Utlåtande i anledning av väckt motion angående utsträckning av tiden för hållande av tillträdessyn å vissa arrenden.
1928-03-02 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1928:21, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utsträckning av tiden för hållande av tillträdessyn å vissa arrenden.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1928 kl. 4 c. m,
Utlåtande i anledning av väckt motion angående utsträckning av
tiden för hållande av tillträdessyn å vissa arrenden.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 165,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Georg Dahl hemställt, att
riksdagen ville vidtaga sådan ändring i övergångsbestämmelserna i norrländska
och allmänna arrendelagarna, att beträffande bolags- och därmed
jämställda arrenden, vilka lyda under norrländska arrendelagen eller allmänna
arrendelagen, §§ 45—54, tiden för hållande av tillträdessyn utsträckes
till den 14 september 1929 beträffande alla arrendeavtal, som ingås under
loppet av 1928, samt att det måtte ankomma på vederbörande utskott att
närmare utforma en dylik ändring i de båda lagarna.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande yrkande, får
utskottet, i den mån ej redogörelse därför lämnas liämedan, hänvisa till
motionens innehåll.
Till efterrättelse mellan jordägaren och arrendatom skall enligt gällande
arrendelagar vid tillträdet av arrendet hållas syn. Bestämmelser härom meddelas
i 2 kap. 10—12 samt 48 och 49 §§ lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom, vilket kap. i det följande benämnes allmänna
arrendelagen, samt 12 och 15—17 §§ lagen den 25 juni 1909 om arrende
av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand, vilken lag i
det följande benämnes norrländska arrendelagen.
Tillträdessynens allmänna uppgift är enligt båda dessa lagar att tillsammans
med den avträdessyn, som förrättas vid arrendets slut, tjäna såsom
underlag för den jämförelse mellan fastighetens skick vid tillträdet och avträdet,
vilken erfordras för bestämmande, huruvida vid avträdet jordägaren
är berättigad att av arrendatom bekomma ersättning för försummad hävd
eller bristande underhåll eller arrendatom äger att av jordägaren åtnjuta
gottgörelse för avhjälpande av brister, som funnos vid tillträdet. Tillträdessynen
är det enda tillåtna medlet för konstaterandet av fastighetens skick
vid tillträdet. Annan bevisning får således ej föras härom. Härav följer, att
om tillträdessyn ej hållits, förlorar avträdessynen en stor del av sin betydelse,
i det att för sådant fall saknas giltig grund för bedömandet av befogenheten
av sådana ersättningsanspråk av endera parten, som sammanhänga med
hävdeskyldigheten beträffande fastigheten.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 samt. 2 avd. 11 höft. (Nr 21.)
Gällande bestämmelser
om tillträdessyn.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
Enligt den norrländska arrendelagen, vilken såsom bekant genom lag
den 27 juni 1927 utsträckts att gälla till hela Kopparbergs län samt Värmlands
län och vissa delar av Örebro län, har tillträdessynen dessutom en
annan uppgift av stor betydelse för båda kontrahenterna i arrendeförhållandet.
Vid denna syn skall jordägarens byggnadsskyldighet regleras. En
liknande uppgift har tillträdessynen genom de vid förra riksdagen vidtagna
ändringarna i allmänna arrendelagen erhållit vid sådana arrenden, som
avses i 45—54 §§ denna lag. Sistnämnda stadganden avse liksom den norrländska
arrendelagen vissa jordbruksarrenden under bolag och med dem
likställda jordägare. I båda fallen tillkommer det förrättningsmännen vid
tillträdessynen att bestämma, vilka å fastigheten befintliga hus äro nödiga
lör jordbrukets bedrivande, och att insyna dessa. Erfordras ombyggnad eller
större reparation av sådant hus, skall vid synen bestämmas arbetets omfatt
ning och beskaffenhet samt den tid och den kostnad det anses betinga ävensom
föreläggas jordägaren att inom den utsatta tiden verkställa arbetet. På
samma sätt skall förfaras, om synemännen finna, att å fastigheten saknas
något hus, som är nödigt för jordbrukets bedrivande. Men även för byggnadsskyldigheten
under arrendetiden har denna syn en grundläggande betydelse.
