lagrådet remitterades förslag till sådan

ändring i 1810 års förordning, att obligatoriskt inhämtande av regeringsrättens

yttrande i fideikommissärenden ej längre skulle förekomma, uttalade

dåvarande chefen för justitiedepartementet, att han ännu icke tagit slutlig

ställning till spörsmålet, huruvida förslaget till lag om försäljning i vissa

fall av fideikommissegendom borde efter överarbetning i vissa avseenden

föreläggas riksdagen eller om utväg till frågans ordnande borde sökas på

annat sätt. Det syntes nämligen icke vara uteslutet, att det av riksdagen

åsyftade ändamålet kunde i väsentliga avseenden uppnås genom vissa administrativa

åtgärder. — Därefter publicerades en redogörelse för den praxis,

som tillämpas inom justitiedepartementet vid behandlingen av fideikommissärenden.

interpellaI ett av chefen för justitiedepartementet den 9 juni 1927 avgivet svar å

tX°riksdagel*d eu av herr Lindhagen i första kammaren framställd interpellation i fidei1927.

kommissfrågan anfördes bland annat följande.

Sedan lagberedningen med utgången av 1925 avslutat behandlingen av

arvsrätten, hade lagberedningen övergått till den huvuddel av ärvdabalken,

till vilken fideikommissfrågan hörde, nämligen testamentsrätten. Spörsmålet,

om det allmänna borde —- såsom i Danmark — vid försäljning av fideikommissjord

erhålla rätt till andel i köpeskillingen eller till inköp av någon

del av jorden, vore av den natur, att det knappast kunde upptagas i annat

sammanhang än vid det förestående principiella avgörandet av fideikommissfrågan

i dess helhet.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 61

Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen liar riksdagen vid skilda

tillfällen gjort framställning till Kungl. Maj:t angående frågan om 1''astighetsfideikommiss.

Med anledning härav hava åtskilliga utredningar i detta

svårlösta spörsmål också ägt rum, och för närvarande lärer lagberedningen

till behandling förehava den del av ärvdabalken, till vilken fideikommissfrågan

hör, nämligen testamentsrätten. Utskottet finner icke anledning att

på grund av motionen påkalla förnyad åtgärd från riksdagens sida.

4) Frågan om viss särskild skogslagstiftning m. in.

I motionen I: 273 av herr Lindhagen hemställes, att riksdagen med anledning

av egnahemspropositionen ville besluta sådana ändringar och tillägg

i förslaget, 1) att egnahemsrörelsens upplysningsverksamhet utsträckes att

omfatta även småbrukarnas undervisning i skogsvård, och detta icke minst

på husbeliovsskogsområdena; 2) att i den mån småbrukarnas rätt till husbehovsvirke

tillgodosetts genom servitut på enskild skogsmark, vartill egnahemsverksamheten

också medverkat, lagbestämmelser måtte antagas, som

skydda jordbrukaren mot att berövas sin rätt genom att skogsägaren avverkar

skogskapitalet; samt 3) att lagbestämmelser om uthålligt skogsbruk

på större enskilda skogar beslutas i syfte bland annat att trygga de genom

egnahemsverksamheten tillkomna småbruken att vid behov kunna erhålla

varaktig arbetsförtjänst genom skogsarbete.

Då skogsvårdsstyrelserna, jämlikt 4 § i förordningen den 15 juni 1923,

hava till uppgift att, bland annat, befrämja den enskilda skogshushållningen

genom utbredande av kunskap i skogsskötsel samt då det ej kan anses

lämpligt, att hithörande pågående upplysningsverksamhet överflyttas från

skogsvårdsstyrelserna till egnahemsorganen, finner utskottet ej skäl förorda

åtgärd med anledning av första punkten i motionen.

Vad angår motionärens hemställan under punkt 2), må erinras om lagen

den 18 juni 1926 om delning av jord å landet 20 kap. 3 §, vari ägare av

fastighet, till vars förmån gäller servitut till skogsfång (och mulbete) å annan

fastighet, medgives rätt att erhålla utbrytning av servitutet, där det visas att

servitutet äventyras. Genom sålunda förefintlig möjlighet till avlösning av

servitut torde det spörsmål, som avhandlas i förevarande punkt i motionen,

hava blivit beaktat.

Rörande den tredje punkten i motionen vill utskottet bringa i åtanke

riksdagens beslut 1927 med anledning av herr Lindhagens motion, nr 162,

angående uthålligt skogsbruk på bolags och enskilda skogar av större omfattning.

I utlåtande, nr 48, avstyrkte jordbruksutskottet enhälligt motionen.

Därvid framhölls, bland annat, att 1923 års skogsvårdslag förutom skydd

för återväxt och yngre skog även ägde särskilda restriktiva möjligheter i

fråga om avverkning, som hotade fastighets framtida behov av skog, samt

Utskottet.

Motion.

Utskottet.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

Motioner.

beträffande avverkning i svårföryngrade skogar. Ett stigande intresse för

skogsvård gjorde sig också gällande. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Då anledning saknas intaga annan ståndpunkt än 1927, torde jämväl yrkandet

i punkten 3 icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

5) Frågan om expropriationslagstiftning till stöd för strävandena att

anskaffa jord för bildande av nya jordbruk m. m.

I de likalydande motionerna 1:163 av herr Möller m. fl. och II: 295 av herr

Hansson i Stockholm m. fl. hemställes, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Maj:t dels begära förslag till sådana ändringar i gällande lag om

expropriation, som erfordras för att bereda möjlighet till expropriation av

mark för tillgodoseende jämväl av i motiveringen till motionen angivna ändamål

(för anläggning eller utvidgning av företag, som äro av större gagn

för orten, samt för kolonisationsändamål eller för utvidgning av ofullständiga

jordbruk), dels hemställa att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning

huruvida ökade garantier kunna vinnas, att ersättningen bestämmes

till belopp, som närmare än understundom är fallet motsvarar den i anspråk

tagna markens verkliga värde, samt genom främjande av avtal under hand

eller på annat sätt kostnaderna för ett expropriationsförfarande nedbringas,

ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen giver anledning.

I motiveringen hava motionärerna, i vad angår motionens första yrkande,

anfört i huvudsak följande.

Bestämmelser om skyldighet för markägare att för tillgodoseende av allmänna

intressen avstå mark mot ersättning hade länge funnits i svensk

lagstiftning, men i äldre tider i jämförelsevis begränsad omfattning.

Gällande bestämmelser om de ändamål, för vilka expropriation finge ske,

återfunnes i lagen den 12 maj 1917 om expropriation. Enligt 1 § i nämnda

lag kunde expropriation äga rum bland annat för tillgodoseende av olika

lokala intressen av kommunal (punkt 4) och hygienisk (punkt 5) art, för

beredande av bostäder (punkt 7), för vissa andra sociala ändamål (punkt 8)

men även för tryggande av skogsåterväxt (punkt 9) samt för »linbana, som

är behövlig för ett företag av större gagn för orten» (punkt 12).

Såsom en påtaglig lucka i lagen måste anses, att under det mark kunde

exproprieras för vissa speciella anläggningar till företag, som vore av gagn

för orten, expropriation däremot ej kunde ske för anläggning eller utvidgning

av dylikt företag. Ur samhällelig synpunkt vore det långt viktigare

tillse, att icke genom svårighet eller omöjlighet att anskaffa erforderlig mark

helt förhindrades uppkomsten eller utvecklingen av ett ur nationalekonomisk

synpunkt önskvärt och för ortsbefolkningens utkomst betydelsefullt företag,

såsom exempelvis ett sågverk eller en trämassefabrik vid mynningen av en

större flottled.

Statsmakterna hade redan medgivit expropriationsrätt för att möjliggöra

utnyttjandet av vattenkraft och torrläggning av mark (se nya vattenlagen),

för att göra kalhuggen skogsmark skogbärande samt för att inom vissa områden

åstadkomma tryggade bostadsförhållanden. I analogi härmed syntes

s. 63 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 63

expropriationsrätt böra medgivas även i fråga om jord, som erfordrades för

kolonisationsändamål eller för utvidgning av ofullständiga jordbruk. Sannolikt

vore, att en dylik rätt icke så ofta torde behöva tagas i anspråk, men

dess förefintlighet skulle med all säkerhet befrämja frivilliga upplåtelser

av odlingsmark.

Vad angår frågan om ersättningens nedbringande vid expropriation

hava motionärerna anfört följande.

Mot expropriationslagens bestämmelse, att löseskilling skulle erläggas motsvarande

fastighetens fulla värde, torde väl i princip intet vara att erinra.

Men erfarenheten gåve vid handen, att de ersättningar, som bestämdes,

understundom sattes oskäligt höga, varigenom omintetgjordes lagens syftemål

att öppna möjlighet att till skäligt pris anskaffa mark för i lagen angivna

ändamål. Det syntes böra övervägas, huruvida rättelse härutinnan kunde

vinnas. Att innan närmare utredning ägt rum angiva, huru frågan borde

lösas, läte sig icke göra. Möjligen skulle en skyldighet för nämnden att

motivera sitt beslut samt att till protokollet anteckna avvikande meningar

kunna verka som ett korrektiv (jämför 41 § expropriationslagen, som nu

innehölle stadgande i motsatt riktning). Även andra utvägar kunde tänkas

och borde bli föremål för övervägande.

Ett expropriationsförfarande vore i regel jämförelsevis tidsödande och

medförde avsevärda kostnader. Till undvikande av tidsutdräkt och nedbringande

av kostnaderna borde frivilliga överlåtelser befrämjas. För närvarande

gällde, att ersättning ej Ange bestämmas lägre än vad den exproprierande

i målet erbjudit (38 §) samt att den exproprierande skulle vara

pliktig att — med undantag varom nu ej vore fråga — gälda all expropriationsmålets

handläggning, expropriationsersättningens bestämmande och fördelning

eller eljest av expropriationen följande kostnad. Givet vore emellertid,

att den exproprierande kunde vara benägen att förlikningsvis, för

att slippa dröjsmål och expropriationskostnader, erbjuda ett jämförelsevis

högre lösenbelopp, om han visste, att det avgivna anbudet, därest detsamma

avsloges, icke längre bleve av betydelse för expropriationsersättningens bestämmande.

Och givet vore också, att markägaren vore mera benägen

antaga ett fördelaktigt anbud, om han visste, att ersättningen av en nämnd

kunde komma att bestämmas till lägre belopp. Och hade förlikning ej

kunnat komma till stånd, syntes det ej överensstämma med rättvisa och

billighet, att den exproprierande skulle betala alla kostnaderna, även om

ersättningen ej bestämts till högre belopp, än vad som av honom förlikningsvis

erbjudits.

I motionen 1:204 av herr Lindhagen har hemställts, att riksdagen ville

hos Kungl. Maj:t begära expropriationslagstiftning såsom ett yttersta medel

i strävandena för rikets kolonisation, utbrytning av arrendejordbruk, fulländning

av ofullkomliga jordbruk och anskaffande av tomtmark för nya

bostäder.

Under hänvisning till sist nämnda motion har i den av herr Hage m. fl.

väckta motionen 11:360 hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t

begära, att vid övervägandet av jordfrågorna jämväl beaktas behovet av ett

expropriationsförfararande såsom ett yttersta medel i strävandet för rikets

kolonisation, för utbrytning av arrendejordbruk, för fulländning av ofullkomliga

jordbruk och för anskaffande av tomtmark för nya bostäder.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

Vidare har herr Lindhagen i motionen 1:267 hemställt, att riksdagen

med anledning av egnahemspropositionen, så vitt den rörer bildandet av

nya jordbruk, ville besluta sådana ändringar och tillägg i förslaget, att,

bland annat (hemställan under punkt 8 i motionen), jordanskaffningen, en såvitt

rörer enskild jord — enligt jordkommissionen företrädesvis bolagsjord

och gods — kompletteras med skäliga expropriationsbestämmelser för vinnande

av erforderliga och rimliga uppgörelser vid den tid, på den plats,

i den omfattning, mot det pris och till förmån för den person som vederbör.

Herr Lindhagen har därjämte i motionen 1:268 hemställt, att riksdagen med

anledning av egnahemspropositionen, såvitt den rör frilösning av arrendejordbruk,

ville besluta sådana ändringar och tillägg i förslaget, att, bland

annat (hemställan under 3 i motionen), på tillämpligt sätt givas även i

detta fall enahanda bestämmelser, som ifrågasatts uti yrkandet till motionen

1:267 under bland annat punkten 8). I motionen 1:269 har herr Lindhagen

vidare hemställt, att riksdagen med anledning av egnahemspropositionen,

såvitt den rörer förbättring av ofullständiga jordbruk, ville besluta sådana

ändringar och tillägg i förslaget, som ifrågasatts i yrkandet till motionen

1:267 under bland annat punkten 8). Slutligen hemställes i motionen

1:270 (punkten 2) av herr Lindhagen, att riksdagen med anledning av

egnahemspropositionen ville besluta sådant tillägg till densamma, att jordanskaffning

för tillhandahållande av tomtmark för nya bostäder kompletteras

med expropriationsbestämmelser, som möjliggöra skäliga uppgörelser

om erforderliga tomtförvärv från bolags, spekulanters och större enskilda

jordägares fastigheter. — I nu omnämnda motioner 1:267—270 av herr

Lindhagen har vidare yrkats, att bland annat nu angivna bestämmelser

fastställas genom lag.

I motiveringen till herr Lindhagens förenämnda motion 1:204 anföres

bland annat följande.

I ett land som vårt med stora enskilda egendomar och i synnerhet mycket

utbredda bolagsdomäner måste det finnas ett yttersta medel för att anskaffa

jord i rätta ögonblicket, på lämplig plats, till erforderlig omfattning och

för rimligt pris. Ett sådant medel vore expropriation, som sedan gammalt

funnits i svenska lagstiftningen för åtkommande av jord till så kallat allmänt

behov. Enskilda järnvägsföretag hade ock expropriationsrätt. Detta

rättsmedel vore även medgivet större enskilda företag såsom i vattenlagstiftningen

och även gruvlagstiftningen. Vidare vore den numera medgiven

för lösen av tomt med hus, tillhörigt annan än jordägaren, samt av tomt

för uppförande av folkets hus m. m. dylikt.

För den sociala jordfrågan behövdes sådan expropriationsrätt ytterligare

för följande ändamål: 1) bildandet av nya jordbruk, 2) fullkomnande av

ofullständiga jordbruk, 3) frilösning av arrendejorden, 4) anskaffande av

tomtmark för nya bostäder.

Icke blott för jordanskaffningen utan även för annan behörig hänsyn

vore en expropriationsrätt i det allmännas hand oumbärlig.

Norrlandskommitténs konservativa och liberala majoritet förordade expropriation

för bildande av nya jordbruk. Reservanter ansåge expropriation

s. 65 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 65

behövas även för fullkomnande av ofullständiga jordbruk och frilösning av

arrendejordbruk, vartill emellertid även en majoritet under arbetets gång

ställde sig sympatisk. Sedan hade dylika förslag förekommit i alla jordberedningar,

och till sist förordade jordkommissionen expropriationsrätt för

samtliga ovannämnda fyra ändamål. Det borde icke förglömmas, såsom

ofta skedde, att denna utväg vore endast ett yttersta medel, vars blotta tillvaro

i regel vore ägnad att åstadkomma rimliga avtal utan att något expropriationsförfarande

behövde tillitas. Synpunkterna på denna angelägenhet

vore utförligt utvecklade i tidigare motioner (se särskilt motion 162 år 1920

i första kammaren) liksom ock i jordkommissionens betänkande.

Såsom framgår av i detta utlåtande redan lämnad redogörelse (sid. 6—12)

har riksdagen tidigare och senast under åren 1924—1927 haft att taga ståndpunkt

till motionsvis framställda förslag rörande expropriationslagstiftning

till stöd för strävandena att anskaffa jord för bildande av nya jordbruk, att

frilösa arrendejordbruk, att utveckla ofullständiga jordbruk och att anskaffa

tomtmark för nya bostäder. Därvid har riksdagen funnit sålunda framställda

förslag icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

I anslutning till den ståndpunkt, riksdagen sålunda hittills intagit, vill

utskottet avstyrka de motionsvis nu framställda djupt ingripande förslagen

om expropriationsinstitutets utsträckning att avse anskaffande av mark jämväl

för de i motionerna åsyftade nya ändamålen. Några framträdande

svårigheter att i den fria marknaden uppbringa erforderlig jord för hithörande

ändamål torde för närvarande icke göra sig gällande, och genom

det av utskottet ovan tillstyrkta förslaget om egnahemsverksamhetens utveckling,

åsyftande jämte annat rationellare anordning för jordanskaffning,

böra ökade möjligheter öppnas för tillgodoseende av förefintligt jordbehov.

Vad därefter angår det i de likalydande motionerna 1:163 och 11:295,

andra punkten, framställda yrkandet, att riksdagen ville anhålla om utredning,

huruvida ökade garantier kunna vinnas, att ersättningen vid expropriation

bestämmes till belopp, som närmare än understundom är fallet

motsvarar den i anspråk tagna markens verkliga värde, samt genom främjande

av avtal under hand eller på annat sätt kostnaderna för ett expropriationsförfarande

nedbringas, kan utskottet i denna del biträda motionärernas

hemställan. Såsom i sagda motion uttalas torde det visserligen vara

en riktig princip, att löseskillingen för mark, som exproprieras jämlikt

lagen i ämnet den 12 maj 1917, motsvarar fastighetens fulla värde. Men

förnekas kan icke, att ett expropriationsförfarande i verkligheten understundom

medför avsevärt större kostnad för den exproprierande, än kostnaden

vid motsvarande förvärv från en jordägare, som godvilligt avstår

mark. En utredning av detta spörsmål synes därför böra komma till stånd,

därvid de av motionärerna framförda synpunkter rörande löseskillingens

bestämmande jämväl torde böra komma under omprövning.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 samt. 3 avd. 2 höft. (Nr 2.) 5

Utskottet.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I) att riksdagen må — i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 97 samt motionerna I: 260, I: 274, I: 275,

II: 447 och II: 454 —

1) dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig

överensstämmelse med de i bilagorna A, B och C till

detta utlåtande intagna, av utskottet tillstyrkta bestämmelser,

utfärda

a) kungörelse angående allmänna grunder för den

statsunderstödda egnahemsverksamheten,

b) kungörelse med reglementariska föreskrifter

angående den statsunderstödda egnahemslåne- och

premielåneverksamheten,

c) kungörelse med reglementariska föreskrifter

angående den statsunderstödda jordförmedlings- och

jordanskaffningsverksamheten;

2) dels godkänna sådan ändring av § 3 tredje stycket

av de utav riksdagen 1925 antagna allmänna grunder

för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland

och Dalarna, att ledningen av och kontrollen över kolonisationsnämndernas

verksamhet skall utövas av statens

egnahemsstyrelse i stället för genom jordbruksdepartementet

;

3) dels för statens egnahemsstyrelse för budgetåret

1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av 39,500

kronor;

4) dels för utlämnande för 1928 av förvaltningsbidrag

till egnahemslåneförmedlarna för budgetåret 1928—1929

anvisa ett extra förslagsanslag av 810,000 kronor;

5) dels för utlämnande för 1928 av statsbidrag till

hushållningssällskap för jordförmedlingsverksamhet för

budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag

av 125,000 kronor;

6) dels för utlämnande av premielån till egnahemslåntagare

för nyodlings- och nybyggnadsarbeten för budgetåret

1928—1929 anvisa ett extra reservationsanslag

av 800,000 kronor;

7) dels medgiva, att Kungl. Maj:t må för 1929 bevilja

statslån från egnahemslånefonden intill ett belopp av

20,000,000 kronor, därav 14,500,000 kronor för jord
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 67

brukslägenheter och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter

;

8) dels såsom kapitalökning till egnahemslånefonden

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av 9,000,000 kronor;

9) dels medgiva, att Kungl. Maj:t må av jordförmedlingsfondens

kapitalbehållning till jordanskaffningslån

åt hushållningssällskap, enligt av utskottet härom tillstyrkta

grunder, disponera under 1929 tillhopa högst så

stort belopp, att vad som utestår i beviljade jordanskaffningslån

icke vid något tillfälle under sagda år

överstiger 1,500,000 kronor;

10) dels ock medgiva, att den del av jordförmedlingsfondens

till ny utlåning disponibla kapitaltillgång, som

ej anvisas såsom jordanskaffningslån jämlikt vad ovan

under 9 sägs, må av Kungl. Maj:t under 1929 användas

för utlämnande av förlagslån åt aktiebolag och föreningar

enligt av utskottet härom tillstyrkta grunder;

11) att riksdagen må

1) i anledning av motionen I: 272 i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om utredning och förslag i syfte att låneunderstöd

ur egnahemslånefonden eller annorledes må

kunna utgå jämväl för samfällda (kooperativa) jordbruk;

2) i anledning av motionerna 1:118, 1:267, 1:268,

I: 269, II: 199, II: 305 och II: 447 i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om utredning och förslag rörande beredande

av ökade möjligheter för lantarbetare, hemmansägare-,

arrendators- och småbrukaresöner samt andra

mindre bemedlade eller obemedlade härför lämpliga personer

att erhålla egna jordbruk;

3) i anledning av motionerna 1:163 och II: 295 i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t ville

låta verkställa utredning, huruvida ökade garantier kunna

vinnas, att ersättningen vid expropriation enligt gällande

lag om expropriation bestämmes till belopp, som närmare

än understundom är fallet motsvarar den i anspråk

tagna markens verkliga värde, samt genom främjande

av avtal under hand eller på annat sätt kostnaderna för

ett expropriationsförfarande nedbringas, ävensom för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen giver

anledning;

III) att motionerna 1:118, 1:163, I: 203, I: 204, 1:236,

1:260, 1:267, 1:268, 1:269, 1:270, 1:271, 1:272, 1:273,

I: 274, 1:275, I: 276, I: 277, II: 199, II: 295, II: 305, II357,

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

II: 360, II: 447, II: 454, II: 455 och II: 456 må, i den

mån de icke kunna anses besvarade genom utskottets

hemställan här ovan under I och II, icke föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Beträffande sättet för anskaffande av det såsom kapitalökning tillstyrkta

anslaget torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.

