Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av stadgande i den sociala arrendelagstiftningen angående optionsrätt för arrendatorer till ny arrendeupplåtelse. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott hänvisade motionerna nr 200 i första kammaren av herr Lindhagen och nr 359 i andra kammaren av herr Hage m. fl.

1928-02-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1928:10, Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av stadgande i den sociala arrendelagstiftningen angående optionsrätt för arrendatorer till ny arrendeupplåtelse. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott hänvisade motionerna nr 200 i första kammaren av herr Lindhagen och nr 359 i andra kammaren av herr Hage m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 14 februuri 1928 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av stadgande

i den sociala arrendelagstiftningen angående optionsrätt för

arrendatorer till ny arrendeupplåtelse.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till

lagutskott hänvisade motionerna nr 200 i första kammaren av herr Lindhagen

och nr 359 i andra kammaren av herr Hage m. fl.

I motionerna hemställes,

1) att riksdagen ville besluta ett tillägg till lagen om arrende av viss

jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand, innefattande optionsrätt

för arrendatorerna vid utgången av den stadgade minimitiden, eller

ock hos Kungl. Maj:t begära förslag därom snarast möjligt,

2) att riksdagen ville besluta ett tillägg till allmänna arrendelagen, innefattande

optionsrätt för arrendatorerna vid utgången av den för sociala

arrenden stadgade minimitid, eller ock hos Kungl. Maj:t begära förslag

därom snarast möjligt.

Beträffande vad av motionärerna anförts till stöd för ifrågavarande hemställan

får utskottet hänvisa till motionernas innehåll.

De synpunkter, som ligga till grund för motionärernas yrkanden, hava

framförts senast vid fjolårets riksdag utan att då vinna riksdagens beaktande.

Vid nämnda riksdag uttalade sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet

i sitt utlåtande rörande det i motionerna berörda ärendet,

att utskottet, när det för vissa arrenden förordade så lång minimitid som

femton år, ej fann anledning föreligga att stadga optionsrätt. Såsom skäl

härför hänvisade utskottet till vad jordsakkunniga anfört i frågan. Av de

sakkunnigas betänkande framgår, att deras ståndpunkt härutinnan vore, att

sedan arrendatorn innehaft fastigheten i femton år optionsrätt näppeligen

kunde tillerkännas honom utan att jordägarens rätt att förfoga över sin

jord alltför mycket beskures. Dessutom kunde man förutse, att arrendeförhållandet

under den föregående långa arrendetiden vunnit sådan stadga,

att, därest fastigheten fortfarande skulle vara utarrenderad, någon risk

knappast förefunnes för en skötsam arrendator att icke erhålla förnyat

arrende.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 samt. 2 avd. 5 höft. (Nr 10—12.)

XJtskottet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Det finnes enligt utskottets mening ej anledning att nu frångå de beslut

i ämnet, som fattades vid fjolårets riksdag. Utskottet kan därför icke tillstyrka

bifall till något av de i motionerna upptagna särskilda yrkandena.

Utskottet får alltså hemställa,

A) att yrkandena under 1) i motionerna I: 200 och

II: 359 icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

B) att yrkandena under 2) i samma motioner icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 februari 1928.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Linder, Österström, greve Spens,

Lindhagen, Sigfrid Hansson och Sundberg;

från andra kammaren: herrar Öberg, Hage*, Magnusson i Skövde, Johanson i Hallagården.

Johansson i Sollefteå*, Olovson i Västerås, Andersson i Rasjön och Pettersson i Hällbacken.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

3

Reservation

av herrar Linder, Lindhagen, Sigfrid Hansson, Hage, Johansson i Sollefteå,

Olovson i Västerås och Pettersson i Hällbacken, som anfört:

»Vid behandlingen av förevarande ämne inom sammansatta andra lagoch

jordbruksutskottet vid 1927 års riksdag förenade sig herrar Linder,

Lindhagen, Sjöblom, Magnusson i Kalmar, Hage och Johansson i Uppmälby

om en reservation, däri anfördes, bland annat, följande:

En kardinalpunkt för den sociala arrendelagstiftningen i nuvarande tidsskede

är optionsrätten till förnyat arrende. Den förordades enhälligt av

jordkommissionen, dock av herrar Olsson i Kullenbergstorp och Wohlin

med vissa förbehåll beträffande arrendatorer på skilda egendomar (se jordkommissionen

del VI sid. 471). Optionsrätten föreslogs skola omfatta en

tid av femton år vid varje arrendetids slut. Jordsakkunniga hava avstyrkt

optionsrätten med en kort motivering, och den nuvarande justitieministern

har icke ens diskuterat någon optionsrätt efter utgången av den av honom

förordade minimitiden av femton år.

Ingenting är rimligare än optionsrätten, och ingenting är mera eftersträvat

av arrendatorerna. Den är ock en naturlig konsekvens av minimitiden.

De arrendeavtal på femton år, som ingåtts efter den norrländska

arrendelagens ikraftträdande den 1 september 1909, börja nu utlöpa. Det

är väl ingen mening i, att den gamla arrendatorn efter nämnda tid åter

skall sitta lika löst enligt allmänna arrendelagen som före norrlandslagens

tillkomst.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställa vi,

1) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville

begära förslag till ett tillägg till lagen om arrende av

viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand,

innefattande optionsrätt för arrendatorer;

2) att riksdagen likaledes i samma skrivelse ville

begära förslag till ett tillägg till allmänna arrendelagen,

innefattande optionsrätt för arrendatorerna vid

utgången av den för sociala arrenden stadgade minimitiden.

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.