De byggnader, som vid tillträdessynen insynats såsom nödiga, har
nämligen jordägaren skyldighet att vidmakthålla under arrendetiden. Erfordras,
utan att vållande ligger arrendator!! till last, att nybyggnad eller
ombyggnad sker av dylikt hus eller att därå verkställes större reparation,
är jordägaren skyldig att utan oskäligt dröjsmål besörja därom. Arrendatorn
åligger det däremot att verkställa alla erforderliga mindre reparationer såsom
avhjälpande av smärre brister å golv, vägg- och takbeklädnad, fönster, dörrar,
trappor, eldstäder, murar och fast inredning eller andra åtgärder, vilka äro
att anse såsom tillfällig lagning. Hus, som, enligt vad vid tillträdessynen
bestämts, icke är att hänföra till nödig byggnad, skall anses undantaget
från arrendet, där ej annorlunda överenskommits i avtalet. Dylik byggnad är
varken jordägaren eller arrendatorn skyldig att underhålla.
Har tillträdessyn ej hållits, torde, åtminstone såvitt rörer arrenden, som
falla under allmänna arrendelagen, arrendatorn sedermera icke kunna påfordra,
att jordägaren skall företaga några byggnadsarbeten å fastigheten
utom för det fall att jordägaren särskilt utläst sig därtill eller någon nödig
byggnad utan arrendatorns förvållande nedbrunnit eller eljest blivit förstörd
eller så skadad, att nybyggnad eller ombyggnad erfordras.
Tillträdessyn får icke hållas tidigare än sex månader före tillträdesdagen
eller senare än sex månader efter samma dag. En syneförrättning, som hållits
efter den lagstadgade tiden, saknar all rättsverkan i förevarande hänseende.
Beträffande grunden till detta stadgande må återgivas följande uttalande
av lagberedningen vid tillkomsten av allmänna arrendelagen:
»Det inses lätt, att man icke behöver eller ens kan i lag bestämma tiden
för synernas förrättande så, att de skola hållas vid tiden för själva till- eller
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
3
avträdet eller i omedelbart samband därmed. Men å andra sidan ligger det
för öppen dag, att, om en syn skall fylla sin uppgift, tiden för dess förrättande
måste stå i sådant förhållande till tiden för till- eller avträdet, att synen
verkligen kan tillerkännas vitsord i fråga om fastighetens skick vid den tid.
frågan gäller. Beredningen har antagit, att en tidrymd av sex månader före
och sex månader efter tillträdet eller avträdet innefattar eu lämplig begränsning
i nämnda hänseende; därunder faller alltid någon tid, när marken är
tjänlig för syn. Väl är, när tiden för synen icke sammanfaller med tillträdet
eller avträdet, den möjlighet icke utesiuten, alt fastighetens skick undergått
förändring under tiden mellan synen och den dag, som är för rättsförhållandet
mellan parterna bestämmande; men om tidsskillnaden icke är större än
den i förslaget medgivna, synes det böra åligga den part, som vill gorå gällande,
att en förändring ägt rum, att i sådant hänseende förebringa utredning.
Endast under nu angivna förutsättningar tillkommer syneförrättningen laga
verkan.---------------------
Måhända kunde det synas som borde åt en tillträdessyn, vilken hållits
senare än här bestämts, kunna tillmätas den verkan, att arrendatorn vore
pliktig att ansvara för brister, som efter synen uppkomme, och berättigad
till ersättning för förbättringar, som efter samma syn vidtoges, under det att
till förändringar, som under tiden mellan tillträdet och synen inträffat, hänsyn
icke skulle tagas. Emellertid kunde sådant komma att medföra å ena
sidan att en arrendator, som efter sitt tillträde vidtoge förbättringar å fastigheten,
skulle bliva förpliktad att vidmakthålla dem eller ock ersätta vad som
bruste, och å andra sidan att, där en arrendator efter tillträdet läte fastigheten
förfalla, jordägaren skulle bliva skyldig att ersätta kostnaden för botandet
av sålunda uppkomna brister. Detta skulle innebära en uppenbar
orättvisa mot den ena eller andra parten, och Beredningen har därför ansett
någon verkan icke kunna tilläggas en efter utgången av den stadgade tiden
hållen syneförrättning.»