Stockholm den 11 maj 1928.

På sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON

Vid ärendets slutbehandling hava närvarit:

från törsta kammaren: herrar greve Spens, Linder, Andersson i Fältenborg, Tjällgren,

Lindhagen, Sundberg, Gabrielsson och Eriksson1 5 i Ljusdal samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hage, Ödström*, Johanson i

Hallagården, Pettersson i Bjälbo, Olovson i Västerås, Hedlund i Häste och Adler.

1 Deltagit i behandlingen endast av punkterna II) och III)- ’ Ej närvarande vid utlåtandets justering
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 69

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Bilaga A.

Förslag

till

Kungl. Maj:ts kungörelse

angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahems
verksamheten;
given

Stockholms slott den

Kungl. Maj:t har, efter riksdagens hörande, funnit gott förordna som

följer.

Kap. I.

Om statens egnahemsstyrelse och den statsunderstödda lokala

egnahemsorganisationen.

§ 1.

I denna kungörelse omförmäld statsunderstödd egnahemsverksamhet må,

under överinseende av statens egnahemsstyrelse och på nedan angivna

villkor, utövas av hushållningssällskap, kommuner, aktiebolag och föreningar

(låneförmedlare).

Statens egnahemsstyrelse.

§ 2.

Statens egnahemsstyrelse, med säte i Stockholm, har till uppgift att svara

för egnahemsärendenas centrala handläggning och därvid utöva ledning,

uppsikt och kontroll över låneförmedlarna i vad angår av dem utövad

statsunderstödd egnahemsverksamhet och vad därmed sammanhänger samt

vidtaga de övriga åtgärder, som enligt denna kungörelse och eljest meddelade

föreskrifter ankomma på styrelsen, ävensom att i allmänhet verka

för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling.

Styrelsen består av en chef och

fyra ledamöter, samtliga utsedda av

Kungl. Maj:t, varjämte hos styrelsen

anställas tjänstemän och biträden

enligt vad därom särskilt bestämmes.

3.

Styrelsen består av en chef och

tre ledamöter, samtliga utsedda av

Kungl. Maj:t, varjämte hos styrelsen

anställas tjänstemän och biträden

enligt vad därom särskilt bestämmes.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Chefen, tillika benämnd statens egnahemsinspektör, är i främsta rummet

ansvarig för styrelsens förvaltning.

Ledamöterna deltaga i överläggningar och beslut rörande sådana viktigare

ärenden, som jämlikt styrelsens av Kungl. Maj:t utfärdade instruktion

skola avgöras samfällt av chefen och

Till ledamöter höra utses för uppdraget

lämpliga och sakkunniga personer,

därav tre med insikt om egnahemsverksamhetens

praktiska bedrivande

och företrädande de olika

intressen, som därav beröras. Den

fjärde ledamoten, med uppgift att

huvudsakligen deltaga vid behandlingen

inom styrelsen av frågor

rörande medelsförvaltningen och

kontrollen däröver, skall representera

samarbetet mellan statskontoret

och styrelsen.

ledamöterna i plenum.

Till ledamöter höra utses för uppdraget

lämpliga och sakkunniga personer

med insikt om egnahemsverksamhetens

praktiska bedrivande och

företrädande de olika intressen, som

därav beröras.

Hushållningssällskapens egnahemsnämnder.

§ 4.

Hushållningssällskap utövar här avsedd statsunderstödd egnahemsverksamhet

genom en av sällskapet inrättad, på nedan angivet sätt sammansatt

egnahemsnämnd, med uppgift att i sällskapets namn och å dess vägnar

bedriva egnahemslåne- och premielåneverksamhet samt jordförmedlingsoch

jordanskaffningsverksamhet enligt de i denna kungörelse samt särskilt

utfärdade reglementen meddelade bestämmelser samt i övrigt verka för

egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom

sällskapets område.

För egnahemsnämnd skall gälla instruktion, antagen av hushållningssällskapet

och godkänd av egnahemsstyrelsen.

§ 5.

Hushållningssällskaps egnahems- Hushållningssällskaps egnahemsnämnd

skall bestå av fem ledamöter nämnd skall bestå av fem ledamöter.

eller, där sällskapet av särskild an- Suppleanter utses till samma antal.

ledning så finner påkallat, sju ledamöter.

Suppleanter utses till i regel

högst samma antal som ledamöter.

Till ledamöter böra utses för uppdraget lämpliga och sakkunniga personer

inom sällskapets område företrädande den jordbrukande befolkningen,

s. 71 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 71

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

den jord- och lånesökande allmänhetens intressen, de statligt-administra
-

tiva synpukterna samt förtrogenhet

hållanden.

Av ledamöterna skall halva antalet

och en därutöver väljas av

sällskapets förvaltningsutskott, som

även utser suppleanter för dem.

Övriga ledamöter och suppleanter

utses för statens räkning och tillsättas

av egnahemsstyrelsen. Ledamot

liksom suppleant utses för en

tid av högst fyra år.

Egnahemsnämnds ordförande utses

bland nämndens ledamöter av

sällskapets förvaltningsutskott eller,

om förvaltningsutskottet så bestämmer,

av nämnden.

Vid egnahemsnämnds sammanträde

har en var närvarande ledamot

en röst. Såsom nämndens beslut

gäller den mening, om vilken de

flesta röstande förenat sig, men vid

lika röstetal den mening, som biträdes

av ordföranden vid sammanträdet

; dock må i egnahemsnämnds

instruktion kunna göras förbehåll

av innebörd, att beslut angående

beviljande av egnahemslån eller

vidtagande av annan åtgärd, som

medför ekonomisk förpliktelse för

sällskapet, icke må fattas, därest två

eller, om nämnden består av sju

ledamöter, tre av de utav sällskapets

förvaltningsutskott valda ledamöterna

motsätta sig beslutet.

Egnahemsnämnds ledamöter svara

alla för en, för de nämndens beslut,

med områdets olikartade bygdeför
Av

ledamöterna väljas tre av

sällskapets förvaltningsutskott, som

även utser suppleanter för dem.

Övriga ledamöter och suppleanter

utses för statens räkning av Kungl.

Maj.t. Ledamot liksom suppleant

utses för en tid av högst fyra år.

Egnahemsnämnden utser en av

sina ledamöter att vara ordförande.

Vid egnahemsnämnds sammanträde

har en var närvarande ledamot

en röst. Såsom nämndens beslut

gäller den mening, om vilken de

flesta röstande förenat sig, men vid

lika röstetal den mening, som biträdes

av ordföranden vid sammanträdet;

dock må i egnahemsnämnds

instruktion kunna göras förbehåll

av innebörd, att beslut angående

beviljande av egnahemslån eller

vidtagande av annan åtgärd, som

medför ekonomisk förpliktelse för

sällskapet, icke må fattas, därest

två av de utav sällskapets förvaltningsutskott

valda ledamöterna motsätta

sig beslutet.

gent emot sällskapet, en för alla och

till vilka de med sina röster bidragit.

§ 6.

De medel, som staten anvisar hushållningssällskap för egnahemsverksamhetens

bedrivande, skola hållas avskilda från sällskapets övriga medel

samt förvaltas och bokföras jämlikt de grunder, som härom må varda bestämda

i egnahemsnämndens instruktion.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Hushållningssällskapet skall ansvara för, att dess egnahemsnämnd tillgodoses

med för egnahemsverksamhetens behöriga bedrivande erforderliga

tjänstemän och biträden samt nödiga lokaler och inventarier. En av sällskapet

anställd jordbrukskonsulent med åliggande att biträda egnahemsnämnden

bör — så vida ej annan anordning medgives i nämndens instruktion

— vid nämndens sammanträden närvara och föredraga ärendena.

De hushållningssällskapens tjänstemän,

som hava till åliggande att

biträda egnahemsnämnden, få icke

åtaga sig enskilda uppdrag åt jordsäljare.

§ 7.

Hushållningssällskaps egnahemsnämnds förvaltning och räkenskaper

skola granskas av tre revisorer, av vilka två väljas av sällskapet och en

tillsättes av egnahemsstyrelsen. Av egnahemsstyrelsen tillsatt revisor bör,

så vida ej annat av särskilda skäl betingas, vara av handelskammare eller

på annat av Kungl. Maj:t godkänt sätt auktoriserad såsom revisor.

Exemplar av revisorernas berättelse avlämnas dels till vederbörande

hushållningssällskap, som beslutar rörande ansvarsfrihet för nämndens

ledamöter, dels ock till egnahemsstyrelsen, som jämväl skall erhålla del

av sällskapets beslut i anledning av revisorernas berättelse.

Revisorerna åtnjuta för uppdraget ersättning av sällskapet.

För revisorerna skall gälla instruktion, antagen av hushållningssällskapet

och godkänd av egnahemsstyrelsen.

% 8.

Därest hushållningssällskap för sin del iakttager för sällskapets egnahemsverksamhet

gällande bestämmelser, understödjer staten verksamheten

genom att, i den ordning nedan sägs, ställa låne- och anslagsmedel till

förfogande samt lämna bidrag till bestridande av de med egnahemsverksamheten

förenade förvaltningskostnader och förluster.

Egnahemsombud och egnahemskommittéer i kommunerna.

§ 9.

Hushållningssällskaps egnahemsnämnd skall utse egnahemsombud, i regel

ett ombud för varje kommun inom sällskapets område, med uppgift att

biträda nämnden och verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga

bedrivande och utveckling inom ombudets distrikt. Där särskilda skäl

sådant betinga, må ombuds distrikt omfatta två eller flera intill varandra

liggande kommuner eller ock del av kommun.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 73

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Till egnahemsombud bör utses person i orten, som har intresse för egnahemsverksamheten

samt besitter för uppdraget goda personliga förutsättningar.

Det ankommer på sällskapet att besluta, huruvida och enligt vilka

grunder egnahemsombud må för uppdraget tilldelas ersättning av sällskapet,

börande härom meddelade föreskrifter intagas i egnahemsnämndens

instruktion.

§ 10.

En var kommun äge att, genom det organ som utövar kommunens beslutanderätt,

välja två egna representanter, företrädande huvudsakligen

den ene de jord- och lånesökandes krets och den andre de jordägandes, att

jämte det enligt § 9 för kommunen utsedda egnahemsombud bilda kommunens

egnahemskommitté med uppgift att, under egnahemsombudets ordförandeskap,

biträda egnahemsnämnden och verka för egnahemsverksamhetens

ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom kommunen. Är

kommun delad i två eller flera ombudsdistrikt, må två sådana representanter

väljas för vart och ett av kommunens ombudsdistrikt.

Kommun, som valt representanter till egnahemskommitté, har att härom

underrätta egnahemsnämnden.

Låneförmedlande kommuner, aktiebolag och föreningar.

§ 11.

Mom. 1. Såsom villkor för att kommun må utöva i denna kungörelse

omförmäld statsunderstödd egnahemsverksamhet gäller, att kommunen skall

hava antagit instruktion med reglementariska föreskrifter rörande verksamheten,

vilken instruktion skall vara godkänd av egnahemsstyrelsen.

Mom. 2. I instruktionen skola bestämmelser finnas intagna i, bland

annat, följande avseenden, nämligen

a) angående det kommunala organ, som skall handhava kommunens

hithörande egnahemsverksamhet, samt om detta organs sammansättning

och befogenhet med avseende å verksamheten, samt

b) att för verksamheten skola föras särskilda räkenskaper.

§ 12.

Mom. 1. Såsom villkor för att aktiebolag eller förening må utöva i

denna kungörelse omförmäld statsunderstödd egnahemsverksamhet gäller:

a) att aktiebolaget skall vara behörigen registrerat;

b) att föreningen skall vara registrerad såsom ekonomisk förening;

c) att aktiebolaget eller föreningen c) att aktiebolaget eller föreningen

har till uppgift att befrämja för- har, där ej Kungl. Maj:t av sär
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

värvandet av egnahem samt av

Kungl. Maj:t, vid prövning i varje

särskilt fall, finnes vara lämplig

såsom mellanhand vid den statsunderstödda

egnahemsrörelsen och

bereda tillräcklig trygghet för, att

egnahems förvärvande av mindre

bemedlade personer bliver på ett

oegennyttigt och ändamålsenligt sätt

befrämjat;

(Utskottets förslag.)

skilda skäl medgiver undantag, till

uteslutande uppgift att befrämja

förvärvandet av egnahem medelst

statslån och statsanslag samt av

Kungl. Maj:t, vid prövning i varje

särskilt fall, finnes vara lämplig

såsom mellanhand vid den statsunderstödda

egnahemsrörelsen och

bereda tillräcklig trygghet för, att

egnahems förvärvande av mindre

bemedlade personer bliver på ett

oegennyttigt och ändamålsenligt

sätt befrämjat;

d) att en å statens vägnar av egnahemsstyrelsen utsedd ledamot i bolagets

eller föreningens styrelse skall äga deltaga i överläggningarna men

ej i besluten;

e) att ett av egnahemsstyrelsen tillsatt ombud skall äga å statens vägnar

deltaga i granskningen av bolagets eller föreningens räkenskaper och förvaltning;
f)

att bolagets bolagsordning eller föreningens stadgar äro upprättade i

överensstämmelse med nedan i mom. 2 angivna grunder; samt

g) att bolaget eller föreningen skall hava antagit instruktion med reglementariska

föreskrifter rörande hithörande verksamhet, vilken instruktion

skall vara godkänd av egnahemsstyrelsen.

Mom. 2. Den för bolaget gällande bolagsordning liksom de för föreningen

gällande stadgar skola, jämte annat, innehålla:

a) att föremålet för bolagets eller föreningens verksamhet är att främja

förvärvandet av egna hem;

h) att under bolagets eller föreningens bestånd ej till aktieägarna eller

medlemmarna må för något år såsom vinstutdelning utbetalas mer än en

viss, i bolagsordningen eller stadgarna bestämd procent å inbetalade aktiekapitalet

eller insatserna;

c) att föreningens räkenskaper skola avslutas för år;

d) bestämmelse huru stor del av föreningens årsvinst skall avsättas till

reservfond, innan vinstutdelning till föreningsmedlemmarna må äga rum;

e) bestämmelse, huruvida, i händelse till aktieägarna eller medlemmarna

under något år icke utbetalats såsom vinstutdelning vad de må i sådant

avseende för ett år högst utbekomma, underskjutande beloppet må kunna

framdeles under bolagets eller föreningens bestånd eller vid dess upplösning

till dem utbetalas eller ej;

f) att, om bolaget eller föreningen upplöses, av dess tillgångar ej må

till aktieägarna eller medlemmarna utbetalas mer, än som motsvarar

inbetalade aktiekapitalet eller insatserna jämte vad enligt bestämmelse,

s. 75 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 75

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

meddelad på grund av föreskriften i punkt e) här ovan, må kunna till

dem utgå;

g) bestämmelser rörande användningen ej mindre under bolagets eller

föreningens bestånd av tillgängliga vinstmedel, i den mån desamma icke

enligt gällande lag om aktiebolag eller enligt föreningens stadgar skola

avsättas till reservfond eller må utbetalas till aktieägarna, än även i

händelse av bolagets eller föreningens upplösning av de tillgångar, som

kunna återstå, sedan till aktieägarna eller medlemmarna utbetalats vad

till dem enligt bolagsordningen eller stadgarna må för sådant fall utgå;

samt

h) föreskrift därom att, i händelse bolaget eller föreningen undfår statslån

från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden, ändring i bolagsordningen

eller stadgarna i något av de avseenden, varom i detta moment

förmäles, icke är giltig, med mindre Kungl. Maj:t lämnat medgivande

till ändringen.

Mom. 3. I den uti mom. 1 g)

omförmälda instruktion skall bestämmelse

finnas intagen, bland

annat därom, att för bolagets och

föreningens statsunderstödda egnahemsverksamhet

skola föras särskilda

räkenskaper.

Mom. 3. I den uti mom. 1 g)

omförmälda instruktion skall, där

Kungl. Maj.t medgivit sådant undantag

som i mom. 1 c) avses, bestämmelse

finnas intagen, bland

annat därom, att för bolagets och

föreningens statsunderstödda egnahemsverksamhet

skola föras särskilda

räkenskaper.

Mom. 4. För statens räkning förordnad ledamot och förordnat granskningsombud

äga att av bolaget eller föreningen åtnjuta ersättning med

belopp, som i brist av åsämjande bestämmes av egnahemsstyrelsen.

Ledamot och granskningsombud, som här avses, skola årligen å tid, som

bestämmes av egnahemsstyrelsen, till denna inkomma med berättelse över

fullgörandet av det dem lämnade uppdrag samt skola i övrigt dels till

egnahemsstyrelsen ofördröjligen anmäla, om de finna något förefalla i

bolagets eller föreningens egnahemsverksamhet, som strider mot gällande

bestämmelser eller eljest icke överensstämmer med en sund utveckling av

egnahemsrörelsen, dels ock ställa sig till efterrättelse de föreskrifter egnahemsstyrelsen

kan finna nödigt för dem utfärda.

Ledamot och granskningsombud, som nu nämnts, äga att, där fattat

beslut icke överensstämmer med hans mening, få denna avvikande mening

antecknad i protokollet, respektive revisorernas berättelse.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Kap. II.

Om statslån och statsanslag till låneförmedlarna.

§ 13.

I den ordning och under de villkor

nedan sägs må låneförmedlare,

som avses i kap. I, kunna av Kungl.

Maj.t tilldelas a) statslån från egnahemslånefonden

(egnahemsstatslån),

b) statsanslag från anslaget för utlämnande

av premielån till egnahemslåntagare

för nyodlings- och

nybyggnadsarbeten (premielåneanslag)

samt c) statslån från jordförmedlingsfonden

(jordanskaffningslån

och förlagslån).

% 13.

I den ordning och under de villkor

nedan sägs må låneförmedlare,

som avses i kap. I, kunna tilldelas

a) statslån från egnahemslånefonden

(egnahemsstatslån), b) statsanslag

från anslaget för utlämnande av

premielån till egnahemslåntagare

för nyodlings- och nybyggnadsarbeten

(premielåneanslag) samt c)

statslån från jordförmedlingsfonden

(j or danskaffningslån och förlagslån).

