Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning i vissa fall av arrendetiden för arrendeupplåtelser enligt den sociala arrendelagstiftningen. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott hänvisade motionerna nr 202 i första kammaren av herr Lindhagen och nr 361 i andra kammaren av herr Hage m. fl.
1928-02-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1928:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning i vissa fall av arrendetiden för arrendeupplåtelser enligt den sociala arrendelagstiftningen. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott hänvisade motionerna nr 202 i första kammaren av herr Lindhagen och nr 361 i andra kammaren av herr Hage m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.
7
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 14 februari 1928 kl. 5 e. m
Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning i vissa fall
av arrendetiden för arrendeupplåtelser enligt den sociala
arrendelagstiftningen.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till
lagutskott hänvisade motionerna nr 202 i första kammaren av herr
Lindhagen och nr 361 i andra kammaren av herr Hage m. fl.
I motionen 1:202 har hemställts, att riksdagen måtte besluta eller hos
Kungl. Maj:t begära den ändring i allmänna arrendelagens 55 § * och det
tillägg till densamma, att för arrenden under fideikommiss och sådana
gods, som omförmäldes i 56 § i Kungl. Maj:ts förslag till 1927 års riksdag,
skall bestämmas en minimitid av 15 år.
I motionen 11:361 hemställes, att riksdagen måtte besluta eller hos
Kungl. Maj:t begära den ändring i allmänna arrendelagens 55 § # och det
tillägg, att för arrenden under fideikommiss och enskilda jordägare, som
omförmäldes i 56 § i Kungl. Maj:ts förslag till 1927 års riksdag, skall
bestämmas en minimitid av 15 år.
Beträffande vad av motionärerna anförts till stöd för ifrågavarande
yrkanden får utskottet hänvisa till motionernas innehåll.
I den proposition (nr 182) till 1927 års riksdag, genom vilken framlades
förslag till social arrendelagstiftning, föreslogs beträffande arrende av
fideikommissjord å landet samma minimiarrendetid som vid arrenden
under bolag och därmed likställda jordägare. Upplåtelsen skulle alltså
ske för viss tid, ej understigande femton år, eller för arrendatorns livstid
eller ock för fideikommissariens besittningstid. Vore arrendetiden icke
så bestämd, som nu sagts, skulle avtalet anses ingånget för en tid av
femton år. Dispens kunde erhållas. I fråga om de jordbruksarrenden,
som upptagits under 56 § i lagförslaget, föreslogs jämväl en femtonårig
minimiarrendetid.
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet, som till förberedande
behandling förehade propositionen och de i anledning av densamma väckta
motionerna, ansåg i fråga om fideikommissarrenden, att en minimitid av femton
år vore alltför lång samt hemställde, att minimitiden måtte sättas till
tio år. I fråga om den grupp av arrenden, som avhandlades i 56 §, ansåg
utskottet varken behövligt eller lämpligt att införa tvingande bestäm
*
1 motionen har på grund av skrivfel angivits 54 §.
Utskottet.
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.
melser om minimitid. Utskottet hade icke av den i ärendet förebragta
utredningen kunnat finna, att vid dessa arrenden sådana missförhållanden
ifråga om upplåtelsetidens längd förelåge, att ett ingripande på lagstiftningens
väg kunde vara befogat. Arrendeupplåtelser under enskilda jordägare
i allmänhet saknade också den varaktiga beskaffenhet, som ifråga
om arrenden under bolag och fideikommiss talade för lagstadgandet av en
längre minimitid. Som regel upphörde utarrenderingen av nu ifrågavarande
ställen förr eller senare i följd av ägarens dödsfall eller fastighetens
försäljning. Härtill komme, att manga av de större enskilda
egendomarna, särskilt i södra Sverige, vore för sin drift väsentligen beroende
av den arbetskraft, som erhölles från jordbrukstorpen. En lagstadgad
minimitid, särskilt så lång som femton år, skulle utan tvivel
komma att inverka störande på driften vid huvudgårdarnas jordbruk.
Med denna motivering hemställde utskottet, att den i förslaget upptagna
56 § måtte utgå.
Riksdagen biföll utskottets hemställan såväl i ifråga om fideikommissarrenden
som beträffande sistnämnda grupp av arrenden.
Enligt utskottets mening finnes icke anledning att nu frångå det beslut
rörande minimitiden vid ifrågavarande arrendeupplåtelser, som fattades
vid fjolårets riksdag. Utskottet får förty hemställa,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 februari 1928.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
tran törsta kammaren: herrar Westman, Linder, greve Spens, Frändén, Lindhagen, Sundberg,
Berglund och Granström*;
tran andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Magnusson i Skövde, Johansson
i Sollefteå*, Olovson i Västerås, Andersson i Rasjön, Pettersson i Hällbacken och Gardell i
Gans*.
'') Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.
9
Reservation
av herrar Linder, Lindhagen, Berglund, Magnusson i Kalmar, Johansson
i Sollefteå, Olovson i Västerås och Pettersson i Hällbacken, vilka
anfört följande:
»Vid 1927 års riksdag beslöts, att vid upplåtelse på arrende av jord
på landet, som tillhörde bolag och med dem likställda jordägare, tiden för
arrendet ej skulle understiga femton år.
Jordkommissionen och fjolårets kungl. proposition angående ny arrendelag
hade hemställt, att minimiarrendetiden jämväl för jordbruk under
fideikommiss skulle utgöra femton år samt likaledes att enahanda minimitid
skulle stadgas för vissa andra jordbruksarrenden, vilka omförmäldes
i propositionens 56 §.
I avgiven reservation till sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets
utlåtande sagda riksdag hade herrar Linder, Sjöblom, Magnusson i Kalmar,
Hage och Johansson i Uppmälby förordat, vad sålunda hemställts.
Då vi ej kunnat finna tillräckliga skäl förebragta för det avsteg, riksdagen
tog från den kungl. propositionen i förevarande del genom att
sänka tiden för fideikommissarrenden till tio år samt för de andra omnämnda
jordbruksarrendena borttaga all tidsbestämning, hemställa vi,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville begära
förslag, varigenom för fideikommissarrenden och
de förenämnda andra jordbruksarrendena likaledes bestämmes
en minimiarrendetid av femton år.»
Bihang till riksdagens protokoll 192S. s samt.
2 aod.
5 höft. (Nr 10—12.)
•)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.