Till antalet skola synemännen vara vid syn enligt allmänna arrendelagen
minst två och vid syn enligt norrländska arrendelagen tre. Jämväl beträffande
utseendet av synemän meddelas i de båda lagarna olika bestämmelser.
Enligt allmänna arrendelagen skola synemännen utses av jordägaren och
arrendatorn gemensamt. Kunna de ej enas om valet, skall på begäran av
endera domaren i orten eller, där fastigheten är belägen på stads område,
rådstuvurättens ordförande utse synemän. Enligt den norrländska arrendelagen
skola däremot jordägaren och arrendatorn utse vardera sin synemän
och de sålunda utsedda tillkalla den tredje. Tredskas part att utse synemän
eller kunna de utsedda synemännen ej ena sig om valet av tredje synemännen,
äger den, som påkallar syn, hänvända sig till länsstyrelsen eller domaren
eller utmätningsmannen i orten, vilken då förordnar om valet. Nämnda olikheter
mellan de båda lagarna sammanhänga med att i norrländska arrendelagen
syneförrättningen givits karaktär av vanligt skiljemannaförfarande, en
ordning, vilken man ej ansett vara påkallad eller lämplig att införa vid arrenden
i allmänhet.
I bägge lagarna föreskrivas vissa kvalifikationer för funktionen såsom
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
Motionärens
motivering.
syneförrättare. Syn skall sålunda förrättas av ojävige män av härads- eller
ägodelningsnämnden eller de för lantmäteriförrättningar utsedde gode män
i det tingslag, där fastigheten ligger, eller om den hör till stad, där rådstuvurätt
finnes, i angränsande tingslag eller ock bland dem, som förut innehaft
sådan befattning och äro därtill valbara. Dessa kvalifikationer gälla dock ej
i fråga om tredje synemannen enligt den norrländska arrendelagen. Anledningen
till att dylika kvalifikationer fordras är, att man velat vinna viss säkerhet
för likformighet i bedömandet av fastighetens skick vid tillträdet och
avträdet. De ifrågavarande personernas förtrogenhet med jordbrukets förhållanden
i orten har ansetts utgöra en borgen för deras sakkunskap, på samma
gång deras ställning betraktats såsom en garanti för deras opartiskhet. Genom
att lämna uppdraget åt personer, vilkas uppfattning av hithörande frågor i
allmänhet är densamma, har man trott sig giva åt bedömandet, även när
personerna växla, den kontinuitet, som är önskvärd.
Uti ifrågavarande motion har bland annat erinrats, att tillträdessyn måste
hållas vid de bolagsarrenden, som träffas av den utsträckta norrländska
arrendelagen eller av allmänna arrendelagens nya bestämmelser i 45—54 §§.
Detta komme att i många orter vålla mycket störa praktiska svårigheter. Å
åtskilliga stora bolagskomplex utlöpte ett betydande antal arrenden den 14
mars i år. Det funnes bolag, vars samtliga arrenden då på en gång utlöpte.