Egnahemsstatslån.

§ 14.

Egnahemsstatslån är avsett att av låneförmedlare användas för utlämnande

av egnahemslån för jordbrukslägenheter och egnahemslån för bostadslägenheter,

under iakttagande av vad härom stadgas i av Kungl. Maj:t

utfärdat reglemente för den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten.

§ 15.

Låneförmedlare, som önskar erhålla egnahemsstatslån, skall före den

10 november året näst före det, för vilket lånet sökes, till egnahemsstyrelsen

därom ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning, enligt av

egnahemsstyrelsen fastställt formulär. Det åligger egnahemsstyrelsen att

så snart ske kan med eget utlåtande överlämna ansökningarna till

Kungl. Maj:t.

§ 16.

Av Kungl. Maj:t beviljat egnahemsstatslån må, efter ingången av det

år, för vilket lånet beviljats, och sist innan amorteringsskyldighet jämlikt

§ 18 mom. 2 inträder, av vederbörande låneförmedlare lyftas i statskontoret

i mån av behov, hörande låneförmedlare därvid beräkna behovet

med hänsyn till å ena sidan det belopp, som kan förväntas bliva under

s. 77 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 77

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

skälig tid framåt, i regel ett halvt år, utbetalt å beviljade egnahemslån,

samt å andra sidan av låneförmedlaren redan innehavd tillgång av lyftade

men ej utbetalda lånemedel. Statslånebelopp, som icke uttagits under

sålunda föreskriven tid, återfaller till fonden.

Låneförmedlande bolag och förening skall därjämte, innan någon del av

statslånet må utbekommas, till statskontoret avlämna av statskontoret

godkänd säkerhet för den avgivna skuldförbindelsens uppfyllande. Dylik

låneförmedlare må icke förvägras att under lånetiden utbyta avlämnad

säkerhet mot annan, som kan av statskontoret godkännas.

Inteckning uti egnahemslägenhet, beviljad eller lämnad såsom säkerhet

för egnahemslån, som av vederbörande låneförmedlare utlämnats från

statslånet i fråga, må kunna, därest sådan inteckning deponeras på sätt

och under villkor i övrigt, som statskontoret finner lämpliga, särskilt med

hänsyn till dess bibehållande vid gällande kraft, av statskontoret antagas

såsom säkerhet intill ett belopp, icke överstigande beträffande jordbrukslägenhet

fem sjättedelar och beträffande bostadslägenhet tre fjärdedelar av

lägenhetens genom taxeringsbevis eller på annat sätt, som statskontoret

godkänner, intygade värde vid den tid, då säkerheten erbjudes.

Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet icke

vidare vara nöjaktig, skall låneförmedlaren inom av statskontoret förelagd

tid, dock minst tre månader, avlämna nya säkerhetshandlingar, som av

statskontoret godkännas.

§ 17.

Vad av lyft egnahemsstatslån icke vid utgången av det år, för vilket

lånet beviljats, blivit till egnahemslån utlämnat eller eljest disponerat,

skall till statskontoret inbetalas före utgången av mars månad nästpåföljande

år, där ej Kungl. Maj:t på av låneförmedlaren före utgången av

januari månad ingiven ansökning medgiver denne rätt att ytterligare ett

år för avsett ändamål innehava statslånebeloppet i fråga. Ränta å belopp,

som sålunda återbetalas, skall erläggas i den ordning § 18 mom. 4

stadgar.

§ 18.

Mom. 1. Av låneförmedlare utbekommet egnahemsstatslån skall, i den

mån detsamma icke bör inbetalas i sådan ordning, som i §§ 17 och 25 sägs,

med avseende å återbetalningen delas i en amorteringsdel, utgörande två

femtedelar av utbekommet statslånebelopp, samt en stående del, utgörande

tre femtedelar av samma belopp.

Mom. 2. Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blivit till

fullo gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån

för jordbrukslägenheter, en annuitet av sex och en halv procent, och vid

statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter,

en annuitet av åtta procent. Därvid räknas såsom ränta i förra

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

fallet fyra och en halv procent och i senare fallet fem procent, allt å

oguldet kapitalbelopp av amorteringsdelen. Amorteringsskyldigheten inträder,

då fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån

för jordbrukslägenheter, med sjätte året efter utgången av det kalenderår,

för vilket lånet beviljats, samt, då fråga är om statslån, som utlämnats

till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter, med fjärde året efter

utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats. Intill dess kapitalavbetalningen

börjar, erlägges endast ränta efter fyra procent om året å

statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen,

ränta å statslånets stående del, intill dess jämväl denna lånedel

till fullo inbetalts, efter fyra och en halv procent om året vid statslån,

som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, och

efter fem procent om året vid statslån, som utlämnats till beredande av

egnahemslån för bostadslägenheter.

Mom. 3. Egnabemsstatslånets stående del kan, där ej sådant förhållande

varom i § 19 sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas, förrän

amorteringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter låneförmedlaren därvid

sex månaders uppsägning. I varje fall skall likväl den stående delen vara

gulden inom fem år, från det sista inbetalningen å amorteringsdelen

bort fullgöras.

Mom. å. Ränta och amortering å statslån skall för varje år av låneförmedlare

inbetalas till statskontoret före utgången av mars månad nästföljande

år; skolande sålunda den första amorteringen verkställas, då fråga

är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter,

under det sjunde året från utgången av det år, för vilket

lånet beviljats, samt, då fråga är om statslån, som utlämnats till beredande

av egnahemslån för bostadslägenheter, under det femte året från utgången

av det år, för vilket lånet beviljats.

Mom. 5. Å till betalning förfallet kapitalbelopp, som ej inbetalas till

statskontoret inom härför stadgad tid, skall låneförmedlaren erlägga ränta

efter sex procent om året från förfallodagen, till dess likvid sker.

§ 19.

Varder av låneförmedlare beviljat egnahemslån icke till fullo utbetalt

vid tiden för amorteringstidens inträde eller rätten till utbekommande av

egnahemslån eller del därav av låntagaren förverkad eller redan utbetalt

egnahemslån helt eller delvis till låneförmedlaren återbetalt i annan

ordning än såsom kapitalavbetalning å amorteringsdelen i överensstämmelse

med amorteringsplanen, skall det lånebelopp, till vars utbekommande

rätten förfallit eller förverkats eller som till låneförmedlaren återbetalts,

före mars månads utgång året efter det, då sagda rätt förföll eller förverkades

eller återbetalningen ägde rum, jämte ränta inbetalas av låneförmedlaren

till statskontoret.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra, lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 79

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Premielåneanslag.

§ 20.

Premielåneanslag är avsett att av låneförmedlare, som beviljas egnahemsstatslån

för utlämnande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, användas

för utlämnande av premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och

nybyggnadsarbeten å jordbrukslägenheter, under iakttagande av vad härom

stadgas i av Kungl. Maj:t utfärdat reglemente för den statsunderstödda

egnahemslåne- och premielåneverksamheten.

§ 21.

Låneförmedlare, som önskar erhålla premielåneanslag, skall till egnahemsstyrelsen

därom ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning, enligt

av styrelsen fastställt formulär, inom tid, som gäller för ingivande av ansökning

om egnahemsstatslån. Det åligger egnahemsstyrelsen att så snart

ske kan med eget utlåtande överlämna ansökningarna till Kungl. Maj:t.

§ 22.

Av Kungl. Maj:t beviljat premielåneanslag må av vederbörande låneförmedlare

efter ingången av det år, för vilket anslaget beviljats, och, så

vida ej annat av Kungl. Maj:t medgives, före den 1 november samma år

på en gång eller i skilda delar lyftas i statskontoret emot avlämnande av

en utav låneförmedlaren utställd, av statskontoret godkänd förbindelse,

som skall innefatta låneförmedlarens åtagande att använda erhållet anslag

för utlämnande av premielån enligt härom meddelade föreskrifter samt att

till statskontoret eller order återbetala statsanslaget eller del därav under

de förutsättningar och i den ordning i §§ 23 och 25 stadgas.

§ 23.

Vad av anvisat premielåneanslag icke vid utgången av det år, för vilket

anslaget beviljats, blivit till premielån disponerat, skall till statskontoret

inbetalas före utgången av mars månad nästpåföljande år, där ej Kungl.

Maj:t på av låneförmedlaren före utgången av januari månad ingiven

ansökning medgiver denne rätt att ytterligare ett år innehava sålunda

odisponerat anslagsbelopp.

Varder av låneförmedlare beviljat premielån icke till fullo utbetalt inom

föreskriven tid för lånets utbekommande eller rätten till utbekommande

av premielån eller del därav av låntagaren förverkad eller redan utbetalt

premielån helt eller delvis återbetalt till låneförmedlaren, skall det belopp,

till vars utbekommande rätten förfallit eller förverkats eller som

till låneförmedlaren återbetalts, före mars månads utgång året efter det,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

då sagda rätt förföll eller förverkades eller återbetalningen ägde rum, inbetalas

av låneförmedlaren till statskontoret.

Det åligger egnahemsstyrelsen att årligen senast den 1 mars meddela

statskontoret erforderliga uppgifter angående de belopp, en var låneförmedlare

har att jämlikt denna paragraf inbetala.

Gemensamma föreskrifter om egnahemsstatslåns och premielåneanslags tillgodonjutande.

§ 24.

Låneförmedlare, som tilldelats egnahemsstatslån eller premielåneanslag,

är skyldig att beträffande här avsedd egnahemslåne- och premielåneverksamhet

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar, som

egnahemsstyrelsen må meddela, samt att lämna styrelsen omedelbar tillgång

till samtliga verksamheten berörande räkenskaper och handlingar

ävensom att till styrelsen avgiva de redogörelser över verksamheten, som

skola lämnas enligt instruktion eller av styrelsen meddelade särskilda

föreskrifter.

§ 25.

Finner egnahemsstyrelsen, att låneförmedlare, som tilldelats egnahemsstatslån

eller premielåneanslag, använt sådant belopp i strid mot gällande

bestämmelser eller eljest brustit i låneförmedlarens skyldigheter rörande

tillgodonjutandet av lånet eller anslaget, äger styrelsen anmäla förhållandet

för Kungl. Maj:t, som bestämmer, huruvida beloppet skall vara förfallet

till återbetalning.

Sådan anmälan må jämväl göras av statskontoret, därest låneförmedlare

icke ställer sig till efterrättelse meddelade bestämmelser i fråga om

rånte- och kapitalavbetalningar.

Jordanskaffningslån.

§ 26.

Jordanskaffningslån är avsett att av hushållningssällskap användas för

inköp av viss fastighet, lämplig att helt eller delvis användas för bildande

av egna hem huvudsakligen för jordbruksändamål, samt för bestridande

av de för fastighetens exploatering i dylikt syfte förenade kostnader.

§ 27.

Hushållningssällskap, som önskar

erhålla jordanskaffningslån, skall

till statens egnahemsstyrelse därom

ingiva till Kungl. Maj-.t ställd ansökning.

Hushållningssällskap, som önskar

erhålla jordanskaffningslån, skall

till statens egnahemsstyrelse därom

ingiva ansökning.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 81

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Vid ansökningen skola fogas:

a) i huvudskrift eller bestyrkt avskrift handling, utvisande, att sökanden

inköpt eller å auktion inropat det jordområde, till vars förvärvande

lånet avses, eller att sökanden har anbud att få till visst pris och på

angivna villkor inköpa området;

b) beskrivning över området ävensom efter besiktning verkställd utredning

angående fastighetens lämplighet för inköp och styckning; samt

c) preliminär plan för områdets styckning, exploatering och försäljning

jämte kostnadsberäkningar.

Det åligger egnahemsstyrelsen att

skyndsamt föranstalta om erforderlig

ytterligare utredning i ämnet

samt därefter med eget utlåtande

underställa ansökningen Kungl.

Maj:ts prövning.

§ 28.

Sedan Kungl. Maj:t beviljat hushållningssällskap

jordanskaffningslån

samt därvid godkänt fastighetens

inköp och plan för exploateringen,

äger sällskapet att på en

gång eller i skilda delar lyfta lånet

i statskontoret mot avlämnande av

till statskontoret eller order ställd,

av statskontoret godkänd skuldförbindelse,

innefattande sällskapets

åtagande att dels använda lånet

enligt härom stadgade bestämmelser,

dels vederbörligen fullgöra vad som

föreskrives om erläggande av ränta

å lånet och om verkställande av

återbetalning av lånet eller del

därav, dels ock i övrigt ställa sig

till efterrättelse samtliga för lånets

åtnjutande liksom för sällskapets

ifrågakommande verksamhet meddelade

eller i särskild ordning utfärdade

föreskrifter.

Det åligger egnahemsstyrelsen att

skyndsamt föranstalta om erforderlig

ytterligare utredning i ämnet

samt därefter upptaga ansökningen

till avgörande.

§ 28.

Sedan statens egnahemsstyrelse

beviljat hushållningssällskap jordanskaffningslån

samt därvid godkänt

fastighetens inköp och plan

för exploateringen, äger sällskapet

att på en gång eller i skilda delar

lyfta lånet i statskontoret mot avlämnande

av till statskontoret eller

order ställd, av statskontoret godkänd

skuldförbindelse, innefattande

sällskapets åtagande att dels använda

lånet enligt härom stadgade

bestämmelser, dels vederbörligen

fullgöra vad som föreskrives om erläggande

av ränta å lånet och om

verkställande av återbetalning av

lånet eller del därav, dels ock i

övrigt ställa sig till efterrättelse

samtliga för lånets åtnjutande liksom

för sällskapets ifrågakommande

verksamhet meddelade eller i särskild

ordning utfärdade föreskrifter.

Å lyftat jordanskaffningslån erlägges ränta efter fyra procent om året,

att av hushållningssällskapet inbetalas till statskontoret före mars månads

utgång följande år.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 samt- 3 avd. 2 käft. (Nr 2.)

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

§ 30.

Hushållningssällskap, som tilldelats jordanskaffningslån, är skyldigt att

beträffande här avsedd jordanskaffningsverksamhet ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter och anvisningar, som egnahemsstyrelsen må meddela,

samt att lämna styrelsen liksom egnahemsnämndens revisorer omedelbar tillgång

till samtliga verksamheten berörande räkenskaper och handlingar

ävensom att till styrelsen avlämna de redogörelser över verksamheten, som

enligt instruktion eller av styrelsen meddelade särskilda föreskrifter skola

lämnas.

§ 31.

Finner egnahemsstyrelsen, att hushållningssällskap antingen icke är i

behov av att fortfarande innehava belopp, som tilldelats sällskapet såsom

jordanskaffningslån, eller använt sådant belopp i strid mot gällande bestämmelser

eller eljest brustit i sällskapets skyldigheter rörande tillgodonjutandet

av lånet, äger styrelsen anmäla förhållandet för Kungl.

Maj:t, som bestämmer, huruvida beloppet skall vara förfallet till återbetalning.

Sådan anmälan må jämväl göras av statskontoret, därest sällskapet icke

ställer sig till efterrättelse meddelade bestämmelser i fråga om rånte- och

kapitalavbetalningar.

Förlagslån.

§ 32.

Förlagslån är avsett att av aktiebolag eller förening, som omförmäles i

kap. I, användas såsom rörelsekapital vid inköp och exploatering av fastighet,

lämplig att helt eller delvis användas för bildande av egna hem

huvudsakligen för jordbruksändamål.

§ 33.

Aktiebolag eller förening, som önskar erhålla förlagslån, skall till egnahemsstyrelsen

därom ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning. Det åligger

egnahemsstyrelsen att skyndsamt föranstalta om erforderlig utredning

i ämnet samt därefter med eget utlåtande underställa ansökningen Kungl.

Maj:ts prövning.

§ 34.

Sedan Kungl. Maj:t beviljat aktiebolag eller förening förlagslån samt

därvid fastställt plan för lånets återbetalning, äger låntagaren lyfta lånet

i statskontoret mot skuldförbindelse och i den ordning i övrigt, som i § 28

s. 83 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 83

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sägs rörande jordanskaffningslån, samt mot den säkerhet Kungl. Maj:t vid

lånets beviljande närmare föreskriver.

§ 35.

Vad i §§ 29, 30 och 31 sägs om jordanskaffningslån skall i tillämpliga

delar även gälla förlagslån.

Kap. III.

Om bidrag av statsmedel till bestridande av låneförmedlarnas

förvaltningskostnader och förluster.

§ 36.

Till bestridande av hushållningssällskaps med den statsunderstödda egnahemsverksamheten

förenade förvaltningskostnader och å egnahemslånerörelsen

uppkommande förluster åtnjuter sällskapet ett årligt statsbidrag

motsvarande

a) ett belopp (procentbidraget) av 0.5 5 procent av sällskapets kapitalskuld

till egnahemslånefonden vid nästföregående års utgång, vilket procenttal

beträffande sällskapets hela kapitalskuld till fonden dock minskas med

O.oi för varje fullt miljontal kronor, varmed kapitalskulden överskjuter

3,000,000 kronor, därvid emellertid skall iakttagas, att procenttalet ej i

något fall må nedsättas under 0.3; samt

b) för ett vart av sällskapet under nästföregående år beviljat egnahemslån

ett tilläggsbidrag av beträffande a) Norrbottens läns hushållningssällskap

60 kronor, b) Västerbottens och Jämtlands läns hushållningssällskap 50

kronor, c) Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands läns

hushållningssällskap 40 kronor samt d) övriga hushållningssällskap 30

kronor.

Uppstår å vad sålunda anvisats överskott hos sällskapet, skall överskottet

tillföras en av sällskapet ägd och förvaltad riskfond för egnahemslånerörelsen.

Denna fonds tillgångar må dock icke, utan tillstånd av Kungl.

Maj:t, användas för andra ändamål än dem, som avses i denna paragrafs

första stycke.

§ 37.

Till bestridande av låneförmedlande kommuns, aktiebolags eller förenings

med den statsunderstödda egnahemsverksamheten förenade förvaltningskostnader

och å egnahemslånerörelsen uppkommande förluster åtnjuter en

var dylik låneförmedlare ett årligt statsbidrag motsvarande 0.5 procent

av låneförmedlarens kapitalskuld till egnahemslånefonden vid nästföregående

års utgång.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

§ 38.

Hushållningssällskap, som beviljats jordanskaffningslån, åtnjuter, utöver

i § 36 omförmälda statsbidrag,''därjämte ett årligt statsbidrag (jordanskaffningsbidrag),

avsett att utgöra ersättning för av jordanskaffningsverksamheten

föranledda försäljnings- och förvaltningskostnader samt utgående

med belopp motsvarande 3 procent av försäljningssumman å under

nästföregående år försålda lotter från sådan fastighet, som sällskapet förvärvat

och enligt fastställd plan exploaterat medelst anlitande av jordanskaffningslån.

§ 39.

Det åligger egnahemsstyrelsen att årligen före den 1 juli till Kungl.

Maj:t inkomma med, av erforderlig utredning åtföljd, uppgift om de belopp,

som jämlikt §§ 36—38 må tillkomma en var låneförmedlare.

§ 40.

Beträffande redovisning av vinst och täckning av förlust, som må uppkomma

å hushållningssällskaps med anlitande av jordanskaffningslån bedrivet

jordanskaffningsföretag, skall följande gälla.

a) Därest de å företaget erhållna inkomsterna överstiga ett belopp

motsvarande fastighetens inköpssumma samt de verkliga kostnaderna för

de med fastighetens exploatering enligt fastställd plan förenade åtgärderna

(däri ej inräknade sådana kostnader, som äro avsedda att täckas med det

i § 38 omförmälda statsbidrag) och för ränteutgifter, skall överskottet delas

lika mellan staten och sällskapet. Av sällskapets vinstandel skall Vs avsättas

till en av sällskapet förvaltad riskfond för jordanskaffningsverksamheten,

medan återstående Vs må disponeras fritt av sällskapet. Sällskapets

nu sagda riskfond må endast användas för ändamål, som nedan under b)

sägs. Statens vinstandel skall tillföras statens riskfond för jordanskaffningsverksamheten,

förvaltad av statskontoret.

b) Därest inkomsterna åter understiga de under a) omförmälda utgifter,

skall underskottet i första hand täckas med anlitande av sällskapets egen

riskfond för jordanskaffningsverksamheten. Förslå ej denna fonds tillgångar

därtill, täcker staten den kvarvarande bristen med anlitande av i

första hand statens riskfond för jordanskaffningsverksamheten.

c) Det åligger hushållningssällskap, som beviljats jordanskaffningslån,

att ordna sin bokföring så, att egnahemsstyrelsen äger möjlighet att vid

varje tillfälle utan svårighet förskaffa sig kännedom om jordanskaffningsföretagets

ekonomiska ställning.

d) Egnahemsstyrelsen har att göra framställning till Kungl. Maj:t i

ärende, som avser täckande med statsmedel av under b) omförmält underskott.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 85

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Kap. IV.

