Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av bestämmelserna rörande laggillt stängsel. .Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två. inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 2 i första kammaren av herr Karl Andersson och nr 25 i andra kammaren av herr Jonsson i Risinge.

1928-02-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1928:1, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av bestämmelserna rörande laggillt stängsel. .Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två. inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 2 i första kammaren av herr Karl Andersson och nr 25 i andra kammaren av herr Jonsson i Risinge.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 3 februari 1928 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av bestämmelserna

rörande laggillt stängsel.

.Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två. inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 2 i första

kammaren av herr Karl Andersson och nr 25 i andra kammaren av herr Jonsson

i Risinge.

I motionerna, som äro lika lydande, har hemställts, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte verkställa

utredning rörande sådan ändring av bestämmelserna om laggillt stängsel,

att dessa lämpas efter vår tids tekniska och ekonomiska förhållanden, samt

för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Beträffande vad av motionärerna anförts till stöd för ifrågavarande hemställan

får utskottet hänvisa till motionernas innehåll.

Kungl. förordningen den 21 december 1857 (nr 59) om ägors fredande emot

skada av annans hemdjur samt om stängselskyldighet innehåller i § 18, att om

de sätt, varpå hägnad må upprättas, så ock om hägnaders höjd och övriga beskaffenhet

skall gälla vad därom särskilt är stadgat. Dessa särskilda stadganden

inrymmas i 5 kap. 3 § byggningabalken samt kungl. förordningen den

31 januari 1815 huru laggilld stängsel bör vara beskaffad.

Alltsedan stängselförordningens tillkomst hava förslag till mer eller mindre

genomgripande förändringar av densamma tid efter annan framkommit, varvid

även frågan om stängsels beskaffenhet upptagits. Utskottet vill erinra om

följande på de senare åren framkomna förslagen i ämnet.

I skrivelse till Kangl. Maj:t den 13 november 1913 hemställde hushållningssällskapens

ombud, att Kungl. Maj :t täcktes taga under övervägande, huruvida

icke nu gällande bestämmelser rörande laggillda hägnaders beskaffenhet borde

omarbetas i sådant syfte, att billigare och mera virkesbesparande hägnader

måtte kunna komma till allmännare användning.

över skrivelsen infordrade Kungl. Maj:t gemensamt utlåtande från domänstyrelsen

och lantbruksstyrelsen. Dessa myndigheter anförde i utlåtande den

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 samt. 2 avd. 1 Käft. (Nr 1—2.)

Gällande

bestämmelser

i

ämnet.

Tidigare

ändrings
förslag.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

29 december 1914, att de förordade bifall till framställningen. I utlåtandet

framhöllo styrelserna särskilt önskvärdheten av det på många ställen i vårt

land med fördel praktiserade stängselsätt, som bestode i att anbringa ett tillräckligt

antal rader av ståltråd över varandra, fastade på trästolpar och med

en ribba eller slana såsom avslutning uppåt, måtte beredas helgd genom tilllägg

till hittillsvarande stadganden på området.

I anledning av väckt motion avlät 1914 års senare riksdag jämlikt av jordbruksutskottet

i utlåtande nr 44 enhälligt gjord hemställan och enligt av båda

kamrarna utan meningsskiljaktighet fattade beslut en skrivelse till Kungl.

Maj :t med begäran om utredning i syfte att vinna ändring av ej mindre stängselförordningen

än även förordningen den 31 januari 1815 samt de Övriga bestämmelser,

vilka därmed kunde stå i sammanhang, ävensom om framläggande

för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Beträffande de i förordningen den 31 januari 1815 och byggningabalken

5 kap. 3 § innefattade bestämmelser angående laggill stängsels beskaffenhet

framhölls i skrivelsen, att dessa vore i hög grad föråldrade. Framför allt torde

de numera icke kunna anses i tillbörlig man motsvara skilda orters olika hägnadsbehov,

virkestillgång etc., ej heller de möjligheter, nutidens tekniska resurser

erbjöde. Då ifrågavarande bestämmelser icke alltid medgave den, med

bibehållen fordran på nödig effektivitet i varje särskilt fall, mest ekonomiska

och praktiska stängseltypen, kunde hägnadsskyldigheten alltför ofta bliva onödigt

betungande. Det syntes därför vara ett önskemål av synnerlig vikt, att

berörda bestämmelser gjordes rymligare, så att de lämnade möjlighet att, där

förhållandena det påkallade, begagna billigare, enklare och mera virkesbesparande

stängselsätt än de för närvarande lagligen påbjudna.