I dylika fall skulle nya arrendeavtal uppgöras och syner hållas enligt den
nya lagstiftningen. Även om vederbörande bolagsförvaltningar lyckades lösa
uppgiften att få till stånd nya arrendeavtal, så bleve det i många orter ej
möjligt för dem att inom den i lagen föreskrivna tiden anordna hållandet
av tillträdessyn. Denna bleve efter de nya bestämmelserna en synnerligen
viktig och därjämte tämligen tidsödande förrättning, som det ingalunda borde
få slarvas med. Så stora ekonomiska värden vore beroende av synemännens
arbete, att man för dessa förrättningar måste hava dugligt folk. Synerna
måste utföras utan jäkt och av kvalificerade personer. När det kanske i en
och samma socken krävdes hundratals syner och dessa skulle utföras inom
sex månader efter den 14 mars, så funnes det ej kompetent folk alt tillgå i
tillräcklig omfattning. Till syneförrättare användes i regel erfarna jordbrukare
i orten, och dessa kunde ej lämna sin dagliga gärning för att oavlåtligt resa
på syner. Man hade sålunda att emotse, att under övergångsåret synerna helt
enkelt ej medhunnes inom den i lagen stadgade tiden. Det måste därför anses
vara erforderligt, att nu tillfälligt under övergångsåret tiden för hållande av
tillträdessyn i viss omfattning utsträcktes. De flesta avtalen ginge ut den
14 mars 1928. Synen borde i regel hållas under sommarhalvåret, så att
jordens hävd kunde av förrättningsmännen bedömas. Då nu, enligt vad
ovan sagts, synerna ej kunde medhinnas under den i lagen medgivna tiden
intill den 14 september 1928, så vore det ej tillräckligt att förlänga tiden
för syns hållande ett halvt år till den 14 mars 1929. Under vinterhalvåret
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
5
den 14 september 1928—den 14 mars 1929 kunde nämligen syner avhållas
blott i mycket begränsad omfattning. De under instundande sommar ej
medhunna synerna måste uppskjutas till sommaren 1929 och därför borde
respittiden nu lämpligen förlängas till den 14 september 1929. Det försenande
av synerna, som härigenom i viss omfattning komrne att medgivas,
kunde ej vara av någon större betydelse, då de arrenden, varom fråga vore,
ju alltid omfattade en tid av minst 15 år.
Av vad i det föregående anförts framgår, att det är av den största vikt, Utskottet.
att bestämmelserna om tillträdessyns hållande vid början av arrendet icke
åsidosättas. Såsom redan erinrats, äro utan föregående tillträdessyn båda
parterna i arrendeförhållandet betagna möjligheten att vid avträdessyn tillerkännas
ersättning av motparten för antingen förbättrad eller försummad
hävd under arrendetiden. Särskilt med hänsyn till arrendator!! framstår det
såsom högst betänkligt, om tillträdessyn ej hålles. Såsom av den lämnade
redogörelsen för gällande lagbestämmelser framgår, medför nämligen en
försummelse i avseende å hållandet av tillträdessyn även så tillvida en försämring
av arrendatorns ställning gentemot jordägaren, som i sådant fall
saknas ett bindande avgörande beträffande omfattningen av jordägarens
byggnadsskyldighet. Fara är, att denna skyldighet under hela arrendetiden
förblir svävande. Ett dylikt osäkerhetstillstånd står tydligen icke i överensstämmelse
med gällande arrendelagstiftning, som avser att i erforderlig
mån giva åt arrendator!! trygghet och oberoende i arrendeförhållandet.
De undersökningar, som verkställts såväl av jordkommissionen som jordsakkunniga,
utvisa, att flertalet arrenden under bolag utanför norrlandslagens
gamla tillämplighetsområde äro avslutade för kort tid. Jordsakkunniga, vilkas
utredning hänför sig till år 1925, hava sålunda framhållit, att upplåtelser på
fem år äro de vanligaste, men att ett stort antal upplåtelser på allenast ett år
förekomma. Enligt vad dessa sakkunniga utrönt tillämpas sist nämnda upplåtelsetid
allmänt av bland andra Gimo-Österby bruks aktiebolag, Hällefors
bruks aktiebolag, Riddarhytte aktiebolag och Laxå bruks aktiebolag. Aktiebolaget
Mölnbacka-Trysil, Katrinefors aktiebolag och aktiebolaget StjärnforsStälldalen
tillämpa ettårig arrendetid vid upplåtelser av s. k. hästtorp och andra
mindre arrendegårdar. Kontrakt avslutade på ett år förekomma dessutom
under Uddeholms aktiebolag och Fiskeby fabriksaktiebolag. Upplåtelser på
obestämd tid förefinnas jämväl i stort antal. Särskilt torplägenheter äro
under bolag ofta upplåtna på arrende tillsvidare intill dess uppsägning från
någondera sidan sker.