Övergångsbestämmelser.

§ 41.

Denna kungörelse skall, där ej annat följer av bestämmelserna i § 42,

träda i kraft den 1 januari 1929.

Genom densamma upphävas:

1) kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 483) angående allmänna villkor och bestämmelser

för statens egnahemslånerörelse med däri senare gjorda ändringar;

2) kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 484) angående allmänna villkor

och bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden;

3) kungörelsen den 26 september 1919 (nr 622) med särskilda föreskrifter

angående erhållande och tillgodonjutande av statslån från jordförmedlingsfonden

;

4) kungörelsen den 26 september 1919 (nr 623) med särskilda föreskrifter

angående erhållande och tillgodonjutande av statslån från egnahemslånefonden;
5)

kungörelsen den 25 maj 1923 (nr 128) angående premielån till egnahemslåntagare

för nyodlings- och nybyggnadsarbeten;

6) kungörelsen den 19 mars 1926 (nr 55) angående utlämnande av förlagslån

från jordförmedlingsfonden; samt

7) kungörelsen den 18 mars 1927 (nr 119) angående statsbidrag till hushållningssällskap

för jordförmedlingsverksamhet.

§ 42.

Vad i §§ 2 och 3 ovan stadgas om egnahemsstyrelsens inrättande och

verksamhet skall träda i tillämpning från och med den 1 juli 1928, och

skola till följd därav de uppgifter, som jämlikt bestämmelser i de uti §

41 andra stycket omförmälda kungörelser eller eljest meddelade föreskrifter

ankomma på egnahemsavdelningen eller egnahemsinspektören i jordbruksdepartementet,

från och med sist sagda dag handhavas av egnahemsstyrelsen.

Bestämmelserna i §§ 15, 21, 27 och 33 här ovan skola, i stället för de i

ämnet nu gällande föreskrifter, tillämpas jämväl före den 1 januari 1929

beträffande lån och anslag, som sökas för 1929.

De i § 41 andra stycket omförmälda kungörelser skola även efter

den 31 december 1928 lända till efterrättelse i vad angår däri omförmälda

lån, bidrag och anslag, som beviljats eller beviljas för tid före 1929.

§ 43.

Föreskrifter, som i övrigt må erfordras för övergången till de i denna

kungörelse stadgade bestämmelser, meddelas av Kungl. Maj:t.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Bilaga B.

Förslag

till

Kungl. Maj:ts kungörelse

med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda

egnahemslåne- och premielåneverksamheten;

given Stockholms slott den

Kungl. Maj:t har, efter riksdagens hörande, funnit gott fastställa följande

reglementariska föreskrifter att lända till efterrättelse vid bedrivande av

egnahemslåne- och premielåneverksamhet, varom förmäles i kungörelse angående

allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten.

Allmänna bestämmelser om egnahemslåneverksamheten.

§ 1.

I den ordning och under de villkor nedan sägs må egnahemslån utlämnas

till person, som avses i § 2, för att bereda honom tillfälle att å landsbygden

eller å till stad hörande område, för vilket stadsplan ej blivit

fastställd, förvärva sådant eget hem, där låntagaren — med de i § 14

stadgade undantag — äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader.

Dylikt egnahemslån må avse antingen jordbrukslägenhet (jordbrukslån)

eller bostadslägenhet (bostadslån).

Enligt vad härom stadgas i § 15 må egnahemslån utlämnas jämväl för

utvidgning och förbättring av jordbrukslägenhet, som sökanden redan

innehar, till ett mera bärkraftigt jordbruk, så ock för bostadslägenhets

omläggning till jordbrukslägenhet (tilläggslån).

§ 2.

Egnahemslån må ej tilldelas annan person, man eller kvinna, än den,

som är svensk medborgare, minst 21 år gammal, gjort sig känd för

sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel och visserligen ej saknar medel

att i någon mån bidraga till genomförande av med lånet avsett företag

men är i behov av kraftigt bistånd härför samt prövas äga goda personliga

förutsättningar för genomförandet av företaget, däri inbegripet, då fråga

är om jordbrukslån och tilläggslån, drivande av ett mindre jordbruk.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 87

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

§ 3.

Jordbrukslån bör beviljas i syfte att främja nybildning av jordbruk och

bör sålunda i regel icke beviljas i andra fall, än där sökanden åsyftar

1) att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk

eller

2) att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete

i avsevärd mån förbättra eller utvidga förut bestående

jordbruk eller sådan del därav, som är avsedd att bilda en ny självständig

lägenhet, eller

3) ändock att mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete

icke är avsett att komma till utförande

a) att friköpa torp eller annan jordbrukslägenhet, som sökanden innehar

under nyttjanderätt, eller

h) att förvärva bolagsfastighet eller annan fastighet, som ej brukas eller

bebos av ägaren själv.

Lägenheten bör befinnas lämplig till jordbruk med härför tjänlig jord

och ändamålsenlig storlek samt erforderlig tillgång av olika markslag,

varjämte upplåtelsevillkoren böra vara för köparen skäliga.

Jordbrukslån bör företrädesvis beviljas för förvärv av lägenhet av den

storlek, att bärkraftigt jordbruk uppstår, varå brukaren med familj erhåller

bärgning och sysselsättning; dock må jordbrukslån ock beviljas för förvärv

av jordbrukslägenhet av mindre storlek, avsedd till hantverkare- eller

arbetaresmåbruk eller dylikt.

Lägenhet må anses såsom jordbrukslägenhet, därest å densamma kunna

födas minst två kor. Annan lägenhet betraktas i lånehänseende såsom

bostadslägenhet. Lägenhet må dock betraktas såsom jordbrukslägenhet,

även om två kor icke kunna födas därå, för så vitt innehavaren beräknas

kunna, genom anläggande av växthus eller liknande anordning, erhålla

sin väsentliga utkomst av trädgårdsbruk å lägenheten.

§ 4.

Bostadslån bör i regel icke beviljas i andra fall, än där sökanden åsyftar

att genom nybyggnad bilda ett nytt eget hem. Om särskilda skäl därtill

föranleda, må bostadslån likväl kunna beviljas, ändock att nybyggnad

icke är avsedd att komma till utförande, såsom då fråga är om inlösen

av jord till byggnad å ofri grund eller inköp av bostadslägenhet, som

sökanden innehar under nyttjanderätt.

§ 5.

Mom. 1. Egnahemslån må ej utgå, där det med ledning av uppgjort

köpeavtal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar, kostnadsförslag

eller andra tillgängliga handlingar av låneförmedlaren beräknade

värdet å jorden jämte därå befintliga eller för uppförande avsedda bygg
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

nader överstiger: för obebyggd jordbrukslägenhet 15,000 kronor, för bebyggd

jordbrukslägenhet 12,000 kronor och för bostadslägenhet 10,000

kronor; dock att för visst län eller särskild ort Kungl. Maj:t kan medgiva

låneförmedlare, efter därom gjord ansökning, rätt att utlämna egnahemslån

för obebyggda jordbrukslägenheter, där lägenhetens värde överstiger

15,000 kronor men icke 20,000 kronor, ävensom för bebyggda jordbrukslägenheter,

där värdet överstiger 12,000 kronor men icke 16,000 kronor.

Lägenhet, där en mera omfattande ombyggnad erfordras, må anses såsom

obebyggd.

Mom. 2. Egnahemslån skall med i §§> 13, 14 och 15 angivna undantag

utgå med minst hälften samt, då fråga är om jordbrukslägenhet, med högst

fem sjättedelar och, då fråga är om bostadslägenhet, med högst tre fjärdedelar

av det på sätt i mom. 1 sagts beräknade värdet å lägenheten.

Där egnahemslån utgår till inlösen av jord till byggnad på ofri grund,

må lån lämnas till mindre belopp än hälften av jordens och byggnadens

sammanlagda värde.

§ 6.

Den, som önskar erhålla egnahemslån, skall därom skriftligen ansöka,

enligt fastställt formulär, hos vederbörande egnahemslåneförmedlare.

Låneförmedlaren skall genom sakkunnig person verkställa besiktning

av lägenheter, för vilka egnahemslån blivit sökta.

Låneansökningar skola prövas och avgöras minst fyra gånger om året

på fastställda tider, för såvitt särskilda hinder härför ej föreligga.

Den närmare ordningen för ansökningars avgivande och handläggning

fastställes i instruktion för låneförmedlaren.

§ 7.

Rörande varje egnahemslån skall, innan någon del därav må av låntagaren

uppbäras, mellan låneförmedlaren och låntagaren upprättas fullständigt

lånekontrakt i två exemplar, av vilka vardera kontrahenten skall

taga ett. I lånekontraktet skola bestämmelser i följande avseenden finnas

intagna, nämligen:

beträffande belägenheten, storleken och värdet av den lägenhet, för vars

förvärvande lånet lämnas, samt densammas egenskap av jordbrukslägenhet

eller bostadslägenhet;

rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta och

återbetalning;

huruvida lånet må lyftas på en gång eller i särskilda terminer, samt

angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

angående viss tid, inom vilken lånet skall vara till fullo uttaget, vid

äventyr att rätten till utbekommande av ej lyft belopp skall vara förverkad;

s. 89 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 89

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

beträffande vilka byggnader böra å lägenheten uppföras, deras beskaffenhet

och tiden, inom vilken de böra vara fullbordade;

rörande låntagarens skyldigheter i fråga om lägenhetens hävdande och

underhållande samt byggnadernas brandförsäkrande;

angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren skall

vara skyldig underkasta sig; samt

därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlaren och

låntagaren beträffande tillämpningen av lånekontraktets bestämmelser skola,

där icke ärendet ankommer på prövning''av överexekutor, avgöras av skiljemän

i enlighet med därom gällande lag samt att klander mot skiljemännens

beslut icke må äga rum.

I lånekontraktet må icke tiden för vare sig lånets uttagande till fullo

eller i kontraktet bestämda byggnaders fullbordande bestämmas senare än

till den tidpunkt, då amorteringsskyldigheten inträder.

§ 8.

Låneförmedlare äger ej — utom i fall, varom i §§ 13, 14 och 15 sägs —

betinga sig annan säkerhet för egnahemslån än första inteckning i lägenheten.

Utan hinder av vad nu föreskrivits må sådana inteckningar för annat än

fordran, vilka icke hava avsevärd betydelse för egnahemslägenhetens värde,

kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt än till säkerhet för egnahemslån

lämnad inteckning; ägande tillika låneförmedlare, utan hinder av dessa

bestämmelser, att, sedan lånekontrakt upprättats, såsom förskott å beviljat

egnahemslån utbetala större eller mindre del därav mot säkerhet, som låneförmedlaren

prövar tillfredsställande, i vilket fall emellertid inteckningssäkerhet,

som ovan sagts, skall vara för hela egnahemslånet ställd senast

före början av det år, med vilket amorteringsskyldigheten inträder, vid

äventyr att egnahemslånet anses hava förverkats och vad i förskott utbetalts

skall jämte ränta genast återbetalas till låneförmedlaren.

§ 9.

I fråga om ränta och återbetalning må ej i det uti § 7 omförmälda

lånekontrakt betingas andra villkor än i § 18 av kungörelsen angående

allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten stadgats

angående egnahemsstatslån, dock med undantag i följande avseenden,

nämligen:

1) att tiden, inom vilken de årliga rånte- och kapitalavbetalningarna

skola vara av låntagaren fullgjorda, må kunna bestämmas annorlunda än

i nyssnämnda § 18 mom. 4 sägs, dock ej tidigare än till november månad

det år, för vilket betalningen utgår;

2) att låntagaren skall äga att, därest han så önskar, ej mindre under

amorteringstiden på en gång infria återstoden av amorteringsdelen än

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

även före lånetidens utgång inbetala egnahemslånets stående del i dess

helhet eller delvis; samt

3) att låneförmedlaren må kunna förbehålla sig rätt att under nedan

angivna förutsättningar uppsäga egnahemslånet till inbetalning å tid, som

låneförmedlaren bestämmer, nämligen:

a) om låntagaren ej fullgör vad i kontraktet föreskrivits i fråga om

lägenhetens bebyggande;

b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskriven ränteoch

kapitalavbetalning eller livförsäkringsavgift;

c) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsavgift för

lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet stadgade

villkor;

d) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad eller om byggnad

nedrives eller bortflyttas och värdet å lägenheten därigenom eller till följd

av skogs avverkande eller eljest så minskas, att säkerheten för egnahemslånet

ej vidare kan anses fullt betryggande;

e) om äganderätten eller beträffande i § 14 omförmälda lägenheter besittningsrätten

eller tomträtten till lägenheten i dess helhet eller del därav

genom köp eller annat fång från låntagaren övergår i andra fall, än då

lägenheten i dess helhet övertages antingen av efterlevande make eller

av bröstarvinge eller av efterlevande make och bröstarvinge, vilka behålla

lägenheten oskiftad, eller ock av annan person, vilken är behörig till

egnahemslåns erhållande;

f) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett egnahemslånets eller

därmed förenad livförsäkrings beviljande; eller

g) om låntagaren avflyttar från lägenheten under sådana omständigheter,

att det kan skäligen antagas, att han eller hans familj icke vidare ämna

bebo densamma, eller eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren,

med hänsyn till det med egnahemslånet avsedda ändamål, uppenbarligen

icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.

§ 10.

På framställning av låneförmedlare äger vederbörande länsstyrelse ombesörja,

att räntor och avbetalningar å av låneförmedlaren utlämnade egnahemslån

varda i samband med någon kronans uppbörd genom vederbörandes

försorg debiterade, uppburna och redovisade.

§ 11.

Med egnahemslån må livförsäkring förenas på sätt härom särskilt föreskrives.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra talj- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 91

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

% 12.

Låneförmedlaren skall genom sakkunnig person, på sätt härom närmare

bestämmes i instruktion för låneförmedlaren, verkställa inspektion å lägenheter,

för vilka egnahemslån beviljats.

Vissa särskilda egnahemslånevillkor.

§ 13.

Den omständigheten, att i fråga om jordbrukslägenhet kronan för fordran

å ogulden köpeskilling för marken innehar första inteckningen, skall ej

utgöra hinder för att egnahemslån till nödiga byggnaders uppförande

utlämnas mot närmast efterföljande inteckning, därest denna bringas att

i anseende till förmånsrätten icke stå efter kronans inteckning; skolande

sådant egnahemslån utgå med minst hälften och högst fem sjättedelar av

värdet utav de innehavaren tillhöriga åbyggnader, som äro avsedda att

uppföras å lägenheten.

§ 14.

Utan hinder därav, att låntagaren icke har äganderätt till jordområdet,

må egnahemslån utgå

1) för uppförande eller inlösen av byggnader å fastighet, som upplåtits

under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord; samt

2) till förvärvande av bostadslägenhet, för vilken mark upplåtits med

tomträtt eller, beträffande Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörande

mark, med ständig och oinskränkt besittningsrätt.

För dylika egnahemslån skola, jämte de för egnahemslåneverksamheten

i allmänhet gällande villkor och bestämmelser, i den mån de äro tillämpliga

och ej strida mot vad här nedan stadgas, följande särskilda villkor

och bestämmelser lända till efterrättelse, nämligen

beträffande lån, som avses under 1:

att lånet skall betraktas såsom lån för jordbrukslägenhet;

att lånet skall utgå med minst hälften och högst fem sjättedelar av

värdet utav de åbon tillhöriga byggnader, som finnas eller äro avsedda

att uppföras å lägenheten;

att i stället för vad i § 9 mom. 3 e) stadgas skall gälla, att låneförmedlare

må kunna förbehålla sig rätt att uppsäga egnahemslånet till inbetalning

å tid, som låneförmedlaren bestämmer, om åborätten övergår till ny

innehavare, varvid dock den nye innehavaren må kunna medgivas övertaga

betalningsansvaret för lånet på oförändrade villkor, därest han antingen

varder godtagen såsom åbo på grund av 5 § andra stycket av ovannämnda

lag, i vilket fall dylikt övertagande i regel icke bör förvägras, eller ock

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eljest antages till åbo och prövas lämplig att på oförändrade villkor övertaga

sagda betalningsansvar;

att det åligger låneförmedlaren att ofördröjligen hos länsstyrelsen för

antecknande i den i 46 § av förenämnda lag omförmälda bok göra anmälan

om fordran hos åbo för utlämnat egnahemslån så ock om lämnat

medgivande om överflyttning av betalningsansvaret för sådant lån å ny åbo;

att, därest för låneförmedlare uppkommer förlust till kapital eller ränta

å till åbo vederbörligen utlämnat egnahemslån, låneförmedlaren skall äga

att efter därom hos Kungl. Maj:t gjord framställning samt under förutsättning,

att låneförmedlaren gjort vad på honom skäligen ankommit för

förhindrande av sådan förlust, av statsmedel erhålla ersättning för vad

som förlorats; samt

att, därest åbo vill inlösa fastigheten enligt 33 § i lagen om upplåtelse

under åborätt av viss jord, låneförmedlare är berättigad lämna samtycke

därtill samt låta lånet utestå under villkor att för lånet, som därefter

underkastas de för egnahemslåneverksamheten eljest gällande bestämmelser,

ställes inteckningssäkerhet i fastigheten; ävensom

beträffande lån, som avses under 2-

att lånet skall utgå med minst hälften och högst tre fjärdedelar av

värdet utav de innehavaren tillhöriga åbyggnader, som finnas eller äro

avsedda att uppföras å lägenheten;

att för lån till bostadslägenhet å Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörig

mark låneförmedlare äger antaga den säkerhet, han prövar lämplig;

samt

att inteckningar i tomträtt må kunna godtagas såsom säkerhet för egnahemslån

i samma utsträckning som inteckningar i fast egendom; dock

under villkor dels att vid tiden för lånets beviljande återstår av upplåtelsetiden

så mycket, att denna återstod med minst tjugu år överskjuter

den tid, som åtgår till inbetalning av egnahemslånets amorteringsdel, dels

ock att tomträttsavtalet är så avfattat, att tomträtten icke under upplåtelsetiden

kan förverkas eller eljest upphöra.

§ 15.

För utlämnande av tilläggslån, som omförmäles i § 1 andra stycket, skola,

jämte de för egnahemslåneverksamheten i allmänhet gällande villkor och

bestämmelser, i den mån de äro tillämpliga och ej strida mot vad här

nedan stadgas, följande särskilda villkor och bestämmelser lända till efterrättelse,

nämligen

1) att tilläggslån må beviljas under förutsättning,

a) att låntagaren innehar ett jordbruk eller annan mindre lägenhet av

den art, att han huvudsakligen på grund av jordbrukets eller lägenhetens

ringa areal icke av jordbruk kan erhålla erforderlig utkomst; att

han vinnlagt sig om nöjaktig skötsel av sitt äldre jordbruk; samt att han

s. 93 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 93

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

åsyftar att, genom förvärv och tillgodogörande av lämplig jord, avsedd

att tilläggas lägenheten, (till skotts jord) i väsentlig grad utvidga och förbättra

lägenheten till större bärkraft i jordbrukshänseende;

b) att värdet av fastigheten, efter förvärvet av tillskottsjorden och härav

möjligen föranledda byggnads- och förbättringsarbeten, icke överstiger det

i § 5 angivna maximivärdet för jordbrukslägenhet;

2) att tilläggslånet icke må överstiga fem sjättedelar av det utav låneförmedlaren

beräknade tillhopatagna värdet av tillskottsjorden jämte de på

grund av förvärvet av tillskottsjorden föranledda byggnads- och förbättringsarbeten

å lägenheten, börande tilläggslånet icke i regel understiga

hälften av nu angivet värde;

3) att hinder ej möter att såsom säkerhet för tilläggslån godtaga gemensam

inteckning i den äldre lägenheten och tillskottsjorden, om inteckningen

har bästa rätt i tillskottsjorden och sådan förmånsrätt i den äldre fastigheten,

att den för tilläggslånet lämnade inteckning kommer att vara belägen

inom fem sjättedelar av fastighetens efter utvidgningen genom värdering

av låneförmedlaren beräknade belåningsvärde, under förutsättning

tillika att med bättre rätt i den äldre fastigheten intecknad gäld utgöres

av egnahemslån, hypotekslån, sparbankslån eller annat välordnat fastighetslån;

samt

4) att tilläggslånet skall betraktas såsom lån för jordbrukslägenhet.