I de yttranden över riksdagens ifrågavarande skrivelse, vilka Kungl. Maj:t

infordrade från ett flertal myndigheter, vann riksdagens begäran om ändring

av gällande föreskrifter angående laggillt stängsels beskaffenhet enhälligt

understöd. Från åtskilliga håll förordades sådan avfattning av de nya bestämmelserna

härom, att stängsel måtte anses fredgillt, så snart det utestängde

större hemdjur.

Vid 1925 års riksdag förekom ånyo fråga om revision av bestämmelserna

angående stängsels beskaffenhet. Med anledning av motion angående skrivelse

till Kungl. Maj :t med begäran om ändring av stängselförordningen i visst

hänseende upptogs av andra lagutskottet i dess över motionen avgivna utlåtande,

nr 8, frågan i hela dess vidd. På utskottets hemställan avlät riksdagen

den 18 mars 1925 en skrivelse till Kungl. Maj :t, däri riksdagen anhöll, att

Kungl. Maj :t måtte låta verkställa av riksdagen redan ^digare påkallad utredning

i syfte att vinna ändring av ej mindre gällande stängselförordning än

även förordningen den 31 januari 1815 huru laggilld stängsel bör vara beskaffad

samt de övriga bestämmelser, vilka kunna därmed stå i sammanhang,

ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning av denna skrivelse anbefallde Kungl. Maj:t gehom beslut

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1. 3

den 24 april 1925 dels domänstyrelsen, dels lantbruksstyrelsen, efter hörande

av hushållningssällskapens förvaltningsutskott, och dels länsstyrelserna i länen,

efter hörande av vederbörande skogsvårdsstyrelser, att inkomma med utlutande

om dels behovet av åtgärder i det av riksdagen angivna syftet dels

ock de bestämmelser, som i förevarande hänseende kunde anses påkallade.

Samtliga sålunda infordrade yttranden hava avgivits under år 1925. Domänstyrelsen

har vid sitt utlåtande i ärendet fogat yttranden från överjägmästare

och domänintendenter, varjämte länsstyrelserna i Södermanlands och

Jönköpings län överlämnat yttranden från överjägmästarna i länen. Härförutom

har Sveriges skogsägareförbund yttrat sig i ärendet.

Allenast en myndighet, hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Kalmar

läns södra del, har härvid uttalat sig för bibehållandet av nuvarande bestämmelser

x ämnet. Enligt förvaltningsutskottets mening torde dessa bestämmelser

i allmänhet vara tillfyllest, enär deras ordalydelse medgåve anpassning

saval efter olika orters egenartade förhållanden och tillgång på stängselmaterial

m. m. som ock till den utveckling, vilken i tekniskt hänseende kunde

komma i fråga beträffande olika stängseltyper.

Samtliga övriga myndigheter, som yttrat sig i denna fråga, hava ansett

mer eller mindre genomgripande ändringar av nuvarande stadganden om laggill

stängsel vara av behovet påkallade. Det har från dessa myndigheters

sida framhållits, att berörda stadganden vore i hög grad föråldrade och opraktiska,

De däri föreskrivna stängseltyper vore i allmänhet dyrbara samt, vad

anginge stängslen av trä, ovaraktiga och virkesförödande. En särskild olägenhet

vore, att sagda bestämmelser ej tilläte användandet av de numera å

många orter förekommande enkla och billiga men effektiva järntrådsstängslen.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har riksdagen senast år

1925 hos Kungl. Maj:t begärt revision av de föråldrade bestämmelserna angående

laggill stängsel. Enligt vad utskottet inhämtat, har Kungl. Maj:t den

2 augusti 1927 tillkallat sakkunnig person att från och med den 20 augusti

1927 tillsvidare biträda inom justitiedepartementet vid lagstiftning angående

stangselskyl digheten. Anledning finnes att antaga, att proposition i ämnet

kan forelaggas nästkommande års riksdag. Vid sådant förhållande synes

ytterligare framställning från riksdagens sida icke nu vara erforderlig. Utskottet

får fördenskull hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 februari 1928.

Utskottet.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Nothin, greve Spens och Frändén*, fröken

Hesselgren samt herrar Sundberg* och Berglund;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Öberg, Magnusson i Skövde*,

ödström, Holmström i Stockholm, Johansson i Sollefteå, Gardell i Gans* och Hedvall*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.