Att ett mycket stort antal arrendeavtal utlöpa under innevarande år, torde
sålunda få anses såsom visst. Inom utskottet har upplysts, att under Hällefors
bruk cirka 600 arrendeställen, fördelade på tre socknar, skola utarrenderas
under detta år och att Uddeholms aktiebolag inom vissa socknar äger
mellan 50 och 100 arrendeställen, beträffande vilka ny utarrendering förestår.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
Det torde vara utom allt tvivel, att flertalet av berörda arrendeavtal utlöpa den
14 mars. Tillträdessyn måste i dessa fall hållas före den 14 nästa september.
Enär, såsom motionären erinrat, sådan syn bör äga rum å tid, då
marken är bar, kunna tydligen på sina håll uppstå störa, understundom
oövervinnliga svårigheter att inom den lagstadgade tiden medhinna alla
erforderliga syner. Fara torde därför förefinnas, att i många fall tillträdessyn
icke kommer att äga rum. Att detta skulle medföra förfång ej minst
för arrendatorn, har utskottet redan påvisat.
önskvärt synes vara, att de praktiska svårigheter, som sålunda möta vid
själva övergången till den nya lagstiftningen, bliva undanröjda. Det synes
enligt utskottets mening, i syfte att bereda nu gällande arrendelagar avsedd
effektivitet, vara lämpligt, att tiden för tillträdessynens hållande under övergångstiden
från den gamla till den nya lagstiftningen utsträckes. Då av
skäl, som förut nämnts, tillträdessyner icke torde utom i undantagsfall kunna
lämpligen äga rum mellan den 1 november och den 1 maj i de trakter, varom
i detta sammanhang närmast är fråga, har utskottet ansett, att även en del
av sommarhalvåret 1929 bör få disponeras för hållandet av sådana syner. I
enlighet härmed har utskottet låtit utarbeta ett förslag till lag om utsträckt
tid i vissa fall för hållande av tillträdessyn beträffande arrende.
Detta förslag avser först och främst de arrenden under bolag och med
dem likställda jordägare, som åsyftas i de av 1927 års riksdag antagna
speciella stadgandena i 45—54 §§ allmänna arrendelagen. Dessa bestämmelser
gälla arrende av jord å landet, vilken tillhör bolag eller ekonomisk
förening eller enskild person, som icke är mantalsskriven å fastigheten eller
därmed sambrukad fastighet och som uppenbarligen besitter fastigheten
huvudsakligen i ändamål att därav bereda sig inkomst annorledes än genom
jordbruket. För bestämmelsernas tillämplighet förutsättes vidare, att arrendet
omfattar odlad jord till en vidd av minst 4 och högst 25 hektar. Samtidigt
med berörda stadganden antogos såsom bekant jämväl särskilda bestämmelser
rörande jordbruksarrenden under fideikommiss, vilka bestämmelser
huvudsakligen innebära, att i fråga om vissa dylika arrenden skall
tillämpas en minimiarrendetid av tio år. Den nu föreslagna lagen är ej
avsedd att gälla i fråga om sistnämnda grupp av arrenden. Något behov
av en utsträckt tid för hållande av tillträdessyn torde nämligen knappast
förefinnas vid fideikommissarrenden. Dessa arrenden äro icke så talrika
som bolagsarrendena och dessutom i regel avslutade för en längre tid än
de sistnämnda. Det torde därför kunna antagas, att i fråga om de fideikommissarrenden,
som utlöpa under innevarande år, tillträdessyner kunna
medhinnas inom den ordinära tiden.
Förslaget avser vidare sådana under norrländska arrendelagen fallande
arrenden, som före den av 1927 års riksdag beslutade utsträckningen av
berörda lag icke innefattats under dess tillämplighetsområde. Anledning
har nämligen icke synts utskottet föreligga att jämväl beträffande norrlands
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
7
lagens gamla tillämplighetsomräde stadga någon förlängning av tiden för
tillträdessynens hållande.
För den föreslagna lagens tillämplighet förutsattes vidare, att enligt arrendeavtalet
tillträde skall ske före utgången av år 1928. I sådant fall får tillträdessyn
med laga verkan hållas til! och med den 30 juni 1929, ändå alt
den äger rum senare än sex månader efter tillträdesdagen. Fn arrendator,
som under sommaren 1928 hos jordägaren förgäves påfordrat syn, får således
tillräcklig tid att genom hänvändelse till vederbörande myndighet få
synenämnden kompletterad och syn avhållen under sommaren 1929.