Premielåneverksamheten.

§ 16.

I den ordning och under de villkor nedan sägs må premielån utlämnas

till lämpliga lånesökande personer, som tilldelas jordbrukslån eller tillläggslån,

för utförande av nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbeten.

§ 17.

Premielån må icke beviljas annan egnahemslåntagare än den, som

åsyftar att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt

jordbruk eller att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete

i avsevärd mån förbättra eller utvidga den med jordbrukslånet

förvärvade eller med tilläggslånet utvidgade lägenheten och som

för sådant ändamål är i behov av understöd.

För att nyodlingsarbete må kunna räknas såsom mera väsentligt, skall

minst en hektar jord nyodlas.

Med mera väsentligt byggnadsarbete förstås, att antingen det för lägenheten

erforderliga ekonomihuset nyuppföres eller underkastas större ombyggnad

eller ock bostadshuset nyuppföres.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

§ 18.

Vid utlämnande av premielån bör företräde givas den, som därmed avser

att utföra sådana företag som nyodling, uppförande av ekonomihus, gödselstad

och dylikt.

§ 19.

Premielån må ej utgå med högre belopp än som motsvarar halva den

av låneförmedlaren beräknade arbetskostnaden för de odlings- och byggnadsföretag,

som befinnas för lägenheten i fråga böra understödjas; dock

må premielån i intet fall överstiga 1,500 kronor.

Å premielån erlägges ej ränta.

§ 20.

Den, som önskar erhålla premielån, skall därom skriftligen ansöka, enligt

fastställt formulär, hos vederbörande låneförmedlare. Dylik ansökan bör

ingivas samtidigt med ansökningen om egnahemslån och av låneförmedlaren

prövas i samband med denna, dock må premielån, därest egnahemsstyrelsen

av synnerliga skäl så medgiver, kunna få beviljas egnahemslåntagare

utan direkt samband med beviljandet av egnahemslånet.

§ 21.

Innan någon del av premielånet till låntagaren utbetalas, skall mellan

denne och låneförmedlaren upprättas premielånekontrakt i två exemplar,

av vilka vardera kontrahenten skall taga ett. I detta kontrakt skola bestämmelser

i följande avseenden finnas intagna, nämligen:

a) angående arten, omfattningen och den beräknade arbetskostnaden för

det eller de arbeten, för vilkas utförande premielånet beviljats, ävensom

den tid, då varje arbete skall vara fullbordat;

b) rörande premielånets belopp samt tid och ordning för lånets utbetalande;

c) därom att premielåntagaren, om sådant fall inträffar, att låneförmedlaren

enligt upprättat lånekontrakt om egnahemslån å lägenheten må till

inbetalning uppsäga egnahemslånet, icke därefter äger rätt att utbekomma

någon del av premielånet samt är skyldig att, om låneförmedlaren så påfordrar,

ofördröjligen återbetala redan utbekommet premielånebelopp;

d) därom att premielåntagaren, om låneförmedlaren finner arbetena icke

hava blivit inom föreskriven tid vederbörligen utförda, är skyldig att, vid

påfordran av låneförmedlaren, ofördröjligen återbetala utbekommet premielånebelopp;
e)

därom att premielåntagaren är skyldig underkasta sig den tillsyn över

arbetenas utförande, som låneförmedlaren finner nödig;

f) därom att utbekommet premielån anses guldet, då låneförmedlaren

finner arbetena vara inom föreskriven tid vederbörligen utförda, ävensom

s. 95 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 95

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

angående skyldighet för låneförmedlaren att däröver utfärda skriftligt

intyg; samt

g) därom att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlaren och

låntagaren beträffande tillämpningen av premielånekontraktets bestämmelser

skola, där icke ärendet ankommer på prövning av överexekutor, avgöras

av skiljemän i enlighet med därom gällande lag samt att klander

mot skiljemännens beslut icke må äga rum.

I premielånekontraktet må icke tiden för vare sig lånets utbetalande till

fullo eller i kontraktet bestämda arbetens fullbordande bestämmas senare

än till den tidpunkt, då amorteringsskyldigheten för egnahemslånet

inträder, eller, därest premielånet jämlikt § 20 beviljats utan samband

med egnahemslånet, tre år efter premielånets beviljande.

Premielån bör till låntagaren utbetalas i den mån arbete vederbörligen

utförts. Efter tillstånd av egnahemsstyrelsen må låneförmedlare dock utbetala

beviljat premielån i förskott mot säkerhet, som låneförmedlaren

prövar vara tillfyllest. Låneförmedlare äger att i stället för kontant

utbetalning av premielånebelopp göra motsvarande avdrag å förfallen ränta

å egnahemslånet.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1929.

opaginerad Kontrollera mot PDF

% Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

Bilaga C.

Förslag

till

Kungl. Maj:ts kungörelse

med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda

jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten;

given Stockholms slott den

Kungl. Maj:t har, efter riksdagens hörande, funnit gott fastställa följande

reglementariska föreskrifter att lända till efterrättelse vid bedrivande

av jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet, varom förmäles

i kungörelse angående allmänna grunder för den statsunderstödda

egnahemsverksamheten.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

I detta reglemente omförmäld jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet

avser att i nedan angiven ordning underlätta för härtill lämpliga

jordsökande personer att 1) förvärva tjänlig jord till a) bildande av

jordbruksegnahem eller h) utveckling av ofullständiga jordbruk eller 2)

frilösa arrendejordbruk huvudsakligen av den storlek, att egnahemslån

kan ifrågakomma för arrendejordbrukets förvärvande.

§ 2.

Jord, som ifrågasättes till användning för något i § 1 angivet ändamål,

hör med hänsyn till jordmån, läge, avsättningsförhållanden, jordpris och

andra på frågan inverkande omständigheter antagas kunna tjänligen användas

för ändamålet.

Därest fråga är om till nyodling ifrågasatt jord, bör med särskild uppmärksamhet

tillses, att sådan jord är odlingsvärd och kan odlas för rimliga

kostnader.

Egendom med tillräckliga, i gott stånd varande byggnader och för större

jordbruk särskilt lämplig jord och ägofigur hör ej, utan synnerliga skäl,

genom här avsedd verksamhet styckas i annan mån än beträffande sådan

del, som utan olägenhet för egendomens rationella drift kan avskiljas och

i övrigt lämpar sig för egnahemsändamål.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts ''utlåtande Nr 2. 97

(Kungl. Majits förslag.) (Utskottets förslag.)

§ 3.

I den mån jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamlieten avser

jordbruksegnahem, bör eftersträvas, att sådan brukningsdel bliver av den

storlek, att bärkraftigt jordbruk uppstår, varå brukaren med familj erhåller

bärgning och sysselsättning. Förutom härför erforderlig areal åker

eller odlingsjord bör brukningsdelen, där så kan ske och ortens förhållanden

det påkalla, tilläggas skogs- och betesmark för husbehov av bränsle

och gagnvirke samt för erforderligt bete å härför lämplig mark.

Där sådant betingas av särskilda omständigheter, må verksamheten ock

avse egnahemslägenheter av mindre storlek, avsedda till hantverkare- eller

arbetaresmåbruk, trädgårdsbruk eller dylikt.

Ofullständigt jordbruk, som huvudsakligen på grund av ringa areal

åker, kultiverad betesmark eller för dessa ändamål lämplig oodlad jord

icke giver brukaren erforderlig utkomst av jordbruket, må genom här avsedd

verksamhet kunna tilläggas ytterligare jord, så att jordbruket därigenom

når om möjligt den storlek, som avses i första stycket.

§ 4.

Jord, som tillhandahålles genom hithörande verksamhet, bör upplåtas

till sådant pris och under sådana villkor i övrigt, att tillträdarens kostnad

för förvärvet och vad härmed sammanhänger icke bliver högre, än

att företaget bör kunna av honom i fortsättningen genomföras.

Jordansökan och egnahemsombuds befattning härmed.

§ 5.

Jordsökande bör vara svensk medborgare, minst 21 år gammal, hava

gjort sig känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel samt prövats

äga goda personliga förutsättningar för genomförande av det företag,

som avses med jordförvärvet, däri inbegripet drivande av ett mindre

jordbruk.

Vid bedömmande av jordsökandes lämplighet, därvid hustrus förutsättningar

även torde uppmärksammas, bör hänsyn ock tagas till sökandes

behov av bistånd för jords anskaffande och hans möjlighet att med till

buds stående hjälpmedel bilda ett sådant jordbruk, att han erhåller nöjaktig

försörjning.

Då fråga är om förvärv av jord till bildande av nytt jordbruk å obruten

mark, bör jordsökandes lämplighet prövas med särskild noggrannhet.

§ 6.

Jordsökande, som önskar påkalla den statsunderstödda egnahemsorganisationens

biträde för anskaffande av jord för i § 1 avsedda ändamål, bör

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 samt. 3 avd. 2 höft. (Nr 2.) 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

härom till hushållningssällskapets vederbörande egnahemsombud inlämna

ansökan enligt av egnahemsstyrelsen fastställt formulär (jordansökan).

Befinnes sökanden uppfylla i § 5 angivna fordringar, bör ombudet söka

att inom sitt distrikt till sökanden anvisa lämplig jord samt medverka

vid köps avslutande. Därest jordsökande ej kan på så sätt tillgodoses,

skall ombudet med eget yttrande skyndsamt insända ansökningen till

vederbörande hushållningssällskaps egnahemsnämnd.

Egnahemsombud bör vidare, på uppdrag av och efter anvisningar av

vederbörande hushållningssällskaps egnahemsnämnd, biträda nämnden i

dess nedan omförmälda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet.

Vad här sägs om egnahemsombud skall, där egnahemskommitté tillsatts,

i tillämpliga delar gälla egnahemskommitté.

Hushållningssällskaps egnahemsnämnds allmänna befattning med jordförmedlingsverksamheten.

§ 7.

Hushållningssällskaps egnahemsnämnd bör med anledning av till nämnden

inkomna jordansökningar, vilka böra inregistreras i särskild förteckning,

och nämndens kännedom i övrigt om behovet att för i § 1 avsedda

ändamål uppbringa jord, söka vidtaga erforderliga åtgärder för tillgodoseende

av dylika ansökningar och sådant jordbehov.

Egnahemsnämnd bör för den skull för sitt områdes vidkommande

a) söka förvärva ingående kännedom om tillgången å jord för förenämnda

ändamål, oavsett om jorden är i enskild eller publik ägo, samt i

särskild förteckning inregistrera sålunda erhållna uppgifter,

b) verka för att lämplig jordtillgång genom den enskilda företagsamheten

utnyttjas för ifrågavarande ändamål samt därvid, bland annat,

sprida uppgifter om tillgänglig jord,

c) lämna jordsökande, som avses i § 5, anvisning å i den allmänna

marknaden salubjuden lämplig jord samt, i mån av behov och möjlighet,

biträde vid jordområdes och köpevillkors bedömande, köps avslutande och

härmed sammanhängande angelägenheters ordnande, ävensom

d) på begäran av jordsäljare, i d) granska jordsäljares styckmån

av behov och möjlighet, granska ningsplaner, salupris och försälj
-

styckningsplaner, salupris och försäljningsvillkor

samt medverka vid

utväljandet av köpare ävensom, där

så befinnes lämpligt, för jordsäljares

räkning och på hans risk enligt

skriftligt avtal ombestyra hithörande

verksamhets utförande.

ningsvillkor, i anledning därav göra

de erinringar och vidtaga de åtgärder,

som kunna vara av behovet

påkallade, samt medverka vid utväljandet

av köpare ävensom, där

så befinnes lämpligt, för jordsäljares

räkning och på hans risk enligt

skriftligt avtal ombestyra hithörande

verksamhets utförande.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 99

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Hushållningssällskaps jordanskaikning medelst användande av jord
anskaffningslån.

§ 8.

Därest den jordsökande allmänhetens önskan och behov att förvärva

jord för i § 1 angivna ändamål icke kan på ett tillfredsställande sätt tillgodoses

genom enskilda jordsäljares verksamhet på området eller eljest

genom sådan förmedling, som avses i §§ G och 7, bör hushållningssällskapet

genom sin egnahemsnämnd vidtaga av förhållandena påkallade

åtgärder för bedrivande av jordanskaffningsverksamhet med anlitande av

jordanskaffningslån, varom förmäles i kungörelsen angående allmänna

grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten.

Sådan jordanskaffningsverksamhet må även igångsättas, därest ett särskilt

gynnsamt tillfälle skulle yppa sig till förvärv av jordområde, som

på fördelaktigt sätt synes kunna användas för i § 1 avsedda ändamål.

§ 9.

Vid utövandet av sådan jordanskaffningsverksamhet, som avses i

skall följande iakttagas.

§ 8,

a) Jordköpet sker av hushållningssällskapet,

efter förslag av dess egnahemsnämnd.

Sedan Kungl. Maj.t

godkänt köpet, lagfares den inköpta

egendomen i sällskapets namn.

b) Hushållningssällskapet skall

genom styckning och försäljning

genomföra företaget enligt plan, som

godkännes av Kungl. Maj:t. Innan

sagda plan fastställts, må icke sällskapet

avyttra någon del av fastigheten

eller avverka eller låta avverka

skog å densamma över husbehovet.

Företagets genomförande omhänderhaves

av sällskapets egnahemsnämnd,

som därvid är underkastad

tillsyn och kontroll av egnahemsstyrelsen.

c) Sällskapet äger försälja lott

försäljningspriset icke med mera

a) Jordköpet sker av hushållningssällskapet,

efter förslag av dess egnahemsnämnd.

Sedan statens egnahemsstyrelse

godkänt köpet, lagfares

den inköpta egendomen i sällskapets

namn.

h) Hushållningssällskapet skall

genom styckning och försäljning

genomföra företaget enligt plan,

som godkännes av egnahemsstyrelsen.

Innan sagda plan fastställts,

må icke sällskapet avyttra någon

del av fastigheten eller avverka eller

låta avverka skog å densamma

över husbehovet. Företagets genomförande

omhänderhaves av sällskapets

egnahemsnämnd, som därvid

är underkastad tillsyn och kontroll

av egnahemsstyrelsen,

från det inköpta området, för så vitt

än 10 procent över- eller understiger

det enligt försäljningsplanen bestämda salupriset. Är avvikelsen större,

skall beslut om försäljningen i fråga underställas egnahemsstyrelsen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

d) Då fråga är om försäljning från området av sådana lägenheter, för

vilkas förvärvande egnahemslån må kunna ifrågakomma, äger sällskapet

att med lottköparen överenskomma om sådana villkor för köpeskillingens

gäldande, att en tiondel betalas kontant vid köpeavtalets ingående eller

senast vid tillträdet samt att, därest den del av egnahemslån som må hänföra

sig till fastighetens inköp i befintligt skick icke skulle förslå att till

fullo gälda återstående nio tiondelar av köpeskillingen, sålunda överskjutande

fastighetsskuld må hos sällskapet innestå mot säkerhet av inteckning

i fastigheten, liggande närmast efter den för egnahemslånet

lämnade inteckning, att av köparen förräntas efter fem procent om året

och avbetalas i lämpliga av sällskapet, enligt föreskrifter från egnahemsstyrelsen,

fastställda terminer.

e) Vid försäljning från området av andra fastigheter, än sådana som

avses under d), bör köpeskillingen i regel antingen gäldas kontant eller

till viss del med övertagande av betalningsansvaret för i sådan fastighet

kvarliggande, däri intecknad, äldre enskild gäld.

Jordförmedling av annan än hushållningssällskap.

§ 10.

Då annan låneförmedlare än hushållningssällskap

planlägger styckning

av område till egnahemslägenheter,

skall preliminär plan för områdets

styckning, exploatering och

försäljning jämte kalkyler för styckningsföretagets

genomförande ingivas

till statens egnahemsstyrelse

senast åtta dagar innan åtgärder

vidtagas för styckningslotts utbjudande

till försäljning.

Om annan än låneför medlare planlägger

dylik styckning, skall motsvarande

uppgifter i enahanda ordning

ingivas till vederbörande låneförmedlare,

vid risk att redan på

grund av försummelse härutinnan

egnahemslån icke komma att beviljas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1929.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lutt- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer. 101

Reservationer:

I. Reservationer vid utskottets hemställan under punkt 1.

Beträffande punkt I i dess helhet:

1) av herr Linder, som anfört:

Vid behandlingen av denna för egnahemsrörelsens framtida möjligheter

och utveckling betydelsefulla fråga har jag icke i alla avseenden kunnat

biträda det nu framlagda förslaget vare sig i den kungl. propositionens

avfattning eller med den utformning, som utskottet givit.

Till allt vad som sakligt kan utvinnas ur förslaget till rörelsens förbättrande

och till egnahemstagarnas fördel, ansluter jag mig. Sålunda

bör jordanskaffningen och kontrollen häröver verksamt befrämjas. Vidare

hör till det program, som rörelsen omedelbart bör omfatta, såväl arrendefrilösningen

som tilläggskolonisationen.

Emellertid skulle allt detta i sak kunnat vinnas även med nuvarande

organisation. Möjligen kunna de ändringar i organisationen, som av

Kungl. Maj:t och utskottet föreslås, i någon man stärka kontrollen över

låneförmedlingen. Därtill kommer att den centrala ledningen tillföres i

form av styrelseledamöter utifrån det praktiska livet erfarenhet och friska

synpunkter, vilket även säkerligen bereder vissa fördelar. Men dessa båda

vinster hade säkert kunnat beredas verksamheten utan att pressa denna

in i en lokal organisationsform, som enligt min bestämda övertygelse icke

kommer att för framtiden bliva lyckligare än den nuvarande.

Motståndet beträffande den av utskottet förordade organisationen riktar

sig främst mot att nu kanske för oöverskådlig framtid statens egnahemsrörelse

fastlåses vid hushållningssällskapens egnahemsnämnder. Ingen

tror väl, att verksamheten, knuten till hushållningssällskapens ekonomiska

intressen och risker och med den i stort sett kritiska, ofta nog till misstro

gränsande uppfattningen om småbruksnybildningen, skulle erhålla

lokala organ för effektiv jordanskaffning för nya jordbruk eller för tillägg

till ofullständiga jordbruk, och ej heller skulle någon intensivare ledning

för arrendejordbrukens frilösning vara att förvänta. Snarare har man

erfarenhetsbetonad rätt att antaga det denna organisationsform i stort

sett ej kommer att medföra de goda ansatsernas förverkligande.

Inom utskottet har jag därför påyrkat, att de nya organisationsformerna

tillsvidare borde få anstå och att riksdagen i stället borde med, såsom förut

sagts, biträdande av de reella förbättringarna i verksamheten till Kungl.

Maj:t skriva med begäran om ytterligare utredning och förslag i syfte att

erhålla självständiga länsegnahemsnämnder, vars ledamöter utsåges dels

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Sammansatt andra lag- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer.

av staten samt dels av hushållningssällskap och landsting. Utan en sådan

självständig organisation torde aldrig en fullt effektiv pch socialt betonad

egnahemsverksamhet i vårt land komma att förverkligas. Och först i

anslutning till en sådan får enligt mitt förmenande en central egnahemsstyrelse

avsedd betydelse och fullt berättigande.

