Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i vissa avseenden av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården.
1928-02-21 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1928:13, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i vissa avseenden av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 21 februari 1928 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i vissa avseenden
av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 171,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Stendahl hemställt, att riksdagen
för sin del ville besluta,
att lagen om fattigvården av den 14 juni 1918 måtte så förändras
att understöd icke beviljas arbetsföra arbetslösa med mindre deras
villighet att genom eget arbete bidraga till sin och de sinas försörjning
blivit i tillfyllestgörande grad ådagalagd,
att fattigvårdssamhälle ålägges vidtaga anstalter för och verkställa
dylik prövning av arbetsvilligheten och
att det otvetydigt framgår att fattigvård till arbetsföra personer,
med undantag av sådan som lämnas efter beslut enligt § 37 mom. 2
fattigvårdslagen, icke må meddelas utan återbetalningsskyldighet.
att statlig och kommunal arbetslöshetshjälp icke må lämnas till personer, som
för egen del åtnjuta understöd av fattigvården,
att, under förutsättning av bifall till ovanstående förslag, handläggningen
av ärenden rörande kontantunderstöd till arbetslösa lägges under fattigvården,
samt
att utredning verkställes i vad mån staten kan vidtaga åtgärder för ett underlättande
av kommunernas uppgifter i ovanberörda avseenden.
Såsom motivering för berörda hemställan bar anförts följande. De senaste
årens erfarenheter hade givit vid handen, att ett rationellt hjälparbete beträffande
de arbetslösa försvårats på grund av den dualism och oklarhet, som rådde
i fråga om bestämmelserna om arbetslöshetshjälp och gällande fattigvårdslags
stadganden. Såväl klara gränslinjer mellan dessa båda hjälpformer som kompletterande
bestämmelser i fattigvårdslagen och gällande författningar om arbetslöshetshjälp
vore i hög grad önskvärda.
Syftet med förevarande motion synes vara att på visst sätt reglera arbetslöshetshjälpen.
Den ledning för bedömandet av motionärens förslag i detta avseende,
som kunnat erhållas genom en redogörelse för de faktiska omständigheter,
vilka föranlett motionärens yrkanden, lämnas icke i motionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 saml. 2 avd. 6 höft. (Nr 13—14.) 1
Utskottet.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
Frågan om åtgärder för bekämpande av arbetslösheten är för närvarande
föremål för utredning. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 9 april 1926 har tillkallats
sakkunniga för verkställande av fortsatt utredning och avgivande av
förslag angående arbetslöshetsförsäkring och övriga åtgärder till bekämpande
av arbetslöshetens verkningar (1926 års arbetslöshetssakkunniga). Dessa sakkunnigas
arbete har beräknats kunna slutföras under nästinstundande månad.
Vidare har jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 mars 1927 tillkallats
särskilda sakkunniga med uppdrag att verkställa viss utredning rörande arbetslöshetens
karaktär och orsaker samt medlen för dess bekämpande (arbetslöshetsutredningen).
Sistnämnda sakkunniguppdrag beräknas vara slutfört under
förra hälften av år 1929.
Då det i motionen berörda synnerligen omfattande och svårlösta spörsmålet
alltså i viktiga delar för närvarande är under utredning av särskilt tillkallade
sakkunniga, torde det enligt utskottets mening icke vara lämpligt, att riksdagen
nu tager ståndpunkt till frågan om åtgärder i den av motionären angivna
riktningen.
Utskottet får fördenskull hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 21 februari 1928.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, Linder, Österström, greve Spens, Sigfrid
Hansson*, Sundberg och Petrén* ;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hagman*, Ödström*,
Johanson i Hallagården*, Holmström i Stockholm, Wallerius och Pettersson i Hällbacken*.
*) Ej närvarande vid ntlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.