Inom utskottet har framställts förslag, att frågan om utsträckning av
tiden för tillträdessyns hållande skulle göras beroende på prövning av länsstyrelsen
från fall till fall. Härigenom skulle kunna vinnas en viss säkerhet,
att bestämmelserna icke vunne tillämpning i andra fall än då ett
trängande behov förelåge. Av flera skäl har utskottet emellertid icke ansett
sig böra förorda en sådan anordning. Tydligt är, att ett dispensförfarande
för att medföra åsyftad verkan måste förknippas med en viss utredning
av sakförhållandet. Härigenom vållas emellertid tidsutdräkt och
kostnader. Dessa kunna befaras mången gång komma att avhålla parterna
från att anlita dylik utväg. Utan tvivel skulle ej sällan jordägare och arrendator,
då tillträdessyn ej medhunnes inom den normala tiden, låta tanken
därpå helt förfalla hellre än att underkasta sig det omak och de utgifter
en dispensansökan skulle medföra. Härtill kommer, såsom utskottet i det
följande vill närmare utveckla, att någon olägenhet av egentlig betydelse
knappast kan anses vara förbunden med en allmän utsträckning av tiden
för tillträdessynens hållande uti ifrågavarade fall.
Mot en utsträckning av tiden för tillträdessynens hållande har huvudsakligen
anförts den invändningen, att en arrendator, som tillträtt en med
vissa brister behäftad fastighet, icke skulle kunna, innan tillträdessyn hållits,
vidtaga några som helst åtgärder för avhjälpande av bristerna och fastighetens
försättande i behörigt skick utan att riskera att gå förlustig all gott
görelse för sin möda. Emellertid är att märka, att enligt allmänna arrendelagen
synemännen vid en tillträdessyn, som hålles efter tillträdesdagen, skola
i den mån sådant är möjligt grunda sitt bedömande å förhållandena sådana
dessa voro vid tillträdet. Såsom ock framgår av lagberedningens här ovan
återgivna uttalande, torde synemännen sålunda vara förpliktade att vederbörligen
beakta de förändringar i fastighetens skick, som bevisligen ägt rum
mellan tillträdet och synen. Äro t. ex., när fastigheten den 14 mars 1928
tillträdes, hägnaderna i så bristfälligt skick, att arrendatorn är nödsakad
att bättra dem innan han på våren samma år utsläpper sina kreatur, torde
vid den tillträdessyn, som under hösten 1928 eller våren 1929 hålles, arrendatorn
böra tillgodoföras ett mot bristen svarande belopp, för så vitt förhållandet
kan utredas.
Uppenbart torde vara, att det förfång, som en utsträckning av tiden för
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
tillträdessynens hållande till äventyrs i något enstaka fall kan medföra, ingalunda
kan ens i någon mån uppväga de olägenheter, vilka med visshet skulle
uppstå i synnerhet för arrendatorema, därest vid ett större antal arrenden
tillträdessyn ej medhinnes. Då det dessutom här blott gäller att vidtaga en
lämplighetsåtgärd, vilken uteslutande betingas av vissa säregna förhållanden
under övergångstiden från den gamla lagstiftningen till den nya, och vilken
således ej med fog kan tagas till intäkt för liknande lagstiftningsåtgärder
i framtiden, kan utskottet icke finna allvarligare betänkligheter möta mot
en lagstiftning i enlighet med de riktlinjer, utskottet ovan uppdragit.
Tydligt är, att den föreslagna lagen jämväl bör gälla avtal, som avslutats
under 1927 och 1928, innan lagen träder i kraft.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte för
sin del antaga följande
Lag
om utsträckt tid i vissa fall för hållande av
tillträdessyn beträffande arrende.