Därest det nu föreliggande organisationsförslaget för året avvisas, torde

dock icke något längre uppskov behöva befaras. Omedelbart kunde nytt

förslag utarbetas och underhandlingar om hushållningssällskapens lösgörande

eller vidblivande av tidigare engagemang igångsättas. Den möjligheten

synes alls icke utesluten, att man redan till nästinstundande riksdag

skulle kunna förvänta nytt förslag på riksdagens bord. I själva

verket har redan i sakkunnigas betänkande andra tänkbara organisationsformer

ventilerats.

Även i övrigt torde de nu föreslagna nya åtgärderna för verksamhetens

befrämjande ej bliva tillräckligt effektiva utan att förslagen kompletteras

med expropriationsrätt för jordanskaffning. I detta avseende ansluter jag

mig till de motionsvis framförda yrkanden om skrivelse beträffande expropriation

för bildande av nya jordbruk (rikets kolonisation), för frilösning

av arrendejordbruk, för fullkomnande av ofullständiga jordbruk samt för

anskaffande av tomtmark till bostäder och andra erforderliga ändamål på

sätt i vederbörande motioner omförmäles.

Oavsett den principiella ståndpunkt, som ligger till grund för dessa

uttalanden, har jag likväl, sedan det föreliggande organisationsförslaget

blivit av utskottet i princip förordat, biträtt sådan utformning i de olika

förslagen, som jag ur mina synpunkter ansett påkallade. Sålunda ansluter

jag mig till de av utskottet under II 1) och 2) tillstyrkta skrivelserna.

På grund av vad jag sålunda anfört bemställes,

1) att riksdagen må — med avslag å Kungl. Maj:ts

proposition nr 97 så vitt den avser däri framlagt organisationsförslag

— i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om ny och skyndsam utredning i syfte att erhålla självständiga

länsegnahemsnämnder samt för riksdagen framlägga

de förslag, vartill utredningen kan föranleda;

samt, därest detta bifalles,

2) att riksdagen må medgiva Kungl. Maj:t att i ämnet

utfärda erforderliga kungörelser, vilka med uteslutande

av det nya organisationsförslaget i huvudsak ansluta sig

till de i bilagorna A, B och C till utskottets utlåtande

intagna, av utskottet tillstyrkta bestämmelser;

3) att riksdagen må

a) dels för egnahemsavdelningen inom jordbruksdepartementet

för budgetåret 1928—1929 anvisa samma anslagssumma

som för innevarande budgetår eller ett förslagsanslag

av 18,400 kronor;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer. 10.5

b) dels för utlämnande för 1928 av förvaltningsbidrag

till egnahemslåneförmedlama för budgetåret 1928—1929

anvisa ett extra förslagsanslag av 810,000 kronor;

c) dels för utlämnande för 1928 av statsbidrag till

hushållningssällskap för jordförmedlingsverksamhet för

budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag

av 125,000 kronor;

d) dels för utlämnande av premielån till egnahemslåntagare

för nyodlings- och nybyggnadsarbeten för budgetåret

1928—1929 anvisa ett extra reservationsanslag

av 800,000 kronor;

e) dels medgiva, att Kungl. Maj:t må för 1929 bevilja

statslån från egnahemslånefonden intill ett belopp av

20,000,000 kronor, därav 14,500,000 kronor för jordbrukslägenheter

och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter;
f)

dels såsom kapitalökning till egnahemslånefonden

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av 9,000,000 kronor;

g) dels medgiva, att Kungl. Maj:t må av jordförmedlingsfondens

kapitalbehållning till jordanskaffningslån

åt hushållningssällskap, enligt grunder som avses ovan

under 2), disponera under 1929 tillhopa högst så stort

belopp, att vad som utestår ''i beviljade jordanskaffningslån

icke vid något tillfälle under sagda år överstiger

1,500,000 kronor;

h) dels ock medgiva, att den del av jordförmedlingsfondens

till ny utlåning disponibla kapitaltillgång, som

ej anvisas såsom jordanskaffningslån jämlikt vad ovan

under g) sägs, må av Kungl. Maj:t under 1929 användas

för utlämnande av förlagslån åt aktiebolag och föreningar

enligt grunder som avses ovan under 2).

2) av herr Lindhagen, som anfört:

Det nu framlagda förslaget är en tragedi ur min synpunkt, en av de

största vi upplevat i riksdagen. Vem skulle trott, att det varit tiden efter

den allmänna rösträttens införande förbehållet att i de tre nu ifrågavarande

stora jordfrågor, som redan den patriarkaliska högern och liberalismen i

norrlandskommittén ägnade så stort intresse, överlämna åt den nutida konservatismen

att lösa dem efter sitt sinne »för att vinna något». I en motion

(I: 267) skildras i vissa delar den sociala jordfrågans fem krisår 1924—1928

och dess lidandes väg. Med sådan taktik förlorar man emellertid lätteligen

allt. Annorlunda ställde sig andra kammarens stora majoritet i striderna

opaginerad Kontrollera mot PDF

104 Sammansatt andra lag- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer.

uti jordfrågan vid sekelskiftet, och arbetarepartiet begagnar icke alls denna

taktik i sina stora industriella stridsfrågor.

i örslaget är, så vitt jag kan f irstå, ett tämligen livlöst provisorium, som

visserligen förr eller senare kommer att utplånas av förhållandena. En

definitiv ordning måste en gång byggas på en organisatorisk särskillnad

mellan den sociala jordfrågan och den tekniska jordbruksvärden. Detta blir

hädanefter så mycket mer av förhallandena påkallat, som det nya förslaget

avser att utgöra en lösning av den under ett fjärdedels sekel på dagordningen

stående frågan om rikets kolonisation genom bildandet av nya jordbruk,

frilösning av arrendejordbruk, förbättring av ofullständiga jordbruk,

vartill kommer såsom ett oundgängligt komplement den likaledes gamla

frågan om anskaffande av tomtmark för bostäder och eventuellt även andra

erforderliga ändamål. Ett frö till en sådan särorganisation för den sociala

jordfrågan är redan nedlagt genom tillkomsten av de i varje län inrättade

joidbrukskommissionerna, som skola vaka över vanliävdslagens tillämpning.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott och egnahemsnämnder äro icke

kallade för en sådan uppgift. Erfarenheten visar, att den sociala jordlagstiftningen

haft sina främsta vedersakare i hushållningssällskapen, och den

reform som sällskapens organisation nyligen undergått har, såsom den publicerade

förteckningen över förvaltningsutskottens och egnahemsnämndernas

ledamöter utvisar, i stort icke undergått någon förändring.1 Det ligger

En av lantbruksstyrelsen utgiven tryckt arspublikation lämnar närmare uopgift, om

vilka yrkesgrupper äro representerade i hushållningssällskapens förvaltningsutskott och

egnahemsnämnder.

Uti förvaltningsutskotten salto år 1922, således torr sällskapens omorganisation: 144

godsägare, 132 lantbrukare, 18 landshövdingar, 15 förvaltare, 14 direktörer, 9 bruksägare,

8 ingenjörer, 8 disponenter, 7 agronomer, 7 lantmannaskoleföreståndare, 6 bankdirektörer,

5 domänintendenter, 4 folkskollärare, 4 kaptener, 3 ryttmästare, 3 kamrerare,

3 landsfiskaler, 3 kyrkoherdar, 3 jägmästare, 3 grosshandlare, 2 professorer, 2 löjtnanter,

2 konsuler, 2 godsförvaltare, 2 häradshövdingar, 2 byggmästare, 1 häradsdomare,

1 vice häradshövding, 1 stationsinspektor, 1 major, 1 fanjunkare, 1 borgmästare, 1 inspektor,

1 postmästare, 1 komminister, 1 syssloman, 1 arrendator, 1 rådman, 1 bergsman,

1 bergmästare, 1 jordbrukskonsulent, 1 nämndeman, 1 veterinär, 1 mejeriägare,

1 mejeriföreståndare, 1 åkare, 1 kyrkovärd.

Uti egnahemsnämnderna sutto år 1921: 29 godsägare, 27 lantbrukare, 6 sekreterare i

hush.-sällskap, 5 landshövdingar, 3 borgmästare, 3 disponenter, 3 direktörer, 3 majorer,

3 nämndemän, 2 agronomer, 2 kamrerare, 2 domänintendenter, 2 lantmannaskoleföreståndare,

1 landskamrer, 1 länsassessor, 1 rådman, 1 överlantmätare, 1 distriklslanlmätare,

1 f. d. lantbruksingenjör, 1 jordbrukskonsulent, 1 landsfiskal, 1 f. d. rektor,

1 jägmästare, 1 överstelöjtnant, 1 ryttmästare, 1 kapten, 1 auditör, 1 ombudsman, 1 bankdirektör,

1 bruksägare, 1 bruksförvaltare, 1 spannmålshandlare, 1 byggmästare, 1 kyrkvärd,

1 häradsdomare, 1 godsarrendator, 1 timmerman, summa 114 stycken. Av dessa

senare kunna 27 lantbrukare, 3 nämndemän, 1 godsarrendator, 1 kyrkvärd, 1 häradsdomare

samt 1 timmerman eller sammanlagt 34 stycken räknas till allmogeklassen.

Denna klass är sålunda synnerligt svagt representerad i egnahemsnämnderna. Det är

emellertid icke uteslutet att av dessa, som här antagits vara representanter för allmogeklassen,

åtskilliga, särskilt bland gruppen lantbrukare, i verkligheten äro att hänföra

till godsägaregruppen. Någon representation för de jordsökande förekommer icke.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lay- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer. 105

också i sakens natur, att hushållningssällskapens delegationer, som till sin

främsta uppgift haft och fortfarande ha det särdeles viktiga uppdraget att

främja den tekniska jordbruksvärden, måste, åtminstone ännu under långa

tider, få en i politiskt avseende övervägande konservativ besättning. Pioniärer

1 jordbruksvård äro i det övervägande antal fall personer, som besitta rörelsekapital,

erforderliga för experiment och rationell omvårdnad av jordbruket.

Resultaten av den av hushållningssällskapen hitintills bedrivna egnahemsverksamheten

äro icke heller ägnade att grundlägga någon förtroendefull kompetens.

Någon samlad och inregistrerad erfarenhet om egnahemsrörelsens

erfarenheter och resultat liar icke kunnat erhållas ur officiella handlingar.

Jordkommissionen framställde därför till orterna några frågor om den nya

egnahemsbildningen d. v. s. den som åstadkommits genom den statsunderstödda

egnahemsrörelsen och ej skett på den gamla naturliga vägen genom

hemmansklyvning och annan helt individuell företagsamhet. Det allmänna

omdömet blev, att den av staten understödda småbruksrörelsen i det stora

hela är misslyckad. (Se jordkommissionen Del IV sid. 33 o. f. och Del V

sid. 137--142.) Talrika enskilda vittnesbörd bestyrka riktigheten av denna

landsopinion. Naturligtvis får skulden ej helt skjutas på hushållningssällskapen.

De naturliga svårigheterna äro stora och ha ökats med åren. I

åtskilliga fall ha också goda resultat vunnits. Men klart är, att man hädanefter

måste gå till verket på ett annat sätt än hitintills och att därför

erfordras en ny mentalitet i organisationen, vilken fortfarande ej kan påräknas

hos hushållningssällskapens delegationer.

Det säges nu, att man fortfarande måste kasta sig i armarna på hushållningssällskapen,

därför att en ny organisation av flera skäl ej kan övertaga

administrationen av alla de ännu ej amorterade lån, som sällskapen beviljat.

Uti hushållningssällskapens förvaltningsutskott sutto år 1927, således efter den nya

organisationens genomförande: 80 lantbrukare, 65 godsägare, 24 agronomer, 21 landshövdingar,

10 direktörer, 9 hemmansägare, 7 nämndemän, 7 disponenter, 5 förvaltare,

5 bankdirektörer, 5 bruksägare, 4 lantmannaskoleföreståndare, 4 kaptener, 4 riksdagsmän,

3 landstingsmän, 2 lanbruksskoleföreståndare, 2 domänintendenter, 2 professorer,

2 kammarherrar, 2 arrendatorer, 2 majorer, 2 kommunalnämndsordförande, 2 veterinärer,

1 ingenjör, i ryttmästare, 1 kamrerare, 1 landsfiskal, 1 förste hovjägmästare, 1 överjägmästare,

1 jägmästare, 1 konsul, 1 godsförvaltare, 1 häradsdomare, 1 vice häradshövding,

1 överstekammarjunkare, 1 inspektor, 1 jur. o. fil. känd., 1 rådman, 1 bergmästare,

1 fastighetsägare, 1 gästgivare, 1 syssloman, 1 mejeriföreståndare, (1 titel ej

angiven).

Uti egnahemsnämnderna (frånsett suppleanter samt statens ledamöter och statens granskningsombud)

sutto år 1927: 26 godsägare, 25 lantbrukare, 18 sekreterare eller kamrerare

i hushållningssällskap, 9 jordbrukskonsulenter, 6 hemmansägare, 5 direktörer, 5 landshövdingar,

4 bruksägare, 3 kaptener, 10 lantmannaskoleföreståndare, 2 disponenter, 2

agronomer, 2 kamrerare, 2 borgmästare, 2 nämndemän, 2 riksdagsmän, 2 landstingsmän,

2 domänintendenter, 2 byggmästare, 1 konsul, 1 överstelöjtnant, 1 landsfiskal, 1

bankdirektör, 1 vice häradshövding, 1 rådman, 1 landssekreterare, 1 landskamrer, 1 länsassessor,

1 överlantmätare, 1 spannmålshandlare, 1 lantbruksingenjör, 1 auditör, 1 bruksförvaltare,

1 bergsman, 1 syssloman, 1 kyrkovärd, 1 byggnadskonsulent, (för en ledamot

titel ej angiven).

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Sammansatt andra lag- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer.

Det behöver knappast erinras, att detta tal föres främst av dem, som på

grund av sin politiska uppfattning frukta en social organisation och vilja

bibehålla sällskapen vid deras maktställning även i fortsättningen. För

detta ändamål ser man gärna, att, såsom nu ifrågasättes, även kommande

lån bindas vid sällskapen och därigenom ännu mer förhindras en särskillnad

mellan de två saker, som till naturen äro så olika. Där det tinnes en vilja,

finnes emellertid merendels en väg. Inga oövervinnerliga svårigheter möta

för att den nya organisationen administrerar även de gamla lånen. Men

det enklaste sättet är väl, särskilt ur de ovannämnda farhågornas synpunkt,

att hushållningssällskapen bibehållas vid förvaltningen av sina gamla

lån och att den nya organisationen får i ro syssla med de nya lånen efter

ändrade grundsatser.

Även av dessa skäl synes den föreslagna organisationen vara grundligt

förfelad, såvitt man nämligen önskar någon effektiv nyorientering i metoder

och resultat.

Detta omdöme bestyrkes bäst därav, att det beslutade vidhållandet i allt

väsentligt av den gamla ordningen omintetgjort en allvarlig diskussion över

de många realiteter, som här uppställa sig till bedömande. Det synes vara

nyttigt att i denna fråga studera den historiska framställningen över egnahemsrörelsen

och dess förhållande till den sociala jordfrågans organisation,

som återfinnes i jordkommissionens betänkande (Del IV sid. 162—186). De

krav, som där rests från olika beredningar, tala ofta ett annat språk än

som föres i kolonisationssakkunniges betänkande och årets egnahemsproposition,

och de framförda förväntningarna motsvaras föga av det nedsjunkna, tillplattade

resultat, som nu framlagts för riksdagen. De många ämnen, som

måste bedömas och därför även diskuterats i jordkommissionens betänkanden,

hava endast i ringa mån och då företrädesvis på ett överhalkande sätt

övervägts i dessa två dokument.

Ett ytterligare vittnesbörd är den överraskande nyheten, att de stora nydaningar

i jordfrågan, som framförts redan 1904 inom norrlandskommittén

och nu först skulle vinna någon lösning, inpressats under den gamla lånerörelsen

och dess organiserande medelst kungörelser och reglementen efter

riksdagens hörande. Hitintills har all social jordlagstiftning både i förslagen

och i statsmaktens beslut givits formen av lag. Endast denna ordning

är mäktig att rymma all den omtanke, som erfordras, samt slå vakt

om de omistliga rättigheter och förpliktelser, som här i så hög grad spela

in. Det förtjänar att erinras om den instruktion som jordbruksminister

S. O. Nyländer år 1911 gav de då tillsatta egnahemssakkunnige. »Vid en

undersökning angående verkningarna av statens dittillsvarande egnahemslånerörelse

och de förändringar i densamma, som på grund av vunnen erfarenhet

möjligen borde företagas, syntes det honom vara av vikt, att uppmärksamhet

jämväl ägnades andra åtgärder, som från statens sida kunde

vidtagas för att ytterligare underlätta och befordra denna så viktiga rörelse,

då erfarenheten visat, att detta kunde ske även på andra vägar än genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jortlbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer. L07

utlämnande av statslån. Frågan borde sålunda i hela dess omfattning

göras till föremål för en mera ingående granskning och utredning, med

stöd varav statsmakterna måtte kunna på ett mera planmässigt och efter

förhållandena avpassat sätt främja den för land och folk så betydelsefulla

egnahemsbildningen.» Jordbruksministern Alfred Peterssons motivering till

1919 års proposition i egnahemsfrågan lyfter den likaledes i mångt och

mycket på ett högre plan, än det i vilket den nu blivit inställd. Han yttrade

bland annat: »De, vilka förorda en fullständig systemförändring och

därvid bland annat yrka, att lånerörelsen skall drivas direkt för statens

räkning och på statens risk, synas mig ovedersägligen anlägga större och

mera omfattande synpunkter på frågan än de, som förfäkta motsatt riktning.

De förras starka betonande av jordfrågan såsom mer än hittills förtjänt

av uppmärksamhet är otvivelaktigt grundat på en riktig uppfattning.

Det ligger också enligt min mening något mycket tilltalande i deras krav

på en enhetlig, målmedveten, kraftig och på alla tillhörande områden

verksam organisation. De åsyfta att möjliggöra en egnahemsrörelse, stark

nog att på ett genomgripande sätt påverka och nästan omgestalta vårt

svenska samhälle.»

Vid sidan av kravet på att rörelsen skall drivas direkt för statens räkning

upprullas även kraven på, att detta måste ske på statens risk, att staten

måste uppträda såsom målsman för den svagare, att jordbruket omsider

verkligen får ej blott i förhoppningarnas värld utan i realiteten sitt erforderliga

tillbehör i jord, skog och bete för att kunna tillbörligen föda åtminstone

en familj, att omkostnaderna bliva skäliga och överkomliga genom

prissättningar, gratisbidrag i mån av behov samt rationellt ordnad belåning,

att en expropriationslagstiftning ställes såsom bakgrund för att

åstadkomma rimliga uppgörelser och trygga dem, som ha anspråk på besittningen

av jord, att arrendatorerna därvid särskilt skyddas till möjligheten

att få behålla sitt hem och sin utkomst, att ny kolonisation,

lämpligast för kolonisten samt billigast för honom och det allmänna, i

främsta rummet bör beredas denne i hans hemort samt att för det inre försvarsarbete,

som nu skulle ta ett mäktigt uttryck i de nya ansatserna, också

likaväl som det yttre försvaret och i ännu högre grad enligt min mening

tillgodoses med erforderliga pengar. Det är å andra sidan här icke fråga

om några orimligheter. Det ställes ingen fordran på någon, att han »skall

taga allt och giva åt de fattiga». Hänsyn bör också tagas till jordägarens

avsevärda intressen, och för den jord eventuellt med byggnader, som frigöras

från hans äganderätt, erhåller han ju dock ersättning i pengar.

Man kan då verkligen ifrågasätta, huruvida det nu framlagda förslaget

i realiteten giver något mera än den gamla egnahemsrörelsen. I sådan

händelse vore ett avslag nu på sin plats. Genom att fastlåsa ett förslag,

som är i grunden oriktigt eller ej giver något, blir det mycket svårare

för att ej säga ogörligt att inom avsevärd tid förvänta någon ändring.

