Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning i vissa fall av arrendetiden för arrendeupplåtelser enligt den sociala arrendelagstiftningen. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott hänvisade motionerna nr 202 i första kammaren av herr Lindhagen och nr 361 i andra kammaren av herr Hage m. fl.

1928-02-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1928:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning i vissa fall av arrendetiden för arrendeupplåtelser enligt den sociala arrendelagstiftningen. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott hänvisade motionerna nr 202 i första kammaren av herr Lindhagen och nr 361 i andra kammaren av herr Hage m. fl.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

7

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 14 februari 1928 kl. 5 e. m

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning i vissa fall

av arrendetiden för arrendeupplåtelser enligt den sociala

arrendelagstiftningen.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till

lagutskott hänvisade motionerna nr 202 i första kammaren av herr

Lindhagen och nr 361 i andra kammaren av herr Hage m. fl.

I motionen 1:202 har hemställts, att riksdagen måtte besluta eller hos

Kungl. Maj:t begära den ändring i allmänna arrendelagens 55 § * och det

tillägg till densamma, att för arrenden under fideikommiss och sådana

gods, som omförmäldes i 56 § i Kungl. Maj:ts förslag till 1927 års riksdag,

skall bestämmas en minimitid av 15 år.

I motionen 11:361 hemställes, att riksdagen måtte besluta eller hos

Kungl. Maj:t begära den ändring i allmänna arrendelagens 55 § # och det

tillägg, att för arrenden under fideikommiss och enskilda jordägare, som

omförmäldes i 56 § i Kungl. Maj:ts förslag till 1927 års riksdag, skall

bestämmas en minimitid av 15 år.

Beträffande vad av motionärerna anförts till stöd för ifrågavarande

yrkanden får utskottet hänvisa till motionernas innehåll.

I den proposition (nr 182) till 1927 års riksdag, genom vilken framlades

förslag till social arrendelagstiftning, föreslogs beträffande arrende av

fideikommissjord å landet samma minimiarrendetid som vid arrenden

under bolag och därmed likställda jordägare. Upplåtelsen skulle alltså

ske för viss tid, ej understigande femton år, eller för arrendatorns livstid

eller ock för fideikommissariens besittningstid. Vore arrendetiden icke

så bestämd, som nu sagts, skulle avtalet anses ingånget för en tid av

femton år. Dispens kunde erhållas. I fråga om de jordbruksarrenden,

som upptagits under 56 § i lagförslaget, föreslogs jämväl en femtonårig

minimiarrendetid.

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet, som till förberedande

behandling förehade propositionen och de i anledning av densamma väckta

motionerna, ansåg i fråga om fideikommissarrenden, att en minimitid av femton

år vore alltför lång samt hemställde, att minimitiden måtte sättas till

tio år. I fråga om den grupp av arrenden, som avhandlades i 56 §, ansåg

utskottet varken behövligt eller lämpligt att införa tvingande bestäm
*

1 motionen har på grund av skrivfel angivits 54 §.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

melser om minimitid. Utskottet hade icke av den i ärendet förebragta

utredningen kunnat finna, att vid dessa arrenden sådana missförhållanden

ifråga om upplåtelsetidens längd förelåge, att ett ingripande på lagstiftningens

väg kunde vara befogat. Arrendeupplåtelser under enskilda jordägare

i allmänhet saknade också den varaktiga beskaffenhet, som ifråga

om arrenden under bolag och fideikommiss talade för lagstadgandet av en

längre minimitid. Som regel upphörde utarrenderingen av nu ifrågavarande

ställen förr eller senare i följd av ägarens dödsfall eller fastighetens

försäljning. Härtill komme, att manga av de större enskilda

egendomarna, särskilt i södra Sverige, vore för sin drift väsentligen beroende

av den arbetskraft, som erhölles från jordbrukstorpen. En lagstadgad

minimitid, särskilt så lång som femton år, skulle utan tvivel

komma att inverka störande på driften vid huvudgårdarnas jordbruk.

Med denna motivering hemställde utskottet, att den i förslaget upptagna

56 § måtte utgå.

Riksdagen biföll utskottets hemställan såväl i ifråga om fideikommissarrenden

som beträffande sistnämnda grupp av arrenden.

Enligt utskottets mening finnes icke anledning att nu frångå det beslut

rörande minimitiden vid ifrågavarande arrendeupplåtelser, som fattades

vid fjolårets riksdag. Utskottet får förty hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 februari 1928.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

tran törsta kammaren: herrar Westman, Linder, greve Spens, Frändén, Lindhagen, Sundberg,

Berglund och Granström*;

tran andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Magnusson i Skövde, Johansson

i Sollefteå*, Olovson i Västerås, Andersson i Rasjön, Pettersson i Hällbacken och Gardell i

Gans*.

'') Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

9

Reservation

av herrar Linder, Lindhagen, Berglund, Magnusson i Kalmar, Johansson

i Sollefteå, Olovson i Västerås och Pettersson i Hällbacken, vilka

anfört följande:

»Vid 1927 års riksdag beslöts, att vid upplåtelse på arrende av jord

på landet, som tillhörde bolag och med dem likställda jordägare, tiden för

arrendet ej skulle understiga femton år.

Jordkommissionen och fjolårets kungl. proposition angående ny arrendelag

hade hemställt, att minimiarrendetiden jämväl för jordbruk under

fideikommiss skulle utgöra femton år samt likaledes att enahanda minimitid

skulle stadgas för vissa andra jordbruksarrenden, vilka omförmäldes

i propositionens 56 §.

I avgiven reservation till sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets

utlåtande sagda riksdag hade herrar Linder, Sjöblom, Magnusson i Kalmar,

Hage och Johansson i Uppmälby förordat, vad sålunda hemställts.

Då vi ej kunnat finna tillräckliga skäl förebragta för det avsteg, riksdagen

tog från den kungl. propositionen i förevarande del genom att

sänka tiden för fideikommissarrenden till tio år samt för de andra omnämnda

jordbruksarrendena borttaga all tidsbestämning, hemställa vi,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville begära

förslag, varigenom för fideikommissarrenden och

de förenämnda andra jordbruksarrendena likaledes bestämmes

en minimiarrendetid av femton år.»

Bihang till riksdagens protokoll 192S. s samt.

2 aod.

5 höft. (Nr 10—12.)

•)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.