Härigenom förordnas, att utan hinder av vad i 2 kap. 11 §
lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast
egendom samt 12 § lagen den 25 juni 1909 (nr 57 s. 2) om
arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av
Svealand är stadgat skall gälla som följer:
Skall enligt arrendeavtal, med avseende varå gäller vad i
lagen om nyttjanderätt till fast egendom är särskilt stadgat
om jordbruksarrenden under bolag och med dem likställda
jordägare, tillträde ske före utgången av år 1928, må tillträdessyn
med laga verkan hållas till och med den 30 juni 1929,
ändå att den äger rum senare än sex månader efter tillträdesdagen.
Lag samma vare, därest inom de delar av riket, i vilka
lagen om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa
delar av Svealand före den 1 augusti 1927 icke gällde, tillträde
enligt avtal, därå nämnda lag är tillämplig, skall ske
före utgången av år 1928.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk för
-
imlra lagutskottets utlåtande Nr 21.
9
fattningssamling, och gäller jämväl beträffande arrendeavtal,
som slutits före lagens ikraftträdande.
Stockholm den 2 mars 1928.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, Linder, greve Spens, Frändén,
Sigfrid Hansson, Sundberg* och Berglund;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Öberg*, Hage, Gä
strum,
Johanson i Hallagården, Ros*, Johansson i Skellefteå och 1''ettersson i Hällbacken.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herr Ödström;
2) av herr Pettersson i Hällbacken, som med instämmande av herr Hage
anfört följande:
»Vid behandling av förevarande motion har jag i likhet med utskottets
majoritet ansett det vara betydelsefullt, att tillträdessynen hålles som regel
vid de nya arrendeavtalens ingående. Jag har jämväl ansett den nu stadgade
tiden, den 15 september 1928, under vissa förhållanden något knapp.
För arrendatorn är det av synnerlig vikt, att tillträdessynen hålles så tidigt
som möjligt; detta för att säkrare kunna bedöma vidtagna förbättringar
å fastighetens jordbruk, hägnader m. m. Är fastighetens jordbruk i så dålig
hävd, att ur rationell jordbrukssynpunkt åtgärder med snaraste böra vidtagas
för jordbrukets iordningställande i försvarligt skick, är det av betydelse,
att tillfredsställande åtgärder härutinnan av arrendatorn utan tidsutdräkt
kunna vidtagas. Detsamma torde gälla med avseende å fastighetens
hägnader. Att vid syn uppskatta brister å fastigheten, som redan av arren
Bihang
till riksdagens protokoll 1928. 9 samt. 2 avd. 11 höft. (Nr 21.) 2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
datorn blivit avhjälpta, är synnerligen vanskligt och blir det ännu mera,
om tidrymden utsträckes över en vinter.
Genom den av mig här nedan föreslagna lagändringen vinnes, att tiden
för tillträdessyn förlänges med l1/» månad, ävensom att dessa syner äro
överstökade samma år, som de nya avtalen slutits.
På grund av vad sålunda anförts hemställes,
att riksdagen måtte för sin del antaga följande
Lag
om utsträckt tid i vissa fall för hållande av
tillträdessyn beträffande arrende.
Härigenom förordnas, att utan hinder av vad i 2 kap. 11 §
lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast
egendom samt 12 § lagen den 25 juni 1909 (nr 57 s. 2) om
arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av
Svealand är stadgat skall gälla som följer:
Skall enligt arrendeavtal, med avseende varå gäller vad i
lagen om nyttjanderätt till fast egendom är särskilt stadgat
om jordbruksarrenden under bolag och med dem likställda
jordägare, tillträde ske före utgången av april månad 1928,
må tillträdessyn med laga verkan hållas till och med den
31 oktober 1928, ändå att den äger rum senare än sex månader
efter tillträdesdagen.
Lag samma vare, därest inom de delar av riket, i vilka
lagen om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa
delar av Svealand före den 1 augusti 1927 icke gällde, tillträde
enligt avtal, därå nämnda lag är tillämplig, skall ske
före utgången av april månad 1928.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller jämväl beträffande arrendeavtal,
som slutits före lagens ikraftträdande.»
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1928
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1928:62 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående utsträckning av tiden för hållande av tillträdessyn å vissa arrenden. a1 i texten