Detta var en utpräglad uppfattning av den gamla andra kammaren under

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Sammansatt andra lag- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer.

dess stormaktstider och därefter rättade den sin taktik. Den av herr

Linder avgivna reservationen går i den riktningen och sammanfaller med

den uppfattning, som herr Linders i utskottet förfäktat. Då denne

senare var förhindrad närvara vid det tillfälle, då de provisoriska besluten

så gott som i ett klubbslag definitivt fastslogos, har han begärt

att till utskottets betänkande få foga följande särskilda uttalande: »Därest

jag ej blivit förhindrad att närvara vid de definitiva beslutens fattande

inom utskottet, skulle jag ha anslutit mig till den av herr Linder vid

punkten I avgivna reservation.» En dylik förklaring fick förr i tiden

avgivas till lagutskottets betänkande, till och med om medlem ej alls

deltagit i behandlingen. Nu har det emellertid ansetts ej behörigen

kunna äga rum, varför jag med herr Linders begivande i stället på detta

sätt tillkännagiver även hans skiljaktiga mening inom utskottet.

I stort sett måste jag instämma i den av herrar Linder och Linders

framlagda uppfattningen. Men jag kan ej inskränka mig att tillsvidare

endast begära ny organisation och lämna de övriga stora bristerna tämligen

obesedda åt framtiden, även om en ny granskning av organisationen

sannolikt medför en ny granskning även av det övriga innehållet.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag,

l:o) att riksdagen — oavsett det provisorium som

nu kan varda antaget — hos Kungl. Maj:t anhåller om

nytt förslag skyndsammast möjligt, byggt på statens

ledning av egnahemsrörelsen, organisationens frigörelse

från hushållningssällskapen och deras tekniska jordbruksvård,

effektivare skydd och hjälp för de svagare

än nu ifrågasättes samt en lagstiftning, som tillgodoser

möjligheter till en sådan framryckning;

eller om detta ej hifalles,

2:o) att riksdagen till Kungl. Maj:t avlåter en sådan

skrivelse, som herr Linder med instämmande av herr

Linders förordat.

3) av herr Hage.

Beträffande punkt I. 1. a.

(förslaget till kungörelse angående allmänna grunder för den statsunderstödda

egnahemsverksamheten):

Vid § 3 fjärde stycket, § 5 andra stycket, § 9 andra stycket och § 10:

av herr Lindhagen, som anfört:

Det borde vara ostridigt att till medlemmar i de olika organen borde

väljas personer, som lämpa sig för själva uppdraget och äga den för den
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lay- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer. 109

samma nödiga mentaliteten, oavsett i vilket intresseläger de må befinna

sig. Det rätta sinnelaget är här den förnämsta rekommendationen. 1

anslutning till denna mening innehöll jordkommissionens organisationsförslag

(§ 14): »Till medlemmar i de olika organ, genom vilka enligt

denna lag ifrågavarande statsverksamhet skall utövas, höra endast utses

personer, som kunna antagas äga erforderlig erfarenhet samt håg och

förståelse för densamma.» I det föreliggande förslaget lämnas i detta

avseende enligt min uppfattning de mest kuriösa bestämmelser, syftande

än att binda ledamöterna vid den gamla ordningen än att införa en intresserepresentation

och än ett sammelsurium av olika representativa uppgifter.

En sådan utnämning kan icke vara annat än ägnad att äventyra

verket.

Sålunda föreslås i propositionen att ledamöterna i egnahemsstyrelsen

höra vara »för uppdraget lämpliga och sakkunniga personer med insikt i

egnahemsverksamhetens praktiska bedrivande och företrädande de olika

intressen, som därav beröras». Då det nu är meningen att i väsentliga

delar ändra praktiken, kan det väl ej vara lämpligt att ovillkorligen föreskriva

insikt i den gamla praktiken. Kravet på företrädande av olika

intressen är upprivande för arbetet och måste utarma sinnelaget för själva

saken.

Till ledamöter i egnahemsnämnderna böra enligt förslaget utses »för uppdraget

lämpliga och sakkunniga personer inom hushållningssällskapets område

företrädande den jordbrukande befolkningen, den jord- och lånesökande

allmänhetens intressen, de statligt administrativa synpunkterna samt förtrogenhet

med områdets olikartade bygdeförhållanden.» Med andra ord en

s. k. polsk riksdag. Och hur går det då med själva saken? Det finnes icke

mycken plats kvar här för sinnelaget.

Till egnahemsombud i kommunerna skall utses »person i orten, som har

intresse för egnahemsverksamheten samt besitter för uppdraget goda personliga

förutsättningar.» Detta är, synes mig, omsider en förnuftig formulering.

Karaktäristiskt är emellertid, att kolonisationssakkunnige hade efter

ordet intresse infogat orden »och förståelse», men det senare ordet har i

propositionen uteslutits.

Till egnahemskommittéer i kommunerna under egnahemsombudets ordförandeskap

äger kommun välja två egna representanter »företrädande huvudsakligen

den ene de jord- och lånesökandes krets och den andre de jordägandes».

Således igen en intresserepresentation med ett obehörigt privilegium

för jordägare och en dunkel hänvisning i övrigt. Varför skulle eu

kommun ej få välja i stället för två personer, som kunna antagas lätteligen

bliva oeniga och förfalla till rättshaveri, en eller två personer, som ej tillhöra

någondera kretsen, men intaga en neutral ställning och en välsinnad uppfattning

om uppdragets mänskliga förpliktelser. Blott denna axplockning

ur förslaget bör övertyga oss om, hur föga här är fråga om nyorienteringar.

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Sammansatt andra lag- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer.

Det hemställes,

l:o) att i stället för förslagets ovannämnda brokiga och

äventyrliga kvalifikationer för ledamöter i egnahemsstyrelsen

(3 § fjärde stycket), egnahemsnämnderna (5 §>

andra stycket), egnahemsombudet i kommunerna (9 §

andra stycket) samt egnahemskommittéerna i kommunerna

(10 §) måtte införas en gemensam bestämmelse av

den lydelse, som jordkommissionen föreskrivit, nämligen:

»Till medlemmar i de olika organ, genom vilka ifrågavarande

verksamhet skall utövas, böra endast utses personer,

som kunna antagas äga erforderlig erfarenhet

samt håg och förståelse för densamma»

eller om detta ej bifalles,

2:o) att bestämmelser om medlemmars kvalifikationer

må alldeles utgå ur förslaget.

Vid § 4.

av herr Lindhagen, som anfört:

En huvuduppgift för den nya ordningen måste vara att hjälpa dem till

rätta, som behöva vägledning i råd och dåd. Jordkommissionen föreslog,

att statens genom lagstiftning inrättade organisationer skulle i stort sett

uppträda såsom målsman för de jordsökande. Det nu framlagda förslaget

är i huvudsak fortfarande byggt på en motsatt princip. Envar, som önskar

komma i besittning av ett jordbruk, får på egen risk och ansvar leta sig

fram bland labyrinter av författningar och myndigheter samt ytterst anlita

advokathjälp. Detta tillstånd bör även på det nuvarande förslagets grund

kunna förbättras genom stadgande av skyldighet för alla vederbörande att

på sina orter gå tillhanda med både råd och dåd. Jordkommissionen lade

synnerlig vikt på denna sak samt stadgade såväl skyldighet både i författningens

instruktioner, vilket saknas i förslaget, som ock särskilda bestämmelser

till närmare utveckling av denna skyldighet. Det hemställes alltså,

att riksdagen ville besluta i kungörelsen i anslutning

till jordkummissionens förslag (§§ 8, 10, 15 och 16) införa

ett nytt kapitel, så lydande:

»Upplysningsverksamhet.

Egnahemsnämnd, egnahemsombud och egnahemskommittéer

skola tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar.

Framställning i ärende, som berör egnahemsverksamheten,

kan ingivas eller insändas med posten till egnahemsnämnd

eller egnahemskommitté. Kräves handläggning

i första hand av annan än den, till vilken ansök
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer. 111

ningen avgivits, överlämnar denne senare ansökningen

till vederbörande. Varje sökande är berättigad att motse

en tillmötesgående, omsorgsfull och skyndsam prövning

av sin framställning.

Förfrågan kan ock ingivas eller insändas med posten

omedelbart till nämnda organisationer eller ock till någon

av dess medlemmar, vilken senare därefter överlämnar

den till vederbörande organisation. Till sådan medlem

kan fråga likaledes framställas muntligen, i vilken händelse

den tillfrågade bör noga utreda sakens sammanhang

och därom göra anteckning, som av den frågande godkännes,

samt därefter vidare med ärendet förfara på

sätt ovan sägs. Svar skola av vederbörande organisation

eller deras ordförande med posten eller annorledes

delgivas den, som framställt förfrågningen. Vid tvekan

om rätta förhållandet skall sakkunnigt besked inhämtas.»

Vid §§ 4 och 5.

av herr Lindhagen, som anfört:

Statens representanter i nämnden böra, såsom kolonisationssakkunniga

föreslagit, vara i majoritet. Att ett flertal hushållningssällskaps förvaltningsutskott

rest invändningar däremot har icke bort föranleda Kungl.

Maj:t att förbigå nämnda förslag.

Vare sig nämndens majoritet utses av staten eller av hushållningssällskap,

kan den icke kallas för »en av sällskapet inrättad nämnd». Den

får antagas fullfölja en självständig allmän uppgift oberoende av vilka

korporationer, som fått uppdrag att bidraga till nämndens sammansättning.

Det hemställes — frånsett därav föranledda formella ändringar i andra

paragrafer — alltså,

a) att § 4 erhåller följande förändrade lydelse:

»Den här avsedda statsunderstödda egnahemsverksamheten

utövas genom en för varje län inrättad på

nedan angivet sätt sammansatt egnahemsnämnd med

uppgift att å det allmännas vägnar bedriva egnahemslåne-

och premielåneverksamhet samt jordförmedlingsoch

jordanskaffningsverksamhet enligt de i denna kungörelse

samt i särskilt utfärdade reglementen meddelade

bestämmelser samt i övrigt verka för egnahemsverksamhetens

ändamålsenliga bedrivande och utveckling

inom länets område. För egnahemsnämnd skall gälla

en instruktion, som på förslag av nämnden godkännes

av egnahemsstyrelsen;»

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Sammansatt andra lag- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer.

b) att tredje stycket i § 5 erhåller följande förändrade

lydelse:

»Av ledamöterna väljas tre ledamöter för statens

räkning av Kungl. Maj:t, som även utser suppleanter

för dem. Övriga ledamöter och suppleanter väljas av

hushållningssällskapet i länet. Ledamot liksom suppleant

utses av hushållningssällskapet i länet för en tid

av högst fyra år;»

c) att riksdagen ville, oavsett om staten eller hushållningssällskapen

utse majoriteten i nämnderna, besluta,

att förevarande kapitels rubrik skall förändras

från föreslagna »hushållningssällskapens egnahemsnämnder»

till »egnahemsnämnderna».

Vid § 7.

av herrar Lindhagen och Hage, som anfört:

Denna gemensamma folkliga angelägenhet är i förslaget minst av allt

byggt på någon lokal självstyrelse. Landstinget, som eljest plägar ihågkommas

såsom valkorporation för olika länsändamål, är alldeles uteslutet.

Det synes oss, att det nu föreliggande provisoriet gärna kan tillåta sig

åtminstone en liten glimt av en erinran om landstingens tillvaro. Vi

hemställa alltså,

att en av de två revisorer, som skola väljas av hushållningssällskapet,

måtte i stället tillsättas av landstinget

och att lydelsen av § 7 ändras sålunda: »Egnahemsnämnds

förvaltning och räkenskaper skola granskas

av tre revisorer, av vilka en utses av egnahemsstyrelsen,

en av landstinget och en av hushållningssällskapet.

Av — — — egnahemsstyrelsen».

Vid § 26.

av herrar Lindhagen och Hage, vilka anfört:

Jordanskaffningen bör uppenbarligen avse icke endast bildande av nya

jordbruk, frilösning av arrendejordbruk och fulländning av ofullständiga

jordbruk. Därtill måste, på sätt jordkommissionen hemställt och vid 1924

års riksdag yrkats, läggas anskaffande av mark för nya bostäder. Egnahemsrörelsen

sysslar i detta fall företrädesvis med anskaffande av lån till

själva bostadshusen. Endast undantagsvis kunna slumpbitar av för jordbruk

anslagen mark disponeras även för bostadsändamål. I princip sysslar

däremot egnahemsrörelsen icke med denna väsentliga del i folkets egnahemssträvanden,

särskilt icke såvitt rör landsbygden. Det hemställes,

s. 113 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer. 113

att i 26 § efter ordet »jordbruksändamål» tilläggas

orden »men även vid behov för bostadsändamål».

Vid § 32.

av herrar Lindhagen och Hage, vilka anfört:

På de skäl som anförts under § 26 hemställes,

att efter ordet »jordbruksändamål» tillägges »men

även vid behov för bostadsändamål».

Beträffande punkt 1. 1. b. (förslaget till kungörelse med reglementariska

föreskrifter angående den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten).

Vid § 2.

av herr Lindhagen, som anfört:

Uti denna paragraf betonas, att den, som söker egnahemslån, ej bör sakna

medel att i någon mån bidraga till genomförande av företaget. På detta

sätt blir det återigen fråga om att stödja allenast den, som har egna tillgångar.

Den obemedlade blir såsom vanligen är fallet utan hjälp. Jordkommissionen

liksom motionen I: 267 sid. 10—12 taga avstånd från ett sådant

åskådningssätt, och även i andra motioner beröres denna angelägenhet. Då

detta är en principfråga av stor betydelse, bör det nu framlagda förslaget

ej antagas utan att likvärdigt utrymme för den obemedlade beredes uti

författningens principiella uttalande.

Jordkommissionen har trött, att frågan ej kan lösas på annan väg än

genom att statsverket övertar erforderlig del av kostnaden.

Utskottet synes i sin motivering, om än något oklart, anknyta de största

förhoppningarna till ett arrendesystem. Gäller det att skapa nya jordbruk,

måste väl således den obemedlade erhålla arrendet av jordbruket först sedan

det allmänna uppodlat och bebyggt lägenheten. Arrendet bör då väl betäcka

räntan å kostnaderna för dessa åtgärder och blir således ungefär lika

dyrt som räntan å ett lån, som den obemedlade erhåller för att själv utföra

nybygget med följd, att det blir hans eget. I bägge fallen blir det

således förmodligen oftast en utgift över hövan, som kräver avkortning i

ena fallet av arrendeavgiften och i andra fallet av ränteutgiften. Är det

åter fråga om ett redan färdigt arrendejordbruk, skulle förslaget således i

strid mot sitt syfte att bereda arrendatorerna möjlighet till frilösen å andra

sidan i detta sammanhang förorda, att de av dem som äro obemedlade —

och det äro väl de flesta — skola få sitta kvar. Men då berövas de ju den

trygghet, som de skulle vinna och som vinnes endast genom den av jordkommissionen

ifrågasatta arrendeavlösningslagen med stöd av en expropriationslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 samt. 3 avd. 2 höft. (Nr 2) 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Sammansatt andra lag- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer.

Denna vill man ju dock ej veta av liksom icke ens trygghet i arrendebesittningen.

All åborätt bär ju ock ansetts förkastlig.

Enligt jordkommissionens förslag till frilösning av arrendejordbruk i förening

med förslaget till rationell arrendelagstiftning skulle arrendatorerna

erhålla optionsrätt, icke kunna vräkas från arrendet annat än av laga skäl

samt få välja den tidpunkt för frilösningen, som är för arrendatorn överkomlig.

Utskottet synes vilja lösa frågan om de obemedlade endast genom

att ställa honom i sämre klass än de bemedlade och detta kan av mig ej

tillstyrkas.

Den anvisade utvägen förefaller mig således snarare vara den svagaste.

Det är väl ock därför kanske, som förhoppningarna inom utskottet mera

talrikt vänt sig till densamma. Det synes mig vara rådligast, att riksdagen

ej uttalar sig med bestämdhet om utvägarna. Det är beklagligt att denna

sak, som borde varit utredd och även föranlett särskilt övervägande av jordkommissionen,

nu skall åter behöva kastas ut till ny och säkerligen hopplös

utredning.

Rörande förslagets krav på sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel

yttrade jordkommissionen:

»I egnahemsrörelsen har någon gång införts den terminologien, att för

att kunna för hjälpas till ett eget hem måste sökanden även »vara känd för

sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel». Kolonisationskommittén har

även tillägnat sig denna formulering. I främmande länders lagar och lagförslag

om bildandet av nya jordbruk synes i allmänhet saknas en dylik

föreskrift. Förslaget har också avstått ifrån densamma. Det betyder i

själva verket en klassificiering av jordsökande uti fariséer och syndare. En

sådan föreskrift är ett farligt medel till godtycke, skrymteri och uppställandet

av mycket stränga fordringar. Den som någon gång fått en fläck på sin

vandel i det förflutna eller till äventyrs någon tid av sitt liv tagit för

mycket till bästa eller råkat ut för ekonomiska svårigheter bör icke därför

avstängas från möjligheter till upprättelse och utsättas för varjehanda lågsinnat

forskande i hans förflutna liv.»

Med kännedom om svenskarnas benägenhet att i onödan rota i andras

gamla försyndelser och om deras trohet mot formerna även på sakinnehållets

bekostnad kan den föreslagna bestämmelsen lätt föranleda, att en människa,

som söker upprätta sig, blir hänsynslöst slagen tillbaka. Det är alldeles

tillräckligt med föreskriften, att personen skall äga goda personliga förutsättningar.

Det hemställes alltså,

a) att ur § 2 utgå orden »visserligen ej saknar medel

att i någon mån bidraga till genomförande av med

lånet avsett företag men»;

b) att i § 2 av ovan antydda skäl orden »gjort sig

känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel» ej

särskilt betonas, vadan de ock böra utgå ur nämnda

paragraf.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra Lag- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer. 115

Vid § 3.

av herr Lindhagen, som anfört:

Jordbrukslägenheter med otillräckliga ägor hava sedan länge utbrutits

och även bildats. Trots lagar däremot har en sådan oordning sedan fått

fortgå. Den nya lagen om delning av jord på landet inger farhågor för

att denna oordning skall fortsätta. Det kan därför redan i författningen

, ej tillräckligt betonas, att detta tillstånd någon gång bör upphöra. Kravet

på förbättring av ofullständiga jordbruk blir på det sättet alldeles oöverkomligt.

Här står nu: erforderlig tillgång av »olika markslag». Det kan

; vara i många fall av vikt till förekommande av smussel i författningens

tillämpning, att det i författningen upprepas, att därmed menats åker, äng,

odlingsmark, husbehovsskog och bete.

Det tillägges i förslaget, att upplåtelsevillkoren därjämte böra vara för

köparen skäliga. Då omkostnaderna härvid är det primära vid sidan av

ägornas tillräcklighet, bör också fastställas, att även skäliga grunder för

"prissättningen föreskrives. Motionen nr 267 och följande i första kammaren

hänvisa i detta avseende till jordkommissionens förslag I (sid. 20). Att

blott röra sig med ordet »skälig», ofta visserligen den enda möjliga utvägen,

förpliktar dock icke till så mycket. Tolkningen blir fri. Någon formulering

i detalj kan dock ej nu medhinnas, vilket må antecknas såsom ett ytterligare

skäl bland de många, som tala för en återvisning av ärendet.

Emellertid bemställes,

att § 3 andra stycket får följande förändrade lydelse:

»Lägenheten bör befinnas lämplig till jordbruk med

härför tjänlig jord och ändamålsenlig storlek samt

erforderlig tillgång av åker, äng, odlingsmark, skog,

bete och andra nödiga markslag. Upplåtelse villkoren

; böra vara för köparen skäliga och må egnahemslån i

regel ej beviljas, om ej prissättningen enligt egnahems,

nämndens bestämmande är moderat och byggd på ratio
nella

grunder med särskild hänsyn tagen till egnahemsverksamhetens

sociala uppgift.»

Beträffande punkt I. 6.

(anvisande av anslag för utlämnande av premielån till egnahemslåntagare):

av herr Lindhagen, som anfört:

Då här avsetts att taga ett »nytt steg», innefattande synnerligen betydande

utvidgningar av egnahemsverksamheten, ligger det i sakens natur, att

denna avsikt ej kan realiseras utan att också nya penningar anslås för

ändamålet. På benägenheten eller obenägenheten därtill manifesterar sig

väl sinnelaget. När det gäller anslag till försvarSväsendet utåt, begäres upp
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Sammansatt andra lag- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer.

riktigt de stora summor, som verkligen behövas. Den lilla höjning, som

utskottet i anslutning till kolonisationssakkunniges förslag ifrågasatt, innebär,

såsom det också blivit sagt, knappast mera än en liten markering, att

nya frågor föreligga. Det har anmärkts i propositionen, att det gamla

anslaget på denna punkt är alldeles för knappt. Gäller det att tillgodose

de obemedlade utan återbetalningsskyldighet, bör uppmärksamheten särskilt

fästas på tilläggsanslaget, som i själva verket avser en sådan anslagsform.

Det har av vederbörande meddelats, att ansökningarna om premielån

uppgå till cirka 1,300,000 kronor och om egnahemslån till 26 å 27 miljoner

kronor årligen. Med åberopande jämväl i övrigt av motionen I: 275 hemställes,

att anslaget under denna punkt för nästkommande

budgetår höjes till 1,500,000 kronor.

Beträffande punkt I. 7.

(bestämmande av årsutlåningen från egnahemslånefonden för 1929):

av herr Lindhagen, som — under åberopande av de av honom under

punkt 6 angivna skäl — hemställt,

att låneanslaget för 1929 höjes till 30,000,000 kronor,

fördelade med 22,000,000 kronor för jordbrukslägenheter

och 8,000,000 kronor för bostadslägenheter.

II. Reservationer vid utskottets hemställan under punkt II.

Beträffande punkt II. 1:

av herrar greve Spens och Sundberg, vilka anfört:

Av kolonisationssakkunnigas betänkande (sid. 143 o. ff.) och utskottets

utlåtande synes framgå, att den utredning rörande understöd ur egnahemslånefonden

jämväl för samfällda (kooperativa) jordbruk, som föreslagits,

icke avser s. k. öppna i vanlig mening kooporativa företag, utan slutna

föreningar mellan till antalet begränsade personer, som samfällt bruka och

arbeta på en av dem gemensamt inköpt gård.

Utskottet har förklarat sig anse, att det bör undersökas, huruvida åtgärder

kunna genomföras »i syfte att i särskilda fall förhjälpa därtill lämpliga

personer att gemensamt förvärva och bruka någon större eller medelstor

jordbruksegendom.» •“

På emellertid av sakkunnigebetänkandet synes framgå ej mindre att i

vårt land redan utförda enstaka försök med samfällda jordbruk givit mindre

tillfredsställande resultat, än även att det är synnerligen tvivelaktigt om

samfällda jordbruk kunna beräknas här fylla någon nämnvärd uppgift eller

ens kunna lyckligt genomföras, kan det uppenbarligen ej vara lämpligt att

s. 117 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer. 117

igångsätta en utredning till befrämjande av uppkomst av sådana jordbruk.

På grund härav hemställes,

att riksdagen må avslå utskottets förslag uti punkten

II. 1.

Beträffande punkt II. 3:

1) av herrar greve Spens, Andersson i Fältenborg, Sundberg, Gabrielsson,

Pettersson i Bjälbo och Hedlund i Häste, vilka anfört:

Bestämmelserna i gällande expropriationslag innefatta i möjligaste mån

betryggande garantier för att ersättningen till den, som har att avstå sin

egendom för något i lagen angivit ändamål, blir fastställd i överensstämmelse

med egendomens verkliga värde. Någon utredning i enlighet med

utskottets förslag till åstadkommande av större garantier i detta avseende

torde alltså icke vara erforderlig.

Utskottet har även påkallat utredning i syfte att nedbringa kostnaderna

för expropriationsförfarandet. Jämväl i detta avseende torde gällande lag

innefatta tillräckliga garantier. Detta sista spörsmål har för övrigt i huvudsak

varit föremål för riksdagens prövning flera gånger, senast år 1927,

utan att föranleda till någon riksdagens åtgärd.

På grund härav hemställes,

att riksdagen mål avslå utskottets hemställan under

punkten II. 3.

2) av herrar Tjällgren och Johanson i Hallagården, vilka yrkat,

att1 riksdagen må, i anledning av motionerna 1:163

och II: 295, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

och förslag i syfte att vid expropriation enligt

gällande lag kostnaderna för expropriationsförfarandet

må nedbringas.

III. Reservationer vid utskottets hemställan under punkt III.

Beträffande den i motionerna I : 203 och II: 357 avhandlade frågan om

kontroll över den sociala arrendelagen:

av herrar Linder, Lindhagen, Hage, Johansson i Uppmälby, Olovson i

Västerås och Adler, vilka yrkat,

att riksdagen, i anledning av motionerna 1:203 och

11:357, ville hos Kungl. Maj:t begära övervägande av

sådant tillägg till den sociala arrendelagstiftningen, att

någon kontroll å lagens tillämpning må kunna genom

jordbrukskommissionema eller annorledes åstadkommas.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Sammansatt andra lag- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer.

Till stöd för detta yrkande har herr Lindhagen anfört:

»Såsom närmare utvecklats i motionen, kan den sociala arrendelagstiftningen

på angivna sätt med lätthet kringgås. Detta sker också såsom blivit

upplyst. Det kan väl icke vara riktigt, att en antagen lag lämnas så vind

för våg. I motionen har med tillitande av jordkommissionerna angivits en

utväg, på vilken nödig kontroll med ingen eller föga kostnad kan anordnas.

Utskottet har icke vågat bestrida missförhållandet utan endast skrivit, att

intet nytt inträffat sedan frågan avslogs förra riksdagen. Därom är det

icke fråga utan om en kontroll behövs. Det nya har för övrigt inträffat,

att oefterrättligheten pågått ännu ett år.»

Beträffande den i motionen I : 271 avhandlade frågan om lagstiftning

angående fideikommiss:

av herrar Lindhagen och Hage, vilka yrkat:

att riksdagen med anledning av motionen 1: 271 ville

hos Kungl. Maj:t anhålla om övervägande i vad män

som bidrag till jordanskaffningen borde tillitas särskilda

prestationer vid försäljning av fideikommissjord i huvudsaklig

anslutning till den danska lagstiftningen samt för

riksdagen framlägga lagförslag i ämnet.

Till stöd för detta yrkande har herr Lindhagen anfört följande:

»I motionen har erinrats hurusom fideikommiss jord numera med administrativt

tillstånd försäljes utan att, på sätt riksdagen påyrkat, försäljningen

reglerats genom särskild författning eller hänsyn tages till den vinst, som

genom detta tillstånd tillfaller fideikommisset. Danska lagstiftningen har

antagit särskilda lagbestämmelser därom och jordkommissionen har senast

påkallat ett övervägande utan att detta föranlett någon åtgärd. Med 8

röster mot 6 beslöt utskottet avslå yrkandet.»

Beträffande den i motionen 1 : 273 avhandlade frågan om viss särskild

skogslagstiftning m. m.:

av herr Lindhagen, som anfört:

Erinringar, öppna eller förtäckta, ha börjat göras mot att de små jordbrukarna

ej böra få förfoga över någon husbehovsskog, enär de sköta den

dåligt. Då i vårt kalla klimat tillgång till virke ur skog är en huvudförutsättning

i stora delar av landet för jordbrukets utövande likaväl som

avkastningen ur åkern, så bör ju detta påstående leda till ett strävande att

meddela undervisning om skogsvård åt småbrukarna på ett mera direkt

och verksamt sätt liksom mångenstädes äger rum i fråga om åkerjordens

brukande. Detta sker emellertid icke på det sättet, vad författningarna

s. 119 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordhruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer. 119

än raä säga om skogsvård sstyrelsernas uppgift att utbreda kunskap i

skogsskötsel. Likgiltigt är däremot, genom vilken det sker, blott det

äger rum.

Det är vidare ostridigt, att bekymmer mången gång uppstått därav att

rätt till skogsfång genom servitut omintetgjorts genom skogsägarens avverkning

av skogskapitalet. Utskottet hänvisar nu till, att lagen om delning

av jord på landet medgiver servitutshavare rätt att erhålla utbrytning av

servitutet, där det visas att servitut äventyras. Dylika medgivanden i lagstiftningen

betyda i realiteten något endast undantagsvis. En servitutshavare

är sällan i tillfälle att vedervåga och bekosta den process, som måste föregå

utbrytningen. Han kan också råka i onåd hos personer, av vilka han är

i beroende. Det i motionen avhandlade spörsmålet har således icke »blivit

beaktat» utan tvärtom i själva verket brutalt avslagits.

Det är en intressant företeelse, att det gamla av andra kammaren mångfaldiga

gånger understödda kravet på uthålligt skogsbruk å större enskilda

skogar lika väl som å allmänna skogar icke längre i riksdagen vinner

beaktande från något håll. Det är ju stora värden, som på oet sättet skulle

utan ödesdigert tidsavbrott årligen bevaras för handelsbalansen, näringarna

samt skogsarbetarna, till vilka även småbrukarna i stor utsträckning höra.

Man har nu av någon oförklarlig orsak ingen mentalitet för själva saken.

Det åberopas allenast, att den nuvarande skogslagstiftningen innefattar ett

tillräckligt skydd. Förhållandet är ju emellertid, att den fortfarande i stort

endast är en återväxtlag. Den skyddar icke alls skogskapitalet, så att en

årlig avkastning av detsamma betryggas. Det är väl även därför, som det

enligt sakkunniges från orterna vitsord mångenstädes inträffar, att bolagen

nu tämligen totalt avverka sina bulvanhemman utan att skogsvårdsstyrelserna

röra ett finger. Hur går det då med skogens permanenta årliga

avkastning till gagn för| den levande generationen! Med åberopande av

andra kammarens tidigare upprepade beslut, uttalanden vid den tiden från

många skogstjänstemän, jordkommissionens förslag i ämnet, motionens

motivering samt främst sakens natur, hemställes,

att riksdagen med anledning av motionen 1: 273 ville

hos Kungl. Maj:t begära övervägande:

a) om småbrukares undervisande på ett personligt

och ingående sätt icke blott i jordbruk utan även i

skogsvård och i all synnerhet i vården om husbehovsskogsområden;
b)

att, i den mån småbrukares rätt till skogsvirke

tillgodoses genom servitut på enskild skogsmark, åtgärder

måtte vidtagas, som på ett för servitutshavaren

överkomligt sätt skyddar denne mot att berövas

sin rätt, genom att skogsägaren avverkar skogskapitalet;

samt

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Sammansatt andra lag- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer.

c) att lagbestämmelser om uthålligt skogsbruk på

större enskilda skogar likaväl som på allmänna skogar

måtte komma till stånd i syfte bland mycket annat att

trygga de genom egnahemsverksamheten tillkomna småbruken

att vid behov kunna erhålla varaktig arbetsförtjänst

genom skogsarbete.

Beträffande den i motionerna 1: 163,1: 204, I: 267, I: 268, I: 269, I: 270, II: 295

och II: 360 avhandlade frågan om expropriation för vissa nya ändamål:

1) av herrar Linder, Lindhagen och Hage, som hemställt,

att riksdagen, med anledning av motionerna 1:163,

204 och 267—270 samt 11: 295 och 360, måtte hos

Kungl. Maj:t begära övervägande och förslag till expropriationslagstiftning

såsom ett yttersta medel i strävandena

för bildande av nya jordbruk, frilösning av

arrendejordbruk, fulländning av ofullständiga jordbruk

samt anskaffande av tomtmark för nya bostäder och

andra erforderliga ändamål.

Till stöd för detta yrkande har herr Linder åberopat vad han anfört i

sin ovan vid punkt I intagna reservation.

Herr Lindhagen har till stöd för sagda yrkande anfört följande.

»Expropriation såsom ett medel bland andra för lösning av jordfrågan

upptogs till behandling av norrlandskommittén och har sedan oavlåtligt

framförts i riksdagen. Inom kommittén sysslades med lagstiftningar för

att ytterst genom expropriation bilda nya jordbruk, avlösa arrendejordbruk

och förbättra ofullständiga jordbruk. Jordkommissionen framförde också

dessa ämnen med tillägg av expropriation för anskaffandet av tomtmark till

bostäder. År 1924 framfördes bland annat samtliga dessa fyra krav genom

socialdemokratiska partimotioner. De avstyrktes av riksdagen med reservation

från socialdemokraterna.

Frågan har nu efter fortsatta påminnelser återkommit vid denna riksdag.

I motionerna 1:163 och II: 295 har hemställts om expropriation för

anskaffande av mark för dels ett ur nationalekonomisk synpunkt önskvärt

och för ortsbefolkningens utkomst betydelsefullt företag såsom exempelvis

ett sågverk eller en trämassefabrik vid mynningen av en större flottled,

dels för kolonisationsändamål och dels för utvidgning av ofullständiga

jordbruk. I motionerna I: 204 och 267—270 samt II: 360 har begärts expropriationslagstiftning

såsom ett yttersta medel i strävandena för bildande

av nya jordbruk (rikets kolonisation), utbrytning av arrendejordbruk,

fulländning av ofullkomliga jordbruk och anskaffande av tomtmark för

nya bostäder. Beträffande de närmare motiven hänvisas till motionerna.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer. 121

Utskottet faller tillbaka på det ständigt upprepade förmenandet, att

»några framträdande svårigheter att i den fria marknaden uppbringa

erforderlig jord för hithörande ändamål torde för närvarande icke göra

sig gällande». Det viktigaste är emellertid att skaffa jord åt vederbörande

i hemorten. Detta ligger i sakens natur, och genom värmlandsundersökningens

enquéte visade sig, att svaret från alla socknarna gingo så gott

som enhälligt i samma riktning. Även de tre s. k. bolagsreservanterna i

norrlandskommittén påstodo, att jord fanns och att expropriation därför

ej behövdes. Men de tilläde, att det väl icke var nödvändigt, att jord

behövde anskaffas just i hemorten. Däri låg ett erkännande att, om så

var förhållandet, behövdes nog expropriation. Utskottet har emellertid

alldeles undandragit sig, trots uppfordran, att ingå på denna sak. De

ifrågavarande skilda uppfattningarna i vår tid äro väl, uppriktigt sagt,

allenast ett uttryck för olika uppfattningar eller intressen beträffande

problemet om äganderättens helgd.

Man får besinna, att expropriation avser icke blott att underlätta frivilliga

avtal om anskaffande av jord. Det gäller också erforderliga och

rimliga uppgörelser vid den tid, på den plats, i den omfattning, mot det

pris och till förmån för den person, som vederbör, med mera dylikt.

Beträffande de i motionerna 1:163 och 11:295 väckta frågorna om åtgärder

för att nedpressa de ofta uppdrivna expropriationsprisen på mark

och expropriationskostnaderna må erinras, att den förra frågan på ett än

mer ingående sätt åsyftas uti yrkandena i motionerna 1:267—270, vilka

däri begära särskild hänsyn till det sociala ändamålet och åberopa till

övervägande jordkommissionens formulering i detta syfte. Dessa motioner

borde således ej av utskottet förbigåtts.»

2) av herrar Johansson i Uppmälby, Eriksson i] Ljusdal, Olovson i

Västerås och Adler, vilka anfört:

Den uppfattning beträffande utvidgad expropriationsrätt, som kommit

till uttryck i motionerna 1:163 och II: 295, finna vi vara riktig. Vi ha

sålunda inom utskottet yrkat bifall till motionerna även i denna del. I

likhet med motionärerna finna vi det vara önskvärt och behövligt, att

expropriationsrätt medgives i fråga om jord, som erfordras för kolonisationsändamål

eller för utvidgning av ofullständiga jordbruk. Utan stödet

av en expropriationslagstiftning torde statsmakternas strävanden att underlätta

skapandet av nya jordbruk och utvidgning av ofullständiga sådana

icke kunna leda till önskade resultat. Dessa strävanden kunna ju helt

omintetgöras därigenom att den jord, som för ändamålet borde kunna

tagas i anspråk, antingen icke upplåtas alls eller upplåtes endast mot

oskäligt pris. Liksom motionärerna hålla vi före, att en expropriationsrätt

icke så ofta torde behöva tagas i anspråk, men dess förefintlighet

skulle med all säkerhet befrämja frivilliga upplåtelser av odlingsmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 samt 3 avd. 2 höft. (Nr 2.) 8

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Sammansatt andra lag- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer.

Såsom motionärerna framhålla, måste det anses vara en lucka .1 lagen,

att medan mark kan exproprieras för vissa speciella anläggningar till

företag, som äro av gagn för orten, mark däremot icke kan exproprieras

för anläggning eller utvidgning av dylikt företag. Det måste vara att

anse som ett samhällsintresse av första ordningen, att anläggandet och

utvidgandet av för samhället betydelsefulla företag icke förhindras eller i

avsevärd mån försvåras därigenom att lämplig mark undanhålles. Även

beträffande ifrågavarande ändamål torde förefintligheten av expropriationsrätt

i de flesta fall vara ägnad att leda till frivilliga upplåtelser.

Under åberopande härav och med hänvisning till vad motionärerna

anfört få vi hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om förslag till sådana ändringar i gällande

lag om expropriation, som erfordras för att bereda

möjlighet till expropriation av mark för tillgodoseende

jämväl av i motionerna I: 163 och II: 295 angivna

ändamål.

IV. Reservationer vidkommande utskottets motivering.

Beträffande utskottets motivering till dess hemställan under punkt I. t. a.

§ 4 (angående hushållningssällskapens egnahemsnämnder; sid. 29 i utskottets

utlåtande):

av herrar Johansson i Uppmälby, Olovson i Västerås och Adler, vilka

ansett, att utskottets motivering i denna del bort haft följande lydelse:

»Frågan om den lokala egnahemsorganisationens ändamålsenliga anordnande

— — — icke kunde anses framkomlig.

Utskottet förbiser ingalunda, att vissa tillfälliga svårigheter kunna

möta vid en omorganisation, som skall leda till att egnahemsverksamheten

helt frigöres från hushållningssällskapen. En sådan omorganisation

finner emellertid utskottet vara både önskvärd och möjlig. Enligt

utskottets mening bör den framtida egnahemsorganisationen icke vara

sammankopplad med någon sidoordnad organisation, utan vara så anordnad,

att något organ för det allmänna i allt har det avgörande inflytandet

över verksamheten. Givet är, att egnahemsorganisationen skall stå

under statens ledning och kontroll, men det torde måhända vara ändamålsenligt

att knyta den lokala organisationen även vid landstingen, varigenom

de lokala intressena kunde bliva bevakade. Möjligt är ju dock, att den

lokala organisationen kan på annat och för det allmänna fullt betryggande

sätt anordnas.

Då det av helt naturliga skäl icke varit möjligt för utskottet att i all

hast föreslå en helt ny organisation, som skulle ersätta hushållningssäll
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutsk. uti. Nr 2. Reservationer. 123

skapens egnahemsnämnder, eller att föreslå de åtgärder, som äro att vidtaga

beträffande ansvaret för nu utlämnade egnahemslån, och då Kungl.

Maj:ts förslag dock är att betrakta som en förbättring, har utskottet funnit

sig höra i denna del tillstyrka detsamma.

Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Maj:t tager frågan om den

lokala egnahemsorganisationens ändamålsenliga anordnande under förnyad

omprövning och därvid söker åstadkomma en lokal organisation,

varigenom egnahemsverksamheten frigöres från hushållningssällskapen.»

Beträffande utskottets motivering till dess hemställan under punkt II. 2.

(angående utredning om beredande av ökade möjligheter för lantarbetare

m. fl. att erhålla egna jordbruk; sid. 40 och 41 i utskottets utlåtande):

1) av herrar Tjällgren och Johanson i Hallagården, vilka ansett, att

utskottets motivering i denna del bort haft följande lydelse:

»Jämte det utskottet — — — att bliva självständiga jordbrukare.

Utskottet kommer alltså — — — motioners syfte.»

2) av herr Lindhagen, som — under hänvisning till vad han i motiveringen

till sin ovan intagna reservation vid utskottets hemställan under punkt I

1. b. § 2 — hemställt,

att i utskottets motivering i denna del de två satserna

börjande med »mycket» och slutande med »beaktande»

utgå ur motiven samt ersättas neutralt med satsen:

»Vid utredningen böra olika utvägar bliva föremål för

beaktande.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:232 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten jämte i ämnet väckta motioner. s. 6 i texten